Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stoppa finansieringen av genusteori inom högre utbildning och tillkännager detta för regeringen.
Genusvetenskap har sitt ursprung i feministteori och feministaktivism. Denna ”vetenskap” hävdar att maktordningar mellan kön, etnicitet, religion, sexualitet och klass är utpräglade i samhället, och målet är att bryta upp dessa.
Nationella sekretariatet för genusforskning är öppna med att många som bedriver forskningen inom området drivs av en vilja att driva policyrelaterad forskning och att det finns en nära koppling till politiken. Vidare, beskriver Nationella sekretariatet för genusforskning genusvetenskapen på följande sätt: ”Vetenskapskritisk, förändringsinriktad, problematiserande och med en koppling till feministisk aktivism.”
För att bryta de påstådda maktordningarna och förändra samhället i feministisk riktning, avser förespråkare och utövare för genusvetenskapen att man ska integrera genuspedagogik i samhället. Genom normkritik, som är centralt i genuspedagogiken, ska man arbeta mot att uppnå det man kallar för jämställdhetsmål som innefattar bland annat: lika representation i yrken, bolagsstyrelser och utbildningar. I nuläget arbetar de flesta högskolor med denna normkritik och integrerar således genuspedagogik i högskolans olika programutbildningar. För detta finns olika styrdokument och Universitets- och högskolerådet har gett Nationella sekretariatet för genusforskning i uppdrag att stötta myndigheternas kärnverksamheter i deras arbete med genus.
Med hänsyn till ovanstående information, är det uppenbart att genusvetenskap och genuspedagogik är politiskt och agendasättande, samt att rötterna härstammar i politisk feminism och marxism. Vi som är av uppfattningen att högskolor och utbildningar bör hållas fria från agendasättande ideologier och politik bör därför rimligtvis förkasta genusperspektiv och genuspedagogik som delar i undervisningen.
Givet den utgångspunkten borde därför inga medel tilldelas denna indoktrinering byggd på politiskt falska grunder. I praktiken borde inte olika utbildningar med huvudfokus kopplat till genusteori finansieras av statliga medel och dess existens inom ramarna för övriga ämnesområden bör undvikas i högsta möjliga mån.
Skulle argumenten ovan av någon outgrundlig anledning inte anses vara goda nog bör den kritiske ta del av Genusdoktrinen författad av Ivar Arpi och Anna-Karin Wyndhamn. Wyndhamn har själv erfarenhet av att ha arbetat vid Nationella sekretariatet för genusforskning och har framfört såväl bred som djup kritik mot den indoktrineringsverksamhet som där bedrivs.
|
Tobias Andersson (SD) |
|