|
Civilutskottets betänkande
|
En ny konsumentköplag
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny konsumentköplag och övriga lagändringar. Den nya konsumentköplagen ska innehålla regler om både köp av varor och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster. Syftet är att skapa ett modernare och mer heltäckande konsumentskydd.
Lagförslagen innebär bl.a. att tidsfristen för den omvända bevisbördan vid köp av varor förlängs från sex månader till två år. Därutöver införs vissa särskilda regler vid konsumentköp av levande djur. Syftet är att få till stånd en mer ändamålsenlig ordning för både näringsidkare och konsumenter samt bidra till en god djurvälfärd och att djuren respekteras vid sådana köp.
Den nya konsumentköplagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2022.
Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen. Enligt utskottet bör regeringen återkomma till riksdagen med ett lagförslag som undantar köp av dyrare djur från konsumentköplagens tillämpningsområde. Utskottets förslag grundas på förslag i motioner.
Utskottet anser att riksdagen bör avslå övriga motionsyrkanden.
I betänkandet finns elva reservationer (S, M, SD, C, V, KD, L, MP) och två särskilda yttranden (S, V, L, MP). I en av reservationerna (S, V, L, MP) föreslås att riksdagen inte gör något tillkännagivande till regeringen.
Behandlade förslag
Proposition 2021/22:85 En ny konsumentköplag.
Tolv yrkanden i följdmotioner.
20 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2021/22.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Avlämnande och näringsidkarens ansvar för fel
Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll
En framtida utvärdering av lagstiftningen m.m.
1.Avlämnande och näringsidkarens ansvar för fel, punkt 2 (SD)
2.Avlämnande och näringsidkarens ansvar för fel, punkt 2 (KD)
3.Den omvända bevisbördan, punkt 3 (C, KD)
4.Reklamation m.m., punkt 4 (C)
5.Avhjälpande eller omleverans, punkt 5 (M)
6.Avhjälpande eller omleverans, punkt 5 (C, MP)
7.Köp av levande djur, punkt 6 (S, V, L, MP)
8.Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, punkt 7 (C)
9.Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, punkt 7 (KD)
10.En framtida utvärdering av lagstiftningen m.m., punkt 8 (M)
11.En framtida utvärdering av lagstiftningen m.m., punkt 8 (MP)
1.Köp av levande djur, punkt 6 (S, V, L)
2.Köp av levande djur, punkt 6 (MP)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden 2021/22
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2021/22:MJU4y
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
1. |
Regeringens lagförslag |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. konsumentköplag,
2. lag om ändring i lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande
internationella köp av lösa saker,
3. lag om ändring i köplagen (1990:931),
4. lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),
5. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),
6. lag om ändring i kommissionslagen (2009:865).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2021/22:85 punkterna 1–6.
|
2. |
Avlämnande och näringsidkarens ansvar för fel |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 16 och
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1.
Reservation 1 (SD)
Reservation 2 (KD)
|
3. |
Den omvända bevisbördan |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 19,
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 21,
2021/22:4063 av Amanda Palmstierna och Emma Hult (båda MP) yrkande 3,
2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP) yrkande 3,
2021/22:4199 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 79,
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2 och
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2.
Reservation 3 (C, KD)
|
4. |
Reklamation m.m. |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 20,
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 22,
2021/22:3665 av Magnus Ek m.fl. (C) yrkande 15 och
2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP) yrkande 2.
Reservation 4 (C)
|
5. |
Avhjälpande eller omleverans |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 3 och
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 2.
Reservation 5 (M)
Reservation 6 (C, MP)
|
6. |
Köp av levande djur |
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att köp av dyrare djur bör undantas från konsumentköplagens tillämpningsområde och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:4384 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) och
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 1,
bifaller delvis motionerna
2021/22:847 av Sofia Westergren m.fl. (M),
2021/22:3100 av Cecilia Widegren (M) yrkande 4 och
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4 och
avslår motionerna
2021/22:3100 av Cecilia Widegren (M) yrkandena 1–3 och
2021/22:3650 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 47.
Reservation 7 (S, V, L, MP)
|
7. |
Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 3,
2021/22:3245 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 21 och
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 3.
Reservation 8 (C)
Reservation 9 (KD)
|
8. |
En framtida utvärdering av lagstiftningen m.m. |
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 23,
2021/22:4196 av Elisabeth Falkhaven (MP) yrkande 1,
2021/22:4388 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 1.
Reservation 10 (M)
Reservation 11 (MP)
Stockholm den 24 mars 2022
På civilutskottets vägnar
Larry Söder
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Larry Söder (KD), Johan Löfstrand (S), Elin Lundgren (S), Cecilie Tenfjord Toftby (M), Mikael Eskilandersson (SD), Leif Nysmed (S), Ola Johansson (C), Lars Püss (M), Roger Hedlund (SD), Sanne Lennström (S), Joakim Järrebring (S), Angelica Lundberg (SD), David Josefsson (M), Ida Drougge (M), Jon Thorbjörnson (V), Jakob Olofsgård (L) och Martin Marmgren (MP).
Ärendet och dess beredning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2021/22:85 En ny konsument-köplag. I propositionen finns en redogörelse för ärendets beredning fram till regeringens beslut om propositionen.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Fem motioner med sammanlagt tolv yrkanden har väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlar utskottet även tolv motioner med 20 yrkanden från allmänna motionstiden 2021/22. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.
Civilutskottet hade den 12 maj 2016 en överläggning med företrädare för regeringen om direktivförslaget om vissa aspekter på avtal om tillhanda-hållande av digitalt innehåll.
Civilutskottet har gett miljö- och jordbruksutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och följdmotionerna i de delar som berör miljö- och jordbruksutskottets beredningsområde. Yttrandet återges i bilaga 3.
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till konsumentköplag och övriga lagändringar.
Propositionen
Propositionens huvudsakliga innehåll
Regeringen föreslår i propositionen en ny konsumentköplag som ska ersätta 1990 års konsumentköplag. Genom den nya lagen genomförs två EU-direktiv på konsumenträttens område: ett direktiv om försäljning av varor (som i fortsättningen benämns varudirektivet) och ett direktiv om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster (som i fortsättningen benämns digitaldirektivet). Mot bakgrund av förändrade konsumtionsvanor samt en ökad digital och gränsöverskridande handel finns det enligt regeringen behov av en modernisering av konsumentköprätten. Den nya konsumentköplagen föreslås därför innehålla regler om både köp av varor och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster. Syftet är att skapa ett bättre och mer heltäckande konsumentskydd.
Enligt propositionen föreslås den nya lagen reglera vad som gäller för leverans av varor och digitalt innehåll samt vid dröjsmål med att leverera eller betala. Lagen föreslås också reglera vad som utgör fel på en vara eller digitalt innehåll, vem som ansvarar för felet och vilken rätt konsumenten har att få felet avhjälpt. Regeringen föreslår dessutom att det införs vissa särskilda regler vid konsumentköp av levande djur. Syftet är att få till stånd en mer ändamålsenlig ordning för både näringsidkare och konsumenter samt att bidra till en god djurvälfärd och att djuren respekteras vid sådana köp.
Utöver de ändringar som de nya direktiven föranleder överförs ett antal bestämmelser i 1990 års konsumentköplag till den nya konsumentköplagen med i huvudsak språkliga eller redaktionella ändringar.
Den nya konsumentköplagen och de övriga lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2022.
De lagförslag som innebär förändringar i förhållande till nuvarande reglering är i huvudsak följande.
Köp av varor
Regeringen föreslår en ny konsumentköplag som ska gälla vid köp av varor som en näringsidkare säljer eller förmedlar till en konsument. En nyhet som föreslås är att lagens bestämmelser om varor även ska gälla varor med digitala delar. För den varutypen föreslås även vissa särbestämmelser för det digitala innehållet.
En annan nyhet är att tidsfristen för den omvända bevisbördan vid köp av varor ska förlängas. Förslaget innebär i korthet att alla fel som visar sig under två år efter köpet av en vara som utgångspunkt ska anses vara fel som näringsidkaren ansvarar för (se vidare under avsnittet Den omvända bevisbördan).
Regeringen ser inte något behov av att införa nya typer av påföljder vid fel på varor eftersom i princip samma typer av påföljder står till buds för konsumenten i den nuvarande konsumentköplagen som i varudirektivet. Regeringen föreslår dock nya regler om parternas skyldigheter i samband med avhjälpande och omleverans, bl.a. att näringsidkaren ska ta bort en felaktig vara och installera en felfri vara eller bära kostnaderna för borttagandet och installationen.
Konsumenten ska även fortsättningsvis ha rätt till påföljderna prisavdrag eller hävning. Regeringen föreslår emellertid att det införs ytterligare skäl för konsumenten att få göra dessa påföljder gällande, bl.a. om näringsidkaren vid avhjälpande eller omleverans inte tar hand om den felaktiga varan eller om felet på varan är allvarligt.
En uttrycklig bestämmelse föreslås om att konsumenten måste lämna en hävningsförklaring till näringsidkaren vid fel på en vara.
Dessutom föreslår regeringen att det införs en särskild bestämmelse om hävning när endast en del av varorna är felaktiga.
Närmare om köp av varor med digitala delar
Varor med integrerade digitala delar blir allt vanligare på både den svenska och den europeiska marknaden. Regeringen föreslår att för varor med digitala delar ska det digitala innehållet eller den digitala tjänsten som utgångspunkt ingå i köpet av varan, om parterna inte har avtalat något annat.
Regeringen anför att de digitala delarnas speciella karaktär dock föranleder särskilda regler i vissa avseenden, bl.a. vad gäller näringsidkarens ansvar för fel i en vara med digitala delar och näringsidkarens återbetalningsskyldighet vid hävning.
Avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster
Nya regler föreslås för avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och digitala tjänster som konsumenter köper fristående, dvs. utan att innehållet eller tjänsten utgör en del av en vara eller behövs för att en vara ska fungera. När begreppet digitalt innehåll används i fortsättningen inkluderar det digital tjänst.
