|
Skatteutskottets betänkande
|
Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om ändringar i bl.a. lagen om alkoholskatt, mervärdesskattelagen, vissa punktskattelagar, tullagen och lagen om straff för smuggling.
Vissa av ändringarna i lagen om alkoholskatt är en följd av ändringar i EU:s alkoholskattedirektiv. Ändringarna avser bl.a. hanteringen av s.k. denaturerad alkohol och en möjlighet för svenska alkoholproducenter att få intyg som underlättar hanteringen av vissa skattenedsättningar i andra EU-länder.
Dessutom föreslås referensnivåer i lagen om alkoholskatt och lagen om tobaksskatt till ledning för bedömningen av om alkohol eller tobak som en enskild person själv transporterar till Sverige är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Nivåerna bestäms till 110 liter öl, 90 liter vin (varav högst 60 liter mousserande), 20 liter mellanklassprodukter och 10 liter spritdrycker respektive 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer och 1 kilogram röktobak.
Vidare föreslås att mervärdesskattelagen, vissa punktskattelagar, tullagen och lagen om straff för smuggling anpassas till möjligheten att använda centraliserad klarering.
Vissa mindre ändringar i bl.a. mervärdesskattelagen och vissa punktskattelagar föreslås också. De innebär bl.a. att förfarandereglerna om återbetalning av punktskatt och mervärdesskatt för diplomater och internationella organisationer samordnas och förtydligas så att det klart framgår att omprövning av Skatteverkets beslut är möjlig.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande (C).
Behandlade förslag
Proposition 2021/22:23 Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar
Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar (C)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
2. lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt,
3. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi,
5. lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling,
6. lag om ändring i tullagen (2016:253),
7. lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik,
8. lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter,
9. lag om ändring i lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:23 punkterna 1–9.
Stockholm den 18 november 2021
På skatteutskottets vägnar
Jörgen Hellman
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jörgen Hellman (S), Per Åsling (C), Niklas Wykman (M), Helena Bouveng (M), Eric Westroth (SD), Sultan Kayhan (S), Boriana Åberg (M), David Lång (SD), Hampus Hagman (KD), Anna Vikström (S), Gulan Avci (L), Kjell Jansson (M), Jon Thorbjörnson (V), Margareta Fransson (MP), Kristoffer Lindberg (S) och Marie Granlund (S).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2021/22:23 Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
I ärendet har det inte väckts några motioner.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till ändringar i lagen (1994:1564) om alkoholskatt, främst till följd av ändringar i alkoholskattedirektivet (direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker). Ändringarna avser bl.a. hanteringen av s.k. denaturerad alkohol och en möjlighet för svenska alkoholproducenter att få intyg som underlättar hanteringen av vissa skattenedsättningar i andra EU-länder.
Vidare föreslås att mervärdesskattelagen (1994:200), vissa punktskattelagar, tullagen (2016:253) och lagen (2000:1225) om straff för smuggling anpassas till möjligheten att använda centraliserad klarering.
Vissa mindre ändringar i bl.a. mervärdesskattelagen och vissa punktskattelagar föreslås dessutom.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2022.
Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag om att svenska små oberoende producenter av alkoholdrycker ska kunna få ett intyg som underlättar hanteringen av vissa skattenedsättningar i andra EU-länder, att hänvisningarna till KN-nummer i lagen om alkoholskatt uppdateras, att reglerna om denaturerad alkohol ändras så att skattefrihet endast beviljas om denaturering har skett i enlighet med kraven i den medlemsstat där alkoholen har frisläppts för konsumtion samt att bestämmelserna om skattefrihet för delvis denaturerad alkohol förtydligas. Riksdagen antar vidare förslagen om att anpassa reglerna i vissa skattelagar till reglerna om centraliserad klarering på tullområdet, att referensnivåer för resandeinförsel av alkohol och tobak införs i lagstiftningen samt att förfarandereglerna för återbetalning av punktskatt och mervärdesskatt till diplomater och internationella organisationer, liksom för återbetalning av mervärdesskatt i vissa andra situationer, förtydligas så att det klart framgår att omprövning av Skatteverkets beslut är möjlig.
