2021/22:KU22

Ändringar i ersättningslagen

Sammanfattning

Utskottet föreslår att riksdagen, med vissa i huvudsak språkliga eller redaktionella ändringar, antar riksdagsstyrelsens förslag till ändringar i lagen om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen) och lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ samt vissa följdändringar och rättelser i annan lagstiftning. Utskottet förtydligar i betänkandet de närmare motiven till en av bestämmelserna i ersättningslagen. Det handlar om den bedömning av god tro som ska göras i samband med återkrav. Bakgrunden till förtydligandet är ett påpekande från Lagrådet.

Genom de föreslagna ändringarna i ersättningslagen förtydligas regleringen av ledamöternas rätt till ersättning. Förslagen innebär att definitionen av ledamöters tjänsteställe tydliggörs, att möjligheten till ersättning för eget boende, s.k. logiersättning, bara ska finnas om Riksdagsförvaltningen inte kan tillhandahålla en bostad i förvaltningens bestånd till en ledamot som har rätt till en övernattningsbostad, att centrala regler om ledamöters enskilda utrikes tjänsteresor samlas i lagen och att en preskriptionsbestämmelse införs som innebär att rätten till ersättning för resekostnader och traktamente upphör sex månader efter avslutad resa.

Förslagen innebär också att felaktigt utbetalda ersättningar i form av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning och pension under vissa omständigheter ska kunna krävas tillbaka. Slutligen innebär förslagen i ersättningslagen att flera bestämmelser, utan att någon ändring i sak är avsedd, formuleras om så att hänvisningar till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen tas bort och ytterligare bestämmelser formuleras som rättigheter för ledamöterna.

Riksdagsstyrelsens förslag innebär vidare att bestämmelser om arvode till Riksdagens arvodesnämnd och till riksdagens delegation till kontrollgruppen i Europol tas in i lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Ändringarna medför också vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2022 med vissa övergångsbestämmelser.

Behandlade förslag

Framställning 2021/22:RS2 Ändringar i ersättningslagen.

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Utskottets överväganden

Ersättningslagen

Övriga lagändringar

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Framställningen

Bilaga 2
Riksdagsstyrelsens lagförslag

Bilaga 3
Utskottets lagförslag

Bilaga 4
Lagrådsyttrande som utskottet begärt

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändrade regler om ersättning

Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter med den ändringen att

a) i ingressen

− andra dels-satsen ska lyda ”dels att rubrikerna närmast före 1 kap. 9 § och 10 kap. 8 § ska utgå,”,

− tredje dels-satsen ska omfatta 9 kap. 4 § och 15 kap. 2 §,

− tredje dels-satsen inte ska omfatta rubrikerna närmast före 1 kap. 3 a och 8 §§,

− fjärde dels-satsen ska utgå,

− femte dels-satsen ska omfatta rubrikerna närmast före 1 kap. 3 a och 8 §§,

b) ordet ”eventuellt” i 3 kap. 7–9 §§ i uttrycket ”eventuellt tilläggsarvode” ska utgå,

c) rubriken närmast före 4 kap. ska flyttas närmast före 4 kap. 1 §,

d) orden ”för varje sådan dag” ska införas i 5 kap. 1 § andra stycket sista meningen efter ”halvt traktamente”,

e) ordet ”inte” i 6 kap. 17 § ska införas mellan ”eller” och ”har transporterat”,

f) orden ”och elektronisk” i 7 kap. 14 § ska införas efter ”teknisk”,

g) 12 kap. 11 § första stycket 1 ska avslutas med ett kommatecken,

h) ordet ”riksdagen” i 12 kap. 29 § första stycket och 13 kap. 9 § andra stycket ska bytas ut mot ”riksdagsuppdraget”,

i) orden ”till Riksdagens arvodesnämnd” ska införas i 13 kap. 25 § mellan ”på begäran” och ”överlämna”,

j) 15 kap. 1 § första stycket ska avslutas med en punkt,

k) 1 kap. 2 §, 4 kap. 4 §, 12 kap. 7 §, 13 kap. 5 § och punkt 3 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ska ha den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

2. lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ med den ändringen att

a) i ingressen ska andra och fjärde dels-satserna byta plats,

b) i 2 §

– ett kommatecken i tredje stycket 7 ska införas före ordet ”och”,

– ordet ”en” i femte stycket i uttrycket ”en suppleant” ska utgå,

3. lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.,

4. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) med den ändringen att

a) ingressen ska lyda ”Härigenom föreskrivs att 12 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.”,

b) ordet ”konsekvenser” i 12 kap. 8 § tredje stycket 3 ska bytas ut mot ”konsekvenserna”,

5. lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd med den ändringen att

a) ingressen ska lyda ”Härigenom föreskrivs att 1 och 14 §§ lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd ska ha följande lydelse.”,

b) ett kommatecken i 1 § första stycket 5 ska införas före ordet ”och”,

6. lag om ändring i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen med den ändringen att ingressen ska lyda ”Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen ska ha följande lydelse.”.

