Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skogsnäringen i Skåne och tillkännager detta för regeringen.
Skogen det gröna guldet är en viktig pelare i Skånes näringar likaväl som skogsbruk och skogsindustrin är viktig i Sverige. Under århundraden har vi brukat skogen på ett hållbart sätt, något som vi ska vara stolta över men det är även viktigt att vi värnar om skogsägarens rätt över sin skog. Äganderätten måste få en stark ställning i Sverige men även på EU-nivå. Det som oroar ännu mer är att EU håller på att ta ifrån Sverige hela beslutsrätten när det gäller hur svensk skog ska få brukas och få användas. Skogen är en av våra mest betydelsefulla råvaror i Sverige och har därför en stor inverkan på tillväxten i Skåne och landet, likaväl som på miljön. Därför anser vi att skogen bör värnas. Fundamentet för ett långsiktigt hållbart skogsbruk utgörs av äganderätten. Samtidigt ger markägare och företagare inom de gröna näringarna i växande omfattning uttryck för oro över att äganderätten håller på att urholkas. Efter omfattande kritik har regeringen till sist bestämt sig för att se över artskyddsförordningen. Den utökade nyckelbiotopsinventeringen har till slut avvecklats. Få andra branscher kräver sådan långsiktighet som skogsindustrin. Skogsägaren och kommande generationer måste kunna räkna med att få skörda frukterna av sitt arbete.
Förutsättningarna för skog skiljer sig åt i olika delar av landet från norr till söder. Därför behöver också den nationella skogspolitiken i högre utsträckning fokusera på de skillnader som finns gällande klimat, geografi och topografi. Skåne har en oerhört diversifierad topografisk profil med starkt varierande växtförhållanden.
Med ca 15 700 skogsägare varav 40 % av dem kvinnor är skogsbruket en av basnäringarna i Skåne med 421 000 hektar, 38 % av landarealen. Detta innebär att ungefär en tredjedel av Skånes yta är täckt av skog och man har även den högsta andelen ädellövskog i Sverige. Sedan lång tid har contortatall helt dominerat användningen av främmande trädslag i Sverige och trädslaget finns nu på cirka 600 000 hektar, dock inte i Skåne.
Främmande trädslag förekommer endast i liten utsträckning, men användningen har ökat med åren, inte minst efter stormarna Gudrun och Per som drabbade Skåne hårt. Under stormen Simone i oktober 2013 drabbades Skåne och Kronobergs län hårdast enligt Skogsstyrelsen och även Halland och Blekinge län fick relativt omfattande skador.
Bedömd volym för Skåne var 450 000–550 000 m3sk (skogskubikmeter) och tar man hela Götaland är siffran 1,5–2 miljoner skogskubikmeter (m3sk). En siffra som utgår från skadeuppskattningar gjorda av Skogsstyrelsen och de olika aktörerna för gällande skogsområde. I landet i stort har stormen Hilde fällt 3,5 miljoner skogskubikmeter (2013) och stormen Ivar fällde 8 miljoner skogskubikmeter (2013). Sedan hade vi också stormen Egon i Götaland 2014. Den fällde mellan 2,5–3 miljoner skogskubikmeter. I takt med att klimatförutsättningar förändras, och för att utnyttja den fulla potentialen av skogsbruket framför allt i de södra delarna av Sverige, borde möjligheterna att i större skala odla främmande trädslag ses över. I försök som genomförts på lämplig mark och i lämpligt klimat har en rad olika främmande trädslag ofta visat en produktionsöverlägsenhet i jämförelse med tall och gran. Detta enligt en rapport från Skogsstyrelsen. Rapporten konstaterar även att inhemska lövträdslag inte har tillräckligt hög tillväxt för att klara av de produktionsmål för biobränsle som satts upp, samtidigt som föryngringskostnaderna ofta är orimligt höga. Skogsplantor ska kunna växa såväl i dagens som morgondagens klimat, något som arter av lokal härstamning inte alltid klarar av. Ett exempel är granen som i stora delar av södra Sverige troligen är mindre lämplig på sikt än vad den är idag.
Skogsvårdslagen sätter idag gränser för användningen av främmande trädslag, något som begränsar möjligheterna för våra skogsbrukare. I dagsläget krävs bland annat en särskild anmälan till Skogsstyrelsen för anläggning av ny skog på arealer större än 0,5 ha och den totala andelen av en brukningsenhet som får utgöras av främmande trädslag är begränsad. Än mer begränsande är certifieringsreglerna i svenska Forest Stewadship Counsil, FSC, som är en oberoende internationell medlemsorganisation som verkar för ett globalt skogsbruk med miljöanpassning, socialt ansvarstagande och ekonomiskt livskraftigt bruk. Det måste kunna gå att utveckla skogsbruket och många skogsägare vill bedriva ett certifierat skogsbruk. Säkert kommer sydligare trädslag att trivas här med ett förändrat klimat. För det behövs mer forskning i ämnet. De begränsningar som idag finns för skogsbruk med främmande trädslag är kunskaperna om dessa trädslags konsekvenser är något bristfälliga. Förändringar av trädslag påverkar naturligtvis den biologiska mångfalden, men detta gäller även för byten mellan två inhemska trädslag. I dag pågår försök på Skogforsk med inhemska trädslag så som björk som har potential att produceras mer.
Det rimliga är att anse att skogsägaren har ett ansvar för användningen och riskerna som är förknippade med odling av ett främmande trädslag, samt att den påverkan som detta eventuellt skulle medföra utvärderas regelbundet av ansvarig myndighet. Möjligheten till utveckling av reglerna kring användningen av främmande trädslag bör övervägas för att anpassas till klimatförutsättningar som är i förändring.
Denna motion står samtliga skånska moderata riksdagsledamöter bakom.
|
Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M) |
|
|
Tobias Billström (M) |
Anders Hansson (M) |
|
Ulrika Heindorff (M) |
Maria Malmer Stenergard (M) |
|
Noria Manouchi (M) |
Louise Meijer (M) |
|
Hans Wallmark (M) |
Boriana Åberg (M) |