Den nya lagen föreslås vara tillämplig när konsumenten betalar för det digitala innehållet och även när konsumenten som motprestation till näringsidkaren tillhandahåller sina personuppgifter, dock med vissa angivna undantag.
Regeringens utgångspunkt är att reglerna så långt möjligt ska vara enhetliga för köp av varor och för avtal om tillhandhållande av digitalt material. I flera avseenden hänvisas därför till vad som gäller för köp av varor. Detta gäller bl.a. påföljder vid näringsidkarens och konsumentens dröjsmål, krav och fel på det digitala innehållet samt konsumentens betalningsskyldighet och avbeställning.
Regeringen föreslår att den nya lagen ska ställa krav på att näringsidkaren ska tillhandahålla ett digitalt innehåll i den senaste tillgängliga versionen. Nya regler föreslås även vad gäller näringsidkarens ansvar för fel i det digitala innehållet och vid fel på grund av bristande integrering.
De påföljder som står till buds för en konsument vid fel på digitalt innehåll föreslås i huvudsak vara desamma som vid fel på en vara. Särskilda bestämmelser föreslås dock om verkningar av konsumentens hävning, formerna för näringsidkarens återbetalning och näringsidkarens möjligheter att ändra ett digitalt innehåll.
Utskottets ställningstagande
De flesta människor i Sverige är konsumenter som regelbundet köper och använder olika varor och tjänster. Våra konsumtionsvanor är i ständig förändring, och handeln blir alltmer gränsöverskridande och digital till sitt innehåll. Utskottet välkomnar därför regeringens lagförslag om en ny konsumentköplag som även ska omfatta varor med digitala delar och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll.
Det har inte väckts någon motion som går emot att riksdagen antar regeringens lagförslag. Utskottet anser att riksdagen bör anta lagförslagen av de skäl som anförs i propositionen.
Utskottet övergår nu till att behandla motionsyrkanden med förslag om tillkännagivanden om den nya konsumentköplagens framtida utformning.
Avlämnande och näringsidkarens ansvar för fel
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en tvåårig ansvarsperiod för näringsidkare och ett tydliggörande om när en vara ska anses vara i köparens besittning.
Jämför reservation 1 (SD) och 2 (KD).
Motionerna
Följdmotion
I kommittémotion 2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att näringsidkarens ansvarsperiod för fel ska vara två år. Motionärerna uppger att även om det finns en möjlighet att sätta en längre frist än vad varudirektivet föreskriver, är en frist om tre år varken nödvändig eller proportionerlig.
Motion från allmänna motionstiden
I kommittémotion 2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om att tydliggöra i lagstiftningen när en vara ska anses vara i köparens besittning. Motionärerna anför bl.a. att enligt gällande rätt går risken för en vara över på konsumenten vid olika tidpunkter beroende på om konsumenten bor i villa eller lägenhet.
Propositionen
Avlämnande
I den nuvarande konsumentköplagen finns regler om varans avlämnande (leverans av varan). Reglerna behandlar platsen och tiden för avlämnandet, förutsättningarna för att ett avlämnande har skett samt kostnaderna och risken för varan. Regeringen föreslår att dessa bestämmelser i huvudsak förs över till den nya lagen. En vara ska därför, liksom hittills, anses avlämnad när konsumenten (själv eller i vissa fall genom en transportör eller någon annan) har fått varan i sin besittning. Vidare föreslås, liksom hittills, att risken för varan går över på konsumenten i samband med avlämnandet. Regeringen anser att det varken är nödvändigt eller lämpligt att klargöra besittningsbegreppet i en bestämmelse som förs i sak oförändrad över till den nya lagen (s. 58).
En särbestämmelse föreslås när en vara med digitala delar ska anses avlämnad. En sådan vara ska anses avlämnad först när köparen har fått den fysiska komponenten i sin besittning och även tillhandahållits det digitala innehållet. Om det digitala innehållet ska tillhandahållas kontinuerligt under en period ska avlämnande anses ha skett när tillhandahållandet påbörjas. Även för fristående digitalt innehåll föreslås en särregel med innebörden att ett sådant digitalt innehåll ska anses tillhandahållet när konsumenten ges tillgång eller åtkomst till innehållet.
Näringsidkarens ansvar för fel
Motion 2021/22:4387 (KD) yrkande 1 om näringsidkarens ansvar för fel är begränsad till att avse vad som föreslås för varor. Redogörelsen nedan tar därför inte upp vad som särskilt gäller näringsidkarens ansvar för fel på de digitala delarna i en vara eller vid avtal om tillhandahållande av fristående digitalt innehåll.
Enligt den nuvarande konsumentköplagen gäller att näringsidkaren svarar för fel som uppstod senast vid avlämnandet (ursprungliga fel) och som visar sig senast under en viss tidsperiod därefter. Sedan drygt femton år tillbaka är den tiden tre år i Sverige.
Ansvarstiden har i den nuvarande konsumentköplagen formulerats som en yttersta reklamationsfrist, dvs. den tid som konsumenten får göra gällande att varan är behäftad med ett ursprungligt fel. I den nya lagen anges näringsidkarens ansvarsperiod i stället till den yttersta tid under vilken ett fel behöver visa sig för att näringsidkaren ska vara ansvarig för det (s. 86 f.).
Enligt varudirektivet ska näringsidkarens ansvarsperiod för fel vara minst två år men medlemsstaterna får behålla eller införa en längre tidsperiod. Regeringen föreslår i propositionen att näringsidkaren ska svara för fel på varan som funnits vid avlämnandet (ursprungliga fel) och att ansvarstiden ska vara tre år från avlämnandet. Regeringen anför bl.a. följande skäl för att ansvarsperioden ska vara tre år (s. 87 f.):
Regeringen anser att särskilt vikten av att upprätthålla ett starkt konsumentskydd med styrka talar till stöd för att behålla en treårig ansvarsperiod i Sverige. En förändring från tre till två år skulle nämligen innebära en försämring av det svenska konsumentskyddet. Under det tredje året efter avlämnandet av en vara skulle en konsument inte längre kunna göra gällande felpåföljder trots att det är fråga om ett ursprungligt fel på varan. Enligt regeringens uppfattning är det rimligt att en konsument har rätt att göra gällande fel som visar sig under en längre tid än två år från köpet. Det gäller inte minst för kapitalvaror som förväntas hålla under en längre tid. Sådana varor är ofta dyrbara i inköp, och fel i dem kan få stora ekonomiska följdverkningar för konsumenten. Konsumenten har därmed vid denna typ av varor ett extra stort skyddsbehov.
– – –
Vid en samlad bedömning anser regeringen att intresset för konsumenten att kunna göra gällande påföljder vid fel i varor under en längre tid än två år med styrka talar för att nuvarande längd på näringsidkarens ansvarsperiod inte förkortas och att en sådan längre frist inte medför några påtagliga negativa konsekvenser för näringsidkarna. Regeringen föreslår därför att det i den nya lagen tas in en bestämmelse om en treårig ansvarsperiod för näringsidkaren.
Regeringen föreslår vidare att om näringsidkaren åtagit sig att installera varan gäller ansvaret för fel i tre år från att installationen utförts. Vissa undantag föreslås också vad gäller näringsidkarens yttersta felansvarstid, bl.a. om näringsidkaren handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder. Då ska ingen begränsning i tid gälla för näringsidkarens ansvar.
Utskottets ställningstagande
Som framgår ovan anser regeringen att det varken är nödvändigt eller lämpligt att klargöra besittningsbegreppet i en bestämmelse som överförs i sak oförändrad till den nya konsumentköplagen. Utskottet delar den bedömningen, och utskottet är därmed inte berett att ställa sig bakom förslaget i motion 2021/22:2534 (SD) yrkande 16. Motionsyrkandet bör avslås.
Som regeringen framhåller i propositionen är vikten av att upprätthålla ett starkt konsumentskydd ett tungt skäl för att Sverige bör behålla en ansvarsperiod på tre år när det gäller näringsidkarens ansvar för ursprungliga fel i varan. Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslaget om en tvåårig ansvarsperiod, och utskottet avstyrker därför motion 2021/22:4387 (KD) yrkande 1.
Den omvända bevisbördan
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en ettårig frist för den omvända bevisbördan. Vidare avslår riksdagen motionsyrkanden som får anses tillgodosedda genom förslaget till en ny konsumentköplag.
Jämför reservation 3 (C, KD).
Motionerna
Följdmotioner
I kommittémotion 2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) föreslår motionärerna ett tillkännagivande om att den omvända bevisbördan för säljare när det gäller fel ska gälla under ett år (yrkande 2). Ett motsvarande föreslag finns också i kommittémotion 2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2.
Motioner från allmänna motionstiden
I partimotion 2021/22:4199 av Johan Pehrson m.fl. (L) begärs ett tillkännagivande om att förlänga fristen för den omvända bevisbördan vid fel på en vara till två år (yrkande 79). Liknande förslag finns även i motion 2021/22:4063 av Amanda Palmstierna och Emma Hult (båda MP) yrkande 3 och motion 2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP) yrkande 3.
I kommittémotion 2021/22:2534 anför Angelica Lundberg m.fl. (SD) att tidsfristen bör förlängas när det gäller omvänd bevisbörda för ursprungliga fel vid konsumentköp. Ett tillkännagivande föreslås i enlighet med detta (yrkande 19).
I kommittémotion 2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om en förlängning av företags konsument-rättsliga bevisbörda för ursprungliga fel. Motionärerna anför bl.a. att den lagstadgade konsumenträtten för produkter bör utökas så att företag har bevis-bördan i ett år, i stället för dagens sex månader.
Propositionen
En näringsidkare ansvarar endast för fel som är ursprungliga, och som utgångspunkt behöver konsumenten visa att det är fel på en vara och att felet är ursprungligt.
I den nuvarande konsumentköplagen finns en särskild presumtionsregel som syftar till att underlätta för konsumenten att hävda sin rätt vid fel på varan. Regeln innebär att ett fel på varan som visar sig inom sex månader från köpet ska anses ha funnits vid avlämnandet, om inte annat visas eller detta är oförenligt med varans eller felets art. Under denna sexmånadersperiod är det alltså näringsidkaren som måste bevisa att felet inte var ursprungligt (den omvända bevisbördan). Varudirektivet kräver att fristen för den omvända bevisbördan förlängs till minst ett år och högst två år.