Därmed bifaller riksdagen framställning 2021/22:RS2 punkterna 2–6 och bifaller delvis framställning 2021/22:RS2 punkt 1.

Stockholm den 7 april 2022

På konstitutionsutskottets vägnar

Karin Enström

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Karin Enström (M), Hans Ekström (S), Lars Jilmstad (M), Matheus Enholm (SD), Per-Arne Håkansson (S), Per Schöldberg (C), Mia Sydow Mölleby (V), Ida Drougge (M), Fredrik Lindahl (SD), Tuve Skånberg (KD), Daniel Andersson (S), Camilla Hansén (MP), Erik Ottoson (M), Sofie Eriksson (S), Alexander Ojanne (S), Lars Andersson (SD) och Nina Lundström (L).

Redogörelse för ärendet

Riksdagsstyrelsen beslutade den 25 september 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor som gäller riksdagsledamöternas rätt till ersättning. Utredningen antog namnet Utredningen om riksdagsledamöternas ersättningar. Riksdagsstyrelsen beslutade den 10 juni 2020 om tilläggsdirektiv till utredningen. Utredningen lämnade i januari 2020 delbetänkandet En anpassning av riksdagens pensionssystem till en höjd pensionsålder (2019/20:URF1). Delbetänkandet har legat till grund för den ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som trädde i kraft den 1 januari 2021 varigenom den lägsta åldern för uttag av ålderspension inom riksdagens pensionssystem höjdes från 61 år till 62 år (2019/20:RS2, bet. 2020/21:KU7, rskr. 2020/21:37–38). I december 2020 lämnade utredningen sitt slutbetänkande Ändringar i ersättningslagen (2020/21:URF2). Betänkandet har remissbehandlats.

Riksdagsstyrelsen beslutade den 15 december 2021 att överlämna framställningen Ändringar i ersättningslagen (2021/22:RS2) till riksdagen. Framställningen behandlas i detta betänkande. Inga följdmotioner har väckts med anledning av framställningen. En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1. Riksdagsstyrelsens lagförslag finns i bilaga 2. Utskottets lagförslag finns i bilaga 3.

Konstitutionsutskottet beslutade den 20 januari 2022 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen. Lagrådet yttrade sig den 15 februari 2022. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.

Under beredningen av ärendet har konstitutionsutskottet noterat att det i framställningens redovisning av nuvarande lydelse av lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

• finns en punkt efter ”kap” i 1 kap. 1 § nionde strecksatsen i uttrycket ”(10 kap.)” som saknas i gällande lydelse

• saknas ett kommatecken i 4 kap. 8 § efter ”tids-”

• lagts till ett ”ut” i 12 kap. 11 § första stycket mellan orden ”betalas” och ”vid”

• saknas ett kommatecken sist i 12 kap. 11 § första stycket 1

• saknas ett andra stycke i 13 kap. 9 §, vilket föreslås ersättas med ett nytt stycke och därför borde ha redovisats och varit kursiverat

• uttrycket ”till Riksdagens arvodesnämnd” saknas i 13 kap. 25 § andra meningen.

Under beredningen av ärendet har konstitutionsutskottet även noterat att det i framställningens redovisning av nuvarande lydelse av 3 a § lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ saknas en punkt sist i bestämmelsen. I framställningens redovisning av nuvarande lydelse av 12 kap. 8 § tredje stycket 4 inkomstskattelagen (1999:1229) noterar utskottet att det rätteligen ska stå ”minska konsekvenserna av”.

Slutligen har utskottet noterat att den ändring som föreslås i 1 § första stycket 6 lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd redan har genomförts genom lagen (2021:1122) om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd som trädde i kraft den 1 januari 2022.

Utskottets överväganden

Ersättningslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar, med vissa i huvudsak språkliga och redaktionella ändringar, riksdagsstyrelsens förslag om ändringar i lagen om ersättning till riksdagens ledamöter (ersättningslagen). Förslaget innebär bl.a. att definitionen av ledamöters tjänsteställe förtydligas, att rätt till ersättning för eget boende, s.k. logiersättning, för en ledamot som har rätt till övernattningsbostad bara ska föreligga om Riksdagsförvaltningen inte kan tillhandahålla en bostad i förvaltningens bestånd eller om det finns särskilda skäl, att centrala regler om ledamöters enskilda utrikes tjänsteresor samlas i ersättningslagen samt att en preskriptionsbestämmelse införs som innebär att rätten till ersättning för resekostnader och traktamente upphör sex månader efter avslutad resa.

