Gemensamt ansvar
–en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning
Del 1
Betänkande av Utredningen om planering
och dimensionering av komvux och gymnasieskola Stockholm 2020
SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90
E-post: kundservice@nj.se
Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer
För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Svara på remiss – hur och varför
Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).
En kort handledning för dem som ska svara på remiss.
Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser
Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet
Omslag: Elanders Sverige AB
Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2020
ISBN 978-91-38-25061-7
ISSN 0375-250X
Till statsrådet
Regeringen beslutade den 8 mars 2018 att uppdra åt en särskild ut- redare att föreslå hur utbildning inom gymnasieskolan, gymnasie- särskolan, kommunal vuxenutbildning och särskild utbildning för vuxna bättre kan planeras och dimensioneras utifrån regionala och nationella kompetensbehov. Utredaren fick också i uppgift att före- slå vid behov en finansieringsmodell för gymnasieskolan som i högre grad tar hänsyn till skolors varierande förutsättningar att bedriva en likvärdig utbildning (dir. 2018:17). Lars Stjernkvist förordnades samma dag som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Utredningen om planering och dimensionering av komvux och gym- nasieskola.
Den 9 januari 2020 beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till utredningen (dir. 2020:2). I tilläggsdirektivet förlängdes utrednings- tiden till senast den 1 juni 2020.
Sekreterare i utredningen har varit Margaretha Allen, Thomas Furusten (t.o.m. 31 december 2019), Fritjof Karlsson, Fredrik Lundholm, Eva Löfbom, Jan Rehnstam, Anna Sundborg och Ulrika Åkerdahl. I utredningen har även följande personer varit anställda under kortare perioder: Jonas Olofsson och Joacim Strömblad.
Till sakkunniga att biträda utredningen förordnades från den
26 juni 2018, Andreas Bokerud, Utbildningsdepartementet, Emma Cars, Finansdepartementet, Anders Jutell, Utbildningsdepartementet, Jacob Johansson, Utbildningsdepartementet, Carl-Johan Klint, När- ingsdepartementet, Kristina Lindström, Arbetsmarknadsdeparte- mentet, Torkel Winbladh, Finansdepartementet och Emma Östling, Utbildningsdepartementet. Den 6 november 2018 entledigades Emma Cars, och Malin Winblad, Finansdepartementet, förordnades samma dag som ny sakkunnig. Den 8 oktober 2019 entledigades Kristina Lindström och Fredrik Ribbing, Arbetsmarknadsdepartementet, förordnades samma dag som ny sakkunnig.
Som experter att biträda utredningen förordnades från 26 juni 2018 Gabriel Brandström, Skolinspektionen, Jens Eriksson, Acade- media, Jenny Kallstenius, Sveriges Kommuner och Regioner, Lotta Königsson, Arbetsförmedlingen och Torun Rudin, Skolverket. Anna Nyqvist förordnades som expert från 6 november 2018. Den 17 sep- tember 2019 entledigades Gabriel Brandström, och Johan Rydstedt, Skolinspektionen, förordnades samma dag som ny expert. Den 1 april 2020 entledigades Jenny Kallstenius. Karin Hedin, Sveriges Kommuner och Regioner, förordnades den 7 april som ny expert.
Till utredningen har en parlamentarisk referensgrupp med repre- sentanter för riksdagspartierna varit knuten. Vid tidpunkten för sista mötet ingick Gudrun Brunegård (Kristdemokraterna), Caroline Helmersson Olsson (Socialdemokraterna), Elisabeth Knutsson (Miljöpartiet), Patrick Reslow (Sverigedemokraterna), Daniel Riazat (Vänsterpartiet), Maria Stockhaus (Moderaterna), Amelie Tarschys Ingre (Liberalerna) och Mari-Louise Wernersson (Centerpartiet). Tidigare har även Annika Eclund (Kristdemokraterna), Stefan Jakobsson (Sverigedemokraterna), Jimmy Loord (Kristdemokraterna) och Christina Örnebjär (Liberalerna) deltagit i referensgruppen.
Härmed överlämnas betänkandet ”Gemensamt ansvar – en modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning”.
Uppdraget är därmed slutfört.