I propositionen föreslår regeringen att presumtionsregeln vid fel på varor förses med en tvåårig frist. Som skäl för detta anförs bl.a. följande (s. 93 f.):
Fråga är då om varudirektivets möjlighet att ha en tvåårsfrist bör utnyttjas eller om minimifristen om ett år ska väljas.
Det finns skäl som talar för att fristen ska bestämmas till ett år. Utredningen föreslår det och de flesta remissinstanserna tillstyrker det förslaget. Att förlänga tiden till ett år innebär en fördubbling av tiden jämfört med i dag. Som framgår av bl.a. kommissionens konsekvensanalys av direktivförslaget, och som bl.a. Branschorganisationen Färg Möbler och Interiör bekräftar, är det ovanligt att ursprungliga fel visar sig senare än ett år, särskilt för varor som inte redan omfattas av kommersiella garantier som säkerställer längre gående ansvar för näringsidkaren. Behovet av en ännu längre frist är därför sannolikt litet. Det skulle dock leda till fler reklamationer. Ju längre tid konsumenten har haft varan i sin besittning, desto svårare är det typiskt sett för en näringsidkare att motbevisa konsumentens påstående om ursprungligt fel. En längre frist än ett år skulle därför kunna leda till vissa ökade kostnader för näringsidkarna. Slutligen talar vikten av enhetliga regler för att en ettårsfrist väljs eftersom en sådan frist måste gälla för fel i digitalt innehåll enligt digitaldirektivet (se avsnitt 7.8.2).
Det finns samtidigt starka skäl för en tvåårig frist. För den enskilda konsumenten som drabbas av fel i sin vara kommer en förlängning till två år att upplevas som positivt. Samtliga remissinstanser som företräder eller bevakar konsumentintressena, bl.a. Konsumentverket och Sveriges Konsumenter, förordar en frist på två år. Några medlemsstater har redan sedan tidigare en tvåårig frist, t.ex. Frankrike, eller inför en sådan frist med anledning av genomförandet av varudirektivet, t.ex. Spanien. Det kan vidare noteras att i kommissionens förslag till varudirektiv var fristen bestämd till två år. Det förekommer dessutom redan i dag en tvåårsfrist i konsumentköplagen för köp av byggnadsdelar vid småhusentreprenad.
Enligt regeringen skulle en förlängning av presumtionsfristen till två år innebära en välkommen stärkning av konsumentskyddet. För konsumenten kan det leda till en ökad trygghet vid köp av varor och stärkt ställning i förhållande till näringsidkaren när ett fel visar sig på varan. Det är viktigt att det finns en balans mellan konsumentens rättigheter och näringsidkarens skyldigheter. Av kommissionens konsekvensanalys framgår att det enligt en konsumentundersökning endast var nio procent av samtliga fel som reklamerades under perioden ett till två efter köpet, något som talar för att effekterna av en förlängning av presumtionsfristen till två år är begränsade. Det kan vidare anmärkas att kravet för att näringsidkaren ska anses ha lagt fram tillräcklig bevisning för att bryta presumtionen om ursprungligt fel är lägre än vad som normalt gäller. Vad som krävs kan visserligen variera i det enskilda fallet men som Högsta domstolen uttalat är den tid som har gått sedan varan avlämnades en viktig faktor (se rättsfallet NJA 2013 s. 524). Som nämns ovan omfattas många av de varor där det kan bli aktuellt med sena reklamationer i stor utsträckning redan av kommersiella garantier. I förlängningen bör dessutom en förändring av detta slag på sikt kunna öka konsumenternas förtroende för marknaden, vilket gynnar även näringslivet.
Förutom ett stärkt konsumentskydd finns det anledning att lyfta även hållbarhet som ett skäl för en förlängning av den omvända bevisbördan till två år.
Utredningen har i och för sig inte funnit belägg för att en längre tidsperiod för den omvända bevisbördan skulle bidra till en längre livslängd för varor. Utredningen lutar sig emellertid i denna bedömning på en tidigare utredning om cirkulär ekonomi. Den utredningen ansåg att fristen borde förlängas till två år (SOU 2017:22 s. 337) och menade att en effekt av det bör bli att marknaden, åtminstone i viss utsträckning, styrs mot högre kvalitet och mer hållbara varor.
Regeringen arbetar aktivt med hållbarhetsfrågor och presenterade bl.a. 2020 en strategi om cirkulär ekonomi för omställningen i Sverige. I strategin och i en efterföljande handlingsplan redovisas olika fokusområden. Det handlar bl.a. om hållbar produktion och produktdesign samt hållbara sätt att konsumera i syfte att öka varors livslängd och främja deras reparerbarhet samtidigt som konsumenternas intressen tillgodoses.
I skäl 32 i varudirektivet understryks vikten av att säkerställa en längre livslängd för varor, för att skapa mer hållbara konsumtionsmönster och främja en cirkulär ekonomi. Enligt artikel 7.1 d utgör hållbarhet ett objektivt krav på varan. I kommissionens strategi för konsumentpolitiken 2020 uttalas att den framtida översynen av varudirektivet utgör ett tillfälle att undersöka vad mer som kan göras för att främja mer hållbara, cirkulära produkter. Olika alternativ för konsumenterna kommer att övervägas, t.ex. att förlänga ansvarsperioden för varor. Som skäl för en längre frist menar Konsumentverket och Sveriges Konsumenter att det är värdefullt att näringsidkare får ytterligare incitament att tillverka och sälja hållbara varor. De menar att detta i förlängningen även är positivt för näringsidkarna genom att det i sin tur leder till en minskad belastning på dem när det gäller reklamationer.
Enligt regeringen kan det på goda grunder hävdas att en förlängd frist skulle ha en positiv påverkan på miljön, i vart fall på längre sikt. Fristen ger visserligen inte en sådan direkt effekt men det innebär endast att behovet av styrmedel är större. En längre frist innebär att fler konsumenter med framgång kan reklamera fel och i ett senare skede. För näringsidkarna är det då kostnadseffektivt att verka för att det produceras mer hållbara varor. Det är viktigt att Sverige har en hög hållbarhetsambition och är pådrivande i arbetet för en cirkulär ekonomi och i förlängningen en grön tillväxt och bättre miljö. Ett starkt konsumentskydd skapar incitament att producera varor som håller längre. Konsumenter kräver i allt högre utsträckning hållbara produkter och det gäller då att näringsidkaren kan erbjuda sådana produkter.
Sammantaget anser regeringen att vikten av ett stärkt konsumentskydd och en ökad hållbarhet med styrka talar för att fristen förlängs till två år och att en sådan förlängning kan införas utan att det bör medföra några betydande nackdelar för näringsidkarna. Av motsvarande skäl som anförs i avsnitt 6.11.2 anser regeringen vidare att det är befogat och proportionerligt att gå längre än direktivets minimiharmonisering i detta avseende. Den presumtionsregel vid fel på varor som införs i den nya lagen bör därför förses med en tvåårig frist. Det bör i den nya lagen tydliggöras att det är näringsidkaren som har bördan att motbevisa presumtionen (jfr rättsfallet NJA 2013 s. 524 p. 18).
Regeringen föreslår vidare särregler om den omvända bevisbördan för det digitala innehållet i varor med digitala delar och vid avtal om tillhandahållande av fristående digitalt innehåll.
Utskottets ställningstagande
Som framgår ovan har regeringen i propositionen utförligt redogjort för skälen till förslaget om en tvåårig frist för den omvända bevisbördan. Regeringen har bl.a. pekat på att förlängningen innebär ett stärkt konsumentskydd och ger näringsidkarna ett incitament att erbjuda hållbara produkter. Utskottet instämmer i det som regeringen anför i dessa delar, och utskottet avstyrker därför motionerna 2021/22:4386 (C) yrkande 2, 2021/22:3231 (C) yrkande 21 och 2021/22:4387 (KD) yrkande 2.
Övriga motionsyrkanden är tillgodosedda genom förslaget till en ny konsumentköplag som utskottet har tillstyrkt ovan. Motionerna 2021/22:4199 (L) yrkande 79, 2021/22:4063 (MP) yrkande 3, 2021/22:4111 (MP) yrkande 3 och 2021/22:2534 (SD) yrkande 19 bör därför avslås.
Reklamation m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en differentierad reklamationsrätt och att reklamationsrätten ska följa varan.
Jämför reservation 4 (C).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 20 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda hur differentierad reklamationsrätt kan införas. Enligt motionärerna är det rimligt att reklamationstiden är längre för produkter som också har en längre förväntad livslängd. Även i motion 2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP) yrkande 2 föreslås ett tillkännagivande om att koppla reklamationsrätten till förväntad livslängd på en vara. Motionärerna föreslår att varor med en förväntad livslängd på över två år ska ha en reklamationstid på fem år.
I kommittémotion 2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 22 föreslås ett tillkännagivande om att reklamationsrätten ska följa varan i stället för att stanna hos den ursprungliga köparen eller ägaren. Motionärerna anser att detta behövs bl.a. för att stödja återanvändning och vidareförsäljning av produkter som enskilda inte längre behöver.
I kommittémotion 2021/22:3665 av Magnus Ek m.fl. (C) yrkande 15 föreslås ett tillkännagivande om att konsumenträtten och reklamationsrätten på vanligt förekommande produktgrupper bör stärkas och utvecklas. Motionärerna anför bl.a. att reklamationsrätten bör följa varan i stället för att stanna hos den ursprungliga köparen.
Propositionen
I den nuvarande konsumentköplagen finns en reklamationsplikt som innebär att konsumenten inom en viss tid måste anmäla fel på en vara till näringsidkaren för att lagens bestämmelser om påföljder vid fel ska aktualiseras. I varudirektivet föreskrivs inte att en reklamationsfrist måste finnas. Däremot anges att medlemsstaterna får behålla eller införa bestämmelser om att konsumenten för att utnyttja sina rättigheter är skyldig att upplysa näringsidkaren om bristande avtalsenlighet inom en tidsperiod på minst två månader från den dag då konsumenten upptäckte felet. Direktivets reglering är således inte obligatorisk utan ger medlemsstaterna en möjlighet, om de så önskar, att ha en reklamationsplikt för konsumenten.