Slutligen innebär förslagen att flera bestämmelser, utan att någon ändring i sak är avsedd, formuleras om så att hänvisningar till vad som gäller för arbetstagare hos Riksdagsförvaltningen tas bort och ytterligare bestämmelser formuleras som rättigheter för ledamöterna.

Utan att någon ändring föreslås av den aktuella bestämmelsen förtydligas också de närmare motiven till en av bestämmelserna. Det handlar om den bedömning av god tro som ska göras i samband med återkrav. Bakgrunden till förtydligandet är ett påpekande från Lagrådet.

Gällande ordning

Enligt 5 kap. 2 § riksdagsordningen har en ledamot av riksdagen rätt till arvode för sitt uppdrag av allmänna medel. Av paragrafen framgår att det finns närmare bestämmelser om arvode och ekonomiska villkor för ledamöter och ersättare i lag. Sådana bestämmelser återfinns huvudsakligen i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter som trädde i kraft den 1 januari 2017. Till lagen hör också Riksdagsstyrelsens föreskrift och allmänna råd (RFS 2016:5) om tillämpning av lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter. Till föreskriften finns en s.k. motivpromemoria med en allmän bakgrund och kommentarer till de enskilda bestämmelserna. Därtill finns en av talmannen och gruppledarna antagen uppförandekod som gäller alla ledamöter och ersättare.

Framställningen

Riksdagsstyrelsen konstaterar inledningsvis att reglerna om ersättning sedan den 1 januari 2017 har samlats i ett sammanhållet regelverk. Erfarenheterna från den tid som regelverket har varit i kraft har dock visat att det i vissa avseenden finns ett behov av att förtydliga regelverket. Inte minst gäller det regelverket om rätten till logiersättning och övernattningsbostad. Riksdagsstyrelsen anser också, utan att någon förändring i sak är avsedd, att bestämmelserna i ersättningslagen genomgående ska formuleras som rättigheter för ledamöterna, att vad som gäller för ledamöter bör anges direkt i lagen eller i föreskrifter beslutade av Riksdagsförvaltningen i stället för att som i dag hänvisa till vad som gäller för arbetstagare i Riksdagsförvaltningen och att det ska förtydligas att lagens bestämmelser om ledamöter är tillämpliga även på talmannen och ersättare som utövar uppdrag som ledamot, om inget annat anges.

Förslagen om ändringar i ersättningslagen innebär vidare i huvudsak följande. Definitionen av begreppet tjänsteställe förtydligas i ersättningslagen och motsvarande följdändring görs i inkomstskattelagen (1999:1229). Riksdagsstyrelsen konstaterar att innebörden av begreppet tjänsteställe är av grundläggande betydelse för bedömningen av rätten till ersättning, och att förutsättningarna för ersättning bör anges direkt i lagen.

Förslaget innebär också att de centrala bestämmelserna om ledamöternas enskilda utrikes tjänsteresor samlas i ersättningslagen. Det ska framgå direkt av lagen vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en ledamot ska ha rätt till traktamente. Vad gäller den ersättning som lämnas till ledamöter som är på tjänsteresa i Stockholm och som omfattar övernattning, s.k. Stockholmstraktamente, framhåller riksdagsstyrelsen att tiden är mogen att överväga om den nuvarande ordningen för att fastställa traktamentets storlek bör förändras. Styrelsen konstaterar att det saknas beredningsunderlag för att kunna ta ställning till en sådan reform men anser att det kan finnas skäl att närmare överväga ordningen för att fastställa Stockholmstraktamentet och dess storlek i ett annat sammanhang och att föreslå de ändringar som bedöms vara nödvändiga.

Det införs en preskriptionstid för begäran om ersättning för resekostnader och traktamenten. Det innebär att om en begäran om ersättning inte har lämnats in skriftligt till Riksdagsförvaltningen senast inom sex månader efter det att en tjänsteresa avslutats upphör rätten till ersättning för resekostnader och traktamente. En tydlig preskriptionstid underlättar enligt riksdagsstyrelsen handläggningen för både ledamöter, som därigenom vet vad som gäller, och Riksdagsförvaltningen.

