|
Miljö- och jordbruksutskottets betänkande
|
Jakt och viltvård
Sammanfattning
Utskottet föreslår tre tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden om jakt och viltvård.
Tillkännagivandena rör följande frågor:
• översyn av jaktlagen
• Svenska Jägareförbundets ansvar för jakt- och viltvårdsuppdraget
• förbättrade möjligheter att jaga för personer med funktionsnedsättning.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår övriga motionsyrkanden om jakt och viltvård från allmänna motionstiden 2021/22, främst med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående arbete. I betänkandet finns sex reservationer (S, SD, V, KD, MP) och nio särskilda yttranden (S, M, SD, C, V, KD, L, MP). I tre av reservationerna (S, V, MP) föreslås att riksdagen inte ska göra något tillkännagivande till regeringen.
Behandlade förslag
Cirka 120 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2021/22.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1.Vissa frågor om klövvilt, punkt 1 (KD)
2.Översyn av jaktlagen, punkt 2 (S, V, MP)
3.Tider för jakt, punkt 3 (SD)
4.Jakt- och viltvårdsuppdraget, punkt 4 (S, V, MP)
6.Terrängkörning vid jakt, punkt 7 (MP)
1.Översyn av jaktlagen, punkt 2 (S, V)
2.Översyn av jaktlagen, punkt 2 (MP)
3.Jakt- och viltvårdsuppdraget, punkt 4 (S, V)
4.Jakt- och viltvårdsuppdraget, punkt 4 (MP)
5.Motioner som bereds förenklat, punkt 8 (M)
6.Motioner som bereds förenklat, punkt 8 (SD)
7.Motioner som bereds förenklat, punkt 8 (C)
8.Motioner som bereds förenklat, punkt 8 (KD)
9.Motioner som bereds förenklat, punkt 8 (L)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2021/22
Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Vissa frågor om klövvilt |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:1163 av Lars Thomsson (C),
2021/22:1479 av Pia Steensland (KD) yrkande 2,
2021/22:1804 av Johan Löfstrand m.fl. (S),
2021/22:3877 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 24 och
2021/22:3880 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 97.
Reservation 1 (KD)
|
2. |
Översyn av jaktlagen |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att göra en översyn av jaktlagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:1026 av Annika Qarlsson och Fredrik Christensson (båda C) yrkande 2,
2021/22:3429 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 1 och
2021/22:3664 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 5 och
avslår motionerna
2021/22:700 av Martina Johansson (C) yrkande 1,
2021/22:1894 av Sten Bergheden (M),
2021/22:1902 av Sten Bergheden (M) yrkandena 1 och 2 samt
2021/22:2938 av Ann-Sofie Alm (M).
Reservation 2 (S, V, MP)
|
3. |
Tider för jakt |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:1176 av Anne-Li Sjölund (C),
2021/22:2226 av Erik Ottoson (M) yrkandena 1–4 och
2021/22:2459 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkandena 32 och 33.
Reservation 3 (SD)
|
4. |
Jakt- och viltvårdsuppdraget |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om jakt- och viltvårdsuppdraget och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:1607 av Helena Lindahl och Peter Helander (båda C),
2021/22:2459 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 42,
2021/22:3429 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 2 och
2021/22:3877 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 38 och
bifaller delvis motion
2021/22:2674 av Sten Bergheden (M).
Reservation 4 (S, V, MP)
|
5. |
Viltvårdsavgift |
Riksdagen avslår motion
2021/22:2673 av Sten Bergheden (M).
|
6. |
Jaktregler |
Riksdagen avslår motion
2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkandena 69–71.
Reservation 5 (MP)
|
7. |
Terrängkörning vid jakt |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att jaga och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:3664 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 6.
Reservation 6 (MP)
|
8. |
Motioner som bereds förenklat |
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.
Stockholm den 17 februari 2022
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar
Kristina Yngwe
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Kristina Yngwe (C), Maria Gardfjell (MP), Jessica Rosencrantz (M), Hanna Westerén (S), Isak From (S), John Widegren (M), Runar Filper (SD), Magnus Manhammar (S), Malin Larsson (S), Marlene Burwick (S), Jakob Olofsgård (L), Staffan Eklöf (SD), Yasmine Eriksson (SD), Kjell-Arne Ottosson (KD), Jon Thorbjörnson (V), Åsa Coenraads (M) och Peter Helander (C).
I detta betänkande behandlar utskottet ca 120 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2021/22 som bl.a. handlar om jakt på klövvilt, översyn av jaktlagen, jakt- och viltvårdsuppdraget och terrängkörning vid jakt. Ett antal yrkanden tar upp samma eller i huvudsak samma frågor som riksdagen har behandlat tidigare under valperioden och behandlas därför i förenklad ordning.
Förslagen i motionerna finns i bilaga 1. Motionsyrkanden som behandlas i förenklad ordning redovisas i bilaga 2.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om klövviltsförvaltning, vildsvinsstammens utbredning och förebyggande åtgärder mot klövviltskador.
Jämför reservation 1 (KD).
Motionerna
Klövviltsförvaltning
I kommittémotion 2021/22:3877 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 24 anförs att den nationella förvaltningsplanen bör uppdateras i relation till de skador som dovhjort orsakar där den förekommer i hög koncentration. Samma begäran framförs i kommittémotion 2021/22:3880 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 97. Motionärerna framhåller att det utöver vildsvin även förekommer övrigt klövvilt, i synnerhet dovhjort, som i vissa delar av Sverige har förökat sig explosionsartat med stora skador som följd.
I motion 2021/22:1804 av Johan Löfstrand m.fl. (S) anförs att länsstyrelserna och viltförvaltningsdelegationerna bör få i uppdrag att verka för en ökad samordnad jakt på vildsvin och dovhjort. Motionärerna pekar på att viltskadorna under de senaste åren har ökat markant. De största viltskadorna orsakas av vildsvin, men dovhjorten står också för en stor andel av skadorna. Motionärerna anser att samordning av jakt mellan markägare skulle kunna vara en väg att underlätta jakten.
Vildsvin på Gotland
I motion 2021/22:1163 framför Lars Thomsson (C) att Gotland bör ges undantag från det riksdagsbeslut från 1987 som anger att vildsvin ska få finnas i alla delar av Sverige. Motionären befarar att det skulle vara förödande för Gotlands jord- och skogsbruk om en vildsvinspopulation etablerades på ön. Dessutom skulle friluftslivet i skog och mark inskränkas, landsbygdens trädgårdar drabbas och besöksnäringen begränsas.
Stängsling
Enligt motion 2021/22:1479 av Pia Steensland (KD) yrkande 2 bör förutsättningarna utredas för att utse Södermanland till pilotlän när det gäller statlig ersättning för att stängsla in odlingar för att hålla ute klövvilt. Motionären anför att det finns en risk att lantbruk går under på grund av skador från vildsvin och dovvilt. Vidare pekar motionären på att det i dag går att söka stöd för att stängsla in hagar till skydd mot rovdjur, men att det saknas stöd för att stängsla in odlingar mot klövvilt.
Kompletterande uppgifter
Klövviltsförvaltning
De övergripande bestämmelserna för viltförvaltningen beslutas av riksdagen och regeringen. Naturvårdsverket fungerar som den centrala förvaltningsmyndigheten för jakt- och viltfrågor. Det finns även andra myndigheter och aktörer som har ansvar och viktiga roller inom området.
Naturvårdsverket tog under 2015 fram en strategi för svensk viltförvaltning med viktiga inriktningar som ska utveckla och stärka svensk viltförvaltning. Strategin fungerar som en vägvisare för såväl Naturvårdsverket som för andra myndigheter och aktörer. Naturvårdsverket har låtit utvärdera strategin under 2019–2020 och har under 2021 arbetat fram en reviderad version av strategin. Syftet är att kunna ta ytterligare steg mot visionen En viltförvaltning i balans gör att alla kan uppleva viltets värden. Enligt Naturvårdsverket ska den reviderade strategin
• ha förnyad aktualitet med avseende på de förutsättningar och processer som i dag präglar arbetet i svensk viltförvaltning, exempelvis när det gäller viltpopulationernas utveckling, hur jakten och viltvården bedrivs och hur vilt brukas som resurs
• vara ett tydligt stöd i Naturvårdsverkets roll som svensk jakt- och viltmyndighet och kunna utgöra en bas för verksamhetsplaneringen inom viltområdet
• främja en ökad samverkan mellan de aktörer som har intressen av att bevara och bruka viltstammar som är en del av Sveriges fauna
• stärka allmänhetens förståelse av hur svensk viltförvaltning bedrivs.
Förslaget till reviderad strategi var föremål för remissbehandling fram till den 28 november 2021. Den reviderade strategin ska gälla 2022–2029.
Naturvårdsverket tar även fram nationella förvaltningsplaner för olika viltarter, och de olika länen tar fram regionala förvaltningsplaner. Förvaltningsplanerna är viktiga styrdokument för att nå de politiska mål som satts upp för en viltart. Förvaltningsplanerna ska klargöra målen och ramarna för förvaltningen och bidra till en ökad tydlighet och transparens i förvaltningsarbetet. Planerna ska även ange hur den praktiska förvaltningen av en art bör gå till. Det anges också hur åtgärderna ska följas upp och vem som är ansvarig för olika delar av förvaltningen.
Viltförvaltningen ska vara adaptiv, vilket innebär att den ska kunna anpassas till ny kunskap och ändrade förhållanden. Därför revideras planerna med jämna mellanrum. En god samverkan och kommunikation mellan förvaltningen och forskningen är därför viktig.
Mål för klövviltsförvaltningen sätts i första hand på regional eller lokal nivå. Ett exempel på regional förvaltning är dovhjortsprojektet i Södermanlands län som Naturvårdsverket finansierar. Länsstyrelsen har tillsammans med berörda organisationer startat ett samverkansprojekt som ska leda till en bättre förvaltning av dovhjortar i länet. Målet för projektet är att öka kunskapen om dovhjort och skapa en mer förutsägbar förvaltning. Länsstyrelsen är projektledare och i samarbetet ingår även Lantbrukarnas riksförbund, Jägareförbundet Södermanland, Skogsstyrelsen, Föreningen sörmländska jordägare samt naturintresset i Viltförvaltningsdelegationen. Projektet går ut på att befintliga älgskötselområden, som är en sammanslutning av marker med olika ägare och som företräds av både markägar- och jägarintressen, erbjuds att frivilligt ingå i dovhjortsprojektet. Deltagande områden erbjuds utbildningar och föreläsningar av Sveriges ledande dovhjortsforskare och dovhjortsexperter. Det är skötselområdena som bestämmer målsättningarna för dovhjortsstammen i sina områden. Områdena kommer att få underlag och stöd för att sammanställa skötselplaner för dovhjort. Samverkansprojektet kan bidra till kunskapsinhämtning om dovhjort som art och hur man bäst förvaltar den. Det ska i sin tur kunna leda till en sund dovhjortstam i balans med fodertillgången.
Naturvårdsverket har tagit fram en nationell förvaltningsplan för vildsvin för 2020–2025. I planen anges bl.a. följande. Länsstyrelsernas förvaltningsplaner eller riktlinjer utgör en grund för den lokala förvaltningen. Det är sedan markägare och jägare som utgör den viktiga lokala förvaltningsnivån och förutsätts ansvara för att ta fram lokala förvaltningsmål. Förankringsprocessen för målen säkerställs i respektive viltförvaltningsdelegation, och de regionala och lokala målen för stammens täthet och avskjutning säkerställer att de nationella resultatmålen uppfylls. De regionala och lokala förvaltningsmålen sätts utifrån respektive läns förutsättningar. De riktlinjer för förvaltning av vildsvin som länsstyrelserna upprättar, skapar tillsammans med insatser från markägare och brukar- och jägarorganisationer förutsättningar för olika former av samverkan. Det är viktigt att alla aktörer stöder olika former av samarbete eftersom det ger möjligheter att utveckla en lokalt fungerande vildsvinsförvaltning över större områden. Det kan i sin tur bidra till effektivare insatser för att minska vildsvinsstammen i de områden där djuren orsakar oacceptabla skador och är inblandade i många trafikolyckor. Flera av landets älgskötselområden har inom ramen för samverkan mellan jägare och markägare, väckt frågan om samverkan inom området även för vildsvinsförvaltning. Detta är en möjlighet så länge det inte påverkar älgförvaltningen negativt, eftersom resurserna inom många älgskötselområden är begränsade och till för älgförvaltning.