Regeringen anför att den svenska reklamationsplikten för konsumenter är väl fungerande och förefaller ha ett brett stöd bland både näringsidkar- och konsumentorganisationer. Bland annat mot den bakgrunden föreslår regeringen att det även i den nya lagen ska finnas en reklamationsplikt med samma undantag som i dag när det gäller varor (s. 95 f.).
Digitaldirektivet innehåller inte någon bestämmelse om att konsumenten ska vara skyldig att reklamera fel på det digitala innehållet eller som medger att en sådan skyldighet föreskrivs i svensk rätt. Utifrån utformningen av digitaldirektivet bedömer därför regeringen att det saknas förutsättningar att ställa upp en uttrycklig reklamationsskyldighet för konsumenten vid fel på ett fristående digitalt innehåll. Avsaknaden av en reklamationsplikt innebär att konsumenten inte behöver anmäla fel inom en viss tid för att bibehålla sin rätt (s. 168).
I stället för att ange en yttersta reklamationsfrist som finns i den nuvarande konsumentköplagen föreslår regeringen en särskild preskriptionsfrist. Mot bakgrund av hur bestämmelserna i digitaldirektivet är utformade, och utifrån intresset av enhetliga regler, föreslår regeringen en särskild preskriptionsfrist som sträcker sig längre än näringsidkarens ansvarstid för att möjliggöra en sen reklamation (s. 96). Regeringen föreslår därför att konsumentens rätt att göra gällande fel på en vara som huvudregel ska preskriberas två månader efter att tiden för näringsidkarens felansvar har upphört eller inom den längre tid som parterna avtalat. Motsvarande reglering föreslås för avtal om fristående digitalt innehåll (s. 168).
Regeringen lämnar inte några förslag om att koppla reklamationsrätten till en varas förväntade livslängd eller att reklamationsrätten ska följa varan i stället för att stanna hos den ursprungliga köparen. Regeringen anför dock följande om differentierade tidsfrister under avsnittet om näringsidkarens ansvar (s. 88):
Avslutningsvis kan det nämnas att frågan om differentierade tidsfrister, dvs. olika tidsfrister för näringsidkarens ansvar beroende på typ av vara och dess förväntade livslängd, tidvis har väckts i olika sammanhang. Att införa sådana tidsfrister skulle emellertid, i vart fall enligt den uppfattning som kommissionen gett uttryck för, stå i strid med varudirektivet. Alldeles oavsett om den uppfattningen är korrekt bedömer regeringen att det inte är en framkomlig väg med olika tidsfrister eftersom det ytterligare skulle bidra till fragmenterade regler. Erfarenheter från Norge visar att en ordning med olika ansvarstider beroende på varans livslängd för med sig gränsdragningsproblem. Utredningen har inte närmare övervägt frågan och ingen remissinstans för heller fram önskemål om differentierade tidsfrister.
Reklamation enligt köplagen
Köplagen (1990:931) är tillämplig vid köp av lös egendom. Lagen gäller t.ex. vid köp mellan privatpersoner och mellan näringsidkare. Enligt 32 § köplagen får köparen inte åberopa att varan är felaktig, om han inte lämnar säljaren meddelande om felet inom skälig tid efter det att han märkt eller borde ha märkt felet (reklamation). Reklamerar köparen inte inom två år från det att han har tagit emot varan, förlorar han rätten att åberopa felet, om inte annat följer av en garanti eller liknande utfästelse.
Utskottets ställningstagande
Den nya konsumentköplagen som utskottet har tillstyrkt ovan innebär bl.a. att konsumenten, liksom hittills, vid fel i en vara ska reklamera felet till näringsidkaren inom en viss tid. Som framgår ovan gör regeringen i propositionen bedömningen att differentierade tidsfrister beroende på typ av vara och dess förväntade livslängd skulle leda till en fragmenterad reglering med risk för gränsdragningsproblem. Utskottet instämmer i den bedömningen och är således inte berett att föreslå ett tillkännagivande om differentierade reklamationsfrister. Motionerna 2021/22:2534 (SD) yrkande 20 och 2021/22:4111 (MP) yrkande 2 bör därför avslås.
Utskottet är inte heller berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsförslagen om att reklamationsrätten ska följa varan i stället för den ursprungliga köparen. Motionerna 2021/22:3231 (C) yrkande 22 och 2021/22:3665 (C) yrkande 15 avstyrks således. Utskottet noterar i det sammanhanget att även om konsumentköplagen inte gäller när en privatperson säljer en begagnad vara till en annan privatperson, innehåller köplagen bestämmelser om reklamation som kan tillämpas vid sådana transaktioner.
Avhjälpande eller omleverans
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om att näringsidkaren vid fel i varan ska kunna välja den åtgärd, av avhjälpande och omleverans, som medför lägst kostnad och att inte närmare reglera konsumentens val av påföljd vid konstaterade fel. Utskottet hänvisar till det lagförslag som utskottet ställt sig bakom.
Jämför reservation 5 (M) och 6 (C, MP).
Motionerna
I kommittémotion 2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) begärs ett tillkännagivande om att näringsidkaren vid fel i varan ska kunna vidta den åtgärd, av avhjälpande och omleverans, som är möjlig att genomföra till lägst kostnad så länge det inte utgör en olägenhet för konsumenten (yrkande 2).
I kommittémotion 2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) begärs ett tillkännagivande om att inte närmare reglera konsumentens val av påföljd vid konstaterade fel (yrkande 3). Motionärerna anför att förslaget att konsumenten ska få välja mellan avhjälpande och omleverans som påföljd vid konstaterade fel inte är ändamålsenligt eftersom det riskerar att motverka omställningen till den cirkulära ekonomin samt motverka rätten till reparation genom att konsumenter i större utsträckning väljer nya produkter framför att reparera de ursprungliga.
Propositionen
Regeringen föreslår att nuvarande bestämmelser om avhjälpande och omleverans vid fel i varan i huvudsak förs över till den nya lagen. Regeringen föreslår dock ett tillägg om att näringsidkaren ska vara skyldig att avhjälpa felet eller göra en omleverans endast om åtgärden är möjlig och kan vidtas utan oskälig kostnad. Regeringen föreslår även att reglerna förtydligas så att det uttryckligen framgår att konsumenten har rätt att välja vilken av åtgärderna som i första hand ska utföras. Som skäl för detta anförs följande (s. 109):
En ytterligare fråga om tydlighet rör den i varudirektivet uttryckligen angivna rätten för konsumenten att välja åtgärd. Den svenska regleringen motsvarar konsumentköpsdirektivet i denna fråga och anger att konsumenten har rätt till den ena eller den andra åtgärden, och utredningen föreslår att den lydelsen behålls. I varudirektivet lyfts konsumentens val fram på ett tydligare sätt. Regeringen anser att konsumentens rätt att välja mellan de två åtgärderna är en aspekt som är viktig att bejaka och att det är angeläget att uppmuntra konsumenten att också använda sig av den valfriheten. Att reparera varor i stället för att byta ut dem mot nya varor kan främja en mer hållbar och ansvarsfull konsumtion och kan på sikt även bidra till att öka produkternas hållbarhet (se skäl 48). Konsumentmakt innebär inte bara en möjlighet att få den bästa varan eller det bästa priset utan kan rymma även andra värden, t.ex. att kunna bidra till ett bättre klimat och samhälle. Den nuvarande 26 § anger att konsumenten har rätt att få avhjälpande eller omleverans. Att det handlar om att få välja vilken av de två som i första hand bör utföras är inte helt tydligt.
Regeringen anser mot denna bakgrund att det i den nya lagen tydligare än i dag bör framgå att konsumenten har rätt att välja mellan avhjälpande och omleverans och att näringsidkaren då ska godta detta val under de förutsättningar i övrigt som ställs upp och beskrivs ovan.
Utskottets ställningstagande
De nuvarande bestämmelserna om avhjälpande och omleverans vid fel i en vara överförs i huvudsak till den nya konsumentköplagen. I den nya lagen ska det dock framgå ännu tydligare än i dag att konsumenten har rätt att välja åtgärd vid fel i en vara. Enligt den aktuella bestämmelsen ska vidare näringsidkarens skyldighet att avhjälpa ett fel eller göra en omleverans vara begränsad till sådana åtgärder som är möjliga och kan vidtas utan oskälig kostnad.
Utskottet anser att den nya konsumentlagen innehåller en väl avvägd reglering om avhjälpande och omleverans, och utskottet är därför inte berett att föreslå något tillkännagivande med anledning av förslagen i motionerna 2021/22:4390 (M) yrkande 2 och 2021/22:4386 (C) yrkande 3. Yrkandena bör avslås.
Köp av levande djur
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att regeringen bör återkomma med förslag till ändring i konsumentköplagen vad gäller köp av dyrare djur och tillkännager detta för regeringen.
Jämför reservation 7 (S, V, L, MP) och särskilt yttrande 1 (S, V, L) och 2 (MP).
Motionerna
Följdmotioner
I kommittémotion 2021/22:4384 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) begärs ett tillkännagivande om att den nya konsumentköplagen inte ska gälla för köp av levande djur som överstiger en tiondels prisbasbelopp. Ett liknande förslag förs fram i kommittémotion 2021/22:4386 yrkande 1 av Ola Johansson m.fl. (C).
I kommittémotion 2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) föreslår motionärerna att köp av levande djur inte ska ingå i konsumentköplagens tillämpningsområde utan i stället ska köplagen tillämpas på dessa transaktioner. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta (yrkande 4).
Motioner från allmänna motionstiden
I kommittémotion 2021/22:3650 av Kristina Yngwe m.fl. (C) anför motionärerna att det behövs en mer ändamålsenlig konsumentlagstiftning och föreslår ett tillkännagivande om att regeringen ska säkerställa att handel med levande djur inte likställs med handel med döda ting när konsumentköpsdirektivet genomförs (yrkande 47).