Reglerna om rätten till övernattningsbostad och logiersättning ändras på så sätt att det inte längre ska vara fritt för en ledamot som är berättigad till övernattningsbostad att välja om ledamoten vill ha en övernattningsbostad i riksdagens bestånd eller ersättning för en egen övernattningslägenhet i form av logiersättning. Logiersättning ska hädanefter bara utgå om ledamotens behov av övernattningsbostad inte kan tillgodoses genom förvaltningens bestånd eller om det annars finns särskilda skäl. Det ska heller inte vara möjligt att utifrån ett avtal med en närstående fysisk eller juridisk person få logiersättning.

Det införs också bestämmelser om avstående av övernattningsbostad och om att en övernattningsbostad eller ett arbetsrum inte får upplåtas till någon annan. Likaså införs en skyldighet för en ledamot att ersätta skador utöver normalt slitage som uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakats i hans eller hennes övernattningslägenhet eller arbetsrum.

Det görs även vissa förtydliganden av reglerna om avgångsförmåner i form av inkomstgaranti och ekonomiskt omställningsstöd. Bland annat förtydligas det i ersättningslagen att både rätten till och pågående utbetalningar av inkomstgaranti respektive ekonomiskt omställningsstöd förskjuts om en tidigare ledamot blir ledamot på nytt, oavsett om någon utbetalning har påbörjats eller inte. Också vad som kan utgöra särskilda skäl för att förlänga tiden med inkomstgaranti under ytterligare högst ett år föreslås framgå direkt av lagen.

Vidare föreslås en uttrycklig möjlighet att återkräva felaktiga utbetalningar och att sådana beslut ska kunna överklagas, vilket enligt riksdagsstyrelsen bidrar till större rättssäkerhet för ledamöterna. Återbetalningsskyldigheten ska omfatta felaktiga utbetalningar eller utbetalningar som utgått med ett för högt belopp av arvode, resekostnadsersättning, traktamente, logiersättning eller pension om ledamoten har orsakat utbetalningen genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att inte fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet. Återbetalning ska också ske om ledamoten insett eller skäligen borde ha insett att en utbetalning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Återbetalningsskyldigheten ska även gälla tidigare ledamöter samt efterlevande som tagit emot förmåner. På det återkrävda beloppet ska ränta betalas enligt räntelagen. Om det finns särskilda skäl ska återkrav och ränta få efterges helt eller delvis.

Slutligen ska beslut om stödåtgärder för omställning framgent kunna överklagas till Riksdagens överklagandenämnd.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Riksdagsstyrelsen föreslår att lagändringen ska träda i kraft den 1 juli 2022. Äldre föreskrifter föreslås fortsätta att gälla för logiersättning som beviljats före ikraftträdandet. Vad gäller reglerna om preskription av ersättningsanspråk föreslår riksdagsstyrelsen att dessa ska tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet.

Lagrådet

Lagrådet framför vad gäller ersättningslagen i sitt yttrande synpunkter av redaktionell art och efterfrågar ytterligare övervägandanden i vissa frågor. Yttrandet finns i bilaga 4.

Vad gäller regleringen av en ersättares rätt till ersättning för förlorad semester i 3 kap. 12 § anför Lagrådet att det inte framgår av bestämmelsen varför en hel tolvmånadersperiod inte ska berättiga till ersättning. För att regleringen ska bli begriplig anser Lagrådet att skälen för den bör framgå tydligare.

Lagrådet anser också att om avsikten är att en ersättare inte ska kunna ta mer medel i anspråk för enskilda utrikes tjänsteresor än vad som gäller för en ledamot, oavsett om ersättaren ersätter fler än en ledamot under valperioden, bör detta komma till uttryck i 4 kap. 4 §. Lagrådet efterfrågar också en definition i författningstexten av vad som närmare avses med ”enskild utrikes tjänsteresa”.

När det gäller bestämmelserna i 4 kap. 9 § och 5 kap. 5 § om den tid inom vilken en begäran om ersättning för resekostnader respektive traktamente ska lämnas in till Riksdagsförvaltningen anför Lagrådet, med anledning av uttalanden i författningskommentaren, att det är svårt att föreställa sig en situation där det blir aktuellt att förlänga sexmånaderstiden genom preskriptionsavbrott.

Lagrådet anför också att om avsikten är att en ledamot ska ha rätt till ett eget arbetsrum och således inte behöva dela arbetsrum med någon annan bör detta framgå av bestämmelsen i 7 kap. 1 §. Detta kan enligt Lagrådet förslagsvis ske genom att ordet ”eget” läggs till i paragrafen.

