|
Konstitutionsutskottets betänkande
|
Behandlingen av riksdagens skrivelser
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse och riksdagsstyrelsens redogörelse till handlingarna.
Konstitutionsutskottet konstaterar inledningsvis att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser sedan flera år tillbaka ger en mer utförlig redovisning av åtgärder vidtagna av regeringen och kan anses ge en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Utskottet ser positivt på denna utveckling men vill uppmärksamma regeringen på att ett utskott i år har påpekat brister i detta hänseende.
När det gäller riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område redovisas tre tillkännagivanden som slutbehandlade. Utskottet gör när det gäller dessa ingen annan bedömning än regeringen.
När det gäller inte slutbehandlade riksdagsskrivelser noterar utskottet att en av dem gäller tillkännagivandet om tjänstemannaansvar. Utskottet har ingen invändning mot regeringens redovisning av tillkännagivandet som inte slutbehandlat, men avvaktar regeringens vidare beredning.
I fråga om tillkännagivanden inom övriga utskotts områden hänvisar utskottet till respektive utskotts yttranden över regeringens skrivelse respektive riksdagsstyrelsens redogörelse.
I betänkandet påminner konstitutionsutskottet om vad det tidigare uttalat om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder med anledning av tillkännagivanden. När det gäller tidsåtgången för behandlingen av tillkännagivanden hänvisar utskottet till vad det tidigare anfört om att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. Utskottet kan vid årets genomgång konstatera att ett större antal tillkännagivanden som beslutats under tidigare mandatperioder kvarstår som inte slutbehandlade. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutionsutskottet till det som framförs av respektive utskott i sina yttranden över regeringens skrivelse och riksdagsstyrelsens redogörelse.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande (M, SD, KD).
Behandlade förslag
Regeringens skrivelse 2021/22:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2021.
Riksdagsstyrelsens redogörelse 2021/22:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll
Riksdagens skrivelser till regeringen
Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen
Yttrande från utrikesutskottet
Riksdagens skrivelser till regeringen, punkt 1 (M, SD, KD)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Finansutskottets yttrande 2021/22:FiU3y
Bilaga 3
Skatteutskottets yttrande 2021/22:SkU5y
Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande 2021/22:JuU5y
Bilaga 5
Civilutskottets yttrande 2021/22:CU4y
Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande 2021/22:UU4y
Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande 2021/22:FöU3y
Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2021/22: SfU3y
Bilaga 9
Socialutskottets yttrande 2021/22:SoU4y
Bilaga 10
Kulturutskottets yttrande 2021/22:KrU5y
Bilaga 11
Trafikutskottets yttrande 2021/22:TU3y
Bilaga 12
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2021/22:MJU5y
Bilaga 13
Näringsutskottets yttrande 2021/22:NU3y
Tabell
Tabell 2 Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser från olika riksmöten
Tabell 3 Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Riksdagens skrivelser till regeringen |
Riksdagen lägger skrivelse 2021/22:75 till handlingarna.
|
2. |
Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen |
Riksdagen lägger redogörelse 2021/22:RS4 till handlingarna.
Stockholm den 9 juni 2022
På konstitutionsutskottets vägnar
Hans Ekström
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Hans Ekström (S), Marie Granlund (S), Lars Jilmstad (M), Per-Arne Håkansson (S), Per Schöldberg (C), Mia Sydow Mölleby (V), Ida Drougge (M), Fredrik Lindahl (SD), Tuve Skånberg (KD), Daniel Andersson (S), Lars Andersson (SD), Camilla Hansén (MP), Erik Ottoson (M), Sofie Eriksson (S), Stefan Plath (SD), Ann-Sofie Alm (M) och Nina Lundström (L).
Ärendet och dess beredning
Regeringens skrivelse 2021/22:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2021 överlämnades till riksdagen den 15 mars 2022.
Riksdagsstyrelsens redogörelse 2021/22:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen överlämnades till riksdagen den 18 februari 2022.
Kammaren beslutade den 16 mars respektive den 22 februari 2022 att hänvisa regeringens skrivelse respektive riksdagsstyrelsens redogörelse till konstitutionsutskottet för beredning.
Någon följdmotion har inte väckts med anledning av redogörelsen eller skrivelsen.
Konstitutionsutskottet beslutade den 22 mars 2022 att anmoda övriga utskott att senast den 3 maj 2022 yttra sig över regeringens skrivelse och de motioner som kunde komma att väckas med anledning av skrivelsen i de delar de berör respektive utskotts beredningsområde. För utrikesutskottet gäller detta även riksdagsstyrelsens redogörelse.
Bakgrund
Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. Enligt 9 kap. 8 § riksdagsordningen (RO) ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Sedan slutet av 1990-talet har behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen (tidigare talmanskonferensen) redovisats för riksdagen. Riksdagsstyrelsen ska enligt tilläggsbestämmelse 9.17.3 RO årligen i en redogörelse redovisa vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen.
Skrivelsens och redogörelsens huvudsakliga innehåll
I skrivelse 2021/22:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2021 lämnar regeringen en redovisning av vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen. Redovisningen omfattar huvudsakligen åtgärder under tiden den 1 januari–31 december 2021.
I redogörelse 2021/22:RS4 redovisar riksdagsstyrelsen vilka åtgärder den har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till styrelsen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen åtgärder av riksdagsstyrelsen under tiden den 1 januari–31 december 2021.
Riksdagens skrivelser till regeringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger skrivelse 2021/22:75 till handlingarna.
Jämför det särskilda yttrandet (M, SD, KD).
Skrivelsen m.m.
Regelbeståndet
I årets skrivelse redovisas uppgifter om regelbeståndet per den 1 mars 2022 (s. 479 f.). Antalet gällande grundförfattningar var vid denna tidpunkt 4 459. Av dessa var 1 550 lagar. Motsvarande siffror var vid samma tidpunkt förra året 4 405, varav 1 533 lagar. Under 2021 kungjordes 1 344 grund- och ändringsförfattningar i Svensk författningssamling (SFS), jämfört med 1 306 under 2020, 1 318 under 2019, 2 122 under 2018, 1 347 under 2017, 1 376 under 2016 och 1 074 under 2015. Av de författningar som kungjordes 2021 var 155 grundförfattningar (36 lagar och 119 förordningar m.m.).
Antalet rubriker i myndigheternas regelförteckningar den 31 december 2021 har beräknats till ca 10 900. Det innebär ett ökat antal regelrubriker jämfört med året innan. Uppgifterna i myndigheternas regelförteckningar är emellertid något osäkra.
Andelen EU-relaterade författningar
Sedan flera år innehåller skrivelsen uppgifter om antalet kungjorda författningar och andelen kungjorda grundförfattningar genom vilka EU-direktiv har genomförts.
Under 2021 genomfördes EU-direktiv i 89 ändringsförfattningar (44 lagar och 45 förordningar) och 18 nya grundförfattningar (5 lagar och 13 förordningar).
Av tabell 1 nedan framgår att EU-direktiv genomfördes i en knapp femtedel av samtliga kungjorda grundförfattningar under perioden 2001–2021. När det gäller nya lagar som kungjordes under samma period hade cirka en fjärdedel av dessa sin grund i genomförande av EU-direktiv. Andelen kungjorda grundförfattningar som har sin grund i EU-direktiv har varierat kraftigt över åren. Från 2010 har dock andelen legat på en lägre nivå än åren dessförinnan.
|
År då författningarna kungjordes |
Antal kungjorda grundförfattningar (varav lagar) |
Antal kungjorda grundförfattningar vilka genomfört EU-direktiv (varav lagar) |
Andel kungjorda grundförfattningar vilka genomfört EU-direktiv i procent (varav lagar) |
|
2001 |
136 (37) |
17 (3) |
13 (8) |
|
2002 |
129 (27) |
20 (7) |
16 (26) |
|
2003 |
135 (41) |
25 (11) |
19 (27) |
|
2004 |
136 (38) |
37 (15) |
27 (40) |
|
2005 |
162 (42) |
32 (14) |
20 (33) |
|
2006 |
178 (59) |
85 (33) |
48 (56) |
|
2007 |
347 (28) |
76 (12) |
22 (43) |
|
2008 |
160 (49) |
48 (20) |
30 (41) |
|
2009 |
207 (52) |
43 (8) |
21 (15) |
|
2010 |
189 (65) |
22 (9) |
12 (14) |
|
2011 |
173 (32) |
28 (14) |
16 (44) |
|
2012 |
118 (28) |
10 (5) |
9 (18) |
|
2013 |
126 (36) |
15 (7) |
12 (19) |
|
2014 |
126 (50) |
13 (5) |
10 (10) |
|
2015 |
149 (39) |
1 (0) |
1 (0) |
|
2016 |
185 (50) |
35 (17) |
19 (34) |
|
2017 |
127 (32) |
9 (6) |
7 (19) |
|
2018 |
210 (75) |
27 (17) |
13 (23) |
|
2019 |
121 (29) |
9 (5) |
7 (17) |
|
2020 |
126 (26) |
11 (3) |
9 (12) |
|
2021 |
155 (36) |
18 (5) |
12 (14) |
|
Totalt |
3 395 (871) |
581 (216) |
17 (25) |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skrivelse 75 åren 2001/02–2021/22. Användbara data finns endast tillgängliga från 2001.
