Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att undersöka möjligheten att förstärka informationen vid Sveriges världsarv och tillkännager detta för regeringen.
Världsarven utgörs av de kultur- och naturmiljöer i världen som anses vara ojämförligt mest enastående och av stor betydelse för hela mänskligheten. Vad som är och hur ett objekt kan bli ett världsarv bestäms i världsarvskonventionen från 1972.
I Sverige finns femton världsarv som har utsetts av FN-organet Unescos världsarvskommitté. Sveriges första världsarv var Drottningholms slott.
Riksantikvarieämbetet har det övergripande ansvaret för att konventionen följs, samt ansvaret för kulturarven. Naturvårdsverket har ansvaret för de världsarv som är naturarv. Myndigheterna har också ansvar för att ta initiativ till och bekosta den uppföljning och de rapporter som ska lämnas in till Unesco vart sjätte år.
Örlogsstaden Karlskrona upptogs år 1998 på Unescos världsarvslista som objekt nr 871.
Karlskrona är ett utomordentligt väl bevarat exempel på en planerad europeisk örlogsstad, som influerats av äldre anläggningar i andra länder. Karlskrona har i sin tur tjänat som förebild för efterföljande städer med liknande uppgifter. Örlogsbaser spelade en viktig roll under de århundraden när storleken på ett lands flottstyrka var en avgörande faktor i europeisk realpolitik och Karlskrona är den bäst bevarade och mest kompletta av dem som finns kvar.
I artikel 3 anges att det är de respektive staternas skyldighet att identifiera och avgränsa de skilda kultur- och naturvärden som befinner sig på deras territorium. Genom utbildning och information ska staterna ”sträva efter att stärka sina folks uppskattning av och respekt för kultur- och naturarv”. Enligt artikel 27 ska allmänheten hållas underrättad om faror som hotar arven. Med ökade kunskaper hos befolkningen stärks världsarvens ställning inför hoten som finns mot deras bevarande för framtida generationer.
Mot bakgrund av det som beskrivits ovan anser jag att det är av yttersta vikt att regeringen undersöker möjligheten att förstärka informationen intill respektive världsarv så att vi kan uppfylla kriteriet om att ”genom utbildning och information sträva efter att stärka sina folks uppskattning av och respekt för kultur- och naturarv”.
Informationsinsatserna kan ske i många kreativa former. Några av världsarven har redan olika typer av museer, såsom Drottningholms slott. Att inrätta nya museer vid varje världsarv är en stor uppgift. I fallet Karlskrona finns det prisbelönta statliga museet Marinmuseum, där det skulle vara enkelt att förstärka informationsinsatserna för världsarvet och vara ett välkommet tillskott. Förstärkta informationsinsatser intill varje världsarv skulle både öka turismen och göra världsarven mer tillgängliga för allmänheten.
|
Magnus Manhammar (S) |
|