Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillstånd att fiska ål ska få överlåtas på vissa villkor och tillkännager detta för regeringen.
Under de senaste tjugo åren har, genom minskad mängd vandrande ål och olika förbud för att skydda ålen från utfiskning, kraftiga neddragningar av ålfisket i Sverige skett. Ett av dessa förbud har gällt överlåtelse av ålfisketillstånd. Inte ens överlåtelse till nästa generation inom en familj har tillåtits. Detta har efter hand begränsat antalet ålfiskare och många av de som nu har tillstånd har hög ålder.
Ålfisket längs Skånes östra kust i Hanöbukten är sedan oktober 2015 listat som ett nationellt kulturarv. Fisket bedrivs med sedan generationer nedärvda metoder och en stor del av ålen förädlas genom gamla tillagningsmetoder och avnjuts på ålagillen i ålabodar och restauranger längs kusten. Den i Hanöbukten fångade ålen får på detta sätt ett högt förädlingsvärde.
Skulle ålfisket helt förbjudas, som det finns förslag om, skulle intresset för ålen och artens överlevnad försvinna. Det framstår enligt de senaste årens rapporter som att ålförvaltningsplanen varit framgångsrik. Jag bedömer att det behövs fortsatta begränsningar av ålfisket även om det finns positiva signaler när det gäller utvecklingen av ålbeståndet. Men ålfisket kan de närmsta åren ske i en omfattning som är på nuvarande nivå och om några år förhoppningsvis i en ökad omfattning.
Jag anser det angeläget att ålfisket längs Skånes östkust ska kunna fortsätta. Jag vill ha ett levande kulturarv. Eftersom det långvariga stoppet av möjligheten att överlåta rätten att fiska ål nu blivit ett allvarligt hot mot ålfiskets och kulturarvets framtid, behövs en möjlighet för aktiva ålfiskare att överlåta sin ålfiskerätt. Om överlåtelserna villkoras med begränsningar till de traditionella fångstmetoderna, anser jag att sådana ska kunna tillåtas.
|
Sofia Nilsson (C) |
|