Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av åtgärder mot missbruk av attefallsreglerna och tillkännager detta för regeringen.
Som jag tidigare har motionerat om genomförde alliansregeringen ett viktigt arbete såväl för ökat bostadsbyggande som för att utöka potentialen i redan befintliga bostadsområden. Detta arbete har inneburit stora fördelar för svensk bostadsmarknad under åren därefter och inneburit att fler kunnat få en egen bostad till ett rimligt pris. Införandet av attefallsreglerna har skapat viktiga möjligheter till nya bostäder i befintlig bebyggelse men har även inneburit vissa svårigheter för kommunerna att tillämpa sitt planmonopol.
Det är i grunden bra att ytterligare möjligheter till bostäder tillkommer i befintliga bostadsområden men samtidigt behöver kommunerna adekvata verktyg för att reglera utvecklingen så att det inte får oavsedda konsekvenser.
En oavsedd konsekvens som har uppstått är att aktörer i vissa områden köpt tomter som enligt detaljplan är till för enbostadshus och där bygglovsansökan utgörs av ett enbostadshus men där det är mer eller mindre uppenbart att det rör sig om ett parhus som tillkommer enkelt genom mindre åtgärder efter beviljat bygglov. Vissa av dessa exempel har dessutom, redan innan bygglovet är beviljat, utannonserats som bostadsrätter i parhusformat, dessutom med ett tänkt attefallshus på tomten som ytterligare en bostadsrätt. En tomt som kommunen hade tänkt skulle innefatta ett enbostadshus blir således, ofta tillsammans med en angränsande tomt, en bostadsrättsförening med tre gånger så många bostäder som var tänkt. Detta har i vissa fall lett till att antalet bostäder inom en detaljplan tredubblats utifrån antalet som var tänkt när planen gjordes. Det gör att såväl vägar som vatten- och avloppsanläggningar blir underdimensionerade och inte klarar trycket. Planeringen för förskola och skola sätts ur spel och i förlängningen ger framförallt problemen med förskoleplatser effekten att återgången till arbetsmarknaden för föräldralediga försvåras och försenas. Även planeringen för dagvattenhanteringen sätts ur spel när fler ytor än tänkt blir hårdgjorda, vilket kan skapa stora problem.
Att attefallsreglerna innebär en förtätning i befintliga områden och att ytterligare bostäder inreds i ett antal befintliga hus är helt i sin ordning. Omfattningen av det gör inte att ett område ändrar karaktär mer än marginellt. Däremot är det viktigt att regelverket inte missbrukas så att hela kvarter som är tänkta för enbostadshus riskerar att bli bostadsrättsföreningar med parhus och attefallshus som beståndsdelar. Det var aldrig intentionen med lagstiftningen, och regeringen bör därför se över behovet av åtgärder för att säkerställa att lagstiftningens intentioner inte förfelas.
|
Erik Ottoson (M) |
|