Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Trafikverket ska få i uppdrag att identifiera 10–15 större OPS-projekt och tillkännager detta för regeringen.
Anslagen för infrastruktur har ökat kraftigt, och i den transportplan som gäller 2018–2029 är investeringarna inklusive medfinansiering i storleksordningen 700 miljarder, vilket ska ställas i relation till den plan som fastställdes 2004, som låg på cirka 300 miljarder. Trots det kommer inte alla behov att tillfredsställas. Det behövs helt enkelt mer pengar.
I dagsläget finansieras den absolut största delen av all infrastruktur över statsbudgeten. Jämfört med investeringsbehovet krävs större satsningar, men statens reformutrymme är inte obegränsat. För att framtidssäkra svensk ekonomi är det nödvändigt att hitta nya finansieringsvägar för infrastruktur.
Både svenska och utländska investerare, bland annat pensionsfonder, har visat intresse för långsiktiga investeringar som kan ge avkastning till pensionskapitalet.
Staten behöver nu hitta långsiktiga och sunda spelregler för att det externa kapitalet ska kunna bidra. I många med Sverige jämförbara länder finansieras sedan länge viktiga samhälleliga infrastrukturprojekt i offentlig-privat samverkan (OPS).
Staten kan då identifiera projekt som lämpar sig för en OPS-lösning. Det kan röra sig om en järnväg, en utbyggd hamn eller en motorvägssträcka, exempelvis Inlandsbanan, nya svensk-norska tvärbanor eller en fast förbindelse Helsingör–Helsingborg.
Därefter kan det bli möjligt för externa finansiärer att vara med som komplement till det offentliga i investeringen av projektet. Investeraren får i gengäld avkastning på sin investering genom nyttjandeavgifter under ett visst antal år.
OPS-finansiering öppnar för nya projekt som annars skulle skjutas på framtiden eller möjligen aldrig bli av.
I praktiken går det att investera mer på kortare tid utan att statens finanser äventyras. Det tjänar alla på. Studier från Storbritannien gör gällande att den genomsnittliga besparingen ligger på mellan 15 och 20 procent jämfört med om projekten upphandlats traditionellt. Dessvärre är detta något som väldigt sällan görs i Sverige. Vi håller oss till ett dyrare traditionellt system och får därför mindre gjort per investerad krona, miljon eller miljard.
Följden av detta riskerar att bli att infrastrukturen utvecklas för lite och för långsamt.
Centerpartiet ser hela landet och vill att det ska finnas bättre möjligheter för investerare att aktivt bidra inom exempelvis större nationella projekt. På så vis kan en större del av statens pengar användas till investeringar som är viktiga lokalt eller regionalt. Med större resurser får hela landet möjlighet att genomföra viktiga tillväxthöjande infrastruktursatsningar.
|
Per Åsling (C) |
|