Förslag till riksdagsbeslut
Vårt pensionssystem, en gång ett föredöme för vår omvärld, ter sig alltmer otillräckligt. Även den som arbetat heltid under ett helt arbetsliv riskerar att få en mycket låg pension – långt mindre än den som förespeglades när vårt nuvarande pensionssystem utformades.
Fattigpensionärerna blir allt fler. Och även de som per definition inte är fattig-pensionärer är besvikna över vad pensionssystemet levererat.
Samtidigt finns, som tur är, ett förhållandevis stort antal människor som genom ett eget pensionssparande under många år nu har en bra pension. Detta förhållande kan vi tacka tidigare förmånliga arrangemang för eget pensionssparande. Under t ex 70- och 80-talet när marginalskatterna var mycket höga var det förmånligt och inte särskilt betungande att göra avdrag för eget pensionssparande. Pengarna beskattas vid utbetalning, men ofta till en lägre skattesats än den som gällde när pengarna betalades in.
Som ytterligare exempel på ett gynnsamt pensionssparande kan nämnas den löne-växling som många arbetsplatser erbjudit. Löneväxling kan fortfarande göras, men är inte lönsamt för de med låga inkomster.
Många skulle även i dag vilja spara till sin egen pension. Men de förutsättningar som tidigare fanns finns inte i dag. Det finns visserligen en del möjligheter att för skattade pengar ha ett sparande på ISK-konton.
Men det är otillräckligt. Det är dessutom så att det finns stor risk för att regelverk och schablonräntor för sådana konton snabbt kan försämras. Det har vi redan sett exempel på.
Att komplettera vårt pensionssystem med förmånliga och över tid stabila villkor för eget pensionssparande är mycket angeläget. Det handlar om väsentliga tillskott till pensionen, men också om den tillfredsställelse det ger att själv i ökad utsträckning kunna påverka den framtida pensionen.
Exakt vad som behöver göras kan behöva utredas, men får inte dras i långbänk.
|
Lars Jilmstad (M) |
|