Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen
Betänkande av Utredningen om
en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster
Stockholm 2020
SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: kundservice@nj.se
Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2020
ISBN 978-91-38-25068-6
ISSN 0375-250X
Till statsrådet och chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
Regeringen beslutade den 22 februari 2018 att tillkalla en särskild utredare att lämna förslag till en ny effektivare arbetslöshetsför- säkring för fler, grundad på inkomster. Syftet med utredningen var att analysera och föreslå ett mer ändamålsenligt regelverk med ökad förutsebarhet och minskad administration anpassad till nya förut- sättningar. Utredaren skulle analysera och föreslå hur fler skulle kunna kvalificera sig för och ansluta sig till arbetslöshetsförsäk- ringen. Arbetslöshetsförsäkringen roll som omställningsförsäkring skulle värnas. Utredaren skulle bl.a. analysera och lämna förslag till hur en arbetslöshetsförsäkring grundad på inkomster skulle kunna utformas, analysera vilka ändringar som behövde göras inom arbets- löshetsförsäkringen och lämna förslag till en ny lag och förordning om arbetslöshetsförsäkring samt analysera och lämna förslag till hur villkoren i arbetslöshetsförsäkringen kunde utformas så att fler kvali- ficerar sig för arbetslöshetsersättning. En utgångspunkt för förslagen var att de inte får leda till lägre sökintensitet, ökad risk för begränsat arbetsutbud eller negativa effekter på arbetslöshetsperiodens längd. Förslagen skulle vara budgetneutrala. Utredningen skulle redovisas senast den 31 januari 2020.
Den 1 mars 2018 förordnades Maria Hemström Hemmingsson som särskild utredare. Samma dag förordnades utredaren Kristian Löfgren, som huvudsekreterare. Kanslirådet Thomas Åkerberg, Arbets- marknadsdepartementet, förordnades den 1 april 2018 som utred- ningssekreterare. Den 21 maj 2018 förordnades utredaren Susanne Eriksson, som utredningssekreterare. Utredaren Eric Hellsing för- ordnades slutligen som utredningssekreterare från och med den 26 augusti 2019. Den 16 maj entledigades Susanne Eriksson och Eric Hellsing som utredningssekreterare i utredningen.
Den 19 juni 2019 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv för utredningen. Utredarens uppgift skulle utvidgas och förlängas. Utre- daren gavs i uppdrag att särskilt analysera och föreslå hur arbetslös- hetsersättningen kan trappas ned tydligt i takt med arbetslöshetens längd. De förslag som utredaren lämnar och som hade att göra med dessa tilläggsdirektiv och med att försäkringen ska grundas på in- komster respektive öppnas för fler, skulle kunna genomföras obero- ende av om utredningens förslag i övriga delar genomförts. Utredarens förslag skulle sammantaget vara budgetneutrala. Utredningen skulle redovisas i sin helhet den 15 maj 2020.
Den 30 april 2020 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv. Utredningen skulle nu redovisas i sin helhet den 15 juni 2020.
Den 14 maj 2018 förordnades kanslirådet Jenny Oretun Wilnier, Arbetsmarknadsdepartementet och departementssekreterare Johan Höij, Finansdepartementet som sakkunniga. Som experter förord- nades samtidigt chefsjurist Lena Aronsson, Inspektionen för arbets- löshetsförsäkringen, departementssekreterare Anita Carlstedt, Utbild- ningsdepartementet, rättsliga experten Yngve Gripple, Skatteverket, avdelningschefen Ulf Hellstenius, Sveriges a-kassor, kanslirådet Elisabeth Kristensson, Näringsdepartementet, kanslirådet Susanne Mattson, Socialdepartementet och utredaren/verksamhetsutvecklaren Martin Sandblom, Arbetsförmedlingen. Den 10 juni entledigades som sakkunnig departementssekreteraren Johan Höij vid Finans- departementet. Samtidigt förordnades som sakkunnig departements- sekreteraren Ruth-Aida Nahum, Finansdepartementet. Samma dag förordnades rättssakkunniga Pauline Etemad som sakkunnig i utred- ningen. Den 1 april 2019 entledigades som expert chefsjuristen Lena Aronsson, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Samma dag förordnades granskningschefen Annelie Westman, Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen. Den 11 november 2019 entledigades kansli- rådet Susanne Mattson, Socialdepartementet som expert i utred- ningen. Samma dag förordnades som experter departementssekrete- raren Karin M. Gustavsson, Socialdepartementet och chefsjuristen Catarina Eklundh Ahlgren, Inspektionen för arbetslöshetsförsäk- ringen. Den 20 maj entledigades Pauline Etemad som sakkunnig i utredningen.
Härmed överlämnas betänkandet Ett nytt regelverk för arbetslöshets- försäkringen (SOU 2020:37). Uppdraget är därmed slutfört.
Stockholm i juni 2020
Maria Hemström Hemmingsson
/Kristian Löfgren Susanne Eriksson Eric Hellsing Thomas Åkerberg
1 Sammanfattning
1.1Utredningens uppdrag
Av utredningens ursprungliga direktiv (Dir. 2018:8) framgår att ut- redaren ska analysera hur en ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster, ska kunna utformas. Utredaren ska även lämna förslag till en ny lag och en ny förordning om arbetslöshetsförsäk- ring. Det förslag utredaren lämnar ska, enligt direktiven, vara ända- målsenligt och ge förutsättningar för en ökad förutsebarhet och minskad administration.
Direktiven innebär bl.a. att utredaren ska analysera och lämna förslag till hur villkoren i arbetslöshetsförsäkringen ska utformas så att fler ska kunna kvalificera sig för och ansluta sig till arbetslöshets- försäkringen. Förslagen ska vidare utformas så att arbetslöshetsför- säkringens roll som omställningsförsäkring värnas och negativa effekter på de arbetslösas sökintensitet, arbetsutbud och arbetslöshetstid be- gränsas.
Utredningens tilläggsdirektiv (Dir. 2019:34) betonar att utredaren särskilt ska analysera och föreslå hur arbetslöshetsersättningen kan trappas ned tydligt i takt med arbetslöshetens längd på ett sätt som påverkar alla ersättningstagare. Utredaren ska även analysera och före- slå de eventuella följdändringar som behövs för att ersättningsnivån inom aktivitetsstödet ska följa nedtrappningen inom arbetslöshets- försäkringen.
Utredningens förslag ska sammantaget vara budgetneutrala.
1.2Utredningens avgränsningar
De avgränsningar som utredningen har att förhålla sig till följer indirekt av direktiven. Det finns emellertid ett par omständigheter som för- tjänar att kommenteras i särskild ordning. Det gäller (i) pågående
21
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
reform- och utredningsarbeten inom närliggande system, (ii) effekter av Coronapandemin samt (iii) den ekonomiska situationen för vissa (långtids-)arbetslösa.
Pågående reform- och utredningsarbete skapar osäkerhet
Arbetslöshetsförsäkringen har en central betydelse för den svenska arbetsmarknadens funktionssätt, men den existerar inte i ett vakuum. Den har vuxit fram och utvecklats parallellt – och i vissa fall i sym- bios – med andra regelverk och institutioner. Ett exempel är Arbets- förmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken, ett annat lagen om anställningsskydd. Den flexicurity-modell som nämns i utred- ningens tilläggsdirektiv bygger t.ex. på en kombination av proaktiv arbetsmarknadspolitik, begränsad anställningstrygghet och relativt hög arbetslöshetsersättning och är ett tydligt exempel på hur de olika systemen kan interagera. Det har därför varit en utmaning att analy- sera och föreslå förändringar i ett av dessa system samtidigt som andra delar har varit under omstöpning.
Av den s.k. januariöverenskommelsen som slöts mellan reger- ingen, Centerpartiet och Liberalerna i januari 2019 framgick att Arbetsförmedlingen skulle reformeras i grunden senast 2021. I samma överenskommelse tydliggjordes att arbetsrätten skulle moderniseras och lagen om anställningsskydd ändras. I april 2019 tillsattes utred- ningen En moderniserad arbetsrätt (Dir 2019:17) och i maj 2019 fick Arbetsförmedlingen ett regeringsuppdrag ”att förbereda för och att bistå […] med reformeringen av Arbetsförmedlingen”. Det är oklart hur reformeringsarbetet kan komma att påverkas av effekterna av den pågående Coronakrisen. På motsvarande sätt är det inte känt vad utredningen som har i uppdrag att modernisera arbetsrätten kom- mer att föreslå eller vilka utredningsförslag som kommer att realise- ras. Sammantaget har detta gett upphov till vissa utmaningar i ut- redningsarbetet med detta betänkande, eftersom det inte har varit klart exakt vad utredningen haft att förhålla sig till.
Detta är bakgrunden till att utredningen utgår från den nu gällande ordningen i detta betänkande. Det kan inte uteslutas att det pågå- ende arbetet inom andra områden resulterar i stora förändringar, men utredningen bedömer att detta i så fall är något som måste han- teras när det är känt vad dessa förändringar innebär.
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
Åtgärder med anledning av Coronapandemin skapar delvis nya förutsättningar
De samhällsekonomiska effekterna av de åtgärder som har vidtagits med anledning av Coronapandemin har tydliggjort arbetslöshetsför- säkringens betydelse. Utvecklingen har också lett till en diskussion om hur försäkringen borde utformas, inte minst mot bakgrund av de
–både temporära och permanenta – förändringar av försäkringens villkor och tak som utgjort en del av de krispaket som har presente- rats. Utvecklingen har gett upphov till två, delvis relaterade, frågor. Den första handlar om hur den nuvarande situationen påverkar ut- redningens förslag, den andra om hur utredningen ska förhålla sig till de beslutade förändringarna.
Utredningens uppdrag är att lämna förslag till ny lag och en ny förordning om arbetslöshetsförsäkringen. Utredningens målsättning är att presentera ett förslag som är hållbart över tid, oavsett arbets- löshetens nivå. Det är därför inte aktuellt att föreslå ett regelverk som är utformat specifikt efter den – extrema och ovanliga – situa- tion som nu råder. Samtidigt är det självklart att en ny arbetslöshets- försäkring måste fungera även i denna situation. Ur det perspektivet har utvecklingen våren 2020 tjänat som en stresstest för det förslag som utredningen presenterar i detta betänkande, och situationen har föranlett en analys av om förslaget håller även för den situation vi för närvarande befinner oss i. Det är utredningens bedömning att förslaget gör det.
Den andra frågan, dvs. hur utredningen förhåller sig till nu genom- förda förändringar, är nära relaterad till den första – med ett tillägg. Utredningens förslag ska vara kostnadsneutrala. Det sätter tydliga gränser för vad utredningen kan föreslå avseende kvalifikationskrav, ersättningsnivåer/perioder och maximal ersättning i försäkringen, och utredningen presenterar inga kostnadsdrivande förslag. Föränd- ringar av detta slag är emellertid lätta att infoga i utredningens för- slag om det finns en politisk vilja att göra det.
Sammanfattningsvis har utredningen, såvida inte annat anges, ut- gått från det regelverk som gällt innan krispaketen med anledning av Coronapandemin och som på nytt träder i kraft i januari 2021. Det gäller såväl i beskrivningen av den nuvarande ordningen som i analy- sen av förslagens konsekvenser.
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
Många arbetslösa står utanför arbetslöshetsförsäkringen
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som lämnar ersättning under en begränsad tid mellan arbeten, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Det innebär att många arbetssökande som saknar arbete står utanför försäkringen. Det gäller både dem som inte har uppfyllt villkoren i försäkringen och de som har varit arbetslösa så länge att deras ersättningsdagar är slut. Så har det alltid varit, och så kommer det att vara även med det förslag som utredningen lämnar i detta betänkande.
I dagens system finns det emellertid ett omfattande efterskydd för de arbetslösa som har haft arbetslöshetsersättning och som får aktivitetsstöd till följd av programdeltagande efter ersättningsperio- dens slut. För dem är, i realiteten, ersättningen i form av aktivitets- stöd oändlig. Det är en form av efterskydd som saknar all motsvarighet för de arbetslösa som aldrig kvalificerade sig för rätt till arbetslös- hetsersättning från början.
Av utredningens tilläggsdirektiv framgår att utredningen ska ana- lysera och föreslå förändringar i syfte att ersättningsnivån inom aktivitetsstödet ska följa nedtrappningen inom arbetslöshetsförsäk- ringen. Det är bakgrunden till den bedömning som utredningen gör, och som innebär att långtidsarbetslösa – efter ersättningsperiodens slut och ett antal dagar med aktivitetsstöd – kan komma att få ett aktivitetsstöd som motsvarar aktivitetsstödet för den som innan anvisning till garantierna inte uppfyllt villkoren för arbetslöshets- ersättning. Denna konstruktion följer av utredningens uppdrag, men innebär inte att långtidsarbetslösa måste stå utan skydd – bara att utredningen bedömer att det inte bör erbjudas via arbetslöshetsför- säkringens efterskydd. Det är en politisk fråga om, och i så fall vilken, ekonomisk ersättning som ska utgå till dessa grupper.
1.3Utredningens förslag
Allmänt
Utredningen föreslår att lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALF, ersätts av en ny lag och att förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALFFo, ersätts av en ny för- ordning. Många av dagens bestämmelser förs över till det nya regel-
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
verket med mindre redaktionella och språkliga justeringar. Till detta kommer ett antal nya materiella bestämmelser.
Med en försäkring grundad på inkomster blir arbetslöshetsför- säkringen, dvs. grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen, en sammanhållen inkomstbortfallsförsäkring. En effekt av detta är att dagens arbetsvillkor ersätts av ett inkomstvillkor.
I utredningen föreslås vidare att ersättningsperiodens längd ska vara differentierad utifrån den sökandes förankring på arbetsmark- naden, mätt med förvärvsinkomster, och att ersättningens storlek ska bestämmas utifrån den sökandes tidigare inkomster och med- lemskap i eller anslutning till en arbetslöshetskassa. Utredningen föreslår även att ersättningen ska trappas ned med tiden i arbets- löshet. Det är utredningens bedömning att nedtrappningen även ska gälla för aktivitetsstöd.
Det föreslås också att beräkningsreglerna ska ändras från en dag- och veckobaserad försäkring till en månadsbaserad försäkring, vilket leder till vissa förändringar i dagens samordningsbestämmelser.
Utredningen föreslår även att den nuvarande ordningen för upp- giftsskyldighet mellan myndigheter och arbetslöshetskassor, där regler- ingen finns både i lag och förordning, ersätts med ändamålsstyrda lagbestämmelser samt att arbetsgivare och uppdragsgivare, till skill- nad från i dag, ska åläggas en straffsanktionerad uppgiftsskyldighet. Utöver detta föreslår utredningen att bestämmelser om handläggning av ärenden samt ändring, omprövning och överklagande av beslut i vissa delar anpassas till socialförsäkringsbalken och förvaltnings- lagen (2017:900).
Inledande bestämmelser tydliggör och ramar in arbetslöshetsförsäkringens syfte och villkor
Utredningen föreslår att arbetslöshetsförsäkringens syfte och förut- sättningar ska tydliggöras. I lagens inledande bestämmelser tydlig- görs att arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring som syftar till att ge arbetslösa ekonomiskt stöd under omställning mellan arbeten samt att försäkringen ska bidra till att tiden i arbets- löshet blir så kort som möjligt. Av det följer att det bara är personer med en förankring på arbetsmarknaden som kan kvalificera sig för arbetslöshetsersättning och att ersättning bara lämnas till arbetslösa som är beredda att ställa om till ett nytt arbete. De principer som
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
tydliggörs i de inledande bestämmelserna har betydelse för utred- ningens förslag om exempelvis allmänna villkor, sanktioner, inkomst- villkor och ersättningsperiodens längd.
De inledande bestämmelserna tydliggör även vilka aktörer som verkar inom arbetslöshetsförsäkringen samt vilket ansvar och vilka uppgifter respektive aktör har i relation till arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom tydliggörs att det finns regler, t.ex. EU-bestämmelser och internationella avtal, som begränsar lagens tillämpning.
De allmänna villkoren förtydligas
Försäkringens grundläggande förutsättningar
De allmänna villkoren sammanfattar de grundläggande förutsätt- ningar som måste vara uppfyllda under hela den period som en sökande får arbetslöshetsersättning. Utgångspunkten för utredningens för- slag är samma principer som varit styrande för den svenska arbets- löshetsförsäkringen sedan dess tillkomst. Det betyder t.ex. att en förutsättning för att ha rätt till arbetslöshetsersättning är att den sök- ande är arbetslös, arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete samt att han eller hon är anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen och i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande. Utredningen föreslår att ersättning ska lämnas till den som har fyllt 20 men inte 65 år.
Särskilda bestämmelser tydliggör när en sökande inte har rätt till ersättning
Utredningen föreslår vidare att det samlat ska finnas bestämmelser som anger när en sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Sådana förbudsregler finns även i dagens arbetslöshetsförsäkring. Regler av detta slag preciserar – indirekt – vem som är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande, genom att tydliggöra vilka som inte gör det. I detta sammanhang presenteras särskilda regler om vad som gäller för exempelvis företagare samt arbetslösa som deltar i utbildning eller vistas utomlands. Parallellt med detta redo- görs för undantag från samma bestämmelser. Ett exempel på det är att arbetslösa som studerar på deltid kan ha rätt till arbetslöshets-
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
ersättning under vissa omständigheter, trots den huvudregel som innebär att den som deltar i utbildning normalt sett inte har det.
Bland dessa bestämmelser finns även enstaka bestämmelser som inte kan härledas från de allmänna villkoren om att ersättning lämnas vid arbetslöshet till den som står till arbetsmarknadens förfogande. Det gäller t.ex. regler om ersättning till sökande som deltar i arbets- marknadspolitiska program. Reglerna innebär att den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program inte har rätt till arbetslöshets- ersättning, trots att den sökande uppfyller de allmänna villkoren och är både arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande.
En ny arbetslöshetsförsäkring för fler, baserad på inkomster
En ny utformning baserad på historiska principer
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring där ersättning lämnas under en begränsad tid mellan arbeten. Ett grundläggande villkor för rätten till ersättning är därför att den sökande har en förankring på arbetsmarknaden. I dagens försäkring mäts för- ankringen genom arbetad tid, och ett arbetsvillkor måste vara upp- fyllt för att den sökande ska ha rätt till ersättning.
Utredningen föreslår att arbetsvillkoret ska ersättas med ett in- komstvillkor som mäter den sökandes arbetsmarknadsförankring med utgångspunkt från hans eller hennes inkomster från förvärvs- arbete. Grunden för rätten till ersättning är alltså oförändrad, men arbetsmarknadsförankringen mäts på ett annat sätt.
Utredningens förslag underlättas av att det sedan 2019 finns till- gång till månatliga arbetsgivardeklarationer med inkomstuppgifter på individnivå. Det gör att det finns tillförlitliga uppgifter som både underlättar för arbetslöshetskassorna att bedöma rätten till ersätt- ning och för den enskilde att förutse sitt försäkringsskydd. Till- gången till dessa uppgifter underlättar också arbetslöshetskassorna administration, de möjliggör automatisering och digitalisering och gör det möjligt att bättre kontrollera de uppgifter som ligger till grund för rätten till arbetslöshetsersättning.
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
Inkomstvillkoret
Utredningen föreslår att den sökande, för att ha rätt till arbetslös- hetsersättning, ska uppfylla ett inkomstvillkor. Ett inkomstvillkor är uppfyllt om att den sökande både har haft en sammanlagd minsta totalinkomst från förvärvsarbete och en inkomst motsvarande en minsta månadsinkomst under minst fyra månader inom en ramtid motsvarande tolv månader. Ramtiden kan förskjutas i tid genom s.k. överhoppningsbar tid.
Detta innebär att den sökande både ska ha ett övergripande in- komstbortfall (totalinkomsten) och en viss arbetsmarknadsförankring (en minsta inkomst under fyra månader) för att ha rätt till ersättning i händelse av arbetslöshet. Detta är inkomstvillkorets huvudregel.
Utredningen föreslår också en undantagsregel som riktas till sök- ande som exempelvis är ny- eller återinträdande på arbetsmarknaden och därför inte uppfyller inkomstvillkorets huvudregel. Undantags- regeln innebär att den sökande inte behöver uppfylla kravet på en minsta totalinkomst. Det räcker att han eller hon har haft en minsta månadsinkomst i minst fyra sammanhängande månader. Samma per- son kan använda undantagsregeln högst två gånger i följd utan att där- emellan på nytt uppfylla inkomstvillkorets huvudregel.
Kravet på en minsta totalinkomst respektive månadsinkomst ska enligt utredningens förslag fastställas i förordning. Utredningen bedömer att den minsta totalinkomsten bör motsvara 120 000 kronor och den minsta månadsinkomsten 10 000 kronor. Därigenom kan fler kvalificera sig för rätten till arbetslöshetsersättning än i dagsläget.
Särskilda beräkningsregler för företagare
Utredningen föreslår att det ska finnas särskilda beräkningsregler för företagare och kombinatörer vid prövning av inkomstvillkoret. Förslaget tillåter att inkomster från verksamhet som intjänats utan- för ramtiden under vissa förutsättningar får tillgodoräknas vid pröv- ning av inkomstvillkoret.
Inkomstvillkoret kan antingen baseras på de inkomster av för- värvsarbete från verksamheten som framgår av det senaste beslut om slutlig skatt (i stället för de inkomster han eller hon haft från samma verksamhet under ramtiden) eller – om det är mer förmånligt – på
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
den genomsnittliga inkomsten från verksamheten under de två år som föregår beskattningsåret i senaste beslut om slutlig skatt.
Beskattningsbara inkomster från förvärvsarbete ligger till grund för rätten till arbetslöshetsersättning
Utredningen föreslår att de inkomster från förvärvsarbete som ligger till grund för prövning av inkomstvillkoret som huvudregel ska vara sådana inkomster som arbetsgivaren eller annan fysisk person ska vara skyldig att betala socialavgifter för. Därigenom stärks kopp- lingen mellan rätten till arbetslöshetsersättning och social trygghet å ena sidan och det arbete och de skatter som finansierar välfärden å andra sidan.
Vid prövning av inkomstvillkorets totalinkomst får vissa social- försäkringsförmåner medräknas, men ersättningar av detta slag kan inte ligga till grund för beräkningen av den minsta månadsinkomsten.
Ersättningens storlek
Tidigare inkomster från förvärvsarbete
Utredningen föreslår att ersättningens storlek ska baseras på den sökandes tidigare inkomster från förvärvsarbete, på tiden som med- lem i en arbetslöshetskassa och på tiden med arbetslöshetsersättning.
Utredningen menar att samma totalinkomst som legat till grund för prövningen av inkomstvillkoret bör ligga till grund för den ersätt- ningsgrundande inkomsten. Det innebär att samma inkomster som ger rätt till ersättning används för att beräkna ersättningens storlek. För sökande som inte uppfyller inkomstvillkorets huvudregel fast- ställs en schablonersättning med utgångspunkt från den minsta total- inkomst som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret.
Utredningen föreslår vidare att den maximala ersättningsgrun- dande inkomsten – taket i försäkringen – ska vara förordningsstyrd.
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
Tid som medlem i en arbetslöshetskassa
Utredningens förslag innebär att det är frivilligt att vara medlem i en arbetslöshetskassa. Medlemskap påverkar inte rätten till inkomst- relaterad ersättning, men det påverkar ersättningsnivån, dvs. ersätt- ningens andel av den ersättningsgrundande inkomsten.
I syfte att öka sannolikheten att en arbetstagare med en svagare förankring på arbetsmarknaden ska se nyttan av att bli medlem i en arbetslöshetskassa, samtidigt som värdet av att vara medlem under längre tid inte ska urholkas, föreslår utredningen att det ska införas tre olika ersättningsnivåer – 80, 65 respektive 50 procent – som kopp- las till medlemskapets längd.
En sökande som har varit medlem i en arbetslöshetskassa i tolv månader eller mer före arbetslösheten ska, enligt utredningens för- slag, ha rätt till ersättning motsvarande 80 procent av den ersätt- ningsgrundande inkomsten. En sökande som varit medlem i mer än sex men mindre än 12 månader får en ersättning som motsvarar 65 procent. Den som har varit medlem kortare tid än så eller inte alls får en ersättning motsvarande 50 procent av den ersättningsgrun- dande inkomsten.
Tid med arbetslöshetsersättning
Utredningen föreslår vidare att ersättningen ska trappas ned för alla som får arbetslöshetsersättning. Ersättningen ska, enligt utredningens förslag, trappas ned med 10 procentenheter efter de första 100 ersätt- ningsdagarna. Därefter trappas ersättningen ned med 5 procentenheter efter ytterligare 100 ersättningsdagar.
Ersättningsperiodens längd
Den sökandes tidigare arbetsmarknadsförankring är avgörande för ersättningsperiodens längd
Utredningen föreslår att ersättningsperiodens längd ska variera mellan olika arbetslösa, beroende på den sökandes tidigare förankring på arbetsmarknaden. Ersättningsperioden bör vara längre för en sökande med en stark än med en svag förankring eftersom sannolikheten att klara omställningen till ett nytt arbete på egen hand normalt sett är
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
större för sökande med längre erfarenhet och större förankring än för andra sökande. Utredningen menar att den sökandes inkomst- kontinuitet under ramtiden är ett lämpligt mått på arbetsmarknads- förankring. Samma uppgifter som används för att uppfylla inkomst- villkorets krav på minsta månadsinkomst kan därför användas för att bestämma ersättningsperiodens längd.
Utredningen föreslår att sökande som haft åtminstone den minsta månadsinkomst som utgör en förutsättning för rätt till ersättning under samtliga tolv månader inom ramtiden ska kunna få ersättning med längst 300 ersättningsdagar. Sökande som har haft motsvarande inkomstkontinuitet under mer än åtta men mindre än tolv månader inom ramtiden ska få ersättning med längst 200 ersättningsdagar. Sökande som kan uppvisa en motsvarande inkomstkontinuitet under fyra men inte åtta månader ska, vidare, få ersättning med längst 100 ersättningsdagar, och sökande som endast uppfyller inkomst- villkorets undantagsregel ska tilldelas 66 ersättningsdagar.
Karensdagar
Utredningen bedömer att antalet karensdagar även i framtiden bör uppgå till sex ersättningsdagar. Detta bör, enligt utredningens upp- fattning, gälla för alla oavsett ersättningsperiodens längd. Däremot föreslår utredningen att det maximala antalet karensdagar under en tolvmånadersperiod ska begränsas till sex ersättningsdagar.
Bedömningar om tillgång till jobb- och utvecklingsgarantin
Utredningen anser att arbetslöshetsersättning bör lämnas till den som är under omställning mellan arbeten. Ersättningsrätten förut- sätter att den sökande har en tidigare förankring på arbetsmarknaden och är beredd att ställa om till ett nytt arbete. Arbetsförmedlingen ska, med utgångspunkt från en arbetsmarknadspolitisk bedömning, ge stöd och hjälp till arbetslösa som har behov av ytterligare insatser. Detta kan t.ex. ske genom anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program. Mot denna bakgrund anser utredningen att Arbetsförmed- lingen bör kunna anvisa sökande som förbrukat samtliga ersättnings- dagar till jobb- och utvecklingsgarantin, även i de fall då ersättnings- perioden är begränsad till 100 eller 200 ersättningsdagar. Utredningen
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
menar emellertid att detta inte bör gälla sökande som förbrukat ersätt- ningsperioden efter att ha uppfyllt undantagsregeln. Utredningen anser att Arbetsförmedlingen även i framtiden, precis som i dag, ska ansvara för att göra en bedömning av om den sökande ska anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin.
En månadsförsäkring som tar hänsyn till andra inkomster och ersättningar
Utredningen föreslår att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en månads- försäkring. Det innebär att ansökan ska ske månadsvis i efterskott och ersättningen betalas ut månadsvis. Ersättningen ska även i framtiden reduceras om den sökande har andra inkomster eller ersättningar eller bara delvis uppfyller villkoren under tiden med arbetslöshetsersätt- ning. När det gäller reducering av inkomster från bl.a. deltidsarbete, pension och ersättningar från annan med anledning av arbetslöshet, bör den ske på ett tydligare sätt med utgångspunkt från inkomstbort- fallsprincipen.
Sanktionssystemet värnas
Utredningen menar att dagens sanktionssystem är väl utformat och ska värnas. Utredningen presenterar inga förslag om materiella för- ändringar men vissa förtydliganden i syfte att ytterligare stärka sank- tionssystemet.
Även reglerna avseende lämpligt arbete lämnas oförändrade. Ut- redningen anser att frågan om vilka arbeten som är lämpliga bäst avgörs med hänvisning till bestämmelserna om lämpligt arbete och genom en dialog mellan den sökande och Arbetsförmedlingen. Utred- ningens uppfattning är att en sökande inte ska kunna avgränsa sitt arbetssökande efter eget tycke och anser därför inte att den s.k. 100- dagarsregeln ska återinföras.
Utredningen har även haft i uppdrag att se över reglerna om från- kännande. Detta kan vara aktuellt om en sökande t.ex. har lämnat fel- aktiga eller grovt missledande uppgifter, men arbetslöshetskassan inte bedömer att det finns grund för uteslutning från kassan. I detta avseende föreslår utredningen bl.a. att arbetskravet tas bort.
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
Bestämmelser om handläggningen m.m. byggs ut
Utredningen anser att det bör finnas uttryckliga regler som bl.a. tydlig- gör den sökandes respektive arbetslöshetskassans ansvar vid ansökan, utredning och beslut om arbetslöshetsersättning. Utredningen före- slår därför att det ska införas regler om t.ex. ansvar för den enskilde att medverka i utredningen av ett ärende samt utredningsansvar och krav på beslutsmotivering för arbetslöshetskassorna.
Utredningen menar att det även i framtiden bör finnas bestäm- melser om återbetalningsskyldighet av arbetslöshetsersättning när den sökande, genom egen förskyllan eller p.g.a. felaktigt utbetald ersättning av andra skäl, har fått felaktig arbetslöshetsersättning. Det bör även finnas möjlighet att begära omprövning av en arbetslös- hetskassas beslut samt möjlighet för en arbetslöshetskassa att ändra eller rätta ett beslut. Det bör vidare finnas uttryckliga bestämmelser om överklagande till domstol. I alla dessa fall har utredningen i stort föreslagit att samma ordning som i dag ska gälla i en ny arbetslöshets- försäkring.
Utredningen föreslår att regelverket i vissa delar bör anpassas till socialförsäkringsbalken och förvaltningslagen.
Uppgiftsskyldigheten utökas till att även omfatta arbetsgivare
Det bör finnas tydliga krav på uppgiftsskyldigheten mellan myndig- heter och arbetslöshetskassor avseende arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen föreslår därför att den nuvarande ordningen där regler om uppgiftsskyldighet regleras i lag bör kvarstå. Utredningen före- slår utöver detta att det ska finnas en uppgiftsskyldighet för arbets- givare och uppdragsgivare i relation till arbetslöshetskassorna eftersom det är en förutsättning för en tillförlitlig kontroll av utbetalningen av arbetslöshetsersättning. Utredningens föreslår dessutom att det även införs en bestämmelse om att den arbetsgivare som på begäran under- låter att lämna uppgifter till arbetslöshetskassan ska kunna dömas till böter.
Sammanfattning |
SOU 2020:37 |
Övriga förslag
Den enskildes rätt när en arbetslöshetskassa inte kan fullgöra sitt uppdrag
Arbetslöshetskassorna har i uppdrag att handha arbetslöshetsförsäk- ringen. Det innebär bl.a. att de ska utreda rätten till arbetslöshets- ersättning samt betala ut denna till den som har rätt till ersättning. Den sökandes rätt är lagstadgad. I utredningens uppdrag ingår att se över hur den sökandes rätt ska skyddas om en arbetslöshetskassa inte längre kan fullgöra sitt uppdrag. Utredningen förslår i detta av- seende att Alfa-kassan, som ansvarar för att pröva och betala ut ersätt- ning till den som inte är medlem i en arbetslöshetskassa, ska ansvara för att pröva rätten till samt betala ut ersättning åt sökande om den arbetslöshetskassa där han eller hon är medlem inte kan fullgöra sitt uppdrag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska kunna meddela föreskrifter om vilka förutsättningar som är av- görande för när en arbetslöshetskassa inte kan anses kunna fullgöra sitt uppdrag.
Beräkningsregler för aktivitetsstödets storlek
När en enskild anvisas till ett arbetsmarknadspolitiskt program och har eller skulle ha haft rätt till ersättning bör aktivitetsstödet till den enskilda även i fortsättningen beräknas med utgångspunkt från den enskildes arbetslöshetsersättning. Det är Försäkringskassan som betalar ut aktivitetsstöd, men uppgifterna om vilken arbetslöshets- ersättning som aktivitetsstödet ska utgå från bör även i framtiden lämnas av arbetslöshetskassorna. Reglerna bör dock tydliggöras och anpassas till en ny arbetslöshetsförsäkring grundad på inkomster. Utredningen bedömer vidare att aktivitetsstöd till den som har för- brukat alla ersättningsdagar i en ersättningsperiod successivt bör trappas ned tills ett ersättningsgolv nås. Utredningen bedömer att denna ned- trappning av aktivitetsstödet bör ske med fem procentenheter var 100:e dag.
SOU 2020:37 |
Sammanfattning |
1.4Förslagens konsekvenser
Ekonomiska konsekvenser
Utredningens förslag på inkomstvillkor förväntas leda till att fler kvali- ficerar sig för arbetslöshetsersättning. Utredningens förslag på ned- trappning av ersättningen förväntas samtidigt minska kostnaderna. Om Arbetsförmedlingen bedömer att det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat att alla som, enligt utredningens förslag, förbrukat en ersätt- ningsperiod med 100, 200 eller 300 ersättningsdagar anvisas till jobb- och utvecklingsgarantin, förväntas programkostnader och kostnader för aktivitetsstöd samtidigt öka. Sammantaget med utredningens övriga bedömningar, förväntas förslagen vara budgetneutrala.
Konsekvenser för beteendemönster
Utredningens förslag förväntas inte leda till negativa effekter på de arbetslösas sökintensitet, arbetsutbud eller arbetslöshetstid. Det är en följd av att utredningens förslag om inkomstvillkor, ersättningens storlek och ersättningsperiodens längd uppmuntrar till arbete. Även om fler kvalificerar sig för arbetslöshetsersättning, trappas ersätt- ningen med tiden ner för alla. Det gör att de ekonomiska incitamen- ten att hitta och ta ett nytt arbete successivt ökar med tiden i arbets- löshet.
Konsekvenser för administration och förutsebarhet
Användandet av uppgifter från arbetsgivardeklarationer förväntas leda till förenkling av administrationen för sökande, arbetsgivare och arbetslöshetskassor och underlätta digitalisering av arbetslöshetsför- säkringen. Tillgången till sådana uppgifter förväntas också leda till ökad förutsebarhet i försäkringsskyddet för enskilda.
2 Författningstext
2.1Förslag till lag om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Lagens innehåll
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om arbetslöshetsförsäkringen och andra bestämmelser som hör till försäkringen.
2 § I lagen finns bestämmelser om
–försäkringens syfte, finansiering och ansvar m.m. i 2 kap.,
–allmänna villkor för rätt till ersättning i 3 kap.,
–villkor för vissa kategorier av sökande i 4 kap.,
–inkomstvillkor för rätt till ersättning i 5 kap.,
–ersättningens storlek i 6 kap.,
–ersättningsperiodens längd i 7 kap.,
–ersättningens form m.m. i 8 kap.,
–samordning med andra ersättningar i 9 kap.,
–varning, avstängning och frånkännande i 10 kap.,
–återbetalning av ersättning i 11 kap.,
–uppgiftsskyldighet i 12 kap.,
–handläggning av ärenden i 13 kap.,
–rättelse och ändring i 14 kap.,
–omprövning och överklagande i 15 kap.
37
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2 kap. Inledande bestämmelser
Arbetslöshetsförsäkringens syfte
1 § Arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring som syftar till att ge arbetslösa ekonomiskt stöd under omställning mellan arbeten. Försäkringen ska bidra till att tiden i arbetslöshet blir så kort som möjligt.
Arbetslöshetsförsäkringens finansiering
2 § Bestämmelser om finansiering av arbetslöshetsförsäkringen finns i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
Ansvar inom arbetslöshetsförsäkringen
Arbetslöshetskassorna
3 § Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassor som är registrerade enligt 7–14 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshets- kassor.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
4 § I 89–92 §§ lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor finns bestämmelser om Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens ansvar för tillsyn och uppföljning över arbetslöshetskassorna och arbets- löshetsförsäkringen.
5 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ansvarar även för att
1.utfärda intyg till personer som uppfyller villkoren för rätt att med bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES- land eller i Schweiz, och
2.föra det allmännas talan i domstol som anges närmare i denna
lag.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
Arbetsförmedlingen
6 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om Arbetsförmedlingens ansvar inom arbetslöshetsför- säkringen.
Internationella förhållanden och andra författningar
7 § Unionsrätten inom Europeiska unionen (EU), avtal om social trygghet eller andra avtal och överenskommelser som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av bestäm- melserna i denna lag.
8 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbets- konflikt ska tillämpas på arbetslöshetsersättning enligt denna lag.
3 kap. Allmänna villkor för rätt till ersättning
1 § Rätt till arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet har en sökande som fyllt 20 men inte 65 år, om han eller hon
1.är arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete,
2.är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, och
3.i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.
2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
1.hur en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbets- förmedlingen, och
2.villkoren för att en sökande ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
4 kap. Villkor för vissa kategorier av sökande
Sökande som har anställning
Heltidsanställd har inte rätt till ersättning
1 § En sökande som har en anställning på heltid har inte rätt till arbetslöshetsersättning, utom i det fall som anges i 2 §.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Särskilt om anställd som är tjänstledig
2 § Arbetslöshetsersättning får lämnas till en sökande som har be- viljats tjänstledighet utan lön och som av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos sin arbetsgivare, men av Försäkringskassan bedömts ha arbetsförmåga i förhållande till arbetsmarknaden i övrigt.
Ersättning enligt första stycket får lämnas, även om arbetsgivaren har en kvarvarande rehabiliteringsskyldighet, om arbetsgivaren vid- tagit de rehabiliteringsåtgärder som fram till tidpunkten för ansökan om ersättning varit möjliga.
3 § Arbetslöshetsersättning får lämnas till en sökande med deltids- anställning som beviljats tjänstledighet utan lön för att kunna utföra annat arbete med lika eller högre tjänstgöringsgrad, under förut- sättning att anställningarna inte går att kombinera.
Sökande som är företagare
Företagare har inte rätt till ersättning
4 § En sökande som är företagare har inte rätt till arbetslöshets- ersättning, utom i det fall som anges i 9 §.
5 § En sökande ska anses vara företagare om han eller hon
1.bedriver sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 § in- komstskattelagen (1999:1229), och
2.personligen utför arbete i och har ett väsentligt inflytande över den näringsverksamheten.
Vid bedömningen av om en sökande ska anses vara företagare enligt första stycket ska det bortses från
1.nödvändiga åtgärder som vidtagits i verksamheten på grund av oförutsedda händelser,
2.arbete av ideell karaktär i verksamheten, och
3.arbete i verksamheten som har utförts innan den ramtid som anges i 5 kap. 10–12 §§.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
6 § En sökande som anses vara företagare enligt 5 § och överlåter näringsverksamhet ska även efter överlåtelsen anses vara företagare, om han eller hon fortsätter att utföra arbete i eller ha ett väsentligt inflytande över verksamheten. Detsamma gäller när företagandet ut- görs av medlemskap i en ekonomisk förening och medlemskapet i föreningen upphört.