I motion 2021/22:3100 föreslår Cecilia Widegren (M) ett tillkännagivande om att omedelbart undanta köp av levande djur från konsumentköplagens tillämpningsområde och att utreda och därefter föreslå en separat konsumentköplag som reglerar köp av djur (yrkande 4). Vidare föreslås ett tillkännagivande om att införa ett moratorium när det gäller konsumentköplagens tillämplighet på köp av levande djur (yrkande 1). Motionären föreslår också tillkännagivanden om att det bör göras ett internationellt utvärderingsarbete som kommer ny svensk lagstiftning till del (yrkande 2) och om att det i arbetet med ny lagstiftning bör tas in erfarenheter från drabbade djurägare (yrkande 3). Även i motion 2021/22:847 av Sofia Westergren m.fl. (M) föreslås ett tillkännagivande om att handel med levande djur inte ska ingå i konsumentköplagen.
Propositionen
Regeringen föreslår att konsumenters köp av levande djur även framöver ska omfattas av konsumentköplagstiftningen men att vissa särskilda regler införs. Som skäl för att inte undanta köp av levande djur från konsumentköplagen anförs bl.a. följande (s. 207):
Utredningen har övervägt att helt undanta köp av levande djur från konsumentköplagstiftningen, med följden att dessa köp i så fall skulle omfattas av köplagen. Bland annat Sveriges Veterinärförbund anser att köp av levande djur borde hanteras enligt köplagen eftersom den anses bättre anpassad till de förhållanden som gäller för levande djur.
Köplagen och konsumentköplagen innefattar två i princip helt fristående regelkomplex som tjänar skilda syften. Partsförhållandet konsument– näringsidkare präglas av att konsumenten i flera avseenden har en underlägsen position, vilket ställer krav på utformningen av reglerna (prop. 1989/90:89 s. 186). Köplagen är inte tvingande till förmån för konsumenten utan tvärtom dispositiv, vilket innebär att parterna kan avtala om att något annat än vad lagen föreskriver ska gälla. Enligt regeringens bedömning finns det en stor risk att många konsumenter vid en tillämpning av köplagen får alltför oförmånliga villkor. Som Lunds universitet framhåller gäller det inte minst i situationer där man har att göra med mindre nogräknade säljare. Även den utspridda användningen av standardavtal, vilka innehåller villkor som det normalt inte finns förutsättningar att avtala bort, riskerar att ge konsumenten en väsentligt sämre position.
Med den försämring av konsumentskyddet som en övergång till köplagen skulle innebära befarar regeringen att det dessutom finns en risk för att fler djur far illa. En tillämpning av köplagens dispositiva regler kommer sannolikt att leda till att konsumentens möjligheter att få skadestånd eller ersättning för avhjälpandekostnader vid fel begränsas och detta drabbar inte bara konsumenten utan särskilt djuren. Sådana begränsningar kan nämligen medföra att djur inte får nödvändig veterinärvård och till och med kan behöva avlivas.
Det är en grundläggande utgångspunkt i svensk rätt att ett konsumentavtal regleras av tvingande konsumentlagstiftning. Det har sin grund i att en konsument i ett avtal med en näringsidkare i allmänhet har en svagare position än näringsidkaren, t.ex. när det gäller kunskap om vilka rättigheter och skyldigheter parterna har. Att reglera en konsuments avtalsförhållande med en näringsidkare i en icke-konsumentskyddande lagstiftning vore därför enligt regeringen främmande för den svenska rättstraditionen och skulle dessutom på sikt riskera att påverka synen på behovet av konsumentskydd på andra områden.
Köp av ett djur kan innebära en stor investering för konsumenten och de känslomässiga värdena är påtagliga. I dag råder i princip avtalsfrihet när det gäller djurets skick och egenskaper men konsumenten skyddas bl.a. på det sättet att rätten till påföljder inte kan avtalas bort. Enligt regeringen står det klart att det finns ett tydligt skyddsintresse för konsumenterna vid köp av levande djur. Att även i fortsättningen låta konsumentköplagen omfatta köp av levande djur skulle säkerställa detta skyddsintresse.
De särregler som regeringen föreslår gäller främst dyrare djur, dvs. vid köp av levande djur där priset överstiger en tiondel av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. För dessa köp föreslås en särskild undersökningsregel med innebörd att om konsumenten före köpet har undersökt djuret eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa näringsidkarens uppmaning att undersöka det, får konsumenten inte som fel åberopa vad han eller hon borde ha märkt vid undersökningen, om inte näringsidkaren har handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder.
Som tidigare redovisats föreslår regeringen att presumtionsfristen för varor, dvs. den tid under vilken näringsidkaren har bevisbördan för att det inte är ett ursprungligt fel, förlängs till två år. Denna förlängning föreslås dock inte ska gälla vid köp av levande djur. Mot bakgrund av att levande djur inte kan likställas med övriga varor och då det inte framstår som rimligt att ålägga näringsidkaren den omvända bevisbördan under någon längre tid efter köpet, föreslår regeringen en kortare presumtionsfrist vid köp av levande djur än vid köp av varor (s. 213 f.). Regeringen föreslår därför att ett fel på ett levande djur som visar sig inom sex månader efter det att djuret avlämnades ska anses ha funnits vid avlämnandet, om inte näringsidkaren visar något annat eller detta är oförenligt med djurets eller felets art. Vid köp av dyrare levande djur föreslås parterna ha en möjlighet att avtala om att presumtionsregeln inte alls ska gälla. Det innebär att det då är konsumenten som ska ha bevisbördan för att det är ett ursprungligt fel på djuret.
Vidare föreslås att det i den nya konsumentköplagen tydliggörs att djurskyddslagstiftningen alltid gäller vid köp av ett levande djur.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande
Miljö- och jordbruksutskottet anser i likhet med regeringen att det behövs en mer ändamålsenlig ordning för både näringsidkare och konsumenter när det gäller konsumentköp av djur. Med den utgångspunkten välkomnar utskottet föreslagen i propositionen att införa vissa särskilda regler vid konsumentköp av djur. Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att civilutskottet tillstyrker propositionens förslag i de delar som rör miljö- och jordbruksutskottets beredningsområde och avstyrker de motioner som utskottet har haft att beakta.
Utskottets ställningstagande
I betänkandet En ny lag om konsumentskydd vid köp och vissa andra avtal finns en så kallad skiss med alternativa lagtextlösningar. Utredningen har bl.a. tagit fram ett alternativ där man undantar köp av dyrare levande djur från konsumentköplagens tillämpningsområde (se SOU 2020:51 s. 374 f.). Med dyrare djur avses djur där priset överstiger en tiondel av prisbasbeloppet. Enligt utskottet framstår detta alternativ som mer ändamålsenligt när det gäller köp av dyrare djur än vad som nu införs i den nya konsumentköplagen.
Utskottet anser därför att regeringen bör gå vidare med skissen till en alternativ lagtext i SOU 2020:51 där köp av dyrare levande djur undantas från konsumentköplagens tillämpningsområde och sedan återkomma till riksdagen med ett lagförslag. En sådan lösning torde enligt utskottet leda till färre rättsprocesser där det finns en risk för att djuren blir lidande. Vad som anförts bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen. Detta innebär bifall eller delvis bifall till motionerna 2021/22:4384 (SD), 2021/22:4386 (C) yrkande 1, 2021/22:4387 (KD) yrkande 4, 2021/22:3100 (M) yrkande 4, och 2021/22:847 (M).
Utskottet är däremot inte berett att föreslå något initiativ från riksdagens sida med anledning av motionsförslagen i motion 2021/22:3650 (C) yrkande 47 och motion 2021/22:3100 (M) yrkandena 1–3. Motionsyrkandena bör avslås.
Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att ge Konsumentverket i uppdrag att ta fram en viss vägledning vid felsökning i konsumentens it-miljö.
Vidare avslår riksdagen motionsyrkanden som får anses tillgodosedda genom förslaget till en ny konsumentköplag.
Jämför reservation 8 (C) och 9 (KD).
Motionerna
Följdmotion
I kommittémotion 2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att regeringen ska ge Konsumentverket i uppdrag att ta fram en vägledning om hur samarbetet mellan näringsidkaren och konsumenten ska gå till vid felsökning i konsumentens it-miljö. Motionärerna uppger att lagförslaget om konsumentens samarbetsskyldighet inte får bli ett för långtgående krav och efterfrågar därför en tydligare beskrivning av hur samarbetet mellan näringsidkaren och konsumenten ska gå till vid denna typ av felsökning i konsumentens it-miljö och vad som förväntas av konsumenten.
Motioner från allmänna motionstiden
I kommittémotion 2021/22:3245 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om att införa garantier för säkerhetsuppdateringar i digitala konsumentprodukter. Motionärerna anser att samhället ställer krav på konsumentsäkerhet på en lång rad områden men inte på säkerhetsområdet och föreslår därför krav på uppdateringsgarantier på tre år eller produktens levnadstid om denna är kortare.
I kommittémotion 2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) anför motionärerna att det är angeläget att slå vakt om konsumenternas intressen vid köp av digitala tjänster och digitalt innehåll och att det finns ett behov att göra en bredare översyn av de konsumenträttsliga regelverken i syfte att åstadkomma en mer sammanhållen konsumentlagstiftning. Mot den bakgrunden begärs en stärkt konsumentlagstiftning vid köp av digitala tjänster och digitalt innehåll. Ett tillkännagivande föreslås i enlighet med detta (yrkande 3).
Propositionen
Undantag från den omvända bevisbördan
Som tidigare nämnts föreslår regeringen en särreglering för bevisbördan vid fel på tillhandhållande av fristående digitalt innehåll. För ursprungliga fel vid enstaka tillhandahållande av ett digitalt innehåll ska en omvänd bevisbörda gälla under ett år från tillhandahållandet. Regeringen föreslår vidare en presumtionsregel vid ett kontinuerligt tillhandahållande av digitalt innehåll med innebörden att fel under en avtalsperiod som utgångspunkt är något som näringsidkaren ansvarar för. Näringsidkaren måste alltså bevisa att det digitala innehållet var i felfritt skick under avtalsperioden (s. 162 f.).
