Enligt Brottsförebyggande rådet (Brå) anmäldes cirka 25 000 sexualbrott under 2020. 9 580 av dessa rubricerades som våldtäkt, vilket är en ökning med nio procent jämfört med år 2019. Det innebär att den alarmerande och oacceptabla ökningen av sexualbrott alltsedan 2014 fortsätter. Dessutom fortsätter den så kallade personuppklaringsprocenten att vara oacceptabelt låg. Endast 19 procent av våldtäktsbrotten klarades ut. Det är förvisso en ökning jämfört med 2019 men visar ändå på en oacceptabel utveckling jämfört med år 2014.1 Allt detta sänder märkliga signaler till brottsoffer och presumtiva förövare men också mycket olyckliga signaler till samhället i övrigt. Det innebär ju också att det inte spelar någon roll om straffskärpning sker eftersom inga förövare finns att ställa till svars.
Sedan juni 2019 har Polismyndigheten gjort en särskild satsning på att utreda brott mot särskilt utsatta brottsoffer. Den riktar sig särskilt mot personer som utsatts för brott i nära relation eller sexual- och våldsbrott mot barn. Detta är förstås mycket välkommet. Värre är då det faktum att den nya satsningen har lett till att medelgenomströmningstiden har blivit längre och antalet äldre öppna ärenden har ökat. Den politiska ambitionen måste tvärtom vara att fler brottsoffer ska få upprättelse och det snabbare än idag.
Då undertecknad ställde en skriftlig fråga till dåvarande inrikesministern (2016/17:1706) på samma tema var konklusionen: ”Regeringen arbetar således både med att se över sexualbrottslagstiftningen och med att säkerställa att det bedrivs ett aktivt utvecklingsarbete vid myndigheterna för att öka lagföringen.” Inrikesministerns svar gav sken av att en stor förbättring var att vänta men det tragiska är att situationen inte visar några tecken på förbättring flera år senare. Kontentan är därför att politikens krav och förväntningar på Polismyndigheten och på ett rättssäkert samhälle måste skärpas så att alla brott beivras.
Med hänvisning till ovanstående anser undertecknade att mycket mer måste göras för att häva den oacceptabla situation som bland annat brottsoffer för sexualbrott i allmänhet och våldtäkt i synnerhet möter, när deras anmälningar inte handläggs inom en rimlig tidsram och på ett godtagbart sätt. Den oacceptabelt låga personuppklaringsprocenten måste också höjas rejält. Detta måtte riksdagen ge regeringen till känna.
Betty Malmberg (M) |
Marléne Lund Kopparklint (M) |