Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regelverket för skötsel av naturreservat och tillkännager detta för regeringen.
En allt större del av Sveriges areal omfattas av skyddad natur i någon form. Många av dessa områden är små och gränsar ofta till privata markområden, vilket också påverkar dessa. Naturreservaten har särskilda bestämmelser om skydd och skötsel och skötselplan ska ingå i varje beslut av ett reservat. Länsstyrelsen ansvarar oftast för skötseln av naturreservaten men även kommuner eller en stiftelse kan göra detta.
Stormarna Gudrun och Per visade på ett tydligt sätt skillnaden mellan ett naturreservats skötsel och privata ägares marker. Där man inte behövde ta bort fallen skog i reservaten medan privata markägare hotades med vite om virket inte togs bort inom stipulerad tid. Markägarna drabbades sen av granbarkborren som ett resultat av de kvarliggande träden, som blev en barnkammare för dessa skadedjur.
I en orörd skog ökar också risken att utsättas för stormar, bränder och skogen kommer dessutom på sikt att upphöra att vara en kolsänka, när den växt klart, dör och bryts ner, då släpps koldioxiden ut igen.
Staten har inte alltid visat att man är den bästa att ta hand om skyddad natur. I många fall har inte tillräckligt med ekonomiska resurser tillförts för att man ska kunna sköta marken på det sätt som är tänkt. Det finns exempel på naturreservat där man ej kan gå in, där natursköna områden förstörs och dit varken djur eller människor når eller där naturvärden förstörs. Detta riskerar dessutom att urholka förtroendet för statens sätt att ta över markområden. Därför är det angeläget att se över regelverket för skötseln av naturreservat.
|
Katarina Brännström (M) |
|