Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över lagen om skogssamfälligheter i syfte att den ska fungera på samma sätt som det var tänkt när de bildades och tillkännager detta för regeringen.
Det har gått över tio år sedan ett domstolsbeslut, mål nr F 3133–11, i Mark- och miljödomstolen fastslog att det sätt som sockensamfälligheter bedrivit sin verksamhet på i generationer inte hade stöd i lagstiftningen. När lagstiftningen och regelverk formades 1973 så missade man hur sockensamfälligheter var tänkta att användas.
Under lång tid har sockensamfälligheter delat ut medel till vägar, broar och andra gemensamma angelägenheter i socknarna. Nu har domstolsbeslutet i Mark- och miljödomstolen stoppat det sätt som sockensamfälligheterna verkat på i generationer.
I Dalarna har domstolsbeslutet orsakat mycket kostsamma utdelningar av överskott och uttaxeringar till delägarnas vägunderhåll.
Detta har lett till en dramatiskt ökad arbetsbörda till de i stort sett ideellt arbetande förtroendevalda i styrelser, vilket i sin tur medför svårigheter att rekrytera nya ledamöter.
Redan nu så har flera bysamfälligheter sålt av sina gemensamhetsskogar och det pågår ett omfattande arbete med att hitta alla delägare i den mycket komplicerade ägosplittring som råder i stora delar av Dalarna. Överskottet i samfälligheterna har bekostat bl.a. vägunderhåll som nu måste uttaxeras på ett mycket stort antal delägare. Ibland kan kostnaden per delägare överstiga portokostnaden för utskicket.
Historiken bakom skogssamfälligheter går tillbaka till 1800-talet då skiftesreformer genomfördes i Sverige. Gemensam mark i byn delades upp i individuella fastigheter men delar av skogsmarken delades inte upp utan lämnades oskiftad för att brukas gemensamt av byborna (allmänningen).
Därför behöver lagen om samfälligheter (1973:1150) ses över för att tillåta att verksamheten ska kunna bedrivas på det sätt som det en gång var tänkt för skogssamfälligheter.
|
Peter Helander (C) |
|