7 § En sökande ska inte längre anses vara företagare när närings- verksamheten har upphört genom att det inte vidtas några åtgärder i verksamheten eller den vid en samlad bedömning har upphört definitivt.
Med vidtagna åtgärder enligt första stycket avses inte
1.nödvändiga åtgärder som vidtagits på grund av oförutsedda hän- delser,
2.åtgärder i den upphörda näringsverksamheten på grund av en skyldighet enligt lag eller annan författning,
3.avvecklingsåtgärder i den upphörda näringsverksamheten som inte hade varit möjliga att vidta innan företagaren upphörde att bedriva verksamheten, och
4.att en lokal hyrs ut eller mark arrenderas ut som har nyttjats eller brukats i näringsverksamheten, dock under förutsättning att dessa inte tidigare har hyrts ut eller arrenderats ut i verksamheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vad som ska avses med avvecklingsåtgärder enligt andra stycket.
8 § Om näringsverksamheten återupptas av den sökande eller av en närstående person till honom eller henne får en ny bedömning av om verksamheten har upphört genom att det inte vidtas några åtgärder göras tidigast tre år från det att verksamheten återupptogs.
Undantag för deltidsföretagare
9 § Arbetslöshetsersättning får lämnas till en sökande som är före- tagare på deltid om
1.näringsverksamheten har bedrivits under minst sex månader vid sidan av ett arbete som motsvarar minst 50 procent av heltid inom den ramtid som anges i 5 kap. 10–12 §§,
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.inkomsterna från verksamheten inom ramtiden i genomsnitt per månad inte överstigit den minsta totalinkomst som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret enligt 5 kap. 1 § delat med tolv, och
3.tiden i och inkomsterna från verksamheten inte utökas under arbetslösheten.
Sökande som deltar i utbildning
Studerande har inte rätt till ersättning
10 § En sökande som deltar i utbildning har inte rätt till arbetslös- hetsersättning, utom i de fall som anges i 11–13 §§.
Undantag för vissa utbildningar
11 § Arbetslöshetsersättning får lämnas till en sökande som deltar i utbildning eller annan aktivitet som syftar till att
1.ge en orientering om olika yrken och utbildningsvägar, eller
2.underlätta omställning från ett arbete till ett annat. Arbetslöshetsersättning får lämnas för högst 15 ersättningsdagar
inom samma ersättningsperiod.
12 § Arbetslöshetsersättning får även lämnas till en sökande som deltar i en utbildning upp till 50 procent av heltid om
1.det tidigare arbetet inte har upphört på grund av utbildningen,
och
2.utbildningen inte finansieras eller har finansierats med någon form av studiestöd.
Kravet i första stycket 2 gäller inte om utbildningen har bedrivits under minst 15 veckor vid sidan av ett arbete inom den ramtid som anges i 5 kap. 10–12 §§.
Arbetslöshetsersättning får lämnas för högst 20 veckor inom samma ersättningsperiod.
13 § Arbetslöshetsersättning får också lämnas till en sökande som fortsätter att delta i en utbildning upp till heltid om
1. det tidigare arbetet inte har upphört på grund av utbildningen,
SOU 2020:37 |
Författningstext |
2.utbildningen inte finansieras eller har finansierats med någon form av studiestöd, och
3.utbildningen har bedrivits under minst 15 veckor vid sidan av ett heltidsarbete inom den ramtid som anges i 5 kap. 10–12 §§.
Arbetslöshetsersättning får lämnas för högst 20 veckor inom samma ersättningsperiod.
Föreskriftsrätt
14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att arbetslöshetsersättning ska kunna lämnas under uppehåll i utbild- ning.
Sökande som vistas utomlands
15 § En sökande som, mer än tillfälligt, vistas utomlands har inte rätt till arbetslöshetsersättning.
Sökande med avgångsvederlag, ekonomiskt skadestånd m.m.
Avgångsvederlag och ekonomiskt skadestånd
16 § En sökande som på grund av anställningens upphörande har fått ett avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön har inte rätt till arbetslöshetsersättning. Detta gäller för den tid avgångsvederlaget eller skadeståndet avser.
Lönegaranti
17 § En sökande som har blivit arbetslös på grund av arbetsgivarens konkurs och beviljas ersättning motsvarande uppsägningslön enligt lönegarantilagen (1992:497) har inte rätt till arbetslöshetsersättning. Detta gäller för den tid som ersättning från den statliga lönegarantin avser.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Föreskriftsrätt
18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur tiden i 16–17 §§ ska bestämmas.
Sökande som deltar i arbetsmarknadspolitiska program
19 § En sökande som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program har inte rätt till arbetslöshetsersättning.
Sökande som är utesluten från medlemskap
20 § En sökande som har uteslutits från medlemskap i en arbets- löshetskassa enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbets- löshetskassor har inte rätt till arbetslöshetsersättning under en tid av ett år från uteslutningen.
5 kap. Inkomstvillkor för rätt till ersättning
Krav på förvärvsinkomster under viss tid
Inkomstvillkorets huvudregel
1 § Rätt till arbetslöshetsersättning har en sökande som inom den ramtid som anges i 10–12 §§ haft
1.en minsta månadsinkomst av förvärvsarbete under minst fyra månader, och
2.en minsta totalinkomst av förvärvsarbete.
2 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen med- dela föreskrifter om den minsta månadsinkomst och minsta total- inkomst som krävs för att inkomstvillkoret ska vara uppfyllt enligt 1 §.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur inkomster som avser förvärvsarbete för mer än en kalendermånad ska räknas om vid prövning av inkomstvillkoret i 1 §.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
Inkomstvillkorets undantagsregel
3 § En sökande som inte uppfyller kravet på en minsta totalinkomst enligt 1 § 2 har rätt till arbetslöshetsersättning om han eller hon under fyra sammanhängande månader inom ramtiden uppfyllt kra- vet på en minsta månadsinkomst enligt 1 § 1.
Första stycket får tillämpas högst två gånger efter varandra, utan att ett inkomstvillkor enligt 1 § däremellan har uppfyllts.
Särskilt om företagare
4 § Vid prövning av inkomstvillkoret enligt 1 och 3 §§ får den som varit verksam som företagare inom ramtiden beakta inkomster av förvärvsarbete från verksamheten som framgår av det senaste beslutet om slutlig skatt, i stället för de inkomster han eller hon haft från samma verksamhet under ramtiden. Om det är mer förmånligt får den genom- snittliga inkomsten från verksamheten under de två år som föregår beskattningsåret i det senaste beslutet om slutlig skatt beaktas.
Storleken på månadsinkomsten ska fastställas till den inkomst som följer av första stycket delat med tolv. Den framräknade månads- inkomsten gäller för de månader företagaren har varit verksam inom ramtiden.
Vilken typ av inkomster och ersättningar som får beaktas
Inkomster av förvärvsarbete
5 § Vid prövning av inkomstvillkoret får endast sådana inkomster beaktas som en utbetalare är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för och en fysisk person är skyldig att betala egenavgifter för enligt social- avgiftslagen (200:980).
Andra jämställda ersättningar
6 § Vid prövningen av inkomstvillkorets totalinkomst får gravidi- tetspenning, föräldrapenningförmåner, sjukpenning, rehabiliterings- penning, smittbärarpenning och närståendepenning enligt socialför-
Författningstext |
SOU 2020:37 |
säkringsbalken jämställas med inkomster av förvärvsarbete enligt 5 §. Detsamma gäller ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.
Inkomster och ersättningar som inte får beaktas
7 § Vid prövning av inkomstvillkoret ska det bortses från inkomster av förvärvsarbete som
1.härför sig till deltidsföretagande enligt 4 kap. 9 § och bisyssla enligt 9 kap. 3 § andra stycket, och
2.bedrivs inom ramen för ett arbetsmarknadspolitiskt program, dock inte inkomster av förvärvsarbete inom ramen för det arbets- marknadspolitiska programmet särskilda insatser för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.
8 § Vid prövning av inkomstvillkoret ska det också bortses från inkomster från förvärvsarbete och andra jämställda ersättningar som har legat till grund för en tidigare lämnad arbetslöshetsersättning.
Föreskriftsrätt
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om att andra inkomster och ersättningar än de som anges i 5 och 6 §§ ska kunna beaktas vid prövningen av inkomstvillkoret.
Ramtid för prövning av inkomstvillkoret
Ramtidens fastställande
10 § Med ramtid avses de tolv månader som närmast föregått den månad som den sökande begär arbetslöshetsersättning för, utom i de fall som anges i 11 och 12 §§.
11 § För en sökande som har förbrukat alla ersättningsdagar i en ersättningsperiod och arbetat under ersättningsperioden får ramtiden avse de tolv månader som räknas från och med den senaste månaden under ersättningsperioden då den sökande haft en minsta månads- inkomst som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret enligt 1 §.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
Om den sökande inte uppfyllt inkomstvillkoret under den tid som anges i första stycket får ramtiden förskjutas bakåt inom ersätt- ningsperioden till dess att ett inkomstvillkor är uppfyllt.
12 § För en sökande som har anvisats till ett arbetsmarknadspoli- tiskt program i anslutning till arbetslöshetens inträde och efter del- tagandet i programmet begär arbetslöshetsersättning ska ramtiden avse de tolv månader som föregått anvisningen.
Första stycket gäller endast om den sökande begär arbetslöshets- ersättning inom tolv månader efter att deltagandet i programmet har avslutats. Bestämmelser om överhoppningsbar tid i 13–15 §§ ska till- lämpas när det prövas om en begäran gjorts inom tolv månader.
Överhoppningsbar tid
13 § När ramtid ska fastställas räknas inte månader för vissa för- hållanden som anges i 14 § under förutsättning att de varat minst tre sammanhängande månader (överhoppningsbar tid). Detta gäller endast om inkomsten av förvärvsarbete under dessa månader understiger den minsta inkomst per månad som gäller för att uppfylla ett inkomst- villkor.
Den totala överhoppningsbara tiden får uppgå till maximalt
36 månader.
14 § Med vissa förhållanden i 13 § avses
1.militär utbildning som rekryt inom Försvarsmakten,
2.tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt,
3.uppdrag av socialnämnden att ta emot barn i ett sådant hem som avses i 6 kap. 6 § första och tredje styckena socialtjänstlagen (2001:453) samt 9 § lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, om uppdraget, på socialnämndens begäran, varit av sådan omfattning att den sökande varit tvungen att helt avstå från förvärvsarbete och mottagandet inte bedrivits yrkesmässigt,
4.biståndsarbete utomlands för vilket SIDA eller annan statlig myndighet stått för lönekostnaderna om förvärvsinkomsterna inte kan användas vid prövning av inkomstvillkoret,
5.vistelse utomlands till följd av att en sökande följt med sin make, maka eller sambo vid dennes arbete i utlandet under förutsättning
Författningstext |
SOU 2020:37 |
att makens, makans eller sambons arbetsgivare har sitt säte i Sverige och att lönen betalas ut från Sverige,
6.förvärvsarbete som arbetsgivaren finansierat med särskilt anställ- ningsstöd,
7.beslut enligt smittskyddslagen (2004:168) eller livsmedelslagen (2006:804) eller föreskrifter som har meddelats med stöd av livs- medelslagen, dock inte när det är fråga om hälsokontroll vid inresa enligt 3 kap. 8 § smittskyddslagen eller avspärrning enligt 3 kap. 10 § smittskyddslagen,
8.tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,
9.styrkt sjukdom,
10.vård av närstående under tid med närståendepenning enligt socialförsäkringsbalken,
11.tid med föräldrapenningförmån enligt socialförsäkringsbalken,
12.vård av eget barn som inte har fyllt 2 år eller vård av adoptiv- barn i 2 år efter barnets ankomst i familjen,
13.frihetsberövande på kriminalvårdens område, och
14.avslutad heltidsutbildning.
15 § Om det är mer förmånligt för den sökande ska, när ramtiden bestäms, tid hoppas över då den sökande har
1.bedrivit sammanhängande heltidsstudier under minst ett år,
2.bedrivit verksamhet som företagare, om företaget lagts ned inom 36 månader från starten, och
3.deltagit i korttidsarbete för vilket preliminärt stöd har lämnats enligt lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete.
Vid prövningen enligt första stycket ska tiden hoppas över i sin helhet, dock högst 36 månader räknat tillsammans med annan över- hoppningsbar tid enligt 14 §.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
6 kap. Ersättningens storlek
Grunder för bestämmandet av ersättningens storlek
1 § Arbetslöshetsersättningens storlek bestäms till ett belopp per månad utifrån en ersättningsgrundande inkomst, den sökandes med- lemskap i eller anslutning till en arbetslöshetskassa och tid med arbets- löshetsersättning enligt vad som närmare anges i detta kapitel.
Ersättningsgrundande inkomst
2 § Den ersättningsgrundande inkomsten för en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt
1.huvudregeln i 5 kap. 1 § ska fastställas till ett belopp som mot- svarar den sökandes totalinkomst av förvärvsarbete som har legat till grund för prövningen av inkomstvillkoret delat med tolv, eller
2.undantagsregeln i 5 kap. 2 § ska fastställas till ett belopp som motsvarar den minsta totalinkomst som krävs för att uppfylla ett in- komstvillkor enligt 5 kap. 1 § delat med tolv.
3 § För en sökande som under ersättningsperioden på nytt upp- fyller ett inkomstvillkor får, om det är förmånligare, den tidigare fastställda ersättningsgrundande inkomsten användas för den nya ersättningsperioden.
4 § Regeringen kan med stöd 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om en högsta ersättningsgrundande inkomst.
Medlemskap i eller anslutning till en arbetslöshetskassa
5 § Arbetslöshetsersättningen ska bestämmas till 80 procent av den ersättningsgrundande inkomsten om den sökande varit medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa under minst tolv månader inom den ramtid som anges i 5 kap. 10–12 §§.
Ersättningen ska bestämmas till 65 procent av den ersättnings- grundande inkomsten om den sökande har varit medlem i eller anslu- ten till en arbetslöshetskassa under minst sex men inte tolv månader inom ramtiden.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Ersättningen ska bestämmas till 50 procent av den ersättnings- grundande inkomsten om den sökande inte uppfyller kravet på med- lems- eller anslutningstid enligt första eller andra stycket.
6 § Vid beräkning av den tid en sökande varit medlem i eller anslu- ten till en arbetslöshetskassa enligt 5 § ska endast sammanhängande månader inom ramtiden beaktas. Vid den beräkningen ska det bort- ses från avbrott i medlemskap som understiger en kalendermånad, om den sammanlagda avbrottstiden inte överstiger åtta veckor. Detta gäller dock inte avbrott till följd av ett beslut om uteslutning enligt 37 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.
Vid beräkning av den tid en sökande varit medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa enligt 5 § ska det bortses från månader då den sökande omfattats av en annan stats lagstiftning enligt art. 11–16 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
För att en sökande ska behålla den ersättningsnivå som har be- stämts enligt 5 § måste han eller hon fortsätta att vara medlem i eller ansluten till en arbetslöshetskassa även under arbetslösheten.
Nedtrappning av ersättning
7 § Arbetslöshetsersättning som har bestämts enligt 2–6 §§ ska trappas ned med 10 procentenheter efter 100 ersättningsdagar i ersätt- ningsperioden. Efter 200 ersättningsdagar ska ersättningen trappas ned med ytterligare 5 procentenheter.
För en sökande som påbörjar en ny ersättningsperiod beräknad på en tidigare ersättningsgrundande inkomst enligt 3 § ska arbetslöshets- ersättningen bestämmas till 5 procentenheter lägre än de 100 senaste ersättningsdagarna. Därefter ska ersättningen trappas ned enligt första stycket.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
7 kap. Ersättningsperiodens längd
Karenstid
1 § Arbetslöshetsersättning lämnas inte för de första sex ersätt- ningsdagarna i en ersättningsperiod (karenstid). I karenstiden räknas endast de dagar för vilka ersättning skulle ha lämnats om karenstiden löpt ut.
Karenstiden enligt första stycket får inte överstiga sex kalender- dagar inom en tolvmånadersperiod.
Ersättningsperiodens längd
2 § Arbetslöshetsersättning för en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt huvudregeln i 5 kap. 1 § lämnas under längst
–300 ersättningsdagar om han eller hon under minst tolv månader inom den ramtid som anges i 5 kap. 10–12 §§ haft inkomster av för- värvsarbete motsvarande den minsta månadsinkomst som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret,
–200 ersättningsdagar om han eller hon under minst åtta men inte tolv månader inom ramtiden haft inkomster av förvärvsarbete motsvarande den minsta månadsinkomst som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret, eller
–100 ersättningsdagar om han eller hon under minst fyra men inte åtta månader inom ramtiden haft inkomster av förvärvsarbete motsvarande den minsta månadsinkomst som krävs för att uppfylla inkomstvillkoret.
3 § Arbetslöshetsersättning lämnas under längst 66 ersättnings- dagar till en sökande som har uppfyllt ett inkomstvillkor enligt undan- tagsregeln i 5 kap. 2 §.
8 kap. Ersättningens form m.m.
Ersättning som ett belopp per månad
1 § Arbetslöshetsersättning beräknas och lämnas i form av ett belopp per kalendermånad. Ersättningen per kalendermånad fastställs enligt 6 kap.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2 § En kalendermånad med arbetslöshetsersättning motsvarar
22 ersättningsdagar. Antalet ersättningsdagar i en ersättningsperiod fastställs enligt 7 kap.
Hur ersättningen minskas
3 § Arbetslöshetsersättningen ska minskas proportionerligt för en sökande som under en del av kalendermånad inte har rätt till ersätt- ning på grund av att han eller hon inte uppfyller de allmänna villkoren i 2 kap. eller omfattas av villkoren för vissa kategorier av sökanden i 3 kap.
Ersättningen enligt första stycket får minskas med motsvarande högst fem ersättningsdagar per kalendervecka.
Om arbetslöshetsersättningen ska minskas genom samordning med andra ersättningar enligt 9 kap. tillämpas inte bestämmelserna i denna paragraf.
Hur ersättningsdagar räknas av från ersättningsperioden
4 § För varje kalendermånad en sökande fått hel arbetslöshets- ersättning, räknas 22 ersättningsdagar av från ersättningsperioden.
Första stycket gäller även om en sökandes inte har fått hel ersätt- ning om det beror på att han eller hon har frånkänts rätt till ersättning, eller fått pension eller ersättning från annan på grund av arbets- löshet.
5 § Om den sökande inte fått hel arbetslöshetsersättning för en kalendermånad av annan anledning än vad som följer av 4 § andra stycket ska ersättningsdagar räknas av proportionerligt från ersätt- ningsperioden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur ersättningsdagarna ska räknas av proportionerligt.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
6 § Dagar med aktivitetsstöd ska räknas av från ersättningsperioden med en dag för varje dag med aktivitetsstöd som har lämnats efter den månad som det inkomstvillkor som ligger till grund för ersättnings- perioden har uppfyllts.
Hur ersättningen betalas ut
7 § Arbetslöshetsersättningen betalas ut månadsvis i efterskott. Om det finns särskilda skäl får ersättningen betalas ut på annat
sätt än månadsvis.
8 § Arbetslöshetsersättning som understiger 100 kronor betalas inte ut och brutet krontal jämnas ut till närmaste högre krontal.
Pågående ersättningsperiod
9 § En pågående ersättningsperiod som har fastställts enligt 7 kap. måste förbrukas innan en sökande kan få arbetslöshetsersättning för en ny ersättningsperiod.
Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden är för- brukad får den sökande fortsätta på den ersättningsperioden om han eller hon har fått arbetslöshetsersättning eller aktivitetsstöd någon gång under de tolv månader som närmast föregår den månad som ansökan avser. Vid den prövningen tillämpas bestämmelserna om överhoppningsbar tid i 5 kap 13–15 §§.
Särskild prövning för deltagare i arbetsmarknadspolitiska program
Prövning av inkomstvillkor m.m.
10 § Om det behövs för att fastställa storleken på aktivitetsstödet för den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program får en pröv- ning göras av om han eller hon uppfyller ett inkomstvillkor enligt denna lag. Vid en sådan prövning får även storlek och längd på arbets- löshetsersättningen bestämmas på samma sätt som för en sökande som begär sådan ersättning.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Ramtid och överhoppningsbar tid
11 § Vid en prövning av inkomstvillkoret enligt 10 § ska ramtiden avse de tolv månader som närmast föregått den månad då sökanden påbörjade programmet.
Bestämmelser om överhoppningsbar tid i 5 kap. 13–15 §§ ska tillämpas på ramtidens bestämmande enligt första stycket.
9 kap. Samordning med andra ersättningar
Med förvärvsinkomster
Huvudregel
1 § Arbetslöshetsersättningen ska minskas för en sökande som haft inkomst av förvärvsarbete på deltid samma månad som han eller hon begär ersättning för. Ersättningen ska minskas proportionerligt i förhållande till den sökandes inkomster av förvärvsarbete innan arbetslösheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
1.formeln för hur arbetslöshetsersättningen ska minskas enligt första stycket, och
2.hur arbetslöshetsersättningen ska minskas för den som har in- komster från förvärvsarbete på deltid som avser flera kalender- månader.
2 § Arbetslöshetsersättning får lämnas under högst 14 månader inom en ersättningsperiod vid sidan av inkomst från förvärvsarbete på deltid.
Särskilt om bisyssla och deltidsföretagande
3 § Bestämmelserna i 1 § ska inte tillämpas på inkomster av för- värvsarbete från deltidsföretagande enligt 4 kap. 9 § eller bisyssla.
Med bisyssla enligt första stycket avses ett arbete som innan arbetslöshetens inträde och inom ramtiden enligt 5 kap. 10–12 §§ har utförts under minst sex månader vid sidan av ett annat arbete på heltid, under förutsättning att
SOU 2020:37 |
Författningstext |
1.inkomsterna från bisysslan inom ramtiden i genomsnitt per månad inte överstigit den minsta totalinkomst som krävs för att upp- fylla inkomstvillkoret enligt 5 kap. 1 § delat med tolv, och
2.att omfattningen av bisysslan inte utökas under arbetslösheten. Vid prövningen av om en sökande ska anses uppfylla villkoren för
bisyssla enligt andra stycket ska det bortses från arbete som han eller hon bedrivit inom ramen för ett företag.
4 § Om inkomsterna från bisysslan överstiger den inkomst som följer av 3 § andra stycket 1, ska överskjutande belopp minska arbets- löshetsersättningen enligt huvudregeln i 1 §.
Med pension
5 § Arbetslöshetsersättningen ska minskas för en sökande som fått allmän pension eller annan pension som lämnas på grund av förvärvs- arbete under samma månad som han eller hon begär arbetslöshets- ersättning för. Ersättningen ska i sådant fall minskas med ett belopp som motsvarar pensionen den månaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om hur pension som avser annan tid än en månad ska omräknas till ett månads- belopp.
Med ersättning från annan på grund av arbetslöshet
6 § Arbetslöshetsersättningen ska minskas för en sökande som fått ersättning från någon annan än arbetslöshetskassan på grund av arbets- löshet under samma månad som han eller hon begär arbetslöshets- ersättning för.
Första stycket gäller endast om summan av ersättningarna över- stiger den arbetslöshetsersättning som skulle ha lämnats enligt 6 kap. 5–7 §§, dock utan beaktande av den högsta ersättningsgrundande inkomsten som regeringen kan meddela föreskrifter om. Arbetslös- hetsersättningen ska i sådana fall minskas med ett belopp som över- stiger den ersättning som skulle ha lämnats.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
10 kap. Varning, avstängning och frånkännande
Varning och avstängning från rätt till ersättning
När en sökande missköter arbetssökandet
1 § En sökande ska varnas om han eller hon inte aktivt sökt lämp- liga arbeten.
En sökande ska också varnas om han eller hon utan godtagbart skäl inte
1.medverkat till att upprätta en individuell handlingsplan,
2.lämnat en aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen inom utsatt
tid,
3.besökt eller tagit kontakt med Arbetsförmedlingen eller en kom- pletterande aktör vid en bestämd tidpunkt, eller
4.sökt anvisat lämpligt arbete.
Om sökanden missköter arbetssökandet enligt första eller andra stycket vid upprepade tillfällen inom samma ersättningsperiod ska han eller hon stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 1 ersätt- ningsdag vid det andra tillfället, 5 ersättningsdagar vid det tredje till- fället och 10 ersättningsdagar vid det fjärde tillfället. Om något sådant förhållande upprepas en femte gång inom ersättningsperioden upp- hör rätten till arbetslöshetsersättning för kvarvarande ersättnings- dagar i den ersättningsperioden.
När en sökande förlänger tiden i arbetslöshet
2 § En sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 5 ersättningsdagar, om han eller hon utan godtagbart skäl
1.avvisat ett erbjudet lämpligt arbete,
2.genom sitt uppträdande uppenbarligen vållat att en anställning inte kommit till stånd, eller
3.avvisat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivitetsstöd lämnas.
Om sökanden förlänger tiden i arbetslöshet enligt första stycket
ianslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 10 ersättnings- dagar vid det andra tillfället och i 45 ersättningsdagar vid det tredje tillfället. Om något sådant förhållande upprepas en fjärde gång inom
SOU 2020:37 |
Författningstext |
ersättningsperioden upphör rätten till arbetslöshetsersättning för kvarvarande ersättningsdagar i den ersättningsperioden.
När en sökande orsakar sin arbetslöshet
3 § En sökande ska stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning i 45 ersättningsdagar, om han eller hon
1.utan giltig anledning lämnat sitt arbete,
2.på grund av otillbörligt uppförande skilts från sitt arbete,
3.utan giltig anledning lämnat ett arbetsmarknadspolitiskt pro- gram för vilket aktivitetsstöd lämnas, eller
4.uppträtt på ett sådant sätt att Arbetsförmedlingen återkallat en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt program för vilket aktivi- tetsstöd lämnas.
Den sökande ska dock stängas av i 20 ersättningsdagar om det är sannolikt att arbetet skulle ha varat högst 10 dagar eller om program- met skulle ha pågått i högst 10 dagar.
Om sökanden orsakar sin arbetslöshet enligt första stycket en andra gång i anslutning till eller inom samma ersättningsperiod, ska han eller hon på nytt stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning enligt första eller andra stycket. Om något sådant förhållande upp- repas en tredje gång inom ersättningsperioden upphör rätten till arbetslöshetsersättning för kvarvarande ersättningsdagar i den ersätt- ningsperioden.
Sammanläggning av sanktionsgrunder
4 § Vid prövningen av om en sökande ska varnas eller stängas av från rätt till arbetslöshetsersättning får upprepade fall av missköt- samhet med arbetssökandet, förlängning av tid i arbetslöshet och orsakande av arbetslöshet enligt 1–3 §§ läggas till grund för ett beslut om varning eller avstängning (sammanläggning).
Sammanläggning enligt första stycket får endast göras för sank- tionsgrundande förhållanden
1.som inträffat innan en sökande har informerats om att han eller hon kan komma att varnas eller stängas av från rätt till arbetslöshets- ersättning, och
2.inom en och samma grupp av sanktioner.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Om det finns särskilda skäl får sanktionsgrundande förhållanden efter den tidpunkt som anges i andra stycket 1 beaktas.
Avstängningstidens beräkning
5 § Avstängning från rätt till arbetslöshetsersättning (avstängnings- tiden) ska räknas från och med den dag då grunden för avstängningen inträffade.
Om ett förhållande som medför avstängning inträffar under en pågående avstängningstid ska dock den nya avstängningstiden gälla från utgången av den föregående avstängningstiden.
I avstängningstiden ingår dagar för vilka karenstid skulle ha till- godoräknats eller som det skulle ha lämnats arbetslöshetsersättning för om avstängning inte hade skett. Detsamma gäller dagar när den sökande utfört förvärvsarbete.
6 § En avstängning får inte pågå längre än 112 kalenderdagar räk- nat från det avstängningsgrundande förhållandet.
Om ny grund för avstängning inträffar under pågående avstäng- ningstid, får avstängningen med anledning av det nya avstängnings- grundande förhållandet inte pågå längre än 112 kalenderdagar räknat från utgången av den föregående avstängningstiden.
Lämpligt arbete
7 § Ett arbete ska anses lämpligt om
1.det inom ramen för tillgången på arbetstillfällen tagits skälig hänsyn till den sökandes förutsättningar för arbetet och andra per- sonliga förhållanden,
2.anställningsförmånerna är förenliga med de förmåner som arbets- tagare får som är anställda enligt kollektivavtal eller, om kollektivavtal inte finns, är skäliga i förhållande till de förmåner arbetstagare med likvärdiga arbetsuppgifter och kvalifikationer får vid jämförliga företag,
3.arbetet inte hänför sig till en arbetsplats där arbetskonflikt råder till följd av stridsåtgärder som är lovliga enligt lag och kollektivavtal, och
SOU 2020:37 |
Författningstext |
4.förhållandena på arbetsplatsen motsvarar vad som anges i för- fattning eller myndighetsföreskrifter om åtgärder till förebyggande av ohälsa eller olycksfall.
Särskilt om förtroendeuppdrag
8 § Med lämpligt arbete i 1 och 2 §§ och med anställning i 2 § avses inte förtroendeuppdrag som enligt lag ger rätt till ledighet från anställning.
Föreskriftsrätt
9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela
1.föreskrifter om vad som ska anses utgöra godtagbara skäl och giltig anledning, och
2.ytterligare föreskrifter om lämpligt arbete.
Frånkännande av rätt till ersättning
Oriktiga eller vilseledande uppgifter
10 § Den som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter eller låtit bli att anmäla ändrade förhållan- den till arbetslöshetskassan om ett förhållande som är av betydelse för hans eller hennes rätt till arbetslöshetsersättning, ska frånkännas rätt till sådan ersättning.
Den som är medlem i arbetslöshetskassan får frånkännas rätt till arbetslöshetsersättning endast om kassan vid prövning enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor har funnit att han eller hon inte ska uteslutas som medlem.
Beräkning av frånkännandetiden
11 § Ett beslut om frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning enligt 10 § ska avse 130 ersättningsdagar.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Om det finns förmildrande omständigheter får ett beslut om från- kännande enligt första stycket avse färre dagar, dock lägst 45 ersätt- ningsdagar. Om det finns försvårande omständigheter får beslutet avse fler dagar, dock högst 195 ersättningsdagar.
12 § Ett beslut om frånkännande av rätt till arbetslöshetsersättning ska gälla från och med den dag då arbetslöshetskassan inledde utred- ningen av det förhållande som ligger till grund för beslutet.
Ett beslut enligt första stycket får inte grundas på ett förhållande som ligger längre bakåt i tiden än fem år, räknat från den tidpunkt då arbetslöshetskassan inledde utredningen.
11 kap. Återbetalning av ersättning
Återbetalningsskyldighet
1 § En enskild som fått arbetslöshetsersättning är återbetalnings- skyldig om han eller hon har förorsakat att ersättning har lämnats på felaktig grund eller med ett för högt belopp, genom att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmälnings- skyldighet.
Detsamma gäller om arbetslöshetsersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den enskilde har insett eller skäligen borde ha insett detta.
2 § En enskild som fått arbetslöshetsersättning är, utöver vad som anges i 1 §, återbetalningsskyldig om han eller hon senare har fått lön eller ekonomiskt skadestånd för samma tid som den utbetalda arbets- löshetsersättningen.
3 § Om en enskild är återbetalningsskyldig enligt 1 eller 2 § ska det felaktigt utbetalda beloppet återkrävas.
Anstånd med betalning
4 § Om en enskild är återbetalningsskyldig får anstånd med betal- ningen medges. Det får också träffas avtal med honom eller henne om en avbetalningsplan.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
I fall som anges i första stycket ska ränta tas ut på det obetalda beloppet. Ränta ska tas ut från den dag då anståndet beviljades eller avtalet om avbetalningsplan träffades, dock inte för tid innan det återkrävda beloppet har förfallit till betalning. Ränta ska tas ut efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.
Dröjsmålsränta
5 § Om ett belopp som har återkrävts inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet.
Detsamma gäller när den enskilde beviljats anstånd med betal- ningen eller träffat ett avtal om en avbetalningsplan och betalning inte sker inom den tid som följer av beslutet om anstånd eller avtalet.
Eftergift
6 § Om det med hänsyn till den enskildes personliga eller eko- nomiska förhållanden eller andra omständigheter finns särskilda skäl för det, får det beslutas om att helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning eller ränta.
Kvittning
7 § Vid återbetalningsskyldighet får det, vid en senare utbetalning av arbetslöshetsersättning, dras av ett skäligt belopp i avräkning mot det krävda beloppet. Detsamma gäller en skyldighet att betala ränta.
12 kap. Uppgiftsskyldighet
För myndigheter
1 § Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkrings- kassan och Pensionsmyndigheten ska lämna de uppgifter till en arbets- löshetskassa om enskild som har betydelse för ett ärende hos kassan enligt denna lag.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2 § Arbetsförmedlingen ska lämna de uppgifter till Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen som har betydelse för
1.inspektionens tillsyn över ärenden om arbetslöshetsersättning,
och
2.att utfärda intyg om att med bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz.
3 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ska lämna de upp- gifter till Arbetsförmedlingen som har betydelse för Arbetsförmed- lingens uppföljnings-, analys- och utvärderingsarbete.
För arbetslöshetskassor
4 § En arbetslöshetskassa ska lämna de uppgifter till Arbetsför- medlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Krono- fogdemyndigheten och Pensionsmyndigheten om enskild som har betydelse för ett ärende hos den mottagande myndigheten.
5 § En arbetslöshetskassa ska lämna de uppgifter till en annan arbets- löshetskassa om enskild som har betydelse för ett ärende hos den mottagande kassan enligt denna lag.
För arbetsgivare och uppdragsgivare
6 § En arbetsgivare eller uppdragsgivare ska på begäran lämna de uppgifter till en arbetslöshetskassa om enskilds anställnings- och uppdragsförhållanden som har betydelse för ett ärende hos kassan enligt denna lag.
7 § En arbetsgivare eller uppdragsgivare som inte fullgör en upp- giftsskyldighet enligt 6 § döms till böter.
Till ansvar enligt första stycket döms det inte om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller bidragsbrottslagen (2007:612).
SOU 2020:37 |
Författningstext |
13 kap. Handläggning av ärenden
Ansökan
Om arbetslöshetsersättning
1 § Den som vill begära arbetslöshetsersättning ska ansöka om ersättningen hos arbetslöshetskassan.
En ansökan ska innehålla de uppgifter som behövs i ärendet. Upp- gifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete.
2 § En ansökan om arbetslöshetsersättning ska göras senast vid utgången av månaden efter den månad som ansökan avser.
Görs inte ansökan inom den angivna tiden är rätten till arbetslös- hetsersättning för den månaden förlorad, om det inte finns särskilda skäl.
Om utfärdande av U2-intyg
3 § Den som vill begära intyg om att med bibehållen arbetslöshets- ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz ska ansöka om intyget hos Inspektionen för arbetslöshetsförsäk- ringen.
4 § Bestämmelser om när en ansökan enligt 3 § senast ska ha kom- mit in finns i artikel 55 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestäm- melser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Föreskriftsrätt
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om den ansökan som avses i 1–3 §§.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Beredning av ärenden
Utredningsansvar
6 § Den som beslutar i ett ärende (beslutsinstansen) ska se till att ärendet blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver.
När det behövs i ett ärende får beslutsinstansen ställa frågor till arbetsgivare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter.
Den enskildes skyldighet att medverka i utredningen
7 § Den enskilde är skyldig att lämna de uppgifter som är av bety- delse för ett ärende enligt denna lag. För sådant uppgiftslämnande gäller 1 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.
Kommunikation
8 § Innan beslutsinstansen fattar beslut i ett ärende ska den, om det inte är uppenbart obehövligt, underrätta den enskilde om allt material av betydelse för beslutet och ge honom eller henne tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet.
Beslutsinstansen bestämmer hur underrättelse ska ske. Under- rättelse får ske genom delgivning.
Underrättelseskyldigheten gäller med de begränsningar som följer av 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Avvisa en ansökan
9 § Om en ansökan är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för någon prövning i sak ska beslutsinstansen avvisa den.
Om ansökan inte i övrigt uppfyller föreskrifterna i 1 § andra stycket eller det som annars är särskilt föreskrivet, ska beslutsinstansen också avvisa ansökan om inte bristen är av ringa betydelse.
10 § Beslutsinstansen får inte avvisa en ansökan om den enskilde inte först har förelagts att avhjälpa bristen vid påföljd att ansökan annars kommer att avvisas. Föreläggandet får ske genom delgivning.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
Beslut
Beslut av arbetslöshetskassan
11 § Arbetslöshetskassan fattar beslut i ärenden enligt denna lag, utom i det fall som anges i 12 §.
Beslut av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
12 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen fattar beslut i ärenden om intyg om att med bibehållen arbetslöshetsersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz.
Inspektionen får inte förlänga en beslutad period att med bibe- hållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz så att perioden sammantaget överstiger tre månader.
Motivering av beslut
13 § Ett beslut som kan antas påverka en enskilds situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omstän- digheter som har varit avgörande för beslutet.
Underrättelse om ett beslut och hur det överklagas
14 § Den som meddelar ett beslut enligt denna lag ska så snart som möjligt underrätta den enskilde om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om den enskilde får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det går till. En underrättelse om hur man över- klagar ska innehålla information om vilka krav som ställs på över- klagandets form och innehåll och vad som gäller i fråga om ingivande och överklagandetid.
Den som meddelar beslutet bestämmer hur underrättelsen ska ske. En underrättelse ska dock alltid vara skriftlig om den enskilde begär det. Underrättelse får ske genom delgivning.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
När ett beslut gäller
15 § Beslut enligt denna lag ska gälla omedelbart, om inte något annat har angetts i beslutet eller bestämts av den domstol som ska överpröva beslutet.
Anmäla ändrade förhållanden
16 § Den som ansöker om, har rätt till eller får arbetslöshetsersätt- ning ska anmäla ändrade förhållanden som påverkar rätten till eller storleken på ersättningen till arbetslöshetskassan. För sådant upp- giftslämnande gäller 1 § andra stycket, om inte särskilda skäl talar mot det.
En anmälan enligt första stycket ska göras så snart som möjligt och senast 14 dagar efter det att den sökande fick kännedom om förändringen.
Interimistiska beslut
17 § Arbetslöshetskassan får besluta om arbetslöshetsersättning för tid fram till dess att ett ärende har avgjorts, om det
1.inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om rätt till arbetslös- hetsersättning finns,
2.är sannolikt att sådan rätt finns, och
3.är av väsentlig betydelse för den som begär arbetslöshetsersätt- ningen.
Ett beslut enligt första stycket får meddelas även när det står klart att rätt till arbetslöshetsersättning finns men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan betydande dröjsmål.
14 kap. Rättelse och ändring
När ett beslut får rättas
1 § Ett beslut enligt denna lag som innehåller en uppenbar felaktig- het till följd av skrivfel, räknefel eller något annat liknande förbise- ende får rättas av den som har meddelat beslutet.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
När ett beslut får ändras
2 § Ett beslut enligt denna lag får ändras av den som har meddelat beslutet som första instans om den anser att beslutet är felaktigt på grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon annan anledning.
Ett beslut som till sin karaktär är gynnande för en enskild får dock ändras till den enskildes nackdel bara om felaktigheten beror på att han eller hon har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter.