Jämför det särskilda yttrandet (C).
Propositionen
Genomförandet av ändringar i alkoholskattedirektivet
Den 29 juli 2020 antogs rådets direktiv (EU) 2020/1151 om ändring av direktiv 92/83/EEG om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker, nedan kallat ändringsdirektivet. Genom detta gjordes flera ändringar i direktiv 92/83/EEG, nedan kallat alkoholskattedirektivet. Merparten av dessa ändringar är frivilliga för medlemsstaterna och behöver därför inte genomföras i svensk rätt. Vissa andra av ändringarna påverkar inte Sverige, exempelvis för att de avser nationella specialregler för andra medlemsstater. Det finns dock vissa ändringar som måste genomföras i svensk rätt. Dessa ändringar rör
– utfärdande av intyg till små oberoende producenter av alkoholdrycker
– uppdaterade hänvisningar till Kombinerade nomenklaturen (KN)
– förändrade regler om fullständigt denaturerad alkohol
– vissa förtydliganden om delvis denaturerad alkohol.
Utfärdande av intyg till små oberoende producenter av alkoholdrycker
I alkoholskattedirektivet finns i dag vissa frivilliga möjligheter för medlemsstater att tillämpa nedsatt alkoholskatt på öl och etylalkohol från små oberoende producenter. Genom de ändringar som beslutades den 29 juli 2020 utökas dessa möjligheter till att även gälla små oberoende producenter av vin, andra jästa drycker än vin eller öl samt mellanklassprodukter. Om en medlemsstat väljer att tillämpa nedsatta skattesatser måste de tillämpas lika på producenter från andra medlemsstater. Om exempelvis ett inhemskt bryggeri av en viss storlek ges nedsatt skatt måste ett motsvarande bryggeri från en annan medlemsstat ges samma nedsättning. För att underlätta denna likabehandling införs även regler om att medlemsstaterna på begäran ska utfärda ett årligt intyg till oberoende små producenter som är etablerade på deras territorium, vilket bekräftar deras totala årliga produktion och att de uppfyller vissa kriterier. Ett intyg utfärdat i en medlemsstat ska i princip accepteras i övriga medlemsstater.
Sverige har inte några regler om nedsatt alkoholskatt för små oberoende alkoholproducenter. Reglerna i direktivet om utfärdande av intyg gäller dock ändå Sverige på så sätt att Sverige fr.o.m. den 1 januari 2022 blir skyldigt att utfärda intyg till små oberoende alkoholproducenter etablerade i Sverige. Dessa intyg kommer inte att påverka den svenska beskattningen men kan användas av de svenska producenterna för att visa att de har rätt till nedsatt skatt i medlemsstater som tillämpar sådana regler.
Även om direktivet ger en möjlighet att ha ett system där producenterna själva intygar sin årsproduktion och att de uppfyller kriterierna anser regeringen att det i Sverige bör vara en myndighet som utfärdar intygen. Även om intygen inte påverkar den svenska beskattningen bedöms det lämpligt att Skatteverket ska vara den myndighet som utfärdar intygen i Sverige. Producenterna torde i de allra flesta fall redan ha kontakt med Skatteverket och om det kommer att inkomma förfrågningar från andra medlemsstater om intygen kommer de normalt att komma från skattemyndigheterna i dessa medlemsstater. Regeringen föreslår därför att det i lagtexten anges att Skatteverket utfärdar de aktuella intygen, vilka regler om förelägganden och revision som ska vara tillämpliga samt att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter som tas ut av en producent om denna till Skatteverket har lämnat felaktiga uppgifter till grund för utfärdandet av intyg eller inte till Skatteverket i rätt tid har anmält att förhållandena som ligger till grund för ett utfärdat intyg har ändrats.