Regeringen föreslår även en bestämmelse med två angivna situationer där den omvända bevisbördan inte ska gälla. Den första situationen handlar om när en konsuments hårdvara, programvara eller nätanslutning inte är förenlig med de tekniska krav som gäller för det digitala innehållet, under förutsättning att näringsidkaren före avtalet informerat konsumenten om dessa krav.
Den andra situationen handlar om att konsumenten i skälig utsträckning kan behöva samarbeta med näringsidkaren för att näringsidkaren ska kunna kontrollera om det är något i konsumentens digitala miljö som kan vara orsaken till att det digitala innehållet inte fungerar som avsett. Näringsidkaren ska informera konsumenten om dennes samarbetsskyldighet vid fel och konsekvenserna av ett bristande samarbete. Detta ska göras före avtalet. Regeringen har i denna del bl.a. gjort följande överväganden (s. 165):
Enligt regeringen bör alltså en näringsidkare i största möjliga utsträckning göra sin felsökning på andra sätt än genom att ha virtuell tillgång till konsumentens digitala miljö och om sådan tillgång i något fall behövs måste näringsidkaren säkerställa att det kan ske på ett ändamålsenligt sätt. Regeringen vill även framhålla att konsumenten i alla situationer kommer att ha ett eget val när det gäller om virtuell tillgång ska godtas eller inte, om än att en konsument som utan att det är motiverat nekar sådan tillgång då också får räkna med att åläggas bevisbördan för att ett fel fanns redan vid ett enstaka tillhandahållande eller under avtalets löptid för det fall tillhandahållandet är kontinuerligt. Regeringen anser mot denna bakgrund att det inte bör finnas några betydande risker med den ordning som direktivet föreskriver.
Artikel 12.5 är en del av digitaldirektivets fullharmonisering och måste som sådan genomföras i svensk rätt. I ljuset av det som anförs ovan finns det enligt regeringens uppfattning anledning att inte lyfta fram konsumentens samarbete som en närmast fristående skyldighet utan tydligare placera den i sitt sammanhang. Som utgångspunkt är det näringsidkaren som svarar för uppkomna fel och har bevisbördan för att så inte är fallet. Det bör då vara upp till näringsidkaren att vid behov begära hjälp av konsumenten. Det är också viktigt att näringsidkaren informerar konsumenten om vad denne kan förväntas behöva göra och om vad konsekvenserna av att inte samarbeta kan innebära, så konsumenten själv kan ta ställning till om och i vilken utsträckning begärd hjälp ska ges.
Näringsidkarens uppdateringsskyldighet
Regeringen föreslår att det införs bestämmelser om näringsidkarens uppdateringsskyldighet vad gäller en vara med digitala delar. Regeringen föreslår att näringsidkaren ska se till att konsumenten informeras om och tillhandahålls säkerhetsuppdateringar och andra nödvändiga uppdateringar. De tider som uppdateringsskyldigheten gäller föreslås skilja sig åt beroende på om det är ett enstaka eller kontinuerligt tillhandahållande av ett digitalt innehåll. Vid ett enstaka tillhandahållande gäller uppdateringsskyldigheten under den tid som konsumenten med fog kan förutsätta. Vid ett kontinuerligt tillhandhållande gäller uppdateringsskyldigheten under den tid som näringsidkarens ansvar för fel gäller dvs. tre år eller, om tillhandahållandet sker längre än så, hela avtalsperioden. Om näringsidkaren inte uppfyller sin uppdateringsskylighet ska varan anses som felaktig (s. 194 f.).
Näringsidkarens uppdateringsskyldighet för att uppdatera ett fristående digitalt innehåll föreslås överensstämma med vad som gäller för varor med digitala delar, förutom vad gäller ett kontinuerligt tillhandahållande av digitalt innehåll där uppdateringsskyldigheten endast ska gälla så länge avtalet löper (s. 153).
Konsumentinformation
Regeringen anför i propositionen att Konsumentverket har ansvar för att konsumenter får tillgång till information om sina rättigheter och information om medel för att hävda dessa rättigheter. Regeringen bedömer att någon ytterligare reglering inte behöver införas för att uppfylla direktivens krav. Som skäl anges bl.a. följande (s. 226 f.):
Det är viktigt att den nya lagen och särskilt regleringen av vad som gäller
i fråga om konsumentskydd vid köp av varor blir allmänt känt så att
konsumenter har möjlighet att fullt ut utnyttja sitt konsumentskydd. Lagen
innebär en del förändringar jämfört med vad som hittills gällt. Det är en
uppgift för det allmänna att informera om lagen och om de medel som
konsumenter har för att hävda sina rättigheter. Informationen bör spridas även efter att den nya lagen trätt i kraft.
Konsumentverket har enligt 1 § 2 och 3 § 3 förordningen (2009:607) med instruktion för Konsumentverket ansvar för att tillgängliggöra information och vägledning om konsumenters rättigheter och skyldigheter och ska med utbildning och information stödja kommunernas verksamhet i frågor som rör konsumentskydd och konsumentlagstiftning. Konsumentverket samordnar bl.a. den rikstäckande upplysningstjänsten Hallå Konsument där ett antal myndigheter och konsumentbyråer samverkar.
Det är en naturlig utgångspunkt att Konsumentverket inom ramen för sina redan existerande uppgifter svarar för att information om den nya lagen ges.
Utskottets ställningstagande
Den nya konsumentköplagen ska gälla även vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, och lagen innehåller vissa särregler för varor med digitala delar. Utskottet konstaterar att detta kan medföra ett behov av informations-insatser. Som regeringen anför i propositionen har Konsumentverket ansvaret för att konsumenter får tillgång till information om sina rättigheter, och det är en naturlig utgångspunkt att myndigheten inom ramen för sina redan existerande uppgifter svarar för att det ges information om den nya lagen. Utskottet ser därför inte skäl för ett tillkännagivande om en vägledning om felsökning i konsumentens it-miljö. Utskottet avstyrker därför motion 2021/22:4387 (KD) yrkande 3.
Förslagen om uppdateringsgarantier och stärkt konsumentlagstiftning vid köp av digitala tjänster och digitalt innehåll får enligt utskottet anses vara tillgodosedda genom den nya ordning som nu införs. Motionerna 2021/22:3245 (C) yrkande 21 och 2021/22:3231 (C) yrkande 3 bör därför avslås.
En framtida utvärdering av lagstiftningen m.m.
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkanden om en framtida utvärdering av konsumentköplagen när det gäller den förlängda bevisbördan för näringsidkare och reglerna om köp av levande djur. Vidare avslår riksdagen ett motionsyrkande om att tillsätta en utredning för att arbeta fram underlag till en särskild lagstiftning som hanterar köp och försäljning av levande djur.
Jämför reservation 10 (M) och 11 (MP).
Motionerna
Följdmotioner
I kommittémotion 2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att regeringen ska utvärdera den utvidgade bevisbördan för näringsidkare om tre år. Motionärerna anför att konsekvenserna av lagstiftningen behöver utvärderas efter tre år för att genomlysa den eventuella negativa påverkan på Sveriges konkurrenskraft som en överimplementering på detta område kan komma att ha.
I motion 2021/22:4388 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) begärs ett tillkännagivande om att skyndsamt tillsätta en utredning för att arbeta fram underlag till en särskild lagstiftning som hanterar köp och försäljning av levande djur där djurens välmående är en tydlig parameter, liksom köparens och säljarens ansvar (yrkande 1). Motionärerna förslår också att en utvärdering av konsumentköplagen med avseende på handel med levande djur bör göras tre år efter lagens genomförande (yrkande 2).
Motioner från allmänna motionstiden
I kommittémotion 2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 23 begärs ett tillkännagivande om att försäljning av djur bör utredas. Ett likande föreslag finns även i motion 2021/22:4196 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 1. Motionärerna anför bl.a. att det borde finnas en särskild lag som innefattar köp och försäljning av olika djurslag och att en utredning borde tillsättas som ser till försäljning av djur som helhet.
Propositionen
Regeringen bedömer att förslaget om att förlänga säljarens omvända bevisbörda kommer att leda till fler reklamationer med reparations- och omleveranskostnader för näringsidkarna som följd. Regeringen konstaterar samtidigt att det dock är ovanligt att ursprungliga fel i en vara uppstår mer än ett år efter leverans och att dyrare varor redan i dag ofta omfattas av kommersiella garantier. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att kostnaderna för näringsidkarna inte kommer att öka i någon större utsträckning. Förslaget i denna del bedöms leda till ett ökat förtroende för marknaden och en ökad trygghet hos konsumenterna (s. 231).
Vidare bedöms förslagen till särreglering när det gäller köp av levande djur leda till att näringsidkarna får bättre möjligheter att träffa avtal med konsumenter som inte leder till rättsliga tvister i efterhand med den risk för kostnader som sådana för med sig. Förslagen bedöms leda till större förutsebarhet och ökad trygghet, främst för små företag och enskilda näringsidkare (s. 231).
Miljö- och jordbruksutskottets inställning
Miljö- och jordbruksutskottet har anfört, i samband med att kommittémotion 2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 23 och motion 2021/22:4196 av Elisabeth Falkhaven (MP) yrkande 1 överlämnades till civilutskottet, att civilutskottet borde avstyrka motionsyrkandena.
Utskottets ställningstagande
Som redan framgått innehåller den nya konsumentköplagen vissa nyheter i förhållande till den nuvarande lagen. Bland annat ska tiden för näringsidkarens omvända bevisbörda förlängas. Det införs också en särreglering för köp av levande djur. Utskottet utgår från att regeringen ser till att den nya lagstiftningen följs upp och utvärderas om det finns skäl till det. Utskottet ser därmed inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motionsförslagen om framtida utvärderingar av lagstiftningen. Motionerna 2021/22:4390 (M) yrkande 1 och 2021/22:4388 (MP) yrkande 2 bör därför avslås.