När ett beslut ska ändras
3 § Ett beslut enligt denna lag ska ändras av den som har meddelat beslutet som första instans om
1.den anser att beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende på grund av att det har tillkommit nya omständigheter eller av någon annan anledning, och
2.beslutet kan ändras snabbt och enkelt och utan att det blir till nackdel för den enskilde.
När ett beslut som har överklagats får ändras
4 § Ett beslut som har överklagats får ändras av den som har med- delat beslutet som första instans enbart i sådana fall som avses i 3 § och bara om överklagandet och övriga handlingar i ärendet ännu inte har överlämnats till den högre instans som ska pröva överklagandet.
När ett beslut senast får rättas eller ändras
5 § En rättelse eller ändring av ett beslut enligt 1–3 §§ får inte göras sedan mer än två år förflutit från den dag då beslutet meddelades.
Ett beslut får rättas eller ändras även efter det att tiden har gått ut, om det först därefter har kommit fram att beslutet har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
15 kap. Omprövning och överklagande
Omprövning
Begäran om omprövning
1 § Arbetslöshetskassans beslut enligt denna lag ska omprövas av kassan om det begärs av den enskilde som beslutet angår. Detta gäller inte om arbetslöshetskassan redan har rättat eller ändrat beslutet enligt 14 kap.
Vid en omprövning enligt första stycket får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Formkrav för begäran om omprövning
2 § Bestämmelser om överklagande i 11–14 §§ och om underrättelse av ett beslut och hur det överklagas i 13 kap. 14 § ska i relevanta delar tillämpas för en begäran om omprövning.
Överklagande
Till vilken myndighet som beslut överklagas
3 § Beslut enligt denna lag överklagas till allmän förvaltningsdom- stol, om inte annat följer av lagen (1969:93) om begränsning av sam- hällsstöd vid arbetskonflikt.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
4 § Behörig förvaltningsrätt är den inom vars domkrets den enskilde var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om han eller hon inte var folkbokförd i Sverige är behörig förvaltningsrätt den inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats.
Vilka beslut som får överklagas
5 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas om beslutet kan antas påverka en enskilds situation på ett inte obetydligt sätt.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
6 § Arbetslöshetskassans beslut får inte överklagas av den enskilde innan kassan har omprövat sitt beslut enligt 1 §.
Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska över- klagandet anses som en begäran om omprövning.
Vem som får överklaga ett beslut
7 § Ett beslut enligt denna lag får överklagas av den enskilde som beslutet angår, om det har gått honom eller henne emot.
8 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får överklaga en arbetslöshetskassas och en domstols beslut enligt denna lag.
Vem som är motpart i överinstans
9 § I ett mål där en enskild överklagar en arbetslöshetskassas beslut är kassan den enskildes motpart.
10 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får överta en arbets- löshetskassas uppgift att i förvaltningsrätten och kammarrätten föra det allmännas talan.
Inspektionen för det allmännas talan i Högsta förvaltningsdom- stolen.
Hur ett beslut överklagas
11 § Ett överklagande av ett beslut ska göras skriftligen till den högre instans som ska pröva överklagandet (överinstansen). Över- klagandet ska dock ges in till den instans som har meddelat beslutet (beslutsinstansen).
12 § I överklagandet ska den som överklagar ange vilket beslut som överklagas och på vilket sätt han eller hon vill att beslutet ska ändras.
I 3 och 4 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns ytterligare bestämmelser om vad ett överklagande som ska prövas av allmän för- valtningsdomstol ska innehålla.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Överklagandetiden
13 § Ett överklagande av ett beslut ska ha kommit in till besluts- instansen inom två månader från den dag då den som överklagar fick del av beslutet genom den instansen.
Om den som överklagar är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag som beslutet meddelades.
Beslutsinstansens åtgärder
14 § Beslutsinstansen prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Om det har kommit in för sent ska den instansen besluta att överklagandet inte får tas upp till prövning (avvisning).
Ett överklagande ska dock inte avvisas om
1.förseningen beror på att beslutsinstansen inte har lämnat en korrekt underrättelse om hur man överklagar, eller
2.överklagandet har kommit in till överinstansen inom överkla- gandetiden.
15 § Om överklagandet inte avvisas ska beslutsinstansen skynd- samt överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till överinstansen.
Om beslutsinstansen ändrar ett beslut som har överklagats, ska den överlämna även det nya beslutet till överinstansen. Överkla- gandet ska anses omfatta det nya beslutet.
Överinstansens åtgärder
16 § Överinstansen prövar frågor om att avvisa ett överklagande på någon annan grund än att det har kommit in för sent.
Om ett överklagande felaktigt har getts in till överinstansen, ska den instansen vidarebefordra överklagandet till beslutsinstansen och samtidigt ange vilken dag som överklagandet kom in till överinstansen.
17 § Överinstansen får bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Genom lagen upphävs lagen (1997:238) om arbetslöshetsför- säkring.
3.Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för den som har en pågående ersättningsperiod vid ikraftträdandet.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.2Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 20, 25 kap. 7 a och 59 kap. 13 §§ socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
6 kap.
20 §1
Den som får någon av följande förmåner är försäkrad för inkomst- relaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 6 § 5, inkomstgrundad ålderspension enligt 6 § 8 och inkomst- relaterad efterlevandeförmån enligt 6 § 9 och 11:
1. omvårdnadsbidrag enligt 5 kap. 9 § 5,
2. dagpenning från arbetslös- |
2. arbetslöshetsersättning från |
hetskassa, |
arbetslöshetskassa, |
3.aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
4.ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF),
5.dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, och
6.stipendium som enligt 11 kap. 46 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska tas upp som intäkt i inkomstslaget tjänst.
25 kap.
7 a §2
För en försäkrad som har in- |
För en försäkrad som har in- |
komst av anställning, bedriver |
komst av anställning, bedriver |
näringsverksamhet i aktiebolags- |
näringsverksamhet i aktiebolags- |
form och som är företagare i den |
form och som är företagare i den |
mening som avses i 34–34 c §§ |
mening som avses i 4 kap. 5 och |
lagen (1997:238) om arbets- |
6 §§ lagen (202X:XX) om arbets- |
löshetsförsäkring ska, under en |
löshetsförsäkring ska, under en |
tid om 36 månader räknat från |
tid om 36 månader räknat från |
1Senaste lydelse 2018:1265.
2Senaste lydelse 2018:670.
SOU 2020:37Författningstext
den månad då anmälan för regi- |
den månad då anmälan för regi- |
strering enligt 7 kap. 2 § skatte- |
strering enligt 7 kap. 2 § skatte- |
förfarandelagen (2011:1244) har |
förfarandelagen (2011:1244) har |
gjorts eller borde ha gjorts (upp- |
gjorts eller borde ha gjorts (upp- |
byggnadsskedet), den sjukpen- |
byggnadsskedet), den sjukpen- |
ninggrundande inkomsten av an- |
ninggrundande inkomsten av an- |
ställningen i aktiebolaget beräknas |
ställningen i aktiebolaget beräknas |
till minst vad som motsvarar |
till minst vad som motsvarar |
skälig avlöning för liknande ar- |
skälig avlöning för liknande ar- |
bete för annans räkning. |
bete för annans räkning. |
Om den försäkrade tidigare har bedrivit samma verksamhet i en sådan företagsform som avses i 9 § första stycket ska uppbyggnads- skedet räknas från den tidpunkt som följer av den paragrafen.
59kap.
13 §3
Som inkomst av anställning räknas följande sociala förmåner:
1.Föräldrapenningsförmåner.
2.Omvårdnadsbidrag.
3.Ersättning från Försäkringskassan i form av sjuklönegaranti enligt 20 § lagen (1999:1047) om sjuklön.
4.Sjukpenning eller motsvarande ersättning enligt denna balk eller annan författning eller på grund av särskilt beslut av regeringen. Detta gäller i den utsträckning ersättningen har trätt i stället för en försäkrads inkomst som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.
5.Inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivi- tetsersättning.
6.Livränta på grund av arbetsskada eller annan skada som avses i 41–44 kap.
7.Närståendepenning.
8. Dagpenning från arbetslös- |
8. Arbetslöshetsersättning från |
hetskassa. |
arbetslöshetskassa. |
9.Aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program.
10.Ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF).
3Senaste lydelse 2018:1265.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
11.Dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga.
12.Bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen föreskriver det.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande när en försäkrad får dag- penning enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1991:586) om särskild inkomst- skatt för utomlands bosatta ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
5§4
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är:
1.avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ- ning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region;
2.avlöning eller därmed jämförlig förmån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, svensk kom- mun eller svensk region, i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
3.arvode och liknande ersättning som uppburits av någon i egen- skap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ
isvenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats;
4.ersättning i form av pension, med undantag av barnpension, sjuk- ersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken till den del det totala beloppet av uppburna ersättningar för varje kalen- dermånad överstiger en tolftedel av 0,77 prisbasbelopp, samt annan ersättning enligt samma balk;
5.pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, svensk kommun eller svensk region;
6.belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse samt belopp som utbetalas från pensions- sparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pen- sionssparande samt avskattning av en sådan försäkring eller ett sådant pensionssparkonto;
6a. belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring samt avskattning av sådan annan försäk- ring, om försäkringen meddelats i en utländsk försäkringsrörelse i
4Senaste lydelse 2019:872.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
den utsträckning den skattskyldige vid den årliga beskattningen fått avdrag för premier eller om premierna inte räknats som inkomst för den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229);
7.pension på grund av tjänstepensionsförsäkring eller avtal om tjänstepension som är jämförbart med försäkring inklusive avskatt- ning av sådan försäkring eller sådant avtal, samt annan pension eller förmån, om förmånen utgår på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats i Sverige;
8.ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring;
9. dagpenning från arbetslös- |
9. arbetslöshetsersättning |
från |
hetskassa enligt lagen (1997:238) |
arbetslöshetskassa enligt |
lagen |
om arbetslöshetsförsäkring; |
(202X:XX) om arbetslöshetsför- |
|
säkring; |
|
10.annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket för- värvad inkomst av tjänst;
11.återfört avdrag för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), arbetsgivaravgifter och egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgift- erna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen och som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till närings- verksamhet;
12.sjöinkomst som avses i 64kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen
iden utsträckning inkomsten förvärvats genom verksamhet på
–ett handelsfartyg som ska anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009), utom i de fall fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare och sjömannen inte är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar, eller
–ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvud- sak obemannat, om sjömannen är anställd hos redaren eller hos arbetsgivare som redaren anlitar.
Som inkomst enligt första stycket 1–3 och 12 anses också för- skott på sådan inkomst.
Verksamhet på grund av anställning eller uppdrag i svenskt före- tag eller vid ett utländskt företags fasta driftställe i Sverige anses ut- övad här i riket även om den enskilde inom ramen för verksamheten
SOU 2020:37 |
Författningstext |
–gör tjänsteresor utomlands, eller
–utför arbete utomlands i sin bostad under förutsättning att tiden för arbetet där uppgår till högst hälften av den enskildes totala arbetstid i verksamheten under varje tremånadersperiod.
Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomst- skattelagen.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dagpenning som har beslutats enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.4Förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor
Härigenom föreskrivs att 1, 12, 32, 34, 37, 37 c, 48, 62, 85, 87 a, 89, 91, 93, 94, 94 a, 94 b, 94 g och 116 §§ lagen (1997:239) om arbets- löshetskassor ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
|
|
Föreslagen lydelse |
|
|
|
|
|
|
|
1 § |
|
|
|
|
Arbetslöshetsförsäkringen en- |
Arbetslöshetsförsäkringen en- |
ligt lagen (1997:238) om arbets- |
ligt lagen (202X:XX) om arbets- |
löshetsförsäkring |
handhas |
av |
löshetsförsäkring |
handhas |
av |
arbetslöshetskassor som har regi- |
arbetslöshetskassor som har regi- |
strerats enligt 7–14 §§. Arbets- |
strerats enligt 7–14 §§. Arbets- |
löshetskassor |
är |
föreningar |
för |
löshetskassor |
är |
föreningar |
för |
vilkas bildande och verksamhet |
vilkas bildande och verksamhet |
det finns närmare bestämmelser i |
det finns närmare bestämmelser i |
denna lag. |
|
|
|
|
denna lag. |
|
|
|
|
En arbetslöshetskassas verk- |
En arbetslöshetskassas verk- |
samhet skall omfatta ett visst verk- |
samhet ska omfatta ett visst verk- |
samhetsområde. |
Ett |
verksam- |
samhetsområde. |
Ett |
verksam- |
hetsområde |
omfattar |
en |
viss |
hetsområde |
omfattar |
en |
viss |
yrkeskategori eller bransch eller |
yrkeskategori eller bransch eller |
vissa närbesläktade sådana. |
|
vissa närbesläktade sådana. |
|
12 §5
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får förelägga arbets- löshetskassan att inom en viss tid avge yttrande eller vidta rättelse, om inspektionen finner att ett beslut som anmäls för registrering eller en handling som bifogas anmälan
1. inte har tillkommit i behörig ordning,
2. till sitt innehåll strider mot 2. till sitt innehåll strider mot lagen (1997:238) om arbetslös- lagen (202X:XX) om arbetslös- hetsförsäkring, mot denna lag, hetsförsäkring, mot denna lag, mot föreskrifter som har med- mot föreskrifter som har med- delats med stöd av dessa lagar delats med stöd av dessa lagar
5Senaste lydelse 2002:543.
79
SOU 2020:37Författningstext
eller mot arbetslöshetskassans |
eller mot arbetslöshetskassans |
stadgar, |
stadgar, |
3.i något viktigare hänseende har formulerats otydligt eller vilse- ledande.
Om |
en |
arbetslöshetskassa |
Om |
en |
arbetslöshetskassa |
inte följer ett sådant förelägg- |
inte följer ett sådant förelägg- |
ande, skall anmälan avskrivas. En |
ande, ska anmälan avskrivas. En |
underrättelse om att så kan ske |
underrättelse om att så kan ske |
skall tas in i föreläggandet. |
ska tas in i föreläggandet. |
|
|
32 § |
|
|
|
En ställföreträdare för en ar- |
En ställföreträdare för en ar- |
betslöshetskassa får inte följa en |
betslöshetskassa får inte följa en |
sådan föreskrift av en förenings- |
sådan föreskrift av en förenings- |
stämma eller ett annat organ hos |
stämma eller ett annat organ hos |
arbetslöshetskassan som inte gäll- |
arbetslöshetskassan som inte gäll- |
er därför att den står i strid med |
er därför att den står i strid med |
lagen (1997:238) om arbetslös- |
lagen (202X:XX) om arbetslös- |
hetsförsäkring, med denna lag, |
hetsförsäkring, med |
denna lag, |
med föreskrifter utfärdade med |
med föreskrifter utfärdade med |
stöd av dessa lagar eller med |
stöd av dessa lagar eller med |
kassans stadgar. |
kassans stadgar. |
|
|
|
34 §6 |
|
|
|
Rätt att bli medlem i en arbets- |
Rätt att bli medlem i en arbets- |
löshetskassa har var och en som |
löshetskassa har var och en som |
vid ansökningstillfället förvärvs- |
vid ansökningstillfället förvärvs- |
arbetar och uppfyller villkoren i |
arbetar och uppfyller villkoren i |
kassans stadgar om arbete inom |
kassans stadgar om arbete inom |
kassans verksamhetsområde. Även |
kassans verksamhetsområde. Även |
den som |
vid |
ansökningstillfället |
den som |
vid |
ansökningstillfället |
inte arbetar har rätt att bli medlem |
inte arbetar har rätt att bli medlem |
i en arbetslöshetskassa, om han |
i en arbetslöshetskassa, om han |
eller hon uppfyllde villkoren när |
eller hon uppfyllde villkoren när |
han eller hon senast arbetade. |
han eller hon senast arbetade. |
|
|
|
Den som omfattades av en annan |
|
|
|
stats lagstiftning enligt art. 11–16 |
|
|
|
Europaparlamentets |
och rådets |
6Senaste lydelse 2018:108.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen när han eller hon senast arbetade, ska anses ha varit verksam inom det verksamhetsområde som han eller hon skulle ha arbetat inom om arbetet hade utförts i Sverige.
Den som är medlem i en annan arbetslöshetskassa har dock inte rätt att bli medlem.
Rätten att bli medlem gäller till månadsskiftet före den månad då den som ansöker om medlemskap fyller 65 år.
37 §7
En medlem i en arbetslöshetskassa som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter om för- hållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller ersättning, ska uteslutas som medlem om inte särskilda skäl talar mot det. Detsamma gäller en medlem som medvetet eller av grov vårds- löshet har låtit bli att anmäla ändrade uppgifter till kassan om för- hållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till ersättning.
I 46–46 b §§ lagen (1997:238) |
I |
10 kap. |
10–12 §§ |
lagen |
om arbetslöshetsförsäkring finns |
(202X:XX) om arbetslöshetsför- |
bestämmelser om frånkännande |
säkring finns |
bestämmelser om |
av rätt till ersättning när arbets- |
frånkännande av rätt till ersättning |
löshetskassan beslutar att med- |
när |
arbetslöshetskassan |
beslutar |
lemmen inte ska uteslutas. |
att medlemmen inte ska uteslutas. |
37 c §8 |
|
|
|
Arbetslöshetskassans styrelse |
Arbetslöshetskassans styrelse |
prövar frågor om uteslutning av |
prövar frågor om uteslutning av |
en medlem och om frånkännande |
en medlem och om frånkännande |
av rätt till ersättning enligt be- |
av rätt till ersättning enligt be- |
stämmelser om detta i lagen |
stämmelser om detta |
i lagen |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
(202X:XX) om arbetslöshetsför- |
säkring. En kassaföreståndare får |
säkring. En kassaföreståndare får |
dock efter uppdrag från styrelsen |
dock efter uppdrag från styrelsen |
7Senaste lydelse 2013:153.
8Senaste lydelse 2013:153.
Finansieringsavgiften ska mot- svara 131 procent av den under månaden genomsnittligt utbeta- lade arbetslöshetsersättningen till sökanden som uppfyller villkoren i 6 kap. 5 § första stycket lagen (202X:XX) om arbetslöshetsför- säkring delat med 264.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
fatta beslut i sådana ärenden, utom när det gäller omprövning.
fatta beslut i sådana ärenden, utom när det gäller omprövning.
48 §9
En arbetslöshetskassa ska till staten för varje kalendermånad betala en finansieringsavgift för finansiering av del av statens kost- nader för utbetald ersättning för varje medlem som fanns i kassan den sista dagen i månaden.
Finansieringsavgiften ska mot- svara 131 procent av den under månaden genomsnittligt utbeta- lade dagpenningen enligt inkomst- bortfallsförsäkringen delat med tolv.
62 §
Om ett beslut av en före- |
Om ett beslut av en före- |
ningsstämma inte har kommit |
ningsstämma inte har kommit |
till i behörig ordning eller i övrigt |
till i behörig ordning eller i övrigt |
strider mot lagen (1997:238) om |
strider mot lagen (202X:XX) om |
arbetslöshetsförsäkring, denna lag |
arbetslöshetsförsäkring, denna lag |
eller mot arbetslöshetskassans |
eller mot arbetslöshetskassans |
stadgar, kan talan mot arbetslös- |
stadgar, kan talan mot arbetslös- |
hetskassan om att beslutet skall |
hetskassan om att beslutet ska |
upphävas eller ändras föras av en |
upphävas eller ändras föras av en |
medlem, styrelsen, en styrelse- |
medlem, styrelsen, en styrelse- |
ledamot eller kassaföreståndaren. |
ledamot eller kassaföreståndaren. |
Talan skall väckas vid tings- |
Talan ska väckas vid tings- |
rätten. |
rätten. |
Talan skall väckas inom tre |
Talan ska väckas inom tre |
månader från dagen för beslutet. |
månader från dagen för beslutet. |
Väcks inte talan inom denna tid, |
Väcks inte talan inom denna tid, |
är rätten till talan förlorad. |
är rätten till talan förlorad. |
9Senaste lydelse 2009:665.
Rikstäckande organisationer som företräder anställda och före- tagare på arbetsmarknaden får bilda en kompletterande arbets- löshetskassa. I den kompletter- ande arbetslöshetskassan är organisationerna som bildat före- ningen medlemmar. Denna kassa kommer främst övergångsvis att handha arbetslöshetsförsäkring åt enskilda. Kassans verksamhet omfattar arbetslösa som är anslutna till den kompletterande arbetslös- hetskassan. Kassans verksamhet omfattar också arbetslösa som inte är medlemmar i en annan arbets- löshetskassa och arbetslösa som är medlemmar i en kassa som inte kan fullgöra sitt uppdrag.
Den kompletterande arbets- löshetskassan ska godkännas av regeringen.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om när en arbetslöshetskassa inte ska anses kunna fullgöra sitt uppdrag.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
85 §
Rikstäckande organisationer som företräder anställda och före- tagare på arbetsmarknaden får bilda en kompletterande arbets- löshetskassa. I den kompletter- ande arbetslöshetskassan är organisationerna som bildat före- ningen medlemmar. Denna kassa kommer främst övergångsvis att handha arbetslöshetsförsäkring åt enskilda. När det gäller grund- försäkringen omfattar kassans verk- samhet arbetslösa som inte är med- lemmar i någon arbetslöshetskassa. När det gäller den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen om- fattar verksamheten dem som är anslutna till den kompletterande kassan.
Den kompletterande arbets- löshetskassan skall godkännas av regeringen.
87 a §10
Den kompletterande arbets- |
Den kompletterande arbets- |
löshetskassan skall ta ut en avgift |
löshetskassan ska ta ut en avgift |
av dem som får ersättning enligt |
av dem som får ersättning enligt |
grundförsäkringen enligt lagen |
lagen (202X:XX) om arbetslös- |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
hetsförsäkring och som inte är an- |
säkring och som inte är anslutna |
slutna till kassan eller medlemmar |
till kassan eller medlemmar i en |
i en annan arbetslöshetskassa. |
annan arbetslöshetskassa. Avgif- |
Avgiften ska bidra till att täcka |
10Senaste lydelse 2004:225.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
ten skall bidra till att täcka kassans förvaltningskostnader för denna grupp ersättningsberättigade.
Avgiften betalas genom att den dras av när ersättningen enligt grundförsäkringen betalas ut. Av- drag för betalning av preliminär skatt skall göras innan avgiften dras av från ersättningen. Avdrag för avgiften får inte göras gäll- ande mot beslut om utmätning av lön enligt 7 kap. utsöknings- balken.
kassans förvaltningskostnader för denna grupp ersättningsberätti- gade.
Avgiften enligt första stycket betalas genom att den dras av när ersättningen betalas ut. Avdrag för betalning av preliminär skatt ska göras innan avgiften dras av från ersättningen. Avdrag för av- giften får inte göras gällande mot beslut om utmätning av lön enligt 7 kap. utsökningsbalken.
89§11
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen utövar tillsyn över arbetslöshetskassorna och gör uppföljning av arbetslöshetsförsäk-
ringen. |
|
|
|
Inspektionen skall |
verka för |
Inspektionen ska |
verka för |
att bestämmelserna |
i lagen |
att bestämmelserna |
i lagen |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
(202X:XX) om arbetslöshetsför- |
säkring och i denna lag tillämpas |
säkring och i denna lag tillämpas |
likformigt och rättvist. |
|
likformigt och rättvist. |
91§12
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela de erin- ringar i fråga om en arbetslöshetskassas verksamhet som inspek- tionen finner behövliga.
Inspektionen får förelägga en arbetslöshetskassa att inom en viss tid vidta de åtgärder som behövs för rättelse, om
1. en avvikelse har gjorts från |
1. en avvikelse har gjorts från |
kassans stadgar, denna lag, lagen |
kassans stadgar, denna lag, lagen |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
(202X:XX) om arbetslöshetsför- |
säkring eller de författningar och |
säkring eller de författningar och |
föreskrifter i övrigt som gäller |
föreskrifter i övrigt som gäller |
för kassans verksamhet, |
för kassans verksamhet, |
11Senaste lydelse 2002:543.
12Senaste lydelse 2002:1135.
Om någon som har fått arbets- löshetsersättning har orsakat att ersättningen betalats ut i strid med denna lag, lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till någon av dessa lagar, ska arbetslöshetskassan betala tillbaka statsbidrag som har betalats ut felaktigt. Detsamma gäller när den som har fått ersätt- ning från en kassa senare har fått lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid.
Återbetalningsskyldigheten omfattar dock inte belopp som arbetslöshetskassan har beslutat att efterge med stöd av 11 kap. 6 § lagen om arbetslöshetsför- säkring.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.stadgarna inte längre uppfyller kraven enligt 5 §,
3.kassans tillgångar inte är tillräckliga, eller
4.någon annan allvarlig anmärkning kan riktas mot kassans verksamhet.
93 §
En arbetslöshetskassa har rätt |
En arbetslöshetskassa har rätt |
till statsbidrag för kostnader för |
till statsbidrag för kostnader för |
ersättning som betalas ut enligt |
ersättning som betalas ut enligt |
bestämmelser i lagen (1997:238) |
bestämmelser i lagen (202X:XX) |
om arbetslöshetsförsäkring. |
om arbetslöshetsförsäkring. |
94 §13
Om någon som har fått arbets- löshetsersättning har orsakat att ersättningen betalats ut i strid med denna lag, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till någon av dessa lagar, ska arbetslöshetskassan betala tillbaka statsbidrag som har betalats ut felaktigt. Detsamma gäller när den som har fått ersätt- ning från en kassa senare har fått lön eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön för samma tid.
Återbetalningsskyldigheten omfattar dock inte belopp som arbetslöshetskassan har beslutat att efterge med stöd av 68 d § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
13Senaste lydelse 2013:153.
Om det är någon annan än den som har fått ersättningen eller en arbetslöshetskassa som har orsakat att arbetslöshets- ersättning betalats ut i strid med denna lag, lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring eller före- skrifter som har meddelats i an- slutning till någon av dessa lagar, ska kassan betala tillbaka stats- bidrag som har betalats ut felaktigt endast om den som fått ersätt- ningen skäligen borde ha insett att han eller hon har fått ersätt- ning obehörigen eller med för högt belopp.
Återbetalningsskyldigheten omfattar dock inte belopp som arbetslöshetskassan har beslutat att efterge med stöd av 11 kap. 6 § lagen om arbetslöshetsför- säkring.
85
SOU 2020:37Författningstext
94 a §14
Om en arbetslöshetskassa har |
Om en arbetslöshetskassa har |
orsakat att arbetslöshetsersätt- |
orsakat att arbetslöshetsersätt- |
ning betalats ut i strid med denna |
ning betalats ut i strid med denna |
lag, lagen (1997:238) om arbets- |
lag, lagen (202X:XX) om arbets- |
löshetsförsäkring eller föreskrifter |
löshetsförsäkring eller föreskrifter |
som har meddelats i anslutning till |
som har meddelats i anslutning till |
någon av dessa lagar, ska kassan |
någon av dessa lagar, ska kassan |
betala tillbaka statsbidrag som |
betala tillbaka statsbidrag som |
har betalats ut felaktigt. |
har betalats ut felaktigt. |
94 b §15
Om det är någon annan än den som har fått ersättningen eller en arbetslöshetskassa som har orsakat att arbetslöshets- ersättning betalats ut i strid med denna lag, lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring eller före- skrifter som har meddelats i an- slutning till någon av dessa lagar, ska kassan betala tillbaka stats- bidrag som har betalats ut felaktigt endast om den som fått ersätt- ningen skäligen borde ha insett att han eller hon har fått ersätt- ning obehörigen eller med för högt belopp.
Återbetalningsskyldigheten omfattar dock inte belopp som arbetslöshetskassan har beslutat att efterge med stöd av 68 d § lagen om arbetslöshetsförsäkring.
14Senaste lydelse 2013:153.
15Senaste lydelse 2013:153.
FörfattningstextSOU 2020:37
94 g §16
En arbetslöshetskassa ska på |
En arbetslöshetskassa ska på |
begäran av Statistiska centralbyrån |
begäran av Statistiska centralbyrån |
lämna de uppgifter om medlem- |
lämna de uppgifter om medlem- |
skap i kassan och medlemmars |
skap i kassan och medlemmars |
ersättning enligt lagen (1997:238) |
ersättning enligt lagen (202X:XX) |
om arbetslöshetsförsäkring som |
om arbetslöshetsförsäkring som |
myndigheten behöver för fram- |
myndigheten behöver för fram- |
ställning av statistik i enlighet |
ställning av statistik i enlighet |
med sådant uppdrag från reger- |
med sådant uppdrag från reger- |
ingen som syftar till att kartlägga |
ingen som syftar till att kartlägga |
och analysera arbetsmarknaden. |
och analysera arbetsmarknaden. |
Regeringen meddelar närmare föreskrifter om skyldigheten enligt första stycket och om när uppgifter får lämnas ut elektroniskt.
116 §
Om en förening eller en annan |
Om en förening eller en annan |
organisation utan att vara regi- |
organisation utan att vara regi- |
strerad enligt denna lag handhar |
strerad enligt denna lag handhar |
frågor om ersättning enligt lagen |
frågor om ersättning enligt lagen |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
(202X:XX) om arbetslöshetsför- |
säkring, döms den som på fören- |
säkring, döms den som på fören- |
ingens eller organisationens väg- |
ingens eller organisationens väg- |
nar deltar i en åtgärd eller ett be- |
nar deltar i en åtgärd eller ett be- |
slut i sådan verksamhet till böter |
slut i sådan verksamhet till böter |
eller fängelse i högst sex månader. |
eller fängelse i högst sex månader. |
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande när en enskild får arbets- löshetsersättning enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbets- löshetsförsäkring.
16Senaste lydelse 2013:153.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
2.5Förslag till lag om ändring i lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:240) om införande av lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor
dels att 3–9 §§ ska upphöra att gälla, dels att 2 § ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2 § |
Arbetslöshetskassor som regi- |
Arbetslöshetskassor som regi- |
strerats med stöd av äldre lagstift- |
strerats med stöd av äldre lagstift- |
ning och som bedriver verksamhet |
ning och som bedriver verksamhet |
enligt sådan lagstiftning vid ut- |
enligt sådan lagstiftning vid ut- |
gången av år 1997 skall anses regi- |
gången av år 1997 ska anses regi- |
strerade med rätt att enligt lagen |
strerade med rätt att enligt lagen |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
säkring handha arbetslöshetsför- |
säkring och lagen (202X:XX) om |
säkringen. |
arbetslöshetsförsäkring handha ar- |
|
betslöshetsförsäkringen. |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.6Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1998:676) om statlig ålders- pensionsavgift ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2019/20:117 Föreslagen lydelse
2 §
Avgiften utgör 10,21 procent av ersättning i form av
1.sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt 24–28 och 31 kap. socialförsäkringsbalken samt arbetsskadesjukpenning enligt 40 kap. nämnda balk eller motsvarande ersättning som utgetts enligt nämnda balk eller annan författning eller på grund av regeringens förordnande,
iden utsträckning ersättningen trätt i stället för en försäkrads inkomst av anställning enligt 59 kap. 8–11 §§ socialförsäkringsbalken eller inkomst av annat förvärvsarbete enligt 59 kap. 14 § första stycket 1–3 nämnda balk,
2.föräldrapenningsförmåner enligt 11–13 kap. socialförsäkrings- balken,
3.närståendepenning enligt 47 kap. socialförsäkringsbalken,
4.ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,
5.livränta enligt 41–44 kap. socialförsäkringsbalken eller annan mot- svarande livränta som bestäms med tillämpning av 41 och 42 kap. nämnda balk,
7.omvårdnadsbidrag enligt 22 kap. socialförsäkringsbalken,
8. dagpenning från arbetslös- |
8. arbetslöshetsersättning från |
hetskassa, |
arbetslöshetskassa, |
9.statlig ersättning som lämnas för arbete i etableringsjobb,
10.aktivitetsstöd till den som deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program,
14.ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa för- äldrar (TUFF),
15.dagpenning till totalförsvarspliktiga som tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och till andra som får dagpenning enligt de grunder som gäller för totalförsvarspliktiga, samt
16.bidrag från Sveriges författarfond och Konstnärsnämnden i den utsträckning som regeringen så föreskriver.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dagpenning som har betalats ut enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.7Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
11 kap.
36 §17
Följande ersättningar i samband med arbetslöshet ska tas upp:
1. dagpenning från svensk |
1. arbetslöshetsersättning från |
arbetslöshetskassa, och |
svensk arbetslöshetskassa, och |
2.aktivitetsstöd som betalas ut enligt bestämmelser som beslutats av regeringen eller av statlig myndighet till den som tar del av ett arbetsmarknadspolitiskt program och till andra som är likställda med dem när det gäller rätt till sådant stöd.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för dagpenning som har betalats ut enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring.
17Senaste lydelse 2007:1419.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
2.8Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
9 § |
Arbetsmarknadsavgifter skall |
Arbetsmarknadsavgifter ska |
finansiera |
finansiera |
1. arbetslöshetsersättning en- |
1. arbetslöshetsersättning en- |
ligt lagen (1997:238) om arbets- |
ligt lagen (202X:XX) om arbets- |
löshetsförsäkring och kostnader |
löshetsförsäkring och kostnader |
för tillsyn av utbetalning av sådan |
för tillsyn av utbetalning av sådan |
ersättning enligt lagen (1997:239) |
ersättning enligt lagen (1997:239) |
om arbetslöshetskassor, |
om arbetslöshetskassor, |
2. aktivitetsstöd till den som |
2. aktivitetsstöd till den som |
tar del av ett arbetsmarknadspoli- |
tar del av ett arbetsmarknadspoli- |
tiskt program, under förutsätt- |
tiskt program, under förutsätt- |
ning att han eller hon uppfyller |
ning att han eller hon uppfyller |
villkoren för inkomstrelaterad er- |
villkoren för arbetslöshetsersätt- |
sättning enligt lagen om arbetslös- |
ning enligt lagen om arbetslös- |
hetsförsäkring, |
hetsförsäkring, |
3.kostnader enligt lönegarantilagen (1992:497), och
4.sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som betalas på ersättningar enligt 1–3.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för arbetslöshetsersätt- ning som har betalats ut enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.9Förslag till lag om ändring i lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten
Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (2002:546) om behandling av personuppgifter i den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
5 §18
Arbetsförmedlingen får behandla personuppgifter för tillhanda- hållande av information som behövs inom
1.Försäkringskassans, Centrala studiestödsnämndens eller arbets- löshetskassornas verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av förmåner, ersättningar och andra stöd,
2.Skatteverkets verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av skatt,
3. Inspektionen för arbetslös- |
3. Inspektionen för arbetslös- |
hetsförsäkringens verksamhet som |
hetsförsäkringens verksamhet som |
avser tillsyn och uppföljning samt |
avser tillsyn och uppföljning samt |
utfärdande av intyg enligt 48 § |
utfärdande av intyg enligt 13 kap. |
lagen (1997:238) om arbetslös- |
12 § lagen (202X:XX) om arbets- |
hetsförsäkring, |
löshetsförsäkring, |
4.Kronofogdemyndighetens verksamhet som underlag för bedöm- ning enligt 4 kap. utsökningsbalken av i vilken utsträckning en gälde- när har utmätningsbar egendom,
5.socialnämndernas verksamhet som underlag för beslut om och kontroll av ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. socialtjänstlagen (2001:453),
6.Migrationsverkets verksamhet som underlag för beslut om bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., samt
7.kompletterande aktörers verksamhet enligt uppdrag från Arbets- förmedlingen.
Arbetsförmedlingen får även behandla personuppgifter för att tillhandahålla information till riksdagen eller regeringen eller till någon
18Senaste lydelse 2018:259.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
annan för att fullgöra uppgiftslämnande i enlighet med lag eller för- ordning.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i verksamhet som avser tillsyn och uppföljning och i ärenden om utfärdande av intyg enligt den upphävda 48 § lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
5. som underlag och för kon- troll vid utfärdande av intyg enligt 13 kap. 12 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
2.10Förslag till lag om ändring i lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2006:469) om behandling av personuppgifter vid Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
4 §19
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får behandla person- uppgifter, om det är nödvändigt
1.för tillsyn över arbetslöshetskassorna och uppföljning av arbets- löshetsförsäkringen enligt 89 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,
2.för tillsyn över handläggning av och rutiner för handläggning av sådana ärenden hos Arbetsförmedlingen som har samband med arbetslöshetsförsäkringen eller som rör återkallande av anvisningar till arbetsmarknadspolitiska program,
3.för tillsyn över handläggning av och rutiner för handläggning av sådana ärenden hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan som rör åtgärder inom aktivitetsstöd, utvecklingsersättning och eta- bleringsersättning eller för uppföljning av sådana åtgärder,
4.för registrering av uppgifter enligt lagen om arbetslöshetskassor,
eller
5. som underlag och för kon- troll vid utfärdande av intyg enligt 48 § lagen (1997:238) om arbets- löshetsförsäkring.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande i ärenden om utfärdande av intyg enligt den upphävda 48 § lagen (1997:238) om arbetslöshets- försäkring.
19Senaste lydelse 2018:260.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
2.11Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 28 kap. 13 § och bilagan till offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
28kap. 13 §
Sekretess gäller i ärende om |
Sekretess gäller i ärende enligt |
arbetslöshetsersättning enligt lagen |
lagen (202X:XX) om arbetslös- |
(1997:238) om arbetslöshetsför- |
hetsförsäkring och i ärende om |
säkring och i ärende om medlems- |
medlemsavgift för arbetslös med- |
avgift för arbetslös medlem enligt |
lem enligt lagen (1997:239) om |
lagen (1997:239) om arbetslös- |
arbetslöshetskassor för uppgift |
hetskassor för uppgift om en en- |
om en enskilds personliga förhåll- |
skilds personliga förhållanden, |
anden, om det kan antas att den |
om det kan antas att den enskilde |
enskilde eller någon närstående |
eller någon närstående till denne |
till denne lider men om uppgiften |
lider men om uppgiften röjs. |
röjs. |
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för uppgifter i ärende om arbetslöshetsersättning enligt den upphävda lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
Bilagan
Nuvarande lydelse
I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myn- dighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verk- samhet hos organet.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ |
Verksamhet |
Arbetslöshetskassor enligt |
prövning av ärenden om arbets- |
lagen (1997:239) om arbetslös- |
löshetsersättning (SFS 1997:238) |
hetskassor |
och av ärenden om medlems- |
|
avgift för arbetslös medlem |
|
(SFS 1997:239) |
Föreslagen lydelse
I enlighet med vad som anges i 2 kap. 4 § ska vad som föreskrivs i tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myn- dighet i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verk- samhet hos organet.
Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till num- ret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.
Organ |
Verksamhet |
Arbetslöshetskassor enligt |
prövning av ärenden enligt |
lagen (1997:239) om arbetslös- |
lagen om arbetslöshetsförsäkring |
hetskassor |
(SFS 202X:X) och av ärenden om |
|
medlemsavgift för arbetslös med- |
|
lem (SFS 1997:239) |
SOU 2020:37 |
Författningstext |
2.12Utkast till förordning om arbetslöshetsförsäkring
Förordningens innehåll
1 § I denna förordning ges kompletterande föreskrifter till lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
De uttryck och benämningar som används i förordningen har samma betydelse som i lagen.
