Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ett utökat samarbete mellan Sverige, Danmark och Norge avseende ambassader, representationer, delegationer och konsulat och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har över hundra utlandsmyndigheter som inkluderar ambassader, representationer, delegationer och konsulat. Tillsammans med de cirka 400 honorärkonsulaten bildar de vår utrikesrepresentation. Sverige har diplomatiska förbindelser med i stort sett alla självständiga stater i världen. I ungefär hälften av dessa stater har Sverige en diplomatisk representation. I länder där Sverige inte har någon ambassad är det vanligt att utnämna en svensk ambassadör i ett närbeläget land till sidoackrediterad ambassadör. Det innebär att ambassadören är Sveriges representant i det landet på distans och sköter förbindelserna genom regelbundna besök. Våra nordiska grannländer har liknande upplägg för sina utrikesrepresentationer.
Mellan de nordiska grannländerna Sverige, Danmark och Norge finns många likheter. Våra demokratier och politiska system är snarlika, vårt rättsväsen likaså, och flertalet gånger har länderna arbetat tillsammans inom ramen för det nordiska samarbetet. Språkligt är svenska, danska och norska sprungna ur samma språkstam, vilket medför att medborgare oftast har lätt att förstå varandra. Mot bakgrund av detta torde ett utökat samarbete mellan ländernas utrikesrepresentationer vara möjligt.
I Berlin finns ett bra exempel på samarbetet mellan de nordiska ländernas beskickningar. Vardera nordiskt land har sin byggnad, men samtliga byggnader omges sedan av ett skal som ger intrycket av att det är en och samma byggnad. Syftet är att visa att de nordiska länderna har mycket gemensamt, men ändå är skilda stater. Det finns även en gemensam nordisk matsal samt olika utställningshallar. Samarbetet finns till viss del redan idag mellan de nordiska länderna, men kan ur effektivitetssynpunkt genomföras på väsentligt fler platser runt om i världen.
Samarbetet bör ses som en utgångspunkt för vidare samarbete över landsgränser och ambassaderna. Med tanke på de eventuella språkliga skillnaderna mellan Sverige, Danmark och Norge jämfört med Finland och Island bör ett utökat samarbete främst inledas med våra grannländer Danmark och Norge i syfte att tillsammans täcka ett större område med utrikesrepresentationer samt minska varje lands kostnader för administration, servicetjänster, skyddsåtgärder och liknande.
Frågan kring utrikesrepresentationen hanteras idag av regeringen, men i egenskap av Sveriges högsta beslutande organ bör riksdagen som sin mening förtälja regeringen att den ser en samordning av de nordiska ambassaderna, representationerna, delegationerna samt konsulat som en viktig åtgärd framgent.
|
Anders Hansson (M) |
|