Utskottet bedömer, liksom regeringen och miljö- och jordbruksutskottet, att de nya reglerna för köp av levande djur bör leda till en förbättrad och mer ändamålsenlig ordning till förmån för både konsumenter och näringsidkare samt djuren. Utskottet är därmed inte berett att ställa sig bakom motionsförslagen om att tillsätta en utredning för att arbeta fram underlag till en särskild djurlagstiftning. Utskottet avstyrker därför motionerna 2021/22:4388 (MP) yrkande 1, 2021/22:4061 (MP) yrkande 23 och 2021/22:4196 (MP) yrkande 1.
|
1. |
av Mikael Eskilandersson (SD), Roger Hedlund (SD) och Angelica Lundberg (SD).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 16 och
avslår motion
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1.
Ställningstagande
För konsumentavtal som ingås på distans via telefon eller digitalt behövs det tydligare regler för konsumenter och näringsidkare. Vissa lagändringar i dessa avseenden infördes den 1 maj 2020. Ändringarna är positiva, men mer behöver göras för att underlätta konsumentens aktiva val. Det behöver bl.a. bli tydligare vid vilken tidpunkt som ansvaret för en vara går över från näringsidkaren till konsumenten. I dag är det vanligt att konsumenter handlar över nätet och får hemleveranser. Det är dock inte alltid möjligt för mottagaren att vara hemma när leveransen sker, och många konsumenter tycker att det är bekvämt att få ett paket eller en matkasse lämnad vid dörren. Enligt dagens lagstiftning kan tidpunkten för när en köpare anses ha fått en vara i sin besittning skilja sig åt beroende på om köparen bor i villa eller lägenhet. Detta påverkar i sin tur köparens rätt gentemot säljaren. Enligt vår mening är detta inte en rimlig ordning. Vi anser därför att reglerna om när en vara ska anses vara i köparens besittning bör förtydligas. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
2. |
av Larry Söder (KD).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 1 och
avslår motion
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 16.
Ställningstagande
Den nya konsumentköplagen innehåller ett antal förändringar jämfört med nuvarande regelverk. Flera av förändringarna framstår som förståeliga och välgrundade. Lagen innehåller dock ett par förändringar som träffar fel eller där EU-direktiven genomförs på ett sätt som inte är välavvägt. Detta gäller bl.a. näringsidkarens ansvar för fel.
Varudirektivet föreskriver en minimiregel som säger att konsumenten alltid ska ha en reklamationsrätt om minst två år. Direktivet öppnar dock upp för medlemsstaterna att bibehålla eller lagstifta om en längre tidsperiod för reklamationsrätten. Konsumentköplagens nuvarande treåriga ansvarsperiod behålls i den nya lagen. Möjligheten att gå längre än direktivets minimikrav ska dock utnyttjas sparsamt. Ett antal remissinstanser ställer sig tveksamma till regeringens överimplementering och påtalar att erfarenheterna från branschen är att de flesta fel visar sig inom ett år, och därför behöver reklamationsrätten inte behöver vara så lång som tre år. Att den yttersta fristen för reklamationsrätten ska vara tre år är därför inte nödvändigt, utan den bör ligga på två år. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
3. |
av Larry Söder (KD) och Ola Johansson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 21,
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 2 och
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 2 och
avslår motionerna
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 19,
2021/22:4063 av Amanda Palmstierna och Emma Hult (båda MP) yrkande 3,
2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP) yrkande 3 och
2021/22:4199 av Johan Pehrson m.fl. (L) yrkande 79.
Ställningstagande
Vi anser att en förlängning av perioden med omvänd bevisbörda från sex månader till två år är problematisk. De flesta medlemsstater, inklusive våra nordiska grannländer, har valt en period om ett år. Även utredningen (SOU 2020:51) och flera remissinstanser har förespråkat en period om ett år. Mot bakgrund av att de flesta fel som uppenbaras i varor visar sig inom ett år från köpet och utifrån värdet av likalydande regler på den europeiska marknaden, anser vi att även Sverige bör införa en omvänd bevisbörda om ett år i stället för att överimplementera direktivet. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
4. |
av Ola Johansson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 22 och
2021/22:3665 av Magnus Ek m.fl. (C) yrkande 15 och
avslår motionerna
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD) yrkande 20 och
2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP) yrkande 2.
Ställningstagande
En grön och liberal konsumentpolitik kan underlätta för konsumenter att göra hållbara och medvetna val. Genom att stärka konsumentskyddet kan det skapas incitament för företag att producera hållbara varor som konsumenter kan använda länge. Ju längre en produkt kan användas, desto bättre för miljön.
För att stödja återanvändning och vidareförsäljning av produkter som den enskilde inte längre behöver, samt för att förenkla för den som köper en begagnad sak, bör reklamationsrätten följa varan i stället för att stanna hos den ursprungliga köparen. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
5. |
av Cecilie Tenfjord Toftby (M), Lars Püss (M), David Josefsson (M) och Ida Drougge (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 2 och
avslår motion
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 3.
Ställningstagande
Vi uppskattar regeringens initiativ till en ny konsumentköplag och ställer oss bakom stora delar av innehållet. Enligt oss krävs dock en förändring för att lagen ska uppnå sitt syfte utan att drabba Sveriges konsumenter eller Sveriges konkurrenskraft negativt. Enligt den nya konsumentköplagen får konsumenten rätt att kräva att näringsidkaren avhjälper ett fel på varan eller gör en omleverans, och konsumenten har då rätt att välja mellan åtgärderna. Vi tycker förvisso att det finns skäl att stärka konsumentens rätt i detta avseende men menar att regeringens förslag är för långtgående. Vi anser att näringsidkaren ska kunna vidta den åtgärd som är möjlig att genomföra till lägst kostnad så länge det inte utgör en olägenhet för konsumenten. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
6. |
av Ola Johansson (C) och Martin Marmgren (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 3 och
avslår motion
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 2.
Ställningstagande
Vi välkomnar regeringens förslag till en ny konsumentköplag. Det finns dock vissa punkter där den nya konsumentköplagen inte på ett fullgott sätt tillgodoser både köpares och säljares behov. Det gäller bl.a. konsumentens rätt att välja mellan avhjälpande och omleverans som påföljd vid konstaterade fel. Vi anser att det inte är ändamålsenligt. Det finns en risk att omställningen till den cirkulära ekonomin motverkas om konsumenter i större utsträckning väljer nya produkter framför att reparera och åtgärda fel. Ur ett hållbarhetsperspektiv är detta vidare problematiskt eftersom det riskerar att förbruka varor och resurser som annars hade kunnat fortsätta att användas efter reparation. Kort sagt kan detta driva på resursslöseriet i en tid när vi måste ta omställningen till hållbar konsumtion på största allvar. I enlighet med utredningens (SOU 2020:51) förslag bör i stället konsumentens val av påföljd vid konstaterade fel inte närmare regleras. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
7. |
av Johan Löfstrand (S), Elin Lundgren (S), Leif Nysmed (S), Sanne Lennström (S), Joakim Järrebring (S), Jon Thorbjörnson (V), Jakob Olofsgård (L) och Martin Marmgren (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår motionerna
2021/22:847 av Sofia Westergren m.fl. (M),
2021/22:3100 av Cecilia Widegren (M) yrkandena 1–4,
2021/22:3650 av Kristina Yngwe m.fl. (C) yrkande 47,
2021/22:4384 av Angelica Lundberg m.fl. (SD),
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C) yrkande 1 och
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 4.
Ställningstagande
Vi anser att riksdagen bör avslå motionerna 2021/22:847 (M), 2021/22:3100 (M) yrkandena 1–4, 2021/22:3650 (C) yrkande 47, 2021/22:4384 (SD), 2021/22:4386 (C) yrkande 1 och 2021/22:4387 (KD) yrkande 4. Våra skäl för detta utvecklar vi i våra särskilda yttranden 1 respektive 2.
|
8. |
Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, punkt 7 (C) |
av Ola Johansson (C).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 3 och
2021/22:3245 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 21 och
avslår motion
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 3.
Ställningstagande
Digitaliseringen sätter konsumentlagstiftningen på prov. Det är angeläget att på ett bra sätt slå vakt om konsumenternas intressen vid köp av digitala tjänster och digitalt innehåll. Det krävs en tydlig och sammanhållen konsumentlagstiftning. Vidare måste konsumentsäkerheten öka. Samhället ställer krav på konsumentsäkerhet på en lång rad områden men inte på cybersäkerhetsområdet. Det är dags att ändra på det och i konsumentlagstiftningen och vid offentlig upphandling kräva uppdateringsgarantier på tre år eller produktens levnadstid om denna är kortare. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
9. |
Förslag om ytterligare åtgärder vid avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, punkt 7 (KD) |
av Larry Söder (KD).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD) yrkande 3 och
avslår motionerna
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C) yrkande 3 och
2021/22:3245 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C) yrkande 21.
Ställningstagande
I digitaldirektivet föreskrivs att konsumenten ska samarbeta med näringsidkaren för att fastställa om orsaken till felet på det digitala innehållet beror på konsumentens it-miljö. I vissa fall kan konsumenten behöva låta näringsidkaren få fjärrstyra konsumentens dator. Vi anser att det i grunden är bra om konsumenten kan samarbeta med näringsidkaren vid felsökning, men det får inte bli för långtgående krav så att det upplevs som oskäligt för konsumenten. Vi delar Konsumentverkets och Integritetsskyddsmyndighetens bild i remissvaren av att det finns tydliga säkerhets- och integritetsrisker med att t.ex. låta näringsidkaren fjärrstyra konsumentens dator. Eftersom det ställs krav på konsumenten att kunna tillhandahålla vissa tekniska uppgifter ser vi också en risk för ett försämrat konsumentskydd för pensionärer och personer med begränsad datorkompetens.
