Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med målet att ta fram förslag för hur en trygg stadsplanering ska se ut i framtiden och tillkännager detta för regeringen.
Att vara rädd påverkar ditt beteende och begränsar ditt livsutrymme. Det kan hända att du tänker en extra gång innan du går ut på kvällen eller till och med undviker att gå ut. Istället för att ta den närmaste vägen hem går du en extra omväg för att undvika ett buskage, en gångtunnel eller ett oupplyst stråk. Detsamma gäller för parkeringshus som oupplysta uppfattas som otrygga. I områden med mycket kriminalitet och skjutningar utgör buskage och gångtunnlar ytterligare otrygghet och en av de platser som upplevs som mest otrygga är gångtunnlar. I en gångtunnel är känslan av instängdhet och att vara oskyddad påtaglig, flera uppmärksammande brott de senaste åren har också skett i anslutning till mörka gångtunnlar.
Tunnlar började användas som trafikplaneringsredskap på 1950-talet och hade sin höjdpunkt under 1960-talet men sedan har de alltmer fasats ut. De gångtunnlar som en gång byggdes står dock i många fall kvar och sprider otrygghet och i vissa fall direkt rädsla.
Många kommuner har gjort stora insatser dels för att till exempel ljudsätta gångtunnlar på sätt som gör att tryggheten ökar.
Det är framförallt kvinnor som vittnar om en otrygghet i det offentliga rummet. Ofta en otrygghet som leder till begränsningar i vardagen. Byggandet av gångtunnlar är inte en fråga för svenska staten, däremot är kvinnors trygghet i offentliga rum i högsta grad en fråga för staten.
|
Maria Nilsson (L) |
|