Stockholm i juni 2020
Lars Stjernkvist
/Margaretha Allen,
/Thomas Furusten,
/Fritjof Karlsson,
/Fredrik Lundholm, /Eva Löfbom, /Jan Rehnstam, /Anna Sundborg, /Ulrika Åkerdahl
SOU 2020:33 |
|
Innehåll |
Bilaga 4 |
Ett exempel på planering och dimensionering i ett |
|
|
fiktivt samverkansområde ............................................ |
931 |
Bilaga 5 |
Gymnasieprogrammens betydelse |
|
|
för sannolikheten att ta examen |
|
|
och för etableringen på arbetsmarknaden ................... |
977 |
Bilaga 6 |
Gymnasieskolor sedan år 2000................................... |
1057 |
Sammanfattning
Uppdrag och syfte
Utredningen har bl.a. fått i uppdrag att föreslå en regionalt baserad modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning. I uppdraget ingick även att se över ansvarsfördelningen mellan staten, kommunerna och andra aktörer när det gäller planering och dimen- sionering. Syftet i denna del av uppdraget är att bl.a. trygga den regio- nala och nationella kompetensförsörjningen, effektivisera resursut- nyttjandet och förbättra tillgången till ett allsidigt brett utbud av utbildningar av hög kvalitet.
I utredningens uppdrag har vidare ingått att föreslå en finansie- ringsmodell för gymnasieskolan som i högre grad tar hänsyn till skolors varierande förutsättningar att bedriva en likvärdig utbildning. Syftet i denna del är att bidra till ökad likvärdighet och minskad segregation.
Problembild
Utbudet av gymnasial utbildning påverkar individers möjlighet till egen försörjning och möjlighet till ett aktivt deltagande i samhälls- livet. Tillgången till utbildning har stor betydelse för individer som tidigare haft svårigheter under sin skolgång. Tillgången till de olika nationella programmen i gymnasieskolan är generellt sett god men tillgången till utbildningen för elever som inte är behöriga till natio- nella program efter grundskolan är betydligt sämre. Elever som inte är behöriga till nationella program behöver god tillgång till introduk- tionsprogram som snabbt kan leda till nationella program eller till en yrkesutbildning som ger goda chanser på arbetsmarknaden. I dag förekommer det alltför ofta att elevens valmöjligheter begränsas av ett snävt utbud i sin hemkommun.
19
Sammanfattning |
SOU 2020:33 |
Utbudet av gymnasial utbildning påverkar även arbetsgivares möjligheter att rekrytera. På den del av arbetsmarknaden där det finns krav på specifik yrkeskompetens på gymnasial nivå, har arbetsgivare inom flera branscher svårt att rekrytera. Prognoserna talar för att kompetensbristen inom dessa branscher kommer att öka. Det finns även en generell arbetsmarknad där arbetsgivare rekryterar brett. På denna generella arbetsmarknad har specifik yrkeskompetens inte så stor betydelse, vilket skapar tillgång till arbetstillfällen nästan obero- ende av vilken utbildning som tidigare genomförts. Under högkon- junktur har det varit stor efterfrågan på personal inom den generella arbetsmarknaden. Prognoserna tyder dock på att konkurrensen om dessa jobb – där det inte ställs krav på specifik yrkeskompetens – kommer att öka. I gymnasieskolan minskar intresset för yrkes- utbildning och det finns brister i matchningen mellan elevers val av utbildning och behoven på arbetsmarknaden. Detta bidrar till bris- tande kompetensförsörjning men det försvårar även övergången från skola till arbetsliv för stora grupper av elever i gymnasieskolan. Utred- ningen kan med ny empiri visa att valet av utbildning har betydelse för både genomströmning och för etablering på arbetsmarknaden. Valet av utbildning påverkar även elevernas inkomstutveckling efter gymnasieskolan. Programvalet har störst betydelse för elever med låga meritvärden från grundskolan. Valet av program påverkas av det utbud som erbjuds, hur utbildningarna marknadsförs och vilken information om utbildningarna som eleverna har tillgång till. Utbudet av utbildning i gymnasieskolan präglas av huvudmännens konkurrens om elever. Den bristande matchningen mellan behoven på arbetsmark- naden, utbud och elevers val av utbildning påverkar både kompetens- försörjningen och ungdomars möjlighet till en smidig övergång från skola till arbetsliv. Den bristande matchningen medför kostnader för arbetsgivare och för samhället och inte minst för de individer vars väg till arbetsmarknaden blir onödigt krokig.