Vad gäller en ledamots ersättningsskyldighet enligt 7 kap. 11 § för skador, utöver normalt slitage, som uppkommer i ledamotens arbetsrum anför Lagrådet att bestämmelsen bör omformuleras om avsikten är att även annan utrustning som tillhör Riksdagsförvaltningen och som ledamoten disponerar, t.ex. en bärbar dator eller mobiltelefon, också ska omfattas av ersättningsskyldigheten enligt paragrafen. Alternativt kan det i anslutning till 7 kap. 12 och 13 §§ föreskrivas att ersättningsskyldighet föreligger om ledamoten uppsåtligen eller genom oaktsamhet orsakar att utrustningen skadas eller går förlorad.

Lagrådet framhåller att 13 kap. 5 § andra stycket om ekonomiskt omställningsstöd och vad som ska utgöra underlag för sådant stöd utan att det är avsikten kan ge intrycket av att en avgående ledamot kan välja mellan de ersättningsnivåer som anges i bestämmelsen. Enligt författningskommentaren förtydligar paragrafens andra stycke att det är underlaget vid beräkningen av ekonomiskt omställningsstöd för en tidigare talman som utgörs av talmansarvodet. Detta bör enligt Lagrådet framgå av lagtexten. Det bör också framgå om det är talmansarvodet vid avgångstillfället som ska utgöra underlag för en ledamot som tidigare har varit talman.

I 14 a kap. 1 § regleras en ledamots skyldighet att betala tillbaka arvoden och andra ersättningar som har betalats ut felaktigt. Med anledning av bestämmelsen och vad som sägs i författningskommentaren till denna om god tro och tidpunkten för när den goda tron ska föreligga anser Lagrådet att frågan om när den goda tron ska föreligga bör övervägas ytterligare. Eftersom rättsläget enligt Lagrådet är något ovisst kan det vara klokt att uttryckligen reglera i lagen vad som ska gälla. Lagrådet tillägger också att det inte är oproblematiskt att knyta den goda tron till tidpunkten för utbetalningen. Med moderna betalningsmetoder är det inte säkert att mottagaren får kännedom om utbetalningen när den görs.

Vad gäller övergångsbestämmelserna till lagen ifrågasätter Lagrådet det rimliga i att äldre bestämmelser enligt punkt 2 fortfarande ska gälla i fråga om ledamöter som har beviljats logiersättning före ikraftträdandet. När det gäller punkt 3 påpekar Lagrådet att termen preskription inte förekommer i de aktuella paragraferna och föreslår att punkten får en annan utformning. Slutligen menar Lagrådet att för att de äldre reglerna om arvode i 3 kap. som gällde före den 1 januari 2022 även i fortsättningen ska vara tillämpliga på arvoden som avser tid före detta datum bör en övergångsbestämmelse om detta införas.

I övrigt föreslår Lagrådet vissa redaktionella och språkliga ändringar i 3 kap. 7–9 §§, 5 kap. 1 §, 6 kap. 17 §, 12 kap. 7 och 29 §§ samt 13 kap. 9 §.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis i likhet med riksdagsstyrelsen att riksdagsledamöternas situation och villkor i flera avseenden skiljer sig åt från vad som i allmänhet gäller på arbetsmarknaden. Ledamöterna är inte anställda av riksdagen utan har ett förtroendeuppdrag som kontinuerligt omprövas av väljarna. Ledamöterna är i tjänst varje dag, året om. Ledamöterna måste med hänsyn till de särskilda krav som riksdagsuppdraget ställer ges möjlighet att verka under rimliga villkor. Det är samtidigt viktigt att villkoren inte är omotiverat gynnsamma. Det är också viktigt att villkoren är tydliga och enkla. Utskottet anser därför att det är positivt att de förslag till ändringar som nu behandlas syftar till att förtydliga regelverket om ledamöters ersättning. Utskottet ställer sig i allt väsentligt bakom riksdagsstyrelsens förslag. Utskottet noterar också vad riksdagsstyrelsen anför om det s.k. Stockholmstraktamentet och om att en förändring av ordningen för att fastställa dess storlek bör övervägas.

Mot bakgrund av att Lagrådet efterfrågar tydligare skäl för regleringen av ersättares rätt till ersättning för förlorad semester konstaterar utskottet att utformningen av den nuvarande bestämmelsen har lett till att tillämpningen inte fullt ut kommit att motsvara vad lagstiftaren enligt förarbetena har avsett. Avsikten med bestämmelsen är att kompensera en ersättare för de semesterdagar som går förlorade hos den ordinarie arbetsgivaren till följd av ersättarens tjänstgöring i riksdagen. Vid beräkning av ersättningen måste det dock beaktas att en riksdagsledamot anses fullgöra sitt uppdrag på heltid och således inte formellt har rätt till någon semester. En ersättare som har tjänstgjort en hel tolvmånadersperiod bör i likhet med vad som gäller för en ledamot inte få ersättning för förlorad semester i och med att han eller hon då har fått ledamotsarvode ett helt år. Rätten till ersättning för förlorad semester ska därför i enlighet med vad som framgår av författningskommentaren till den ursprungliga regleringen bedömas för varje tolvmånadersperiod för sig (jfr framst. 2005/06:RS4 s. 86 f.). Det innebär att den som tjänstgör i 8 månader ersätts för den förlorade semestern under hela tidsperioden, medan den som tjänstgör i 18 månader endast ersätts för de 6 månader som överstiger 12 månader.