Anmäld hos Arbetsförmedlingen
2 § Arbetsförmedlingen får meddela föreskrifter om hur en sök- ande ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen enligt 3 kap. 2 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
Villkor för särskilda kategorier av sökanden
Företagare
3 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela före- skrifter om vad som ska anses vara en avvecklingsåtgärd enligt 4 kap. 7 § tredje stycket lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
Avgångsvederlag och ekonomiskt skadestånd
4 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela före- skrifter om beräkningen av tid med
1.avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd som motsvarar lön enligt 4 kap. 16 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring, och
2.lönegaranti som motsvarar uppsägningslön 4 kap. 17 § samma
lag.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Inkomstvillkor för rätt till arbetslöshetsersättning
Månadsinkomst
5 § Den månadsinkomst av förvärvsarbete som krävs för att en sök- ande ska uppfylla inkomstvillkoret enligt 5 kap. 1 § 1 lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring ska uppgå till minst 10 000 kronor.
6 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela före- skrifter om hur inkomster av förvärvsarbete som avser mer än en månads arbete ska omräknas till inkomst per månad för att kunna användas vid prövning av inkomstvillkoret enligt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
Totalinkomst
7 § Den totalinkomst av förvärvsarbete som krävs för att en sökande ska uppfylla inkomstvillkoret enligt 5 kap. 1 § 2 lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring ska uppgå till minst 120 000 kronor.
Inkomster som får beaktas vid prövning av inkomstvillkoret
8 § Inkomster från förvärvsarbete som har intjänats när den sök- ande arbetat i ett land utanför EU, EES-området eller Schweiz för en arbetsgivare med säte i Sverige och med lön från Sverige eller tjänstgöring vid svenska Försvarsmaktens utlandsstyrka får beaktas vid prövning av inkomstvillkoret enligt 5 kap. 1 och 3 §§ lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
9 § Sådant avgångsvederlag och ekonomiskt skadestånd som följer av 4 kap. 16 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring får be- aktas som inkomster av förvärvsarbete vid prövning av inkomstvill- koret enligt 5 kap. 1 och 3 §§ samma lag, även om det inte finns en skyldighet att erlägga arbetsgivaravgifter för dessa inkomster.
SOU 2020:37 |
Författningstext |
Ersättningsgrundande inkomst
10 § Den högsta ersättningsgrundande inkomsten som får fast- ställas enligt 6 kap. 2 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring är 25 000 kronor.
Avräkning av ersättningsdagar från en ersättningsperiod
11 § Vid beräkningen av hur många ersättningsdagar som propor- tionerligt har förbrukats i en ersättningsperiod enligt 8 kap. 5 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring ska beräknas enligt följande formel:
([ersättning innan minskning – minskning på grund av förvärvs- inkomster] / ersättning innan minskning) × 22
Samordning med andra ersättningar
Samordning med inkomster av förvärvsarbete på deltid
12 § Den proportionerliga minskningen av arbetslöshetsersättningen med inkomst av förvärvsarbete på deltid enligt 9 kap. 1 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsersättning ska beräknas enligt följande formel:
(inkomsten från deltidsarbetet för en månad / [den sökandes totalinkomst/tolv]) × ersättningsgrundande inkomst
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela före- skrifter om hur inkomster av förvärvsarbete på deltid som avser mer än en kalendermånads arbete ska minska arbetslöshetsersättningen.
Samordning med pension
13 § Minskningen av arbetslöshetsersättningen med pension enligt
9kap. 5 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsersättning ska, om pen- sionen betalas ut per år, göras med ett belopp som motsvarar den årliga utbetalda pensionen, delat med tolv.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela föreskrif- ter om hur pension, som avser annan tid än månad eller år, ska om- räknas till ett månadsbelopp.
Författningstext |
SOU 2020:37 |
Lämpligt arbete
14 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela före- skrifter om lämpligt arbete enligt 10 kap. 9 § lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring.
Giltig anledning att lämna ett arbete eller ett arbetsmarknadspolitiskt program
15 § En giltig anledning att lämna ett arbete enligt 10 kap. 3 §§ lagen (202X:XX) om arbetslöshetsförsäkring är att en sökande av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos arbetsgivaren.
Hälsoskälen ska vara styrkta genom ett läkarintyg som utfärdats innan anställningen upphör.
Verkställighetsföreskrifter
16 § Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får meddela före- skrifter om verkställigheten av lagen (202X:XX) om arbetslöshets- försäkring och denna förordning.
1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.
2.Genom förordningen upphävs förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring.
3.Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande den som har en pågående ersättningsperiod vid ikraftträdande.
3Uppdraget och dess genomförande
3.1Utredningens arbete
Allmänt
Utredningens uppdrag framgår av utredningens ursprungliga direk- tiv (Dir. 2018:8) samt tilläggsdirektiv (Dir. 2019:34). Av direktiven följer att utredningen ska samråda med centrala aktörer och beakta relevanta utredningar.
Utredningen har, under arbetets gång, tagit hjälp av en expert- respektive referensgrupp samt ett råd bestående av representanter för arbetsmarknadens parter. Utredningen har även samrått med andra relevanta parter och utredningar. Detta arbetet beskrivs nedan.
Parallellt med utredningens genomförande har reformer rörande regelverk och institutioner med nära koppling till arbetslöshets- försäkringen utretts. Utöver detta har Coronapandemin under våren 2020 gett upphov till förändringar både på arbetsmarknaden och av arbetslöshetsförsäkringen som potentiellt kunnat påverka utred- ningens arbete. En beskrivning av hur utredningen hanterat dessa båda utmaningar – pågående utvecklingsarbeten av angränsande system samt Coronapandemins effekter – återfinns i avsnitt 1.2.
Expertgrupp
Expertgruppens sammansättning framgår av utredningens missiv. Expertgruppen sammanträdde vid tretton tillfällen under utrednings- tiden.
101
Uppdraget och dess genomförande |
SOU 2020:37 |
Referensgrupp
Referensgruppen var sammansatt av deltagare från expertgruppen från Arbetsmarknadsdepartementet, Arbetsförmedlingen, Inspek- tionen för arbetslöshetsförsäkringen och Sveriges a-kassor, förstärkt med biträdande avdelningschef Charlotte Hasselgren, Sveriges a-kassor och verksjurist Niklas Wallentin, Inspektionen för arbetslöshets- försäkringen. Syftet med referensgruppen var att pröva förslag inför expertgruppsmöten och att inhämta särskild kunskap i sakfrågor. Referensgruppen sammanträdde vid tretton tillfällen.
Partsråd
Partsrådet bestod av representanter från Arbetsgivarverket, SKR, Svensk Näringsliv, Företagarna, LO, TCO och Saco. Syftet med gruppen var att förankra utredningens tankar och hämta in syn- punkter från arbetsmarknadens parter. Partsrådet sammanträdde vid fyra tillfällen, varav det sista på distans.
Andra kontakter
Utredningen har vid två tillfällen deltagit vid kanslimöten hos In- spektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) och, i IAF:s regi, vid möte med de statliga representanter som ska finnas i varje arbets- löshetskassas styrelse. Utredningen har deltagit vid Sveriges a-kassors kassaföreståndarkonferenser och försäkringsmöten, men även besökt enskilda arbetslöshetskassor. Utredningen har dessutom inbjudits till och deltagit vid studiebesök hos Skatteverket och hos Sveriges a-kassor.
Utredningen har även träffat intresseorganisationer såsom Egen- anställningsföretagens branschorganisation, KLYS (Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd) och företrädare för Unionen och Ledarna. Utredningen har, utöver partsrådet även separat träffat företrädare för Arbetsgivarverket, SKR, Svensk Näringsliv, Företagarna, LO, TCO och Saco.
SOU 2020:37 |
Uppdraget och dess genomförande |
Andra utredningar
Utredningen har mött och samrått med andra utredningar under arbetet, bl.a. Arbetsmarknadsutredningen (A 2016:03), Delegatio- nen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen (Fi 2016:07), Utredningen för ett hållbart arbetsliv över tid (A 2017:02), 2017 års räddningstjänstutredning, (Ju 2017:05), Utredningen om ett tryggare företagande i ett förändrat arbetsliv – för tillväxt och innovation (N 2018:03), Utredningen om samordning av statliga utbetalningar från välfärdssystemen (Fi 2018:05), Utredningen om bostadsbidrag och underhållsstöd – minskad skuldsättning och ökad träffsäkerhet (BUMS) (S 2018:13) och Utredningen om en moderniserad arbets- rätt (A 2019:01).
3.2Betänkandets disposition
Utredningens uppdrag enligt direktiven är att lämna förslag på en ny arbetslöshetsförsäkring. I direktiven finns inga särskilda uppdrag om kartläggning eller andra redogörelser. Betänkandets disposition av- speglar detta. Bakgrundsdelen, inklusive övergripande reformbehov och redogörelse för nya förutsättningar tar relativt litet utrymme i betänkandet. Betänkandet i övrigt är modellerat efter de bestånds- delar som ett regelverk om arbetslöshetsförsäkring vanligen inne- håller. Författningstexten och författningsförslagen tar stort utrymme i anspråk.
4 Bakgrund
4.1Inledning
I det här kapitlet beskrivs arbetslöshetsförsäkringens framväxt, sam- hällsfunktion och nuvarande utformning. Kapitlet syftar till att ge läsaren en historisk, organisatorisk och rättslig överblick över arbets- löshetsförsäkringen. I kapitlet finns också en redogörelse för nationa- lekonomisk forskning på området och tankarna bakom de mer centrala inslagen i den svenska arbetslöshetsförsäkringens konstruktion.
4.2Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige då och nu
De första arbetslöshetskassorna
Arbetslöshetsförsäkringen har successivt vuxit fram sedan slutet av 1800-talet. Historien har stor betydelse för arbetslöshetsförsäkringens nuvarande utformning.
Ersättning vid arbetslöshet var länge en fråga för fattigvården. I slutet av 1800-talet påbörjades en förändring av denna ordning när fackligt organiserade arbetslöshetskassor började tillhandahålla under- stöd vid arbetslöshet. Rent praktiskt innebar det att arbetare inom samma yrkesgrupp valde att stödja kollegor som blev arbetslösa, i utbyte mot ett löfte att själva få hjälp i samma situation.
Det första fackförbundet som startade en arbetslöshetskassa (1893) var Svenska typografförbundet. Vid denna tid ansåg flera fackförbund att stöd till arbetslösa medlemmar inte var värt den eko- nomiska risken. Ett exempel på detta var de organiserade byggnads- arbetarna som bedömde att den utbrett förekommande säsongarbets- lösheten inom branschen skulle omöjliggöra varje försök att starta
105
en arbetslöshetskassa. I flera andra fackförbund debatterades frågan häftigt under många år.1
Den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen i Sverige inför- des först 1935, trots förekomsten av flera statliga utredningar2 och riksdagsmotioner under 1900-talets första decennier. Det är, ur ett europeiskt perspektiv, sent. När 1926 års arbetslöshetssakkunniga skulle lämna sitt betänkande så kunde de bara från Europa hämta inspiration från ett femtontal länder som redan infört en statsunder- stödd arbetslöshetsförsäkring.3
Först med att införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring var England (1911), medan Belgien redan år 1900 kunde uppvisa en kommunalt finansierad, men genom arbetslöshetskassor fackligt organiserad, arbetslöshetsförsäkring. Det var den belgiska organisa- tionsmodellen av arbetslöshetsförsäkringen, kallad Gent-modellen, som infördes i Sverige. Vid det laget hade flera andra länder både hunnit införa och överge modellen, bl.a. eftersom den förutsatte en stark fackföreningsrörelse vilket i vissa fall varken upplevdes som önskvärt eller möjligt.4 Det gick inledningsvis trögt att bilda arbets- löshetskassor enligt den nya ordningen. Ännu ett år efter införandet 1935 fanns det bara 6 arbetslöshetskassor i Sverige, men under åren 1941–1945 bildades 19 nya arbetslöshetskassor.5
Arbetsförmedlingens framväxt
Arbetsförmedlingen har historiskt sett utgjort en naturlig utgångs- punkt för arbetslöshetsförsäkringen. Ett allmänt krav i dagens arbets- löshetsförsäkring är, liksom i tidigare lagar och förordningar, att den sökande ska vara anmäld som arbetssökande vid den offentliga arbets- förmedlingen. Däremot hanterades Arbetsförmedlingens nuvarande grundläggande uppdrag – att matcha arbetssökande med arbetstill-
1Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige 1935–1980, Arbetslöshetskassornas samorganisation, Erici. B., Roth, N.
2Socialförsäkringskommitténs betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och statsbidrag till arbetslöshetskassor, SOU 1922:59 och 1926 arbetslöshetssakkunniga betänkande och förslag angående arbetslöshetsförsäkring, arbetsförmedling och reservarbeten, SOU 1928:9. Socialförsäkringskommitténs betänkande var nummer 3 i ordningen, del 1 och 2 omfattade sjukförsäkringen respektive olycksfallsförsäkringen.
3SOU 1928:9.
4SOU 2015:21.
5Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige 1935–1980, Arbetslöshetskassornas samorganisation, Erici. B., Roth, N.
fällen – liksom eventuellt stöd i händelse av arbetslöshet, ursprung- ligen av skråväsendet. Under 1900-talets första år tog städerna succes- sivt över denna uppgift. Därefter förmådde städerna statsmakten att inrätta en ordning och ett stöd för arbetsförmedling, men ordningen byggde på frivillighet. En nationell struktur och samordning sakna- des ännu i början av förra seklet.6
En lagskyddad arbetsförmedling identifierades så småningom som en lämplig utgångspunkt för en nationell arbetslöshetsförsäkring. Socialförsäkringskommitténs utredning från 1922 hette följaktligen Betänkande och förslag angående offentlig arbetsförmedling och stats- bidrag till arbetslöshetskassor.7 En statlig arbetsförmedling inrättades först 1940 i form av en s.k. Arbetsmarknadskommission. Arbets- marknadskommissionen fick utöver att förmedla arbeten dessutom i uppgift att handlägga arbetsmarknadspolitiska insatser. Arbetsför- medlingarna blev därmed statliga och länsarbetsnämnder inrättades.8
Fler grupper har inkluderats över tid
Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige har successivt omfattat en allt större andel av arbetskraften. Innan den statsunderstödda arbetslös- hetsförsäkringen infördes omfattade försäkringen enbart de branscher och yrkesområden för vilka det fanns arbetslöshetskassor. Det ställde dåligt organiserade eller yrkesgrupper som helt saknade organisa- tioner som företrädde dem utanför arbetslöshetsförsäkringen. När arbetslöshetsförsäkringen blev statsunderstödd ökade antalet perso- ner som omfattades av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäk- ringen, men initialt ingick varken tjänstemän eller företagare. Med tiden har arbetslöshetsförsäkringen kommit att omfatta alla som förvärvsarbetar eller har förvärvsarbetat i Sverige. Arbetslöshets- kassorna var ursprungligen tvungna att särskilt skriva in i sina stadgar om arbetslöshetskassan ville försäkra företagare eller inte. Nu för- säkrar arbetslöshetskassorna alla som arbetar inom kassans verksam- hetsområde. Det har också blivit enklare att bli medlem i en arbets- löshetskassa. Kravet på hur mycket den sökande ska arbeta för att kunna bli medlem har mildrats betydligt.
6SOU 1922:59.
7Ibid.
8Uppgiften hämtad från Arbetsförmedlingens hemsida.
En sammanhållen försäkring?
Arbetslöshetsförsäkringen i Sverige har alltid byggt på yrkes- och branschanknutna arbetslöshetskassor. Den som inte hade ett för- säkringsbart yrke saknade ursprungligen helt möjlighet till försäk- ringsskydd. Glappet mellan försäkrade och oförsäkrade täcktes av andra ordningar vid sidan om arbetslöshetsförsäkringen, exempelvis genom kommunalt kontantunderstöd eller statligt omställnings- bidrag.
Att ett kontant arbetsmarknadsstöd, förkortad KAS, infördes 19749 var en avgörande förändring jämfört med tidigare. KAS skulle betalas ut till arbetslösa som tidigare hade haft ett arbete, men som inte var försäkrade hos en arbetslöshetskassa eller inte uppfyllde villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning. KAS administrerades och utbetalades av de dåvarande länsarbetsnämnderna. Genom KAS blev arbetslöshetsförsäkringen mer inkluderande eftersom fler arbets- lösa omfattades. Samtidigt innebar införandet av KAS att ersätt- ningen vid arbetslöshet sönderföll i två olika delar avseende villkor och administration.
Arbetslöshetsförsäkringen återgick till att bli mer sammanhållen då denna uppdelning förändrades 199810 i samband med att KAS avskaffades och den s.k. grundförsäkringen skapades. Då bildades också den kompletterande arbetslöshetskassan Alfa, förkortad Alfa- kassan. Alfa-kassan fick i uppdrag dels att administrera grundförsäk- ringen, dels att försäkra alla som ville ansluta sig till kassan, oavsett yrke eller bransch. Den sedan tidigare existerande arbetslöshetsför- säkringen, som även i fortsättningen administrerades av och förutsatte medlemskap i en arbetslöshetskassa, benämndes inkomstbortfalls- försäkring. Införandet av en grundförsäkring och bildandet av Alfa- kassan förändrade inte arbetslöshetsförsäkringens tudelning, men innebär att arbetslöshetsförsäkringen sedan 1998 endast administre- ras av arbetslöshetskassor.
Det kan ifrågasättas hur sammanhållen dagens arbetslöshetsför- säkring egentligen är. I den utredning11 som den nuvarande arbetslös- hetsförsäkringen bygger på, indikeras det att inkomstbortfallsförsäk- ringen ska ses som en påbyggnad på grundförsäkringen, medan
9Se lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.
10Se lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.
11SOU 1996:150.
sådana formuleringar inte framgår av propositionen12 till den nya lag som infördes.
Från stadgar till förordning och lag
När den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen drevs igenom 1935 reglerades försäkringen i förordning. Det var en förändring jäm- fört med tidigare då väsentliga delar, t.ex. vilken ersättning som skulle utbetalas, reglerats i arbetslöshetskassornas stadgar. Sedan 1974 har arbetslöshetsförsäkringen i stället i stor utsträckning varit reglerad i lag.13
Figur 4.1 Viktiga årtal inom arbetslöshetsförsäkringen
12Prop. 1996/97:107.
13Lag (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
4.3Arbetslöshetsförsäkringens regelverk i korthet
I detta avsnitt beskrivs kortfattat de grundläggande delarna av regel- verket för arbetslöshetsförsäkringen (se även avsnitt 4.6 för en närmare beskrivning av de ekonomiska incitament och andra beteendekorri- gerande inslag som finns inbyggda i dagens arbetslöshetsförsäkring). I betänkandets förslagsdel finns mer detaljerade redogörelser för gällande rätt på området.
Lagen om arbetslöshetsförsäkringen
De regler som gäller för rätten till arbetslöshetsersättning regleras i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALF. Bestäm- melser finns också i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsför- säkringen, förkortad ALFFo. I redogörelsen inkluderas inte de till- fälliga regler som gäller under 2020. Se avsnitt 1.2 för mer information.
En grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring
Dagens arbetslöshetsförsäkring är tudelad. Den består av en grund- försäkring och en inkomstbortfallsförsäkring (4 § ALF). Denna upp- delning grundas på om den sökandehar valt att, i händelse av en inkomstförlust som orsakas av arbetslöshet, försäkra sig hos en arbets- löshetskassa eller inte. För att få rätt till arbetslöshetsersättning krävs att den sökande uppfyller ett antal villkor. En samling allmänna vill- kor och ett krav på minsta arbetad tid, det s.k. arbetsvillkoret, är gemensamt för alla som ansöker om arbetslöshetsersättning. Det är bara ersättningsnivåerna som skiljer sig åt beroende på om den sök- ande är medlem i en arbetslöshetskassa eller inte.
Grundförsäkringen omfattar personer som inte är försäkrade via en arbetslöshetskassa eller som inte har hunnit vara medlemmar under så lång tid som krävs för att uppfylla villkoren för inkomst- relaterad ersättning.
Inkomstbortfallsförsäkringen kräver, utöver att den sökande upp- fyller de allmänna villkoren och arbetsvillkoret, medlemskap under viss tid i en arbetslöshetskassa. För att vara berättigad till medlem- skap i en arbetslöshetskassa måste den sökande arbeta eller ha arbetat inom det verksamhetsområde som kassan verkar inom.
Som ett alternativ till medlemskap i någon av de ordinarie arbets- löshetskassorna är det möjligt att i stället vara ansluten till Alfa- kassan (se ovan), vilket ger samma rättigheter som för den som till- hör någon av de andra arbetslöshetskassorna.
Allmänna villkor och krav på arbetad tid
För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs för det första att den sökande uppfyller de allmänna villkoren. Det innebär bl.a. att den sökande ska vara anmäld som arbetssökande på arbetsförmedlingen och stå till arbetsmarknadens förfogande (9 § ALF). För det andra ska den sökande ha uppfyllt ett arbetsvillkor. Det innebär att den sökande under de tolv månader som föregått arbetslösheten (ramtid), ska ha arbetat minst 80 timmar per månad i sex månader alternativt ha arbetat sammanlagt 480 timmar under sex sammanhängande månader där arbetet inte har understigit 50 timmar någon månad (12 § ALF).
Ersättningens storlek och längd
Både för grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen betalas arbetslöshetsersättning ut i 300 dagar (ersättningsperiod). Den som har förbrukat sina dagar och vid ersättningsperiodens slut har barn under 18 år får ytterligare 150 ersättningsdagar och därmed en sam- manlagd ersättningsperiod under längst 450 dagar (22 § ALF).
Den som inte har varit medlem i en arbetslöshetskassa eller varit ansluten till Alfa-kassan och endast uppfyller de allmänna villkoren och arbetsvillkoret får dagpenning enligt grundförsäkringen. Dag- penningen räknas ut med utgångspunkt från ett fastställt grund- belopp och den genomsnittliga arbetstid (normalarbetstid) som den sökande har haft under ramtiden. Den som har arbetat heltid under hela ramtiden får hela grundbeloppet, som för närvarande uppgår till 365 kronor, medan den som arbetat mindre får en motsvarande andel av detta belopp (3 § ALFFo).
Den som har varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv månader och som dessutom uppfyller arbetsvillkoret inom medlems- tiden, har uppfyllt ett medlemsvillkor. Då beräknas ersättningen enligt den förmånligare inkomstbortfallsförsäkringen. Dagpenningen enligt
inkomstbortfallsförsäkringen fastställs utifrån den sökandes genom- snittliga inkomst under ramtiden (dagsförtjänsten). Dagpenningen är en viss procentsats (80 procent under de första 200 dagarna, därefter 70 procent under resterande 100 dagar) av den fastställda dagsför- tjänsten (26 § ALF). Det finns ett tak för hur mycket som kan betalas ut. Under de första 100 dagarna får dagpenningen inte överstiga 910 kronor, därefter är taket 760 kronor (4 § ALFFo).
Ansökan och utbetalning
Ansökan om arbetslöshetsersättning sker i flera steg. Den första åtgärden som normalt vidtas är att den arbetssökande registrerar sig som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen. Det är en förutsättning för att beviljas arbetslöshetsersättning att den arbetssökande är an- mäld som arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen meddelar den sökandes arbetslöshetskassa att den sökande är anmäld som arbetssökande.
Den arbetssökande ska lämna en ansökan om arbetslöshets- ersättning till arbetslöshetskassan (47 § ALF). Den arbetssökande samlar in de handlingar som behövs för prövning av rätten till arbets- löshetsersättning. För den som endast har varit förvärvsarbetande krävs en tidrapport, anmälan om arbetslöshet samt arbetsgivarintyg från den sökandes arbetsgivare. Det är den sökande som ansvarar för att handlingarna kommer in till arbetslöshetskassan. Tidrapporten och anmälan om arbetslöshet fylls i av den sökande själv. Arbets- givarintyg fylls i av arbetsgivaren, men det är den arbetssökande själv som måste begära intyget och se till att det når arbetslöshetskassan. De flesta handlingar skickas in elektroniskt via arbetslöshetskassans Mina sidor och den s.k. arbetsgivarportalen. En förutsättning för att ersättningen ska kunna betalas ut är att den ersättningsberättigade fortlöpande skickar in särskilda ansökningsblanketter (dvs. tidrap- porterna), till arbetslöshetskassan. Det kan ske skriftligen eller elek- troniskt. För att kunna fortsätta att betala ut ersättning måste arbetslöshetskassan ha information om den sökandes situation under en given kalendervecka. Av tidrapporten ska därför framgå dag för dag om den sökande t.ex. varit arbetslös, arbetat eller varit sjuk.
Lagen om arbetslöshetskassor
Arbetslöshetskassorna är föreningar som omfattar ett visst verksam- hetsområde och vars verksamhet regleras i lagen (1997:239) om arbets- löshetskassor, förkortad LAK, och genom sina föreningsstadgar. Ett verksamhetsområde kan omfatta en viss yrkeskategori, bransch eller vissa närbesläktade sådana. En förening kan endast registreras som en arbetslöshetskassa under vissa förutsättningar. Föreningen ska ha minst 10 000 medlemmar och ha till ändamål att ge sina medlemmar ekonomiskt stöd vid arbetslöshet. Den ska också ha antagit stadgar samt utsett styrelse och revisorer. En arbetslöshetskassa ska regi- streras hos Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, förkortad IAF, och får endast bedriva sådan verksamhet som anges i 1 § LAK, dvs. handha arbetslöshetsförsäkringen. En arbetslöshetskassa har rätt till statsbidrag för kostnader för ersättning som betalas ut enligt bestämmelser i lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Medlemskap
Rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa har den som vid ansök- ningstillfället förvärvsarbetar och uppfyller villkoren i arbetslöshets- kassans stadgar om arbete inom kassans verksamhetsområde. Även den som vid ansökningstillfället inte arbetar har rätt att bli medlem i en arbetslöshetskassa, om villkoren var uppfyllda när han eller hon senast arbetade.
En arbetslöshetskassa ska ta ut medlemsavgifter som tillsammans med andra inkomster får antas täcka kassans förvaltningskostnader, betalningen av finansieringsavgift och övriga utgifter. En arbetslös- hetskassa får besluta om olika medlemsavgifter för olika medlems- kategorier, om det finns skäl för det (41 § LAK). Åren omkring 2006–2010 då finansieringsavgiften var särskilt hög hade många arbetslöshetskassor t.ex. olika avgifter för yrkesarbetande och arbets- lösa.
En medlem i en arbetslöshetskassa kan under vissa förutsätt- ningar uteslutas. Det gäller exempelvis den som medvetet eller av grov vårdslöshet har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter om förhållanden av betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller ersättning. Detsamma gäller en medlem som medvetet eller av grov vårdslöshet har låtit bli att anmäla ändrade uppgifter till kassan
om förhållanden av betydelse för rätten till ersättning (37 § LAK). Medlemskapet i en arbetslöshetskassa upphör utan uppsägning den dag medlemmen fyller 65 år.
Den kompletterande Arbetslöshetskassan Alfa
I85–87 b §§ LAK finns särskilda bestämmelser för Alfa-kassan. Alfa-kassan hanterar de ärenden som är kopplade till personer som inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa och handhar arbets- löshetsförsäkringen utan de begränsningar till en viss yrkeskategori eller bransch som oftast gäller för de övriga arbetslöshetskassorna. Enskilda kan inte bli medlemmar i Alfa-kassan, men har möjlighet att ansluta sig till Alfa-kassan (se avsnitt 4.4.1).
4.4Arbetslöshetsförsäkringens administration och finansiering
I det följande beskrivs arbetslöshetsförsäkringens administration och finansiering. Arbetslöshetskassorna handhar försäkringen. Inspek- tionen för arbetslöshetsförsäkringen, förkortad IAF, är tillsynsmyn- dighet på området. Arbetsförmedlingen har flera uppgifter, men här beskrivs främst myndighetens uppgifter utifrån verksamhetens direkta eller indirekta betydelse för arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetslöshetskassorna
Arbetslöshetskassorna handhar arbetslöshetsförsäkringen. De ska pröva rätten till och betala ut arbetslöshetsersättning. Sättet att administrera arbetslöshetsförsäkringen genom arbetslöshetskassor enligt den s.k. Gent-modellen har gällt i Sverige sedan införandet 1935 (se avsnitt 4.2.1). Inom EU är modellen numera ovanlig, men Danmark och i ännu högre grad Finland har en arbetslöshetsför- säkring som liknar den svenska. Antalet kassor har varierat över tid och för närvarande finns det 25 arbetslöshetskassor.
Arbetslöshetskassorna är fackligt obundna i den meningen att det är möjligt för en person som uppfyller villkoren i stadgarna att vara medlem i en arbetslöshetskassa utan att vara medlem i facket. Där-
emot är arbetslöshetskassornas verksamhetsområden, dvs. den yrkes- kategori eller bransch som kassans verksamhet ska omfatta, ofta nära knutna till fackförbundens. Det finns cirka 3,6 miljoner personer i Sverige som är medlemmar i en arbetslöshetskassa.
Den kompletterande arbetslöshetskassan Alfa-kassan
Alfa-kassan hanterar de ärenden som är kopplade till personer som inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa och handhar arbets- löshetsförsäkringen utan de begränsningar till en viss yrkeskategori eller bransch som gäller för de övriga arbetslöshetskassorna. Enskilda har möjlighet att ansluta sig till Alfa-kassan och därigenom skaffa sig samma rättigheter som den som är medlem i en vanlig arbetslös- hetskassa.
Sveriges a-kassor
Arbetslöshetskassorna ska enligt lag samverka med varandra i frågor som rör administration, service, information, utbildning och utveck- ling av kassornas verksamhet. Samverkan sker främst genom organi- sationen, Sveriges a-kassor.
Arbetsförmedlingen
Det är ett grundläggande krav att den som gör anspråk på arbets- löshetsersättning ska vara anmäld som arbetssökande på Arbetsför- medlingen. Anmälan vid Arbetsförmedlingen innebär att den sökan- des arbetslöshetskassa får reda på att den sökande är arbetslös och då kan informera om vad som behövs för att ansöka om arbetslös- hetsersättning. Arbetsförmedlingen förklarar vad som förväntas av den sökande under tiden som anspråk görs på ersättning och på- börjar ett förmedlingsärende. Anmälan har även den funktionen att den sökande formellt förklarar sig som arbetssökande och därmed också underkastar sig viss kontroll. I förhållande till arbetslöshets- försäkringen ska Arbetsförmedlingen säkerställa att arbetslöshets- försäkringen fungerar som en omställningsförsäkring.
Matchning mellan arbetssökande och arbetstillfällen
Arbetsförmedlingen ska förbättra arbetsmarknadens funktionssätt genom att sammanföra dem som söker arbete med dem som söker arbetskraft. Det framgår av 4 § förordningen (2007:1030) om instruk- tion för Arbetsförmedlingen. Matchning sker genom bl.a. platsför- medling, dvs. genom att den sökande anvisas arbete, och vägledning där den sökande får stöd och information för att kunna göra ett välinformerat val av arbete och utbildning, vilket framgår av 7–7 a §§ förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verksam- heten, förkortad verksamhetsförordningen. Om matchningen mellan arbetslösa ersättningstagare och arbetstillfällen förbättras leder det, allt annat lika, till sjunkande arbetslöshet och lägre kostnader för arbets- löshetsförsäkringen.
Kontrollfunktion
En förutsättning för att kontroll ska fungera är att den sökande är registrerad hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande och är till- gänglig för kontroll av sitt arbetssökande. En arbetssökande som får eller som begär arbetslöshetsersättning ska vara nåbar för myndig- heten under hela den tid som han eller hon kvarstår som anmäld hos Arbetsförmedlingen. Den sökande ska dessutom efter kallelse med kort varsel kunna inställa sig hos Arbetsförmedlingen.
Handlingsplan och aktivitetsrapporter
Arbetsförmedlingen ska tillsammans med den arbetssökande upp- rätta en individuell handlingsplan där den sökandes skyldigheter, planerade aktiviteter och inriktning för arbetssökandet ska anges. Handlingsplanen ska upprättas senast 30 dagar efter det att den sök- ande anmält sig som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen. För den som inte har fyllt 25 år bör handlingsplanen upprättas tidigare (6 § verksamhetsförordningen).
Den arbetssökande ska varje månad sända in aktivitetsrapporter till Arbetsförmedlingen. Aktivitetsrapporterna ska redovisas med ut- gångspunkt från handlingsplanen (6 a § verksamhetsförordningen). Aktivitetsrapporterna kan användas för att hjälpa den sökande att
förbättra och effektivisera sitt arbetssökande. Rapporterna kan också användas i kontrollsyfte för att bedöma om den sökande uppfyller arbetslöshetsförsäkringens krav på tillräcklig sökaktivitet efter lämp- liga arbeten.
Om det finns skäl för Arbetsförmedlingen att anta att den sök- ande missköter sitt arbetssökande, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar arbetslösheten i enlighet med 43–43 b §§ ALF, eller om den sökande inte uppfyller de allmänna villkoren i 9 eller 11 §§ samma lag, ska förmedlingen meddela arbetslöshetskassan om det (16 § verk- samhetsförordningen). Arbetslöshetskassan ska sedan pröva om det finns grund för sanktion eller avslag på ansökan om arbetslöshets- ersättning.
Om Arbetsförmedlingen har underrättat en arbetslöshetskassa om att en sökande inte besökt eller tagit kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen eller en fristående aktör vid överenskommen tidpunkt, ska Arbetsförmedlingen skyndsamt kalla den sökande till ett nytt besök eller en ny kontakt. Arbetsförmedlingen ska också så snart som möjligt informera arbetslöshetskassan när en arbetssökande åter uppfyller de allmänna villkoren för rätt till ersättning (16 a § verksamhetsförordningen).
Övriga uppgifter i förhållande till arbetslöshetsförsäkringen
De uppgifter som ska lämnas mellan Arbetsförmedlingen och arbets- löshetskassan anges i ALFFo. För Arbetsförmedlingens del avser det främst uppgifter om den sökande är anmäld som arbetssökande eller inte och uppgifter om anvisningar eller avbrutna arbetsmarknads- politiska program (20 § ALFFo). Utöver det har Arbetsförmedlingen en skyldighet att skyndsamt underrätta arbetslöshetskassan om den sökande inte sköter sitt arbetssökande.
Arbetsförmedlingen administrerar arbetslöshetskassornas ansö- kan om statsbidrag inför utbetalning av arbetslöshetsersättning. Det sker veckovis inför utbetalning av arbetslöshetsersättning.
Arbetsförmedlingen bedömer behovet och fattar beslut om arbets- marknadspolitiska insatser för arbetssökande. Anvisningar till sådana insatser ska ske om det är arbetsmarknadspolitiskt motiverat (9 § verksamhetsförordningen). Det rör sig bl.a. om anvisningar till arbets- marknadspolitiska program med aktivitetsstöd. De arbetsmarknads-
politiska programmen som ger den sökande rätt till aktivitetsstöd har en nära koppling till arbetslöshetsförsäkringen och arbetslöshets- kassornas administration. Det är Försäkringskassan som betalar ut aktivitetsstödet.
Arbetsförmedlingen lämnar information till behöriga institutio- ner i andra medlemsländer om den sökande är aktivt arbetssökande eller inte inför en ansökan om export av arbetslöshetsersättning till annat EU-/EES-land eller Schweiz i enlighet med artikel 64, Europa- parlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samord- ning av de sociala trygghetssystemen. Likaså registrerar Arbetsför- medlingen de sökande som är arbetssökande i Sverige, men som får arbetslöshetsersättning från andra medlemsstater i enlighet med samma förordning. Arbetsförmedlingen har också en service- och kontroll- funktion för denna grupp.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
IAF är tillsynsmyndighet för arbetslöshetskassorna och arbetslös- hetsförsäkringen. Tillsynen regleras i LAK och preciseras i förord- ningen (2007:906) med instruktion för Inspektionen för arbetslös- hetsförsäkringen. IAF utövar även tillsyn över Arbetsförmedlingens handläggning av ärenden i samband med arbetslöshetsförsäkringen och över Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans arbete med sanktioner inom aktivitetsstödet och utvecklingsersättningen. I sin tillsyn kan IAF påtala brister i en arbetslöshetskassas verksamhet eller förelägga kassan att rätta ett beslut inom en angiven tid. Det kan t.ex. ske om arbetslöshetskassan handlagt ett ärende på ett sätt som inte överensstämmer med lagen, om arbetslöshetskassans stadgar inte uppfyller kraven enligt LAK eller om kassans tillgångar inte är tillräckliga. IAF kan också besluta om att dra in eller återkräva stats- bidrag. Om IAF finner brister hos Arbetsförmedlingen eller Försäk- ringskassan ska IAF påtala det till respektive myndighet. IAF utreder även skadeståndsanspråk från enskilda.
IAF utfärdar föreskrifter för hur lagen om arbetslöshetsförsäk- ring och arbetslöshetskassor ska tolkas. IAF kan utfärda föreskrifter genom bemyndiganden, dvs. det framgår av förordning att IAF får utfärda föreskrifter eller för att bestämmelserna i lag eller förordning ska kunna tillämpas i praktiken. Sådana verkställighetsföreskrifter
får inte tillföra något nytt i sak till bestämmelsen. IAF för också statens talan i domstol i syfte att få fram vägledande avgöranden. IAF följer dessutom utvecklingen på arbetslöshetsförsäkringens område, tar initiativ till åtgärder efter uppföljning, gör kartläggningar, samman- ställer och analyserar statistik inom IAF:s område och utreder frågor inom tillsynsområdena på regeringens uppdrag.
IAF har även vissa förvaltningsuppgifter. IAF är bl.a. förbin- delseorgan för arbetslöshetsförsäkringen inom EU, förvaltare av data- baser inom arbetslöshetsförsäkringen och den instans som godkän- ner arbetslöshetskassornas medlemsavgifter. IAF ansvarar också för registerföring över arbetslöshetskassorna samt fastställer hur arbets- givarintyg och tidrapporter ska vara utformade.
Arbetslöshetsförsäkringens finansiering
Arbetslöshetsförsäkringen finansieras på flera olika sätt. Finansier- ingen sker dels via de medlemsavgifter som arbetslöshetskassorna tar in från sina medlemmar, dels genom arbetslöshetskassornas finan- sieringsavgift till staten och via den arbetsmarknadsavgift som arbets- givare och egenföretagare betalar in till staten via arbetsgivar- eller egenavgiften.
Den försäkrades medlemsavgift till sin arbetslöshetskassa
Arbetslöshetskassorna tar ut medlemsavgifter för att täcka sina för- valtningskostnader, betalningen av finansieringsavgift (se nedan) och övriga utgifter. En arbetslöshetskassa kan besluta om olika med- lemsavgifter för olika medlemskategorier om det finns skäl för det. En kassa kan även ta ut en extra avgift, s.k. särskild uttaxering, om det behövs för att kunna bedriva verksamheten. Det är IAF som godkänner arbetslöshetskassornas medlemsavgifter liksom särskild uttaxering. De medlemsavgifter som arbetslöshetskassornas med- lemmar betalar till kassorna finansierar dock endast en mindre del av arbetslöshetsersättningen.
Alfa-kassan hanterar grundförsäkringen för den som inte är med i någon annan arbetslöshetskassa. Alfa-kassan tar ut en särskild admi- nistrationsavgift när ersättningen betalas ut. Avgiften är tänkt att bidra till att täcka Alfa-kassans förvaltningskostnader för de ersättnings-
berättigade. Det är IAF som efter förslag från Alfa-kassan meddelar föreskrifter om vilken avgift som ska tas ut.
