Motion till riksdagen
2021/22:1965
av Lars Jilmstad (M)

Snabbspår till ökad trygghet


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt utreda hur antalet poliser i yttre tjänst och fortbildade ordningsvakter snabbt ska kunna öka tryggheten på gator och torg och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Brottslighetens utveckling och den otrygghet allt fler människor känner i de miljöer de vistas i har lett till att i stort sett alla riksdagens partier numera vill se en avsevärt för­stärkt polisorganisation. Inriktningen är att vi om ett antal år ska ha ytterligare 10 000 polisanställda.

Det kommer ta flera år innan det ökade antalet polisanställda märks. Under den tiden kan gängkriminalitet och grovt våld komma att ytterligare öka. Det har dessutom visat sig att trots en viss ökning av antalet poliser under senare tid är det allt färre poliser som är verksamma i yttre tjänst. Till detta kommer att än så länge utgör civilanställda flertalet av de nyinrättade tjänsterna.

Även om olika typer av förebyggande verksamhet och åtgärder inom skola och socialtjänst är angelägna, så finns det numera en insikt hos alla om att detta givetvis inte räcker. Det måste finnas poliser och andra omedelbart trygghetsskapande resurser på plats, inte minst i våra utsatta områden.

Det måste gå fort. Vi behöver ett snabbspår för ökad trygghet på gator och torg. Ett sådant spår kan innehålla:

Regeringsåtgärder som leder till att polisväsendet disponerar sina resurser på sådant sätt att fler poliser arbetar i yttre tjänst. Det kan även inbegripa en uppvärdering, bland annat vad avser lönen, för sådan verksamhet.

Vidare bör det skyndsamt utredas om vi, eventuellt temporärt, kan öka antalet poliser i yttre tjänst genom en snabbutbildning, kompletterad av ”on the job training”, dvs en nära handledning av erfarna poliser. Inriktningen bör lämpligen vara att successivt fortbilda dessa polisiära resurser till samma utbildningsnivå som dagens polishögskolor erbjuder.

Fler ordningsvakter som förstärkning av den polisiära närvaron. Redan har många kommuner, med uppmuntrande resultat, anställt egna ordningsvakter. Det är rimligt att staten står för kostnaden för dessa ordningsvakter, eftersom kommunernas agerande i detta hänseende handlar om att antalet poliser inte räcker till för att skapa den trygghet som medborgarna kräver.

Att antalet ordningsvakter ökar beror på insikten att polisen inte räcker till. Poliserna är för få och arbetsformerna sådana att alltför få uniformerade poliser är synliga där människor vistas. I den mån poliser syns där är det oftast för snabba ingripanden. När dessa är klara försvinner också polisen.

Det var länge sedan vi kunde se patrullerande poliser som garanter för den allmänna ordningen.

När nu kommuner anlitar och/eller anställer ordningsvakter beror detta alltså på tillkortakommanden i statens ansvar för den inre säkerheten. Därför är det rimligt att staten på olika sätt underlättar för kommunerna att anställa egna kommunala ordningsvakter och att befogenheterna för dessa vidgas på lämpligt sätt.

 

 

Lars Jilmstad (M)