Utbudet av yrkesutbildning i komvux är inte tillräckligt brett och avspeglar inte behoven på hela arbetsmarknaden. Några få yrkesom- råden är väl representerade i många kommuner medan bredden ofta saknas trots att det finns tydliga behov av yrkesutbildade inom många yrkesområden. Utbudet av yrkesutbildning skiljer sig också åt bero- ende på i vilken kommun en individ är hemmahörande i. Det finns inget system som garanterar individer tillgång till utbildning i om- kringliggande kommuner utan individerna är många gånger hänvisade
SOU 2020:33 |
Sammanfattning |
till den yrkesutbildning som erbjuds i hemkommunen. Detta trots att en utbildning i en annan kommun kan vara den mest lämpade, både ur individens och arbetsmarknadens behov.
När det gäller utbudet av yrkesutbildning i komvux saknas det många gånger en systematik för att utnyttja avsatta resurser på ett effektivt sätt. Det kan finnas yrkesutbildningar av liknande karaktär i flera närliggande kommuner med mindre elevgrupper i varje utbild- ning. Det saknas en djupare samverkan mellan kommuner för att kunna optimera utnyttjande av avsatta resurser.
Det i flera bemärkelser begränsade utbudet av yrkesutbildning i komvux minskar både individens möjligheter till utbildning och yrkes- växling och det minskar arbetsgivares möjligheter till bredare rekry- tering.
Segregationen i gymnasieskolan har ökat och elever med liknande bakgrund och studieförutsättningar samlas i högre grad på vissa skolor. Vidare kan likvärdigheten vad gäller kvalitet ifrågasättas. Det är stora och över tid stabila socioekonomiska skillnader i gymnasieelevernas måluppfyllelse. Det är också stora skillnader i måluppfyllelse mellan elever beroende på meritvärde från grundskolan. Hälften av skillna- derna i gymnasiebetygen kan förklaras av familjebakgrunden.
Hänsyn bör tas till elevernas intresse på både kort och lång sikt
Ungdomar som i årskurs nio står inför sitt gymnasieval ska så små- ningom försörja sig själva antingen direkt efter gymnasieskolan eller efter vidare studier. Möjligheten till en stabil egen försörjning är grun- den för att unga människor ska kunna påbörja ett tryggt och själv- ständigt liv utan ekonomiskt stöd från vårdnadshavare eller samhället. Utredningens analyser visar att valet av utbildning har betydelse för både genomströmning, etablering och inkomstutveckling. Att ges möjlighet att gå en utbildning man är intresserad av har också bety- delse för sannolikheten att ta examen. Ett väl fungerande utbildnings- system bör därför erbjuda utbildningar som dels rustar eleverna för livet efter gymnasieskolan, dels upplevs som intressanta och menings- fulla under studietiden.
Utredningens arbete med att utveckla förslag har präglats av att hitta en balanspunkt mellan att tillgodose elevernas intresse på kort och lång sikt. En viktig slutsats är att behoven på arbetsmarknaden
Sammanfattning |
SOU 2020:33 |
sammanfaller med elevernas långsiktiga intresse av att övergången från skola till arbetsliv är så okomplicerad som möjligt. Samtidigt är individens självständiga val av utbildning och livsinriktning ett värde i sig själv som behöver värnas. Utredningen föreslår därför att utbudet av utbildning ska formas med hänsyn till både elevers efterfrågan och behov samt till behoven på arbetsmarknaden. Utredningen bedömer vidare att gymnasieskolans utbildningar behöver utvecklas för att undvika eventuella målkonflikter mellan elevernas intresse på kort sikt och deras behov av kunna försörja sig själva på längre sikt.
När det gäller vuxnas val av yrkesutbildning inom komvux är matchningen mellan utbildningsval och behoven på arbetsmarkna- den god. En förklaring till det är att vuxna vid sitt val av yrkesutbild- ning själva har en bättre överblick över behoven på arbetsmarknaden och att de mer aktivt söker utbildningar som de vet ger de kompe- tenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Utredningen anser dock att utbudet av yrkesutbildning inom komvux behöver breddas och att det även där är angeläget att planera och dimensionera utbudet med hänsyn till både elevers efterfrågan och behov och behoven på arbetsmarknaden.
