Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga åtgärder för att stärka de fackliga skyddsombudens ställning och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige har det skett ett stort tapp av skyddsombud de senaste 10 åren. Såklart finns det en mängd olika förklaringar. En del uppger att det finns en känsla av att bli motarbetad och inte ha möjligheten till inflytande i arbetsmiljöfrågor från arbetsgivaren.
Trots att Sverige har en stark arbetsmiljölag så är det många arbetsgivare som inte lever upp till sitt arbetsmiljöansvar. Skyddsombuden har rätt att delta redan vid planeringsstadiet av organisationsförändringar som kan komma att påverka arbetsmiljö och hälsa kopplat till arbetet. Det kan handla om upphandling av företagshälsovård, nya digitala system, schema- och bemanningsfrågor med mera. Det händer på en del arbetsplatser att arbetsgivaren ”glömmer” att ta in skyddsombuden i det här viktiga arbetet och ofta får de fackliga organisationerna veta detta för sent och förändringarna har redan skett.
För att stärka skyddsombudens ställning och självklara roll för arbetsmiljön så bör man ge skyddsombuden mandatet i AML kap 6 eller som ett tillägg i kap 3 att lägga in tillfälligt förbud mot förändringar i verksamheterna/organisationerna där arbetsgivarna inte gjort det grundläggande systematiska arbetsmiljöarbete de är ålagda att göra.
Det skulle i förlängningen leda till inte bara en bättre arbetsmiljö utan det hade också ytterligare stärkt samverkan mellan arbetsgivarna och skyddsombuden. Det hade säkerställt det inflytande och den delaktighet skyddsombuden ska ha men även medarbetarnas. De arbetsgivare som inte samverkar fullt ut med sina SO riskerar också medarbetarnas möjlighet till delaktighet och inflytande då skyddsombudet har fått deras förtroende att bevaka arbetsmiljöfrågorna och vara deras röst i samverkan med arbetsgivarna.
|
Anders Österberg (S) |
|