Utskottet anser också att det med anledning av Lagrådets påpekande finns anledning att förtydliga att en ersättare inte får använda ett högre belopp för enskilda utrikes tjänsteresor än vad som gäller för en ordinarie ledamot, oavsett om ersättaren under valperioden ersätter fler än en ledamot. Däremot anser utskottet inte att det finns anledning att närmare definiera begreppet ”enskild utrikes tjänsteresa”. Utskottet konstaterar att det under ärendets beredning inte framkommit att begreppet skulle vara förknippat med några tillämpningssvårigheter.

Utskottet delar Lagrådets bedömning att det är svårt att föreställa sig en situation där det blir aktuellt att förlänga sexmånadersfristen att begära ersättning för resekostnader eller traktamente genom preskriptionsavbrott.

Vad gäller en ledamots rätt till arbetsrum konstaterar utskottet att den föreslagna bestämmelsen motsvarar nu gällande bestämmelse med den skillnaden att bestämmelsen formuleras som en rättighet för ledamoten och inte som en skyldighet för Riksdagsförvaltningen att tillhandahålla ett arbetsrum. Det framgår av framställningen att någon ändring i sak inte är avsedd, och utskottet ser inte skäl att föreslå någon ytterligare ändring av bestämmelsen.

Lagrådet har också noterat att en ledamots skadeståndsskyldighet i ersättningslagen i fråga om inventarier och annan utrustning är begränsad till skada eller förlust av sådana inventarier och annan utrustning som är hänförlig till eller finns i arbetsrummet. Utskottet konstaterar att vad gäller annan utrustning som tillhör Riksdagsförvaltningen och som ledamoten disponerar, t.ex. bärbar dator eller mobiltelefon, finns det redan i dag regler om ledamöternas ansvar för dessa i de föreskrifter som Riksdagsförvaltningen utfärdat till ersättningslagen. Utskottet noterar också att den utredning som ligger till grund för den framställning som behandlas här föreslår att motsvarande bestämmelser också tas in i nya föreskrifter till ersättningslagen.

Utskottet anser att det finns anledning att förtydliga bestämmelsen om vilket arvode som ska ligga till grund för en ledamots ekonomiska omställningsstöd. Underlaget ska för den ledamot som är talman vid den tidpunkt då han eller hon avgår utgöras av talmansarvodet och för övriga utgörs underlaget av ledamotsarvodet.

Vad gäller behovet av förtydligande eller ytterligare reglering av frågan om god tro i samband med återkrav konstaterar utskottet att den aktuella bestämmelsen om återkrav är utformad med motsvarande bestämmelser i socialförsäkringsbalken och lagen om arbetslöshetsersättning som förebilder. Utformningen av bestämmelsen torde därmed enligt utskottet inte föranleda mer ovisshet än motsvarande bestämmelser inom andra områden. Det innebär vidare att det finns viss praxis att tillgå vid tillämpningen av bestämmelsen. I likhet med Lagrådet anser utskottet dock att det inte är oproblematiskt att knyta den goda tron till tidpunkten för utbetalningen. Bedömningen av god tro bör således inte begränsas till de förhållanden som rådde senast vid tidpunkten för själva utbetalningen som uttals i framställningen. Innebörden och tolkningen av bestämmelsen bör i detta avseende inte skilja sig från motsvarande bestämmelser i ovannämnda lagar.

Utskottet delar riksdagsstyrelsens bedömning att de ledamöter som före ikraftträdandet har logiersättning ska kunna fortsätta ha det så länge övriga förutsättningar förblir uppfyllda och föreslår således inte någon ändring i förslaget till övergångsbestämmelser med anledning av Lagrådets synpunkt.

Vidare ser utskottet inte något behov av att en särskild övergångsbestämmelse införs med anledning av de ändringar i ersättningslagen som trädde i kraft den 1 januari 2022. Utskottet konstaterar att den 1 juli 2022, när de nu aktuella lagändringarna föreslås träda i kraft, har de nya reglerna varit i kraft så länge att det inte längre behövs några övergångsbestämmelser.