Arbetslöshetskassornas finansieringsavgift till staten
En arbetslöshetskassa ska betala in en finansieringsavgift till staten. Finansieringsavgiften är tänkt att delfinansiera statens kostnader för arbetslöshetsersättning och avgiftens storlek regleras i LAK. Finan- sieringsavgiften faktureras månatligen av IAF som ser till att staten får in avgifterna från arbetslöshetskassorna.
Arbetsgivares arbetsmarknadsavgift till staten
Arbetsmarknadsavgiften är en del av arbetsgivaravgiften respektive egenavgiften, och regleras i socialavgiftslagen (2000:980). Arbets- givare betalar arbetsgivaravgifter för sina anställda, medan egenavgif- terna erläggs av enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag.
Det framgår av lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter att arbetsmarknadsavgiften ska användas för att finansiera arbetslös- hetsförsäkringen.
Figur 4.2 Flödesschema administration av statsbidrag och ersättning
Källa: www.iaf.se.
4.5Arbetslöshetsförsäkringen ur ett forskningsperspektiv
Även om det finns en bred politisk enighet om arbetslöshetsför- säkringens betydelse finns det olika uppfattningar om hur försäk- ringen ska utformas. Ska den, till exempel, i första hand utformas för att tiden i arbetslöshet ska bli så kort som möjligt eller för att ge ekonomisk trygghet under omställningen mellan två arbeten? Bero- ende av vad man vill uppnå kan regelverket konstrueras på olika sätt, vilket kommer att förstärka eller försvaga olika effekter.
Arbetslöshetsförsäkringens potentiella effekter har analyserats teoretiskt och utvärderats empiriskt inom nationalekonomisk forsk- ning, och litteraturen om hur en optimal arbetslöshetsförsäkring bör utformas är omfattande. Trots att vissa teoretiska utgångspunkter har kritiserats för att i alltför hög utsträckning fokusera på indivi- dens beteende i stället för samhällsstrukturers betydelse för arbets- löshet, finns det ett tydligt samband mellan den nationalekonomiska
forskningens slutsatser och den nuvarande arbetslöshetsförsäkringens utformning. I detta avsnitt presenteras därför de övergripande slut- satserna från denna forskning.
En optimalt utformad arbetslöshetsförsäkring enligt nationalekonomisk forskning
Det finns en omfattande nationalekonomisk litteratur om arbetslös- hetsförsäkringens effekter. Sammantaget visar den empiriska forsk- ningen inom detta område att arbetslöshetsförsäkringen har en viktig roll att fylla vid ekonomiska störningar genom att den jämnar ut konsumtion över konjunkturcykeln och bidrar till att förhindra att en lågkonjunktur blir självgenererande. Men studierna visar också att ersättningen kan förlänga tiden i arbetslöshet och bidra till en högre jämviktsarbetslöshet.
Mycket av forskningen har fokuserat på hur en optimal försäk- ring borde vara utformad för att eventuella negativa arbetsmarknads- effekter ska bli så små som möjligt.
Arbetslösa vet mer om sina möjligheter och sitt agerande än vad Arbetsförmedlingen och arbetslöshetskassorna gör
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring som ersätter inkomstbortfall under en begränsad period mellan arbeten. Arbetslösa förväntas söka arbete aktivt och acceptera jobb- erbjudanden. Det finns flera inbyggda mekanismer för att kontrol- lera att så är fallet, men i verkligheten är det inte alltid helt enkelt att kontrollera detta. Orsaken är att Arbetsförmedlingen och arbets- löshetskassorna bara har begränsad information om vilka möjligheter en arbetssökande har eller hur han eller hon agerar. Om den arbets- sökande anpassar sitt agerande efter villkoren i försäkringen, utan att försäkringsgivaren får kunskap om detta, kan arbetslöshetsförsäk- ringens utformning påverka arbetslöshetens längd och jämviktsarbets- löshetens storlek. Att arbetslösa har ett informationsövertag i relation till försäkringsgivaren är en central utgångspunkt för den national- ekonomiska forskningen om arbetslöshetsförsäkringens effekter.
Tiden i arbetslöshet kan påverkas av den arbetslöses eget beteende
Under förutsättning att det finns vakanser som motsvarar de arbets- lösas kvalifikationer kan de arbetslösa påverka sannolikheten att få ett arbete genom hur mycket och på vilket sätt de söker arbete. Möjligheten att få ett arbete påverkas även av den arbetslöses krav – i termer av exempelvis lön, arbetsuppgifter eller pendlingsavstånd – på ett nytt arbete. Om arbetslöshetsersättningen är generös och ersättningsperioden lång ökar sannolikheten att arbetslösas sökakti- vitet minskar, att deras lönekrav ökar och att kraven i övrigt ökar avseende vilka jobberbjudanden de är beredda att acceptera. Detta kan leda till längre arbetslöshetstider och högre jämviktsarbetslös- het. Teorin framhåller även att en mer generös ersättning ökar värdet av att ta ett jobb eftersom det vid en eventuell framtida arbetslös- hetsperiod kan växlas in i en förmånligare arbetslöshetsersättning. För sökande utan arbetslöshetsersättning kan en mer generös ersätt- ning på motsvarande sätt leda till minskad arbetslöshet genom att värdet av framtida ersättning ökar, vilket skapar incitament att snabbt hitta ett arbete. En generös arbetslöshetsersättning kan också bidra till en minskad arbetslöshet på längre sikt, om det faktum att arbets- lösa har råd att vara mer selektiva i valet av nytt arbete leder till att matchningskvaliteten förbättras och detta bidrar till att minska risken för återkommande arbetslöshet.
En utmaning är därför, enligt detta synsätt, att utforma arbets- löshetsförsäkringen på ett sätt som minimerar det som i national- ekonomisk teori kallas för ”moral hazard”. Moral hazard innebär att arbetslösa anpassar sitt beteende efter reglernas utformning på ett sådant sätt att tiden i arbetslöshet förlängs. Problemet kan uppstå till följd av att individen har ett informationsövertag och vet mer om tillgängliga arbetstillfällen och sitt eget sökbeteende än vad försäk- ringsgivaren gör. Detta är orsaken till att det, enligt nationalekono- misk teori, måste finnas en avvägning mellan försäkringsaspekten och individens incitament att söka och ta ett arbete. Det finns två principiellt olika sätt att hantera de problem som kan uppstå till följd av moral hazard. Det ena handlar om ekonomiska incitament som gör det olönsamt att agera på ett sätt som orsakar eller förlänger tiden i arbetslöshet. Det andra handlar om kontroll av de arbetslösas agerande i kombination med ekonomiska sanktioner som reducerar
arbetslöshetsersättningen om de arbetslösa agerar på ett sätt som inte är förenligt med villkoren i försäkringen.
En optimal utformning måste ta hänsyn till människors beteenden
Om arbetslösas beteende påverkas av försäkringens utformning kan arbetslöshetens längd och jämviktsarbetslöshetens storlek reduceras om regelverket utformas med hänsyn till detta. Enligt detta synsätt bör en optimalt utformad arbetslöshetsförsäkring
–inkludera någon form av självrisk som innebär att den försäkrade själv står för en del av inkomstförlusten vid arbetslöshet. Detta kan ske genom exempelvis
•en begränsning av ersättningsnivån så att den alltid är lägre än den tidigare inkomsten som sysselsatt eller
•karensdagar (då det inte betalas någon ersättning alls) som infaller om arbetslösa själva orsakar sin arbetslöshet,
–trappa ned ersättningen i takt med att tiden i arbetslöshet blir längre, så att incitamenten att söka arbete aktivt och acceptera jobberbjudanden successivt ökar,
–vara tudelad, så att arbetslösa under en begränsad tid får en högre arbetslöshetsersättning, för att därefter vara hänvisade till någon form av lägre grundersättning,
–baseras på de arbetslösas sysselsättningshistorik, så att försäk- ringens generositet ökar med den sökandes tidigare förankring på arbetsmarknaden, och
–inkludera kontroller av de arbetslösas agerande samt sanktioner som träder i kraft om agerandet inte motsvarar de krav som ställs.
Syftet med allt detta är att skapa tydliga incitament som ökar sanno- likheten att arbetslösa agerar på ett sätt som begränsar tiden i arbets- löshet.
Karensdagar ger exempelvis upphov till en inkomstförlust som motverkar att sysselsatta själva slutar sin anställning eller på annat sätt orsakar att anställningen upphör. På motsvarande sätt kan icke önskvärda beteenden som riskerar att förlänga tiden i arbetslöshet
reduceras om ersättningsnivån dels är lägre än den inkomst den arbetslöse hade och/eller kan få som sysselsatt, dels trappas ned med tiden i arbetslöshet. Genom nedtrappningen ökar de ekonomiska incitamenten att ta ett arbete successivt. Inom nationalekonomisk forskning används begreppet ”reservationslön” för att beskriva den lägsta lön som en arbetssökande är beredd att acceptera för att ta ett jobberbjudande. Ju lägre reservationslönen är desto högre är sanno- likheten att hitta ett acceptabelt arbete, allt annat lika. I takt med att arbetslöshetsersättningen sjunker, desto lägre blir sannolikt reserva- tionslönen.
Att arbetslöshetsersättningen efter en tid ersätts med någon annan, och/eller lägre ersättning skapar dessutom en s.k. annonseringseffekt som ytterligare ökar den arbetslöses incitament att söka och ta ett arbete när ersättningsperioden närmar sig sitt slut.
Genom att arbetslöshetsförsäkringen utformas med utgångs- punkt från individens sysselsättningshistorik, så att längre tid i arbete ger bättre tillgång till och villkor, ökar även individens incitament att anstränga sig för att ha en förankring på arbetsmarknaden.
Kontroller av de arbetslösas sökbeteende, med åtföljande sanktioner om villkoren för rätt till ersättning inte uppfylls, är slutligen, ytter- ligare ett sätt att reducera problemen förknippade med moral hazard och öka sannolikheten att arbetslösa agerar på ett sätt som reducerar tiden i arbetslöshet.
Utvärderingar stöder teorin14
Det finns ett stort antal studier som, med hjälp av ekonometriska metoder som fastställer kausala orsakssamband, har analyserat effek- terna av bl.a. förändringar i ersättningens storlek och profil samt ersättningsperiodens längd. Sammantaget indikerar dessa att
–lägre ersättning leder till kortare arbetslöshetstider, och att en mer generös ersättning bidrar till ett lägre utflöde från arbetslös- het till arbete,15
14Se exempelvis Holmlund (1999), Fredriksson & Holmlund (2006) och Långtidsutredningen (2011), Bilaga 9 för en översikt av nationalekonomisk forskning om arbetslöshetsförsäkringens effekter.
15Se Holmlund (1998), Carling m.fl. (2001), Bennmarker m.fl. (2005), Fredriksson & Söderström (2008) samt Kolsrud m.fl. (2017).
–förändringar av ersättningens storlek har störst betydelse för utflödet från arbetslöshet till arbete i början av en arbetslöshets- period, medan förändringar av ersättningsperiodens längd har störst betydelse vid ersättningsperiodens slut,
–sannolikheten att lämna arbetslösheten ökar vid den tidpunkt då ersättningsperioden tar slut, samt att
–inte bara sanktioner utan även risken för att drabbas av en sank- tion till följd av att villkoren i försäkringen inte uppfylls ökar utflödet till arbete.16
Det finns emellertid även forskningsrön som tyder på att match- ningskvaliteten kan försämras om arbetslösa tar första bästa jobb, vilket kan öka risken att den arbetslösa återfaller i arbetslöshet.
Det finns också studier som indikerar att sannolikheten att bli arbetslös ökar vid den tidpunkt då villkoren för rätt till arbetslös- hetsersättning och maximal ersättningstid har uppfyllts. En förklar- ing skulle kunna vara att arbetsgivare anpassar anställningar och vill- kor för att den anställde ska ha möjlighet att arbeta tillräckligt länge för att uppfylla villkoren för ersättning.
Det finns aspekter som den traditionella forskningen inte belyser
De nationalekonomiska teorierna har kritiserats för att i alltför hög utsträckning fokusera på individens beteende och incitament i stället för att studera andra faktorers betydelse för arbetslöshetens storlek och utveckling.17 En grundläggande tanke med en fallande ersättnings- nivå och en utförsäkringstidpunkt är ju – implicit – att det är möjligt att få ett jobb om den arbetslöse bara anstränger sig och accepterar jobberbjudanden. Men vad händer om en lågkonjunktur är så djup att det inte finns några vakanser? Och hur ska arbetslösa agera om de har så låga kvalifikationer och stora svårigheter att de inte får något jobb, oavsett hur mycket de söker eller vilka villkor de accepterar?
16För svensk forskning om detta, se Van den Berg & Vikström (2009, 2014) samt Lombardi & Vikström (2019).
17Se exempelvis ”Är nationalekonomi ideologisk?”, Östling, R., Ekonomisk debatt 33–2 (2005)”Values, Norms & Ideology in Mainstream Economics”, Helgesson, G. (2002) och ”Är ekonomi alltid ideologi?”, Lindberg, E., publicerad 4 juni 2017 på www.politism.se.
Erfarenheten och forskningen visar att det är störst sannolikhet att hitta ett arbete tidigt i en arbetslöshetsperiod. Om alla som kan få ett arbete lämnar arbetslösheten kommer alla långtidsarbetslösa att vara personer som har mycket svårt eller t.o.m. omöjligt att få ett arbete givet sin kompetens och rådande lönenivåer. Mot den bak- grunden skulle man kunna argumentera för att ersättningen om något borde öka med tiden i arbetslöshet, då ekonomiska incitament har spelat ut sin roll.
Detta är slutsatsen i Kolsrud m.fl. (2017) som visar att arbetslösas konsumtion faller successivt med tiden i arbetslöshet. Behovet av inkomstkompensation är därför större för långtidsarbetslösa än för dem som varit arbetslösa en kortare tid, och författarna hävdar att det både från ett incitaments- och ett försäkringsperspektiv saknas stöd för att det är lämpligt med en nedtrappning av ersättningsnivån över tid.
Samma slutsats drar Ménard och Tanguy (2018) som analyserar den optimala tidsprofilen i arbetslöshetsersättningen i ett system med effektiva kontroller av de arbetslösas sökaktivitet, där det även finns ett väl fungerande sanktionssystem. Detta är en av få studier som studerar den kombinerade effekten av förändringar i ersättnings- nivån och förekomsten av ett kontroll- och sanktionssystem. Före- komsten av effektiva kontroller och sanktioner förändrar incitaments- strukturen för de arbetssökande. Sanktionshotet ger de arbetslösa incitament att söka arbete aktivt. Resultaten indikerar att det i en för- säkring med ett väl fungerande kontroll- och sanktionssystem kan vara mer optimalt med en konstant eller en ökande arbetslöshets- ersättning än med en avtrappande ersättning. Anledningen är att den som inte aktivt söker arbete i ett sådant system löper risk att bli av med en arbetslöshetsersättning som ökar över tid.
Arbetslöshetsförsäkringen är en del av arbetsmarknadspolitiken
De arbetslösas egenskaper har förändrats över tid. I februari 2020 – strax före Corona-pandemin och dess ekonomiska effekter – upp- gick arbetslösheten till drygt sex procent, vilket är mycket i ett historiskt perspektiv. En majoritet av alla arbetslösa var, vid den tid- punkten, antingen nyanlända, unga med ofullständig gymnasieutbild- ning eller äldre arbetslösa.
Den gemensamma nämnaren för många av dessa arbetslösa var att de saknar, eller upplevs sakna, den kunskap och kompetens som krävs för att få ett arbete. För dem är bristande ekonomiska incita- ment inte huvudförklaringen till att de inte hittar ett arbete. Det stöd och den hjälp de behöver för att få ett arbete kan återfinnas inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken i form av exempelvis en arbets- marknadsutbildning eller subventionerad sysselsättning. Vid sidan av arbetslöshetsförsäkringen utgör detta stöd den andra delen av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Det är Arbetsförmedlingens upp- gift att bedöma vem som behöver vilket stöd och erbjuda det, an- tingen genom en anvisning till en enskild insats eller ett ramprogram som jobbgarantin för ungdomar, förkortad JOG, eller jobb- och ut- vecklingsgarantin, förkortad JUG. Anvisningen kan ske vid den tid- punkt då ersättningsdagarna inom arbetslöshetsförsäkringen är slut eller till vissa insatser redan tidigare under arbetslöshetsperioden.
4.6Den svenska arbetslöshetsförsäkringen
Dagens svenska arbetslöshetsförsäkring återspeglar både dess histo- riska bakgrund, de anpassningar som gjorts successivt under det gångna seklet och slutsatserna från den forskning som betonat bety- delsen av individuella incitament.
Arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring
Försäkringen är en omställningsförsäkring som ger ersättning under en begränsad tid mellan arbeten
En viktig utgångspunkt för att förstå arbetslöshetsförsäkringens ut- formning är det faktum att den inte omfattar alla som saknar in- komster eller arbete, inte ens om de söker arbete aktivt. Detta följer av att försäkringen är en omställningsförsäkring som ger ekonomiskt stöd under en begränsad arbetslöshetstid mellan arbeten. Det inne- bär att den som aldrig haft ett arbete, eller inte haft det i sådan om- fattning att villkoren för att få arbetslöshetsersättning är uppfyllda, står utanför försäkringen.
Utöver detta måste den arbetssökande uppfylla en rad krav under tiden med ersättning för att det inte ska utgå sanktioner i form av
nedsatt eller utebliven ersättning. Kraven på att ha haft ett arbete, vara aktivt arbetssökande och acceptera jobberbjudanden går tillbaka till den tid då arbetslöshetsförsäkringen växte fram runt förra sekel- skiftet. I en situation då arbetare, på frivillig basis, valde att stödja kollegor som blev arbetslösa i utbyte mot ett löfte att själv få stöd i samma situation var dessa krav grundläggande (se avsnitt 4.2.1).
Arbetslöshetsförsäkringens konstruktion som omställningsför- säkring avspeglar en historiskt bärande princip i den svenska arbets- löshetsförsäkringen. Men principen har inte varit undantagslös. Ett avsteg var exempelvis det s.k. studerandevillkoret (1974–2007) som gav rätt till arbetslöshetsersättning efter studier.
Omställningsprincipen omfattar både matchningskvaliteten och matchningseffektiviteten
I förarbetena18 till ALF uttrycks arbetslöshetsförsäkringens syfte som att
den [försäkringen] skall göra det möjligt för den arbetslöse att under rimliga ekonomiska förhållanden, under en begränsad tid, söka sig fram till en ny anställning där hans eller hennes kompetens kan utnyttjas.
Den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen utformades alltså inte bara för att underlätta för den sökande att hitta ett nytt arbete, utan också för att den sökande skulle ha möjlighet att finna ett arbete som motsvarade den sökandes kompetens och ha en god matchnings- kvalitet.
Omställningsprincipen omfattar därför både matchningskvalite- ten (hur bra ett arbete motsvarar den sökandes kompetens) och matchningseffektiviteten (hur snabbt den sökande hittar ett nytt arbete).19
18Prop. 1996/97:107.
19Vad som betonas beror också på realpolitiska överväganden. I en publikation inom ramen för Socialförsäkringsutredningen arbete (Vad är arbetslinjen?) framhålls det att matchnings- kvaliteten tenderar att betonas under perioder med låg arbetslöshet medan skyldigheten att snabbt ta ett arbete understryks under perioder med hög arbetslöshet.
Det finns tydliga inslag av ekonomiska incitament i den svenska arbetslöshetsförsäkringen
De ekonomiska incitamenten i den svenska arbetslöshetsförsäk- ringen tar sig både uttryck i begränsad inkomstersättning, nedtrapp- ning av ersättningsnivån med tiden i arbetslöshet samt karensdagar.
Ersättningen motsvarar aldrig hela den tidigare inkomsten
Den maximala arbetslöshetsersättningen som betalas ut till den som just blivit arbetslös och uppfyller samtliga villkor för att få inkomst- relaterad ersättning uppgår till 80 procent av den tidigare inkomsten, upp till ett tak som motsvarar en genomsnittlig månadsinkomst på 25 718 kronor eller en dagpenning på 910 kronor. För inkomster över denna nivå utgår ingen ersättning. Det innebär att det finns ett ekonomiskt incitament att arbeta i stället för att vara arbetslös även för den som får maximal ersättning, och incitamenten är större ju högre den tidigare inkomsten var.
Ersättningen trappas ned med tiden i arbetslöshet
Att ersättningen faller med tiden i arbetslöshet gör att de ekono- miska incitamenten att hitta och ta ett nytt arbete successivt ökar med tiden i arbetslöshet. Nedtrappningen sker i flera steg, både genom en sänkning av den högsta möjliga dagpenningen och genom en ned- trappning av ersättningsnivån.
För arbetslösa med inkomstrelaterad ersättning uppgår dagpen- ningen till högst 910 kronor per dag under de 100 första ersättnings- dagarna. Därefter sänks den maximala dagpenningen till 760 kronor per dag (4 § ALFFo). Efter 200 ersättningsdagar trappas den procen- tuella ersättningsnivån ned från 80 till 70 procent av individens fast- ställda dagsförtjänst (26 § ALF).
För arbetslösa som saknar rätt till inkomstrelaterad ersättning och får ersättning enligt grundförsäkringen sker dock ingen ned- trappning av ersättningen.
Programanvisningar kan användas både för att ge arbetslösa stöd och för att öka incitamenten att söka och ta ett arbete
Historiskt har arbetsmarknadspolitiska insatser såsom arbetsmark- nadsutbildning eller subventionerad sysselsättning använts både för att stärka arbetssökande så att sannolikheten att de får ett arbete ökar och för att kontrollera att den arbetssökande verkligen står till arbetsmarknadens förfogande och vill och kan ta ett arbete. Ett sätt att göra det sistnämnda i frånvaro av ett jobberbjudande är att anvisa den arbetslösa till en heltidssysselsättning i form av en arbetsmarknads- politisk insats. Detta kan, åtminstone teoretiskt, öka de arbetssökan- des incitament att söka och ta ett arbete. JUG och JOG är exempel på insatser som kan användas på detta sätt, eftersom den sökande då förutsätts delta i olika aktiviteter i högre utsträckning än som öppet arbetssökande. I samband med en anvisning till en insats eller ett ramprogram som JUG och JOG förändras den arbetssökandes ersätt- ning, men de ekonomiska effekterna varierar med deltagarens ålder och situation.
När arbetssökande deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program får de aktivitetsstöd i stället för ersättning
En person kan när som helst anvisas till ett arbetsmarknadspolitiskt program under tiden med arbetslöshetsersättning, antingen för att Arbetsförmedlingen bedömer att han eller hon behöver detta stöd eller för att testa arbetsviljan. På motsvarande sätt får (men behöver inte) Arbetsförmedlingen anvisa en arbetssökande till JOG eller JUG när den arbetssökandes ersättningsdagar är slut. När arbetssök- ande deltar i en arbetsmarknadspolitisk insats får de aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning i stället för arbetslöshetsersättning.
Enligt 2 kap. 2–5 §§ förordningen (2017:819) om ersättning till del- tagare i arbetsmarknadspolitiska insatser, förkortad ersättningsför- ordningen, lämnas aktivitetsstöd med ett belopp som utgår från vad den sökande fick under tiden med arbetslöshetsersättning alternativt med ett fast minsta belopp. Utvecklingsersättning lämnas enligt 2 kap. 10–11 §§ ersättningsförordningen till personer som har fyllt 18 men inte 25 år med ett fast belopp. För den som antingen har gått ut gymnasiet, fyllt 20 år och deltar i en folkhögskoleutbildning i studie-
motiverande syfte eller omfattas av ett utbildningskontrakt lämnas 165 kronor per dag. Annars får den arbetslösa 57 kronor per dag.
Aktivitetsstödets storlek varierar kraftigt mellan olika grupper
och är beroende av om samtliga dagar med ersättning är förbrukade eller inte
Sökande som haft inkomstrelaterad ersättning och som förbrukat samt- liga ersättningsdagar samt deltar i ett arbetsmarknadspolitiskt program på heltid får ersättning motsvarande 65 procent av dagsförtjänsten, vilket framgår av 2 kap. 3 § ersättningsförordningen.
Sökande som haft ersättning enligt grundförsäkringen och som del- tar i ett arbetsmarknadspolitiskt program på heltid får minst 365 kro- nor per dag enligt 2 kap. 3–4 §§ ersättningsförordningen.
Sökande som inte haft någon form av ersättning från arbetslöshets- försäkringen får 223 kronor per dag i aktivitetsstöd enligt 2 kap. 2 § ersättningsförordning.
Inte bara ersättningens absoluta storlek utan även hur denna förhåller sig till den tidigare ersättningen varierar mellan olika grupper
För sökande som haft inkomstrelaterad ersättning och som förbrukat samtliga ersättningsdagar sänks ersättningen med fem procent- enheter i förhållande till den tidigare ersättningsnivån då de anvisas till JUG. Till följd av dagpenningtakets konstruktion påverkar denna sänkning dock bara deltagare som hade en genomsnittlig månads- inkomst under 25 718 kronor som sysselsatta. Övriga berörs inte av nedtrappningen i ersättningsnivån.
För unga (under 25 år) som haft inkomstrelaterad ersättning och anvisas till JOG kommer nedtrappningen av ersättningsnivån snabbare än för dem som anvisas till JUG, genom att den inkomstrelaterade ersättningen sänks till 70 procent efter 100 och 65 procent efter 200 er- sättningsdagar, vilket framgår av 2 kap. 4 § förordning (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser.
För sökande som haft ersättning enligt grundförsäkringen och då haft en ersättning under det maximala grundbeloppet får i realiteten en högre ersättning än tidigare när de anvisas till JUG. Detsamma gäller de sökande som inte haft någon form av ersättning alls från arbets-
löshetsförsäkringen. För dessa båda grupper ökar alltså inte de ekono- miska incitamenten att ta ett arbete i samband med anvisningen till JUG, men anvisningen leder till vad som inom nationalekonomin brukar benämnas konfiskering av de arbetssökandes tid och som rent teoretiskt kan leda till ett ökat utflöde från arbetslöshet till arbete.
Sammantaget innebär detta att det finns både ekonomiska incita- ment i form av nedtrappning av ersättningen och annonserings- effekter (vid övergången från öppen arbetslöshet till deltagande i JOG eller JUG) för en majoritet av alla arbetssökande i den svenska arbetslöshetsförsäkringen, men nedtrappningen biter inte i alla situa- tioner. Det finns i dag t.o.m. arbetssökande som får ökad ersättning med tiden i arbetslöshet.
Det finns även andra inslag i arbetslöshetsförsäkringen som syftar till att minska förekomsten av moral hazard
Det finns andra inslag än begränsning och nedtrappning av ersätt- ningen som syftar till att minska förekomsten av moral hazard i den svenska arbetslöshetsförsäkringen.
För att ha rätt till ersättning måste den arbetslösa söka arbete aktivt och kunna redovisa sina sökaktiviteter
För att ha rätt till arbetslöshetsersättning måste en arbetssökande – förutom att vara registrerad som arbetssökande vid Arbetsförmed- lingen – aktivt söka lämpliga arbeten och via månatliga aktivitets- rapporter redovisa både sina sökaktiviteter och övriga aktiviteter som vidtagits för att ta sig ur arbetslösheten. Om den sökande inte lämnar dessa rapporter eller, mot bakgrund av innehållet i lämnade rapporter, inte bedöms sköta sitt arbetssökande, ska Arbetsförmed- lingen rapportera in detta till arbetslöshetskassan som ska utreda om det finns anledning att vidta åtgärder i form av sanktioner eller avstängning från rätten till ersättning. Kontrollen och sanktionerna syftar till att minska risken att arbetslösa beter sig på ett sätt som ökar tiden i arbetslöshet.
Rätten till ersättning vid deltidsarbete är begränsad
Den som har ett deltidsarbete under arbetslösheten kan, under vissa förutsättningar, få arbetslöshetsersättning för den tid som arbetet inte omfattar. Eftersom antalet ersättningsdagar per vecka då är be- gränsat skulle den totala (kalender-)tiden med arbetslöshetsersättning kunna bli betydligt längre än de 60 veckor som ersättningsperioden motsvarar för den som är helt arbetslös. Det skulle kunna leda till inlåsningseffekter i deltidsarbete om den deltidsarbetande inrättar sin ekonomi efter att arbetslöshetsersättningen står för en del av försörjningen. I syfte att motverka det har möjligheten att få arbets- löshetsersättning vid sidan av deltidsarbete begränsats till maximalt 60 kalenderveckor (7 § ALFFo).
Ett karensvillkor måste uppfyllas för rätt till en ny ersättningsperiod
Den som beviljas en ny ersättningsperiod måste uppfylla ett karens- villkor innan han eller hon kan få ut någon arbetslöshetsersättning. Det nuvarande karensvillkoret innebär att en sökande under en sam- manhängande tid av 12 månader ska ha varit arbetslös utan ersättning i 6 dagar. Karensdagar räknas av för dagar som dagpenning skulle ha lämnats om karenstiden löpt ut (21 § ALF).
Den som inte uppfyller kraven för rätt till ersättning kan varnas eller stängas av från rätten till ersättning
Om den som gör anspråk på arbetslöshetsersättning missköter sitt arbetssökande, förlänger tiden i arbetslöshet eller själv orsakar arbets- lösheten kan han eller hon varnas eller stängas av från ersättning. Sanktionssystemet är konstruerat så att åtgärderna trappas upp i takt med antalet överträdelser. Till slut kan den arbetssökande helt för- lora rätten till ersättning innan ett nytt arbetsvillkor har uppfyllts. Sanktionerna är hårdast för den sökande som själv har orsakat arbets- lösheten genom att säga upp sig eller genom att agera på ett sätt som medfört avsked på grund av otillbörligt uppförande.
Det finns få matchningsförbättrande bestämmelser i dagens arbetslöshetsförsäkring
Trots att den proposition som låg till grund för ALF lyfte fram vik- ten av matchningskvaliteten är det få bestämmelser i dagens arbetslös- hetsförsäkring som direkt syftar till att förbättra matchningskvali- teten. Ersättningsperioden på 300 ersättningsdagar ger visserligen en arbetssökande lång tid att hitta ett lämpligt arbete. Samtidigt framgår det av bestämmelserna om lämpligt arbete att i princip allt arbete på arbetsmarknaden ska anses vara lämpligt.
Att det under vissa omständigheter är tillåtet att studera kan förbättra matchningskvaliteten
Studier är generellt sett inte tillåtna under tid som den sökande upp- bär arbetslöshetsersättning (10 § ALF). Genom särskilda undantag från denna bestämmelse är det under vissa omständigheter ändå möjligt att studera med bibehållen arbetslöshetsersättning (14–16 §§ ALFFo), men kopplingen mellan denna regel och diskussionen om matchnings- förbättrande insatser är svag. Det sägs inte någonting i det aktuella regelverket om att studierna förväntas leda till att den sökandes kom- petens ska förbättras i förhållande till lediga arbeten.
Den s.k. 100-dagarsregeln gav den sökande möjlighet att begränsa sitt sökområde
Mellan år 2001 och 2007 fanns det en regel – den s.k. 100-dagars- regeln – som innebar att en sökande under de 100 första ersättnings- dagarna i en ersättningsperiod fick begränsa sitt sökområde både yrkesmässigt och geografiskt. Syftet med regeln var att undvika onödig yrkesväxling och därmed förbättra matchningskvaliteten. Genom ett tillkännagivande 201120 ålades regeringen att återkomma till riks- dagen med lagförslag om att återinföra regeln, men så har inte skett.
20Bet. 2010/11:AU9, punkt 4, rskr. 2010/11:279.
Reservationslönen påverkas inte bara av ersättningens storlek
Den lön som arbetssökande kräver för att acceptera ett arbete – den s.k. reservationslönen – påverkas inte bara av ersättningen från arbets- löshetsförsäkringen utan även av ersättningen från kompletterande, privata försäkringar.
Ersättningen från den inkomstrelaterade arbetslöshetsförsäkringen ersätter aldrig hela inkomstförlusten
Att ersättningsnivån aldrig uppgår till mer än 80 procent av den tidi- gare inkomsten skapar ekonomiska incitament att acceptera ett arbete med en lön som är lägre än den ursprungliga lönenivån.
För den majoritet av alla arbetssökande som före arbetslösheten hade en genomsnittlig inkomst över ersättningstaket på 25 718 kro- nor är incitamenten att acceptera ett arbete med lägre lön än tidigare ännu starkare, eftersom det inte betalas någon arbetslöshetsersätt- ning på inkomster över detta belopp
Av båda dessa skäl kan reservationslönen antas vara väsentligt lägre än den lön den arbetssökande hade som sysselsatt. Om hänsyn endast tas till ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen saknas det alltså inte ekonomiska incitament att aktivt söka arbete eller att acceptera eventuella jobberbjudanden.
Privata inkomstförsäkringar har inte något lagstadgat tak
Reservationslönen påverkas emellertid även av de ersättningar som den sökande får utöver arbetslöshetsersättningen under tiden i arbets- löshet. Till dessa hör ersättning från de inkomstförsäkringar som vanligen är knutna till medlemskap i ett fackförbund.
ALF begränsar ersättningen som får lämnas av privata inkomst- försäkringar mot inkomstbortfall på grund av arbetslöshet. Reglerna innebär att den sammanlagda ersättningen från arbetslöshetskassan och den kompletterande privata ersättningen inte får överstiga den lagstadgade ersättningsnivån på 80 procent av den tidigare lönen under de första 200 dagarna som arbetslös. Men i detta fall finns alltså inget ersättningstak. Reglerna innebär därför i realiteten att den totala
ersättningen – och därmed reservationslönen – kan uppgå till 80 pro- cent av den tidigare inkomsten, oavsett hur hög den var.
Vilka högsta lönebelopp som i praktiken kan försäkras genom privata inkomstförsäkringar beror på vilka villkor som gäller hos respektive fackförbund. Dessa varierar dessutom kraftigt, men maxi- mala lönebelopp mellan 50 000 och 80 000 kronor är vanliga. Därut- över finns det möjlighet att teckna tilläggsförsäkringar som höjer taket ytterligare för personer med mycket höga löner. Oavsett vilket lönebelopp som täcks av den privata inkomstförsäkringen, måste de privata försäkringsgivarna dock respektera gränsen för ersättnings- nivån på 80 procent av det försäkrade inkomstbortfallet.
Privata inkomstförsäkringar kan också påverka jämviktsarbetslösheten
I en rapport från Saco (2014)21 jämförs arbetslöshetstiderna för arbets- lösa akademiker som har, respektive inte har, kollektiva inkomst- försäkringar från de fackförbund som är anslutna till Saco. Enligt undersökningen förlängde kollektiva inkomstförsäkringar och till- hörande tilläggsförsäkringar tiden i arbetslöshet med cirka 3 procent (1 vecka) för personer under och 2,2 procent för personer över 40 år. För arbetslösa som dessutom hade ersättning från en tilläggsförsäk- ring ökade tiden i arbetslöshet med i genomsnitt 15 procent (1 månad). Däremot indikerade resultaten att sannolikheten att påbörja en ny ersättningsperiod22 föll (med 5,5 respektive 7,5 procentenheter) för arbetssökande under 40 år som hade en kollektiv inkomstförsäkring respektive en tilläggsförsäkring. Sammantaget indikerar detta att tiden i arbetslöshet förlängs om ersättningen, tack vare en inkomst- och tilläggsförsäkring, är högre. Samtidigt tyder resultaten på att matchningskvaliteten för yngre arbetssökande kan öka på ett sätt som minskar risken för kommande arbetslöshet.
21Inkomstförsäkringar och tid i arbetslöshet - Leder kollektiva inkomstförsäkringar till högre arbetslöshet bland akademiker? Rapport från Saco (2014).
22I materialet definieras det som hur ofta en person som under analysperioden 2009 till och med sommaren 2013 har påbörjat en ny ersättningsperiod efter att under samma period ha avslutat en.
5 Reformbehov
5.1Inledning
Dagens arbetslöshetsförsäkring står inför betydande utmaningar och bristerna finns både på strukturell nivå och i försäkringens detaljer. Detta kapitel innehåller en övergripande beskrivning av försäkringens reformbehov. Mer detaljerade redogörelser för reformbehovet inom olika delar av arbetslöshetsförsäkringen återfinns i betänkandets för- slagsdel.
5.2Arbetslöshetsförsäkringen är omodern och har låg täckningsgrad
Allmänt
Arbetslöshetsförsäkringen har successivt förändrats över tid. Syftet har varit att anpassa regelverket, både till skiftande politiska önske- mål och till en förändrad arbetsmarknad. Dagens arbetsvillkor, som är centrala för rätten till arbetslöshetsersättning, medför flera pro- blem. Utformningen av arbetsvillkoret bidrar till låg täckningsgrad, krånglig administration, bristande träffsäkerhet och låg förutsebar- het. Dessutom kritiseras försäkringen för brister när det gäller bl.a. försäkringsskydd och incitament till omställning. En av de tydligaste indikatorerna på att arbetslöshetsförsäkringen behöver anpassas till dagens förhållanden på arbetsmarknaden är den sjunkande täcknings- graden.
139
En omodern försäkring
Ökad rörlighet på arbetsmarknaden i kombination med nya former av förvärvsarbete, som t.ex. förekomsten av uppdragstagare och egen- anställda, kräver en betydande anpassning av arbetslöshetsförsäk- ringen. Den måste fungera både för arbetslösa personer som kom- mer från reguljära anställningsförhållanden och för arbetslösa med mindre traditionella anställningsformer. Till den senare gruppen hör exempelvis arbetslösa som innan arbetslösheten har haft flera olika arbetsgivare eller uppdragsgivare. Arbetslöshetsförsäkringen har lappats och lagats för att bättre möta de behov som har uppstått, men förmår alltmer sällan att fullgöra sin funktion att vara ett relevant, ekono- miskt stöd under omställning mellan arbeten.
En arbetslös person får ”allt-eller-inget”
Dagens arbetslöshetsförsäkring är bäst anpassad för arbetslösa som har haft en stadigvarande anknytning till arbetsmarknaden och som behöver en förhållandevis lång omställningstid. För denna grupp fungerar arbetslöshetsförsäkringen i flera avseenden relativt väl. För- säkringens kvalificeringsvillkor (arbetsvillkoret och medlemsvillkoret) medför dock vissa omotiverade och stora skillnader mellan olika arbetslösa personers rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetslöshets- försäkringens utformning har präglats av ett förhållningssätt till för- säkringen som kan liknas vid ”allt-eller-inget”. Denna linje behöver mjukas upp.
Ett krav för rätt till arbetslöshetsersättning är att den sökande inom en tolvmånadersperiod ska ha arbetat i minst sex månader under minst 80 timmar per månad alternativt minst 50 timmar under sex sammanhängande månader med minst 480 timmar totalt. Detta grundläggande villkor, det s.k. arbetsvillkoret, bidrar till att ge arbets- löshetsförsäkringen karaktären av ”allt-eller-inget”. Det betyder i prak- tiken att den som har arbetat knappt halvtid under ett halvår får rätt till ersättning, medan den som har arbetat heltid under fem månader står utan rätt till arbetslöshetsersättning och går miste om eko- nomisk trygghet under omställningstiden.
Medlemsvillkoret innebär att den sökande, utöver att uppfylla arbets- villkoret, ska ha varit medlem i minst tolv månader för att få rätt till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning. Om arbetslösheten för en
person inträder innan tolv månader har passerat, har medlemsav- giften på kort sikt betalats i onödan. Kravet på att medlemskapet ska ha varat under en viss minsta tid innan ersättning får betalas ut kan
åena sidan försvaras med att den sökande under denna tid först bidrar till arbetslöshetsförsäkringens finansiering. Det perspektivet följer av att det rör sig om en försäkring. Å andra sidan kan den långa väntetiden för att få någon utväxling av medlemskapet innebära att vissa grupper avstår från att inkomstbortfallsförsäkra sig.
