Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om omsorgstagares munhälsa och tillkännager detta för regeringen.
Det finns åtskilliga rapporter som beskriver hur personer med en tidigare god munhälsa har fått en snabbt försämrad tandstatus när vårdbehov har uppstått. Det kan handla om äldre personer som inte längre har förmågan att själv sköta sin tandhygien men det kan också handla om personer med funktionsnedsättning eller personer som har drabbats av långvarig sjukdom.
Munnen är en del av kroppen och en god tandhälsa har betydelse för såväl självkänsla som livskvalitet. En försämrad munhälsa kan påverka förmågan att äta och dricka, vilket i sin tur har fysiska implikationer. Några av de kända hälsoproblem som är relaterade till försämrad mun- och tandhälsa är exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, pneumoni, demens och näringsbrist.
Personer som tidigare haft en fungerande tandvårdskontakt förlorar ofta denna vid uppstått vårdbehov på grund av sjuk- eller ålderdom. Inom många kommuner och regioner saknas utbyggd kontakt med tandvården.
För en bättre tandhälsa hos hela befolkningen behövs bättre kunskap om tandvård hos omvårdnadspersonal; dels handlar det om utbildning men också om rutiner i det dagliga arbetet och dokumentation.
En förbättrad tandhälsa handlar också om att inkludera tandvård i biståndsbedömning vid kommunens bedömning och beslut om omvårdnadsinsatser.
Åtskilliga personer anser att ansöknings- och bidragssystemen för att få ta del av bidrag för tandvård är snåriga och att de därför avstår från att ansöka om bidrag de har rätt till. Följden av det krångliga regelverket kan bli att personer med behov av tandvård avstår från denna av rädsla för höga kostnader.
Det övergripande målet för den svenska tandvården är en god munhälsa och tandvård för hela befolkningen. För att målet skall realiseras behöver en översyn av den munvård som erbjuds äldre och personer med omvårdnadsbehov genomföras.
|
Margareta Cederfelt (M) |
|