Av Naturvårdsverkets rapport Uppföljning av mål inom Älgförvaltningen (2018-11-27, NV-08872-17) framgår att Naturvårdsverket avser att i samverkan med Skogsstyrelsen ta fram en nationell förvaltningsplan för kronhjort och älg. Syftet med förvaltningsplanen är att både främja klövviltsstammarnas kvalitet och minska skador av älg och kronhjort på skogen. Den nationella planen kommer att innehålla målnivåer samt en beskrivning av hur uppföljning och planering kan förbättras samt roller och ansvar kan förtydligas. Planen ska vara en vägledning för hur de regionala aktörerna bör arbeta i den lokala förvaltningen. Myndigheterna arbetar för närvarande med att ta fram planen. Enligt uppgift från Naturvårdsverket kan fler arter, t.ex. dovhjort, komma att omfattas av nationella planer för flerartsförvaltning i framtiden.
I januari 2012 infördes ett nytt älgförvaltningssystem (prop. 2009/10:239, bet. 2010/11:MJU6, rskr. 2010/11:49). Syftet med det nya systemet var att förankra älgförvaltningen lokalt och att arbeta för en ekosystembaserad förvaltning. För att genomföra det nya älgförvaltningssystemet infördes en ny förvaltningsnivå, s.k. älgförvaltningsområden.
I proposition 2021/22:58 Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund anför regeringen att klövviltbetet i dag har stor negativ påverkan på virkesproduktionen och den biologiska mångfalden. Regeringen bedömer därför att en tydlig minskning av klövviltpopulationerna utifrån lokala och regionala förhållanden bör ske i närtid samtidigt som skogsskötseln anpassas för ökade fodermängder. Regeringen bedömer även att syftet med det nya älgförvaltningssystem som infördes 2012 inte uppnåtts. Eftersom viltskadorna beror på det sammanlagda betestrycket från främst älg, dovhjort, kronhjort och rådjur anser regeringen att det är önskvärt att man i viltförvaltningen beaktar även dessa arter. Regeringen bedömer att det behövs mer rådgivning om klövviltsförvaltning och skogsskötsel med syftet att minska klövviltskador på skog och öka fodermängderna. I syfte att åstadkomma den eftersträvade balansen mellan klövviltsstammar och fodertillgången bedömer regeringen att ytterligare insatser behövs. Regeringen avser därför att ge Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna och andra relevanta organisationer utreda möjligheterna till olika incitament samt vid behov regelförändringar för att minska skadenivåerna.
Vildsvin på Gotland
I proposition 1986/87:58 föreslog regeringen att vildsvin ska få finnas frilevande i landet i begränsad omfattning. Utskottet tillstyrkte förslaget (bet.1986/87:JoU15) som riksdagen senare antog (prot. 1986/87:113).
Länsstyrelsen i Gotlands län gjorde den 5 november 2018 en hemställan till Naturvårdsverket där länsstyrelsen begärde att Naturvårdsverket skulle driva frågan om undantag från riksdagsbeslutet att vildsvin ska få finnas i hela landet. Naturvårdsverket beslutade den 23 februari 2021 att inte vidta någon åtgärd med anledning av hemställan. Naturvårdsverket hänvisade till att länsstyrelsen har det regionala ansvaret inom viltförvaltningen i länet och för skötsel av vildsvin om sådana finns. Vidare pekade Naturvårdsverket på bl.a. bestämmelserna om möjligheterna till skyddsjakt på vildsvin.
Den 30 augusti 2021 svarade dåvarande näringsminister Ibrahim Baylan bl.a. följande på en skriftlig fråga om vildsvin på Gotland (fr. 2020/21:3464).
Jag är väl medveten om att det är oerhört angeläget att komma till rätta med de problem som vildsvin orsakar, såväl på gröda och mark som i trafiken. Regeringen har därför vidtagit flera åtgärder. För att göra jakten efter vildsvin enklare och mer effektiv har regeringen bland annat beslutat att tillåta nattriktmedel och rörlig belysning vid jakt efter vildsvin. Förra jaktåret uppgick avskjutningen till drygt 146 000 vildsvin, en ökning med närmare 34 000 skjutna vildsvin jämfört med året innan.
Regeringen har även den 22 april 2021 lämnat över en proposition till riksdagen med förslag till ändringar i jaktlagen (1987:259). Förslagen innebär att länsstyrelserna får möjlighet att i enskilda fall förbjuda eller ställa upp villkor för utfodring av vilt. Propositionen bifölls av riksdagen den 22 juni 2021 och de nya reglerna kommer att börja gälla den 1 oktober 2021.
Det s.k. vildsvinspaketet inom livsmedelsstrategin som regeringen beslutade om 2020 ska bidra till att mer vildsvinskött når marknaden genom att underlätta köttets väg till konsument. Därtill har regeringen den 10 juni i år beslutat om att införa subventioner för analyskostnader för trikiner och cesium.
Naturvårdsverket, som har det övergripande ansvaret för viltförvaltning, har på regeringens uppdrag tagit fram en nationell förvaltningsplan för vildsvin där resultat och åtgärdsmål framgår. Naturvårdsverket ska minst vart tredje år, med start 2022, följa upp resultatmålen i förvaltningsplanen. Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att revidera sina förvaltningsplaner efter Naturvårdsverkets övergripande förvaltningsplan.
Regeringen har beslutat om en fortsatt mycket väl tilltagen jakttid på vildsvin som i stort sett överlappar vildsvinens huvudsakliga uppfödningsperiod. Jakt på vildsvinets årsungar kan bedrivas året runt. Jakten är tillåten dygnet runt och jakt med drivande hund kan bedrivas under en stor del av året. Utöver det finns det möjlighet att förebygga skada genom skyddsjakt på enskilds initiativ året runt på vildsvin som kommer in på gård och i trädgård och det finns möjlighet att ansöka om skyddsjakt hos länsstyrelsen. Detta gäller i hela landet. Motiverade och aktiva jägare är en förutsättning för en väl fungerande viltförvaltning. Jag ser det därför som nödvändigt med en väl fungerande samverkan mellan dessa och andra aktörer.
Sammantaget har regeringen vidtagit flera åtgärder i syfte att göra jakten efter vildsvin, som enligt riksdagens beslut 1987 är en del av den svenska faunan, enklare och mer effektiv och jag kommer fortsätta följa frågan.
Stängsling
I viltskadeförordningen (2001:724) regleras förutsättningarna för att lämna bidrag av statsmedel för åtgärder för att förebygga skada av vilt och för att ersätta skada av vilt i enlighet med bestämmelserna i förordningen. Vid prövningen av om ersättning ska lämnas ska det särskilt beaktas om viltet får jagas, skadans omfattning samt möjligheten att genomföra en effektiv skyddsjakt eller andra skadeförebyggande åtgärder (11 §). När det gäller viltskador på egendom är grundprincipen att skador i första hand ska förebyggas eller hindras genom ordinarie jakt. (Se Naturvårdsverkets föreskrifter om bidrag och ersättningar för viltskador, NFS 2018:5).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan inledningsvis konstatera att de ökande klövviltsstammarna, särskilt vildsvinsstammarna, på många håll i landet orsakar skador och andra problem för bl.a. lantbrukare och trafikanter. Därutöver har i vissa områden klövviltbetet en negativ påverkan på virkesproduktionen och den biologiska mångfalden. Utskottet har vid flera tillfällen behandlat frågan om att hantera de problem som de ökande vildsvinsstammarna orsakar. Utskottet ser därför positivt på de åtgärder som regeringen har vidtagit för att begränsa skador orsakade av bl.a. vildsvin.
Mål för klövviltsförvaltningen sätts i första hand på regional eller lokal nivå. De regionala och lokala förvaltningsmålen sätts utifrån respektive läns förutsättningar och kan därmed få en lokal förankring. Dessutom möjliggörs på detta sätt olika former av regional och lokal samverkan. När nationella förvaltningsplaner för vissa arter tas fram, är dessa en vägledning för hur de regionala aktörerna bör arbeta i den lokala förvaltningen. Som framgår av redovisningen ovan arbetar myndigheterna med en nationell förvaltningsplan för kronhjort och älg, och fler arter, t.ex. dovhjort, kan komma att omfattas av nationella planer för flerartsförvaltning i framtiden. Utskottet noterar även att regeringen avser att ge Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna och andra relevanta organisationer utreda möjligheterna till olika incitament samt vid behov regelförändringar för att minska klövviltskador på skog. Utskottet ser positivt på det arbete som pågår inom klövviltsförvaltningen och avser att fortsätta följa frågan.
När det gäller frågan om vildsvin på Gotland noterar utskottet att Naturvårdsverket har uttalat att länsstyrelsen har det regionala ansvaret inom viltförvaltningen i länet och för skötsel av vildsvin om sådana finns. Naturvårdsverket har även pekat på bl.a. möjligheterna till skyddsjakt på vildsvin. Utskottet finner inte skäl att ta något initiativ till ett sådant undantag som efterfrågas i motionen.
Förutsättningarna för att lämna bidrag av statsmedel för åtgärder för att förebygga skada av vilt regleras i viltskadeförordningen (2001:724) som utgår från att skador i första hand ska förebyggas eller hindras genom ordinarie jakt. Utskottet har inget att invända mot denna ordning.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna 2021/22:1163 (C), 2021/22:1479 (KD) yrkande 2, 2021/22:1804 (S), 2021/22:3877 (KD) yrkande 24 och 2021/22:3880 (KD) yrkande 97.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att göra en översyn av jaktlagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen avslår motionsyrkanden om jaktbrott och jaktlicens.
Jämför reservation 2 (S, V, MP) och särskilt yttrande 1 (S, V) och 2 (MP).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:3429 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 1 anförs att en utredning bör tillsättas med uppdraget att se över den svenska jaktlagstiftningen i syfte att lägga fram en ny jaktlag med tydlig systematik och moderna bestämmelser. Motionärerna framhåller att syftet med en ny lagstiftning ska vara att åstadkomma en hållbar jakt och viltvård med bred folklig förankring, inte minst utanför storstadsområdena.
I kommittémotion 2021/22:3664 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 5 anför motionärerna att en ny jaktlagsutredning bör tillsättas för att ta fram ett förslag till ett modernt och enkelt regelverk som möter en bred acceptans och där skadorna för jord- och skogsbruket samt mängden viltolyckor minskar. Motionärerna framhåller att viltförhållandena har förändrats väsentligt i Sverige sedan jaktlagen tillkom. Viltet orsakar i dag stora ekonomiska skador för olika näringar och samhället i stort, vilket ställer nya krav på lagstiftningen. En likalydande begäran framförs av Annika Qarlsson och Fredrik Christensson (båda C) i motion 2021/22:1026 yrkande 2. Även Martina Johansson (C) framhåller i motion 2021/22:700 yrkande 1 att det behövs en uppdaterad jaktlagstiftning.
Enligt motion 2021/22:1894 av Sten Bergheden (M) bör straffskalan för jaktbrott på varg ses över för att anpassas till samma nivåer som annat jaktbart vilt som jagas på licens. Motionären anser att straffen för att ha felaktigt avlivat en varg är orimligt höga.
I motion 2021/22:1902 yrkande 1 anför Sten Bergheden (M) att jaktlagen bör ses över i syfte att vargen inte ska betraktas som ett hotat, sällsynt eller annars särskilt skyddsvärt vilt vid tillämpning av 44 § jaktlagen om grovt jaktbrott. I yrkande 2 i motionen framhålls att en översyn av lagstiftningen bör göras i syfte att felaktig avlivning av en varg inte ska räknas som ett grovt jaktbrott.