När det gäller ändringsförfattningarna, som inte redovisas i tabellen, kan det nämnas att antalet kungjorda ändringsförfattningar per år under perioden 2001–2021 i genomsnitt ligger något över 1 250. Den högsta noteringen infaller 2018 (1 912 kungjorda ändringsförfattningar) och den lägsta 2012 (883 kungjorda ändringsförfattningar). Andelen ändringsförfattningar genom vilka EU-direktiv genomförts uppgår under perioden 2001–2021 till strax under 7 procent med stora årliga variationer. Som exempel kan nämnas att andelen EU-relaterade ändringsförfattningar 2009 uppgick till drygt 15 procent 2009 för att året efter sjunka till drygt 3 procent. Under 2021 var andelen 7 procent (89 av 1 189 ändringsförfattningar).
Riksdagsskrivelserna
Regeringens redovisning är knuten till de skrivelser där riksdagen enligt 11 kap. 21 § riksdagsordningen meddelar regeringen sina beslut, t.ex. om lagar, anslag, bemyndiganden eller tillkännagivanden. Redovisningen tar upp samtliga riksdagsskrivelser från det senaste kalenderåret som är ställda till regeringen och äldre riksdagsskrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen i den årliga skrivelsen (skrivelse 75).
I skrivelsens avsnitt 3 finns ett kronologiskt register över de riks-dagsskrivelser som redovisas i skrivelsen, antingen som slutbehandlade eller som inte slutbehandlade (s. 438 f.). Det totala antalet riksdagsskrivelser som redovisas är 660.
I följande tabell redogörs för hur många riksdagsskrivelser som redovisas som inte slutbehandlade.
Tabell 2 Ännu inte slutbehandlade riksdagsskrivelser från olika riksmöten
|
Riksmöte |
Antal |
Riksmöte |
Antal |
|
1999/2000 |
0 |
2011/12 |
2 |
|
2000/01 |
0 |
2012/13 |
3 |
|
2001/02 |
0 |
2013/14 |
4 |
|
2002/03 |
0 |
2014/15 |
10 |
|
2003/04 |
0 |
2015/16 |
20 |
|
2004/05 |
1 |
2016/17 |
28 |
|
2005/06 |
1 |
2017/18 |
51 |
|
2006/07 |
0 |
2018/19 |
40 |
|
2007/08 |
1 |
2019/20 |
43 |
|
2008/09 |
0 |
2020/21 |
105 |
|
2009/10 |
5 |
2021/22 |
30 |
|
2010/11 |
3 |
|
|
Källa: Kronologiskt register i skrivelse 2021/22:75 s. 438 f.
När det gäller det pågående riksmötet 2021/22 omfattar redovisningen riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen fram till den 31 december 2021. Totalt redovisas 347 riksdagsskrivelser som inte slutbehandlade, vilket motsvarar 53 procent av samtliga redovisade riksdagsskrivelser. Drygt en tredjedel av dessa är från den föregående valperioden eller tidigare.
Uppföljning av tillkännagivanden 1991/92–2021/22
Som framgått avser vissa riksdagsskrivelser tillkännagivanden till regeringen. Hanteringen av tillkännagivanden var föremål för ett omfattande uppföljnings- och utvärderingsarbete av konstitutionsutskottet under våren 2006. Arbetet redovisades i en promemoria (bet. 2005/06:KU34 bil. 7). Från och med riksmötet 2010/11 följer konstitutionsutskottet årligen upp regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden till regeringen (bet. 2010/11:KU21). I det följande uppdateras uppföljningen med uppgifter från skrivelse 2021/22:75.
I tabell 3 nedan redovisas antalet beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte. Av tabellen framgår bl.a. att antalet beslutade tillkännagivanden ökade efter 2010 års val. Efter 2014 års val ökade antalet ytterligare. Från och med föregående riksmöte har en markant ökning skett.
Tabell 3 Beslutade tillkännagivanden till regeringen per riksmöte
|
1991/92 |
172 |
|
1992/93 |
189 |
|
1993/94 |
185 |
|
1994/95 |
136 |
|
1995/96 |
72 |
|
1996/97 |
101 |
|
1997/98 |
106 |
|
1998/99 |
77 |
|
1999/2000 |
87 |
|
2000/01 |
89 |
|
2001/02 |
119 |
|
2002/03 |
53 |
|
2003/04 |
64 |
|
2004/05 |
54 |
|
2005/06 |
96 |
|
2006/07 |
10 |
|
2007/08 |
11 |
|
2008/09 |
8 |
|
2009/10 |
13 |
|
2010/11 |
60 |
|
2011/12 |
52 |
|
2012/13 |
43 |
|
2013/14 |
56 |
|
2014/15 |
125 |
|
2015/16 |
103 |
|
2016/17 |
149 |
|
2017/18 |
153 |
|
2018/19 |
100 |
|
2019/20 |
98 |
|
2020/21 |
245 |
|
2021/22 |
214* |
Källa: Niklas Bolin & Thomas Larue, Reparlamentariseringen av Sverige? Bruket av och betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till regeringen, Statsvetenskaplig tidskrift, Årgång 118, 2016/3. Rapporter från utredningstjänsten – Beslutade tillkännagivanden.
* T.o.m. den 5 maj 2022.
I tabell 4 nedan redovisas antalet tillkännagivanden som regeringen årligen redovisat som slutbehandlade. I årets skrivelse redovisas behandlingen av ett markant ökat antal tillkännagivanden, 651 stycken. Andelen som redovisas som slutbehandlade är 20 procent. Den genomsnittliga tidsåtgången för slutbehandlande tillkännagivanden har ökat något jämfört med förra årets skrivelse. I tabellen redovisas också medianvärdet, som är mindre känsligt för eventuella extremvärden. Som framgår har även medianvärdet ökat jämfört med förra året.
|
Regeringens skrivelse |
Antal slutbehandlade tkg (totala antalet) |
Andel slutbehandlade tkg i % |
Genomsnittlig tidsåtgång i dagar (median)ª |
|
Skr. 1995/96:15 |
151 (321) |
50 |
412 (225) |
|
Skr. 1996/97:15 |
85 (240) |
35 |
477 (309) |
|
Skr. 1997/98:75 |
174 (292)ᵇ |
60 |
529 (305) |
|
Skr. 1998/99:75 |
78 (202) |
39 |
414 (186) |
|
Skr. 1999/00:75 |
71 (208) |
34 |
843 (450) |
|
Skr. 2000/01:75 |
82 (221) |
37 |
779 (404) |
|
Skr. 2001/02:75 |
67 (232) |
29 |
688 (476) |
|
Skr. 2002/03:75 |
86 (267) |
32 |
698 (318) |
|
Skr. 2003/04:75 |
86 (247) |
35 |
734 (456) |
|
Skr. 2004/05:75 |
76 (223) |
34 |
938 (659) |
|
Skr. 2005/06:75 |
50 (196) |
26 |
1 045 (998) |
|
Skr. 2006/07:75 |
61 (242) |
25 |
1 106 (581) |
|
Skr. 2007/08:75 |
45 (187) |
23 |
1 069 (736) |
|
Skr. 2008/09:75 |
34 (146) |
23 |
1 280 (1 030) |
|
Skr. 2009/10:75 |
44 (122) |
36 |
1 791 (1 597) |
|
Skr. 2010/11:75 |
33 (98) |
34 |
2 101 (1 784) |
|
Skr. 2011/12:75 |
21 (125) |
17 |
1 204 (455) |
|
Skr. 2012/13:75 |
53 (155) |
34 |
870 (454) |
|
Skr. 2013/14:75 |
38 (142) |
27 |
869 (680) |
|
Skr. 2014/15:75 |
41 (176) |
23 |
668 (462) |
|
Skr. 2015/16:75 |
52 (260) |
20 |
777 (328) |
|
Skr. 2016/17:75 |
93 (319) |
29 |
817 (638) |
|
Skr. 2017/18:75 |
95 (404) |
24 |
863 (645) |
|
Skr. 2018/19:75 |
85 (447) |
19 |
773 (666) |
|
Skr. 2019/20:75 |
104 (475) |
22 |
987 (831) |
|
Skr. 2020/21:75 |
104 (482) |
22 |
942 (831) |
|
Skr. 2021/22:75 |
128 (651) |
20 |
1059 (883) |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av de skrivelser som anges i tabellen.