KN-nummer och denaturerad alkohol
I alkoholskattedirektivet och lagen (1994:1564) om alkoholskatt används s.k. KN-nummer för att identifiera de skattepliktiga varorna. KN står för Kombinerade nomenklaturen och är ett EU-gemensamt system på tullområdet som delar in varor i olika kategorier. För beskattningen är kopplingen låst till en viss version, vilket innebär att förändringar på tullområdet inte ändrar vad som är skattepliktiga varor. I det nuvarande alkoholskattedirektivet är hänvisningarna låsta till den version som gällde den 19 oktober 1992. Genom ändringsdirektivet ändras detta så att hänvisningarna i stället avser den lydelsen som finns i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1602. Regeringen föreslår därför att även hänvisningen i lagen om alkoholskatt ska uppdateras.
I lagen om alkoholskatt finns vissa undantag från skattskyldighet. Ett sådant är för alkohol som har blivit fullständigt denaturerad i enlighet med kraven i en angiven EU-förordning. Att alkohol har blivit fullständigt denaturerad innebär, något förenklat, att det har tillsatts vissa ämnen till den som gör den otjänlig för förtäring och gör det möjligt att identifiera alkoholen som denaturerad. Vilka ämnen som får användas till fullständig denaturering bestäms av varje medlemsstat och rapporteras till EU enligt vissa rutiner. Som alkoholskattedirektivet i dag är formulerat och tidigare har tolkats räcker det att alkoholen har blivit fullständigt denaturerad i enlighet med någon medlemsstats krav för att den ska räknas som fullständigt denaturerad, under förutsättning att kraven har anmälts ”i föreskriven ordning”. Praxis har dock i flera EU-länder de senaste åren ändrats mot att alkoholen måste denatureras i enlighet med kraven i den medlemsstat där alkoholen släpps för konsumtion. I ändringsdirektivet ändras reglerna så att de speglar denna ändrade praxis. Reglerna för hur medlemsstater anmäler nya denatureringsmetoder ändras och förtydligas också. Regeringen föreslår därför att även reglerna i lagen om alkoholskatt ändras så att undantaget avser alkohol som är fullständigt denaturerad i enlighet med kraven i den medlemsstat där den har frisläppts för konsumtion, om dessa krav i föreskriven ordning blivit skriftligen anmälda och godkända.
Ett ytterligare undantag från skatteplikt är för s.k. delvis denaturerad alkohol. Även här innebär denatureringen att ämnen har tillsatts för att göra alkoholen otjänlig för förtäring. Det är dock fråga om andra ämnen och ett annorlunda förfarande. I alkoholskattedirektivet uttrycks regeln i dag som att alkoholen ska vara denaturerad i enlighet med någon medlemsstats krav och användas vid tillverkningen av en vara som inte är avsedd för konsumtion. I ändringsdirektivet justeras regeln så att den avser alkohol som används som del av processen för tillverkning av produkter som inte är avsedda att användas för humankonsumtion, förutsatt att alkoholen har denaturerats i enlighet med en medlemsstats krav för det avsedda ändamålet. Regeringen föreslår att justeringarna tas in i lagen om alkoholskatt.
Anpassningar med anledning av centraliserad klarering
Enligt EU:s unionstullkodex, ska en tulldeklaration lämnas vid import av varor till EU:s tullområde. Även i de fall varor förs in till EU:s skatteområde från ett område som ingår i EU:s tullområde men inte ingår i EU:s skatteområde (t.ex. från Åland till Sverige) ska en tulldeklaration lämnas. För varor som ska importeras till Sverige kan det i vissa fall vara möjligt att lämna tulldeklarationen till tullmyndigheterna i en annan medlemsstat, s.k. centraliserad klarering. På motsvarande sätt kan vid centraliserad klarering en tulldeklaration i vissa fall lämnas till Tullverket för varor som ska importeras till ett annat EU-land. Centraliserad klarering är en förenkling för företag som till viss del motsvarar det förfarande som i tidigare tullkodex kallades enhetstillstånd för förenklade förfaranden.
