Tiderna förändras och situationen på arbetsmarknaden likaså. För att följa med i utvecklingen måste därför LAS, lagen om anställningsskydd, reformeras. Som den är utformad idag blir människor med svag förankring på arbetsmarknaden diskriminerade eller förfördelade. Ungdomar och nyanlända invandrare är nämligen bland de första som får lämna en arbetsplats vid uppsägningar. I globaliseringens tidevarv blir uppsägningar allt mer förekommande och den långvariga anställningen bör i större utsträckning bygga på kompetens snarare än tid på arbetsplatsen. Den senaste tidens volatila marknader visar att konjunktursvängningar och snabbare affärscykler lär vara normala i framtiden. Anpassningar av personalstyrkans storlek till följd av internationella marknadssvängningar lär därför öka vad gäller både omfattning och frekvens. Den framtida tryggheten på arbetsmarknaden ligger därför inte hos en och samma arbetsgivare utan i förmågan att vara anställningsbar på arbetsmarknaden.
Kompetensutveckling, anpassningsförmåga och mobilitet blir därför nyckelkomponenter för den framtida arbetstagaren. Tanken med LAS är att den ska skydda arbetstagaren mot godtyckliga uppsägningar från en förhandlingsmässigt starkare arbetsgivare, vilket är bra. I praktiken har det dock uppkommit en oönskad situation där LAS motverkar mobilitet och flexibilitet på arbetsmarknaden. Samtidigt bygger LAS höga murar runt arbetsmarknaden som minskar människors benägenhet att byta jobb, och dessutom minskar möjligheten för arbetslösa och studenter att komma in på arbetsmarknaden.
Turordningsreglerna är skadliga även för arbetstagare med långa anställningar, eftersom de invaggas i en falsk trygghet att det är antalet anställningsår som räknas och inte den egna kompetensen. Många riskerar att fastna i ett jobb där vantrivsel och sjukskrivningar blir mer förekommande istället för självförverkligande och arbetsglädje.
Ovan nämnda problem och hinder är oförenliga med arbetslinjen. Därför ligger det i allas intresse att reformera LAS.
|
Boriana Åberg (M) |
|