Kommentar: I de fall brister i redogörelsen för skrivelserna har upptäckts (t.ex. som en följd av felaktig redovisning av slutbehandling av vissa tillkännagivanden) har dessa rättats i tabellen.
a: Här anges både medelvärde och medianvärde (det sistnämnda inom parentes). Tid för slutbehandling avser sista vidtagna åtgärd från regeringen som lett till slutbehandling.
b: Regeringens redogörelse under riksmötet 1997/98 avsåg övergångsvis 18 månader. Övriga riksmöten har regeringens redogörelse avsett 12 månader.
Nu aktuella riksdagsskrivelser inom konstitutionsutskottets område
Samtliga riksdagsskrivelser
I skrivelsen redovisas totalt 35 riksdagsskrivelser med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet (s. 455 f.). Flertalet riksdagsskrivelser är från 2020/21 och 2021/22. Av riksdagsskrivelserna redovisas 21 riksdagsskrivelser som slutbehandlade och 14 som inte slutbehandlade.
I de fall riksdagens beslut har avsett nya lagar eller lagändringar visar en genomgång att de SFS-nummer som anges i skrivelsen är korrekta.
När det gäller riksdagens beslut om anslag m.m. för 2021 inom utgifts-område 1 Rikets styrelse (bet. 2021/22:KU1) har alla fem riksdagsskrivelserna till regeringen (Statsrådsberedningen, Justitiedepartementet, Finansdepartementet, Kulturdepartementet och Arbetsmarknadsdepartementet) slutbehandlats genom att regleringsbrev beslutats i december 2021. Kulturdepartementet har även bl.a. beslutat om beställningsbemyndiganden när det gäller anslagen om stöd till politiska partier och mediestöd.
Riksdagsskrivelser med tillkännagivanden
I skrivelsen redovisas totalt 17 riksdagsskrivelser som avser tillkänna-givanden. Av dessa redovisas 3 som slutbehandlade och 14 som inte slutbehandlade. När det gäller tillkännagivanden redovisas 3 som slutbehandlade i skrivelsen och 16 som inte slutbehandlade.
En riksdagsskrivelse kan omfatta flera tillkännagivanden, och riksdagsskrivelser som är redovisade som inte slutbehandlade kan innehålla enskilda tillkännagivanden som är redovisade som slutbehandlade.
Nedan redovisas de totalt 3 tillkännagivanden som redovisas som slutbehandlade i skrivelsen. Därefter redovisas hur lång tid som gått sedan riksdagens beslut för de 16 tillkännagivanden som enligt skrivelsen ännu inte är slutbehandlade.
Slutbehandlade tillkännagivanden
Antiziganism, romsk inkludering och inrättande av ett romskt förvaltningsområde (bet. 2014/15:KU16 punkt 1, rskr. 2014/15:156)
I skrivelsen anges att regeringen har vidtagit ett flertal åtgärder mot antiziganism och för romsk inkludering. Åtgärderna har bl.a. omfattat uppdrag till Statens skolverk att öka kunskapen i skolan om de nationella minoriteterna med fokus på romer och att sprida läromedelsupplement om romsk kultur, språk, religion och historia (Ku2016/01673/DISK). Vidare har kommuner fått statsbidrag för att anställa romska brobyggare i skolan och inom socialtjänsten. Länsstyrelsen i Stockholms län har fått ett uppdrag att under 2020–2023 samordna, följa upp och genomföra insatser inom ramen för strategin för romsk inkludering samt sprida information om arbetet med romsk inkludering, bl.a. via webbplatsen minoritet.se. I uppdraget ingår att genomföra insatser för att öka kunskapen om romsk historia, romers nuvarande livsvillkor och ställning som nationell minoritet, genom exempelvis spridning av utbildningsmaterialet Antiziganismen i Sverige (Ku2019/02101). Som regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2022 har ytterligare åtgärder vidtagits inom ramen för strategin för romsk inkludering (prop. 2021/22:1 utg.omr. 1 avsnitt 11.3.5) och regeringens nationella plan mot rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott (utg.omr. 13 avsnitt 4.3.2). Det handlar bl.a. om åtgärder för att motverka diskriminering av romer på bostadsmarknaden (Ku2021/01125) och förbättrade förutsättningar för romska ungdomsorganisationers deltagande i samhällslivet (Ku2021/00657). I propositionen föreslog regeringen vidare att medel skulle tillföras för samordning och uppföljning, statsstöd till kommuner och ytterligare insatser inom ramen för strategins temaområden: utbildning, arbete, bostad, hälsa, social omsorg och trygghet, kultur och språk samt civilsamhällets organisering. Åtgärden var en del av Sveriges åtaganden som presenterades på Malmö internationella forum för hågkomst av Förintelsen och bekämpande av antisemitism i oktober 2021. Mot denna bakgrund ansåg regeringen i propositionen att tillkännagivandet var tillgodosett och slutbehandlat (utg.omr. 1 avsnitt 11.5.2 s. 82 f.). Regeringen framhöll dock att avsikten är att fortsätta arbetet mot antiziganism och för romsk inkludering.
Introduktionsutbildning för statsanställda (bet. 2017/18:KU37 punkt 9, rskr. 2017/18:230)
I skrivelsen anges att Tillitsdelegationen den 24 juni 2020 redovisade betänkandet En gemensam utbildning inom statsförvaltningen (SOU 2020:40). Betänkandet har remissbehandlats. I budgetpropositionen för 2022 anger regeringen att den, efter beaktande av remissinstansernas synpunkter, avsåg att ge Statskontoret i uppdrag att utarbeta och förvalta en elektronisk introduktionsutbildning som ska tillhandahållas för nyanställda vid myndigheter under regeringen (prop. 2021/22:1 utg.omr. 2 avsnitt 4.5.1). Regeringen beslutade den 10 februari 2022 att ge Statskontoret ett sådant uppdrag (Fi2018/01688, Fi2020/02978 och Fi2022/00504).
Utredning om krigsdelegationen (bet. 2018/19:KU30 punkt 34, rskr. 2018/19:216)
I skrivelsen anges att regeringen den 30 september 2021 beslutade att ge en parlamentarisk kommitté i uppdrag att analysera och överväga den fråga som tillkännagivandet avser (dir. 2021:80). Kommittén ska redovisa sitt uppdrag senast den 15 november 2023.
Inte slutbehandlade tillkännagivanden
I skrivelsen redovisas 16 tillkännagivanden som inte slutbehandlade. I tabellen nedan redovisas hur lång tid som gått sedan riksdagens beslut om respektive tillkännagivande.
Tabell 5 Tid sedan riksdagens beslut för inte slutbehandlade tillkännagivanden på konstitutionsutskottets område
|
Tillkännagivande |
Datum för beslut |
Tidsåtgång:* år (dagar) |
|
2013/14:KU30 p.4 |
2014-03-05 |
8 (2 927) |
|
2015/16:KU4 p.4 |
2016-02-03 |
6 (2 227) |
|
2015/16:KU4 p.5 |
2016-02-03 |
6 (2 227) |
|
2015/16:KU14 p.4 |
2016-04-21 |
6 (2 149) |
|
2016/17:KU23 p.5 |
2017-06-07 |
5 (1 737) |
|
2016/17:KU23 p.8 |
2017-06-07 |
5 (1 737) |
|
2016/17:KU23 p.11 |
2017-06-07 |
5 (1 737) |
|
2016/17:KU30 p.13 |
2017-06-20 |
5 (1 724) |
|
2017/18:KU38 p.10 |
2018-01-31 |
4 (1 499) |
|
2017/18:KU32 p.1 |
2018-01-31 |
4 (1 499) |
|
2017/18:KU33 p.17 |
2018-04-11 |
4 (1 429) |
|
2017/18:KU37 p.8 |
2018-04-18 |
4 (1 422) |
|
2018/19:KU28 p.4 |
2019-05-15 |
3 (1 030) |
|
2018/19:KU27 p.14 |
2019-06-18 |
3 (996) |
|
2019/20:KU3 p.1 |
2019-11-20 |
2 (841) |
|
2021/22:KU6 p.4 |
2021-12-15 |
85 |
Källa: Konstitutionsutskottets kanslis genomgång av skr. 2021/22:75. * Avser tiden mellan datum för riksdagens beslut om respektive tillkännagivande och regeringens beslut om skrivelse 2021/22:75. Antal år avrundat.
