Klimakteriet är en naturlig del av kvinnors åldrande och inträffar vanligtvis någon gång mellan 44–56 år, medelåldern är 51 år. En ålder då många kvinnor vill och kan leva sitt liv fullt ut men då många begränsas av de varierande symtomen så som svettningar, vallningar, hormonsvängningar, hjärndimma, sömnsvårigheter, torra slemhinnor och en hel mängd andra mer eller mindre besvärande symtom. Några märker det inte medan andra upplever en stor skillnad mot tidigare. Nästan 75 procent av alla kvinnor upplever dock någon förändring eller besvär. I vissa fall har klimakteriet symtom som i stor utsträckning påminner om utmattning och utbrändhet. I dagsläget hänvisas kvinnor med frågor och besvär oftast till en allmänläkare på vårdcentralen och skickas inte vidare till en gynekolog. Det innebär en risk att kvinnor blir feldiagnostiserade och i stället för diagnosen klimakteriet får diagnosen utmattning eller utbrändhet.
De markanta skillnader vad gäller den vård som erbjuds kvinnor i klimakteriet gäller både utifrån var i landet du bor och klassbakgrund, det leder till onödigt lidande och försämrad livskvalité. Dessutom är kunskapen hos behandlande läkare ofta både bristfällig och föråldrad. Kvinnor i, eller på väg in i klimakteriet behöver tillgång till en vård av hög kvalitet oavsett var i landet du bor och oavsett förkunskaper. Det är inte alltid läkemedelsbehandling som behövs, utan även information och rådgivning kring klimakteriet, vilka levnadsvanor som kan behöva förändras och vad kvinnan själv kan göra för att lindra besvär. Mycket mer kan och behöver göras för att förebygga de besvär som kan uppstå vid klimakteriet samt orsaka stort fysiskt och psykiskt lidande.
Det är därför viktigt att ser över hur vi kan stärka möjligheterna för alla de berörda vårdprofessionerna att upptäcka, informera om och behandla klimakteriebesvär jämlikt i hela landet.
|
Elin Gustafsson (S) |
|
|
Annika Strandhäll (S) |
Carina Ohlsson (S) |
|
Sanne Lennström (S) |
Sofia Amloh (S) |