Alltför många står utanför
Drygt fyra av tio arbetslösa har rätt till arbetslöshetsersättning. Täck- ningsgraden för kvinnor är något lägre än för män (se kapitel 27). Med tanke på den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens funktion och legitimitet är det oroväckande, eftersom fler riskerar att stå utan inkomstbortfallsförsäkring under en lågkonjunktur. Denna utmaning har, inte minst, blivit tydlig i samband med Corona-pandemins eko- nomiska effekter våren 2020. Den låga täckningsgraden betyder därför inte bara minskad ekonomisk trygghet för de personer som står utanför försäkringen, utan också att arbetslöshetsförsäkringens legiti- mitet och funktion som en automatisk stabilisator vid lågkonjunktur kan ifrågasättas.
5.3Administrationen är krånglig och det finns brister i kontrollen
En komplicerad administration
Administrationen vid ansökan om arbetslöshetsersättning är kom- plicerad. Det är ett omfattande material som ska sändas in av den sökande och hanteras av arbetslöshetskassorna. Även enkla ärenden inkluderar många moment. Administrationen är inte bara tung för den sökande och för de arbetslöshetskassor som ska hantera ansö- kan. Den sökandes begäran om arbetsgivarintyg från en tidigare arbetsgivare kan även innebära att arbetsgivaren får gräva djupt i arkiven. Det handlar inte bara om att arbetsgivaren behöver leta fram uppgifter om vilken ersättning som utbetalats utan också om att ta reda på vilken kalendermånad som arbetet utfördes och vilken
ersättning som utbetalats för vilken månads arbete. Den administra- tiva bördan kan i synnerhet vara betungande för små arbetsgivare. Administrationen i ett vanligt ärende är alltså omfattande för alla inblandade parter. Det finns dessutom särskilda situationer som t.ex. vid arbete som uppdragstagare där ytterligare (reglerade eller oregle- rade) villkor ställs för att rätten till ersättning ska kunna prövas av arbetslöshetskassan.
Den omfattande administrationen leder till långa väntetider innan enskilda kan få ut sin ersättning. Inspektionen för arbetslöshetsför- säkringen, förkortad IAF, har i rapporten Tid från arbetslöshet till utbetalning (2016:1) konstaterat att arbetslöshetskassorna i nuläget har att arbeta med olika former av informationsgivning och nyttjande av automatiska tjänster från t.ex. Försäkringskassan för att förkorta genomströmningstiden. IAF anger dock att de ”långa (handlägg- nings)tiderna i mångt och mycket beror på att arbetslöshetsför- säkringen har blivit mycket komplex med tiden”. IAF menar vidare att ”det är rimligt att anta att det skulle innebära kortare tider om man i framtiden bestämde ersättningen enbart utifrån inkomst och inte som i dag även utifrån arbetad tid” och att ”en ökad digitaliser- ing kommer sannolikt att medverka till att ytterligare korta tiden mellan arbetslöshet och utbetalning av arbetslöshetsersättning.”
Kontrollen av utbetalad ersättning är bristfällig
Nuvarande system kan vid en första anblick ge sken av ordning och reda, men den omfattande administration som omgärdar dagens arbets- löshetsförsäkring vägs inte upp av motsvarande möjligheter att kon- trollera att lämnade uppgifter faktiskt är korrekta. Det innebär att det finns en obalans när det gäller kraven som ställs på detaljrike- domen avseende de uppgifter som ska lämnas och på hur kontroll- funktionen fungerar i praktiken.
Regeringen har lagt stor vikt vid kontrollen av att rätt ersättning betalas ut från välfärdssystemen. Flera utredningar har de senaste åren tillsatts med denna fråga i fokus, se exempelvis slutbetänkandet1 som lämnats av Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärds- systemen (Fi 2016:07). Det är nödvändigt med tanke på arbetslös- hetsförsäkringens syfte och konstruktion. Det informationsövertag
1SOU 2019:59.
som den som gör anspråk på arbetslöshetsersättning har gentemot arbetslöshetskassan när det gäller vilka arbeten som finns att söka och hur aktiv den sökande behöver vara för att få ett nytt arbete, gör att kontrollen av om den sökande faktiskt söker arbete är särskilt viktig.
Det är också av stor vikt att den enskilde inte får felaktigt utbetald ersättning, exempelvis p.g.a. av att den sökande får ersättning från flera trygghetssystem samtidigt eller arbetar under tid som arbets- löshetsersättning betalas ut.
5.4Regelverket är inkonsekvent och i vissa delar svårt att förstå
Regelverket är i vissa avseenden inkonsekvent
I dag kan regelverket upplevas som ett snårigt lappverk. Regelverket är svåröverskådligt och inkonsekvent utformat. Regler av samma slag finns på olika normgivningsnivåer, dvs. både i lag, förordning och i föreskrifter på myndighetsnivå. Vissa principer är inte kodifierade i lag och tillämpare av arbetslöshetsförsäkringen behöver ibland läsa mellan raderna för att kunna tolka regelverket. Sammantaget behö- ver regelverket reformeras för att bli enklare att tillämpa och förstå.
Reglernas utfall är oförutsebara för enskilda
Dagens bestämmelser för arbetsvillkoret är komplicerade. Utöver detaljerade krav på i vilken omfattning och när arbetet ska vara utfört kan ramtiden, dvs. den tid som arbetsvillkoret ska vara uppfyllt inom, förskjutas med s.k. överhoppningsbar tid. Även reglerna för den över- hoppningsbara tiden är komplicerade och medför att ramtiden ofta blir upphackad. Det gör att det kan vara svårt att förutse försäkrings- utfallet.
Dagsförtjänsten (den genomsnittliga lönen per dag) och den s.k. normalarbetstiden (den genomsnittligt arbetade tiden) ska beräknas utifrån ramtiden. Samma utmaningar som gäller för prövning av arbetsvillkoret finns för beräkning av dagsförtjänsten och normal- arbetstiden, men användningen av schabloner i kombination med regler för avdrag vid sjukfrånvaro och tillägg för t.ex. sjuklön och
ob-ersättningar, gör beräkningen ännu mer detaljerad. Som följd är det få sökande som kan förutse vilken ersättning som faktiskt kom- mer att lämnas.
Reglerna är inte anpassade till nya förvaltningslagen
Dagens regler om handläggning av ärenden, omprövning och över- klagande av beslut m.m. har i viss utsträckning sin förebild i den gamla förvaltningslagen (1986:223). Från och med den 1 juli 2018 gäller dock en ny förvaltningslag (2017:900). Arbetslöshetskassorna ägnar sig i stor utsträckning åt sådan handläggning av ärenden och myndighetsutövning som normalt styrs av förvaltningslagen. Stora delar av ärendehandläggningen inom arbetslöshetsförsäkringen utgör myndighetsutövning, t.ex. beslut om rätten till arbetslöshetsersätt- ning, avstängning från rätten till sådan ersättning och återkrav av arbetslöshetsersättning. I dagens regelverk för arbetslöshetsförsäk- ringen saknas det i stora delar uttryckliga regler om handläggningen av ärenden likt de som finns och som gäller för myndigheter. Dagens knapphändiga reglering avseende handläggning av ärenden inom arbetslöshetsförsäkringen är otillfredsställande. De behöver komplette- ras med grundläggande förvaltningsrättsliga bestämmelser för att öka rättssäkerheten och förutsebarheten för enskilda och underlätta till- lämpningen av försäkringen.
5.5Andra problem och utmaningar
Oklart vad som händer när en arbetslöshetskassa inte kan betala ut ersättning
Rätten till arbetslöshetsersättning regleras i lag och betalas ut av den arbetslöshetskassa som den sökande är medlem i, eller, i Alfa-kassans fall, den sökande är ansluten till. Om den sökande inte är medlem i någon arbetslöshetskassa betalar Alfa-kassan ut ersättning till den som är ersättningsberättigad. Systemet vilar därigenom delvis på förenings- medlemskap.
Arbetslöshetskassorna får stöd genom att staten ger statsbidrag för kostnader för ersättningen. Staten kan även lämna ytterligare bidrag för andra ändamål. En arbetslöshetskassa kan trots det sakna
personella möjligheter att administrera försäkringen och/eller komma på ekonomiskt obestånd. Innan så sker, kan en eller flera arbetslös- hetskassor välja att slås samman eller att en arbetslöshetskassa går upp i en annan (fusioneras). En förutsättning är att de berörda arbets- löshetskassorna frivilligt låter detta ske. Utöver frivillig fusion finns det inte reglerat under vilka förutsättningar en arbetslöshetskassas verksamhet ska upphöra.
Sammantaget innebär det ett potentiellt problem om en person som beviljats rätt till arbetslöshetsersättning enligt lag, saknar möj- ligheter att få ut sin ersättning på grund av att den sökandes arbets- löshetskassa inte kan fullfölja sina uppgifter.
Frånkännande
Den som lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter eller låter bli att anmäla uppgifter av betydelse för rätten till ersättning kan ute- slutas ur en arbetslöshetskassa. Om den sökande inte är medlem i en arbetslöshetskassa eller om särskilda skäl talar emot uteslutning ska han eller hon frånkännas rätt till ersättning. Lagstiftarens avsikt, att uteslutning ska vara en tyngre sanktion än frånkännande, uppnås emellertid inte i alla ärenden. Kravet på att den sökande ska arbeta i 80 dagar kan i praktiken innebära att eventuella återstående ersätt- ningsdagar hinner förverkas innan detta skett och att den sökande är tvungen att uppfylla ett nytt arbetsvillkor. För den som utesluts kan ersättningen, t.ex. genom överhoppningsbar tid, återupptas efter ett år.
Det har därtill har det uppstått frågor om det bör finnas någon bortre gräns för frånkännande. En sådan saknas i den nuvarande ord- ningen. I teorin innebär det att en arbetslöshetskassa måste kontrol- lera om arbetskravet fullgjorts, även om frånkännandet ligger flera år bakåt i tiden och trots att ett nytt arbetsvillkor uppfyllts.
6Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer
6.1Arbetsgivardeklarationer på individnivå
Allmänt
I december 2016 lämnade regeringen över förslaget om uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen (prop. 2016/17:58) till riks- dagen, som i maj 2017 beslutade att genomföra den föreslagna refor- men. Det huvudsakliga syftet med skattereformen är att bidra till att bekämpa och begränsa skattefusk och skatteundandragande. Refor- men har implementerats i två steg. Arbetsgivare som har fler än 15 anställda och som måste föra personalliggare har sedan den 1 juli 2018 varit skyldiga att redovisa månadsvisa inkomstuppgifter på individnivå i sina arbetsgivardeklarationer. Sedan den 1 januari 2019 har alla arbetsgivare varit skyldiga att redovisa arbetsgivardeklara- tioner på individnivå på motsvarande sätt.
Arbetsgivardeklaration lämnas numera på individnivå
I arbetsgivardeklarationerna lämnas uppgifter om en viss betalnings- mottagares ersättning för arbete under en redovisningsperiod. Arbets- givare som gör redovisningar om utbetalningar på individnivå i arbets- givardeklarationen behöver inte lämna en årlig kontrolluppgift för dessa utbetalningar, 25 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244).
147
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
SOU 2020:37 |
Vilka som ska lämna en arbetsgivardeklaration
I 26 kap. skatteförfarandelagen finns bestämmelser om vem som ska lämna en arbetsgivardeklaration. Den som är skyldig att göra skatte- avdrag eller betala arbetsgivaravgifter ska lämna en skattedeklaration (26 kap. 2 §). Sådana skatteavdrag och arbetsgivaravgifter ska redo- visas i en arbetsgivardeklaration för redovisningsperioden. En redo- visningsperiod är detsamma som en kalendermånad (26 kap. 10 §). Den som betalar ut ersättning som är underlag för statlig ålderspensions- avgift är också skyldig att lämna en skattedeklaration och redovisa ersättningen i en arbetsgivardeklaration (26 kap. 3 §).
Ersättningar som ska redovisas per betalningsmottagare i arbetsgivardeklarationen
I 26 kap. 19 a § skatteförfarandelagen finns bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas per betalningsmottagare i arbetsgivardeklara- tionen. En arbetsgivardeklaration ska för varje betalningsmottagare innehålla uppgift om ersättning
•för arbete som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för
•som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för enligt 13 kap. 3 och 4 §§ skatteförfarandelagen
•skatteavdragets belopp
•som utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för
•som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift och
•avdrag med tillämpning av 2 kap. 21 § socialavgiftslagen (2000:980).
I huvudsak ska uppgifter redovisas i arbetsgivardeklaration bara då arbetsgivaren betalat ut ersättning som utgör inkomst av tjänst och som är underlag för skatteavdrag eller arbetsgivaravgifter. Ersättning från t.ex. pensionsförsäkring ska inte redovisas i arbetsgivardeklara- tionen. Ålderspensionsförsäkringar ska inte heller redovisas i arbets- givardeklarationerna.
Arbetsgivardeklarationerna kan även innehålla arbetsställenum- mer. Arbetsställenummer används av Statistiska centralbyrån, för-
SOU 2020:37 |
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
kortad SCB, för statistik om sysselsättning. Arbetsställenumret är kopplat till arbetsställets belägenhetsadress och används främst i den registerbaserade arbetsmarknadsstatistiken (RAMS) för att kunna knyta de anställda till rätt belägenhet och bransch.1
En mottagare som har ingått ett socialavgiftsavtal med sin arbets- givare ska endast redovisa den ersättning för vilka arbetsgivaravgifter betalas för samt avdrag med tillämpning av 2 kap. 21 § socialavgifts- lagen (2000:980) och periodens arbetsgivaravgifter.
Rättelser och beslut
Rättelser
Om en felaktig uppgift har lämnats i en arbetsgivardeklaration ska den deklarationsskyldige ändra uppgiften snarast. Samma skyldighet gäller om en uppgift skulle saknas i arbetsgivardeklarationen. Betal- ningsmottagaren kan ändra eller lägga till uppgifter skriftligen. Änd- ring eller tillägg kan inte göras efter utgången av det sjätte året efter det kalenderår som uppgiften avser.
Skatteverket får ändra en felaktig identifikationsuppgift om en betalningsmottagare om det rör sig om en uppenbar felskrivning eller något annat uppenbart förbiseende. Skatteverket får i uppenbara fall komplettera deklarationen med en identifikationsuppgift som saknas.
Skatteverket kan inte stå som garant för att uppgifter som lämnas och redovisas vidare till arbetslöshetskassorna är korrekta eller med- dela ändringar och tillägg per automatik. Det är upp till myndigheter och arbetslöshetskassor att bedöma tillförlitligheten i de uppgifter som lämnas via arbetsgivardeklarationerna, se vidare i Uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen2 för resonemang om detta.
Beslut
Om en skattedeklaration lämnas i rätt tid och på rätt sätt anses ett beslut om skatten och avgifterna ha fattats i enlighet med deklara- tionen (s.k. automatiskt beslut). Om ett automatiskt beslut har fattats och det därefter kommer in en arbetsgivardeklaration eller en
1Källa: www.scb.se.
2Prop. 2016/17:58, s. 91.
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
SOU 2020:37 |
förenklad arbetsgivardeklaration för sent, ska beslut om skatt och avgifter anses ha fattats i enlighet med denna deklaration (s.k. auto- matisk ändring). Detta gäller bara om en eller flera förenklade arbets- givardeklarationer har lämnats och omprövning inte har begärts eller beslutats (53 kap. 2 § skatteförfarandelagen).
Om en uppgift är felaktig eller saknas i skattedeklarationen kan uppgiftslämnaren begära omprövning eller överklaga beslutet. Skatte- verket ska bara ompröva beslut som har någon rättslig eller faktisk verkan.3
En begäran om omprövning ska vara skriftlig och enligt huvud- regeln ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (66 kap. 6–7 § första stycket skatteförfarandelagen).
Om Skatteverket beslutar att ompröva ett beslut till nackdel för den som beslutet gäller ska det meddelas inom två år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (två-årsfristen). Skatteverket får fatta beslut om efterbeskattning under vissa förut- sättningar. Ett sådant beslut ska meddelas inom sex år från utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (66 kap. 21 och 27 §§ skatteförfarandelagen).
Skatteverkets beslut i en fråga som har betydelse för beskatt- ningen eller något annat förhållande mellan en enskild och det all- männa får överklagas av den som beslutet gäller (67 kap. 2 § första stycket skatteförfarandelagen). Ett överklagande ska enligt huvud- regeln ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter ut- gången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut (67 kap. 12 § första stycket skatteförfarandelagen).
Om en uppgift som har lämnats i arbetsgivardeklarationen är felaktig eller saknas och uppgiften har betydelse för beskattningen eller något annat förhållande mellan den uppgiftsskyldige och det all- männa kan Skatteverkets beslut, som har fattats med ledning av bl.a. innehållet i arbetsgivardeklarationen, omprövas eller överklagas.
3Prop. 2010/11:165 s. 1071.
SOU 2020:37 |
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
Underrättelseskyldighet mellan Skatteverket och myndigheter
Skatteverket har i vissa fall en underrättelseskyldighet enligt lagen (2008:206) om underrättelseskyldighet vid felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Lagen gäller sådana bidrag eller ersättningar och lån som enligt lag eller förordning beslutas av Migrationsverket, För- säkringskassan, Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden (CSN), Arbetsförmedlingen, kommunerna eller arbetslöshetskassorna.
Om det finns anledning att anta att en ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp, ska underrättelse om detta lämnas till den myndighet eller organisation som har fattat beslutet. Av underrättelsen ska det framgå vilka om- ständigheter som ligger till grund för antagandet att en ekonomisk förmån har beslutats eller betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp.
Utlämnande av uppgifter
Skatteverket lämnar ut vissa uppgifter i beskattningsdatabasen till arbetslöshetskassorna. Uppgifter per betalningsmottagare i arbets- givardeklaration eller förenklad arbetsgivardeklaration, identifika- tionsuppgifter för den uppgiftsskyldige och betalningsmottagaren och uppgift om redovisningsperiod ska lämnas om det har betydelse för kontroll och beräkning av ett ärende om arbetslöshetsersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALF.
Arbetslöshetskassorna får inte ha direktåtkomst till beskattnings- databasen. I stället lämnas uppgifter ut i elektronisk form på medium för automatiserad behandling i den utsträckning som det behövs för beräkning eller kontroll av arbetslöshetsersättning enligt ALF, vilket framgår av 8 d §, förordning (2001:588) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.
Däremot har både den enskilde betalningsmottagaren (om de upp- gifter som gäller de själva) och den deklarationsskyldige (om de uppgif- ter som de har lämnat) direktåtkomst till uppgifterna hos Skatteverket.
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
SOU 2020:37 |
6.2Kontantprincipen innebär vissa utmaningar
Allmänt
Uppgifterna i arbetsgivardeklarationerna om bl.a. utbetalda ersätt- ningar redovisas, som påpekats ovan, enligt kontantprincipen. Kon- tantprincipen innebär att inkomsterna redovisas för den period som inkomsten eller ersättningen betalats ut, till skillnad från periodi- serade uppgifter som redovisas med hänsyn till när arbetet utförts. Det innebär utmaningar för en arbetslöshetsförsäkring som grundas på dessa uppgifter. I detta avsnitt redovisas de praktiska följderna av kontantprincipen som bör beaktas vid utformningen av regelverket.
Hur kontantprincipen en utmaning
Redovisningsfrekvensen
Kontantprincipen gör att redovisningsfrekvensen (dvs. hur ofta och när intjänade inkomster utbetalas och redovisas) får stor betydelse för vilka inkomster som ska beaktas och hur de ska beaktas i ärenden om arbetslöshetsersättning.
Vid prövning av rätten till arbetslöshetsersättning uppstår utma- ningar bl.a. gällande om det är när inkomsterna har förvärvats eller när de har redovisats som ska beaktas. Redovisningsfrekvensen har även betydelse för inkomster under pågående arbetslöshet, då den sökande kan ha sysselsättning men sakna inkomster och vice versa.
De problem som kan uppstå med anledning av hur inkomster redovisas kallas i det följande för minuslön, noll-lön och dubbel-lön. Det finns också utmaningar när det gäller hanteringen av inkomster som redovisas i form av klumpsumme-lön samt för- och efterskottslön.
”Minuslön”
”Minuslön” uppstår när ett avdrag för tidigare erhållen lön sker i efterhand. Ett exempel är när en arbetstagare har fått en månadslön, men varit sjukfrånvarande i slutet av samma månad. Arbetstagaren får då ett löneavdrag på nästkommande utbetalning. Om lönen från arbetsgivaren för denna månad är låg eller om arbetstagarens anställ-
SOU 2020:37 |
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
ning har upphört, riskerar han eller hon att bli återbetalningsskyldig till arbetsgivaren för den lön som utbetalats.
Detta bör sannolikt vara ett mindre problem eftersom det sällan förekommer stora avdrag. Avdraget resulterar vanligen i reducerad lön eller kvittas mot andra innestående ersättningar, t.ex. semester- ersättingar. Utmaningen kvarstår emellertid, eftersom avdraget var- ken kommer att synas i arbetsgivardeklarationerna eller behöva rättas i dessa.
”Noll-lön”
”Noll-lön” kan uppstå när arbetstagaren går från månadslön till timlön. Som exempel kan anges en person som under månad 1 har månadslön och som under månad 2 går över till en anställning som ersätts med timlön. En månadslön utbetalas vanligen för samma månad som arbetet utförts, dvs. månad 1. Timlön utbetalas vanligen månaden efter det att arbetet utförts. Det arbete som utförts under månad 2 utbetalas alltså först månad 3. Redovisningsfrekvensen för arbetstagaren medför i detta fall att det ser ut som att arbetstagaren saknar inkomster under månad 2. Avbrott i redovisningen av inkomst- uppgifter uppstår i detta fall trots att arbetstagaren under hela perioden egentligen har haft ett anställningsförhållande till en arbetsgivare.
”Dubbel-lön”
Ett scenario som ligger nära ”noll-lön”-scenariot är dess motsats, ”dubbel-lön”. Ett sådant scenario uppstår vanligen vid övergång från timlön till månadslön.
Arbetstagaren har i detta exempel en timlön under månad 1, och får därefter anställning med månadslön under månad 2. Lönen för månad 1 (timlön) utbetalas då under månad 2. Det gör emellertid också lönen för månad 2 (månadslön). Redovisningsfrekvensen medför då att det ser ut som att arbetstagaren har dubbel lön under månad 2.
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
SOU 2020:37 |
”Klumpsumme-lön”
Det finns situationer, t.ex. vid avgångsvederlag, där inkomster eller ersättningar avser en längre tidsperiod, men betalas ut som klump- summa. Företeelsen med större engångsutbetalningar kan även upp- stå mer eller mindre ofta för vissa kategorier av sysselsatta. Ett exem- pel är uppdragstagare, där uppdragstagaren och uppdragsgivaren kan komma överens om när och hur ersättningen utbetalas. Som en följd av detta ser det ut som att den sökande har en mycket hög lön vid ett tillfälle, för att därefter helt sakna inkomster.
För- och efterskottslön
Det finns även andra ersättningar som utbetalas i förskott eller i efterskott, t.ex. ferielön. I praktiken blir även den som arbetar med timlön ersatt i efterhand. Det kommer särskilt att bli tydligt i situa- tioner när anställningsförhållandet har upphört, men lön ändå har betalats ut (i efterskott).
När kontantprincipen är en utmaning
Inkomster under arbetslöshet
Om villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning grundas på inkomst- uppgifter, blir arbetslöshetsförsäkringen som helhet en inkomstbort- fallsförsäkring. I detta sammanhang bör det övervägas vilka krav som ska finnas när det gäller arbetslöshet mätt i tid. Det måste också övervägas hur inkomster som redovisas under pågående arbetslöshet ska beaktas.
Arbetsvillkoret och beräkning av ersättningens storlek
För att ha rätt till arbetslöshetsersättning krävs enligt den nuvarande lagen att den sökande har uppfyllt ett arbetsvillkor. Villkorets utform- ning innebär att prövningen av rätten till ersättning fokuserar på när arbetet utförts. Bara sådant arbete som utförts under ramtiden, löne- utbetalningar obeaktade, får räknas med. Detta gäller även vid beräk- ning av normalarbetstiden och, i förekommande fall, dagsförtjänsten. För den som får engångsutbetalningar i form av exempelvis avgångs-
SOU 2020:37 |
Inkomstuppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationer |
vederlag finns bestämmelser som räknar om ersättningen till arbetad tid. Detta gäller enligt praxis även vid exempelvis klumpsummor som utgör ersättning för uppdrag. Vid utformningen av nya kvalifikations- villkor bör det utredas om, och i så fall hur, dessa principer ska beak- tas. Det bör också utredas hur klumpsummor bör omräknas.
Överhoppningsbar tid
Överhoppningsbar tid enligt den nuvarande lagen anger vilken tid som ska bortses från vid prövning av rätten till arbetslöshetsersätt- ning. Syftet med överhoppningsbar tid är att den arbetssökande inte ska hamna i ett sämre läge p.g.a. en längre tids sjukdom, föräldra- ledighet eller studier etc.
Om inkomster som intjänats andra månader än den överhoppnings- bara redovisas den överhoppningsbara månaden, uppstår frågan om månaden bör tillgodoräknas eller hoppas över.
Bisyssla och deltidsbegränsning
Enligt den nuvarande lagen kan sökande som före arbetslöshetens inträde har utfört förvärvsarbete vid sidan om en heltidssysselsätt- ning få förvärvsarbetet klassat som bisyssla. Det betyder att arbetet kan utföras i samma utsträckning som tidigare, utan att det påverkar ersättningsrätten. Om ordningen ska bestå, bör det utredas hur in- komsterna, beroende på redovisningsfrekvens, ska beaktas vid pröv- ningen. Detsamma gäller begränsningsregler av hur länge en sökande kan uppbära arbetslöshetsersättning vid sidan om deltidsarbete.
Redovisning av inkomster under arbetslöshet och kontroll
Om inkomsterna ska redovisas när de inarbetas måste det övervägas om redovisning ska ske enligt nuvarande ordning, dvs. per dag under en given ersättningsvecka, eller om redovisningen av erhållen lön bör ske veckovis eller månatligen. Detta har i sin tur betydelse för ersätt- ningens form, dvs. om den nuvarande veckoförsäkringen ska bestå eller inte. Det har också stor betydelse för arbetslöshetskassornas kontroll av utbetalad arbetslöshetsersättning.
7 En ny arbetslöshetsförsäkring
7.1Inledning
Detta kapitel innehåller utredningens övergripande utgångspunkter för utformningen av en ny arbetslöshetsförsäkring. I kapitlet lämnas också förslag på den rättsliga strukturen för den nya arbetslöshets- försäkringen.
7.2Övergripande utgångspunkter för utformningen av en ny arbetslöshetsförsäkring
En försäkring förankrad i historien men konstruerad för nutiden
Arbetslöshetsförsäkringen har vuxit fram parallellt med och i nära symbios med närliggande system och arbetsmarknadspolitiken i stort. Det är klokt att bygga en arbetslöshetsförsäkring på historiskt för- ankrade principer. Arbetslöshetsersättningen bör därför även i fort- sättningen utgöra ett ekonomiskt stöd under en begränsad tid till den som har förlorat sitt arbete och ställer om till ett annat. Arbets- löshetsförsäkringen bör med andra ord vara en omställningsförsäk- ring för den som har en tidigare förankring på arbetsmarknaden. Arbetslöshetsförsäkringen har historiskt kompletterats av en aktiv arbetsmarknadspolitik och det är en rimlig utgångspunkt att det, oavsett organisationsform, även i framtiden kommer att finnas aktiva insatser som komplement och stöd till den som behöver detta för att kunna ställa om till ett nytt arbete. Arbetslöshetsförsäkringen bör slutligen även i fortsättningen vara administrerad av arbetslöshets- kassor och omfatta alla som uppfyller ersättningsvillkoren, samtidigt som det bör vara frivilligt att via medlemskap skaffa sig ett starkare försäkringsskydd.
157
En ny arbetslöshetsförsäkring |
SOU 2020:37 |
Arbetslöshetsförsäkringen bör dock vara konstruerad så att den kan anpassas till utvecklingen på arbetsmarknaden och kan utjämna omotiverade skillnader i rätten till ersättning för olika former av för- värvsarbete. Mindre vikt bör läggas på hur arbetet utförs. Kopp- lingen mellan individens rätt till arbetslöshetsersättning och hans eller hennes bidrag till finansieringen av den gemensamma välfärden bör tydliggöras. Om så sker ökar legitimiteten både för arbetslöshets- försäkringen och skattesystemet. Villkor för rätt till ersättning bör därför formuleras så att det i normalfallet har inneburit att socialavgif- ter har inbetalats.
Ett förutsebart försäkringsskydd och en lättadministrerad arbetslöshetsförsäkring
Den som förvärvsarbetar ska kunna förstå under vilka förutsätt- ningar ersättning betalas ut i händelse av arbetslöshet. Även personer vars uppdragsformer varierar har behov av denna trygghet. Målet bör vara en arbetslöshetsförsäkring som är lika lätt att förutse för anställda som för företagare, uppdragstagare och kombinatörer. Det ska vara naturligt att försäkra sig även vid kortare påhugg. Det förutsätter ett tydligt och transparent regelverk med tydlig struktur och enhetliga begrepp.
Arbetslöshetsförsäkringen ska vidare kunna digitaliseras och auto- matiseras så att den är tillgänglig och lätthanterlig för arbetsgivare, sökande och arbetslöshetskassor. Regelverket måste därför inriktas på att tillgängliga verktyg, framför allt uppgifter från Skatteverket om arbetsgivardeklarationer på individnivå, ska kunna användas så effektivt så möjligt, samtidigt som grundläggande villkor för rätten till arbetslöshetsersättning värnas.
Arbetslöshetsförsäkringen ska vara hållbar men skalbar
Arbetslöshetsförsäkringen bör vara förutsebar över tid och inte behöva reformeras i grunden vid t.ex. politiska skiften eller stora förändringar i ekonomin och på arbetsmarknaden. Det innebär att försäkringen bör vara skalbar och kunna förändras efter politisk vilja och ekonomiskt behov, utan att den i grunden förändras. Det förut- sätter tydliga principer som samlar en bred politisk majoritet, sam-
SOU 2020:37 |
En ny arbetslöshetsförsäkring |
tidigt som exempelvis ersättningsnivåer och tillgången till försäk- ringsskydd kan förändras över tid.
Utredningens utgångspunkt är därför en annan än vad som skulle vara fallet om arbetslöshetsförsäkringen var konjunkturbaserad. Möj- ligheten att införa en konjunkturbaserad arbetslöshetsförsäkring diskuterades bl.a. i 2011 års långtidsutredning1. Tanken med detta är att förstärka arbetslöshetsförsäkringens roll som en automatisk sta- bilisator i lågkonjunktur, t.ex. genom att låta ersättningsperioden förlängas eller ersättningens storlek höjas per automatik i vissa situa- tioner. Utredningen föreslår i stället en hållbar arbetslöshetsförsäk- ring, med tydliga regler som gör det möjligt att förändra exempelvis kvalifikationsvillkoren och ersättningens storlek och längd, utan att försäkringen förlorar sin karaktär. Utredningen menar att detta är att föredra framför en försäkring där det redan är förutbestämt hur ersättningen ska förändras. Med utredningens förslag kan varje kris bemötas utifrån de utmaningar som föreligger just där och då.
En annan fråga som lyfts återkommande är möjligheten att in- dexera arbetslöshetsförsäkringen. Den nuvarande försäkringen är inte indexerad, vilket har bidragit till att ersättningens tak har varit oför- ändrat under mycket lång tid. Trots de fördelar som en indexering skulle kunna medföra anser utredningen inte att ett eventuellt reform- utrymme för arbetslöshetsförsäkringen bör intecknas i förväg och på ett förutbestämt sett, oavsett den ekonomiska utvecklingen. Det kan i vissa fall t.ex. vara motiverat att låta ersättningen vara lägre, men ersättningsperioden längre, eller att låta fler få ersättning eller ett högre försäkringsskydd än att per automatik höja ersättningens tak. Även här menar utredningen att det är bättre att tillåta ett flexibelt system än att försäkringen förändras per automatik.
En tillitsfull men tillförlitlig kontroll
Dagens arbetslöshetsförsäkring är detaljinriktad, men kontrollen av om rätt ersättning utbetalas baseras ofta på uppgifter som inte kan eller är mycket svåra att kontrollera. Försäkringen bör vara utformad med tillit till den enskildes uppgifter, men med en reell möjlighet för arbetslöshetskassorna att kontrollera om uppgifterna stämmer. En
1Se t.ex. Långtidsutredningen, SOU 2011:2, bilaga 9.
En ny arbetslöshetsförsäkring |
SOU 2020:37 |
viktig del i tillförlitligheten är att rätten till ersättning och beräk- ningen av ersättningens storlek baseras på uppgifter från Skatteverket.
7.3Ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen
Förslag: Lagen om arbetslöshetsförsäkring ska ersättas av en ny lag. Den nya lagen ska göras tydligare och mer användarvänlig än den nuvarande lagen, bl.a. genom att den förses med en innehålls- förteckning och delas upp i kapitel med underrubriker.
Den nya lagen ska innehålla bestämmelser som i huvudsak motsvarar de som finns i den nuvarande lagen, bl.a. bestämmelser om villkoren för rätt till ersättning, bestämmelser om hur ersätt- ningens storlek och längd ska fastställas samt bestämmelser om handläggning av ärenden och överklagande av beslut. Den nya lagen ska benämnas lagen om arbetslöshetsförsäkring.
Bedömning: Förordningen om arbetslöshetsförsäkring bör ersättas av en ny förordning. Den nya förordningen bör innehålla bestäm- melser som i huvudsak motsvarar de som finns i den nuvarande förordningen. Den nya förordningen bör benämnas förordningen om arbetslöshetsförsäkring.
Skälen för förslaget och bedömningen
Inledning
Arbetslöshetsförsäkringen regleras i huvudsak i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALF, och i förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALFFo. Lagen och förord- ningen kompletteras av myndighetsföreskrifter utfärdade av Inspek- tionen för arbetslöshetsförsäkringen, förkortad IAF. Merparten av regelverkets bestämmelser finns i ALF. Bland annat regleras i stor utsträckning de villkor som ska vara uppfyllda för att en sökande ska ha rätt till arbetslöshetsersättning i lagen. De allmänna villkoren som gäller för att en sökande ska ha rätt till ersättning framgår av 9–11 §§ ALF. De övriga villkoren som ska vara uppfyllda regleras i 12–23 g §§ ALF, vilka omfattar bestämmelser om arbetsvillkor, ram- tid och överhoppningsbar tid, ersättningens form, karenstid och
SOU 2020:37 |
En ny arbetslöshetsförsäkring |
ersättningstidens längd samt normalarbetstid. I lagen regleras även principerna för att fastställa dagpenningens storlek (24–32 §§ ALF). Det finns även särskilda bestämmelser som gäller för företagare och sökanden som deltidsarbetar (34–41 §§). Utöver detta finns bestäm- melser om sanktioner, som delvis återknyter till de allmänna villkoren (43–46 b §§). Lagen innehåller vidare bestämmelser av mer processuell natur, t.ex. om ansökan (47–47 c §§), uppgiftsskyldighet (48 a–48 i §§) samt om överklagande, omprövning och ändring av beslut (49–65 §§). Slutligen innehåller lagen bestämmelser om återkrav av felaktigt ut- betald ersättning (68–68 e §§).
Även om de allra flesta bestämmelserna för arbetslöshetsför- säkringen regleras i lag finns det vissa bestämmelser av central betydelse i förordning, t.ex. om dagpenningen storlek (3 och 4 §§ ALFFo). Även andra till lagen kompletterande bestämmelser finns i förordning, bl.a. vissa regler om företagare (5 a–5 c §§) och regler om sökanden som deltar i utbildning (14–16 §§). I förordningen förtydligas även vissa begrepp som förekommer i lagen, t.ex. vad som kan vara giltig anledning att lämna ett arbete (19 c § ALFFo). I förordningen finns även flera bemyndiganden till IAF som innebär att myndigheten bl.a. kan meddela föreskrifter om hur en sökande ska vara anmäld hos Arbetsförmedlingen (2 § ALFFo), hur pension som avser annan tid än månad eller år ska omräknas till ett dagbelopp (5 § ALFFo) och beräkning av ersättning vid deltidsarbete (10 § ALFFo). Förord- ningen innehåller även bestämmelser om föreskriftsrätt för IAF att meddela verkställighetsföreskrifter (31 § ALFFo).
Utredningens direktiv
Enligt utredningens direktiv ska utredningen lämna förslag till en ny effektivare arbetslöshetsförsäkring grundad på inkomster. Regel- verket ska bli mer ändamålsenligt med ökad förutsebarhet och minskad administration, anpassat till nya förutsättningar. I utredningens upp- drag ligger att se över hur fler ska kunna kvalificera sig för och ansluta sig till försäkringen. Utredningen ska lämna förslag på en ny lag och förordning.
Centralt för utredningens uppdrag är att föreslå ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen som grundar sig på inkomster i stället för, som i dag, på arbetad tid. Om uppgifter om bl.a. utbetalda ersätt-
En ny arbetslöshetsförsäkring |
SOU 2020:37 |
ningar för arbete som lämnas i arbetsgivardeklarationerna skulle kunna användas i arbetslöshetsförsäkringen skulle försäkringen kunna förenklas, administrationen effektiviseras och förutsebarheten för enskilda öka. Att använda uppgifter om bl.a. utbetalda ersättningar för arbete som lämnas i arbetsgivardeklarationerna inom arbetslös- hetsförsäkringen skulle dessutom ge förutsättningar för bättre kon- troll och därmed kunna leda till att motverka fusk och fel i för- säkringen så att rätt ersättning betalas ut. En arbetslöshetsförsäkring grundad på inkomster skulle kräva betydande förändringar i dagens regelverk, men samtidigt skapa förutsättningar för ett nytt försäk- ringssystem och en översyn av systematik, etablerade begrepp och föreskriftsnivå inom försäkringen. Bland annat skulle dagens struk- tur där försäkringen är uppdelad mellan en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring behöva ses över och ersättas av en sam- manhållen inkomstbortfallsförsäkring. Det bör även i det samman- hanget ses över om beräkningen av ersättningens storlek kan för- enklas. Med anledning av att uppgifter i en arbetsgivardeklaration normalt redovisas för redovisningsperioder och att en redovisnings- period omfattar en kalendermånad, bör även veckoförsäkringen som ersättningsform ses över.
Av direktivet framgår att en arbetslöshetsförsäkring som bygger på inkomster får stor påverkan på ALF. Utgångspunkten bör därför vara en ny lag som ökar förutsebarheten för enskilda och underlättar tillämpningen för arbetslöshetskassorna. En översyn av systematik och begrepp i den nuvarande lagen och ALFFo behöver göras även i de delar som inte direkt berörs av övergången från arbetad tid till inkomstuppgifter. Det bör analyseras vilka ändringar som i övrigt behövs för att få ett mer ändamålsenligt regelverk. Även andra bestäm- melser, t.ex. branschspecifika regler, bör ses över. I sammanhanget bör det analyseras vilka delar av arbetslöshetsförsäkringen som är lämpliga att reglera i lag och vad som bör ligga på regeringen eller någon förvaltningsmyndighet att bestämma.