Av tabellen framgår att en fjärdedel av tillkännagivandena har beslutats under den innevarande valperioden. Det äldsta inte slutbehandlade tillkännagivandet beslutades 2014.
Yttranden från andra utskott
I detta avsnitt redovisas främst uttalanden av en generell karaktär. För utskottens bedömningar av enskilda tillkännagivanden m.m. hänvisas till utskottens yttranden.
Finansutskottet
Finansutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalande (yttr. 2021/22:FiU3y).
Utskottet välkomnar regeringens återrapportering både i budgetpropositionen och i andra relevanta propositioner. Därigenom kan utskotten ta ställning till regeringens återrapportering i ett lämpligt sammanhang.
I förra årets yttrande anförde finansutskottet att det finns starka skäl att också i fortsättningen följa upp de bemyndiganden som riksdagen ger regeringen, en uppfattning som konstitutionsutskottet delade (yttr. 2020/21:FiU2y, bet. 2020/21:KU21 s. 28). Finansutskottet vidhåller sin uppfattning.
Skatteutskottet
I sitt yttrande uttalar sig Skatteutskottet om fyra tillkännagivanden (yttr. 2021/22:SkU5y). Utskottet ser ingen anledning att rikta någon kritik mot regeringens sätt att handlägga frågorna.
Justitieutskottet
Justitieutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:JuU5y).
När det gäller riksdagsskrivelser som fortfarande är under beredning ligger utskottets huvudsakliga kritik i att många äldre tillkännagivanden, flera från så långt tillbaka som riksdagsåret 2014/15, fortfarande inte är slutbehandlade. Det är enligt utskottets mening anmärkningsvärt att regeringen inte har vidtagit fler åtgärder med anledning av dessa tillkännagivanden.
Utskottet finner det även anmärkningsvärt att regeringen när det gäller vissa av de äldre ärendena inte på ett tillfredsställande sätt redovisar när tillkännagivandena beräknas vara slutbehandlade.
I yttrandet finns fyra avvikande meningar (S, M, C, V, KD, L, MP).
Civilutskottet
Civilutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:CU4y).
Utskottet är medvetet om att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är beroende av tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som krävs. Utskottet vill dock, i likhet med tidigare år, understryka vikten av att regeringen gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång i sin behandling av riksdagens skrivelser. Utskottet noterar samtidigt med tillfredsställelse att regeringen i skrivelsen redovisar en bedömning av när de äldsta tillkännagivandena (från riksmötena 2014/15, 2015/16 och 2016/17) kan bli slutbehandlade.
Utrikesutskottet
Utrikesutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:UU4y).
När det gäller riksdagsskrivelse 2020/21:338 uppmärksammar utskottet att riksdagens beslut i ärendet omfattar ett tillkännagivande om ett ministerråd för infrastruktur och transport inom ramen för det nordiska samarbetet (skr. 2020/21:90, redog. 2020/21:NR1, bet. 2020/21:UU4). Utskottet ser med viss förvåning att det av regeringens skrivelse inte framgår att riksdagen beslutat om ett tillkännagivande till regeringen inom ramen för ärendet. Utskottet saknar i regeringens skrivelse dels en kvittering av riksdagens tillkännagivande i denna fråga, dels en redovisning av regeringens överväganden och eventuella åtgärder med anledning av riksdagens tillkännagivande. En sådan redovisning är avgörande för att utskottet ska kunna bedöma i vilken mån tillkännagivandet kan anses vara tillgodosett eller regeringens bevekelsegrunder för att inte agera i enlighet med tillkännagivandet. Eftersom utskottet saknar underlag för dessa bedömningar kan utskottet inte heller dela regeringens uppfattning att riksdagsskrivelse 2020/21:338 kan anses vara slutbehandlad. Utskottet anser att regeringen skyndsamt bör återkomma i frågan.
I yttrandet finns en avvikande mening (S, V, MP).
Försvarsutskottet
Försvarsutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:FöU3y).
Tillkännagivandet om miljöprövning av övnings- och skjutfält riktades till regeringen i november 2015 och regeringen redovisar att handläggning fortfarande pågår av tre prövningsärenden som inkommit under 2013, 2014 och 2015. Utskottet vill ånyo betona att snabb och effektiv handläggning enligt åldersprincipen borde ha resulterat i att regeringen efter mer än sju år skulle ha kunnat avgöra dessa ärenden genom slutliga beslut. Utskottet betonar vikten av att ärendena avgörs så snart som möjligt och att principerna om snabbhet och effektivitet är viktiga både för dessa ärenden och motsvarande prövningsärenden framöver.
I Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2021 har regeringen inte inkluderat punkten om mål för det civila försvaret, eller vilka åtgärder i fråga om mål för det civila försvaret som regeringen vidtagit (skr. 2021/22:75). Inte heller i skrivelsen som avsåg åtgärder under 2020 fick riksdagen någon redovisning av vilka åtgärder regeringen vidtagit med anledning av riksdagens beslut (skr. 2020/21:75). Utskottet anförde våren 2021 att man inte delade regeringens bedömning att punkten om mål för det civila försvaret var slutbehandlad. Utskottet påminde om att regeringen har i uppdrag att redovisa hur behandlingen av ärendet svarar upp mot innehållet i riksdagens beslut om mål för det civila försvaret. Utskottet vill liksom tidigare understryka att många åtgärder krävs från regeringens sida för att öka riksdagens möjlighet att följa upp och uttala sig om måluppfyllelse av målet för det civila försvaret. Eftersom verksamheten för det civila försvaret bedrivs av många olika aktörer på central, regional och lokal nivå bedömer utskottet att höga krav ställs på välfungerande planering, samordning och uppföljning för att verksamheten ska utföras effektivt. Även regeringen har framhållit detta. Utskottet utgick från att sektorsspecifika mål och bedömningskriterier eller resultatindikatorer skulle tas fram för dessa syften. Utskottet står fast vid bedömningen att det krävs åtgärder för att säkerställa att avsedd effekt uppnås och att offentliga medel används effektivt. I ett omvärldsläge där såväl internationell fred och säkerhet som den europeiska säkerhetsordningen hotas blir det än mer angeläget att påminna om regeringens uppdrag att redovisa hur behandlingen av ärendet svarar upp mot målen för det civila försvaret.
Socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:SfU3y).
Utskottet vill inledningsvis peka på att regeringen i flera fall varit långsam med att behandla tillkännagivanden i ett antal ärenden. Även när det gäller övriga tillkännagivanden som ännu inte är slutbehandlade vore det önskvärt att regeringen anger en närmare plan för den fortsatta behandlingen och när regeringen avser att slutbehandla punkterna.
När det gäller den del av riksdagens skrivelse 2020/21:412 som handlar om krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap för permanent uppehållstillstånd anger regeringen i sin skrivelse att den avser att tillsätta en utredning med uppdraget att utreda de frågor som tillkännagivandet avser. Utskottet kan konstatera att tillkännagivandet anger ett införande i utlänningslagen med ett ikraftträdande den 1 juli 2022. Utskottet vill med anledning av den bristfälliga information som ges i skrivelsen påminna om den konstitutionella praxis som vuxit fram.
I yttrandet finns en avvikande mening (S, V, MP).
Socialutskottet
Socialutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:SoU4y).
Antalet tillkännagivanden som beslutats av riksdagen med anledning av socialutskottets betänkanden har ökat de senaste åren. Utskottet har därför viss förståelse för att många tillkännagivanden inom socialutskottets berednings-område ännu inte är slutbehandlade. Enligt utskottet är det dock viktigt att regeringen redovisar skälen till varför enskilda tillkännagivanden inte är slutbehandlade samt en tidsplan för när de beräknas kunna slutbehandlas. Detta gäller särskilt de tillkännagivanden som riksdagen beslutade för mer än tre år sedan. Utskottet vill således, liksom i föregående års yttrande (yttr. 2020/21:SoU8y), betona vikten av att riksdagen får information om hur regeringen planerar att tillgodose riksdagens tillkännagivanden och hur tidsplanen ser ut för de planerade åtgärderna.