Enligt motion 2021/22:2938 av Ann-Sofie Alm (M) bör 33 § jaktlagen, om bl.a. licens för älgjakt, upphävas till förmån för en sund klövviltsstam och en ökad tillväxt av svensk grön ekonomi. Motionären menar att en sådan förenkling av regelverket skulle underlätta för klövviltsjakt och leda till en minskad klövviltsstam. Detta skulle i sin tur medföra bl.a. färre trafikolyckor och minskade viltbetesskador inom svenskt skogsbruk.
Kompletterande uppgifter
Regeringen beslutade den 19 juli 2012 att tillsätta en utredning som skulle se över den svenska jaktlagstiftningen. I kommittédirektivet (2012:77) sammanfattas uppdraget enligt följande.
En särskild utredare ska se över den svenska jaktlagstiftningen med syfte att få till stånd dels en modern lagstiftning med tydlig systematik och moderna bestämmelser för en långsiktigt hållbar jakt och viltvård samt djurskydd för de vilda djuren, dels ett förbättrat genomförande av Sveriges EU-rättsliga åtaganden. Myndighetsansvaret för jakten och viltvården ska utvärderas. En partiell översyn av lagen (2000:592) om viltvårdsområden ska också göras.
Utredaren ska också överväga möjligheten att avskaffa den s.k. dubbla jakträtt som finns inom vissa delar av renskötselområdet till följd av bestämmelsen i 25 § rennäringslagen (1971:437) om rätt för medlemmar i samebyar att jaga på renbetesfjällen och i lappmarkerna.
Utredaren ska vidare överväga hur jakten, inom ramen för Sveriges EU-rättsliga åtaganden, långsiktigt kan tryggas på renbetesfjällen i Jämtlands län och på kronomarken ovanför odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län.
Utredningen antog namnet Jaktlagsutredningen (2012:01). Enligt ett tilläggsdirektiv skulle uppdraget redovisas slutligt senast den 30 december 2015 (dir. 2013:66). Regeringen beslutade dock den 5 februari 2015 att Jaktlagsutredningen skulle upphöra.
Med anledning av att utredningen hade upphört tillkännagav riksdagen under 2015 att regeringen skulle utreda vissa jaktfrågor som den avvecklade Jaktlagsutredningen haft i uppdrag att utreda (bet. 2014/15:MJU9, rskr. 2014/15:154). De jaktfrågor som avsågs var samernas rätt att jaga (den s.k. dubbla jakträtten), rätt till jakt efter småvilt på kronomark ovan odlingsgränsen, jakt på allmänt vatten, jakt i Sveriges ekonomiska zon, förvaltning av säl, jakt på kronhjort, regelförenklingar i fråga om viltvårdsområden och allmän regelförenkling. Av regeringens skrivelse 2020/21:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2020 framgår att regeringen har vidtagit åtgärder när det gäller vissa av dessa frågor men att punkten inte är slutbehandlad. Ärendet bereds därför vidare.
Av 43 § jaktlagen (1987:259) framgår under vilka förutsättningar någon kan dömas för jaktbrott. I 44 § samma lag regleras när ett jaktbrott är att anse som grovt. Vid grovt brott döms till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Vid bedömandet av om brottet är grovt ska särskilt beaktas
År 2001 skärptes straffen för jaktbrott. I samband med denna reform ändrades även utformningen av 44 § andra stycket 1 jaktlagen. I andra stycket första punkten byttes uttrycket värdefullt vilt ut mot uttrycket annars särskilt skyddsvärt vilt. De djur som kan avses i första punkten är enligt uppgift från Åklagarmyndigheten t.ex. björn, varg, lo, järv och kungsörn som i dag tillhör gruppen hotade arter. Man kan dock gå fri från ansvar om man dödar något av dessa djur i en nödsituation.
När det gäller 33 § jaktlagen framgår av detta lagrum att jakt efter älg får ske efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Jakt efter älg får även ske utan licens inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (älgskötselområde).
Utskottets ställningstagande
Sedan jaktlagen tillkom 1987 har viltförhållandena väsentligt förändrats i Sverige. Vid mitten av 1980-talet var många arter hotade, och utmaningen var i första hand att återskapa goda viltstammar. De senaste decenniernas ökade tillgång på jaktbart vilt har medfört nya utmaningar, och viltet orsakar i dag stora ekonomiska skador för olika näringar och samhället i stort, vilket ställer nya krav på lagstiftningen. Sedan den tidigare jaktlagsutredningen lades ned har skadorna för jord- och skogsbruket samt olyckorna i trafiken med allvarliga konsekvenser och mänskligt lidande ökat ytterligare. Det är angeläget att bryta den utvecklingen. Utskottet anser därför att en statlig utredning bör tillsättas som ska få i uppdrag att se över den svenska jaktlagstiftningen i syfte att lägga fram en ny jaktlag med ett enkelt regelverk, en tydlig systematik och moderna bestämmelser. Jaktlagen bygger på ett delat ansvar för viltvården mellan markägaren och jakträttsinnehavaren. Lokal och regional viltförvaltning är en utgångspunkt i dag. Frihet under ansvar och samarbeten mellan olika intressen är viktiga delar i dagens jaktlagstiftning. Löshundsjakten är ett svenskt kulturarv som ska värnas. Dessa principer ska värnas även i den kommande jaktlagsutredningen. Syftet med lagstiftningen ska vara att åstadkomma en hållbar jakt och viltvård med en bred folklig förankring och acceptans, inte minst utanför storstadsområdena. Lagstiftningen ska även stärka förutsättningarna för att minska viltskadorna i jord- och skogsbruket samt mängden viltolyckor. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen. Utskottet tillstyrker därför motionerna 2021/22:1026 (C) yrkande 2, 2021/22:3429 (M) yrkande 1 och 2021/22:3664 (C) yrkande 5.
Utskottet finner däremot inte skäl att ta initiativ till de övriga förändringar av jaktlagen som förordas i motionerna 2021/22:700 (C) yrkande 1, 2021/22:1894 (M), 2021/22:1902 (M) yrkandena 1 och 2 samt 2021/22:2938 (M). Motionerna avstyrks.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om jakttider.
Jämför reservation 3 (SD).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:2459 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 32 anförs att ripjakten i Norrbotten och Västerbotten bör få ett senare slutdatum och vara tillåten fram t.o.m. den sista mars. I yrkande 33 i motionen framförs att ripjakten bör ha samma slutdatum i den resterande fjällvärlden och ripornas övriga utbredningsområde och att det därför ska vara tillåtet att jaga ripa till den 15 mars i Jämtlands och Dalarnas län. Motionärerna framhåller att t.o.m. februari är förhållandena sådana att det är omöjligt att jaga på fjället och att detta i praktiken innebär att vinterjakten på ripa försvåras eller helt omöjliggörs.
Enligt motion 2021/22:1176 av Anne-Li Sjölund (C) bör frågan om en begränsning av jakt på högdräktiga älgkor övervägas. Motionären anför att det inte är rimligt att älgkor som är högdräktiga ska skjutas eller jagas med löshund. Jakt på högdräktiga kor kan också orsaka sådan stress att de kastar sina foster.
I motion 2021/22:2226 av Erik Ottoson (M) yrkande 1 anförs att regeringens beslut om förändrade tider för allmän jakt bör ha sin utgångspunkt i biologiska och ekologiska hänsyn samt att viltarter som kan förvaltas genom jakt ska förvaltas genom jakt. Värdet i viltet blir som tydligast när det förvaltas genom jakt, och då blir drivkraften att långsiktigt förvalta viltet som störst.
Enligt yrkande 2 i motionen bör regeringen justera sitt beslut om tider för allmän jakt för att samtliga viltslag som kan förvaltas genom jakt ska förvaltas genom jakt och att jakttiderna för varje viltslag ska vara så långa som möjligt utifrån biologiska och ekologiska hänsyn. Motionären menar att flera arter är helt utan goda skäl otillåtna att jaga i dagsläget.
I yrkande 3 anför motionären att regeringen inför sin nästa översyn av tiderna för allmän jakt ska ta särskilt i beaktande behovet av förlängd jakttid på dalripa och fjällripa under mars månad.
Enligt yrkande 4 bör regeringen inför sin nästa översyn av tiderna för allmän jakt särskilt ta i beaktande behovet av förlängd jakttid på älg under februari månad. Frågan om hur lång jakt som ska tillåtas på olika viltslag och vilken tid på året som är lämplig för jakt är avgörande för en ändamålsenlig viltförvaltning. I Sverige varierar förutsättningarna för viltet kraftigt mellan olika landskap, och motionären anser att viltförvaltningen därför behöver anpassas till detta.
Kompletterande uppgifter
I 2 § jaktförordningen (1987:905) infördes 2018 en bestämmelse om att Naturvårdsverket minst en gång vart sjätte år ska se över de jakttider som regleras i förordningen och vid behov föreslå ändringar till regeringen. En översyn av jakttiderna har nyligen genomförts. Denna översyn är den första som har gjorts sedan förordningsändringen 2018. Den förra systematiska översynen av jakttiderna genomfördes 2000. Utgångspunkten för Naturvårdsverkets översyn har varit att föreslå lämpliga justeringar av regleringen av jakttider utifrån juridiska och biologiska överväganden samt utifrån perspektivet om jakttiderna ligger i linje med strategin för svensk viltförvaltning från 2015.
Beredningen av frågan om ändrade jakttider har utförts i flera steg. Utgångspunkterna i arbetet med jakttidsöversynen har varit transparens och delaktighet i processen. Jakttidsöversynen inleddes med att samtliga berörda aktörer gavs möjlighet att förutsättningslöst lämna förslag till ändring av de jakttider som gällde då. I dialog med en beredningsgrupp som bestod av representanter för flera organisationer och myndigheter tog Naturvårdsverket sedan fram preliminära förslag till ändringar av jakttider. Under den remissperiod som sedan följde kunde berörda aktörer lämna synpunkter på det preliminära förslaget. Synpunkterna bereddes sedan av Naturvårdsverket som därefter lämnade ett förslag på jakttider till regeringen (NV-08122-18). Regeringen remitterade i juli 2020 förslaget på jakttider till ca 120 remissinstanser.
Den 6 maj 2021 beslutade regeringen om nya tider för jakt genom en ändring i jaktförordningen. Samtliga jakttider hade setts över och uppdaterats för att anpassas utifrån rådande förhållanden. Även tiderna för jakt och jaktträning med hund ändrades. Ändringarna trädde i kraft den 1 juli 2021.
Regeringen har därefter beslutat att justera sitt tidigare beslut om ändrade jakttider när det gäller ripa. Denna ändring i jaktförordningen trädde i kraft den 15 juli 2021.
Dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson anförde i sitt svar på en skriftlig fråga (fr. 2020/21:3253) den 23 juni 2021 bl.a. följande.
Regeringen har bedömt att det sammantaget finns skäl för vissa justeringar när det gäller jakttiden för ripa.
Regeringen beslutade den 17 juni 2021 att jaktslutet alltjämt kommer att vara den 28 (29) februari i Älvdalens kommun och i Jämtlands län och den 15 mars i Västerbottens och i Norrbottens län, ovan den så kallade lappmarksgränsen. Jaktslutet i resten av Dalarna och i resten av Västerbottens och Norrbottens län kommer att vara den 15 februari, vilket innebär att jakttiden blir längre i dessa områden än tidigare år. Det nya beslutet innebär även att allmän jakt på ripa fortsatt kommer att vara tillåten i Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, med samma jakttid som tidigare år.
När det gäller jakt efter älg innebär regeringens beslut att fasta startdatum för älgjakten har införts: den 1 september i norr och den 8 oktober i söder. Slutdatum i hela landet är den 31 januari. Länsstyrelserna i Gävleborgs, Värmlands och Dalarnas län får dock besluta om jaktstart den 1 september om det ökar möjligheten att nå avskjutningsmålen. Länsstyrelserna i norr får vidare besluta om uppehåll i jakten under en period om högst 14 dagar under älgens parningstid. Det finns inga speciella regler i jaktlagstiftningen när det gäller jakt på dräktiga älgkor.
