Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stärka skyddet för brottsutsatta barn och ungdomar och tillkännager detta för regeringen.
Rån och förnedringsrån mot barn och ungdomar har ökat lavinartat de senaste åren. Många av gärningsmännen lagförs aldrig, och kan ostörda fortsätta sin brottsliga bana. Hot om våld och våld skrämmer vittnen och brottsoffer från att vittna, och det finns uppenbart ett stort mörkertal när det gäller antalet anmälda brott.
Det är oacceptabelt att brottsoffer och vittnen på detta vis får ta konsekvenserna av att samhället genom dess myndigheter saknar befogenheter att skydda dem från brottslingar. Sinnebilden av att omyndiga brottslingar är vanliga ungdomar som har hamnat snett någon enstaka gång genomsyrar åtgärderna, vilket gör att brottsoffren fortsätter möta gärningsmännen i skolan eller på stan. För att polisen ska göra en brottsutredning om gärningsmannen är under 15 år krävs det att brottet ger minst 1 år i fängelse. I praktiken betyder det att gäng bestående av minderåriga kan fortsätta begå brott utan att samhället kan reagera med adekvata åtgärder. Ansvaret för skyddet av barn och ungdomar som har blivit utsatta för eller bevittnat brott läggs på familjen. Detta är fundamentalt fel, liksom att det ideligen är brottsoffer och vittnen som tvingas byta skola och flytta, inte gärningsmännen. Perspektivet måste förändras så att brottsoffer och vittnen blir samhällets främsta skyddsobjekt.
|
Boriana Åberg (M) |
|