Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
Motivering
Höjd övre gräns för bostadsbidrag
Privatpersoners bostadsfinansiering
Bolån för unga
Ytterligare sänkt fastighetsavgift
Skattefria underhållsfonder
Rotavdrag för hyresrätt
Sänkt skatt vid andrahandsuthyrning
Obebyggd tomtmark
Rotavdrag för byggnader av kulturhistoriskt värde
En ökad konkurrens mellan byggbolagen och finansiella möjligheter för fler byggbolag att anta byggprojekt ska hjälpa till att minska byggkostnaderna. Därmed kan boendekostnaderna minskas, vilket är av största vikt för att fler ska kunna efterfråga de bostäder som byggs och skapa förutsättningar för att få till en bättre flyttkedja.
Finansiella frågor av vikt är även att verka för höjd övre gräns för bostadsbidrag, fler finansiella möjligheter för bostadsfinansiering och att undersöka möjligheter till bolånemodell för unga personer. Vidare en översyn för sänkt fastighetsavgift, införande av skattefria underhållsfonder och eventuellt rotavdrag för hyresrätter. Att sänka skatten vid andrahandsuthyrning och att undersöka möjligheter till införande av rotavdrag för byggnader av kulturhistoriskt värde är andra frågor att överväga.
Hyrorna i miljonprogrammens områden har under lång tid kunnat hållas på en, relativt sett, låg nivå. Underhållet har dock många gånger inte skötts i nödvändig utsträckning, vilket lett till ett omfattande slitage av många fastigheter. Resultatet är att många av dessa bostadsområden idag har ett behov av omfattande renoveringar, vilket i sin tur leder till nödvändiga hyreshöjningar. Samtidigt har nyproducerade bostäder en hög hyressättning på grund av höga produktionskostnader. För de individer som är i behov av bostadsbidrag och bostadstillägg är det av största vikt att dessa medel, också i praktiken, täcker det faktiska behovet av ekonomiskt stöd utifrån rådande hyresnivå.
Därför behövs en översyn av reglerna för bostadsbidrag och bostadstillägg så att dessa bättre följer hyressättningen.
För att utöka antalet bostäder på bostadsmarknaden behövs fler hyresrätter men även utökade möjligheter för privatpersoner att äga sin egen bostad. Finansieringen av bostäder kan ske på en rad olika sätt och staten behöver uppmuntra och underlätta till bostadsköp. Ekonomiskt svagare grupper kan ges möjlighet till egen ägd bostad genom att utveckla befintliga modeller på bostadsmarknaden men även genom att tillföra nya sätt att finansiera bostäderna. Problemet för många, särskilt för unga, är att de inte är etablerade på arbetsmarknaden. Inkomsterna är osäkra, samtidigt som det egna kapitalet i början av karriären är litet eller obefintligt. Bostadsbehovet finns men inte den ekonomiska förmågan.
Negativt är krav på kontantinsats på minst 15 procent av bostadens pris, amorteringskrav på lån som överstiger 50 procent av bostadens inköpspris, lånetak som kopplas till inkomsten och en ränteberäkning som utgår från en sjuprocentig ränta. Det sätter stopp för möjligheten för de flesta ungdomar och andra svaga grupper att ta sig in på bostadsmarknaden.
För att långsiktigt skapa bättre förutsättningar att äga sin bostad behövs flera åtgärder. Flera förslag har lyfts i debatten som är värda att utreda närmare. En översyn av bolånetaket för de mindre kapitalkrävande bostäderna där den totala utlåningen hos banker kan ges större fokus för att ge mer flexibilitet mot kravet på bolånetak. Det har under lång tid varit problematiskt för många att komma in på bostadsmarknaden och att ha råd med bostad. Av den anledningen behöver regeringen göra en översyn av flera nya finansiella möjligheter för bostadsfinansiering.
Unga vuxna är en grupp som idag upplever stora svårigheter att kunna ta sig in på bostadsmarknaden. Det behöver därför tas fram nya åtgärder som gör att även unga personer har möjlighet att köpa bostad. Genom detta behöver de inte endast konkurrera om bostäder inom hyresrättsbeståndet. Den negativa effekten som uppstår för gruppen unga vuxna, på grund av svårigheterna att kunna finansiera ett ägt boende, är att allt fler bor kvar hemma. Detta är inte gynnsamt för samhället i stort då det minskar flexibiliteten för delar av arbetskraften, vilket i sin tur skapar onödiga obalanser på arbetsmarknaden.
