Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att verka för stöd till konstnärlig utsmyckning vid byggnation i regi av staten, regionerna, kommunerna eller det privata, det som kallas enprocentsregeln, och tillkännager detta för regeringen.
Sedan 1930-talet finns det en uttalad ambition att låta 1 procent av byggkostnaden vid nyproduktion eller renovering av offentliga byggnader och platser avsättas till konstnärlig utsmyckning. Hur många av kommunerna som efterlever ambitionen är svårt att säga, eftersom det inte finns någon statistik i ämnet. För några år sedan gjorde Konstnärsnämnden en genomlysning och konstaterade att ca en tredjedel av kommunerna följde enprocentsregeln, en tredjedel hade det som mål och en tredjedel inte följde den. Det visade sig att det framförallt var små kommuner som hade svårt att leva upp till denna tumregel.
Den offentliga konsten – som alla har tillgång till – är en del av vårt demokratiska samhälle. Alla medborgare, oavsett vem man är eller hur tjock plånboken är, ska ha möjlighet att uppleva konst i sin närmiljö. Enprocentsregeln ger möjlighet till just detta. Det vore önskvärt att denna enprocentsregel gällde så att alla nyuppförda eller renoverade offentliga byggnader och platser också blev en investering i konst. I en tid när vi ser att konsten och konstnärer får stryka på foten är det ännu viktigare. Riksdagen bör därmed ge regeringen i uppdrag att se över möjligheten att verka för en enprocentsregel om konstnärlig utsmyckning vid byggnation. Samtidigt borde krav på inventering införas. Tidigare har det inte funnits något samlat register över denna konst, och konstsvinn har förekommit. Det är angeläget att den offentliga sektorn på allvar inventerar och tar ansvar för de alster man äger och att åtgärder sätts in mot stölder när de uppdagats.
|
Magnus Manhammar (S) |
|