Kulturutskottet
Kulturutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:KrU5y).
Utskottet vill åter betona vikten av att regeringen behandlar riksdags-skrivelser med tillkännagivanden skyndsamt och att tillräckliga åtgärder vidtas för att följa riksdagens beslut (se bl.a. yttr. 2017/18:KrU2y, yttr. 2018/19:KrU2y och yttr. 2020/21:KrU5y). Ansträngningar bör göras för att undvika onödig tidsåtgång i behandlingen och det är viktigt att regeringen utförligt redogör för orsakerna i de fall det blir fördröjningar i ärendenas behandling.
I yttrandet finns två avvikande meningar (S, V).
Trafikutskottet
Trafikutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:TU3y).
Utskottet kan liksom tidigare år konstatera att regeringen lämnar utförliga redogörelser för sin behandling av riksdagens tillkännagivanden. Utskottet noterar även att redogörelserna främst innehåller information om vidtagna åtgärder. I vissa fall finns även en redogörelse för den fortsatta beredningen av ett ärende, liksom när ett tillkännagivande kan tänkas vara slutbehandlat. Utskottet vill, liksom förra året, understryka vikten av att regeringen i möjligaste mån redovisar planerade åtgärder och när ett tillkännagivande kan antas vara slutbehandlat. Utskottet noterar att redogörelserna för samtliga tillkännagivanden innehåller uppdateringar i förhållande till förra årets skrivelse. Utskottet ser positivt på detta och förutsätter att regeringen även fortsättningsvis förser riksdagen med uppdaterad och tillräcklig information för att kunna följa regeringens hantering av de ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena.
Utskottet konstaterar att det finns ett antal tillkännagivanden som har beretts under lång tid, varav många sträcker sig tillbaka till början av förra mandatperioden. Utskottet är medvetet om att handläggningstiden kan bero på tillkännagivandets innehåll men anser likväl, liksom förra året, att regeringens senfärdighet när det gäller hanteringen av många av de tillkännagivanden som en majoritet i riksdagen ställt sig bakom är otillfredsställande inte minst mot bakgrund av det parlamentariska läget. Flertalet av de tillkännagivanden som är under fortsatt beredning avser förändringar som påverkar infrastruktur av stor betydelse för Sveriges invånare och företagens konkurrenskraft. Det är därför mycket angeläget att regeringen agerar snabbare och respekterar de majoritetsbeslut som riksdagen har fattat i dessa frågor.
Miljö- och jordbruksutskottet
Miljö- och jordbruksutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:MJU5y).
Utskottet konstaterar även detta år att det inom utskottets beredningsområde finns ett betydande antal tillkännagivanden som fortfarande inte är slutbehandlade. Som utskottet har framfört tidigare år är utskottet väl medvetet om att riksdagens uppmaningar till regeringen, beroende på tillkännagivandets omfattning, kan innebära betydande arbete för att regeringen ska kunna vidta de åtgärder som krävs. Utskottet är även väl medvetet om att Regeringskansliets resurser är begränsade, och utskottet har därför förståelse för att regeringens åtgärder kan ta tid.
Utskottet tycker dock att det är anmärkningsvärt att så många tillkännagivanden, av vilka flera är äldre än tio år, fortfarande inte slutbehandlats och att regeringen i flera fall inte heller lämnar någon uppskattning om när tillkännagivandena kommer att slutbehandlas.
I yttrandet finns en avvikande mening (S, MP).
Näringsutskottet
Näringsutskottet gör i sitt yttrande bl.a. följande uttalanden (yttr. 2021/22:NU3y).
Utskottet vill åter påminna om betydelsen av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser med den skyndsamhet som krävs och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Utskottet noterar att riksdagen fattade beslut om det äldsta, ännu inte slutbehandlade, tillkännagivandet inom utskottets beredningsområde våren 2018. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter arbetet med att bereda samtliga ännu inte slutbehandlade tillkännagivanden med den skyndsamhet som krävs.
I yttrandet finns en avvikande mening (M, SD, C).
Tidigare behandling
När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns – när sådan anges – som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör då redovisas (se t.ex. bet. 2011/12:KU21). En mer utförlig redogörelse för utskottets tidigare ställningstaganden finns t.ex. i betänkande 2014/15:KU21 (s. 16 f.). En redogörelse finns också i konstitutionsutskottets yttrande 2015/16:KU7y till utbildningsutskottet och i betänkande 2015/16:KU21.
Utskottets ställningstagande våren 2017
I betänkande 2016/17:KU21 gjorde utskottet ett antal generella påpekanden (s. 36 f.):
Konstitutionsutskottet har tidigare välkomnat att regeringen tydligt redo-visar när den behandlar ett tillkännagivande i t.ex. budgetpropositionen. Vissa utskott, t.ex. justitieutskottet och näringsutskottet, tar i sina yttranden till konstitutionsutskottet om den nu aktuella skrivelse 75 upp frågor där regeringen hänvisar till behandlingen i en tidigare framlagd proposition. Det kan gälla både ej slutbehandlade och slutbehandlade tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill framhålla att det är angeläget att regeringen är tydlig i den aktuella propositionen huruvida den anser att ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte med det som redovisas och föreslås. Utskotten ges därmed en möjlighet att reagera i samband med att regeringen gör sin bedömning. Frågan kan därmed behandlas i sitt sakliga sammanhang. Lämpligen kan berört utskott således redovisa sin syn i samband med att regeringen i t.ex. budgetpropositionen redovisar sin behandling av ett tillkännagivande. Om regeringen har redovisat sin syn för riksdagen i en proposition eller skrivelse och inte mött invändningar bör den, inför framtagandet av skrivelse 75, kunna utgå från att riksdagen inte har invändningar mot den hantering som redovisats. Det finns dock inget formellt hinder mot att ett utskott som av något skäl inte uppmärksammat regeringens redovisning återkommer i samband med behandlingen av skrivelse 75.
I vissa fall kan regeringens återrapportering av ett tillkännagivande delas upp i en formell del, t.ex. att en regeringsstrategi har beslutats, och en mer politisk del, innehållet i strategin. I en fördjupad analys av vissa tillkännagivanden är båda perspektiven relevanta och kan beaktas av utskotten när de ska bedöma om ett tillkännagivande anses vara slutbehandlat eller inte. Yttrandet från trafikutskottet illustrerar detta. Trafikutskottet har inget att invända mot regeringens formella redogörelse; däremot har trafikutskottet synpunkter på innehållet i regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden om bl.a. en luftfartsstrategi. Distinktionen kan förstås som att regeringen anser att den har uppfyllt ett tillkännagivande genom att t.ex. komma med ett förslag inom ett område, medan innehållet i förslaget inte motsvarar det som utskottet har förordat i tillkännagivandet. Det kan dock vara svårt att avgöra var gränsen mellan formell återrapportering och ett politiskt innehåll går.
Riksdagen kan genom ett tillkännagivande ha uppmanat regeringen att tillsätta en utredning. Om regeringen då tillsätter en utredning i linje med vad som begärs i tillkännagivandet är tillkännagivandet tillgodosett och kan anses slutbehandlat. Det krävs således inte att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen om t.ex. ändring av en lag, om tillkänna-givandet endast kräver att en utredning ska tillsättas.
Det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Det står ett utskott fritt att i sitt ställningstagande till återrapporteringen förtydliga sig och bedöma om kompletterande åtgärder behöver vidtas. Samtidigt bör naturligtvis ett utskott i ett förslag till tillkännagivande från början uttrycka sig så tydligt som möjligt när det gäller vilka åtgärder som förväntas av regeringen.
Yttrandena i vissa delar från trafikutskottet (om lastbilar med en bruttovikt på 74 ton) och civilutskottet (riktvärden för trafikbuller) belyser ett resonemang om tillkännagivanden och relationen mellan riksdagen och regeringen som konstitutionsutskottet förde i behandlingen av förra årets skrivelse 75 (bet. 2015/16:KU21 s. 32 f.). Utskottet redovisade vissa bestämmelser i regeringsformen om normgivningsmakten som är en del av det regelverk som garanterar att riksdagens uppfattning i en viss fråga får genomslag. Även om de formella möjligheter som bestämmelserna medför inte används frekvent är blotta förekomsten av dem central. Genom de formella möjligheter som bestämmelserna ger riksdagen har regeringen skäl att handla så att den tillmötesgår riksdagens önskemål, utan att riksdagen faktiskt använder bestämmelserna.
