Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa ett nytt begrepp, störningsservitut, och tillkännager detta för regeringen.
Bristande tolerans mot omgivningen, och en del människors ovilja/oförmåga att anpassa sig till de förutsättningar som gäller tenderar att bli ett allt större problem i samhället. Det har blivit vanligt förekommande att kommuner får ta emot klagomål från människor som bosätter sig nära en fotbollsplan, skyttebana, motorväg, jordbruksfastighet eller annan form av verksamhet. Den nyinflyttade upplever störningar som höga ljud, trafikbuller, djurläten, lukt, med mera, och kräver att kommunen ska ålägga berörd fastighetsägare att vidta åtgärder så att de upplevda störningarna upphör, eller i vart fall minimeras. Detta även när störningsnivåerna inte överskrider vad som är tillåtet.
Denna ovilja att anpassa sig till omgivningen resulterar i långdragna processer som i värsta fall leder till att en verksamhet tvingas flytta eller läggas ned, trots att den fanns på platsen innan den som upplever störningen.
Ett sätt att delvis komma tillrätta med detta bekymmer vore att införa ett störningsservitut. Om fastigheterna i anslutning till en verksamhet som kan upplevas som störande skulle belastas med ett servitut som accepterar ett intrång i form av störande, buller, lukt etcetera så skulle det innebära att den som köper en belastad fastighet skulle var medveten om de villkor som råder för fastigheten redan vid köpet, och därmed också vara tvungen att acceptera dessa. Ett störningsservitut skulle vara ett sätta att bringa ordning och reda, reda ut förutsättningarna och skapa trygghet för alla inblandade parter. Därutöver skulle kommunernas miljö- och byggnadsavdelningar avlastas från mindre angelägna uppgifter, och antalet tvistemål i domstolarna minska.
|
Boriana Åberg (M) |
|