Resurseffektiviteten behöver förbättras. I gymnasieskolan har kostnaden per elev ökat över tid. En del av kostnadsökningen kan förklaras av ökade lärarlöner vilket är viktigt för att attrahera och behålla lärarna i skolan. Utredningen bedömer dock att det även finns andra förklaringar. Antalet huvudmän har ökat vilket leder till fler skolenheter och att programmen är spridda på flera skolor. Inom samma pendlingsområde förekommer det att samma utbildning er- bjuds på flera skolor, trots att utbildningen bedrivs med små elev- grupper. Detta talar för att det finns brister i samverkan och sam- ordning av utbildningsutbudet. Brist på samordning och samverkan samt konkurrens om elever i gymnasieskolan bidrar enligt utred- ningen till att de resurser som samhället avsätter för utbildning inte används på ett effektivt sätt. Även i komvux finns det brister i sam- verkan mellan kommunerna i fråga om utbudet. Det är inte självklart för kommuner att samverka om utbudet av yrkesutbildning i kom- vux, vilket riskerar att skapa ett ineffektivt resursutnyttjande när det gäller sådan utbildning, detta gäller såväl yrkesutbildning som finan- sieras med det riktade statsbidraget för regional yrkesinriktad vuxen- utbildning som egenfinansierad yrkesutbildning.
SOU 2020:33 |
Sammanfattning |
Bättre planering och dimensionering kräver insatser både nationellt och regionalt
Reformerna i början av 1990-talet innebar en långtgående decentra- lisering när kommunerna tog över ansvaret för bl.a. planering och dimensionering. I utredningens uppdrag ligger att se över ansvaret mellan stat, kommun och andra aktörer. En viktig slutsats är att huvud- mannaskapet bör ligga kvar hos dagens huvudmän. I huvudmanna- skapet ligger flera uppgifter som bäst hanteras lokalt, det gäller t.ex. arbetsgivaransvaret, beslut om hur utbildningarna organiseras och var de lokaliseras. Kring sådana frågor finns det stora vinster med ett fortsatt lokalt ansvar.
Samtidigt som den kommunala självstyrelsen ska värnas ser utred- ningen behov av att staten ges ett större inflytande över utbudet både i gymnasieskola och komvux. Beslut om utbud bör vila på en stadigare empirisk grund kring individens och samhällets långsiktiga nytta. Det kräver en större analytisk kapacitet än vad som vanligtvis är möjlig på kommunal nivå. Dagens utbud i gymnasieskolan präglas dessutom starkt av att huvudmän konkurrerar med varandra om elever. Kon- kurrensens kan bidra till en positiv kvalitetsutveckling, men enligt utredningen påverkar konkurrensen utbudet i en riktning som inte är gynnsam för vare sig individer, arbetsgivare eller samhället i vidare bemärkelse. För att balansera den konkurrens som i dag driver ut- budet i en oönskad riktning behöver staten tydligare än i dag ange vilket utbud som är önskvärt. Det behöver även tydliggöras att ut- budet av yrkesutbildning i komvux behöver spegla behoven på hela arbetsmarknaden.
En viktig princip för utredningen har varit att utveckla förslag som så långt möjligt värnar den kommunala självstyrelsen samtidigt som staten tydligare än tidigare ger både stöd och anvisningar om vilket utbud som ska erbjudas.
Mer likvärdiga villkor för kommunala och enskilda huvudmän
De utgångspunkter som låg till grund för valfrihetsreformen i början på 1990-talet, t.ex. att konkurrens mellan olika skolor antogs kunna bidra till högre kvalitet och produktivitet inom skolväsendet, är en- ligt utredningen fortfarande giltiga och viktiga att värna. De enskilda
Sammanfattning |
SOU 2020:33 |
huvudmännens frihet att själva välja vilka utbildningar de vill ansöka om godkännande för, ska inte förändras.
Det är dock inte möjligt att åstadkomma en rationell planering och dimensionering av gymnasieskolan utan att både offentliga och enskilda huvudmän berörs. En viktig utgångspunkt för utredningens arbete har varit att så långt möjligt skapa likvärdiga förutsättningar och villkor för kommunala och enskilda huvudmän. Därför föreslår utredningen att de enskilda huvudmännen ska inkluderas i samma modell för planering och dimensionering som de kommunala huvud- männen. Det innebär att ett ökat statligt inflytande över planering och dimensionering påverkar samtliga huvudmän. I någon mån inne- bär det att graden av frihet för de enskilda huvudmännen påverkas, precis som för kommunerna. Utredningen menar dock att de enskilda huvudmännens legitimitet ökar genom att de inkluderas i samma planeringsmodell som de kommunala. Det ökade statliga inflytandet innebär att de utbildningar som erbjuds svarar mot ett av staten tyd- ligt definierat behov. Detta kommer att bidra till att synliggöra de enskilda huvudmännens bidrag till kompetensförsörjningen och till både elevernas och samhällets långsiktiga nytta. Utredningen lämnar förslag som syftar till att öka transparensen och ge huvudmännen mer likvärdiga förutsättningar och fler gemensamma verktyg för planering och dimensionering samt nya arenor för dialog mellan huvudmän. Utredningen konstaterar att intressekonflikter även fort- sättningsvis kommer att uppstå, men bedömer att förslagen samman- taget bidrar till att förbättra förutsättningarna för en konstruktiv samverkan, inte minst mellan kommunala och enskilda huvudmän. Utredningen bedömer att en sådan mer konstruktiv samverkan kom- mer att bidra till ökad nytta för både elever och samhället i stort och det kommer att bidra till ett mer effektivt användande av samhällets resurser.
