|
|
Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till skatteavtal mellan Sverige och Slovenien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande samt regeringens förslag om att anta en lag om detta avtal.
Avtalet avser att ersätta 1980 års skatteavtal mellan Sverige och Jugoslavien i fråga om förhållandet mellan Sverige och Slovenien. Det nya avtalet uppfyller nya internationella standarder som syftar till att motverka skatteflykt och skatteundandragande genom avtalsmissbruk. Även bestämmelserna om informationsutbyte uppdateras till nu gällande internationella standarder. I fråga om beskattningsreglerna införs bl.a. tydligare regler för inkomster som uppbärs genom delägarbeskattade subjekt. Reglerna för justering av inkomst vid felprissättning av transaktioner mellan företag i intressegemenskap moderniseras. Beskattningen av pensioner och liknande utbetalningar ändras. En övergångsbestämmelse gör det dock möjligt för den som omedelbart före avtalets ikraftträdande var mottagare av pension eller liknande utbetalning att fortsätta låta sig beskattas enligt de gamla reglerna.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Behandlade förslag
Proposition 2021/22:21 Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien |
Riksdagen
a) godkänner avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Slovenien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande,
b) antar regeringens förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Slovenien.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:21 punkterna 1 och 2.
Stockholm den 11 november 2021
På skatteutskottets vägnar
Jörgen Hellman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jörgen Hellman (S), Per Åsling (C), Niklas Wykman (M), Helena Bouveng (M), Eric Westroth (SD), Boriana Åberg (M), David Lång (SD), Hampus Hagman (KD), Anna Vikström (S), Gulan Avci (L), Anne Oskarsson (SD), Kjell Jansson (M), Vasiliki Tsouplaki (V), Eva-Lena Jansson (S), Margareta Fransson (MP), Marie Granlund (S) och Kristoffer Lindberg (S).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2021/22:21 Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien. Regeringen förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2. Det har inte väckts några motioner i ärendet.
Bakgrund
Sedan Slovenien blev självständigt 1991 tillämpas 1980 års avtal mellan Konungariket Sverige och Socialistiska federala republiken Jugoslavien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet i förhållandet mellan Sverige och Slovenien (se SÖ 1993:49). På begäran av Slovenien inleddes förhandlingar om ett nytt skatteavtal mellan länderna där en första förhandlingsrunda hölls i Ljubljana i mars 2018. Vid en andra förhandlingsrunda i Stockholm i september 2019 kunde ett utkast till avtal på engelska paraferas. Till följd av den globala spridningen av covid-19 dröjde undertecknandet till den 12 maj 2021.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett skatteavtal mellan Sverige och Slovenien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande. Vidare föreslås att riksdagen antar en lag om detta avtal.
Avtalet avser att ersätta 1980 års skatteavtal mellan Sverige och Jugoslavien i fråga om förhållandet mellan Sverige och Slovenien. Det nya avtalet uppfyller nya internationella standarder som syftar till att motverka skatteflykt och skatteundandragande genom avtalsmissbruk. Även bestämmelserna om informationsutbyte uppdateras till nu gällande internationella standarder. I fråga om beskattningsreglerna införs bl.a. tydligare regler för inkomster som uppbärs genom delägarbeskattade subjekt. Reglerna för justering av inkomst vid felprissättning av transaktioner mellan företag i intressegemenskap moderniseras. Beskattningen av pensioner och liknande utbetalningar ändras. En övergångsbestämmelse gör det dock möjligt för den som omedelbart före avtalets ikraftträdande var mottagare av pension eller liknande utbetalning att fortsätta låta sig beskattas enligt de gamla reglerna.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.
Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Slovenien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande och antar regeringens förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Slovenien.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner avtalet mellan Sverige och Slovenien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande, samt antar regeringens förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Slovenien. Genom den föreslagna lagen upphör förordningen (1982:70) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Jugoslavien samt förordningen (1982:71) om kupongskatt för person med hemvist i Jugoslavien, m.m. att gälla i fråga om förhållandet mellan Sverige och Slovenien. Nedan redogörs för några av de mest centrala artiklarna i avtalet.