Enligt en rapport från juni 2020 finns idag mer än 25 000 unga vuxna i åldern upp till 27 år som bor kvar hemma, varav nästan 90 procent uppger att de skulle vilja flytta till egen bostad, om de hade möjlighet. Skälet till att de fortfarande bor kvar hemma är ofta den allmänna bostadsbristen samt svårigheten att kunna finansiera ett köp av en egen bostad. Många unga hamnar därför ofrivilligt i ett läge där man är beroende av föräldrarnas bostadsort. I många fall är väntetiderna för hyresrättskontrakt långa, framförallt i storstäderna, och gäller både bostadskön för allmännyttan och för de privata bostadsköerna. Det behövs en mångfald av boendeformer som unga kan efterfråga. Kraven på kontantinsats, bolånetak och skärpta amorteringskrav fungerar som en för hög tröskel för många.
Många unga personer har på grund av detta inte möjlighet att köpa en bostadsrätt eller ett egnahem. Detta trots att man kanske har en fast anställning med relativt god lön. Bostadsutvecklare har föreslagit en modell gällande statligt bolån för förstagångsköpare i gruppen 18 till 35 år. Detta statliga bolån ska då omfatta maximalt tio procent av bostadens marknadsvärde, med ett tak på 300 000 kronor. Låntagaren ska stå för fem procent av kontantinsatsen och lånet ska vara amorteringsfritt under fem år. Banker ska precis liksom tidigare kunna bevilja lån på 85 procent av marknadsvärdet. Detta förslag skulle ge fler, inom gruppen unga vuxna, möjlighet att på riktigt kunna komma in på bostadsmarknaden för bostadsrätter och egnahem. En bolånemodell är under utredning. Det återstår att se när konkret förslag från regeringen läggs fram och vad det i så fall utgörs av.
Att betala en hög avgift för ett boende man äger kan göra människor med svag ekonomi sårbara, eller i värsta fall bostadslösa. Fastighetsavgiften på småhus som används som permanentbostad är därför begränsad för så kallat utsatta grupper. Pensionärer som vid ingången av året har fyllt 65 år eller personer som under året uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning räknas alla som ekonomiskt utsatta.
Taket för hur mycket en individ ska behöva betala i fastighetsavgift är därför begränsat till maximalt 4 procent av inkomsten (2008:826). Som mest kan avgiften reduceras till ett, utifrån prisbasbeloppet, indexerat spärrbelopp. Sverigedemokraterna ser positivt på denna begränsningsregel av fastighetsavgiften. Möjligheten bör ses över för att ytterligare sänka nivån för hur mycket fastighetsavgiften, utifrån individens inkomst, maximalt ska kunna uppgå till.
Stora delar av främst miljonprogrammens fastighetsbestånd lider idag av eftersatt underhåll. Principen om att lappa och laga de mest akuta underhållsproblem som uppstår är långsiktigt kostsam för fastighetsägaren och drabbar de boende i dessa områden. Det eftersatta underhållet på en fastighet kan många gånger ha gått så långt att det behöver göras omfattande och grundläggande renoveringar.
Utifrån dagens system saknar fastighetsägare möjlighet att avsätta obeskattade medel till framtida underhåll. Detta gör att incitamenten att ackumulera kapital för underhåll minskar. Detta gäller främst de mer kostsamma och omfattande renoveringar som verkligen gör skillnad. Skattefria underhållsfonder behöver undersökas för att införas för alla uthyrare av hyresrätter. På så sätt skapas också möjligheten att hålla nere hyrorna på en lägre nivå. Detta eftersom det kapital som beskattas minskar och istället kommer den till del som hyr ut. Underhållsfonden ska öronmärkas för framtida renoveringar och kan, med avsatta obeskattade medel, påskynda nödvändiga underhåll. Detta bör gälla för både enskilt ägda och kommunägda bostadsföretag. Vinsten blir uteblivna hyreshöjningar för hyresgäster, en bättre standard på tidigare eftersatta hyresfastigheter, nöjdare hyresgäster och en attraktivare hyresmarknad.