Under rubriken Ej slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande:
När det gäller ej slutbehandlade tillkännagivanden har utskottet tidigare anfört att det, även om det inte är omöjligt att tillkännagivanden har fått en mer krävande karaktär än tidigare, borde höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år (bet. 2005/06:KU34). Konstitutionsutskottet har uttalat att elva år inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande. Utskottet har också anfört att handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande är avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling (bet. 2014/15:KU21 s. 28). Det bör inte, har utskottet påpekat, förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade (bet. 2015/16:KU21 s. 30).
Utskottet vill framhålla vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Därigenom får utskotten ett underlag för sin beredning av ärenden, t.ex. motioner, som rör åtgärder inom det aktuella området.
Det borde, har utskottet påpekat tidigare, höra till undantagen att tillkännagivanden inte kan slutredovisas inom två till tre år. Utskottet har förståelse för att det kan ta tid för regeringen att vidta åtgärder för att behandla frågor i tillkännagivanden som kräver omfattande beredning. Som utskottet tidigare har anfört är handläggningstiden för slutbehandlingen av ett enskilt tillkännagivande avhängig tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som förutsätts för en sådan slutbehandling. Regeringen har dock att fullödigt redovisa olika åtgärder som vidtas, eller planeras att vidtas, under den tid som tillkännagivandet ännu inte bedöms vara slutbehandlat.
I de fall där det har gått förhållandevis kort tid från att tillkännagivandet gjordes tills skrivelse 75 beslutades av regeringen kan det vara naturligt att redovisningen är kortfattad, samtidigt som regeringen naturligtvis förväntas agera skyndsamt. Det går inte att sätta en tidsgräns för alla tillkännagivanden. Det är förståeligt att det kan vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande åtgärder när det gäller tillkännagivanden som beslutats på hösten före avlämnandet av skrivelse 75. Om ett tillkännagivande som är högst ett år gammalt innebär omfattande åtgärder och rör en komplicerad materia kan det vara svårt för regeringen att redovisa mer omfattande genomförda åtgärder. För tillkännagivanden som är äldre än ett år torde en avsaknad av åtgärder innebära att man kan säga att regeringen i alla fall inte har agerat skyndsamt.
Skrivelse 75 fyller många värdefulla syften. Ett exempel är att skrivelse 75 ger ett utskott en möjlighet att reagera om det anser att redovisningen av behandlingen av ej slutbehandlade tillkännagivanden är för kortfattad och om utskottet anser att regeringen bör vidta fler åtgärder. Sådana synpunkter kan också vara värdefulla för regeringen som har att återkomma till riksdagen i fråga om alla ej slutbehandlade tillkännagivanden. Regeringen har möjlighet att återkomma till riksdagen i frågan i budgetpropositionen eller i en annan proposition eller skrivelse innan skrivelse 75 avlämnas nästa gång. Ytterligare en möjlighet för regeringen är enligt 6 kap. 18 § riksdagsordningen att lämna information till riksdagen muntligen genom ett statsråd vid ett sammanträde med kammaren. I den följande skrivelse 75 ska regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits, t.ex. i vilka propositioner tillkännagivandet behandlats, även om frågan redan har behandlats i sak i riksdagen.
När det gäller de fall som tagits upp i utskottens yttranden om ej slutbehandlade tillkännagivanden förutsätter konstitutionsutskottet att regeringen beaktar utskottens uttalanden. Det innebär att regeringen bör vidta åtgärder skyndsamt och återkomma till riksdagen så snabbt som möjligt. Den mer formella redovisningen sker i nästa års skrivelse 75 där regeringen ska redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Som utskottet anfört kan det finnas skäl för regeringen att återkomma till riksdagen i de aktuella frågorna före det.
Under rubriken Slutbehandlade tillkännagivanden angavs följande:
Regeringen redovisar i skrivelse 75 huruvida den anser att tillkänna-givandena är slutbehandlade eller ej. Den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden innebär att utgångspunkten bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Tillkännagivanden är dock inte rättsligt bindande, och om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål, bör den underrätta riksdagen om detta inom den eventuella tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till varför regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas.
Det har förekommit att regeringen i skrivelse 75 har redovisat att ett tillkännagivande är slutredovisat och att berört utskott och konstitutionsutskottet har ansett att så inte är fallet. Regeringen har då återkommit till riksdagen i en proposition och den påföljande skrivelse 75 och redovisat tillkännagivandet på nytt och också eventuella ytterligare åtgärder.
Vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat varierar naturligtvis. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Normalt kan ett tillkännagivande anses slutbehandlat först när det är tillgodosett. I vissa fall kan det dock vara relevant med en distinktion huruvida ett tillkännagivande är tillgodosett eller inte, även om regeringen anser att det är slutbehandlat. Man kan således tänka sig fall där ett tillkännagivande skulle kunna anses vara slutbehandlat utan att vara tillgodosett, eftersom regeringen inte har vidtagit åtgärder så att intentionerna med tillkännagivandet har tillgodosetts. Ett exempel är behandlingen av ett tillkännagivande om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag som kriminaliserar s.k. eftersupning (bet. 2010/11:SoU8 s. 47 f.). Av redovisningen i skrivelse 2016/17:75 s. 9 följer att regeringen, efter utredning och remissbehandling, inte avser att återkomma med något sådant förslag. Regeringen anger att tillkännagivandet är slutbehandlat. I detta fall skulle man kunna säga att avsikten med tillkännagivandet inte är tillgodosedd, men tillkännagivandet kan ändå vara slutbehandlat.
Även om utgångspunkten är att tillkännagivanden bör tillgodoses av regeringen kan regeringen göra en annan bedömning än riksdagen i en sakfråga och har således rätt att inte följa ett tillkännagivande, helt eller delvis. Det är, som utskottet påpekat ovan, viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt.
Om regeringen tydligt meddelar riksdagen, t.ex. i budgetpropositionen, att den inte avser att tillgodose ett tillkännagivande och skälen för detta, ges riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens ställningstagande. Utfallet kan t.ex. bli att riksdagen inte har några invändningar mot regeringens bedömning eller att riksdagen vidhåller sin ursprungliga uppfattning. Regeringen har att beakta riksdagens ställningstagande i den fortsatta beredningen.
En övergripande beskrivning av hur tillkännagivanden bör hanteras är följande.
- Utgångspunkten är att regeringen ska följa tillkännagivanden.
- Om regeringen gör en annan bedömning än riksdagen ska regeringen
meddela det.
- Regeringen har rätt att föra fram uppfattningen att tillkännagivandet
därmed är slutbehandlat.
- Riksdagen kan acceptera att tillkännagivandet är slutbehandlat.
- Ett utskott och riksdagen kan dock göra en annan bedömning än regeringen och vidhålla sin uppfattning i sak.
- Utskottet och riksdagen kan då säga att tillkännagivandet inte är
slutbehandlat.
- Det är utskottet och riksdagen som inom ramen för sin behandling
tolkar om tillkännagivandet är tillgodosett och slutbehandlat.
- Om riksdagen har uttalat att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat,
ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av
ytterligare åtgärder eller med att regeringen vidhåller sin uppfattning
att tillkännagivandet är slutbehandlat.
Utskottets ställningstagande våren 2018
I betänkande 2017/18:KU21 gjorde utskottet ett antal ytterligare påpekanden (s. 42 f.):
Utskottet välkomnar regeringens vilja att redovisa vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden så tidigt som möjligt, men vill samtidigt framhålla att det inte var utskottets avsikt i betänkande 2016/17:KU21 att tillkännagivanden skulle redovisas i propositioner och skrivelser som behandlar en sakfråga som inte är direkt knuten till tillkännagivandet.
När det gäller regeringens budgetproposition vill utskottet framhålla att den inbegriper politikens inriktning inom i stort sett samtliga områden och att tillkännagivanden därför får anses behandlade i sitt sakliga sammanhang när de behandlas i en budgetproposition. Utskottet välkomnar därför att regeringen i budgetpropositionen för 2018 har redovisat vidtagna åtgärder i fråga om tillkännagivanden i större utsträckning än tidigare år och också redovisar sin bedömning av om tillkännagivandet är slutbehandlat eller inte.