Utskottets ställningstagande
Regeringen har nyligen beslutat om nya tider för jakt genom en ändring i jaktförordningen (1987:905). Under beredningen av ärendet gavs ett stort antal myndigheter och intressenter möjlighet att framföra sina synpunkter i fråga om ändrade jakttider. Utskottet ser positivt på att ändringarna föregicks av en omfattande beredningsprocess som möjliggjorde ett brett beslutsunderlag. Utskottet bedömer att regeringens beslut är väl avvägt och ser därför inte skäl att ta något initiativ till sådana förändringar av jakttider som begärs i motionerna 2021/22:1176 (C), 2021/22:2226 (M) yrkandena 1–4 och 2021/22:2459 (SD) yrkandena 32 och 33. Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om jakt- och viltvårdsuppdraget och tillkännager detta för regeringen.
Jämför reservation 4 (S, V, MP) och särskilt yttrande 3 (S, V) och 4 (MP).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:2459 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 42 anförs att Svenska Jägareförbundet ska få tillbaka jakt- och viltvårdsuppdraget för att i fortsättningen sköta delar av jakten och viltvården. Förbundet har en ovärderlig kompetens, hög trovärdighet och starka band till jägarkåren. Jakt- och viltvårdsuppdragets betydelse för jakt- och viltvården i Sverige kan inte överskattas.
Även i kommittémotion 2021/22:3429 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 2 anförs att Svenska Jägareförbundet ska återfå ansvaret för det allmänna uppdraget att sköta delar av jakt- och viltvården i landet. Svenska Jägareförbundets arbete enligt det allmänna uppdraget har fungerat väl och utförts på ett både effektivt och ansvarsfullt sätt. Det allmänna uppdraget är ett bra exempel på ett gott samarbete mellan det civila samhället och myndigheter. Genom det allmänna uppdraget får staten tillgång till det nätverk Svenska Jägareförbundet har och når därmed ut till en stor del jägare på ett kostnadseffektivt sätt.
I kommittémotion 2021/22:3877 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 38 anförs att Svenska Jägareförbundets uppdrag bör återställas till hur var före omorganisationen så att förbundet även i fortsättningen får leda och organisera delar av jakten och viltvården.
Enligt motion 2021/22:1607 av Helena Lindahl och Peter Helander (båda C) bör frågan om viltvårdsuppdraget åter tas upp med EU i syfte att återgå till den modell där Svenska Jägareförbundet får ett bidrag för att sköta jakt- och viltvårdsuppdraget. Med tanke på de oklarheter som finns om finansieringen av viltvården ska räknas som grund för upphandling eller bidrag, borde regeringen enligt motionärerna åter ta upp frågan med EU med målet att ompröva beslutet om krav på upphandlingsförfarande.
I motion 2021/22:2674 av Sten Bergheden (M) anförs att hanteringen och regelverket runt det allmänna uppdraget bör återställas så som regelverket var utformat innan regeringen 2021 ändrade detta.
Kompletterande uppgifter
Regeringen har årligen sedan 1938 gett Svenska Jägareförbundet ett jakt- och viltvårdsuppdrag (allmänna uppdraget) att leda delar av den praktiska viltvården och jakten i landet. Enligt 41 § jaktlagen (1987:259) får regeringen meddela föreskrifter om skyldighet för den som jagar att bl.a. betala en årlig avgift (viltvårdsavgift) för att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen. Avgifterna ska bilda en fond (viltvårdsfonden) som får användas för de ändamål som regeringen har bestämt om. Svenska Jägareförbundet har, efter årliga beslut av regeringen, tilldelats medel ur viltvårdsfonden för att kunna utföra det allmänna uppdraget.
Den 7 januari 2021 beslutade regeringen om vissa förändringar när det gäller viltvårdsfonden. I samband med detta framförde regeringen att viltvårdsfonden under lång tid har varit viktig för att finansiera en framgångsrik viltvård i Sverige. Det sätt på vilket pengar delats ut från fonden har dock fått kritik från bl.a. EU-kommissionen för att strida mot upphandlingsreglerna. Regeringen anförde att den nya ordningen innebär en utveckling av Svenska Jägareförbundets roll där en anpassning har skett till bl.a. upphandlingslagstiftningen. Förbundet kommer enligt regeringen alltjämt att utföra ett helt avgörande arbete när det gäller det rikstäckande ansvaret för landets viltvård. Svenska Jägareförbundet kommer fr.o.m. 2022 att behålla sin roll men få ett mer renodlat organisationsbidrag. I beslutet gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att främja landets viltvård. Naturvårdsverket ska fr.o.m. den 1 januari 2022 se till att åtgärder som rör bl.a. viltövervakning, trafikeftersök och klövviltsförvaltning utförs. För dessa åtgärder får medel ur viltvårdsfonden användas, och upphandlingsreglerna ska beaktas.
Dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson anförde i sitt svar på en skriftlig fråga (fr. 2020/21:1247) den 19 januari 2021 bl.a. följande.
2016 inledde EU-kommissionen ett pilotärende om Sveriges efterlevnad av upphandlingsreglerna angående det s.k. allmänna uppdraget. Kommissionens initiala rättsliga analys var att allmänna uppdraget och de medel Svenska Jägareförbundet erhållit sammantaget utgör ett offentligt kontrakt som ska upphandlas. I oktober 2016 svarade Sverige på kommissionens frågor om det allmänna uppdraget och anförde då bland annat att det på regeringens initiativ pågår en översyn av tilldelningen av medel ur viltvårdsfonden och att syftet med översynen är att, med beaktande av både nationell rätt och unionsrätten, effektivisera förfarandet. Efter kontakter med EU-kommissionen meddelade den att Sveriges svar godtagits och den 12 juni 2020 stängdes EU-ärendet.
Svenska Jägareförbundet kommer alltjämt att ha en viktig roll i landets viltförvaltning, men regeringen anser att tilldelningen av medel ur viltvårdsfonden behöver moderniseras och anpassas till gällande lagstiftning. Gränsdragningen mellan bidrag och vad som måste upphandlas i enlighet med upphandlingslagstiftningen behöver tydliggöras.
För att skapa ett långsiktigt effektivt, hållbart och transparent förfarande för tilldelningen av medel ur viltvårdsfonden har regeringen beslutat att uppdra åt Naturvårdsverket att från och med den 1 januari 2022 se till att åtgärder som bl.a. rör viltövervakning, trafikeftersök och klövviltsförvaltning utförs. För detta får medel ur viltvårdsfonden användas och upphandlingsreglerna ska beaktas.
Svenska Jägareförbundets särställning inom landets viltvård kommer att bevaras genom att regeringen från och med 2022 avser tilldela förbundet ett flerårigt organisationsbidrag ur viltvårdsfonden för dess rikstäckande viltvårdsarbete.
Vidare har regeringen beslutat om förordningen (2021:12) om vissa bidrag ur viltvårdsfonden, genom vilken ideella rikstäckande organisationer kan söka organisations- eller verksamhetsbidrag för att utföra åtgärder som främjar viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen (1987:259). Naturvårdsverket blir ansvarig myndighet och kommer att besluta om bidrag enligt förordningen.
Regeringen anser att dessa förändringar, utöver att göra förfarandet för tilldelningen mer förenligt med upphandlingslagstiftningen, även kommer att främja landets viltvård i stort.
I ett beslut den 30 september 2021 beviljade regeringen bidrag ur viltvårdsfonden till Svenska Jägareförbundet, dels i form av ett treårigt organisationsbidrag för att främja landets viltvård, dels ett verksamhetsbidrag för första halvåret 2022 för verksamhetsområdena viltövervakning, organisering och utbildning av eftersöksekipage samt klövviltsförvaltning. Regeringen beslutade den 3 februari 2022 att tilldela Svenska Jägareförbundet ytterligare bidrag för att förbundet under en övergångsperiod ska kunna ombesörja viktiga viltvårdsåtgärder.
I januari 2022 ingick Naturvårdsverket och Svenska Jägareförbundet ett avtal om en konsulttjänst för viltförvaltning inom området vilt och trafik. Uppdraget beräknas starta den 1 juli 2022 och pågår till den 31 december 2023. Naturvårdsverket har därefter möjlighet, men ingen skyldighet, att förlänga kontraktet med 12 månader i taget, dock med högst 24 månader. Kontraktet har tillkommit efter en upphandling.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill framhålla att Svenska Jägareförbundets arbete enligt det allmänna uppdraget har fungerat väl och har utförts på ett både effektivt och ansvarsfullt sätt. Förbundet har en ovärderlig kompetens och en hög trovärdighet. Det allmänna uppdraget är ett bra exempel på ett gott samarbete mellan det civila samhället och myndigheterna. Genom det allmänna uppdraget får staten tillgång till det nätverk Svenska Jägareförbundet har och når därmed ut till många jägare på ett kostnadseffektivt sätt.
Utskottet anser mot denna bakgrund att Svenska Jägareförbundet ska återfå ansvaret för det allmänna uppdraget och att en återgång ska ske i dialog med berörda intressenter inklusive EU-kommissionen. Utskottet vill framhålla att jakt- och viltvårdsuppdraget kan betraktas som unikt på grund av att det är jägarnas egna pengar som finansierar bidraget och därmed uppdraget.
Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 2021/22:1607 (C), 2021/22:2459 (SD) yrkande 42, 2021/22:3429 (M) yrkande 2 och 2021/22:3877 (KD) yrkande 38 och tillstyrker delvis motion 2021/22:2674 (M).
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om viltvårdsavgiftens storlek.
Motionen
I motion 2021/22:2673 av Sten Bergheden (M) anförs att möjligheten att återställa avgiften för det statliga jaktkortet till 300 kronor bör ses över. Motionären pekar på att avgiften har höjts från 300 kronor till 400 kronor för jaktåret 2021/2022. Enligt motionären är det inte rimlig med en höjning av avgiften eftersom den tas ut för att jägarna ska kunna få jaga på sina egna jaktmarker eller få del av bytet från sina egna jaktmarker.
Kompletterande uppgifter
Enligt 41 § jaktlagen (1987:259) får regeringen föreskriva om skyldighet för den som jagar att betala viltvårdsavgift. Avgifterna tillförs viltvårdsfonden och får användas för att främja viltvården eller andra liknande ändamål som är förenliga med syftet med jaktlagen. Det är regeringen som fattar beslut om hur viltvårdsfonden ska användas. Avgifterna betalas in via Naturvårdsverket. Viltvårdsfonden förvaltas av Kammarkollegiet. Det statliga jaktkortet är ett bevis på att jägaren betalat viltvårdsavgiften.
I sitt svar på fråga 2020/21:3150 anförde dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson den 16 juni 2021 bl.a. följande.
För att skapa ett långsiktigt effektivt, hållbart och transparent förfarande för tilldelningen av medel ur viltvårdsfonden beslutade regeringen den 7 januari 2021 om vissa förändringar, bl.a. om viltvårdsavgiftens storlek samt om hur bidrag betalas ut till ideella organisationer.
Viltvårdsavgiften har varit 300 kronor sedan 2007 och viltvårdsfonden har under att antal år varit underfinansierad. För att stärka fonden och ytterligare kunna främja viltvården beslutade regeringen att höja viltvårdsavgiften från 300 till 400 kronor per år. Ändringen trädde i kraft den 1 april 2021.
Utskottets ställningstagande
Viltvårdsfonden finansieras av den viltvårdsavgift som jägarna betalar in. Som framgår av redovisningen ovan har fonden under att antal år varit underfinansierad. För att stärka fonden och på så sätt ytterligare kunna främja viltvården har regeringen beslutat att höja viltvårdsavgiften från 300 till 400 kronor. Utskottet har inget att invända mot denna avgiftshöjning och avstyrker därför motion 2021/22:2673 (M).
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om vissa jaktmetoder.
Jämför reservation 5 (MP).