Mot denna bakgrund efterfrågar vi en tydligare beskrivning av hur samarbetet mellan näringsidkaren och konsumenten ska gå till vid en felsökning i konsumentens it-miljö och vad som förväntas av konsumenten. Regeringen bör därför ge Konsumentverket i uppdrag att ta fram en tydlig vägledning kring detta. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
10. |
av Cecilie Tenfjord Toftby (M), Lars Püss (M), David Josefsson (M) och Ida Drougge (M).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motion
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 1 och
avslår motionerna
2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 23,
2021/22:4196 av Elisabeth Falkhaven (MP) yrkande 1 och
2021/22:4388 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi uppskattar regeringens initiativ till en ny konsumentköplag och ställer oss bakom stora delar av innehållet. Enligt oss krävs dock en uppföljning när det gäller förlängningen av den omvända bevisbördan. Regeringen föreslår nu att näringsidkarens bevisbörda ska förlängas, från sex månader till två år. EU-direktivet kräver att näringsidkarens bevisbörda stäcker sig över ett år, och att lagstifta om ytterligare ett år är således en överimplementering. Det är också en utökning jämfört med vad utredningen En ny lag om konsumentskydd vid köp och vissa andra avtal (SOU 2020:51) lade fram, då den föreslog ett år i enlighet med EU-direktivets miniminivå.
Vi är visserligen positiva till att konsumentskyddet stärks men tvingande lagstiftning måste alltid vara en avvägning mellan de båda intressen som är aktuella. Att förlänga näringsidkarens bevisbörda till två år kan vara motiverat för att stärka konsumenträtten, regeringen bör dock utvärdera konsekvenserna av lagstiftningen efter tre år för att genomlysa den eventuella negativa påverkan på Sveriges konkurrenskraft som en överimplementering på detta område kan komma att ha. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
11. |
En framtida utvärdering av lagstiftningen m.m., punkt 8 (MP) |
av Martin Marmgren (MP).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande lydelse:
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i reservationen och tillkännager detta för regeringen.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkande 23,
2021/22:4196 av Elisabeth Falkhaven (MP) yrkande 1 och
2021/22:4388 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP) yrkandena 1 och 2 samt
avslår motion
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M) yrkande 1.
Ställningstagande
Det är bra att Sverige får en starkare konsumentköplag. Det är även bra att det införs särskilda regler för levande djur. Det var dock en brist att utredningen som låg till grund för propositionen inte hade till uppdrag att utreda hur reglerna påverkar djur utan enbart skulle se till relationen konsumenter och näringsidkare. Regeringen har heller inte tagit hänsyn till vad flera remissinstanser fört fram. Det finns farhågor om att den nya lagstiftningen kan ha en negativ påverkan på djuren. Därför anser vi att det behöver tillsättas en ny utredning som tittar på handel med levande djur utifrån både konsumentens och djurens perspektiv. Effekterna för djurvälfärden vid köp och försäljning av djur måste finnas med och tas relevant hänsyn till. Det borde finnas en särskild lag som enbart innefattar köp och försäljning av djur som helhet.
Vi anser också att en utvärdering av konsumentköplagen med avseende på handel med levande djur bör göras tre år efter lagens ikraftträdande. Det är en uppgift för regeringen att ta nödvändiga initiativ. Vad vi nu anfört bör riksdagen ställa sig bakom och tillkännage för regeringen.
|
1. |
|
|
|
Johan Löfstrand (S), Elin Lundgren (S), Leif Nysmed (S), Sanne Lennström (S), Joakim Järrebring (S), Jon Thorbjörnson (V) och Jakob Olofsgård (L) anför: |
Vi vill utöver det som anförts i reservation 7 anföra följande.
Vi välkomnar att det införs särskilda regler för köp av levande djur i konsumentköplagen. Som såväl regeringen som miljö- och jordbruksutskottet framhåller kan dessa regler bidra till en god djurvälfärd och att djuren respekteras vid denna typ av köp. Regeringen har övervägt om köp av levande djur ska undantas från konsumentköplagen men kommit fram till att en sådan ordning skulle kunna innebära ett försämrat konsumentskydd och medföra en risk för att fler djur far illa. Regeringen anser att man uppnår en mer ändamålsenlig lagstiftning vid köp av levande djur genom en avvägning mellan näringsidkarens behov av särreglering, intresset av att säkerställa ett högt konsumentskydd och intresset av en god djurvälfärd. En sådan avvägning gör man enligt regeringen bäst genom att köpen alltjämt träffas av den tvingande konsumentregleringen men att vissa undantag möjliggörs. Vi delar denna uppfattning. Vi delar vidare regeringens bedömning att även köp av dyrare djur ska omfattas av reglerna men att det finns ett behov av särregler i dessa situationer.
Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen inte ska göra något tillkännagivande till regeringen när det gäller köp av djur, och samtliga motioner bör följaktligen avslås.
|
2. |
|
|
|
Martin Marmgren (MP) anför: |
Jag vill utöver det som anförts i reservation 7 anföra följande.
Det går inte att jämställa djur med vilken vara som helst, och det är därför i och för sig ett steg i rätt riktning att Sverige nu inför särskilda regler för konsumentköp av levande djur. Den nya konsumentköplagens särreglering för djur är dock enligt mig inte en fullt ut tillfredsställande lösning. Jag menar att det borde övervägas att införa en särskild lag som tar ett helhetsgrepp om djuren och som innefattar köp och försäljning av olika djurslag. Detta har jag utvecklat i reservation 11.
Av dessa skäl kan jag inte ställa mig bakom motionsförslagen om köp av levande djur. Samtliga motioner bör följaktligen avslås.
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2021/22:85 En ny konsumentköplag:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till konsumentköplag.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i köplagen (1990:931).
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kommissionslagen (2009:865).
2021/22:4384 av Angelica Lundberg m.fl. (SD):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den nya konsumentköplagen inte ska gälla för köp av levande djur som överstiger en tiondels prisbasbelopp och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4386 av Ola Johansson m.fl. (C):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att köp av levande djur ska undantas från konsumentköplagens regler i enlighet med utredningens alternativa lagtextförslag och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den omvända bevisbördan för säljare avseende fel ska sträcka sig över ett år i enlighet med utredningens förslag och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte närmare reglera konsumentens val av påföljd vid konstaterade fel i enlighet med utredningens förslag och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4387 av Larry Söder m.fl. (KD):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att näringsidkarens ansvarsperiod för fel ska vara två år och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den omvända bevisbördan ska vara ett år och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ska ge Konsumentverket i uppdrag att ta fram en vägledning till hur samarbetet mellan näringsidkaren och konsumenten ska gå till vid felsökning i konsumentens it-miljö och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att köp av levande djur inte ska ingå i konsumentköplagens tillämpningsområde utan att köplagen i stället ska tillämpas på dessa transaktioner, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2021/22:4388 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att skyndsamt tillsätta en utredning för att arbeta fram underlag till en särskild lagstiftning som hanterar köp och försäljning av levande djur där djurens välmående är en tydlig parameter, liksom köparens och säljarens ansvar, och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en utvärdering av konsumentköplagen med avseende på handel med levande djur bör göras tre år efter lagens genomförande och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4390 av Viktor Wärnick m.fl. (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att den utvidgade bevisbördan för näringsidkare som föreslås ska utvärderas om tre år och tillkännager detta för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att näringsidkaren vid fel på varan ska kunna vidta den åtgärd, av avhjälpande och omleverans, som är möjlig att genomföra till lägst kostnad så länge det inte utgör en olägenhet för konsumenten och tillkännager detta för regeringen.
Motioner från allmänna motionstiden 2021/22
2021/22:847 av Sofia Westergren m.fl. (M):
Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att handel med levande djur inte ska ingå i konsumentköplagen och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:2534 av Angelica Lundberg m.fl. (SD):
16.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att tydliggöra i lagstiftningen gällande när en vara anses vara i köparens besittning och tillkännager detta för regeringen.
19.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förlängd tidsperiod för omvänd bevisbörda och tillkännager detta för regeringen.
20.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur differentierad reklamationsrätt kan införas och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:3100 av Cecilia Widegren (M):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen omgående bör införa moratorium för levande djur från konsumentköplagen så att fel inte längre behöver drabba fler djurägare i onödan under tiden regeringen tar fram nytt förslag till riksdagen, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör göra internationellt utvärderingsarbete som kommer ny svensk lagstiftning till del, då avel och försäljning av djur från Sverige är en viktig export och ska ha lika villkor, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen i arbetet med ny lagstiftning bör ta in erfarenheter från drabbade djurägare och tillkännager detta för regeringen.
4.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att omedelbart se till att undanta djur från konsumentköplagen och därtill utreda och ta fram en separat konsumentköplag som reglerar djur, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
2021/22:3231 av Martina Johansson m.fl. (C):
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om stärkt konsumentlagstiftning vid köp av digitala tjänster och digitalt innehåll och tillkännager detta för regeringen.
21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en förlängning av företags konsumenträttsliga bevisbörda för ursprungliga fel och tillkännager detta för regeringen.
22.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att reklamationsrätten ska följa varan i stället för att stanna vid den ursprungliga köparen eller ägaren och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:3245 av Niels Paarup-Petersen m.fl. (C):
21.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa garantier för säkerhetsuppdateringar i digitala konsumentprodukter och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:3650 av Kristina Yngwe m.fl. (C):
47.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid implementeringen av konsumentköpsdirektivet säkerställa att handel med levande djur inte likställs med handel med döda ting och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:3665 av Magnus Ek m.fl. (C):
15.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att konsumenträtten och reklamationsrätten på vanligt förekommande produktgrupper bör stärkas och utvecklas och förbättras och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4061 av Elisabeth Falkhaven m.fl. (MP):
23.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det bör tillsättas en utredning som ser till försäljning av djur som helhet: smuggling, köpar-/säljaransvar, djurskydd, nationellt, internationellt, konsument/näringsidkare och djurens välfärd och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4063 av Amanda Palmstierna och Emma Hult (båda MP):
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka den omvända bevisbördan i reklamationsrätten från sex månader till två år och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4111 av Emma Hult m.fl. (MP):
2.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att koppla reklamationsrätten till förväntad livslängd och tillkännager detta för regeringen.
3.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förstärka den omvända bevisbördan i reklamationsrätten från sex månader till två år och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4196 av Elisabeth Falkhaven (MP):
1.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att försäljning av djur bör utredas och tillkännager detta för regeringen.
2021/22:4199 av Johan Pehrson m.fl. (L):
79.Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fel på en vara under dess första två år anses vara säljarens ansvar och tillkännager detta för regeringen.
Miljö- och jordbruksutskottets yttrande 2021/22:MJU4y
