Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att staten och det allmänna bör redovisa skatter och avgifter på lönebesked och tillkännager detta för regeringen.
Om ett år går Sverige till val igen. Politikerna kommer då att debattera skatternas utformning och storlek. Trots att just skatternas storlek avgör maktfördelningen mellan medborgare och stat är det få som vet hur stora skatterna är. 9 av 10 löntagare underskattar den skatt de betalar. Den bristfälliga kunskapen riskerar att bli än svagare när nu den praktiska hanteringen av skatteuppbörden förenklats de sista åren. Den enskilde skattebetalaren behöver inte längre sätta sig in i sin skattesituation vid den årliga deklarationen.
För demokratin är detta illa. Relevanta politiska diskussioner om huruvida skatterna behöver höjas eller sänkas förutsätter givetvis att väljarna har en god uppfattning om vad de betalar i skatt. Inte minst gäller detta för ett högskatteland som Sverige.
Ett sätt att komma tillrätta med kunskapsbristen om skatternas omfattning är att synliggöra löneskatterna på lönebeskedet. Den skatt som är svårast att upptäcka är arbetsgivaravgifterna. Innan skattebetalaren får sitt lönebesked har en fjärdedel av vad han/hon tjänat försvunnit i skatter. Delar av arbetsgivaravgiften kommer oss dock till godo då den är kopplad till våra socialförsäkringar. Men, den allmänna löneavgiften (11,62 procent) är en ren skatt och ska därför redovisas som en sådan.
Fördelen med arbetsgivaravgifterna är att de är lätta att åskådliggöra. Riksdagen bör därför besluta att staten och det allmänna föregår med gott exempel genom att redovisa arbetstagarens bruttolön och därefter redovisa arbetsgivaravgifter, löneskatter och andra avgifter som dras från denna.
|
Hans Eklind (KD) |
|