Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheterna till delårsskatt bör ses över och tillkännager detta för regeringen.
Många människor bor varje år månader i sträck någon annanstans än där de är skrivna, ofta i en älskad stuga eller åldrad släktgård. De har två boenden och vill ha det så, men de kan med dagens regelverk bara betala skatt i sin ena kommun. Det bör ses över om kommuner med säsongsboende invånare kan få skatteintäkter som bättre motsvarar deras faktiska kostnader och befolkningsunderlag.
Delårsboende behöver ofta använda skattesubventionerad kollektivtrafik, internet, vatten, bygglovshantering, cykelvägar, renhållning m.m. på orten. Många delårsboende kan så småningom regelbundet behöva hemtjänst, hemsjukvård och annan sjukvård någon annanstans än där de är folkbokförda och betalar skatt.
För en del kommuner ökar befolkningen säsongsvis med tusentals invånare, samma personer år efter år, utan att skatteintäkterna stiger i relation till detta. För delårskommunen ställer det ofta till det när invånare i praktiken bor där, men officiellt ändå inte. Service, skyddsnät och infrastruktur måste ju anpassas även till dessa personer, men för många populära sommar- och semesterkommuner är de helårsbofasta invånarna få och skattebasen tunn. I dag får delårskommunen ersättning för utomlänsvård.
Delårskommunen ersätts för den kostnad som hemkommunen har för hemtjänst, men omsorg är ofta dyrare att ge på landet än i större städer. Annan service och infrastruktur är helt ofinansierad.
Undersökningar tyder på att fastighetspriserna i delårskommuner kan stiga kraftigt på grund av så kallad landsbygdsgentrifiering, dvs att köpstarka personer förvärvar permanentboenden för att använda som delårsboenden. Detta minskar i sin tur chanserna för mindre köpstarka personer att köpa en bostad och bosätta sig permanent, och på så sätt kan de delårsboende oavsiktligt till och med minska skatteunderlaget för sin fritidskommun.
Dagens regelverk har en föråldrad syn på människors vanor och rörlighet. Lagstiftningen drabbar framför allt små kommuner som har en stor andel delårsboende och betydligt färre åretruntboende. Den stelbenta folkbokföringen är helt onödig i ett land med så goda persondata som Sverige. Stabila, invånarkorrelerade skatteintäkter som motsvarar det faktiska befolkningsunderlaget skulle vara till stor hjälp för små kommuner som har en stor andel delårsboende, ofta turism- och landsbygdskommuner. Det skulle även vara en trygghet för alla de människor som med åren behöver hemtjänst eller sjukvård i mer än en kommun. Därför bör det övervägas att tillåta att Sveriges invånare kan betala skatt på mer än en plats, men med rösträtt och möjlighet att bli förtroendevald enbart i den kommun där de tillbringar den största delen av året.
Regeringen bör med anledning av ovanstående ge i uppdrag att utreda förutsättningarna för människor att på egen begäran kunna anmäla en ”sekundär bostadsort”. Ett alternativ som bör utredas är att den primära kommunen får i uppdrag att vidareförmedla skattemedel till delårskommunen för det antal månader invånarna uppger att de bor i sin andra bostad.
|
Lina Nordquist (L) |
Barbro Westerholm (L) |