Motionen
Enligt kommittémotion 2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 69 bör oetiska jaktformer som exempelvis grytjakt och grytanlagsprov förbjudas. Motionärerna ser ett problem med att använda hund eller tam iller för s.k. grytjakt, som innebär att man släpper ned hunden eller illern i grytet hos grävlingen eller kaninen för att hetsa eller döda bytet. Även de s.k. grytanlagsproven bör förbjudas eftersom de utsätter både hund och grävling för fara och stor stress. I yrkande 70 framhålls att fällor av viltlevande djur för levandefångst bör förbjudas, utom för vildsvin och i särskilda fall, och då ska larmanordning krävas. Ett förbud mot att använda fotsnara vid jakt begärs i yrkande 71. Motionärerna framhåller att fällfångst utsätter djur för onödigt lidande och att de utsätts för svår stress när de försöker befria sig. Eftersom det är komplicerat att göra fällorna selektiva, kan dessa fånga djur av icke avsedda arter och djur med ungar.
Kompletterande uppgifter
Vilt är fredat och får jagas endast om detta följer av jaktlagen (1987:259) eller av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen (3 §). När viltet är fredat, gäller fredningen också dess ägg och bon. Viltet ska vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och de fågelarter som tillfälligt förekommer naturligt i landet samt främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. I viltvården ingår att genom särskilda åtgärder sörja för att viltet får skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. Markägaren och jakträttsinnehavaren svarar för att åtgärderna utförs och att anpassningen sker (4 §). Enligt 27 § jaktlagen ska jakten bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Av 30 § samma lag framgår att man vid jakten endast får använda de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver. I 10 a § jaktförordningen (1987:905) anges att det vid jakt endast får användas sådana vapen eller andra jaktmedel som uppfyller de krav som Naturvårdsverket föreskriver.
Användandet av fångstredskap regleras sedan den 1 augusti 2018 i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om användande av fångstredskap (NFS 2018:3). Bestämmelserna i föreskrifterna syftar till att tillräcklig hänsyn tas till djurskydd, säkerhet och selektivitet vid användandet av fångstredskap (2 §). Det finns två huvudtyper av godkända fångstredskap. I dödande fällor (slagfällor) fångas och dödas djuret i fångstögonblicket. I fällor för levandefångst hålls djuret kvar antingen genom att stängas in i en bur eller i ett nät eller genom att hållas fast av en snara. Vilka redskap som är godkända framgår av Naturvårdsverkets förteckning över godkända fångstredskap.
Den som använder fångstredskap som inte dödar ska undvika att vilt är fångat under onödigt lång tid i fångstredskapet (17 §). I det allmänna rådet till 17 § sägs att fångstredskap som inte dödar bör utrustas med larmanordning för att kunna vittjas snabbt efter fångst. Fångstredskap som inte dödar och som är avsett för fångst av fågel ska vittjas minst en gång per dygn (18 §). Även fångstredskap som inte dödar och som är avsett för fångst av däggdjur ska vittjas minst en gång per dygn (19 §). För vissa arter ska vittjande ske minst två gånger per dygn, morgon och kväll. Fotsnara för rödräv ska vittjas minst två gånger per dygn, morgon, senast vid gryningen, och kväll (21 §). Fångstredskap som har utrustats med larmanordning ska vittjas snarast möjligt efter det att larmanordningen har gett utslag (22 §). Fotsnara för rödräv får endast användas av personer som har genomgått en särskild utbildning (24 §) och får endast användas i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Länsstyrelsen får besluta om undantag för vissa områden om det är motiverat för skydd av hotade djurarter (25 §).
När det gäller fångstredskap avsett för vildsvin gäller – utöver de andra krav som anges för användande av sådant redskap – att fångstredskapet ska utrustas med larmanordning, att redskapet endast får betas med oförädlat vegetabiliskt foder och att redskapet ska ställas in så att ingångsöppningen som mest är 55 cm hög (20 §). Det sistnämnda kravet är enligt Naturvårdsverket till för att man ska undvika att fånga suggor som har kultingar.
Regeringen beslutade i juni 2019 att ge Naturvårdsverket och Jordbruksverket i uppdrag att tillsammans utreda behovet av grytanlagsprov med levande grävling. Syftet var att kartlägga i vilken utsträckning det finns intressen som kan motivera att grytanlagsprov med levande grävling ska få fortsätta. Uppdraget redovisades i juni 2020 (NV-05336-19). Naturvårdsverket och Jordbruksverket konstaterade i rapporten att grytjakt kan vara ett viktigt verktyg vid bekämpning av främmande arter samt vid eftersök av skadat grytlevande vilt. Ur ett samhällsperspektiv är det således angeläget att det även i framtiden finns lämpliga hundar för grytjakt. Det har dock inte framkommit något som visar att grytanlagsproven med levande grävling skulle vara ett bättre redskap för att få fram lämpliga grythundar än en alternativ metod, såsom användning av attrapper eller grytjaktprov. Naturvårdsverket och Jordbruksverket har inte heller i övrigt sett att det finns några risker för tydliga negativa samhälleliga effekter om användning av levande grävling vid grytanlagsprov inte längre skulle vara tillåtet. Mot bakgrund av att det konstaterats att det finns en påtaglig risk för lidande hos grävlingar som används vid grytanlagsprov, och med beaktande av att det inte har framkommit några tillräckligt tungt vägande skäl för att grytanlagsprov med levande grävling ska få fortgå, anser Naturvårdsverket och Jordbruksverket att det inte är motiverat med ett fortsatt undantag från huvudregeln om förbud mot att utsätta djur för lidande. Grytanlagsproven med levande grävling bör således fasas ut. Myndigheterna anser att användning av levande grävling vid grytanlagsprov bör fasas ut under en övergångsperiod om cirka fem år, för att det ska finnas tid för fortsatt utveckling och testning av alternativ. Rapporten har remissbehandlats.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill lyfta fram att jakt enligt 27 § jaktlagen ska bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande. Av 30 § samma lag framgår att det vid jakt endast får användas de vapen och jaktmedel i övrigt som regeringen föreskriver.
Användandet av fångstredskap regleras i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om användande av fångstredskap (NFS 2018:3). Bestämmelserna i föreskrifterna syftar till att tillräcklig hänsyn ska tas till djurskydd, säkerhet och selektivitet vid användandet av fångstredskap. Den som använder fångstredskap som inte dödar ska undvika att vilt är fångat under onödigt lång tid i fångstredskapet. I det allmänna rådet till föreskriften sägs att fångstredskap som inte dödar bör utrustas med larmanordning för att kunna vittjas snabbt efter fångst. Det finns, som framgår i redovisningen ovan, även föreskrifter om hur ofta fångstredskap ska vittjas. Utskottet ser inte skäl till en sådan ändring av reglerna om fångstredskap som efterfrågas i motionen.
När det gäller grytjakt redogörs ovan för resultatet av Naturvårdsverkets och Jordbruksverkets uppdrag att utreda behovet av grytanlagsprov med levande grävling. Myndigheterna konstaterar i det sammanhanget att grytjakt kan vara ett viktigt verktyg vid bekämpning av främmande arter samt vid eftersök av skadat grytlevande vilt, men de anser dock att användning av levande grävling vid grytanlagsprov bör fasas ut under en övergångsperiod om cirka fem år. Beredning av frågan pågår i Regeringskansliet.
Mot bakgrund av det som nu anförs och med hänsyn till det arbete som pågår avstyrker utskottet motion 2021/22:4061 yrkande 69–71.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att jaga och tillkännager detta för regeringen.
Jämför reservation 6 (MP).
Motionen
Enligt kommittémotion 2021/22:3664 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 6 behöver möjligheterna att jaga förbättras för personer med funktionsnedsättning. Motionärerna anför bl.a. att systemet med områdes- och tidsbegränsningar i dispenser när det gäller terrängkörning gör dispenshanteringen onödigt tidskrävande och kostsam.
Kompletterande uppgifter
Av 1 § terrängkörningslagen (1975:1313) följer att det som huvudregel är förbjudet att köra i terräng med motordrivet fordon på barmark, på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog samt på snötäckt jordbruksmark. Inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämmer är terrängkörning förbjuden även på annan mark. Enligt 12 § terrängkörningsförordningen (1978:594) får dock länsstyrelsen, om det finns särskilda skäl, föreskriva om ytterligare undantag eller besluta om undantag i enskilda fall från bestämmelserna i 1 § terrängkörningslagen. Den som beviljats dispens måste enligt 13 §, inom det område där undantaget gäller, kunna visa upp beslutet eller på annat sätt visa att undantag har medgetts.
Naturvårdsverket har utarbetat en handbok med allmänna råd till terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen (NFS 2005:1). I de allmänna råden anges bl.a. att rörelsehinder bör kunna vara ett särskilt skäl för dispens enligt 12 § terrängkörningsförordningen. Dispens bör dock inte regelmässigt ges enbart på grund av rörelsehinder och för vilken typ av körning som helst. Myndigheten bör i varje enskilt fall ta ställning till ändamålet med körningen och tyngden i den enskildes behov i förhållande till områdets känslighet och allmänna naturvårds- och friluftslivsintressen. I de fall körning medges bör endast körning inom ett visst avgränsat terrängområde tillåtas och undantag för större områden, t.ex. hela län, bör inte medges. Enligt de allmänna råden bör dispensen vara tidsbegränsad till förslagsvis tre till fem år, eller den kortare tid som rörelsehindret kan förväntas kvarstå.
Enligt 31 § första stycket jaktlagen (1987:259) är det som huvudregel förbjudet att bedriva jakt från motordrivna fortskaffningsmedel. Motordrivna fortskaffningsmedel får inte heller användas för att söka efter, spåra, förfölja eller genskjuta vilt, för att hindra vilt från att komma undan eller för att avleda viltets uppmärksamhet från den som jagar. I 20 a § första stycket jaktförordningen (1987:905) finns dock ett generellt undantag från förbudet. Undantagsbestämmelsen innebär att en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder får – med de undantag som anges i andra och tredje stycket – jaga däggdjur från ett motordrivet fordon under förutsättning att motorn är avstängd. Länsstyrelsen får dessutom i det enskilda fallet besluta att en rullstolsburen person med bestående rörelsehinder får jaga vilda fåglar från ett motordrivet fordon med avstängd motor under de allmänna jakttider som anges i bilaga 1 till förordningen (20 b § jaktförordningen). I 21 § i förordningen ges ytterligare möjlighet till undantag från förbudet i 31 § jaktlagen.
Den 19 april 2018 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare för att se över lagstiftningen för terrängkörning och lämna de författningsförslag och förslag i övrigt som behövs för att skapa en modern lagstiftning för en hållbar terrängkörning. Enligt utredningsdirektiven (dir. 2018:29) skulle utredaren bl.a. lämna förslag som syftar till att underlätta för personer med bestående rörelsehinder att köra i terräng med motordrivet fordon för att jaga, fiska eller bedriva annat friluftsliv.
Utredningen lämnade sitt betänkande Hållbar terrängkörning till regeringen den 20 december 2019 (SOU 2019:67). I utredningsbetänkandet föreslogs att det skulle införas en möjlighet för dem som har en funktionsnedsättning som innebär en varaktigt nedsatt förmåga att förflytta sig på egen hand att söka tillstånd att köra i barmarksterräng med motordrivet fordon för att kunna jaga, fiska eller bedriva annat friluftsliv. Tillståndet skulle enligt förslaget inte gälla jordbruksmark eller skogsbruksmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att användningen av motordrivet fordon kan ske utan risk för skada på marken eller skogen. Vidare skulle tillståndet inte innebära något undantag från vad som gäller för körning i områden som skyddas enligt en särskild reglering. Transportstyrelsen skulle enligt förslaget få ansvaret för att pröva ansökningar om tillstånd för funktionsnedsatta. Betänkandet var föremål för remissbehandling under våren 2020. Enligt Regeringskansliet pågår för närvarande inget arbete när det gäller frågan om att underlätta för personer med bestående rörelsehinder att köra i terräng med motordrivet fordon för att jaga, fiska eller bedriva annat friluftsliv.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det nuvarande regelverket gör det komplicerat för jägare som på grund av en funktionsnedsättning använder motordrivet fordon vid jakt. Att använda motordrivet fordon vid jakt kräver i de flesta fall dispenser från terrängkörningslagen och jaktförordningen. En dispens som gäller för ett begränsat område innebär för personen med funktionsnedsättning att han eller hon enbart kan jaga inom det område som dispensen är sökt för. Detta innebär att personer med funktionsnedsättning kan behöva söka ny dispens för jakt utanför det begränsade området. Många aktiva jägare med funktionsnedsättning har därför ett stort antal dispenser som måste medföras till varje jakt. Dispenshanteringen är dessutom onödigt tidskrävande och kostsam, och därtill kan handläggningstiden vid dispensärenden vara lång. Det vore därför önskvärt att en beviljad dispens gäller för jakt med motordrivet fordon i hela Sverige i minst fem år. Utskottet anser således att förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att jaga bör förbättras. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen. Därmed tillstyrker utskottet motion 2021/22:3664 (C) yrkande 6.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår de motionsyrkanden som beretts i förenklad ordning.