Hyresrätten är en flexibel boendeform som ger fler människor möjlighet att efterfråga en egen bostad. Detta eftersom det saknas krav på kapitalinsats för hyresbeståndet, vilket gör att mindre resursstarka individer kan komma in på bostadsmarknaden. Hyresrätten bidrar också till en rörligare arbetsmarknad, i och med att det är lättare att hyra än att köpa en bostad.
Boendeformen har en nödvändig funktion på bostadsmarknaden, inte minst för unga personer. Hyresrätten fungerar som ett första steg in på bostadsmarknaden för de unga personer som saknar möjlighet att få ekonomisk hjälp av sina föräldrar, alternativt spara ihop till en egen kontantinsats. Boendeformen är särskilt viktig för den svenska arbetsmarknaden exempelvis i regioner med en växande arbetsmarknad och för företag i behov av kompetensförstärkningar. Underhållet i stora delar av hyresbeståndet är idag kraftigt eftersatt. Samtidigt finns ett stort behov av att kunna erbjuda lägenheter med rimliga hyror. Förutsättningarna att verka för ett mer kontinuerligt underhåll av fastigheterna behöver därför ses över, där ett rotavdrag bör ingå i översynen.
I Sverige råder det bostadsbrist; det gäller framför allt hyresbostäder i tätorterna. Utbudet av bostäder är inte tillräckligt stort för att möta den ökade efterfrågan. Fler satsningar för att stimulera uthyrning behöver därför ske. Det kan möjliggöras genom att privatpersoner hyr ut sina bostadsrätter eller separata rum i villor alternativt i mindre fastigheter belägna på tomten.
Uthyrning av bostäder kan ibland ses som förknippad med någon form av risk för den som äger fastigheten eller lägenheten. Med en högre avkastning från uthyrning blir det i högre grad värt att hyra ut jämfört med upplevd risk. I exempelvis Norge har man lyckats lösa en del av bostadsbristen genom att just skattebefria andrahandsuthyrning och således göra det mer ekonomiskt lönsamt. Detta har medverkat till ett stort tillskott av bostäder för framförallt unga personer. Sverigedemokraterna vill därför undersöka möjligheten att utöka gränsen för det möjliga skattebefriade beloppet för uthyrning av hela eller delar av en bostad.
I bostadsbristens Sverige är ett av många problem att det saknas ledig byggbar mark i önskade geografiska lägen. Samtidigt förekommer många obebyggda tomter, vilket orsakar att det byggs mindre än möjligheterna medger. I vissa fall bör en såld fastighet betraktas som spekulationsaffär istället för ren bostadsaffär. Detta gäller när en fastighet där marken endast utgörs av obebyggd tomtmark sålts med realisationsvinst men ingen ansökan om bygglov och byggstart har registrerats hos den aktuella kommunen. I dessa enskilda fall behöver reavinstskatten vara högre än vid ordinarie bostadsförsäljningar. Detta i syfte att minska omfattningen av spekulation gällande obebyggd tomtmark. Avstyckningar från fastigheter som redan har en byggnad ska dock inte inräknas i förslaget utan endast de affärer som inleds med ett förvärv av obebyggd tomtmark.
En viktig del av vårt kulturarv är de byggnader som bedöms vara av kulturhistoriskt värde. De fungerar bland annat som ett skyltfönster utåt till det svenska kulturarvet i en mer vardaglig kontext. Möjligheten till ett särskilt riktat rotavdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde behöver ses över.
Detta kan fungera som ett incitament att förbättra standarden på byggnader som annars riskerar att bli i så dåligt skick att de behöver rivas. Alternativt kan dessa byggnader, vid en för sent påbörjad restauration, behöva göras om i grunden och därigenom tappa en del av sin tidstypiska identitet.
Genom att fler renoverar byggnader av kulturhistoriskt värde ger vi bättre förutsättningar för att de ska kunna efterlämnas till framtida generationer. Detta är viktigt för att den kulturhistoriska gemenskapen i samhället kan bibehållas och frodas.
|
Roger Hedlund (SD) |
Mikael Eskilandersson (SD) |
|
Angelica Lundberg (SD) |
|