Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta aktivt för att minska den nationella och globala utvecklingen av antibiotikaresistens och tillkännager detta för regeringen.
Antimikrobiell resistens (AMR) är ett samlingsnamn för mikroorganismers (t.ex. en bakterie, ett virus eller en parasit) förmåga att stå emot behandling med ett antimikrobiellt medel. Det är mikroorganismens sätt att anpassa sig efter miljön för att kunna överleva. All användning av antimikrobiella medel (framför allt antibiotika) tvingar mikroorganismerna att antingen anpassa sig eller dö. Det är de mikroorganismer som infekterar människor och djur som blir resistenta mot antimikrobiella medel, inte människorna eller djuren själva.
Ett stort och aktuellt problem är den ökande antibiotikaresistensen, varför vi i denna motion betonar detta arbete. Det största bekymret är att resistens leder till en minskning eller till och med tar bort all effekt av antibiotikans förmåga att bota eller förhindra infektioner som orsakas av denna mikroorganism. Infektioner orsakade av resistenta bakterier, också kallade multiresistenta bakterier, orsakar 500 000 dödsfall årligen. År 2025 beräknas 10 miljoner dö i antibiotikaresistenta infektioner om inga krafttag tas för att motverka denna utveckling.
Antibiotikaresistens är ett hälsoproblem världen över och drabbar alla delar av världen, såväl låg- som medel- och höginkomstländerna. Konsekvenserna av antibiotikaresistens är dock mest påtagliga för fattiga länder. Det finns redan ett antal bakterier som är motståndskraftiga mot all tidigare verksam antibiotika. Till följd av att vi inte har ett enda antibiotikum att ta till mot dessa infektioner blir resultatet att människor världen över dör i tidigare botbara infektioner.
Frågan om antibiotikaresistens har kommit upp på FN:s säkerhetsråd som ett globalt hälsohot. År 2017 publicerade Världshälsoorganisationen, WHO, en lista över bakterier som har utvecklat motståndskraft mot de antibiotika som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av dessa bakterier. Där är behovet av ny kunskap betydande. Enligt WHO saknas idag ett globalt täckande program för att övervaka antibiotikaresistens.
Sverige har under en längre tid haft en framträdande roll internationellt när det gäller antibiotikaresistens och varit drivande i uppbyggandet av ett globalt övervakningsprogram. Kampen mot antimikrobiell resistens, och särskilt antibiotikaresistensen, måste hamna högre upp på dagordningen för riksdagen och regeringen. Trots idogt arbete i Sverige mot antibiotikaresistens nationellt ser vi inte den förväntade minskningen.
|
Marie-Louise Hänel Sandström (M) |
Åsa Hartzell (M) |