När import eller införsel av varor till ett EU-land deklareras med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering, lämnas en tulldeklaration för varorna in till tullmyndigheten i det land som meddelat tillståndet även om varorna fysiskt förs in till ett annat EU-land. Enligt unionstullkodexen uppkommer tullskulden i det land där tulldeklarationen lämnas in och det landets tullmyndighet fastställer tullen. Det är också till denna tullmyndighet som tullen ska betalas. Om en tulldeklaration för en import av varor till Sverige lämnas in i ett annat EU-land med stöd av tillstånd till centraliserad klarering uppkommer därmed tullskulden i det andra EU-landet i stället för i Sverige. Skattskyldighet för mervärdesskatt och punktskatter för importen uppkommer dock i Sverige.
Vissa förtydliganden och kompletteringar bör göras av bestämmelserna i mervärdesskattelagen, punktskattelagstiftningarna, lagen om straff för smuggling och tullagen för att bättre anpassa dessa till förfarandet med centraliserad klarering.
Referensnivåer för resandeinförsel av alkohol och tobak
I de EU-harmoniserade reglerna för punktskatter är huvudregeln att en skattepliktig vara ska beskattas där den konsumeras. I punktskattedirektivet (rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG) finns dock ett undantag för varor som förvärvas av en enskild person för dennes eget bruk och som transporteras av personen själv från en medlemsstat till en annan. Sådana varor beskattas där de förvärvas.
I punktskattedirektivet räknas fem faktorer upp som framför allt ska beaktas för att avgöra om en vara är avsedd för eget bruk. Dessa är:
- Innehavarens kommersiella ställning och dennes skäl för att inneha de punktskattepliktiga varorna.
- Den plats där de punktskattepliktiga varorna finns eller, i tillämpliga fall, det transportsätt som använts.
- Alla handlingar som hänför sig till de punktskattepliktiga varorna.
- De punktskattepliktiga varornas beskaffenhet.
- De punktskattepliktiga varornas kvantitet.
Som ledning för bevisningen när det gäller varornas kvantitet får medlemsstaterna fastställa referensnivåer. Dessa får dock inte understiga vissa nivåer som fastställts i direktivet.
I svensk rätt har det i dag inte införts några referensnivåer. I praktiken har dock de miniminivåer för referensnivåer som anges i direktivet kommit att tillämpas av svenska domstolar vid bedömningen av om främst alkohol som en enskild person transporterar över gränsen kan anses vara avsedd för den enskildes personliga bruk eller inte. Eftersom referensnivåerna faktiskt används i rättstillämpningen bedöms det i propositionen också lämpligt att de ska införas i svensk rätt. De nivåer som anges i direktivet är minimigränser för referensnivåer, men med tanke på hur höga nivåerna är finns det inga skäl att de svenska nivåerna ska överstiga minimigränserna i direktivet. Dessa referensnivåer ska bestämmas till 110 liter öl, 90 liter vin (varav högst 60 liter mousserande), 20 liter mellanklassprodukter och 10 liter spritdrycker respektive 800 cigaretter, 400 cigariller, 200 cigarrer och 1 kilogram röktobak.
Det bör noteras att referensnivåer inte är samma sak som en införselkvot. Med en införselkvot finns normalt en rätt att ta in en viss mängd och ett förbud att ta in mer än den mängden. Referensnivåerna är enbart till ledning för bevisningen. En bedömning av samtliga omständigheter måste fortfarande göras i varje enskilt fall. Mängder under referensnivåerna kan anses vara för annat än personligt bruk om det finns omständigheter som talar för det. Mängder över referensnivåerna kan anses vara för privat bruk om den enskilde kan bevisa att varorna i det specifika fallet är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. För alkohol krävs det dock starka bevis för att kunna visa att mängder över referensnivåerna är avsedda för personligt bruk med tanke på hur höga nivåerna är.