Nuvarande indelning mellan lag och förordning är i huvudsak ändamålsenlig
Som framgår ovan regleras i dag stora delar av arbetslöshetsförsäk- ringen i lag. I huvudsak kompletteras dagens lagbestämmelser av vissa förtydligande bestämmelser i förordning. Därtill har IAF delegerats
SOU 2020:37 |
En ny arbetslöshetsförsäkring |
rätten att meddela myndighetsföreskrifter, både när det gäller bestäm- melser av mer teknisk natur men också i frågor som kan anses vara av mer central betydelse för arbetslöshetsförsäkringens system, bl.a. föreskrifter om vilka arbeten som ska anses vara lämpliga.
Enligt utredningens uppfattning är dagens uppdelning mellan lag, förordning och myndighetsföreskrifter på ett övergripande plan ända- målsenlig. Det finns emellertid delar av regelverket som kan göras tydligare genom att hålla ihop regleringen av samma frågor på samma normgivningsnivå. Därtill kan det övervägas om vissa frågor av mer politisk karaktär bör regleras som lägst på förordningsnivå. Utred- ningen återkommer med förslag och i vissa fall bedömningar avse- ende detta i respektive kapitel.
En ny lag bör införas med tydliga kapitel och rubriker
Utredningen kan konstatera att det materiella innehållet i en ny arbetslöshetsförsäkring, så som det beskrivs i direktivet, skulle kräva en omfattande omarbetning av ALF och ALFFo. Förutom att dagens arbetsvillkor bör ersättas av ett inkomstvillkor framgår det av direk- tivet att en översyn av systematik och begrepp i den nuvarande lagen och ALFFo bör göras även i de delar som inte direkt berörs av över- gången från arbetad tid till inkomstuppgifter. Det bör även analy- seras vilka ändringar som i övrigt behövs för att få ett mer ändamåls- enligt regelverk.
Därtill konstaterar utredningen att ALF och ALFFo är gamla och har genomgått många förändringar under årens lopp. Detta har fått till följd att den nuvarande strukturen, framför allt i ALF, är otydlig. Ändringarna har lett till att regelverket i flera avseende kan upplevas som svåröverskådligt och svårtillämpat. En mer lättillämpad regler- ing kan leda både till en mer korrekt tillämpning av lagen och till att handläggningen av ärenden blir effektivare och mer rättssäker. Om lagen blir lättare att förstå blir det även lättare för enskilda att bevaka sina rättigheter. Utredningen anser därför att det är angeläget att skapa en ny och mer användarvänlig lag för arbetslöshetsförsäkringen.
För att den nya lagen ska bli så lättillämpad som möjligt bör den ha en tydlig struktur. Lagen bör också utformas så att överskådlig- heten kan bestå trots de ändringar som kan komma att göras. Mot denna bakgrund bör den nya lagen förses med en samlad innehålls-
En ny arbetslöshetsförsäkring |
SOU 2020:37 |
förteckning i början av lagen. Den bör även förses med tydliga kapitel som innehåller förklarande rubriker. Syftet med allt detta är att tillämparen snabbt ska kunna orientera sig och hitta de bestäm- melser som är eftersökta.
En ny förordning utan kapitelindelning
Som framgår ovan bör den ordning som gäller avseende indelningen mellan lag och förordning i huvudsak bestå i ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Det innebär att en ny förordning inte kommer att bli särskilt omfångsrik. Mot den bakgrunden finns det inte skäl att, så som det finns för en ny lag, förse förordningen med en innehållsförteckning eller kapitel. Däremot bör förordningen för- ses med tydliga och beskrivande rubriker.
Lagens och förordningens rubriker
Den nuvarande lagen som styr arbetslöshetsförsäkringen och dess föregångare har båda benämnts lag om arbetslöshetsförsäkring. Enligt utredningen beskriver benämningen på ett bra sätt lagens innehåll. Detta gäller även för en ny arbetslöshetsförsäkring, även om den grundas på inkomster i stället för på arbetad tid. Den nya lagen bör därför benämnas lagen om arbetslöshetsförsäkring och den nya för- ordningen bör benämnas förordningen om arbetslöshetsförsäkring.
8 Inledande bestämmelser
8.1Inledning
Detta kapitel innehåller förslag till inledande bestämmelser om arbets- löshetsförsäkringens syfte och förutsättningar för arbetslöshetsförsäk- ringen i stort.
8.2Arbetslöshetsförsäkringens principiella grund
8.2.1En samlad inkomstbortfallsförsäkring
Förslag: Det ska framgå av den nya lagen att arbetslöshetsförsäk- ringen är en inkomstbortfallsförsäkring.
Bedömning: Bestämmelser som innehåller begreppet grundför- säkring behöver anpassas till att arbetslöshetsförsäkringen före- slås vara en inkomstbortfallsförsäkring.
Skälen för förslaget: Ett syfte med den reform som ledde fram till nuvarande arbetslöshetsförsäkring var att skapa en sammanhållen försäkring. Detta framgår av propositionen En allmän och samman- hållen arbetslöshetsförsäkring.1 Trots denna ansats är arbetslöshets- försäkringen uppdelad i en grundförsäkring och en inkomstbortfalls- försäkring, där grundförsäkringen enbart baseras på utfört arbete medan inkomstbortfallsförsäkringen även grundas på tidigare inkomster. Utredningen ska analysera och lämna förslag till hur en arbetslös- hetsförsäkring grundad på inkomster kan utformas. I direktiven anges det även att utredaren ska lämna förslag till en ny lag och en ny för-
1Prop. 1996/97:107.
165
Inledande bestämmelser |
SOU 2020:37 |
ordning2. En arbetslöshetsersättning som till sin helhet grundas på inkomster innebär att hela arbetslöshetsförsäkringen blir en inkomst- bortfallsförsäkring. Den som kvalificerar sig för arbetslöshetsersätt- ning får därmed inkomstrelaterad ersättning, men med olika ersätt- ningsnivå beroende på vilka villkor som är uppfyllda.
Dagens uppdelning av vilka som omfattas av vilken del av arbets- löshetsförsäkringen har främst betydelse för enskilda ersättningsfall när det gäller ersättningens storlek. Ur ett nationellt perspektiv finns sällan annan anledning att göra åtskillnad mellan grund- och inkomst- bortfallsförsäkring. Sett ur ett större rättsligt perspektiv finns det ändå skäl att tydliggöra att den svenska arbetslöshetsförsäkringen är en sammanhållen inkomstbortfallsförsäkring som utbetalas med olika ersättningsnivåer. Det kan t.ex. ha betydelse vid bedömning av hur EU:s bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen3 ska tillämpas för svenskt vidkommande.
För att tydliggöra att arbetslöshetsförsäkringen ska ses som en sammanhållen arbetslöshetsförsäkring grundad på tidigare inkoms- ter från förvärvsarbete ska det därför framgå i inledningen av den nya lagen att arbetslöshetsförsäkringen är en inkomstbortfallsförsäkring.
Skälen för bedömningen: Som framgår ovan bör en ny arbets- löshetsförsäkring vara en inkomstbortfallsförsäkring, dvs. en arbets- löshetsförsäkring där ersättningen grundas på förvärvsinkomster från arbete. Genom att arbetad tid inte direkt utgör en kvalifikations- grund, även om arbete genom förvärvsinkomster fortsätter att vara centralt, kommer en ny försäkring därför inte att innehålla dagens grundförsäkring. Det innebär att det inte längre finns något behov av bestämmelser som anger att arbetslöshetsförsäkringen består av en grundförsäkring och en inkomstbortfallsförsäkring. Det finns inte heller behov av att ha regler om t.ex. ersättningens storlek för dem som omfattas av grundförsäkringen. Nuvarande bestämmelser som helt eller delvis kommer att flyttas över till den nya lagen bör därför ses över i detta avseende.
2En ny arbetslöshetsförsäkring för fler, grundad på inkomster; Dir. 2018:8 s. 9 ff.
3Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam- ordning av de sociala trygghetssystemen.
SOU 2020:37 |
Inledande bestämmelser |
8.2.2Arbetslöshetsförsäkringens syfte
Förslag: Arbetslöshetsförsäkringen ska syfta till att ge arbetslösa ekonomiskt stöd under omställning mellan arbeten. Försäkringen ska bidra till att tiden i arbetslöshet blir så kort som möjligt.
Skälen för förslaget: Arbetslöshetsförsäkringens syfte kan beskri- vas ur flera perspektiv. Arbetslöshetsförsäkringen kan t.ex. sägas ha som syfte att ge arbetslösa ekonomisk trygghet vid arbetslöshet. En sådan beskrivning lägger tyngdpunkten på försäkringens betydelse för individen. Ett annat sätt att uttrycka det är att arbetslöshets- försäkringen upprätthåller individens konsumtionsförmåga (bety- delse för individen och samhällsekonomin) eller utgör en automatisk stabilisator vid lågkonjunktur (samhällsekonomin). I alla dessa beskriv- ningar är det den ekonomiska ersättningen i sig som är i fokus.
Principen att arbetslöshetsförsäkringen riktar sig till den som har tidigare förankring på arbetsmarknaden och under arbetslösheten står till arbetsmarknadens förfogande, dvs. att försäkringen är en om- ställningsförsäkring, är och har varit central inom arbetslöshetsför- säkringen. Arbetslöshetsförsäkringen omfattar därför inte var och en som av en eller annan anledning kan anses vara arbetslös, utan endast den som har haft ett förvärvsarbete och aktivt söker ett nytt. I denna beskrivning av omställningsförsäkringen ligger även att arbetslöshets- försäkringen inte är en yrkes- eller branschförsäkring. Det är indivi- dens förutsättningar och möjligheter att ställa om som ska tas till- vara. Det är inte alltid detsamma som att målet är att den sökande ställer om till ett arbete inom samma yrke eller bransch som tidigare.
Genom detta förtydligande av försäkringens syfte framhävs även försäkringens principiella grund, dvs. vad som skiljer arbetslöshets- ersättning från ersättning av annat slag. Det är med utgångspunkt från denna bestämmelse som villkoren för rätt till arbetslöshets- ersättning bör konstrueras. Utredningen bedömer därför att det bör införas en uttrycklig syftesbestämmelse i den nya lagen om arbetslös- hetsförsäkring.
Inledande bestämmelser |
SOU 2020:37 |
8.2.3Arbetslöshetsförsäkringens finansiering
Förslag: Det upplyses om att det finns bestämmelser om finan- siering av arbetslöshetsförsäkringen i lagen om fördelning av socialavgifter och i lagen om arbetslöshetskassor.
Skälen för förslaget: Det är viktigt att skapa förståelse för sam- bandet mellan skatter och avgifter och finansieringen av välfärden. Om förståelsen för samhällskontraktet i denna form förbättras, ökar legitimiteten för systemet. Av 9 § 1 lagen (2000:981) om fördelning av socialavgifter framgår det att arbetsmarknadsavgiften ska finan- siera arbetslöshetsersättningen. Arbetslöshetsersättningen finansie- ras till en del också av finansieringsavgiften, dvs. den avgift som arbets- löshetskassorna betalar in till staten som finansiering av en del av statens kostnader för arbetslöshetsersättning. Det och hur avgiften beräknas framgår av 48 § lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, förkortad LAK. Arbetslöshetsförsäkringen i stort omfattar också arbetslöshetskassornas administration. Finansiering av administratio- nen sker genom medlemsavgifter eller administrationsavgifter, vilket framgår av 41 respektive 87 a §§ LAK. Kopplingen mellan finansier- ingen av ersättningen och rätten till arbetslöshetsersättning stärks dessutom genom att arbetslöshetsförsäkringen grundas på inkoms- ter från förvärvsarbete.
Mot denna bakgrund anser utredningen att det i inledningen av den nya lagen bör finnas en upplysning om vilka lagar som reglerar arbetslöshetslöshetsförsäkringens finansiering.
8.3Aktörer inom arbetslöshetsförsäkringen
Bedömning: Det bör framgå av den nya lagen vilka aktörer som har ansvar inom arbetslöshetsförsäkringen.
Skälen för bedömningen: Utredningen ska enligt direktiven föreslå en ny lag och förordning om arbetslöshetsförsäkring som ökar för- utsebarheten för enskilda och underlättar tillämpningen för arbets- löshetskassorna. Det ligger inte i utredningens uppdrag att föreslå en ny ansvarsfördelning inom arbetslöshetsförsäkringen, men i det
SOU 2020:37 |
Inledande bestämmelser |
nya regelverket bör det framgå vilka de centrala aktörerna på om- rådet är och vilka uppgifter de har i relation till försäkringen. Syftet med dessa regler är alltså inte att föreslå en ny ansvarsfördelning utan endast att tydliggöra vad som redan gäller i dag.
8.3.1Arbetslöshetskassornas ansvar
Förslag: Arbetslöshetsförsäkringen ska handhas av arbetslöshets- kassor som är registrerade enligt 7–14 §§ lagen om arbetslöshets- kassor.
Skälen för förslaget
Arbetslöshetsförsäkringen handhas av arbetslöshetskassorna
Enligt den nuvarande ordningen handhas arbetslöshetsförsäkringen av arbetslöshetskassorna. Detta följer av 5 § ALF och 1 § LAK. Ut- över de angivna lagarna styrs arbetslöshetskassorna i sitt uppdrag av förordningen (1997:835) om arbetslöshetsförsäkring och förord- ningen (1997:836) om arbetslöshetskassor. I kassornas uppgifter, dvs. att handha arbetslöshetsförsäkringen, ingår bl.a. att utreda och pröva rätten till arbetslöshetsersättning, betala ut ersättning, fatta beslut om avstängning från rätt till ersättning, kräva tillbaka ersätt- ning och föra talan i domstol.
Det ingår inte i utredningens uppdrag att förändra arbetslöshets- kassornas uppdrag. Nuvarande ordning när det gäller arbetslöshets- kassornas ansvar kommer därmed att bibehållas i den nya arbetslös- hetsförsäkringen. För tydlighetens skull bör det av lagen framgå att det är sådana arbetslöshetskassor som har registrerats enligt LAK som avses.
Inledande bestämmelser |
SOU 2020:37 |
8.3.2Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens ansvar
Förslag: Det upplyses om att det i 89–92 §§ lagen om arbetslös- hetskassor finns bestämmelser om Inspektionen för arbetslös- hetsförsäkringens ansvar för tillsyn och uppföljning över arbets- löshetskassorna och arbetslöshetsförsäkringen.
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen ska ha ansvar för att
1.utfärda intyg till personer som uppfyller villkoren för rätt att med bibehållen ersättning söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz, och
2.föra det allmännas talan i domstol som anges närmare i den nya lagen.
Skälen för förslaget
IAF utövar tillsyn över arbetslöshetsförsäkringen
Enligt den nuvarande ordningen har Inspektionen för arbetslöshets- försäkringen, förkortad IAF, ansvar för tillsynen över arbetslöshets- försäkringen. Tillsynen i detta avseende innefattar bl.a. hur arbetslöshets- kassorna och Arbetsförmedlingen handhar arbetslöshetsförsäkringen respektive kontrollerar om den sökande uppfyller vissa villkor för rätt till ersättning inom försäkringen. I tillsynen innefattas även upp- följning och granskning av arbetslöshetskassornas tillämpning av regel- verket. IAF:s uppdrag inom arbetslöshetsförsäkringen regleras huvud- sakligen i LAK, ALF och förordningen (2007:906) med instruktion för Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen.
Det ingår inte i utredningens uppdrag att förändra uppdraget för IAF. Den nya lagen bör emellertid i förtydligande syfte innehålla en bestämmelse som anger att IAF har ansvar för tillsyn och uppfölj- ning över arbetslöshetskassorna och arbetslöshetsförsäkringen och att det i huvudsak regleras i LAK. Bestämmelsen bör placeras till- sammans med övriga ansvarsbestämmelser.
SOU 2020:37 |
Inledande bestämmelser |
Särskild roll i arbetslöshetsförsäkringen
IAF har utöver sitt tillsynsuppdrag även vissa särskilt angivna upp- gifter, bl.a. att föra det allmännas talan i domstol och att pröva för- utsättningarna för och utfärda intyg4 för den som vill ta med sig sin arbetslöshetsersättning för att söka arbete i något annat EU- eller EES-land eller i Schweiz. När IAF:s roll inom arbetslöshetsförsäk- ringen beskrivs bör det även finnas hänvisning till dessa uppgifter.
8.3.3Arbetsförmedlingens ansvar
Förslag: Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om Arbetsförmedlingens ansvar inom arbets- löshetsförsäkringen.
Skälen för förslaget
Arbetsförmedlingens ansvar inom arbetslöshetsförsäkringen
Arbetsförmedlingen är en central aktör inom arbetslöshetsförsäk- ringen. Myndigheten har till uppgift att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och säkerställa att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring. Det ska bl.a. ske genom att effektivt sammanföra dem som söker arbete med dem som söker arbetskraft, vilket följer av 2 och 4 §§ förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen, förkortad Arbetsförmedlingens instruktion. För att Arbetsförmedlingen ska kunna fullgöra sitt uppdrag är det viktigt att den som är arbetssökande så snart som möjligt efter arbets- löshetens inträde kontaktar Arbetsförmedlingen. Det är ett av skälen till att en arbetssökande som får eller som begär arbetslöshetsersätt- ning ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen för att ha rätt till arbetslöshetsersättning (se 9 § ALF).
Arbetsförmedlingens ska tillsammans med den arbetssökande upp- rätta en individuell handlingsplan där sökandens skyldigheter, plane- rade aktiviteter och arbetssökandets inriktning anges. Detta följer av
4Vilket regleras i artikel 64 Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen samt artikel 55 i Europa- parlamentets och Rådets förordning (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpnings- bestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Inledande bestämmelser |
SOU 2020:37 |
6 § förordningen (2000:628) om den arbetsmarknadspolitiska verk- samheten, förkortad verksamhetsförordningen. En arbetssökande som får eller som begär arbetslöshetsersättning ska, med utgångspunkt i den individuella handlingsplanen, redovisa vilka åtgärder han eller hon har vidtagit för att ta sig ur sin arbetslöshet (6 a § verksamhets- förordningen). Dessa åtgärder, som ska redovisas i aktivitetsrappor- terna, avser sökta arbeten men också annat som kan vara relevant för att snabbare komma i arbete, t.ex. att skriva eller uppdatera sin CV. Den individuella handlingsplanen och aktivitetsrapporten utgör vik- tiga verktyg för Arbetsförmedlingen att dels kunna följa upp att den arbetssökande är aktivt arbetssökande, dels bedöma vilka andra in- satser som en arbetssökande kan vara i behov av för att stärka sina möjligheter att komma i arbete. Arbetsförmedlingen kan även kon- trollera att den arbetssökande aktivt söker arbeten genom att t.ex. anvisa honom eller henne att söka ett arbete (7 a § verksamhetsför- ordningen).
Som framgår ovan är arbetslöshetsförsäkringen en omställnings- försäkring som ska ge ekonomiskt stöd mellan arbeten i händelse av arbetslöshet. Den ska även innehålla incitament för att tiden i arbetslöshet ska bli så kort som möjligt. Arbetslöshetsförsäkringens nuvarande system för sanktioner när en arbetssökande inte fullgör sina skyldigheter, exempelvis i förhållande till den inriktning på arbets- sökandet som anges i den individuella handlingsplanen, ska under- stödja Arbetsförmedlingen i uppgiften att få arbetssökande i arbete. Det innebär enligt nuvarande ordning att en arbetssökande som inte uppfyller arbetslöshetsförsäkringens villkor att aktivt söka lämpliga arbeten eller ta del av de insatser som Arbetsförmedlingen erbjuder kan varnas eller under en viss tid stängas av från rätt till arbetslös- hetsersättning.
Eftersom det är Arbetsförmedlingen som ansvarar för att ta fram en planering för den arbetssökande om att söka arbete och eventuellt andra nödvändiga insatser, är det normalt Arbetsförmedlingen som enklast och snabbast kan upptäcka förhållanden som kan påverka bedömningen om en sökande uppfyller de allmänna villkoren och de villkor som följer av sanktionsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsförmedlingen har därför i uppdrag att skyndsamt underrätta en arbetslöshetskassa om det kan antas att en arbetssökande som får eller som begär arbetslöshetsersättning missköter arbetssökandet, förlänger tiden i arbetslöshet eller orsakar arbetslösheten enligt
SOU 2020:37Inledande bestämmelser
43–43 b §§ ALF, eller inte uppfyller de allmänna villkoren enligt 9 eller 11 § samma lag (se 16 § verksamhetsförordningen). Det är alltså Arbetsförmedlingen som på det sättet har ansvar för att kontrollera att den arbetssökande aktivt söker lämpliga arbeten och i övrigt upp- fyller de allmänna villkoren i arbetslöshetsförsäkringen.
Utöver detta har Arbetsförmedlingen en rad andra uppgifter i för- hållande till arbetslöshetsförsäkringen, bl.a. att administrera de stats- bidrag som betalas ut till arbetslöshetskassorna för att dessa i sin tur ska kunna betala ut ersättning till sina arbetslösa medlemmar. En närmare redogörelse för denna och andra uppgifter som myndig- heten har i förhållande till arbetslöshetsförsäkringen i stort återfinns i betänkandets bakgrund (se kapitel 4).
Föreskriftsrätt
Arbetsförmedlingens arbete i enlighet med gällande regelverk är av- görande för att arbetslöshetsförsäkringen ska fungera som en om- ställningsförsäkring och för att upprätthålla legitimiteten för för- säkringen.
Det ligger inte i utredningens uppdrag att föreslå en annan ansvars- fördelning än den som gäller i dag. Inte heller anser utredningen att det är nödvändigt att göra förändringar genom att reglera Arbets- förmedlingens ansvar inom arbetslöshetsförsäkringen i lag i stället för genom förordning. Det innebär att den nuvarande ordningen, där Arbetsförmedlingens uppdrag i huvudsak regleras i myndighetens instruktion och i verksamhetsförordningen, bör bestå. Däremot anser utredningen att en ny lag om arbetslöshetsförsäkring bör göras mer sammanhållen och transparent i syfte att tillämpande aktörer och enskilda lättare ska kunna få en bra överblick av vad som gäller i olika delar av försäkringen. Det bör finnas en bestämmelse i den nya lagen som upplyser om att regeringen med stöd av 8 kap. 7 § regerings- formen kan meddela föreskrifter om Arbetsförmedlingens ansvar inom försäkringen. På så sätt blir det tydligare för tillämparen att det finns bestämmelser i andra förordningar som reglerar Arbetsförmedlingens ansvar.
Inledande bestämmelser |
SOU 2020:37 |
8.4Författningar av betydelse för tillämpningen av denna lag
8.4.1EU-bestämmelser och internationella avtal
Förslag: Det upplyses om att unionsrätten inom Europeiska unio- nen (EU), avtal om social trygghet eller andra avtal och överens- kommelser som ingåtts med andra stater kan medföra begräns- ningar i tillämpligheten av bestämmelser i den nya lagen.
Skälen för förslaget: Förordningar från EU är bindande rättsakter som alla EU-länder ska tillämpa i sin helhet. De är alltså överordnade nationell rätt vid eventuella konfliktsituationer. Förordning (EG) nr 883/20045 innehåller t.ex. bestämmelser om hur fullgjorda försäk- ringsperioder i andra medlemsstater inom EU (och genom avtal6 EES-området och Schweiz) kan sammanläggas med perioder full- gjorda i Sverige vid prövning av om villkoren för arbetslöshetsersätt- ning är uppfyllda här. Det är utredningens uppfattning att det är viktigt att reglerna i en ny arbetslöshetsförsäkring är klara och tyd- liga. För att det inte ska uppstå oklarheter kring EU-rättens och andra internationella avtals och överenskommelsers relation till det natio- nella regelverket kring arbetslöshetsförsäkringen bör det uttryck- ligen framgå av lagen att unionsrätten inom EU, avtal om social trygg- het eller andra avtal och överenskommelser som ingåtts med andra stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten av lagen om arbets- löshetsförsäkring och andra meddelade föreskrifter som ansluter till lagen. Sådana begränsningar kan vara av olika slag, där tillämpningen av bestämmelsen både kan innebära att utfallet för den enskilde blir mer generöst eller mer restriktivt. I vissa fall måste den nationella rätten läsas tillsammans med t.ex. unionsrätten för att reglerna ska kunna tillämpas på ett sådant sätt som det är tänkt. Unionsrätten är nämligen i många fall ändamålsstyrd, vilket innebär att unionsrätts- liga regler är skapade för att främja ett klart och uttalat syfte. Det är därför inte säkert att t.ex. en skyddsregel i nationell rätt inte får tillämpas eller måste begränsas för att den kommer i konflikt med
5Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om sam- ordning av de sociala trygghetssystemen.
6Avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet respektive avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan om fri rörlighet för personer.
SOU 2020:37 |
Inledande bestämmelser |
unionsrätten, så länge som utfallet är förenligt med det tänkta utfallet och ändamålet med den unionsrättsliga regeln.
I det nuvarande regelverket anges att endast personer som i Sverige uppfyller ersättningsvillkoren har rätt till ersättning om inte något annat följer av förordning (EG) nr 883/2004. Enligt utredningens uppfattning är denna regel för snävt utformad, dels för att bestäm- melsen begränsar sig till ersättningsvillkoren, dels för att den begrän- sar sig till förordning (EG) nr 883/2004. Bestämmelsen reglerar varken att andra villkor än ersättningsvillkoren kan påverkas eller att andra rättsakter inom EU, t.ex. tillämpningsförordningen (EG) nr 987/2009 om tillämpning av förordning (EG) nr 883/2004,7 kan vara tillämpliga.
EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Utredningen be- dömer att det, likt den nuvarande ordningen och för tydlighetens skull, bör finnas en upplysning om att EU-rätten kan begränsa till- lämpligheten av nationell rätt inom arbetslöshetsförsäkringen. Bestäm- melsen bör vara utformad så att den omfattar all tillämplig unionsrätt och alla bestämmelser i lagen vars tillämpning begränsas av EU-rätten.
Förutom EU-rätten finns det andra internationella avtal och överenskommelser som kan ha betydelse för tillämpningen av regel- verket i arbetslöshetsförsäkringen. Ett exempel på detta finns i för- ordningen (1983:325) om tillämpning av en konvention från den 30 juni 1982 mellan Sverige och Israel om social trygghet. Ett annat exempel är lagen (2013:134) om nordisk konvention om social trygghet. Det bör för tydlighetens skull, och för de fall det saknas lagvalsregler i de särskilda författningarna om avtalen eller överenskommelserna, framgå av den nya lagen att dessa avtal och överenskommelser kan medföra begränsningar för det nationella regelverkets tillämplighet inom arbetslöshetsförsäkringen.
8.4.2Lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
Förslag: Lagen om begränsning av samhällsstöd vid arbetskon- flikt ska tillämpas på arbetslöshetsersättning som lämnas enligt den nya lagen.
7Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Inledande bestämmelser |
SOU 2020:37 |
Skälen för förslaget: Enligt nuvarande ordning ska lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt tillämpas på ersätt- ning som lämnas enligt ALF. Utredningen ser det inte som sitt upp- drag att ta ställning till om det finns skäl att frångå denna ordning. Det ska därför även i fortsättningen framgå att lagens bestämmelser ska tillämpas på rätten till arbetslöshetsersättning som prövas eller lämnas enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring.
9 Allmänna villkor
9.1Inledning
I detta kapitel finns förslag till bestämmelser om de allmänna villkor som ska gälla i ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen, dvs. de villkor som ska vara uppfyllda för att en sökande ska ha rätt till arbetslöshetsersättning.
I kapitlet finns även förslag på bestämmelser om när vissa kate- gorier av sökanden, som huvudregel, inte har rätt till arbetslöshets- ersättning. I de flesta fall avser det situationer när den sökande antingen inte kan anses vara arbetslös eller inte kan anses stå till arbetsmark- nadens förfogande, dvs. inte uppfyller de allmänna villkoren.
9.2Nuvarande ordning
Lagen om arbetslöshetsförsäkring
Enligt nuvarande ordning presenteras de allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning i 9–11 §§ lagen (1997:238) om arbetslös- hetsförsäkring, förkortad ALF. Av 9 § ALF framgår att en sökande, för att ha rätt till ersättning, ska vara arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbets- dag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen och även i övrigt stå till arbetsmarknadens förfogande. Av 9 a § ALF följer att reger- ingen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om sättet en sökande ska vara anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen på och villkoren för att en sökande ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Villkoren i 9 § ALF kompletteras med förbudsregler för vissa spe- cifika kategorier av sökanden. Dessa anges i 10 § ALF. Ersättning
177
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
lämnas inte till en sökande som deltar i utbildning, är permitterad eller tjänstledig utan lön, deltar i etableringsinsatser för vissa ny- anlända invandrare eller deltar i korttidsarbete som berättigar arbets- givaren till preliminärt stöd enligt lagen (2013:948) om stöd vid kort- tidsarbete. Enligt samma paragraf lämnas inte heller ersättning till personer som uteslutits från medlemskap enligt 37 § första stycket lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, förkortad LAK, under en tid av ett år från uteslutningen. Av 10 § tredje stycket ALF följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om undantag från första stycket samt om de villkor för rätt till ersättning som i sådana fall ska gälla.
Det framgår slutligen av 11 § ALF att en sökande som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar inte har rätt till arbetslös- hetsersättning.
Förutom de regler som finns under avsnittet om allmänna villkor i ALF har även andra regler i lagen betydelse för om de allmänna villkoren är uppfyllda vid prövningen av rätten till ersättning. I 34– 35 a §§ ALF finns exempelvis särskilda regler för företagares arbets- löshet. I dessa bestämmelser finns definitioner av företagare och när en företagare ska anses vara arbetslös. Den som anses vara företagare är inte arbetslös i arbetslöshetsförsäkringens mening och har inte rätt till ersättning. Att en företagare inte har rätt till ersättning fram- går alltså endast indirekt av de allmänna villkoren som förutsätter arbetslöshet för att rätt till ersättning ska finnas. Av 36 § ALF följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med- delar föreskrifter om när en företagare ska anses som arbetslös i andra fall än de som anges i 35 och 35 a §§ ALF samt om de villkor för fastställande av och rätt till arbetslöshetsersättning som i sådana fall ska gälla.
Det finns slutligen bestämmelser som anger de ålderskrav som gäller inom arbetslöshetsförsäkringen. I 6 § ALF anges att ersätt- ningen enligt grundförsäkringen lämnas tidigast från den dag den arbetslöse fyller 20 år. Det finns ingen motsvarande åldersgräns för ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen. Den sökandes rätt till ersättning upphör vid månadsskiftet före den månad då den arbetslöse fyller 65 år (22 § fjärde stycket ALF). Den övre åldersgränsen gäller alla sökanden.
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
Förordningen om arbetslöshetsförsäkring
De allmänna villkoren i 9–10 §§ ALF kompletteras av bestämmelser på förordningsnivå. I 2 § förordningen (1997:835) om arbetslöshets- försäkringen, förkortad ALFFo, finns en bestämmelse som anger att Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, förkortad IAF, får med- dela föreskrifter om hur en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen för att ha rätt till ersättning enligt ALF.
I ALFFo finns bestämmelser om undantag från förbudet mot att lämna ersättning till sökande som deltar i korttidsarbete och utbild- ning eller till personer som permitterats samt beviljats tjänstledighet (13–19 b §§ ALFFo).
Av betydelse för rätten till ersättning finns även ytterligare be- stämmelser på förordningsnivå avseende företagares arbetslöshet. Reglerna kompletterar de regler som finns om företagare i ALF. Av 5 a–c §§ i ALFFo framgår att en företagare som har upphört att bedriva näringsverksamhet och som därefter vidtar vissa åtgärder i den upp- hörda verksamheten eller hyr ut lokal eller arrenderar ut mark som brukats i näringsverksamheten under vissa förutsättningar ska anses som arbetslös.
Tillfälliga regler
Under våren 2020 har en rad tillfälliga regler inom arbetslöshetsför- säkringen införts. Med tillfälliga avses här att det redan nu finns beslut om att vid den tidpunkt som närmare anges under respektive regel, återinföra de regler som redovisats ovan under gällande rätt.
I dagens regelverk gäller att en företagare som upphör att bedriva näringsverksamheten ska anses vara arbetslös så snart det inte vidtas några åtgärder i näringsverksamheten (35 § ALF). I tredje stycket, 35 § ALF framgår att om näringsverksamheten återupptas av före- tagaren eller av en närstående person till denne, får en bedömning göras tidigast fem år från det att näringsverksamheten återupptogs (35 § ALF). Fram till den 4 januari 2021 kan regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om undantag från begränsningen av när en bedömning enligt 35 § tredje stycket kan göras (36 § ALF). I 5 d § ALFFo framgår att 35 § tredje stycket inte ska tillämpas för företagare som upphör att bedriva näringsverk-
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
samhet och anses vara arbetslösa på grund av att det inte vidtas några åtgärder i näringsverksamheten. Regeringen har beslutat att denna bestämmelse ska upphöra den 1 januari 2021.
9.3Reformbehov
Inledning
Det ligger inte i utredningens uppdrag att i grunden föreslå en ny ordning med andra krav och villkor i de delar som i dagens arbets- löshetsförsäkring kan inordnas under de allmänna villkoren. Den ordning som gäller i dag och som har gällt sedan 2013 års reform för sanktioner inom arbetslöshetsförsäkringen1 fungerar väl. Den nuva- rande ordningen bör alltså i stort gälla i ett nytt regelverk för arbets- löshetsförsäkringen.
För att göra regelverket mer lättillgängligt och bättre anpassat till dagens arbetsmarknad kan det ändå finnas skäl att se över vissa delar av dagens system. Det finns också ett behov av att se över den nu- varande regleringens struktur och form. Det finns t.ex. flera bestäm- melser som har karaktären av allmänna villkor men som regleras på olika ställen i ALF, vilket innebär att den som vill få klart för sig vad som gäller för rätt till ersättning måste söka på flera ställen i lagen. De nuvarande reglerna är också delvis otydliga.
Förutsättningarna för rätt till ersättning redovisas inte sammanhållet under allmänna villkor
Förutsättningarna för rätt till arbetslöshetsersättning redovisas inte sammanhållet i den nuvarande lagstiftningen. Det leder till att villkoren är svåra att överblicka. Exempel på detta är att det finns särskilda definitioner av arbetslöshet när det gäller företagare (35–36 §§ ALF) vilka i praktiken har samma funktion som ett allmänt villkor trots att villkoren regleras separat.
Det finns även bestämmelser som kan kopplas till, men som inte redovisas under de allmänna villkoren. Den som på grund av en anställ- nings upphörande får avgångsvederlag eller ekonomiskt skadestånd ska t.ex. jämställas med en förvärvsarbetande vid prövning av arbets-
1Prop. 2012/13:12.
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
villkoret (13 § första stycket 3 ALF). Av det följer att den sökande inte har rätt till arbetslöshetsersättning under den period som avgångs- vederlaget eller skadeståndet enligt särskilda beräkningsregler beräk- nas räcka, trots att det saknas uttryckliga bestämmelser avseende detta.
De allmänna villkoren är ofullständiga
De allmänna villkoren är ofullständiga. Den som t.ex. deltar i etabler- ingsinsatser saknar rätt till ersättning, men det regleras inte uttryck- ligen att även deltagande i övriga arbetsmarknadspolitiska program utgör ett hinder för ersättning. Det innebär att regelverket är otyd- ligt vad avser ersättning vid deltagande i andra program än etablerings- insatser, trots att det i den praktiska tillämpningen inte råder något tvivel om att arbetslöshetsersättning inte lämnas under tid i arbets- marknadspolitiska program.
Ett annat exempel är att det i 11 § ALF framgår att den som av- visar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar inte har rätt till ersättning, trots att det redan finns en påföljd reglerad i 43 a § i samma lag.
De allmänna villkoren finns på flera normgivningsnivåer
De allmänna villkoren för rätt till ersättning och bestämmelser som har liknande syften är återgivna på flera normgivningsnivåer. Det finns bestämmelser som reglerar rätten till arbetslöshetsersättning både i lag, förordning och myndighetsföreskrift utan att detta följer någon tydlig systematik. Som framgår ovan finns t.ex. bestämmelser om företagare både i lag och förordning trots att dessa bestämmelser egentligen är av samma karaktär. För den som ansöker om rätt till ersättning efter att ha fått statlig lönegaranti i samband med konkurs finns bestämmelser i en av Inspektionen för arbetslöshetsförsäk- ringens föreskrifter (se 1 § IAFFS 2018:2). Det innebär att det finns bestämmelser på samtliga tre normgivningsnivåer utan någon synbar systematik.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
Det är otydligt vilka konsekvenser som följer av att den sökande inte uppfyller de allmänna villkoren
Det är otydligt vilka konsekvenser som följer av att den sökande inte uppfyller de allmänna villkoren eller när ersättning av annan anled- ning inte lämnas på grund av de allmänna villkoren. Skillnaden är otyd- lig mellan situationer när ersättningen ska anses upphöra helt och när ersättningen t.ex. ska minskas. Det leder till oklarheter kring vad som gäller när ett ersättningshinder uppstår. Beroende på omfattningen av ersättningshindret tillämpas i praktiken olika delar av regelverket i likvärdiga situationer.
Om den sökande exempelvis blir sjuk kan den sökande å ena sidan inte anses vara arbetsför vilket kan leda till ett avslagsbeslut på an- sökan om ersättning (9 § 1 ALF). Om sjukdomen å andra sidan är kortvarig, deklareras den enbart på tidrapporten vilket innebär att ersättningen beräknas enligt en omräkningstabell (bilaga till 9 § ALFFo). Den som vidare inte är arbetsför eller är oförhindrad att arbeta minst 17 timmar per vecka och 3 timmar per dag har inte rätt till ersättning alls (9 § 1 ALF). Samtidigt är det möjligt att få ut ersättning även om den sökande uppger förhinder under del av vecka. Gränsen för bestäm- melser om att rätten till arbetslöshetsersättning ska upphöra (om än tillfälligt) eller ersättningen ska minskas är alltså otydlig.
Vissa allmänna villkor är dåligt anpassade till dagens arbetsmarknad
Vissa allmänna villkor är inte tillräckligt anpassade till dagens arbets- marknad. Bestämmelsen som anger att den sökande ska vara arbets- för och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan för att ha rätt till ersättning (9 § 3 ALF) är exempelvis utfor- mad med utgångspunkt från en 40-timmars arbetsvecka där arbetet i första hand förmodas äga rum dagtid på vardagar, även om många sökande har haft och söker arbeten som både utförs på nätter och under helgdagar.
Dessutom regleras det inte tydligt vad som gäller vid t.ex. tillfällig vistelse i annat land. Det gör bestämmelserna dåligt anpassade till dagens samhälle och arbetsmarknad.
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
Kraven på viss ålder för rätt till arbetslöshetsersättning behöver anpassas till ett nytt regelverk
Nuvarande ordning med krav på viss lägsta och högsta ålder inom arbetslöshetsförsäkringen regleras på olika platser i regelverket och skiljer sig dessutom åt beroende på om det är grund- eller inkomst- bortfallsförsäkringen som avses. Det gör försäkringen otydlig och minskar förutsebarheten för enskilda.
9.4En ny rättslig struktur för allmänna villkor och särskilda kategorier av sökanden
Bedömning: I det nya regelverket för arbetslöshetsförsäkringen bör allmänna villkor samlas i ett eget kapitel och villkor för vissa kategorier av sökanden i ett eget kapitel i den nya lagen.