Utskottet anser slutligen att de redaktionella och språkliga ändringar som Lagrådet föreslår bör beaktas och att bestämmelserna ska utformas i enlighet med vad Lagrådet föreslår i dessa delar.

Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen, på de grunder som riksdagsstyrelsen anför, antar förslaget till ändringar i ersättningslagen med de ändringar som redogjorts för ovan samt med vissa övriga redaktionella ändringar inklusive de ändringar i 1 kap. 1 § och 12 kap. 11 § som utskottet uppmärksammat under Ärendet och dess beredning.

Övriga lagändringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar, med vissa redaktionella ändringar, riksdagsstyrelsens förslag om att bestämmelser om arvode till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd ska tas in i lagen om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ (arvodeslagen) och att en upplysningsbestämmelse om detta ska tas in i lagen med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd.

Riksdagen antar också, med vissa redaktionella ändringar, riksdagsstyrelsens förslag om att ledamöter och suppleanter i riksdagens delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpningen (Europol) ska ha rätt till ett sammanträdesarvode och att detta ska regleras i arvodeslagen.

Riksdagen antar även, med vissa redaktionella ändringar, riksdagsstyrelsens förslag till följdändringar i arvodeslagen, lagen om arvoden till statsråd m.m., inkomstskattelagen och lagen med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd samt rättelse i lagen om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.

Framställningen

Bestämmelser om arvode till Riksdagens arvodesnämnd

Riksdagsstyrelsen föreslår att bestämmelser om arvode till ordföranden, övriga ledamöter och ersättaren för ordföranden i Riksdagens arvodesnämnd ska tas in i arvodeslagen. Arvodena ska baseras på olika procentsatser av talmansarvodet. En ersättare som deltar i ett sammanträde utan att delta i beslut ska enligt förslaget bara ha rätt till sammanträdesarvode om nämnden beslutar det. Riksdagsstyrelsen föreslår också att det ska tas in en upplysningsbestämmelse i lagen med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd om att bestämmelser om arvode till nämndens ordförande, ledamöter och ersättare för ordföranden finns i arvodeslagen.

Enligt riksdagsstyrelsen stärks nämndens oberoende av att arvodet framgår av lag och inte bestäms genom beslut av riksdagsstyrelsen. Den föreslagna ordningen att arvodet bestäms till en viss procentandel av ett annat arvode följer samma modell som för övriga nämnder under riksdagen. Eftersom det är arvodesnämnden som bestämmer ledamotsarvodet vore det enligt riksdagsstyrelsen olämpligt att knyta nämndens arvoden till just ledamotsarvodet. Det är i stället lämpligt att utgå från talmansarvodet som arvodesnämnden inte fastställer.

Arvode till riksdagens delegation till kontrollgruppen för Europol

Ledamöter och suppleanter i riksdagens delegation till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) förslås få rätt till ett sammanträdesarvode, vilket ska framgå av arvodeslagen. Rätten till sammanträdesarvode gäller inte om motsvarande ersättning betalas från kontrollgruppen.

Riksdagsstyrelsen konstaterar att riksdagens delegation till den parlamentariska kontrollgruppen för Europol väljs av riksdagen på samma sätt som de svenska delegationerna till Nordiska rådet, Europarådets parlamentariska församling och den parlamentariska församlingen vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Det saknas enligt styrelsen skäl att behandla delegationen till kontrollgruppen för Europol vad gäller rätt till arvode på annat sätt än övriga delegationer som utses av riksdagen.

Övriga ändringar

Med anledning av att definitionen av tjänsteställe i ersättningslagen förtydligas föreslår riksdagsstyrelsen att en motsvarande följdändring görs i inkomstskattelagens reglering av tjänsteställe.

Riksdagsstyrelsen föreslår också vissa följdändringar i lagen om arvoden till statsråd m.m. och lagen med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd med anledning av den ändrade kapitel- och paragrafnumreringen i ersättningslagen.

Slutligen föreslår riksdagsstyrelsen smärre rättelser i lagen med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd och lagen om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Riksdagsstyrelsen föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2022.

Lagrådet

Lagrådet har granskat lagförslagen och lämnat dem utan erinran.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår på de grunder som riksdagsstyrelsen anför att riksdagen antar riksdagsstyrelsens lagförslag med några smärre redaktionella ändringar.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Framställningen

Framställning 2021/22:RS2 Ändringar i ersättningslagen:

1.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter.

2.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

3.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (1991:359) om arvoden till statsråden m.m.

4.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

5.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2012:883) med instruktion för Riksdagens arvodesnämnd.

