Den totala skatten på arbete måste göras synlig för löntagare och anges på lönebeskeden. Vid tidigare riksmöten har skatteutskottet sympatiserat med liknande förslag men har dessvärre samtidigt lämnat en sammanfattande argumentation som lyder:
”Även om utskottet följaktligen anser att det är värdefullt om skatteuttaget kan göras synligt för den enskilda skattebetalaren är utskottet inte berett att gå så långt att utskottet tillstyrker att arbetsgivare och företag ska ha en lagstadgad skyldighet att lämna den önskade informationen till sina anställda eller kunder.”
Undertecknad vill inte heller införa tvingande regler för företag. Däremot anser jag att Riksdagsförvaltningen samt statliga myndigheter och verk bör ha en skyldighet att föregå som goda exempel och därför ska börja ange så kallade löneskatter på förtroendevaldas och anställdas lönebesked, så att det totala skattetrycket framgår.
Att de förslag som undertecknad framför är välbehövliga bekräftas av en rapport från Svenskt Näringsliv (Underskattade skatter, augusti 2015). Av rapporten framgår bland annat att allmänheten tror att de betalar 34 procent av sin samlade inkomst i olika skatter medan det faktiska uttaget för vanliga löntagare är 52 procent.
Få invånare känner således till det egentliga skattetrycket i Sverige, och mer än hälften av löntagarna vet inte hur mycket deras arbetsgivare betalar in i ”löneskatt” (arbetsgivaravgift) för sin anställde. Ett ytterligare exempel på detta är reformen om jobbskatteavdrag som trots att den infördes i flera steg och för flera år sedan inte nådde ut till allmänheten. Något som Riksrevisionen har konstaterat i en rapport.
Detta är olyckligt på många vis, eftersom forskning dessutom visar att information om reformer såsom jobbskatteavdraget är av stor betydelse för reformernas faktiska genomslag. Om då kännedomen är låg riskerar den att inte få den fulla effekt som den skulle kunna få. Det är därför olyckligt att allmänheten inte har bättre kännedom om skattenivåerna. Trots allt har vi bland världens högsta skattetryck och det har svenska folket rätt att bli upplyst om. Den låga kännedomen är inget mer än ett demokratiproblem för vilket staten har ett särskilt ansvar.
Med hänvisning till ovan anser undertecknad att allmänhetens kännedom om nivån på olika skatter, inklusive arbetsgivaravgifter, bör följas upp årligen av Skatteverket. Då det gäller ”löneskatterna” (arbetsgivaravgifterna) anser undertecknad att Riksdagsförvaltningen, och andra statliga myndigheter och verk, bör gå i bräschen och se till att den avgift som arbetsgivaren betalar in för den enskilde löntagaren/förtroendevalda alltid ska anges på lönebeskeden. Detta måtte riksdagen ge riksdagsstyrelsen till känna.
|
Betty Malmberg (M) |
|