Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga om lagens intention om trygga barn i alla våra skolformer efterlevs genom den praxis som i dag tillämpas gällande kränkande behandling och tillkännager detta för regeringen.
Idag har vi många lärare och personal på skolorna som kämpar allt de kan för att trygghet och studiero ska vara verklighet i våra skolor och att alla barn och elever ska ha en god tillvaro i skolan.
En pusselbit för att man som elev ska ha en skön känsla i magen på morgonen innan man går till skolan är att man känner sig säker på att man inte blir utsatt för kränkande behandling i skolan. Man vet att man inte kommer att bli slagen, ingen kommer att säga fula ord till en och att man får vara med i gemenskapen och får vara sig själv.
Målet är att inga barn ska uppleva kränkningar i skolan. Inga barn ska ha ont i magen på morgonen när de går till skolan. Tyvärr äger kränkningar ändå rum och hur skolpersonal ska agera när ett barn upplever sig vara kränkt finns angivet i skollagen (2010:800) och diskrimineringslagen (2008:567). Vägledning hur vi ska tolka lagen när det gäller utsatta barn finns att hämta i regeringens proposition 2005/06:38.
När ett barn upplever sig vara kränkt har personalen på skolan ett stort ansvar att anmäla kränkningarna till rektor, rektor i sin tur till huvudmannen, och därefter ska utredning, åtgärder och uppföljning ske.
Det som ställer till det är att det i dag krävs att personalen ska göra en i stort sett lika omfattande insats om en klasskamrat tränger sig i matkön som när en elev blir slagen och sparkad.
Detta har skapat en näst intill ohållbar situation för skolpersonal, arbetsbelastningsmässigt, och en situation för verkligt utsatta elever som inte heller gynnar barnen. Anledningen till detta läge är att barn- och elevombudet har en praxis att varenda incident, oavsett dignitet, ska anmälas och utredas, om ett barn uttrycker att denne känner sig kränkt. Om det efter utredning visar sig vara kränkande ska skolan också vidta åtgärder och följa upp. Denna praxis har inte lyckats skapa en situation där elevens bästa sätts i fokus eller att kränkningarna nödvändigtvis upphör. Denna praxis fokuserar på enstaka händelser i elevens skolgång, i stället för på elevens helhetssituation.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga om man lever upp till lagens intentioner genom den praxis som idag tillämpas gällande kränkande behandling i alla våra skolformer och tillkännager detta för regeringen.
|
Adnan Dibrani (S) |
|
|
Jennie Nilsson (S) |
Hans Hoff (S) |