6.Riksdagen antar riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1109) om stöd till partigrupperna för riksdagsledamöternas arbete i riksdagen.

Bilaga 2

Riksdagsstyrelsens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Ändring i riksdagsstyrelsens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1108) om ersättning till riksdagens ledamöter

Riksdagsstyrelsens förslag

Utskottets förslag

1 kap.

2 §

I lagen avses med

1. prisbasbelopp: prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

2. förhöjt prisbasbelopp: det förhöjda prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 8 §§ socialförsäkringsbalken,

3. inkomstbasbelopp: inkomstbasbeloppet enligt 58 kap. 26 och 27 §§ socialförsäkringsbalken,

4. inkomstindex: inkomstindex enligt 58 kap. 10–12 §§ socialförsäkringsbalken,

5. balansindex: balansindex enligt 58 kap. 22–24 §§ socialförsäkringsbalken,

6. Europaparlamentets ledamotsstadga: Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2005/684/EG, Euratom), och

7. tjänsteresa: en resa som en ledamot gör som ett led i utövningen av sitt uppdrag som riksdagsledamot och som påbörjas på tjänstestället, under en pågående tjänsteresa eller på en förrättningsort samt avslutas på tjänstestället eller på en förrättningsort.

5. balansindex: balansindex enligt 58 kap. 22–24 §§ socialförsäkringsbalken,

6. Europaparlamentets ledamotsstadga: Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2005/684/EG, Euratom), och

4 kap.

4 §

En enskild utrikes tjänsteresa ska vara av värde för fullgörandet av riksdagsuppdraget.

Riksdagsförvaltningen fastställer för varje valperiod ett belopp som en ledamot får använda för sådana resor.

En ersättare som under en valperiod har tjänstgjort eller ska tjänstgöra under sammanlagt minst ett år har rätt att använda de medel som den ordinarie ledamoten disponerar för enskilda utrikes tjänsteresor. En ersättare får dock under valperioden inte använda ett högre belopp än det som är fastställt för en ordinarie ledamot enligt andra stycket, oavsett om ersättaren under valperioden ersätter fler än en ledamot.

12 kap.

7 §

Inkomstgaranti betalas ut efter ansökan från och med den dag då arvodet upphör och gäller, med de begränsningar som framgår av 8 § första stycket, 8 § andra stycket 1 och 2 och 20 §, till och med månaden innan den månad då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad då dödsfallet inträffar.

Om en tidigare ledamot som har ett gällande beslut om inkomstgaranti återinträder i riksdagen förskjuts inkomstgarantin med en tid som motsvarar den nya tjänstgöringstiden. Pågående utbetalning ska upphöra under den tiden.

När ledamoten på nytt lämnar riksdagen ska tidigare beslut om inkomstgaranti omprövas. Om ledamoten då har rätt till inkomstgaranti under längre tid eller med ett högre belopp ska det fattas ett nytt beslut om inkomstgarantin. I annat fall gäller tidigare beslut.

När ledamoten på nytt lämnar riksdagsuppdraget ska tidigare beslut om inkomstgaranti omprövas. Om ledamoten då har rätt till inkomstgaranti under längre tid eller med högre belopp än enligt tidigare beslut ska Riksdagens arvodesnämnd fatta ett nytt beslut om inkomstgarantin. I annat fall gäller tidigare beslut.

13 kap.

5 §

Den som har varit ledamot av riksdagen har rätt till ekonomiskt omställningsstöd

1. i tre månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanhängande tid om minst ett år,

2. i sex månader, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst två år,

3. i ett år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst fyra år, eller

4. i två år, om ledamoten har tillhört riksdagen under en sammanlagd tid om minst åtta år.

Det ekonomiska omställningsstödet uppgår till 85 procent av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § eller ledamotsarvodet enligt 3 kap. 2 § vid avgångstillfället.

Det ekonomiska omställningsstödet uppgår för den som är talman när han eller hon lämnar riksdagsuppdraget till 85 procent av talmansarvodet enligt 3 kap. 1 § vid avgångstillfället. För den som är ledamot uppgår stödet till 85 procent av ledamotsarvodet enligt 3 kap. 2 § vid avgångstillfället.

Ekonomiskt omställningsstöd ska jämställas med inkomst av anställning enligt 59 kap. 8 § socialförsäkringsbalken.

3. De nya föreskrifterna om preskription ska tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet.

3. De nya bestämmelserna i 4 kap. 9 § och 5 kap. 5 § tillämpas på tjänsteresor som genomförs efter ikraftträdandet.

Bilaga 4

Lagrådsyttrande som utskottet begärt