I yttrandet från trafikutskottet uppmärksammas att i fall där riksdagen har beslutat om ett nytt tillkännagivande, där det redan finns ett likalydande tillkännagivande, har regeringen i vissa fall redovisat det ursprungliga tillkännagivandet som slutbehandlat och i vissa fall som ej slutbehandlat, dvs. att det bereds vidare. Eftersom regeringens hantering således skiljer sig åt från fall till fall vill konstitutionsutskottet framhålla att det är rimligt för att säkerställa transparens i regeringens behandling av tillkännagivanden att de ursprungliga tillkännagivandena fortsatt redovisas som ej slutbehandlade. Det blir på så sätt tydligare när ett tillkännagivande först beslutades och de åtgärder som vidtagits från regeringens sida därefter.
Avslutningsvis vill utskottet påminna om sitt påpekande förra året om att det är viktigt att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det aktuella tillkännagivandet (bet. 2016/17:KU21 s. 41). För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt, som utskottet framhöll förra året. Utskottet vill således framhålla att vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt både för riksdag och regering vad utskottet anser att regeringen bör göra. Det hindrar inte att regeringen använder sig av hela motionstexten för att få en mer fullödig förståelse av de överväganden som föranlett tillkännagivandet.
Utskottets ställningstagande våren 2019
I betänkande 2018/19:KU21 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 33 f.):
När det gäller riksdagsskrivelser som rör riksdagens budgetbeslut har utrikesutskottet, socialförsäkringsutskottet och näringsutskottet framfört vissa synpunkter. Socialförsäkringsutskottet och näringsutskottet anser det olyckligt att regeringen i sin redogörelse anger en riksdagsskrivelse som rör riksdagens budgetbeslut som slutbehandlad med hänvisning till ett regleringsbrev som beslutades i december när riksdagsskrivelsen var fullt ut genomförd först senare under våren 2019, genom ändring i regleringsbrev respektive genom ändring i förordning. Utrikesutskottet uppmärksammar att en riksdagsskrivelse som rör riksdagens budgetbeslut har redovisats som slutbehandlad med regleringsbrev i december fast samtliga anslagsvillkor vid tiden för yttrandet ännu inte hade beslutats av regeringen. Liknande exempel finns även på konstitutionsutskottets område.
Det är riksdagen som beslutar om statens budget och anslagen får inte användas på annat sätt än riksdagen har bestämt. Utskottet vill framhålla att riksdagsskrivelser som rör riksdagens budgetbeslut inte per automatik kan avskrivas med regleringsbreven i december. En bedömning behöver göras i varje enskilt fall. Inte förrän alla delar av budgetbeslutet är genomförda kan riksdagsskrivelsen ses som slutbehandlad. Av regeringens redogörelse bör då också framgå vad som ligger till grund för att riksdagsskrivelsen anses slutbehandlad.
Utskottets ställningstagande hösten 2020
I betänkande 2020/21:KU2 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 29 f.):
Ett flertal av utskotten uppmärksammar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas.
Utskottets ställningstagande våren 2021
I betänkande 2020/21:KU21 gjorde utskottet följande påpekanden (s. 27 f.):
Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkännagivanden.
Finansutskottet välkomnar i sitt yttrande regeringens redovisning med anledning av bemyndiganden, inte minst eftersom bemyndiganden ger regeringen rätt att vidta åtgärder – t.ex. ikläda staten ekonomiska förpliktelser – som regeringen inte hade kunnat vidta utan riksdagens beslut. Konstitutionsutskottet delar det som uttrycks av finansutskottet om vikten av att regeringen redovisar även åtgärder med anledning av bemyndiganden.
I justitieutskottets yttrande ifrågasätts att regeringen anser att tillkännagivanden är slutbehandlade trots att de åtgärder som vidtagits inte kan anses tillgodose det som riksdagen efterfrågar. Konstitutionsutskottet har tidigare uttalat att det inte kan sägas vara konstitutionellt fel av regeringen att i skrivelsen göra bedömningen att vissa tillkännagivanden är slutbehandlade även om de inte skulle vara tillgodosedda. Det kan dock förutsättas vara ovanligt att så sker eftersom utgångspunkten är att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande (bet. 2016/17:KU21).
Vidare lyfts bl.a. frågan om när ett tillkännagivande kan anses vara slutbehandlat i justitieutskottets yttrande. Utskottet framhåller att tillkännagivanden som efterfrågar utredningsinsatser från regeringen inte kan anses vara slutbehandlade förrän utredningen är klar, bl.a. eftersom en utredning kan läggas ned. Konstitutionsutskottet uttalade i betänkandet 2016/17:KU21 att vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slutbehandlat naturligtvis varierar. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Utskottet vill påminna om vikten av att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det som efterfrågas i tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt (bet. 2016/17:KU21). Vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt för både riksdagen och regeringen vad utskottet anser att regeringen bör göra (bet. 2017/18:KU21).
Utskottets ställningstagande
När det gäller regeringens skrivelse om riksdagens skrivelser till regeringen konstaterar konstitutionsutskottet inledningsvis att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser sedan flera år tillbaka ger en mer utförlig redovisning av åtgärder vidtagna av regeringen och kan anses ge en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Utskottet ser positivt på denna utveckling. Utskottet vill dock uppmärksamma regeringen på att ett utskott i år har påpekat brister i detta hänseende.
Utskottet har gjort en genomgång av riksdagsskrivelser på konstitutionsutskottets område i redogörelsen, både slutbehandlade och inte slutbehandlade. När det gäller slutbehandlade riksdagsskrivelser noterar utskottet att tre av dem avser tillkännagivanden. Utskottet gör när det gäller dessa ingen annan bedömning än regeringen.
När det gäller riksdagsskrivelser på andra utskotts områden framhåller flera utskott i sina yttranden till konstitutionsutskottet vikten av att regeringen är skyndsam i sin behandling av riksdagens tillkännagivanden och undviker onödig tidsåtgång. Konstitutionsutskottet har tidigare framhållit vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt. Utskottet har också anfört att frågan om huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas. Utskottet kan vid årets genomgång konstatera att ett större antal tillkännagivanden som beslutats under tidigare mandatperioder kvarstår som inte slutbehandlade. För bedömning av om tidsåtgången är rimlig hänvisar konstitutionsutskottet till det som framförs av respektive utskott i sina yttranden över redogörelsen.
Flera utskott påtalar också vikten av att regeringen redovisar när ett tillkännagivande kan komma att slutbehandlas. Några utskott välkomnar att regeringen i skrivelsen i högre grad redovisar när ett tillkännagivande bedöms kunna slutbehandlas. Andra utskott påtalar brister i regeringens redovisning i detta hänseende. Utskottet vill påminna om sina tidigare uttalanden om vikten av att regeringen är utförlig i sina redogörelser för vidtagna, pågående och planerade åtgärder (bet. 2016/17:KU21). Sådana redogörelser ger riksdagen en möjlighet att reagera på regeringens åtgärder med anledning av tillkänna-givanden.
I några yttranden lyfts frågan om när ett tillkännagivande kan anses vara slutbehandlat. Konstitutionsutskottet uttalade i betänkandet 2016/17:KU21 att vilka åtgärder som ska krävas för att ett tillkännagivande ska anses vara slut-behandlat av naturliga skäl varierar. Har riksdagen endast begärt en utredning kan det räcka med att en utredning tillsätts, men om riksdagen har begärt förslag krävs normalt att förslag läggs fram av regeringen för att tillkännagivandet ska anses vara slutbehandlat. Utskottet påminde om vikten av att regeringen är tydlig med hur dess behandling av ett tillkännagivande förhåller sig till det som efterfrågas i tillkännagivandet. För att regeringen ska kunna vara tydlig krävs att tillkännagivandet från riksdagen är tydligt. Vad som begärs i ett tillkännagivande bör uttryckligen framgå av det aktuella utskottets ställningstagande. Även om utskottet föreslår att en motion helt ska bifallas bör det som utskottet vill ska framföras till regeringen framgå av utskottets ställningstagande. Därmed blir det tydligt för både riksdagen och regeringen vad utskottet anser att regeringen bör göra (bet. 2017/18:KU21).