Jämför särskilt yttrande 5 (M), 6 (SD), 7 (C), 8 (KD) och 9 (L).
Utskottets ställningstagande
I ett antal motioner från allmänna motionstiden 2021/22 har det väckts förslag som rör samma eller i huvudsak samma frågor som utskottet har behandlat tidigare under valperioden, i betänkandena 2018/19:MJU6, 2019/20:MJU6 och 2020/21:MJU22, och riksdagen har i enlighet med utskottets förslag avslagit motionsyrkandena. Utskottet ser inte någon anledning att nu göra en annan bedömning av de motionsyrkanden som tas upp i bilaga 2 och avstyrker därför motionsförslagen.
|
1. |
av Kjell-Arne Ottosson (KD).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:3877 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 24 och
2021/22:3880 av Magnus Oscarsson m.fl. (KD) yrkande 97 och
avslår motionerna
2021/22:1163 av Lars Thomsson (C),
2021/22:1479 av Pia Steensland (KD) yrkande 2 och
2021/22:1804 av Johan Löfstrand m.fl. (S).
Ställningstagande
De stora vildsvinsstammarna skapar stora problem på många håll. Jag vill framhålla att det utöver vildsvin förekommer även övrigt klövvilt, i synnerhet dovhjort, som i delar av Sverige förökat sig explosionsartat med stora skador som följd. Ansökningar om skyddsjakt efter dovhjort har ökat kraftigt. Under 2019 behandlade Länsstyrelsen i Södermanland ca 45 ansökningar om skyddsjakt på dovhjort. År 2020 var siffran nära den dubbla, och allt tyder på att ökningen fortsätter. Jag anser därför att det är angeläget att den nationella förvaltningsplanen för dovhjort uppdateras i relation till de stora skador som arten kan medföra för jordbruk i områden där den förekommer i hög koncentration.
|
2. |
av Maria Gardfjell (MP), Hanna Westerén (S), Isak From (S), Magnus Manhammar (S), Malin Larsson (S), Marlene Burwick (S) och Jon Thorbjörnson (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:700 av Martina Johansson (C) yrkande 1,
2021/22:1026 av Annika Qarlsson och Fredrik Christensson (båda C) yrkande 2,
2021/22:1894 av Sten Bergheden (M),
2021/22:1902 av Sten Bergheden (M) yrkandena 1 och 2,
2021/22:2938 av Ann-Sofie Alm (M),
2021/22:3429 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 1 och
2021/22:3664 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 5.
Ställningstagande
Vi anser att det saknas anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar. Vi utvecklar våra skäl för detta i våra särskilda yttranden 1 och 2.
|
3. |
av Runar Filper (SD), Staffan Eklöf (SD) och Yasmine Eriksson (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:2459 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkandena 32 och 33 samt
avslår motionerna
2021/22:1176 av Anne-Li Sjölund (C) och
2021/22:2226 av Erik Ottoson (M) yrkandena 1–4.
Ställningstagande
Regeringen beslutade den 6 maj 2021 om nya tider för jakt genom en ändring i jaktförordningen. Beslutet möttes av skarp kritik och fick regeringen att backa om jakttidernas slutdatum i Norrbottens och Västerbottens län. De nu beslutade jakttiderna gäller från den 15 juli 2021. Jakttiderna är centrala verktyg i arbetet med att förvalta vilt, och hur de utformas påverkar och engagerar många. Fram till i år har det varit tillåtet att jaga ripa ovanför lappmarksgränsen, fram till den 15 mars i hela Norrbotten och Västerbotten och till den sista februari i Jämtland. Regeringens nya beslut innebär att ripjakten kommer att avslutas den 28 (29) februari i Älvdalens kommun och i Jämtlands län och den 15 mars ovan lappmarksgränsen i Västerbottens och i Norrbottens län. Jaktslutet i resten av Västerbottens, Norrbottens och Dalarnas län kommer att vara den 15 februari. Allmän jakt på ripa kommer även i fortsättningen vara tillåten i Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län, med samma jakttid som tidigare år, dvs. från den 25 augusti till den 15 november.
Alla som bor i norra Sverige vet att fram t.o.m. februari är förhållandena sådana att det i praktiken är omöjligt att jaga på fjället och att detta innebär att vinterjakten på ripa försvåras eller helt omöjliggörs. Vi anser därför att det bör vara ett senare slutdatum för ripjakten i vidsträckta Norrbotten och Västerbotten. Ripjakt bör vara tillåten fram t.o.m. den sista mars. Vi anser också att slutdatumet bör senareläggas över hela ripans utbredningsområde i den resterande fjällvärlden och att det därför ska vara tillåtet att jaga ripa till den 15 mars i Jämtlands och Dalarnas län.
|
4. |
av Maria Gardfjell (MP), Hanna Westerén (S), Isak From (S), Magnus Manhammar (S), Malin Larsson (S), Marlene Burwick (S) och Jon Thorbjörnson (V).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:1607 av Helena Lindahl och Peter Helander (båda C),
2021/22:2459 av Runar Filper m.fl. (SD) yrkande 42,
2021/22:2674 av Sten Bergheden (M),
2021/22:3429 av Jessica Rosencrantz m.fl. (M) yrkande 2 och
2021/22:3877 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) yrkande 38.
Ställningstagande
Vi anser att det saknas anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar. Vi utvecklar våra skäl för detta i våra särskilda yttranden 3 och 4.
Jaktregler
|
5. |
av Maria Gardfjell (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkandena 69–71.
Ställningstagande
Att fånga djur i fällor innebär ett onödigt lidande för djuren eftersom de utsätts för svår stress och kan skada sig själva när de försöker ta sig ut. Exempelvis visar studier av fällfångade lodjur att de i många fall saknat klor, haft avbrutna tänder och uppvisat träflisor i magen efter att ha försökt ta sig ut. Det är dessutom komplicerat att göra fällorna selektiva, därför finns det en risk att djur av andra arter, med eller utan ungar, fastnar i fällan. Jag menar att levandefångst med fällor som regel bör vara förbjudet, utom för vildsvin där fällor kan vara ett godtagbart alternativ i förhållande till andra tillåtna jaktformer för arten och där det redan i dag krävs att fällan ska vara försedd med larmanordning. Dessutom bör användningen av fotsnara förbjudas.
Jag ser också ett problem med att använda hund eller tam iller för s.k. grytjakt, som innebär att man släpper ned hunden eller illern i grytet hos en grävling eller kanin för att hetsa eller döda bytet. Även de s.k. grytanlagsproven bör förbjudas eftersom de utsätter både hund och grävling för fara och stor stress. Mot denna bakgrund anser jag att oetiska jaktformer som exempelvis grytjakt och grytanlagsprov bör förbjudas.
|
6. |
av Maria Gardfjell (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motion
2021/22:3664 av Daniel Bäckström m.fl. (C) yrkande 6.
Ställningstagande
Jag kan konstatera att reglerna i terrängkörningslagstiftningen och jaktlagstiftningen i vissa fall ger möjlighet till dispens när det gäller användning av motordrivet fordon för personer med funktionsnedsättning. Jag anser att dagens regler är tillräckliga för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i jakt på ett säkert sätt. Det finns enligt min mening därför inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av det som begärs i motionsyrkandet.
|
1. |
|
|
|
Hanna Westerén (S), Isak From (S), Magnus Manhammar (S), Malin Larsson (S), Marlene Burwick (S) och Jon Thorbjörnson (V) anför: |
Vi menar att jaktlagen är väl fungerande sedan 1938, och den har kontinuerligt uppdaterats.
I dag ligger en stor del av myndighetsansvaret för jakt- och viltförvaltningsfrågor hos Naturvårdsverket och länsstyrelserna men det största ansvaret för jakten och viltvården ligger hos markägare och jägare. Det är en ordning som vi tycker är bra.
I varje län finns också viktiga viltförvaltningsdelegationer som hjälper länsstyrelserna i det lokala arbetet. Viltförvaltningsdelegationerna ska på regional nivå samverka och besluta i övergripande frågor som berör jakt-, viltvårds- och rovdjursfrågor. Detta arbete kan utvecklas men kräver ingen ny jaktlag.
Den offentliga debatten kring viltvård rör oftast enstaka delar av jaktlagstiftningen. Ofta härrör debatten från frågan om viltbetesskador som uppkommer på skog och grödor. Det menar vi väl täcks i nuvarande jaktlag. Dessutom uppdateras lagen kontinuerligt. Så sent som i oktober 2021 ändrades 6 § jaktlagen när det gäller utfodring. Vi menar därför att det inte finns skäl att göra en total översyn av lagen.
I grunden bygger jaktlagen på ett delat ansvar för viltvården mellan markägare och jakträttsinnehavare, där basen finns för en lokal och regional förvaltning. Det innebär en frihet under ansvar och en tro på samarbete mellan intressenterna som vi vill värna om. Därför anser vi att svensk jaktlagstiftning är modern, välfungerande och adaptiv i internationell jämförelse och konstaterar att den svenska modellen efterfrågas och anges som föredöme i många länder.
Jaktlagen utgör i dag inget problem om man vill utveckla jakten och viltvården. Jakttidsprocessen, utfodring, nya tekniska hjälpmedel m.m. har kunnat införas även under gällande jaktlag. Ny lagstiftning riskerar däremot att tillföra ny byråkrati och i grunden förändra dagens lokalanpassade jakt- och viltvård.
Det saknas därför anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar.
|
2. |
|
|
|
Maria Gardfjell (MP) anför: |
Jag ser inget behov av översyn av hela jaktlagstiftningen. Jag motsätter mig också de idéer som i vissa sammanhang har framförts om en särskild jaktmyndighet.
Det finns enligt min mening inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av det som begärs i motionsyrkandena.
|
3. |
|
|
|
Hanna Westerén (S), Isak From (S), Magnus Manhammar (S), Malin Larsson (S), Marlene Burwick (S) och Jon Thorbjörnson (V) anför: |
Vi vill tillvarata och utveckla de ideella insatser som utförs inom svensk viltvård av den folkrörelse som jägarkåren utgör. Det sprids en felaktig bild av att regeringen har avskaffat det allmänna uppdraget att sköta delar av jakt- och viltvården. Det är inte sant.
Vi vill värna och utveckla det allmänna uppdraget så att det också ska klara rättsliga prövningar.
Det är ett faktum att det har funnits en upphandlingsrättslig problematik kopplad till hur det allmänna uppdraget har varit konstruerat i Sverige. Den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen valde en lösning som klarar både EU:s upphandlingsregler som vi måste följa och samtidigt värnar folkrörelsens starka och unika ställning. Vi har varit tydliga med att pengar ur viltvårdsfonden ska gå till att främja viltvård enligt jaktlagens definitioner.
Regeringen har i samband med det också beslutat att Svenska Jägareförbundet ska få ett flerårigt organisationsbidrag, vilket organisationen länge efterfrågat. Det ger trygghet och förutsägbarhet för Sveriges jägare.
Vi vill understryka att vi värnar den lokala och regionala förankringen i viltvården i Sverige. Vi vill inte ha en stark centralisering, mer byråkrati och ökat krångel. Vi ser det stora värdet i att besluten är förankrade så nära de berörda som möjligt.
