Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge Boverket i uppgift att förenkla aktuella regler för att underlätta användandet av byggbodar och tillfälliga moduler och tillkännager detta för regeringen.
I samband med ny- och ombyggnationer följer allt som oftast ett behov av en ökad förmåga att lösa akuta lokalproblem – för barnomsorg, skola och vård, tillfälligt boende och andra lokaler. I dessa fall fyller moduler en viktig samhällsfunktion.
Dessa byggnader har syftet att användas temporärt, som en brygga mellan att det gamla rivs eller byggs om, till dess att det nya står klart.
Vad gäller moduler tillverkas dessa enligt aktuella byggregler från Boverket, BBR. Men uthyrningen försvåras av regelverket som saknar en tydlig avgränsning mellan permanenta byggnader. Boverket uppdaterar löpande BBR:n i olika delar.
Vid varje förflyttning, ny uthyrning, har det uthyrande företaget kravet på sig att modulen ska leva upp till den senaste gällande BBR:n. Det gör det svårplanerat och svårt att kalkylera eftersom kostnaden avgörs av vilka moduler som finns tillgängliga och deras behov av uppdatering mot senast gällande BBR. Detta kan variera då nya moduler kommer ut på marknaden samtidigt som äldre finns kvar. Beroende på vilka som är lediga för uthyrning vid det aktuella tillfället kan priset variera kraftigt.
Byggbodar som används vid byggarbetsplatser står inför liknande problematik. Byggbodar och moduler ställer varje år cirka 3 miljoner kvadratmeteryta till förfogande för att nybyggnation och renoveringar ska kunna genomföras. Det motsvarar drygt 420 fotbollsplaner fullproppade med små byggnader som fungerar som ett avgörande smörjmedel i samhällsutvecklingen.
Uppskattningsvis finns cirka 60 000 moduler på den svenska marknaden. Den genomsnittliga modulen hyrs ut 36–60 månader per kontrakt. De allra flesta moduler, mellan 80–90 procent, hyrs ut mer än två år i taget. Det innebär att cirka 50 000 moduler hyrs ut mer än två år. Ungefär 10 000 moduler har en uthyrningstid som underskrider två år.
Kommunerna kan idag genom 8 kap. 7 § plan- och bygglagen göra undantag i de krav som ska ställas vid bygglov. Lagens utformning är dock inte tydlig och öppnar för tolkningar och subjektiva bedömningar som kan skilja från kommun till kommun. Det skapar trösklar i marknaden när kommuner kan tolka samma regler på olika sätt. För aktörer blir det svårt att kalkylera kostnader när en lösning som fungerar i en kommun inte anses acceptabel i en annan.
Tänk om samma förutsättningar hade gällt inom detaljhandeln. En burk krossade tomater som är godkänd för försäljning i den ena kommunen får inte säljas i grannkommunen.
Det här skapar orimliga förutsättningar för aktörer på marknaden och i förlängningen så drabbar det skattebetalarna som får betala för ombyggnader och anpassningar mellan kommuner.
Ett sätt att förbättra villkoren är att Boverket får i uppdrag att förtydliga BBR vad gäller temporära byggnader. Med tydligare vägledning så kan kommuner fatta självständiga men mer likvärdiga beslut.
Norge har en intressant modell vad gäller byggregler för temporära byggnader som Sverige skulle kunna låta sig inspireras av. Med tydliga tekniska myndighetskrav om vad byggnader ska leva upp till vet företagen vad de har att rätta sig efter. Företagen kan certifiera sina produktserier utifrån olika tekniska nivåer. Kommunerna i sin tur avgör vilken kravnivå en upphandling ska leva upp till. Det skapar tydlighet för alla inblandade parter och säkerställer kommunernas autonomi.
|
Camilla Brodin (KD) |
|