Skälen för bedömningen
Allmänt
Som framgår ovan är dagens bestämmelser om allmänna villkor och andra villkor som kan anses som en typ av allmänna villkor placerade på olika normgivningsnivåer och dessutom på flera ställen i respek- tive författning, utan någon tydlig struktur. Enligt nuvarande ord- ning har en sökande rätt till ersättning vid arbetslöshet enligt dagens allmänna villkor i ALF om han eller hon är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan, samt är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen samt även i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande. Därtill finns det i ALF uttryckliga förbudsregler för t.ex. den som deltar i utbildning, är permitterad, tjänstledig eller avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar. I dessa fall får de sökande ingen ersättning. Reglerna anger vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda under hela den tid en sökande gör anspråk på ersättning, samtidigt som det tydliggörs vilka aktiva krav som ställs på den sökande för att han eller hon ska kunna ta sig ur arbetslösheten.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
Det är viktigt att den sökande tydligt kan avgöra vilka situationer som innebär ett hinder för att ersättning ska kunna lämnas. I det nu gällande regelverket är sådana bestämmelser inte sammanhållet redo- visade. Dessutom är bestämmelserna återgivna på olika normgiv- ningsnivåer, ofta utan en tydlig avgränsning från bestämmelser som leder till andra rättsföljder än att ersättning inte kan lämnas. I syfte att öka förutsebarheten i försäkringen bör situationer som påverkar rätten till ersättning därför beskrivas på ett samlat och lättöverskåd- ligt sätt. Enligt utredningens uppfattning skulle en sådan utformning av ett nytt regelverk underlätta tillämpningen för arbetslöshetskassorna och Arbetsförmedlingen samtidigt som förutsebarheten för enskilda skulle öka. De bestämmelser som i dag finns under rubriken ”All- männa villkor för rätt till ersättning” i ALF bör därför delas upp tyd- ligare i två olika kapitel i den nya lagen. Det bör finnas ett kapitel med allmänna villkor likt det som i dag framgår av de grundläggande bestämmelserna i 9 § ALF (se avsnitt 9.5). Det bör även finnas ett kapitel med kompletterande bestämmelser om allmänna villkor som beskriver vad som gäller för vissa kategorier av sökande som kräver mer specifik vägledning i bedömningen av vilka som ska anses vara arbetslösa och stå till arbetsmarknadens förfogande samt under vilka förutsättningar dessa kan ha rätt till ersättning (se avsnitt 9.6–9.12).
Specialregler för vissa kategorier av sökanden
Redan i nuvarande ordning finns, för vissa kategorier av sökanden, regler som har nära anknytning till de allmänna villkoren. Det gäller främst bestämmelserna om att ersättning vid arbetslöshet lämnas till den som är arbetsför och oförhindrad och i övrigt står till arbets- marknadens förfogande. Specialregler för vissa sökande kan uttryckas som förbudsregler, se t.ex. tjänstlediga och studenter i 10 § ALF. Reglerna kan även gälla vissa förvärvsarbetande eller förhållanden i andra delar av lagen (se t.ex. angående företagare i 34–36 §§ ALF). Det finns också liknande bestämmelser i ALFFo och i föreskrifter och meddelade av Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, för- kortad IAF (se t.ex. om yrkesfiskare i 6–6 b §§ ALFFo och om statlig lönegaranti i 1 § IAFFS 2018:2).
Eftersom bestämmelserna i många fall kan ses som preciseringar av vad det innebär att vara arbetslös eller stå till arbetsmarknadens
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
förfogande kan det övervägas att låta dessa grundläggande principer vara vägledande för arbetslöshetskassornas handläggning av ersätt- ningsärenden utan specialregler. Det skulle innebära att arbetslös- hetskassorna med stöd av bestämmelserna för den allmänna villko- ren och domstolspraxis skulle behöva bedöma en sökandes rätt till arbetslöshetsersättning.
Utredningen anser dock att en sådan ordning skulle bli otydlig, inte minst för att många bestämmelser redan finns i dagens regelverk och verkar fungera tillfredställande. Enligt utredningens uppfattning bör det därför även i ett nytt regelverk finnas specialregler som anger när en sökande inte har rätt till ersättning för att han eller hon inte är arbetslös eller inte står till arbetsmarknadens förfogande. Det bör också finnas bestämmelser som anger under vilka förutsättningar sådana sökanden ändå kan ha rätt till ersättning.
Bestämmelser bör samlas på samma normgivningsnivå
Som framgår ovan finns det bestämmelser som kan sägas vara ett ut- flöde av de allmänna villkoren i olika delar av dagens regelverk. Be- stämmelserna finns på olika normgivningsnivå och även på flera ställen i ALF, i många fall utan någon synbar systematik.
För att underlätta tillämpningen och öka förståelsen för vilka krav som måste vara uppfyllda för rätten till ersättning bör sådana bestäm- melser, som huvudregel, regleras samlat på samma normgivnings- nivå. Frågan är om sådana bestämmelser bör regleras i lag eller för- ordning. Eftersom många av dagens specialregler är ett utflöde av de allmänna villkoren skulle det kunna vara ändamålsenligt att ha spe- cialregleringen i förordning, dvs. som en precisering av de allmänna villkoren. En fördel med en sådan ordning är att mer detaljstyrda regler hålls samman på förordningsnivå. Reglerna kommer då även att vara mer sammanhållna i framtiden för det fall som regeringen skulle utnyttja sin möjlighet att meddela ytterligare bestämmelser om villkoren för att en sökande ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Mot detta talar den nuvarande ordningens struktur som innebär att regleringen för flera kategorier av sökanden i huvudsak finns i ALF, men med kompletterande bestämmelser i ALFFo och i myndighetsföreskrifter (bl.a. företagare, studenter och anställda). Trots de fördelar som finns med att ha specialregler i förordning
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
anser utredningen att dessa skäl inte är tillräckligt starka för att ändra den nuvarande ordningen och reglera vad som gäller för t.ex. före- tagare i förordning. För att få ett mer sammanhållet system bör i stället vissa bestämmelser i förordning flyttas upp till lag. Det innebär att både bestämmelser om allmänna villkor och bestämmelser för vissa kategorier av sökande bör finnas i lag.
9.5Allmänna villkor för rätt till ersättning
9.5.1Nuvarande villkor bör i huvudsak behållas i ett nytt regelverk
Förslag: Rätt till arbetslöshetsersättning vid arbetslöshet ska en sökande ha som fyllt 20 men inte 65 år, om han eller hon
1.är arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete,
2.är anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, och
3.i övrigt står till arbetsmarknadens förfogande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om
1.hur en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen, och
2.villkoren för att en sökande ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande.
Bedömning: Det bör införas en bestämmelse i den nya förord- ningen som anger att Arbetsförmedlingen får meddela föreskrif- ter om hur en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen för att ha rätt till arbetslöshetslöshetsersättning.
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
Skälen för förslaget
Inledning
I 9 § ALF anges det att rätt till ersättning vid arbetslöshet har en sökande som 1. är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och igenomsnitt minst 17 timmar i veckan, 2. är anmäld som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen, och 3. även i övrigt står till arbetsmark- nadens förfogande. Av förarbetena till 9 § ALF framgår bl.a. att de allmänna villkoren endast bör innehålla krav av grundläggande karaktär för att det klart ska framgå vad som förväntas av den sökande. Kraven ska kunna uppfyllas den första arbetslösa dagen och den sökande ska sedan uppfylla dem så länge han eller hon gör anspråk på ersättning. De allmänna villkoren är dock inte de enda krav som ställs på den sök- ande. För att få en fullständig bild av vad som förväntas av en sökande som gör anspråk på ersättning måste hänsyn även tas till reglerna om sanktioner, dvs. varning om avstängning från rätt till ersättning.2
Enligt utredningens uppfattning bör samma princip vara vägle- dande i en ny arbetslöshetsförsäkring, dvs. att endast krav av grund- läggande karaktär som kan uppfyllas från den första arbetslösa dagen bör regleras i de allmänna villkoren. Andra krav, t.ex. att vara aktivt arbetssökande, bör regleras i ett system för sanktioner.
Krav på arbetslöshet
Försäkringens syfte är att ge arbetslösa ekonomiskt stöd under om- ställning mellan arbeten. Att vara arbetslös är därför en självklar och grundläggande förutsättning för att få arbetslöshetsersättning. Den ordningen bör även gälla i ett nytt regelverk för arbetslöshetsför- säkringen.
Utredningen har övervägt att definiera begreppet arbetslöshet i syfte att förenkla tillämpningen. Det har emellertid visat sig vara kom- plicerat att förtydliga och avgränsa detta utan att rätten till arbets- löshetsersättning begränsas på ett oönskat sätt. Till viss del kommer begreppet att tydliggöras i andra delar av den nya lag som utredningen föreslår. Det bör enligt utredningens uppfattning finnas bestäm- melser för vissa kategorier av sökanden som inte kan anses vara arbets-
2Prop. 2012/13:12 s. 23.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
lösa, t.ex. företagare. Utöver detta tillkommer det som redan fram- går av nuvarande rättspraxis avseende vem som ska anses som arbets- lös. Detta kommer att gälla även i ett nytt regelverk för arbetslöshets- försäkringen.
Utredningen anser sammanfattningsvis att ett krav på arbetslös- het på samma sätt som i dag bör finnas i den nya lagens allmänna villkor, dvs. utan någon närmare definition. Det får därför, liksom i dag, med stöd av rättspraxis avgöras från fall till fall vem som ska anses vara arbetslös.
Ålderskrav
Enligt nuvarande ordning regleras rätten till ersättning när det gäller den sökandes ålder i olika delar av regelverket. Därtill gäller olika bestämmelser beroende på om en sökande gör anspråk på ersätt- ningen från grund- eller inkomstbortfallsförsäkringen. Bestämmel- sen om att den sökande måste ha fyllt 20 år för att komma i fråga för rätt till ersättning enligt grundförsäkringen framgår av förutsätt- ningarna för grundförsäkringen i 6 § andra stycket ALF. Det saknas emellertid en nedre åldersgräns för sökanden som får ersättning från inkomstbortfallsförsäkringen. Däremot lämnas ersättning enligt in- komstbortfallsförsäkringen endast till den som har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst tolv sammanhängande månader, under förutsättning att medlemmen efter det senaste inträdet i kassan har uppfyllt arbetsvillkoret enligt 12–14 §§ (7 § första stycket ALF). Det s.k. medlemsvillkoret gäller inte för grundförsäkringen. Bestäm- melsen om när ersättningsrätten upphör är gemensam för både grund- och inkomstbortfallsförsäkringen och anger att rätten till ersättning upphör vid månadsskiftet innan den sökande fyller 65 år (22 § ALF). Enligt utredningens uppfattning bör det även i ett nytt regelverk finnas bestämmelser om ålderskrav inom arbetslöshetsförsäkringen.
Utredningen föreslår i kapitel 10 att den nya arbetslöshetsförsäk- ringen ska grundas på inkomster i stället för, som i dag, på arbetad tid. Det innebär att dagens arbetsvillkor ersätts av ett inkomstvillkor. Den nya försäkringen bör inte ha en uppdelning mellan en grund- och inkomstbortfallsförsäkring. Ersättningens storlek bör fastställas ut- ifrån den sökandes tidigare inkomster, medlemskap i eller anslutning till en arbetslöshetskassa och tid med arbetslöshetsersättning, se
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
kapitel 11. Detta innebär alltså att medlemskapet i ett nytt regelverk endast bör påverka ersättningens storlek, dvs. inte som i dag inträde till den ena eller andra försäkringen (grund- eller inkomstbortfallsför- säkringen). Enligt utredningens uppfattning behöver dagens bestäm- melser om ålderskrav anpassas till det nya regelverket och då främst till att det nya systemet inte kommer att bestå av två olika försäkringar. En ny försäkring bör ha enhetliga åldersvillkor för samtliga sökanden.
Frågan är då vilken nedre gräns som bör gälla, eller om det inte ska finnas en nedre åldersgräns alls, likt den ordning som i dag gäller för sökanden som omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Även om det i vissa fall kan vara bra att unga får arbete och därmed har sin försörjning tryggad i tidig ålder, anser utredningen att behovet av att ungdomar tillgodogör sig en grundläggande utbildning väger tyngre än att de ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande vid eventuell arbetslöshet. Ett tungt vägande skäl för detta är att det blir allt vik- tigare att ha en fullföljd gymnasieutbildning för att överhuvudtaget kunna etablera sig på arbetsmarknaden. Vikten av att gymnasieung- domar fullgör sina studier understryks även i förarbetena till änd- ringar i socialtjänstlagen3. I en ny lag om arbetslöshetsförsäkring bör bestämmelser som kan leda till att unga väljer att söka sig ut mot eller stanna kvar på arbetsmarknaden i stället för att tillgodogöra sig en för framtiden viktig utbildning undvikas.
Mot den bakgrunden anser utredningen att det är motiverat med en nedre åldersgräns för alla sökande i en ny arbetslöshetsförsäkring och att den bestäms till den nuvarande nedre åldersgränsen för rätt till ersättning enligt grundförsäkringen. Utredningen konstaterar också att det för flera insatser inom arbetsmarknadspolitiken, såsom nystartsjobb och utbildningskontrakt, finns en nedre åldersgräns på
20år. Det kommunala aktivitetsansvaret4 sträcker sig dessutom fram till dess att ungdomar fyller 20 år. Utredningen anser därför att en åldersgräns på 20 år ska gälla som en lägsta gräns för alla som söker ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Det nya systemet som föreslås i detta betänkande kräver inte att den gällande övre åldersgränsen på 65 år i arbetslöshetsförsäkringen ändras. Därmed bör dagens 65-årsgräns i princip gälla även i ett nytt regelverk för arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen konstaterar
3Prop. 2015/16:136.
429 kap. 9 § skollagen (2010:800).
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
vidare att det finns ett pågående arbete med höjda åldersgränser i det allmänna pensionssystemet och andra närliggande system, inklusive arbetslöshetsförsäkringen.5 Utredningen har inte för avsikt att föregå det pågående arbetet genom att lämna förslag om höjda åldersgrän- ser i detta betänkande.
Enligt nuvarande ordning upphör rätten till ersättning från och med månadsskiftet innan den sökande fyller 65 år (22 § ALF). En bestämmelse som anger till och med vilken ålder den sökande kan få ersättning bör både vara tydligt formulerad och rättvis. Den ordning som gäller i dag är tydligt utformad vad gäller den lägre åldersgränsen om 20 år, men inte vad gäller den övre gränsen. Ställda bredvid var- andra framstår den övre åldersgränsen som otydlig i förhållande till den nedre, eftersom den nedre gränsen utgår från den dag då den sökande fyller 20 år, medan den övre åldersgränsen utgår från månads- skiftet innan den sökande fyllt 65 år. Enligt 36 § LAK upphör med- lemskapet i en arbetslöshetskassa utan uppsägning den dag medlem- men fyller 65 år. Dagens ordning kan framstå som orättvis eftersom den sökande riskerar att förlora upp till en månads ersättning från försäkringen, beroende på när under månaden som den sökande är född. Utredningen föreslår därför att även den övre åldersgränsen ska bestämmas till den dag då den sökande fyller 65 år. Genom en sådan ordning har den sökande därmed rätt till ersättning fram till den tid- punkt då han eller hon inte längre kan stå kvar som medlem i en arbetslöshetskassa.
Ålderskravet är ett grundläggande krav som, liksom övriga all- männa villkor, ska vara uppfyllt under hela den period som en sökande gör anspråk på ersättning. Utredningen anser därför att de ålders- gränser som ska gälla inom arbetslöshetsförsäkringen för rätt till arbets- löshetsersättning lämpligen bör regleras samlat under de allmänna villkoren för att tydliggöra för den sökande vilka krav som ställs för rätt till ersättning.
5SOU 2013:25.
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
Krav på att vara arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete
Enligt den nuvarande ordningen krävs att den sökande är arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 timmar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i veckan för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Att vara arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete är krav som har funnits länge i arbets- löshetsförsäkringen och som preciserar vad det innebär att stå till arbetsmarknadens förfogande. Utredningen anser inte att det finns skäl att i grunden frångå den ordning som gäller i dag, dvs. kravet på att en sökande ska vara arbetsför och oförhindrad att arbeta för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Det betyder att det även i en ny arbetslöshetsförsäkring bör ställas krav på att en sökande både ska vara arbetsför och vara oförhindrad att arbeta för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Den praxis som har utvecklats på området bör därför även i ett nytt regelverk kunna vara vägledande för bedöm- ningen av om en sökande är arbetsför och oförhindrad att ta ett arbete.
Däremot anser utredningen att bestämmelsens nuvarande utform- ning om att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning minst 3 tim- mar varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar i vecka är dåligt anpassad till dagens arbetsmarknad. Den nuvarande bestämmelsen är formulerad med utgångspunkt från en 40-timmars arbetsvecka där arbetet i första hand förmodas äga rum dagtid på vardagar. För en nattarbetande person som arbetar längre pass under helgdagar är exempelvis 3-timmarskravet varken proportionerligt avvägt eller begripligt utifrån vad som utgör en arbetsdag. En sökande som har en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning kan också ha en begräns- ning i hur många timmar per dag eller hur många dagar per vecka som han eller hon kan arbeta, men samtidigt kunna arbeta mer än 17 timmar per vecka. Utredningen bedömer att den nuvarande ord- ningen i onödan begränsar tillträdet till försäkringen och därför inte bör gälla i den nya lagen. Det betyder inte att den sökande kan be- gränsa sitt arbetsutbud på vilket sätt som helst. Den som dessutom begränsar sitt arbetsutbud i förhållande till tidigare arbete kommer att omfattas av de samordningsbestämmelser som föreslås i avsnitt 13.4.3. Mot den bakgrunden anser utredningen att kravet på 3 timmar arbete varje arbetsdag och i genomsnitt minst 17 timmar per vecka inte bör införas i ett nytt regelverk.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
Krav på att vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen
Det ligger ett stort ansvar på en sökande att själv lösa sin arbetslös- hetssituation genom att göra vad han eller hon kan för att tiden i arbetslöshet ska bli så kort som möjligt. Det är alltså centralt att en sökande är aktivt arbetssökande. Det är även viktigt att en sökande tar del av den verksamhet som erbjuds hos Arbetsförmedlingen i syfte att förkorta tiden i arbetslöshet. Det är därför viktigt att arbets- lösa så snart som möjligt efter arbetslöshetens inträde anmäler sig hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande. Därigenom aviserar den arbetslösa att han eller hon är formellt arbetssökande. En sådan an- mälan leder också till en möjlighet att ta del av Arbetsförmedlingens stöd och insatser.
Arbetsförmedlingens ansvar inom försäkringen innebär att myn- digheten ska kontrollera att en sökande uppfyller villkoren för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. Arbetsförmedlingen får också, lik- som för andra arbetssökande, förmedla relevanta arbeten och i vissa fall även anvisa en sökande att söka ett utpekat, lämpligt arbete. Arbets- förmedlingen ansvarar även för att upprätta en individuell handlings- plan och att ta emot och granska aktivitetsrapporter för alla arbets- sökande, inklusive dem som får eller som begär arbetslöshetsersättning. Arbetsförmedlingen har därmed en viktig och central roll i förhål- lande till arbetslösa som får eller gör anspråk på arbetslöshetsersättning.
Att vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen är sammantaget en förutsättning för att en sökande ska få det stöd och de insatser som behövs för att han eller hon så snabbt som möjligt ska komma i arbete, samtidigt som myndigheten ska utföra sitt kon- trolluppdrag i relation till arbetslöshetsförsäkringen. Det bör därför, liksom i dag, finnas ett krav på den sökande att vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen för att ha rätt till arbetslös- hetsersättning. Liksom i dag bör detta utgöra ett allmänt villkor som ska vara uppfyllt under hela den tid som en sökande gör anspråk på ersättning.
Krav på att i övrigt stå till arbetsmarknadens förfogande
Kravet på att stå till arbetsmarknadens förfogande är, på samma sätt som kravet att vara arbetslös, en grundläggande princip i arbetslöshets- försäkringen. Begreppet att stå till arbetsmarknadens förfogande har
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
haft flera betydelser genom arbetslöshetsförsäkringens historia och sammankopplades länge med centrala begrepp som att vara ”oförhind- rad att ta ett arbete” eller att vara ”arbetsför”. I den s.k. KSA-utred- ningen6 beskrivs kravet på att den sökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande som att den sökande ”kan och vill förvärvsarbeta samt i övrigt är oförhindrad att åtaga sig sådant arbete”. I den efterföljande propositionen7 framhålls att en grundläggande förutsättning för stöd vid arbetslöshet är att den sökande är arbetslös och står till arbets- marknadens förfogande. Arbetsmarknadens förfogande kan här sägas vara närmast synonymt med att vara oförhindrad att åta sig arbete8. I utredningen9 som ledde fram till ALF anges att grundvillkoren syftar till att säkerställa att den som söker arbetslöshetsersättning verk- ligen är arbetslös och står till arbetsmarknadens förfogande. Grund- villkoren var, med undantag för preciseringar och mindre ändringar, desamma som föreslogs inför 1974 års lag.
En grundläggande förutsättning för rätt till arbetslöshetsersätt- ning i dag är alltså att den arbetslöse kan arbeta men även att han eller hon är beredd och oförhindrad att arbeta. Det innebär bl.a. att en sökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande och att det inte får finnas någon omständighet som hindrar honom eller henne från att utföra tillgängligt och lämpligt förvärvsarbete under tid för vilken anspråk görs på ersättning. Sökanden ska förutom att vara oförhind- rad att arbeta också ha för avsikt att arbeta (jfr prop. 1973:56 s. 178 och RÅ 2007 ref. 64).
Utredningen anser att den gällande principen om att stå till arbets- marknadens förfogande, precis som i dagens regelverk, bör framgå uttryckligen av den nya lagen. Utöver att den sedan länge etablerade principen då fortsätter att gälla, finns det utrymme att i varje enskilt fall utifrån syftet med arbetslöshetsförsäkringen göra en bedömning av om den sökande har rätt till ersättning.
6SOU 1971:42, s. 50.
7Prop. 1973:56.
8Prop. 1973:56, s. 178.
9SOU 1996:150.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
Vad innebär det att stå till arbetsmarknadens förfogande?
Det finns situationer där den sökande tillfälligt inte står till arbets- marknadens förfogande. Det kan t.ex. röra sig om att den sökande ska till tandläkaren eller gå på en begravning. Även om det inte tydligt kan utläsas av dagens regelverk hanteras sådana situationer genom bedömningar från fall till fall. I tidrapporterna finns det inget utrymme för att ange ”förhinder” som understiger en hel dag. Det är därför upp till arbetslöshetskassan att bedöma om hindret är så omfattande att det ska anses gälla en hel dag eller inte. Det är en komplicerad ordning av flera skäl. Det rör sig bl.a. om hur den sök- ande uppfattar reglerna. Det är inte uppenbart för alla om någon eller ett par timmars förhinder är relevant för ersättningsrätten. Även om den sökande uppfattar det som relevant för ersättningsrätten, är det vanligen svårt att kontrollera för arbetslöshetskassan om den sökande varit förhindrad eller inte. Det blir därför oftast en samvetsfråga om den sökande anmäler förhindret eller inte.
Dessa oklarheter förstärks av att det i praktiken är omöjligt att ange när den sökande ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Om en sökande t.ex. är förhindrad att åta sig arbete mellan 20 på kvällen och 02 på natten skulle det sannolikt inte leda till att den sökande anses vara förhindrad på sådant sätt att det bör påverka rätten till ersättning. Men om samma förhållande skulle inträffa mellan 8 på morgonen till 14 på dagen skulle utfallet troligen bli ett annat. Det har i dagens försäkring även betydelse när under veckan den sökande inte står till arbetsmarknadens förfogande. Förhinder under lördag och söndag påverkar inte arbetslöshetsersättningen. En sådan ord- ning kan vara ändamålsenlig och rättvis för den som arbetar i en bransch där arbetet alltid är förlagt till kontorstider måndag till fredag. Samma träffsäkerhet gäller inte för yrken inom exempelvis handels- eller restaurangbranschen, där kvälls- och helgarbete är vanligt före- kommande. Ett sätt att nå ökad träffsäkerhet skulle därför vara att beakta samtliga förhinder, oavsett omfattning och när på dygnet eller i veckan de är förlagda. En sådan ordning skulle enligt utred- ningens mening varken vara ändamålsenlig eller ens praktiskt genom- förbar. En avgörande svårighet är att finna en definition av förhinder som är så tydlig att den är till praktisk ledning för sökande och arbets- löshetskassa. Om definitionen inte blir tillräckligt tydlig får det till följd att dessa situationer blir svåra att utreda. Det skulle i sin tur
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
leda till fall med svåröverblickbara konsekvenser för den som inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet.
Utredningen föreslår inte någon definition av när ett förhinder ska anses föreligga eller inte. Det kommer även i fortsättningen vara upp till arbetslöshetskassorna att bedöma det. Det bör dock tas hän- syn till att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Enstaka timmars förhinder gör i normalfallet varken till eller från för den sökandes möjlighet att ställa om till ett nytt arbete. För det fall att hindret är så frekvent att det i praktiken omfattar dagar eller t.o.m. veckor märks det sannolikt genom att den sökande inte redo- visar sökta lämpliga arbeten i aktivitetsrapporterna eller inte kom- mer på besök till Arbetsförmedlingen. I sådana situationer bör kon- sekvensen vara att en arbetslöshetskassa utreder om en sanktion, varning eller avstängning från ersättning ska utdelas. därför att en sökande inte ska anses stå till arbetsmarknadens förfogande när ett heltäckande eller sammanhängande förhinder gör att den sökande inte alls står till arbetsmarknadens förfogande en aktuell dag. Det kan t.ex. röra sig om att den sökande befinner sig utomlands på semester.
Föreskriftsrätt
Enligt den nuvarande ordningen kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om sättet en sökande ska vara anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen på och vill- koren för att en sökande ska anses stå till arbetsmarknadens för- fogande. Det bör finnas en motsvarande möjlighet även enligt det nya regelverket för arbetslöshetsförsäkringen.
Skälen för bedömningen
Att vara anmäld hos Arbetsförmedlingen är en grundläggande för- utsättning för rätt till arbetslöshetsersättning. Det kan över tid vara ändamålsenligt att sättet som en sökande kan anmäla sig på hos Arbetsförmedlingen kan förändras. Det bedöms därför finnas behov av föreskrifter om sättet den sökande ska vara anmäld på även i en ny arbetslöshetsförsäkring. Enligt den nu gällande ordningen är det IAF som meddelar föreskrifter om på vilket sätt en sökande ska vara anmäld som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det rör sig
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
främst om föreskrifter av teknisk och praktisk natur, t.ex. förutsätt- ningar för telefonanmälan eller elektronisk anmälan. Utredningen anser att det är mer ändamålsenligt att Arbetsförmedlingen får med- dela föreskrifter om hur enskilda ska vara anmälda som arbetssök- ande hos myndigheten. Det bör därför föras in en sådan bestämmelse i den nya förordningen om arbetslöshetsförsäkring.
9.5.2Det bör inte längre vara ett allmänt villkor för unga att delta i jobbgarantin för ungdomar
Bedömning: Den nuvarande bestämmelsen om att en sökande som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar inte har rätt till ersättning bör inte införas i den nya lagen.
Skälen för bedömningen: Enligt den nuvarande ordningen ska en sökande som avvisar en anvisning till ett arbetsmarknadspolitiskt pro- gram stängas av från rätten till ersättning under en viss tid, om han eller hon inte har godtagbara skäl att avvisa anvisningen (43 a § ALF). Utöver denna generella sanktionsbestämmelse finns en bestämmelse i dagens allmänna villkor som anger att en sökande som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar överhuvudtaget inte har rätt till arbetslöshetsersättning (11 § ALF). Det innebär att arbetslösa över 25 år som utan godtagbart skäl avvisar en anvisning till ett arbets- marknadspolitiskt program får en sanktion som innebär en tillfällig minskning av ersättningen, medan unga under 25 år helt förlorar rätten till ersättning om de avvisar en anvisning till jobbgarantin för ung- domar. Enligt utredningens uppfattning finns det anledning att över- väga om följden av att avvisa en anvisning till ett arbetsmarknads- politiskt program ska vara densamma för alla arbetslösa, oavsett ålder.
I förarbetena till bestämmelsen i 11 § ALF anfördes bl.a. följande. Bestämmelserna (de dåvarande sanktionsreglerna) om nedsättning skulle i princip kunna göras tillämpliga om deltagande i jobbgarantin avvisades. Effekten skulle då kunna bli att ungdomar kan vägra att delta i jobbgarantin och fortsätta att få arbetslöshetsersättning, om än reducerad. Det skulle motverka själva syftet med jobbgarantin. I stället bör frågan om rätten till arbetslöshetsersättning för den som avvisar en anvisning till jobbgarantin prövas utifrån allmänna villkor för rätt till arbetslöshetsersättning. Det anfördes vidare att ett av-
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
böjande att delta i jobbgarantin inte bör bedömas lindrigare än t.ex. att inte medverka till att en individuell handlingsplan upprättas, vilket också leder till att en sökande inte har rätt till ersättning.10
Utredningen konstaterar att de allmänna villkoren och sanktioner inom arbetslöshetsförsäkringen förändrades under 2013.11 Genom 2013 års reform infördes ett mer proportionerligt sanktionsregel- verk samtidigt som de allmänna villkoren förändrades så att endast krav av grundläggande karaktär skulle regleras i de allmänna villko- ren. Ändringarna innebar bl.a. att nedsättning av ersättning togs bort och ersattes med avstängning från rätt till ersättning. Att inte med- verka till att upprätta en handlingsplan flyttades till sanktionsregel- verket, vilket innebär att en sökande som inte medverkar till att upp- rätta en handlingsplan stängs av från rätten till ersättning under ett visst antal dagar, i stället för att förlora rätten till ersättning på obestämd tid. Reformen för sanktioner inom försäkringen innebär att de överväganden som gjordes vid införandet av bestämmelsen för unga inte har samma aktualitet i dag.
Utredningen föreslår i detta betänkande att dagens allmänna vill- kor i 9 § ALF, med några mindre ändringar, bör gälla även i ett nytt regelverk. Samma principer som i dag bör alltså gälla, vilket innebär att de allmänna villkoren endast ska innehålla bestämmelser av mer grundläggande karaktär som ska vara uppfyllda från den första arbets- lösa dagen och så länge som en sökande gör anspråk på ersättning. Mot denna bakgrund är utredningens sammantagna bedömning att unga som avvisar en anvisning till jobbgarantin för ungdomar, eller för den delen till ett annat arbetsmarknadspolitiskt program, bör stängas av från rätt till ersättning enligt samma bestämmelser och regel- verk som för arbetslösa över 25 år. Genom en sådan ordning ökar likabehandlingen mellan unga och övriga arbetssökande inom för- säkringen. Därmed bör bestämmelsen 11 § ALF inte föras över till den nya lagen om arbetslöshetsförsäkring.
10Prop. 2006/07:118 s. 29 f.
11Prop. 2012/13:12.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
9.6Sökande som har en anställning
9.6.1Den som är anställd på heltid har som huvudregel inte rätt till ersättning
Förslag: En sökande som har en anställning på heltid ska inte ha rätt till arbetslöshetsersättning, utom i vissa fall.
Skälen för förslaget
Heltidsanställda i den nuvarande ordningen och behovet av samlade regler
Arbetslöshetsersättning lämnas enligt nuvarande ordning ”vid arbets- löshet” (9 § ALF). Arbetslöshetsförsäkringens konstruktion som in- komstbortfallsförsäkring renodlas i utredningens förslag genom att rätten till ersättning förutsätter att den sökande uppfyller ett inkomst- villkor. Om det enbart hade varit relevant att beakta inkomstbortfallet hade kravet på att den sökande också skulle vara arbetslös saknat betydelse. Eftersom kravet på att den sökande måste vara arbetslös för att ha rätt till arbetslöshetsersättning även i fortsättningen ska vara grundläggande inom arbetslöshetsförsäkringen ska det framgå att den som är heltidsanställd inte har rätt till ersättning, oavsett om den sökande har haft ett inkomstbortfall eller inte i förhållande till tidigare inkomster.
Anställda på heltid
Enligt den nuvarande ordningen lämnas inte arbetslöshetsersättning till en sökande som är tjänstledig, permitterad eller deltar i kort- tidsarbete enligt lagen (2013:948) om stöd vid korttidsarbete. I de fall då en sökande har en heltidsanställning i botten kan den sökande inte anses vara arbetslös, även om han eller hon inte utför något arbete. Det gäller också den som t.ex. har semester från en heltids- anställning eller är arbetsbefriad under uppsägningstiden. Utred- ningen menar att alla situationer där den sökande har ett anställnings- förhållande på heltid, dvs. både när den sökande faktiskt arbetar eller inte är på arbetet, ska utgöra hinder för arbetslöshetsersättning. Det
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
bör därför införas en uttrycklig bestämmelse som anger att en sök- ande som har en anställning på heltid inte har rätt till arbetslöshets- ersättning.
Det är anställningsförhållandet i sig som gör att den sökande inte är att betrakta som arbetslös. Den som får ersättning med anledning av anställningens upphörande, t.ex. avgångsvederlag, omfattas inte av bestämmelsen, eftersom det då saknas ett anställningsförhållande. Bestämmelser av denna karaktär återfinns senare i detta kapitel. I vissa fall kan den sökande arbeta i sådan utsträckning att det är att likna vid ett heltidsarbete, utan att den sökande är anställd för hel- tidsarbete. Det kan t.ex. avse en timanställd som under en given månad får många arbetspass eller en sökande som har beredskapstimmar. Ett exempel på det sistnämnda förhållandet är situationen för del- tidsbrandmän. I betänkandet En effektivare kommunal räddningstjänst12 föreslås att särskilda regler ska gälla vid prövning av bisyssla för del- tidsbrandmän när det gäller beredskap och övning. Förslagen lämnas bl.a. med utgångspunkt från att den nuvarande utformningen av ALF, i synnerhet regler vid deltidsarbetslöshet, försvårar personalrekryter- ingen för räddningstjänsten och att tillämpningen redan i dag har pro- blem att komma tillrätta med vad som ska gälla för deltidsbrandmän.
Utgångspunkten för utredningen om en ny arbetslöshetsförsäk- ring är att inte lämna uttryckliga förslag för särskilda yrkeskategorier, eftersom sådan specialreglering ökar risken att olika yrkeskategorier får olika förutsättningar som inte är motiverade. Det innebär att tillämpningen av lagen kommer att ske utifrån en bedömning från fall till fall, baserat på bestämmelserna om att ersättning lämnas vid arbetslöshet till den som är oförhindrad att arbeta och står till arbets- marknadens förfogande.
12SOU 2018:54.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
9.6.2Ersättning bör kunna lämnas till vissa tjänstlediga
Förslag: Arbetslöshetsersättning får lämnas till en sökande som har beviljats tjänstledighet utan lön och som av hälsoskäl inte kan återgå vare sig till tidigare arbete eller till annat arbete hos sin arbetsgivare, men av Försäkringskassan bedömts ha arbetsförmåga i förhållande till arbetsmarknaden i övrigt. Ersättning får även lämnas om arbetsgivaren har en kvarvarande rehabiliteringsskyl- dighet, om arbetsgivaren vidtagit de rehabiliteringsåtgärder som fram till tidpunkten för ansökan om ersättning varit möjliga.
Arbetslöshetsersättning får lämnas till sökande med deltids- anställning som beviljats tjänstledighet utan lön för att kunna ut- föra annat arbete med lika eller högre tjänstgöringsgrad, under förutsättning att anställningarna inte går att kombinera.
Bedömning: Det bör inte längre vara möjligt att lämna ersättning till den som är nytillträdande på arbetsmarknaden om han eller hon har permitterats utan lön i samband med semesterstängning.
Skälen för förslaget: I den nuvarande ordningen har en sökande som är tjänstledig inte rätt till ersättning, men regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om undantag från regeln samt om de villkor för rätt till ersättning som då ska gälla. Regeringen har i förordning meddelat att ersättning får lämnas till en person som beviljats tjänstledighet utan lön och som av hälsoskäl inte kan återgå varken till tidigare arbete eller till annat arbete hos sin arbetsgivare, men av Försäkringskassan bedömts ha arbetsförmåga i förhållande till arbetsmarknaden i övrigt. Arbetslös- hetsersättning får lämnas, även om arbetsgivaren har en kvarvarande rehabiliteringsskyldighet, om arbetsgivaren vidtagit de rehabiliter- ingsåtgärder som fram till tidpunkten för ansökan om ersättning varit möjliga.
De undantag som gäller i dag är enligt utredningens mening väl avvägda och ställer rimliga krav på förutsättningar för omställning i en svår situation. Utredningen föreslår därför att de undantag som i dag gäller vid tjänstledighet och som tillåter att den sökande i vissa utpekade situationer kan medges ersättning ska gälla även i fortsätt- ningen. Det förutsätter att den sökande, liksom idag, uppfyller alla andra krav för rätt till ersättning som framgår av lagen.
SOU 2020:37 |
Allmänna villkor |
Reglerna, som enligt nuvarande ordning framgår av förordning, bör lyftas upp på lagnivå för att det samlat ska framgå vad som krävs för att den sökande ska anses vara arbetslös och för att undvika att undantagen urholkar grundbestämmelsen. Reglerna ska under dessa förutsättningar gälla alla som är tjänstlediga oavsett anställningsför- hållande. Den ska därför vara tillämplig även för deltidsanställda som är tjänstlediga av hälsoskäl. Enligt nuvarande ordning finns en sär- skild bestämmelse som anger att den som är tjänstledig från en del- tidsanställning för att pröva en annan deltidsanställning med samma eller högre sysselsättningsgrad, har rätt till arbetslöshetsersättning om den sökande inte kan kombinera de båda anställningarna. Den regeln bör gälla även i en ny arbetslöshetsförsäkring. Eftersom det finns flera bestämmelser som berör ersättning vid tjänstledighet, bör dessa redogöras för samlat, även om reglerna gäller både hel- och deltidsanställda.
Skälen för bedömningen: Vid permittering utan lön har arbets- tagare normalt inte rätt till arbetslöshetsersättning. Enligt dagens ordning kan ersättning lämnas till en sökande som är permitterad under förutsättning att han eller hon är nytillträdande på arbetsmark- naden och permitterats utan lön i samband med semesterstängning, 19 § ALFFo. Permittering innebär att en arbetsgivare vid tillfällig arbetsbrist, driftstörning eller annan sådan omständighet inte kan tillhandahålla något arbete och att arbetstagarna under en begränsad period befrias från skyldighet att närvara på arbetsplatsen. Bestäm- melsen i den nuvarande ordningen är svår att tolka och används mycket sällan. I syfte att inte belasta regelverket med svårtolkade undantags- bestämmelser på detaljnivå bedömer utredningen att någon motsva- rande bestämmelse inte ska införas i en ny lag om arbetslöshets- försäkring.
9.7Sökande som är företagare
9.7.1Företagare har som huvudregel inte rätt till ersättning
Förslag: En sökande som är företagare ska inte ha rätt till arbets- löshetsersättning, utom i vissa fall.
Allmänna villkor |
SOU 2020:37 |
Skälen för förslaget: I 35 § ALF anges att en företagare som upphö