Vi noterar också att Jägareförbundet nu vunnit upphandlingen om viltövervakning och vilt och trafik. Det visar åter att Svenska Jägareförbundets höga kompetens och kunnande är viktig för hela jakten och viltvården i Sverige. Viltövervakningen innebär ett systematiskt arbete med insamling och bearbetning av data för att kunna följa viltstammarnas utveckling. Vilt och trafik innebär att Jägareförbundet nu ska organisera och utbilda trafikeftersöksekipage för att förkorta det trafikskadade viltets lidande, dygnet runt i hela Sverige. Uppdragen spänner över 1,5 år med möjlighet till förlängning med maximalt 2 år. Uppdragen påbörjas den 1 juli 2022.
Det saknas därför anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar.
|
4. |
|
|
|
Maria Gardfjell (MP) anför: |
Viltvårdsfonden har under lång tid varit viktig för att finansiera en framgångsrik viltvård i Sverige men det sätt på vilket pengar har delats ut från fonden har fått kritik från bl.a. EU-kommissionen. Som ett led i förändringen beslutade regeringen under 2021 om ett treårigt organisationsbidrag till Svenska Jägareförbundet för att främja landets viltvård.
Organisationsbidraget syftar till att Svenska Jägareförbundet ska kunna fortsätta att leda delar av jakten och viltvården i Sverige. Det stora ideella engagemanget hos jägare har stor betydelse för viltvården och för att vilt kan utgöra en kvalitativ del av livsmedlen. Regeringen har inte avskaffat det allmänna uppdraget, utan utvecklat formerna och säkrat de ekonomiska villkoren för arbetet.
Svenska Jägareförbundet har sedan 1938 tilldelats medel ur viltvårdsfonden varje år för sitt rikstäckande jakt- och viltvårdsarbete. Den tidigare modellen som har använts för att betala ut bidrag har kritiserats av bl.a. EU-kommissionen eftersom modellen har ansetts strida mot lagen om offentlig upphandling. Mot bakgrund av kritiken beslutade den rödgröna regeringen under det senaste året om vissa ändringar när det gäller hur medel ur viltvårdsfonden används i enlighet med gällande lagstiftning, bl.a. jaktlagens definitioner. En organisation som förespråkar illegal jakt eller utrotning av rovdjur måste därmed uteslutas från stöd.
Tidigare har det också funnits allvarliga brister i hur de stöd som jägarorganisationerna fått har redovisats.
Naturvårdsverket har uppdrag att främja landets viltvård, i enlighet med regeringens beslut i januari 2021. Att en myndighet har en uppgift kring samordning, när arbetet i själva verket utförs av icke-statliga organisationer eller småföretag på regional nivå, är inte en ovanlig konstruktion och ska inte tas som tecken för centralisering. Inom de områden inom viltvården som kommer att upphandlas kommer självklart Jägareförbundet att kunna lägga anbud och få uppdrag även i fortsättningen. Vissa jägarorganisationer har tyvärr påverkats av stark påtryckning från högerextremism och populism, vilket säkert i längden kan skada dessa organisationers förmåga att ta sig an vissa samhällsuppgifter. Demokratiskt sinnade jägarorganisationer, som också ses som viktiga friluftsorganisationer, med ett starkt miljö- och kvalitetsarbete, ska självklart inom lagens ramar få stöd från staten även i fortsättningen.
Det saknas därför anledning för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar.
|
5. |
|
|
|
Jessica Rosencrantz (M), John Widegren (M) och Åsa Coenraads (M) anför: |
Utskottet har genom förenklad motionsberedning avstyrkt de motionsförslag som finns upptagna i bilaga 2. När det gäller vårt partis förslag hänvisar vi till våra aktuella kommittémotioner. Vi vidhåller de synpunkter vi har framfört men avstår från att ge uttryck för dem i en reservation.
|
6. |
|
|
|
Runar Filper (SD), Staffan Eklöf (SD) och Yasmine Eriksson (SD) anför: |
Utskottet har genom förenklad motionsberedning avstyrkt de motionsförslag som finns upptagna i bilaga 2. När det gäller vårt partis förslag hänvisar vi till våra aktuella kommittémotioner. Vi vidhåller de synpunkter vi har framfört men avstår från att ge uttryck för dem i en reservation.
|
7. |
|
|
|
Kristina Yngwe (C) och Peter Helander (C) anför: |
Utskottet har genom förenklad motionsberedning avstyrkt de motionsförslag som finns upptagna i bilaga 2. När det gäller vårt partis förslag hänvisar vi till våra aktuella kommittémotioner. Vi vidhåller de synpunkter vi har framfört men avstår från att ge uttryck för dem i en reservation.
|
8. |
|
|
|
Kjell-Arne Ottosson (KD) anför: |
Utskottet har genom förenklad motionsberedning avstyrkt de motionsförslag som finns upptagna i bilaga 2. När det gäller mitt partis förslag hänvisar jag till våra aktuella kommittémotioner. Jag vidhåller de synpunkter vi har framfört men avstår från att ge uttryck för dem i en reservation.
|
9. |
|
|
|
Jakob Olofsgård (L) anför: |
Utskottet har genom förenklad motionsberedning avstyrkt de motionsförslag som finns upptagna i bilaga 2. När det gäller mitt partis förslag hänvisar jag till våra aktuella kommittémotioner. Jag vidhåller de synpunkter vi har framfört men avstår från att ge uttryck för dem i en reservation.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2021/22
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ökad avskjutning av vildsvin och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jakt på vildsvin och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en uppdaterad jaktlagstiftning när det gäller förvaltning av viltstammen både när det är många och när det är få individer och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en utredning av regelverket för utfodring och åtling av vilda djur och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om skyddsjakt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om balansering av vildsvinsstammen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att dels maximera det lokala självbestämmandet genom att låta viltförvaltningsdelegationerna utgöra den högsta beslutande nivån på samtlig viltförvaltning, dels återgå till den tidigare ordningen vad gäller viltförvaltningsdelegationernas sammansättning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om tydligare krav på länsstyrelserna att inte höja prisnivåerna för jakt på statens marker mer än konsumentprisindex och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en ny jaktlagsutredning som bidrar till ett modernt och enkelt regelverk som möter en bred acceptans och där skadorna för jord- och skogsbruket samt mängden viltolyckor minskar och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att Gotland ska ges undantag i lagen om vildsvin för att förhindra etablering av en vildsvinsstam på ön och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över en begränsning gällande jakt på högdräktiga älgkor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga särskilda insatser inom områden med cesium och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att utse Sörmland till pilotlän för statlig ersättning för att stängsla odlingar för klövvilt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att åter ta upp frågan om viltvårdsuppdraget med EU med syfte att återgå till den modell där Svenska Jägarförbundet får ett bidrag för att sköta jakt- och viltvårdsuppdraget, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till en gemensam viltvårdsförvaltning mellan Sverige och Norge och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelser och viltförvaltningsdelegationerna bör få i uppdrag att verka för en ökad samordnad jakt på vildsvin och dovhjort, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över viltförvaltningarnas syfte för den lokala förvaltningen och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att öka viltförvaltningsdelegationernas beslutanderätt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över straffskalan för jaktbrott på varg för att anpassa straffskalan på varg till samma nivåer som annat jaktbart vilt som jagas på licens och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska behålla bly i ammunitionen för jakten och skyttet och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över jaktlagen i syfte att flytta bort vargen från ett hotat, sällsynt eller annars särskilt skyddsvärt vilt i jaktlagen och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över jaktlagen så att felaktig avlivning av en varg inte kan räknas som ett grovt jaktbrott utan ska behandlas i lagstiftningen som t.ex. älg eller annat jaktbart vilt gör och tillkännager detta för regeringen.
3.1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av stärkt lokal förankring i viltvårdsdelegationerna samt inrättandet av en viltmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
Förslaget behandlas i den del som avser behovet av stärkt lokal förankring i viltvårdsdelegationerna
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen snarast bör inrätta en ny viltmyndighet och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringens beslut om förändrade tider för allmän jakt ska ta sin utgångspunkt i biologiska och ekologiska hänsyn samt att viltarter som kan förvaltas genom jakt ska förvaltas genom jakt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska justera sitt beslut om tider för allmän jakt för att samtliga viltslag som kan förvaltas genom jakt ska förvaltas genom jakt samt att jakttiderna för varje viltslag ska vara så långa som är möjligt utifrån biologiska och ekologiska hänsyn, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inför sin nästa översyn av tiderna för allmän jakt ska ta särskilt i beaktande behovet av förlängd jakttid på dalripa och fjällripa under mars månad och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen inför sin nästa översyn av tiderna för allmän jakt ska ta särskilt i beaktande behovet av förlängd jakttid på älg under februari månad och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur viltfällor ska kunna märkas endast med Naturvårdsverkets jägar-id för att tillgodose kravet på kontaktuppgifter till ansvarig fångstman och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en förordningsändring som möjliggör jakt nattetid med såväl fast som rörlig belysning, även i anslutning till jaktvapnet, efter rödräv, grävling, skogsmård, mink, mårdhund och tvättbjörn samt andra jämförbara vilt och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en förordningsändring som möjliggör jakt nattetid med elektronisk bildförstärkare, elektronisk bildomvandlare samt värmekamera efter rödräv, grävling, skogsmård, mink, mårdhund och tvättbjörn samt andra jämförbara vilt och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av en strategi för hur vildsvinsstammen kan minskas när jakträttsinnehavare inte håller efter en vildsvinsstam som är på stark tillväxt samt för att begränsa utbredningen av vildsvin i Stockholmsregionen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
27.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om god viltförvaltning och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrätta en fristående myndighet för jakt och vilt och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om viltförvaltningsdelegationernas beslutsmässighet, där beslut om skydds- och licensjakt måste kunna verkställas redan i viltförvaltningsdelegationen, och tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om viltförvaltningsdelegationernas sammansättning, som måste återgå till den ursprungliga, där balansen mellan politiken, olika intressen, myndigheter m.fl. speglas bättre än i den nu gällande sammansättningen och tillkännager detta för regeringen.
17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en samlad förvaltning för älg och kronvilt och tillkännager detta för regeringen.
18.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reglera utfodringen i vissa trakter där vildsvin är ett stort problem och tillkännager detta för regeringen.
19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyddsjakt på vildsvin får bedrivas när det anses behövligt för att förhindra skada i jordbruket och tillkännager detta för regeringen.
20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utvärdera viltförvaltningens arbete i syfte att säkerställa att det fungerar på ett effektivt sätt genom samförvaltning och ett ökat regionalt inflytande och tillkännager detta för regeringen.
21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att underlätta förvaltningen av vildsvin och tillkännager detta för regeringen.
22.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effektivisera skyddsjakten på vildsvin och att den även måste få bedrivas när det anses behövligt för att förhindra skada i jordbruket och att skyddsjakt då även får bedrivas på annan del av fastigheten än där skada kan uppkomma, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att frågan om utfodring av vilt i första hand ska regleras direkt mellan markägare, arrendatorer och jägare och tillkännager detta för regeringen.
24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att länsstyrelserna ska ges i uppdrag att medverka till att markägare, arrendatorer och jägare inbördes kommer till enighet om reglerna för utfodring av vilt, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen, genom sina myndigheter, endast får besluta om begränsningar eller förbud mot utfodring av vilt när markägare, arrendatorer och jägare inte kunnat komma överens om en frivillig ordning i de fall där det finns en påvisat stor skada och situationen annars förblir oförändrad, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
26.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska definiera vad som kan anses utgöra stor påvisad skada av vilt och tillkännager detta för regeringen.
27.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa en generell regel om att utfodring av vilt inte får ske närmare än ett visst fastställt avstånd från allmän asfalterad väg eller grannes mark med växande grödor, såtillvida annat inte överenskommits mellan markägare, arrendatorer och jägare, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
28.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att begränsningarna gällande utfodring av vilt endast ska omfatta klövvilt och tillkännager detta för regeringen.
