Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten till en mer flexibel hållning till undantag från det nationella fågeldirektivet när det gäller skarv och tillkännager detta för regeringen.
Skarven finns upptagen som skyddsvärd i fågeldirektivet trots att dess utveckling nu bedöms stabil och ökande på nationell nivå. Mängden skarv samlad till en och samma plats, såsom Trosa hamninlopp i Sörmland, ger skadliga effekter på såväl boendemiljö som tillgång på fisk för fiskerinäring och fritidsfiske. Att ge stöd till investeringar för att täcka skador åsamkade av djurets framfart löser inte grundproblematiken. Skarvens förändrade och kraftigt ökande population innebär svårigheter som samexistens med människor i tätbebyggt område. Dess framfart när den tar sig allt närmare mänsklig bebyggelse, exempelvis i Trosa, kring sjön Sillen och kring Båven, påverkar intilliggande orters möjlighet till utveckling och attraktivitet samt innebär svårigheter för företag med turism och fiskerinäring som huvudsaklig syssla till livskraftig utveckling.
Då skarven uppnått sådan nationell status att den inte längre bör anses särskilt skyddsvärd bör Sverige verka för ett undantag från fågeldirektivet och därmed underlätta för landets länsstyrelser att fatta beslut grundade på aktuella förhållanden istället för artens felaktiga skyddsstatus i fågeldirektivet. Härtill bör skarvens negativa inverkan på allmänna intressen definieras och ligga till grund för skyddsjakt. Skarvens inverkan på fiskbeståndet där kustens ekologiska status tillsammans med förekomst av andra djur som kan vara till skada bör vägas samman för att inte riskera en sammantagen kritisk situation för fisken.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|