Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hörselskadade och riksdagen och tillkännager detta för riksdagsstyrelsen.
Under innevarande mandatperiod firar Sveriges riksdag 100 år av allmän och lika rösträtt. Detta är något vi skall vara stolta över då vår demokrati inte är något självspelande piano utan något vi folkvalda har fått väljarnas förtroende att såväl värna som utveckla.
Regeringsformen föreskriver att alla myndiga medborgare äger rätten att rösta i allmänna val som skall vara fria, hemliga och direkta. En grundförutsättning är emellertid att den enskilde väljaren, utan hinder, kan ta del av den politiska debatten i syfte att bilda sig en egen, välgrundad uppfattning om vilket parti denne skall lägga sin röst på. Detta är också något de flesta av oss tar för givet men det finns alltjämt icke försumbara grupper av befolkningen som upplever sig exkluderade från den politiska debatten.
Sveriges riksdag är ett öppet parlament som alla som så önskar kan besöka för att ta del av öppna debatter och arrangemang. Trots att byggnaderna är delvis gamla och härrör från en tid då hänsyn till funktionsnedsatta inte togs har stora ansträngningar gjorts för att tillgängliggöra vårt parlament för alla, vilket vi skall vara stolta över.
Riksdagen producerar också en stor mängd tv och är tillgänglig på internet där man bland annat kan följa debatter i realtid eller ta del av äldre arkivmaterial.
Vi befinner oss just nu, då denna motion skrivs, i en global pandemi som föranlett omfattande och drastiska politiska beslut för att såväl begränsa smittspridning som stimulera de av pandemin ekonomiskt drabbade branscherna. Det har, till och med för oss parlamentariker, stundtals varit svårt att hänga med i alla turer och svårast att tillgodogöra sig informationen har de som lider av olika funktionsnedsättningar haft det.
En grupp som har svårt att tillgodogöra sig och följa den politiska debatten i kammaren är de hörselskadade. Visserligen brukar stora debatter tolkas till teckenspråk. Detta gäller exempelvis för partiledardebatter och den årliga utrikespolitiska debatten men i övrigt hänvisas hörselskadade till de i efterhand publicerade protokollen. Ytterst få av debatterna, frågestunderna eller pressträffarna i presscentret teckenspråktolkas, och ingenting förses med undertexter. Att följa en debatt i realtid jämfört med att läsa det transkriberade protokollet är inte jämförbart och främjar knappast det politiska intresset hos hörselskadade utan befäster snarare denna grupp som exkluderade från den politiska debatten, vilket inte är acceptabelt i en modern demokrati.
Med ovanstående i beaktande är det därför min uppfattning att riksdagen bör hedra demokratifirandet genom att besluta att så långt det är genomförbart inkludera landets hörselskadade i det politiska rummet genom att betrakta teckenspråkstolkning i kammaren som normalfallet och inte som idag, något som enbart tillhandahålls undantagsvis.
|
Eric Palmqvist (SD) |
|