Beskattning av utdelning
Artikel 10 behandlar beskattningen av utdelning. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får enligt punkt 1 beskattas i denna andra stat. Enligt punkt 2 får utdelning även beskattas i den avtalsslutande stat där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, dvs. i källstaten. Av punkt 2 a följer dock att skatten i källstaten inte får överstiga 5 procent av utdelningens bruttobelopp när den som har rätt till utdelningen är ett bolag som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och innehar minst 25 procent av det utdelande bolagets kapital eller direkt kontrollerar 25 procent av bolagets röstetal. Vidare krävs att det kvalificerande innehavet innehafts under en period om minst 365 dagar som innefattar den dag då utdelningen betalats ut. Enligt punkt 2 b begränsas skatten i källstaten i övriga tillämpliga fall till 15 procent av utdelningens bruttobelopp.
Beskattning av ränta
Artikel 11 behandlar beskattningen av ränta. Ränta som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får enligt punkt 1 beskattas i denna andra stat. Enligt punkt 2 får räntan även beskattas i den avtalsslutande stat som räntan härrör från, dvs. i källstaten, men om den som har rätt till räntan har hemvist i den andra avtalsslutande staten får skatten inte överstiga 5 procent av räntans bruttobelopp. Punkt 3 innehåller ett antal undantag där ränta som avses i punkt 1, utan hinder av bestämmelserna i punkt 2, endast beskattas i den avtalsslutande stat där den som har rätt till räntan har hemvist. Slutligen får enligt punkt 3 c beskattning endast ske i den avtalsslutande stat där den som har rätt till räntan har hemvist, i fråga om ränta på skuld som uppkommit vid försäljning på kredit av varor eller industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning till ett företag i en avtalsslutande stat. Från de redovisade bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3 görs i punkt 5 undantag för fall då den rättighet eller egendom för vilken räntan betalas har verkligt samband med ett fast driftställe som den som har rätt till räntan har i den andra avtalsslutande staten (källstaten). I sådant fall fördelas beskattningsrätten till räntan mellan staterna med tillämpning av bestämmelsen i artikel 7. Den här beskrivna beskattningsrätten för källstaten kan bli tillämplig i Sverige – i fråga om en person som är begränsat skattskyldig enligt intern svensk rätt – endast om räntan ska hänföras till intäkt av näringsverksamhet. Dessutom fordras att det finns ett fast driftställe enligt svensk intern rätt eller att inkomsten hänför sig till en fastighet som ligger här (3 kap. 18 § första stycket och 6 kap. 11 § första stycket inkomstskattelagen, förkortad IL).
Beskattning av royalty
Artikel 12 behandlar beskattningen av royalty. Royalty som härrör från en avtalsslutande stat (källstaten) och som betalas till en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får enligt punkt 1 beskattas i denna andra stat. Enligt punkt 2 får royaltyn även beskattas i den stat som den härrör från. Om den som har rätt till royaltyn har hemvist i den andra staten får skatten dock inte överstiga 5 procent av bruttobeloppet. Från de redovisade bestämmelserna i punkterna 1 och 2 görs i punkt 4 undantag för fall då den rättighet eller egendom för vilken royaltyn betalas, har verkligt samband med ett fast driftställe som den som har rätt till royaltyn har i den andra avtalsslutande staten (källstaten). I sådant fall fördelas beskattningsrätten till royaltyn mellan staterna med tillämpning av bestämmelsen i artikel 7.
Beskattning av kapitalvinst
Artikel 13 behandlar beskattning av kapitalvinst. Bestämmelserna i punkterna 1–5 följer i allt väsentligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) modellavtal. Så är fallet vad gäller vinst vid överlåtelse av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik respektive vinst vid avyttring av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, som enligt punkt 3 endast beskattas i den stat där den som avyttrar egendomen har hemvist. Av punkt 4 i protokollet till avtalet framgår dock att denna regel i fråga om Scandinavian Airlines Systems (SAS) endast gäller för den del av SAS inkomst som motsvarar den andel av SAS som innehas av SAS Sverige AB, den svenska delägaren i SAS. Punkt 6 avviker från OECD:s modellavtal. Bestämmelsen har införts på svenskt initiativ och ger en tidigare hemviststat utvidgad möjlighet att beskatta kapitalvinst som förvärvas av en fysisk person efter utflyttningen. Denna utvidgade beskattningsmöjlighet gäller under de tio år som följer efter den tidpunkt då hemvisten har upphört. Vinst som får beskattas med stöd av denna bestämmelse ska dock inte inkludera en värdeökning som uppstått efter utflyttningen.