Vidare konstateras att utskotten i sina yttranden i vissa fall har gjort en annan bedömning än regeringen av huruvida ett tillkännagivande är slut-behandlat eller inte. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen utan hänvisar till vad som anförts av respektive utskott i deras yttranden. Som tidigare framhållits av konstitutionsutskottet ska regeringen i de fall ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat återkomma till riksdagen med sin redovisning och bedömning.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
Riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen lägger redogörelse 2021/22:RS4 till handlingarna.
Redogörelsen
Sedan 2012 redovisar riksdagsstyrelsen behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen i en redogörelse till riksdagen. I årets redogörelse redovisas totalt tio riksdagsskrivelser från riksmötet 2017/18 och senare (redog. 2021/22:RS4).
En av riksdagsskrivelserna som innehåller ett tillkännagivande redovisas som slutbehandlad. Den gäller en utredning om budgetpropositionens lämnande och provisorisk budget. Tre av riksdagsskrivelserna som innehåller ett tillkännagivande redovisas som inte slutbehandlade. De gäller en översyn av bestämmelserna om säkerhetsskydd i riksdagen och dess myndigheter, en översyn av Riksdagens ombudsmän (JO) samt en uppföljning av riksdagens arbete under Coronapandemin.
Slutbehandlade tillkännagivanden
När det gäller tillkännagivandet om en utredning om budgetpropositionens lämnande och provisorisk budget anges att riksdagsstyrelsen i juni 2019 beslutade att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle göra en översyn av vissa frågor som gäller riksdagens arbete (bet. 2018/19:KU30 punkt 19, rskr. 2018/19:215). I översynen ingick bl.a. att se över tidpunkten för när budgetpropositionen lämnas och reglerna om provisorisk budget. Uppdraget redovisades i september 2020 i betänkandet 2019 års riksdagsöversyn (2020/21:URF1). Riksdagsstyrelsen beslutade i maj 2021 om framställningen 2019 års riksdagsöversyn (framst. 2020/21:RS5). Konstitutionsutskottet föreslog att riksdagen skulle anta riksdagsstyrelsens förslag om när budgetpropositionen senast ska lämnas efter ett val till riksdagen och om provisorisk budget (bet. 2021/22:KU3). Riksdagen biföll utskottets förslag den 17 november 2021 (rskr. 2021/22:34), och lagändringar trädde i kraft den 1 januari 2022.
Yttrande från utrikesutskottet
Utrikesutskottet gör i sitt yttrande bl.a. två reflektioner med anledning av riksdagsstyrelsens redogörelse (yttr. 2021/22:UU4y).
Den första gäller riksdagsskrivelse 2020/21:342 om Interparlamentariska unionen (IPU) där utskottet delar riksdagsstyrelsens bedömning att skrivelsen kan anses vara slutbehandlad. Samtidigt vill utskottet påminna om vad det tidigare uttryckt i fråga om riksdagsstyrelsens behandling av IPU-redogörelsen inklusive riksdagsstyrelsens möjlighet att överlämna det betänkande som skrivelsen avser till den svenska IPU-delegationen (2020/21:UU6y). En sådan formell återkoppling skulle enligt utskottet kunna främja den integrering av delegationens arbete och riksdagens övriga verksamhet som är motivet bakom riksdagens årliga behandling av IPU-redogörelsen.
Den andra av utskottets reflektioner gäller skrivelse 2020/21:91 som behandlar regeringens budgetproposition 2021/22:1 utgiftsområde 7 Internationellt bistånd, där utskottet likaså delar riksdagsstyrelsens bedömning att skrivelsen kan anses vara slutbehandlad. Utskottet noterar med uppskattning att även riksdagsstyrelsen har meddelats riksdagens beslut om utgiftsområdet genom en skrivelse, vilken också redovisats för riksdagen i riksdagsstyrelsens redogörelse för behandlingen av riksdagsskrivelser. Meddelande om beslut genom en skrivelse ställs således såväl till regeringen och Riksrevisionen som till riksdagsstyrelsen, vilka samtliga tre är del i verkställandet av riksdagens beslut om utgiftsområde 7. Att även riksdagsstyrelsen meddelas riksdagens beslut, i linje med utskottets resonemang i yttrande 2020/21:UU6y, anser utskottet bidrar till tydlighet i styr- och ansvarskedjan.
Tidigare behandling
Konstitutionsutskottet noterade i förra årets betänkande två iakttagelser som framhållits i utrikesutskottets yttrande med anledning av riksdagsstyrelsens redogörelse (bet. 2020/21:KU21).
Utskottets ställningstagande
Konstitutionsutskottet noterar utrikesutskottets reflexion kring dess betänkande med IPU-redogörelsen. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning i frågan utan förutsätter att den uppmärksammas och övervägs vidare av riksdagsstyrelsen. När det gäller riksdagsskrivelserna på konstitutionsutskottets område har utskottet inte några invändningar mot redogörelsen. Härutöver kan utskottet notera att riksdagsstyrelsen valt att inte slutredovisa vissa riksdagsskrivelser i avvaktan på riksdagens beslut. Utskottet vill med anledning av detta peka på att det finns utrymme för riksdagsstyrelsen att slutredovisa en riksdagsskrivelse utan att riksdagen tagit ställning till den åtgärd som ligger till grund för slutredovisningen.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger redogörelsen till handlingarna.
Lars Jilmstad (M), Ida Drougge (M), Fredrik Lindahl (SD), Tuve Skånberg (KD), Lars Andersson (SD), Erik Ottoson (M), Stefan Plath (SD) och Ann-Sofie Alm (M) anför:
Den 19 april 2018 beslutade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om ett modernare och tydligare tjänstemannaansvar genom ett utvidgat straffansvar för tjänstefel (bet. 2017/18:KU37 s. 33 f.). Det bör noteras att riksdagen i och med dess beslut biföll motion 2017/18:3119.
Den 14 maj 2020 beslutade regeringen kommittédirektiv Ett förstärkt straffrättsligt skydd för vissa samhällsnyttiga funktioner och några andra straffrättsliga frågor (dir. 2020:54). Enligt direktiven skulle utredningen överväga och ta ställning till om det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel bör utvidgas och vid behov lämna nödvändiga författningsförslag. I september 2020 kallade konstitutionsutskottet Justitiedepartementet till sig för att säkerställa att regeringen avsåg att genomföra tillkännagivandet. Det besked regeringen gav var att så skulle ske och att det inte fanns anledning till oro.
Genom tilläggsdirektiv som beslutades den 17 juni 2021 förlängdes utredningstiden till senast den 17 januari 2022. Uppdraget redovisades slutligen den 2 februari 2022 genom betänkandet En skärpt syn på brott mot journalister och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner (SOU 2022:2). I betänkandet föreslogs inga ändringar i det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel, varvid regeringen nu inte har någon reell möjlighet att i närtid införa ett modernare och tydligare tjänstemannaansvar genom ett utvidgat straffansvar för tjänstefel. Betänkandet har remitterats och remisstiden löpte ut den 18 maj 2022.
Vi har ingen invändning mot regeringens redovisning av tillkännagivandet som inte slutbehandlat. Regeringen bör dock påminnas om att i de fall regeringen inte avser att tillgodose tillkännagivandet bör detta meddelas riksdagen. I det fall regeringen avser att tillgodose tillkännagivandet bör regeringen skyndsamt vidta åtgärder för att kunna göra så. Fyra år har redan gått sedan riksdagens tillkännagivande 2018.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Regeringens skrivelse 2021/22:75 Riksdagens skrivelser till regeringen – åtgärder under 2021.
Redogörelse 2021/22:RS4 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen.
Bilaga 2
Finansutskottets yttrande 2021/22:FiU3y
Bilaga 3
Skatteutskottets yttrande 2021/22:SkU5y
Bilaga 4
Justitieutskottets yttrande 2021/22:JuU5y
Bilaga 5
Civilutskottets yttrande 2021/22:CU4y
Bilaga 6
Utrikesutskottets yttrande 2021/22:UU4y
Bilaga 7
Försvarsutskottets yttrande 2021/22:FöU3y
Bilaga 8
Socialförsäkringsutskottets yttrande 2021/22: SfU3y
Bilaga 9
Socialutskottets yttrande 2021/22:SoU4y
Bilaga 10
Kulturutskottets yttrande 2021/22:KrU5y
Bilaga 11
Trafikutskottets yttrande 2021/22:TU3y
Bilaga 12
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2021/22:MJU5y
Bilaga 13
Näringsutskottets yttrande 2021/22:NU3y