Förfarandereglerna om återbetalning av punktskatt och mervärdesskatt för diplomater och internationella organisationer samordnas och förtydligas så att det klart framgår att omprövning av Skatteverkets beslut är möjlig. Reglerna är i dag något olika utformade, vilket har lett till att det råder viss oklarhet i vilken mån omprövning kan göras. Det föreslås därför att reglerna ändras så att reglerna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om omprövning och överklagande blir tillämpliga. Dessutom förtydligas att omprövning även kan göras av beslut om återbetalning av mervärdesskatt till beskattningsbara personer som använder de särskilda ordningarna för redovisning och betalning av mervärdesskatt.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2022. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. De nya reglerna om omprövning och överklagande av beslut om återbetalning av punktskatt och mervärdesskatt i vissa fall tillämpas dock första gången på ansökningar om återbetalning som kommit in efter ikraftträdandet. Reglerna om utfärdande av intyg till små, oberoende producenter av alkoholdrycker tillämpas första gången på ansökningar om intyg som prövas efter ikraftträdandet. När det gäller lagen om straff för smuggling gäller äldre bestämmelser fortfarande för uppgifter i deklarationer som lämnas före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i tullagen tillämpas första gången på tulldeklarationer som lämnas in, respektive ansökningar som görs efter ikraftträdandet.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att riksdagen av de skäl som anförts i propositionen bör anta regeringens lagförslag.
Per Åsling (C) anför:
Regeringens proposition 2021/22:23 medför att svenska alkoholproducenter ges en möjlighet att få intyg som underlättar hanteringen av vissa skattenedsättningar i andra EU-länder. Detta understryker den avvikande svenska hanteringen av EU:s alkoholskattedirektiv som majoriteten av medlemsländerna valt att använda i syfte att differentiera skatten för bl.a. oberoende producenter av öl upp till en viss produktionsvolym.
Om en medlemsstat väljer att tillämpa nedsatta skattesatser, vilket majoriteten av medlemsländerna idag gör, måste de tillämpas lika på producenter från andra medlemsstater. Om exempelvis ett inhemskt bryggeri av en viss storlek ges nedsatt skatt måste ett motsvarande bryggeri från en annan medlemsstat ges samma nedsättning.
Reglerna i det aktuella direktivet om utfärdande av intyg i Sverige ändras på så sätt att Sverige fr.o.m. den 1 januari 2022 blir skyldigt att utfärda intyg till små oberoende alkoholproducenter som är etablerade i Sverige. Dessa intyg kommer inte att påverka den svenska beskattningen men kan användas av de svenska producenterna för att visa att de har rätt till nedsatt skatt i medlemsstater som tillämpar sådana regler.
Mot bakgrund av direktivet och dess effekter på alkoholproducenter som är skattskyldiga i en annan medlemsstat med nedsatt beskattning finns det starka skäl att se över en svensk differentiering av alkoholskatt.
Mindre svenska alkoholproducenter, främst mikroproducenter av öl, har precis som i övriga EU svårt att hävda sig mot större producenter. Öltillverkning är en bransch med enorma stordriftsfördelar. Direktivet, och hanteringen med intyg, visar konkret svenska småproducenters ogynnsamma konkurrenssituation gentemot övriga medlemsländer. Därutöver är förslaget om intyg ett tydligt exempel på hur en ogynnsam konkurrenssituation föreslås lösas med hjälp av mer byråkrati.
Ölmarknader, såväl globalt som nationellt, karaktäriseras av stordrifts- och samordningsfördelar. Stordriftsfördelarna kommer av att tillverkningskostnaden per liter öl faller när ett bryggeri ökar sin produktion av öl. Samordningsfördelarna kommer av att tillverkningskostnaden per liter öl kan förväntas minska om produktsortimentet breddas, t.ex. genom produktion av fler ölmärken eller av andra drycker. Stordrifts- och samordningsfördelarna på ölmarknaden snedvrider konkurrensen till större bryggeriers fördel. De större bryggerierna får en kostnadsfördel. Kostnadsfördelen utgör ett inträdes- och tillväxthinder.
Mot denna bakgrund anser Centerpartiet att riksdagen bör bifalla propositionen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2021/22:23 Ändrat alkoholskattedirektiv och vissa andra ändringar:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1563) om tobaksskatt.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi.
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253).
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik.
8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter.
9.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar.
Bilaga 2
