Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om utbildning för hållbar utveckling och tillkännager detta för regeringen.
Rapporten ”Den naturvetenskapliga grunden” innehåller de starkaste varningarna från forskarna någonsin om konsekvenserna av klimatförändringarna. Rapporten från IPCC, FN:s klimatpanel, på 3 000 sidor, sammanställd av 234 vetenskapsmän, bygger på 14 000 vetenskapliga arbeten och 79 007 kommentarer. IPCC har i över 30 år utfärdat varningar, men klimatförändringarna går snabbare än vad som förutsågs år 2007 och 2013. Det råder inte något tvivel om att klimatförändringarna är förorsakade av människors aktiviteter och saknar motstycke i mänsklighetens historia.
Den svåruthärdliga hetta, de regnoväder och glaciärsmältningar, den minskande biologiska mångfalden, som nu även drabbar Europa och USA, utgör bekräftelser på vad forskarvärlden förutsagt. Inte heller vi i den rika delen av världen undgår konsekvenserna av klimatförändringarna.
För att nå en rättvis klimatomställning krävs underbyggda politiska beslut och en folklig förankring. Och detta kräver i sin tur kritiskt tänkande, handlingsberedskap och kunskaper baserade på forskning. Det är vad utbildning för hållbar utveckling kan bidra med, vilket Unesco rekommenderat i 30 år.
I Uppsala finns ett beslut sedan 2009 om att alla kommunens utbildningar, i förskola, grundskola och gymnasieskola, ska genomsyras av perspektivet hållbar utveckling. Uppsala universitet och SLU har sedan 2006 stöd i högskolelagens formulering om att de i sin verksamhet ska främja en hållbar utveckling.
Skolinspektionen har inlett tematiska kvalitetsgranskningar av skolors arbete med lärande för hållbar utveckling. Den har understrukit att ”utbildningen inte ska stanna vid att ge kunskaper om tillstånden i världen, utan också främja vilja och förmåga att påverka utvecklingen i en hållbar riktning” och ”att lärandet upplevs som relevant och meningsfullt för eleverna”, men konstaterar ”att elevernas intressen och engagemang inte alltid möts och stimuleras i tillräcklig utsträckning i undervisningen”.
Det kan idag inte finnas någon mer meningsfull fråga än klimatfrågan. Ansvarskännande lärare och skolledare ser som en av sina viktigaste uppgifter att främja elevernas kunskaper, vilja och förmåga att bidra till en hållbar utveckling. Genom våra barns och ungdomars kunskaper och engagemang kan de påverka de vuxna att ta ansvar för framtiden. Skolan har en mycket viktig uppgift att på alla sätt ta tillvara kraften som finns i den unga generationens vilja att bidra till en hållbar utveckling.
Nästa år är det 50 år sedan FN:s första miljökonferens genomfördes, Stockholmskonferensen 1972. Miljöutbildning var ett av de sex målen. Klimatfrågan fanns då inte på dagordningen. Låt Stockholmskonferensen bli startskottet för att främja utbildning för hållbar utveckling även på internationell nivå.
|
Marlene Burwick (S) |
|