Utredningens förslag i korthet
När utredningens förslag läggs är samhället starkt påverkat av sprid- ningen av det nya coronaviruset och utbrottet av covid-19. De lång- siktiga konsekvenserna av detta är svåra att förutsäga men behovet av yrkesutbildning i komvux kommer sannolikt att öka i snabb takt. Det blir då särskilt viktigt med ett brett utbud av yrkesutbildning
SOU 2020:33 |
Sammanfattning |
som tar hänsyn till både elevers efterfrågan och behov samt arbets- marknadens behov, men också att avsatta resurser kan utnyttjas på effektivt sätt. Under de närmast kommande åren står gymnasie- skolan inför en stor expansion. Den demografiska utvecklingen inne- bär att det krävs en omfattande utbyggnad av antalet platser. Enligt utredningen är det angeläget att denna utbyggnad görs med hänsyn till både elevers efterfrågan och behov samt arbetsmarknadens behov. Vid lokalisering behöver hänsyn även tas till ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser. Beslut om gymnasieskolans utbud och var ut- bildningar ska lokaliseras kommer att få konsekvenser för en lång tid framöver.
Nya principer för planering och dimensionering bör börja tillämpas så fort som möjligt för att undvika felsatsningar som i ett senare skede kan bli mycket kostsamma att förändra. Därför föreslår utred- ningen att en ny modell för planering och dimensionering genom- förs i två steg.
Reformens första steg för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan
Det första steget föreslås för gymnasieskolan börja tillämpas på ut- bildning som påbörjas hösten 2024.
–Utbudet av utbildning i gymnasieskolan ska beslutas med hänsyn till elevernas efterfrågan och behov och behoven på arbetsmark- naden.
–Skolverket ska utarbeta regionala underlag till stöd för huvud- männens planering av utbudet.
–Kommuner ska samverka om planering och dimensionering på regional nivå.
–Huvudmän i gymnasieskolan ska ingå i gemensamma antagnings- organisationer, men även fortsättningsvis ska varje huvudman själv besluta om antagningen.
–Regionala branschråd införs i syfte att stärka arbetsmarknads- anknytningen.
–Huvudmän ska ge saklig information till blivande elever om arbets- marknadsutfall och övergång till högre utbildning efter de program som erbjuds i gymnasieskolan.
Sammanfattning |
SOU 2020:33 |
–Ett kompensatoriskt schablonbelopp som utgår ifrån elevernas meritvärde i grundskolan ska läggas till eller dras bort från den interkommunala ersättningen respektive grundbeloppet till enskilda huvudmän i syfte att stärka förutsättningarna för kompensatoriska åtgärder i gymnasieskolan.
–För att minska segregationen i gymnasieskolan ska huvudmän ar- beta aktivt för en allsidig social elevsammansättning vid sina skol- enheter.
–När det gäller enskilda huvudmän ska Skolinspektionen vid pröv- ning av ansökningar om nya godkännanden ta hänsyn till elevers efterfrågan och behov och arbetsmarknadens behov. Skolinspek- tionen ska även beakta resursutnyttjandet i området som godkän- nandet avser.
–För att lika villkor, så långt möjligt, ska gälla mellan enskilda och kommunala huvudmän behöver interkommunal ersättning och bidrag till enskilda huvudmän för gymnasieskolan i högre grad bestämmas på samma grunder. Därför föreslås att även inter- kommunal ersättning ska baseras på budget. Kommunerna ska inom samverkansområden fortfarande kunna komma överens om gemensamma prislistor.
–CSN ska ha det samlade ansvaret för ekonomiskt stöd till inack- ordering för elever. Stödet bör benämnas Studiebidrag till eget boende.
–Skolverket ska få i uppdrag att regelbundet följa upp elevernas sysselsättning efter gymnasiesärskolan. Skolverket ska stödja hu- vudmän för gymnasiesärskolan genom att utarbeta underlag för planering och dimensionering av utbudet av utbildning.
