Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa laglotten och tillkännager detta för regeringen.
Lagstiftningen när det gäller arv är otidsenlig och behöver uppdateras. Laglottssystemet infördes redan 1857 och innebär att bröstarvingarna har rätt till hälften av sin arvslott även om arvlåtarens vilja säger något annat. Rätten till laglott regleras i dag i 7 kap. ärvdabalken (1958:637) och innebär en fortsatt lagstadgad rätt för bröstarvinge att ärva hälften av sin arvslott. Detta innebär att en bröstarvinge som inte har någon kontakt med sin förälder eller ännu värre plågar, trakasserar och till och med misshandlar föräldern ändå har rätt till sin laglott. En översyn av laglottssystemet inträffade 1987 då den dåvarande regeringen i proposition 1986/87:1 Äktenskapsbalk m.m. bland annat föreslog att nuvarande regler om rätt till laglott skulle behållas. Samtidigt menade lagutskottet att laglotten ännu inte kunde anses ha spelat ut sin roll för bröstarvingarna. Detta är nu över 34 år sedan och en ny översyn av laglotten torde därför inte vara orimlig.
Sedan den senaste översynen gjordes har vi dessutom gått med i EU. Den 17 augusti 2015 trädde nya EU-regler i kraft vilka möjliggör för svenska medborgare bosatta utomlands att välja bosättningslandets regler om arv och därmed kringgå laglottssystemet. Kan det verkligen vara lagstiftarens intention att vi ska ha lagar som bara gäller för dem som inte har möjlighet att bosätta sig utomlands? Rätten till laglott bör i dag anses vara otidsenlig och orättfärdig och bör därför ses över. I grunden strider laglotten mot egendomsrätten. Det bör vara fritt för var och en att besluta om sin kvarlåtenskap efter sin död.
|
Boriana Åberg (M) |
|