Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över regler och ersättning för vigselförrättare förordnade av länsstyrelserna och tillkännager detta för regeringen.
Allt fler par vänder sig till borgerliga vigselförrättare. Det ställer stora krav på tillgänglighet och ofta finns olika former av alldeles särskilda önskemål för att bröllopsdagen ska vara ett minne för livet.
Att viga par är ett stort förtroende och ett stort ansvar. Den enskilde vigselförrättaren lyder under ett statligt reglerat förordnande. Den som är vigselförrättare åtar sig en juridisk handling men saknar i många fall utbildning och ett särskilt stöd för detta. Många kommuner har administrativa rutiner på olika sätt men det finns ingen garanti för detta. När det gäller utbildning till vigselförrättare och ansvar för arbetsmiljö är det ingens uttalade ansvar. Vissa kommuner har höjt ersättningarna för att överhuvudtaget få någon att ställa upp. Det som kan ses som ett hedersuppdrag är ändå komplext och ersättningen bör ligga i paritet med ansvaret.
För drygt 10 år sedan gjordes en utredning som rörde ersättningar med mera. Men den utredningen resulterade inte i några förändringar när det gäller arvoden som varit oförändrade i 30 år. Ersättning från staten är idag 110 kr, men viger man två par samma dag sjunker ersättningen för par nummer två till 30 kr.
Det är dags att tillsätta ytterligare en utredning för att se över både ersättning och regler. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Ulrika Heie (C) |
|