Reformens andra steg för gymnasieskolan
Det andra steget föreslås för gymnasieskolan börja tillämpas på ut- bildning som påbörjas hösten 2026. I detta andra steg föreslås bl.a. att
–Statens inflytande över utbudet ska öka genom att Skolverket föreslås få i uppdrag att, efter dialog med huvudmännen, besluta om regionala ramar för utbudet. Ramarna ska beslutas utifrån en
SOU 2020:33 |
Sammanfattning |
bedömning av elevernas efterfrågan och behov och arbetsmark- nadens behov, regionalt och nationellt. Skolverket ska ges i upp- drag att utforma ramarnas detaljer och hur de ska följas upp.
–I gymnasieskolan ska ramarna ange antalet platser som ska erbju- das inom varje samverkansområde av de nationella programmen och av introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkes- introduktion, som är utformade för en grupp elever.
–De regionala ramar för utbudet som Skolverket beslutar ska i gymnasieskolan gälla för både offentliga och enskilda huvudmän.
–Om ramarna förändras, t.ex. på grund av demografiska föränd- ringar eller att på grund av att behoven på arbetsmarknaden för- ändras, ska sådana förändringar gälla för samtliga huvudmän. För- ändringar i ramarna ska fördelas proportionellt mellan huvudmän i förhållande till det befintliga antalet utbildningsplatser om det inte finns särskilda skäl.
Reformens första steg för komvux
Det första steget föreslås för komvux på gymnasial nivå och komvux som särskild utbildning på gymnasial nivå träda i kraft den 1 januari 2022. Utredning lämnar bl.a. förslag på förtydliganden i förord- ningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux), i syfte att öka individers möjlighet att delta i yrkesutbildning och att bredda utbildningsutbudet.
Utredningen föreslår att
–De kommuner som samverkar om sådan yrkesutbildning som stats- bidrag lämnas för ska träffa ett samverkansavtal och bilda ett samverkansområde.
–Personer hemmahörande i ett samverkansområde ska fritt kunna söka till sådan utbildning som statsbidrag lämnas för och som erbjuds inom samverkansområdet. Den kommun som anordnar utbildningen ska ta emot en behörig sökande från en annan kom- mun i samverkansområdet om ansökan avser sådan utbildning som statsbidrag lämnas för.
Sammanfattning |
SOU 2020:33 |
–Skolverket ska vid fördelning av statsbidrag ta hänsyn till hur ut- budet i de samverkande kommunerna tillgodoser behoven på hela arbetsmarknaden i de samverkande kommunerna.
–Skolverket ska få i uppdrag att föra regionala dialoger med huvud- männen för komvux som särskild utbildning i fråga om yrkes- inriktad utbildning, i syfte att stimulera erfarenhetsutbyte och, där så är lämpligt, även utarbeta stöd för planering av sådan utbildning.
–Skolverket ska utarbeta regionala underlag till stöd för huvudmän- nens planering av utbudet.
Reformens andra steg för komvux
Det andra steget föreslås för komvux på gymnasial nivå och komvux som särskild utbildning på gymnasial nivå påbörjas efter utgången av 2025. I detta andra steg lämnar utredningen ett flertal förslag som sammantaget syftar till att i större omfattning bredda utbudet av yrkesutbildning i komvux, öka tillgången till sådan yrkesutbildning samt förbättra kompetensförsörjningen i arbetslivet. Utredningen föreslår därför att
–Utbudet av yrkesutbildning i komvux på gymnasial nivå ska bred- das och tillgången ska öka. Kommunerna kommer permanent att kompenseras ekonomiskt för statens ökade ambitioner via det generella statsbidraget. Samtidigt avvecklas motsvarande delar av det riktade statsbidraget för regionalt yrkesvux.
–I skollagen definieras att sammanhållen yrkesutbildning är en kom- bination av nationella kurser i komvux på gymnasial nivå som är relevant för ett yrkesområde. Det ska vara möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att fastställa nationella sammanhållna yrkesutbildningar.
–Kommunerna ska träffa samverkansavtal med minst två andra kom- muner i fråga om komvux på gymnasial nivå. Samverkansavtalet ska avse planering, dimensionering och erbjudande av sammanhållen yrkesutbildning och enstaka yrkesinriktade kurser på gymnasial nivå.
SOU 2020:33 |
Sammanfattning |
–Statens inflytande över utbudet ska öka genom att Skolverket föreslås få i uppdrag att efter dialog med huvudmännen, besluta om regionala ramar för utbudet i komvux på gymnasial nivå. Ramarna ska ange inom vilka yrkesområden som sammanhållen yrkesutbildning ska erbjudas ett eller flera kalenderår. Vid behov ska ramarna även ange om ett yrkesområde behöver öka eller minska i omfattning.