Undanröjande av dubbelbeskattning
Bestämmelserna om undanröjande av dubbelbeskattning finns i artikel 22. Båda staterna tillämpar avräkning av skatt (credit of tax) som huvudmetod för att undvika dubbelbeskattning i fråga om inkomstskatt. Innebörden av avräkningsmetoden är att en person med hemvist i den ena staten beskattas där även för sådan inkomst som enligt avtalet får beskattas i den andra staten. Den uträknade skatten minskas därefter i princip med den skatt som enligt avtalet har tagits ut i den andra staten. Vid avräkning av skatt på inkomst i Sverige följer av punkt 2 a att bestämmelserna i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, ska tillämpas. Då beräknas svensk inkomstskatt på inkomsten på vanligt sätt. Artikel 22 punkt 2 c reglerar frågan om skattefrihet i Sverige för utdelning från bolag i Slovenien till svenska bolag. Bestämmelsen hänvisar till de interna svenska reglerna om skattebefrielse för utdelning från utlandet (24 kap. IL).
Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse
I artikel 24 regleras förfarandet vid ömsesidig överenskommelse, dvs. mutual agreement procedure, MAP. Punkterna 1–3 är en del av den minimistandard som utarbetats inom ramen för OECD och G20:s s.k. BEPS-projekt för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster (Base Erosion and Profit Shifting) i åtgärdsområde 14. På Sloveniens begäran följer dock punkt 1 den gamla lydelsen av punkt 1 i artikel 25 i OECD:s modellavtal. För att uppfylla minimistandarden ska därför den behöriga myndighet som tar emot en begäran om ömsesidig överenskommelse notifiera eller konsultera den andra behöriga myndigheten om den anser att den skattskyldiges invändning inte är grundad och avser att avslå begäran.
Utbyte av upplysningar
Artikel 25 innehåller bestämmelser om informationsutbyte. Artikeln överensstämmer med artikel 26 i OECD:s modellavtal. Enligt punkt 1 ska de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna utbyta sådana upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpningen av bestämmelserna i avtalet eller för administration eller verkställighet av intern lagstiftning i fråga om skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut för de avtalsslutande staterna eller för deras politiska eller administrativa underavdelningar eller lokala myndigheter, om beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artiklarna 1 och 2 i avtalet.
I punkt 2 anges att upplysningar som en avtalsslutande stat tagit emot enligt punkt 1 ska behandlas som hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat. Vidare anges att upplysningarna får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som åsyftas i punkt 1 eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter samt att dessa får använda upplysningarna bara för sådana ändamål. Artikel 25 tar sikte på såväl den situation då en svensk myndighet lämnar handräckning eller bistånd åt en utländsk myndighet som den situation då en myndighet i den andra staten biträder den svenska myndigheten. Lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden innehåller bestämmelser om handräckning dels i Sverige åt utländska myndigheter, dels i utlandet åt svenska myndigheter. Enligt 24 § samma lag ska villkor som begränsar möjligheten att utnyttja upplysningar som en svensk myndighet fått från en utländsk myndighet i ett skatteärende följas av svenska myndigheter, oavsett vad som annars är föreskrivet i lag eller av annan författning.
Begränsning av förmåner
Skatteavtal syftar bl.a. till att eliminera eller minska de skattehinder som finns för ett fritt utbyte av varor, kapital och tjänster. Genom regler för att undvika dubbelbeskattning, reducera hög bruttobeskattning på betalningar från källstaten (utdelning, ränta och royalty) samt förhindra diskriminerande beskattning kan avtalen på ett verksamt sätt bidra till ökade investeringar och ett ökat utbyte av varor och tjänster mellan de avtalsslutande staterna.