29.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) eller annan myndighet får i uppdrag att, i fall av smittorisk, besluta om begränsningar i utfordring av vilt, samt vidta andra utfodringsåtgärder som anses nödvändiga för att hindra smittspridning, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
30.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kommun eller statlig myndighet ska kunna begränsa utfodring med sockerbetor och jämförbara rotfrukter om utfodringen sker i sådant omfång att det kan få menliga effekter på intilliggande odlade marker, skog, trafiksäkerhet eller djurens hälsa, förutsatt att markägare, arrendatorer och jägare inte kunnat enas om en lösning och trots medling från länsstyrelse, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
31.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att effekterna av den reglering som införs gällande utfodring av vilt ska utvärderas inom en period på två år och tillkännager detta för regeringen.
32.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ripjakten i Norrbotten och Västerbotten bör få förlängt slutdatum och tillkännager detta för regeringen.
33.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ripjakten bör ha samma slutdatum i den resterande fjällvärlden och ripornas övriga utbredningsområde och tillkännager detta för regeringen.
36.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att få tillbaka den tidigare jakttiden på morkulla och tillkännager detta för regeringen.
42.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska Jägareförbundet ska ges jakt- och viltvårdsuppdraget åter för att fortsatt sköta delar av jakten och viltvården och tillkännager detta för regeringen.
48.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om samma rätt till jakt och fiske för alla bofasta och tillkännager detta för regeringen.
49.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte använda Girjasdomen som prejudicerande utan att ta hänsyn till att domen uttryckligen inte berör andra gruppers än den aktuella samebyns anspråk mot staten och tillkännager detta för regeringen.
50.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att praxis bör fortsätta som innan Girjasdomen, tills pågående utredning av rennäringslagen är klar och regering och riksdag fattat beslut om eventuella ändringar av rennäringslagen och, vid behov, av andra lagar och regelverk och tillkännager detta för regeringen.
12.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillåta fler patroner vid björnjakt med halvautomatiskt vapen och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att översyn bör göras så att markägarna och jägarna hittar bättre överenskommelser gällande älgförvaltningssystemet, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över om skottpengar liknade Norges modell skulle kunna hjälpa till att minska vildsvinsstammen i Sverige och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kriterierna måste vara tydliga att det fortsättningsvis är forskning om vilda djur som ligger till grund för att kunna söka pengar ur Viltvårdsfonden och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att återställa avgiften för det statliga jaktkortet till 300 kronor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återställa hanteringen och regelverket runt det allmänna uppdraget så som regelverket var utformat innan den socialdemokratiska regeringen 2021 ändrade detta, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förlägga den nya viltmyndigheten till Skaraborg och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över tillståndsplikten för vildsvinsfällor i syfte att fler ska kunna bygga och använda vildsvinsfällor utan att behöva ansöka om tillstånd om man uppfyllt Naturvårdsverkets minimikrav på hur en fälla ska utformas, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket bör få i uppgift att förtydliga minimikraven för vildsvinsfällor och att det bör utformas på ett sådant sätt att fler ska kunna bygga sina egna fällor och tillkännager detta för regeringen.
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att stryka 33 § jaktlagen till förmån för en sund klövviltstam och en ökad tillväxt av svensk grön ekonomi och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omedelbart ta fram en genomarbetad förvaltningsplan för vildsvin med konkreta åtgärder för att minska vildsvinsstammen och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över fler jaktregler som möjliggör en större avskjutning av vildsvinsstammen och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omedelbart ska samla aktörer, myndigheter, intresseorganisationer, företag och alla berörda för att gemensamt ta fram åtgärder för att få bukt med ökningen av vildsvinsstammen och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att även i Sverige tillåta bågjakt och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att ta fram regelverk för bågjakt och tillkännager detta för regeringen.
10.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda förutsättningarna för en gemensam svensk och norsk viltvårdsförvaltning och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppdraget att se över den svenska jaktlagstiftningen i syfte att lägga fram en ny jaktlag med tydlig systematik och moderna bestämmelser och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Svenska Jägareförbundet ska återfå ansvaret för det allmänna uppdraget och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att medlen ur Viltvårdsfonden endast ska användas för jakt- och viltvårdsfrämjande insatser och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att värna den svenska jakten samt den svenska löshundsjakten och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ersättning till jägarna vid trafikeftersök och tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att genomföra en översyn av verksamhet i Nationella Viltolycksrådet och tillkännager detta för regeringen.
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda användningen av blyammunition i våtmarker och tillkännager detta för regeringen.
8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör nyttja möjligheten att använda en egen definition av våtmark och att denna ska utformas så att inga ytterligare arealer klassas som våtmark och tillkännager detta för regeringen.
9.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att jakttiden på kråka, kaja och skata inte ska förkortas och tillkännager detta för regeringen.
19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förändra viltförvaltningsdelegationernas mandat, beslutanderätt, befogenheter och sammansättning och tillkännager detta för regeringen.
24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna i uppdrag att bedriva tillsyn för att genom befintlig lagstiftning adressera de avarter av utfodring av vilt som förekommer och som omfattas av den befintliga lagstiftningen och tillkännager detta för regeringen.
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att arbeta för att bevara svenskt beslutsfattande i jaktfrågor samt verka för att regionala och lokala skillnader beaktas vid beslut på EU-nivå och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att organisationer som motarbetar jakt inte ska kunna få pengar ur viltvårdsfonden och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att Jägarförbundets organisationsbidrag för att jobba med ett rikstäckande ansvar för landets viltvård bör fattas för tre år i taget och tillkännager detta för regeringen.
5.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillsätta en ny jaktlagsutredning som bidrar till ett modernt och enkelt regelverk som möter en bred acceptans och där skadorna för jord- och skogsbruket samt mängden viltolyckor minskar och tillkännager detta för regeringen.
6.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning att jaga och tillkännager detta för regeringen.
7.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den parlamentariskt sammansatta kommitté som ska analysera konsekvenserna av Girjasdomen tar hänsyn till samers rätt men också beaktar lokalbefolkningens och övriga svenskars tradition, intresse och behov, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte förbjuda bly i ammunition så länge det inte finns fullgoda alternativ som kan garantera en säker jakt och tillkännager detta för regeringen.
21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det ökande antalet vildsvin måste hanteras och jakten ökas och tillkännager detta för regeringen.
22.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdra till ansvarig myndighet att ta fram generella regler om vad som är tillåtet att utfodra klövvilt med och med vilka metoder det är tillåtet att utfodra och tillkännager detta för regeringen.
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att minska vildsvinsstammen genom att handläggande myndigheter får i uppdrag att effektivisera handläggningen av jaktärenden och tillkännager detta för regeringen.
11.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge möjlighet för jägare, målskyttar och övriga vapenägare att kunna fortsätta använda blyammunition vid jakt och skytte och tillkännager detta för regeringen.
17.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt inrätta den nya Viltmyndigheten enligt tidigare tillkännagivanden och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att viltförvaltningen ska decentraliseras och tillkännager detta för regeringen.
21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta en kontrollstation för utvärdering två år efter förändringarna kring reglerna för utfodring av vilt och tillkännager detta för regeringen.
22.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regleringarna av utfodring bör begränsas till klövvilt och tillkännager detta för regeringen.
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket bör ta fram nationella riktlinjer till stöd för länsstyrelserna i arbetet med regleringen av utfodring av vilt och tillkännager detta för regeringen.
24.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdatera den nationella förvaltningsplanen i relation till de skador som dovhjort orsakar där den förekommer i hög koncentration och tillkännager detta för regeringen.
25.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tillåta drönare vid vildsvinsjakt och tillkännager detta för regeringen.
28.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stöd för utbildning av jägare och jakthundar och tillkännager detta för regeringen.
34.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att återställa balansen i viltförvaltningsdelegationernas sammansättning och tillkännager detta för regeringen.
35.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om viltförvaltningsdelegationernas beslutanderätt och tillkännager detta för regeringen.
36.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrikta arbetet med viltförvaltningsdelegationerna mot lokal förankring och tillkännager detta för regeringen.
38.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdraget till Svenska Jägareförbundet bör återställas så som det var före omorganisationen och tillkännager detta för regeringen.
39.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att göra en översyn av vilka organisationer som ska finansieras från Viltvårdsfonden och tillkännager detta för regeringen.
94.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att upprätta en kontrollstation för utvärdering två år efter förändringarna av reglerna för utfodring av vilt och tillkännager detta för regeringen.
95.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regleringarna för utfodring bör begränsas till klövvilt och tillkännager detta för regeringen.
96.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Naturvårdsverket bör ta fram nationella riktlinjer till stöd för länsstyrelserna i arbetet med regleringen av utfodring av vilt och tillkännager detta för regeringen.
97.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att uppdatera den nationella förvaltningsplanen i relation till de skador som dovhjort orsakar där den förekommer i hög koncentration och tillkännager detta för regeringen.
19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra ansvaret för tillsyn av jakt gällande våtmarker och tillkännager detta för regeringen.
69.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda oetiska jaktformer som exempelvis grytjakt och grytanlagsprov och tillkännager detta för regeringen.
70.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda fällor av viltlevande djur för levandefångst, utom för vildsvin och i särskilda fall då larmanordning ska krävas, och tillkännager detta för regeringen.
71.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förbjuda användandet av fotsnara vid jakt och tillkännager detta för regeringen.
8.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om den nya renskötselutredningen och tillkännager detta för regeringen.
Bilaga 2
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet
Motionsyrkanden som avstyrks av utskottet
|
Motion |
Motionärer |
Yrkanden |
|
8. Motioner som bereds förenklat |
||
|
2021/22:206 |
Mikael Larsson (C) |
|
|
2021/22:677 |
Per Söderlund och Mikael Strandman (båda SD) |
|
|
2021/22:700 |
Martina Johansson (C) |
2 och 3 |
|
2021/22:763 |
Per Schöldberg och Anders Åkesson (båda C) |
|
|
2021/22:850 |
Mats Green m.fl. (M) |
|
|
2021/22:891 |
Saila Quicklund (M) |
|
|
2021/22:1340 |
Gustaf Lantz och Sanne Lennström (båda S) |
|
|
2021/22:1711 |
Magnus Jacobsson (KD) |
|
|
2021/22:1888 |
Åsa Coenraads (M) |
1 och 2 |
|
2021/22:1897 |
Sten Bergheden (M) |
|
|
2021/22:2094 |
Kerstin Lundgren (C) |
3.1 |
|
2021/22:2225 |
Erik Ottoson (M) |
1 |
|
2021/22:2233 |
Erik Ottoson (M) |
2 |
|
2021/22:2234 |
Erik Ottoson (M) |
1 och 2 |
|
2021/22:2308 |
Nina Lundström (L) |
|
|
2021/22:2451 |
Eric Palmqvist m.fl. (SD) |
27 |
|
2021/22:2459 |
Runar Filper m.fl. (SD) |
4–6, 17–31, 36 och 48–50 |
|
2021/22:2509 |
Adam Marttinen m.fl. (SD) |
12 |
|
2021/22:2631 |
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) |
|
|
2021/22:2638 |
Sten Bergheden (M) |
|
|
2021/22:2662 |
Elisabeth Björnsdotter Rahm och Ann-Britt Åsebol (båda M) |
|
|
2021/22:2729 |
Sten Bergheden (M) |
|
|
2021/22:2769 |
Sten Bergheden (M) |
1 och 2 |
|
2021/22:3108 |
Cecilia Widegren (M) |
1, 3 och 5 |
|
2021/22:3119 |
Cecilia Widegren (M) |
1 och 2 |
|
2021/22:3355 |
Magnus Jacobsson (KD) |
10 |
|
2021/22:3429 |
Jessica Rosencrantz m.fl. (M) |
3–9, 19 och 24 |
|
2021/22:3664 |
Daniel Bäckström m.fl. (C) |
1–3, 7 och 20–23 |
|
2021/22:3782 |
Johan Forssell m.fl. (M) |
11 och 17 |
|
2021/22:3877 |
Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD) |
4, 21–23, 25, 28, 34–36 och 39 |
|
2021/22:3880 |
Magnus Oscarsson m.fl. (KD) |
94–96 |
|
2021/22:3981 |
Jakob Olofsgård m.fl. (L) |
19 |
|
2021/22:4109 |
Camilla Hansén och Anna Sibinska (båda MP) |
8 |