–Ramarna ska göras utifrån en bedömning av elevernas efterfrågan och behov och arbetsmarknadens behov, regionalt och nationellt. Skolverket ska ges i uppdrag att utforma ramarnas detaljer och hur de ska följas upp.
–Skolverket ska, vid behov, mer detaljerat kunna ange vilka natio- nellt fastställda sammanhållna yrkesutbildningar som ska erbjudas
ikomvux på gymnasial nivå inom ett samverkansområde.
–Det ska också vara möjligt för Skolverket att i samband med ramarna besluta om riksrekrytering för specifika sammanhållna yrkesutbildningar av nationellt intresse.
–Kommunernas erbjudande om sammanhållen yrkesutbildning ska minst uppfylla den regionala ram som beslutats. För en kommun som ingår i ett samverkansområde, ska kommunens erbjudande omfatta hela utbudet i samverkansområdet av sådan utbildning.
–Sammanhållna yrkesutbildningar och enstaka yrkesinriktade kurser
ikomvux på gymnasial nivå ska fritt kunna sökas inom hela sam- verkansområdet. Elevens hemkommun ska åta sig att svara för kostnaderna för sådana utbildningar som erbjuds inom sam- verkansområdet.
–Om platserna på en sammanhållen yrkesutbildning i komvux på gymnasial nivå inte räcker till alla sökande ska hemkommunen erbjuda den sökande plats på en annan sammanhållen yrkesutbild- ning, en så kallad alternativplats. En behörig sökande ska endast erbjudas en alternativplats om syftet med att delta i ut bildningen är att stärka sin ställning i arbetslivet.
–Det ska finnas regionala branschråd för yrkesinriktad utbildning
ikomvux på gymnasial nivå och komvux som särskild utbildning på gymnasial nivå, som kommunen ska ansvara för.
Sammanfattning |
SOU 2020:33 |
–En sammanhållen yrkesutbildning i komvux på gymnasial nivå ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande. Regeringen ges möjlighet att besluta om omfattningen.
–Det ska fortsatt vara möjligt att ansöka om statsbidrag för ersätt- ning till arbetsplatsen och ersättning för kostnader för handledar- utbildning vid lärlingsutbildning inom komvux på gymnasial nivå och komvux som särskild utbildning på gymnasial nivå.
–Det ska fortsatt vara möjligt att ansöka om statsbidrag för ersätt- ning för stödjande insatser vid kombinationsutbildningar i kom- vux på gymnasial nivå och komvux som särskild utbildning på gymnasial nivå som integrerar språkstöd i syfte att ge eleverna ökade möjligheter att nå målen för utbildningen.
Behov av fortsatt utredning
Utredningen har identifierat ytterligare några områden som utred- ningen anser har betydelse för att nå utredningens syften och det finns anledning att utreda vidare. När det gäller gymnasieskolans ut- bildningar så bör de utvecklas till innehåll och utformning så att de bättre avspeglar både elevernas intresse på kort sikt och deras intres- sen och behov på längre sikt. Det bör även utredas hur det kan bli lättare för elever att under utbildningen växla från ett högskoleför- beredande program till en yrkesutbildning. Det skulle gynna elever som valt ett högskoleförberedande program men som senare under utbildningen märker att de inte vill studera vidare efter gymnasiet. När det gäller komvux på gymnasial nivå kan det övervägas om sam- verkande kommuner ska tillhöra en gemensam antagningsorganisa- tion. Det kan även övervägas om bestämmelserna i skollagen om be- hörighet, mottagande och antagning i komvux på gymnasial nivå i högre utsträckning bör harmoniera med utredningens förslag om kommunernas skyldighet att erbjuda sammanhållna yrkesutbildningar.
1 Författningsförslag
1.1Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)1
dels att 15 kap. 32 § och 18 kap. 32 § ska upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 15 kap. 30 och 32 §§ och 18 kap.