Sverige har under en längre tid haft som policy att införa särskilda spärregler kopplade till offshoreverksamhet, som en gardering för eventuella framtida ändringar i intern lagstiftning i de stater med vilka vi har skatteavtal. Detta är särskilt angeläget eftersom ett skatteavtal ofta är tillämpligt under en mycket lång tid. Det har också inom ramen för BEPS-projektet utarbetats minimistandarder på skatteavtalsområdet som syftar till att förhindra avtalsmissbruk.
Artikel 27 innehåller bestämmelser som i vissa fall begränsar rätten till avtalsförmåner. Punkt 1 behandlar prövning av det huvudsakliga syftet (principle purpose test, PPT-regel). Bestämmelserna innebär att en förmån enligt avtalet inte ska ges om det, med hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter, rimligen kan antas att ett av de huvudsakliga syftena med ett visst arrangemang eller en viss transaktion som direkt eller indirekt resulterat i förmånen har varit att få denna avtalsförmån. Punkten överensstämmer med punkt 9 i artikel 29 i OECD:s modellavtal och uppfyller därmed den minimistandard som följer av BEPS åtgärdsområde 6.
Punkt 2, som införts på initiativ av Sverige, innehåller bestämmelser avsedda att förhindra att avtalsförmåner ges för offshoreverksamhet, s.k. coordination centres, huvudkontor eller liknande verksamhet, vars uppbyggnad huvudsakligen styrs av skatteskäl. Offshoreverksamhet är verksamhet som typiskt sett inte bedrivs av bolag som bedriver näringsverksamhet i en avtalsslutande stat i egentlig mening, utan av bolag vars inkomster så gott som uteslutande härrör från verksamhet utanför en avtalsslutande stat. Avsikten är att bolagen endast ska bedriva sin verksamhet och konkurrera på marknader utanför staten i fråga. Skatt tas ofta ut i form av en fast årlig avgift eller med en mycket låg skattesats, ibland på en schablonmässig bas. Den grundläggande tanken bakom tillhandahållandet av dessa speciella register och den särskilda lagstiftningen är att attrahera utländska investerare som bedriver den egentliga verksamheten någon annanstans att göra formella bolagsetableringar i denna andra stat. De utländska investerarna får härigenom ett instrument för att undgå skattskyldighet i de stater där de är hemmahörande. De typer av verksamhet som är vanligast förekommande i detta sammanhang är internationell sjöfart, finansverksamhet och annan liknande verksamhet som inte är bunden till någon speciell plats för verksamhetens bedrivande. Ett annat slag av offshoreverksamhet som bestämmelserna avser att motverka är verksamhet i form av coordination centres eller liknande. Den verksamhet som bedrivs av dessa enheter är tillhandahållandet av finansiella, administrativa eller andra tjänster åt bolag inom samma koncern. Ersättningen för dessa tjänster är avsedd att vara avdragsgill i utbetalarstaten och beskattas inte alls eller mycket lågt i mottagarlandet.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Enligt artikel 28 i avtalet ska detta träda i kraft den 30:e dagen efter den dag då båda de avtalsslutande staterna skriftligen har underrättat varandra om att de åtgärder som enligt respektive stats lagstiftning krävs för att avtalet ska träda i kraft har vidtagits. Eftersom det inte är möjligt att nu avgöra vid vilken tidpunkt avtalet kommer att träda i kraft, föreskrivs i punkt 1 i den föreslagna lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser att lagen träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
I enlighet med artikel 28 punkterna 2 och 3 i avtalet föreskrivs i punkt 2 a–c i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna att lagen därefter ska tillämpas i fråga om
• källskatter, på belopp som betalas eller tillgodoförs den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare,
• andra skatter på inkomst och på förmögenhet, på skatt som påförs för beskattningsår som börjar den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter den dag då lagen träder i kraft eller senare, och
• informationsutbyte enligt artikel 25 i avtalet, på begäran som framställs den dag då lagen träder i kraft eller senare oavsett till vilket år beskattningsanspråket är att hänföra.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte något att invända mot regeringens förslag och tillstyrker därmed propositionen
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2021/22:21 Skatteavtal mellan Sverige och Slovenien:
1.Riksdagen godkänner avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Slovenien för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt förhindrande av skatteflykt och skatteundandragande.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om skatteavtal mellan Sverige och Slovenien.
Bilaga 2