32 § ska utgå,
dels att nuvarande 2 kap. 5 a–5 d §§ ska betecknas 2 kap. 5 b–5 e §§ och 15 kap. 30 § ska betecknas 15 kap. 9 a §,
dels att 2 kap. 1 och 5 §§, de nya 2 kap. 5 c–5 e §§ och 15 kap. 9 a §,
15 kap. 14 §, 16 kap. 42, 50 och 52 §§, 17 kap. 24 §, 20 kap. 19 d §, 26 kap. 3 § och 28 kap. 2 och 5 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas åtta nya paragrafer, 2 kap. 3 a, 5 a, 8 c och 8 d §§ och 15 kap. 9 b–9 e §§ och närmast före 2 kap. 3 a, 8 c och 8 d §§ och 15 kap. 9 a, 9 c–9 e §§ nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
2kap. 1 §2
I detta kapitel finns bestämmelser om
– huvudmän inom skolväsen- |
– huvudmän och samverkans- |
det (2–8 a §§), |
avtal inom skolväsendet (2–8 a §§), |
–kommuners resursfördelning (8 b §),
1Senaste lydelse av
15 kap. 32 § 2017:1104
18 kap. 32 § 2013:530
2 kap. 5 a § 2018:1158.
2Senaste lydelse 2018:608.
31
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
– huvudmännens ansvar för allsidig social sammansättning inom gymnasieskolan (8 c §),
– regionala branschråd (8 d §),
–ledningen av utbildningen (9–12 §§),
–lärare och förskollärare (13–24 §§),
–elevhälsa (25–28 §§),
–studie- och yrkesvägledning (29 och 30 §§),
–registerkontroll av personal (31–33 §§),
–kompetensutveckling (34 §), och
–lokaler och utrustning och tillgång till skolbibliotek (35 och 36 §§).
Samverkansavtal inom gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen
3 a §
När det gäller gymnasieskolan ska kommunen träffa ett samver- kansavtal som omfattar ett geogra- fiskt område med minst ett visst antal invånare som ingår i gymna- sieskolans målgrupp och med minst två andra kommuner (primärt sam- verkansavtal). Samverkansavtalet ska avse planering, dimensioner- ing och erbjudande inom gymna- sieskolan av nationella program och programinriktat val och yrkes- introduktion, utformade för en grupp elever. Därutöver får kom- munen träffa samverkansavtal med en eller flera regioner och andra kommuner (sekundära samverkans- avtal) i fråga om gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbild- ningen.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
De kommuner som har träffat ett primärt eller sekundärt sam- verkansavtal bildar ett primärt respektive ett sekundärt samver- kansområde för utbildningen. De kommuner som ingår i ett kom- munalförbund som är av samma omfattning som ett primärt sam- verkansavtal och avser samma upp- gifter och utbildning som ett pri- märt samverkansavtal ska avse, behöver inte träffa samverkansav- tal. I sådana fall ska bestämmel- serna som gäller primära samver- kansavtal i denna lag i stället gälla för kommunalförbundet.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om samver- kansavtalens omfattning och inne- håll och om undantag från kravet på samverkansavtal.
5 §3
Enskilda får efter ansökan godkännas som huvudmän för för- skola, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, gymnasieskola, gymnasiesärskola och fritidshem.
Godkännande ska lämnas om den enskilde
1.genom erfarenhet eller på annat sätt har förvärvat insikt i de föreskrifter som gäller för verksamheten,
2.har ekonomiska förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för verksamheten, och
3.i övrigt har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för utbildningen.
Vidare krävs att den enskilde i |
Vidare krävs att den enskilde i |
övrigt bedöms lämplig. I fråga om |
övrigt bedöms lämplig. I fråga om |
en juridisk person krävs att samt- |
en juridisk person krävs att samt- |
liga som anges i 5 a § 1–4 bedöms |
liga som anges i 5 b § 1–4 bedöms |
3Senaste lydelse 2018:1158.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
lämpliga. Vid lämplighetsbedöm- |
lämpliga. Vid lämplighetsbedöm- |
ningen ska viljan och förmågan |
ningen ska viljan och förmågan |
att fullgöra sina skyldigheter mot |
att fullgöra sina skyldigheter mot |
det allmänna, laglydnad i övrigt |
det allmänna, laglydnad i övrigt |
och andra omständigheter av be- |
och andra omständigheter av be- |
tydelse beaktas. |
tydelse beaktas. |
|
För att godkännande ska läm- |
För att godkännande ska läm- |
nas krävs därutöver att utbild- |
nas krävs därutöver att utbild- |
ningen inte innebär påtagliga nega- |
ningen inte innebär påtagliga nega- |
tiva följder på lång sikt för ele- |
tiva följder på lång sikt för ele- |
verna eller för den del av skol- |
verna eller för den del av skol- |
väsendet som anordnas av det |
väsendet som anordnas av det |
allmänna i den kommun där ut- |
allmänna i den kommun där ut- |
bildningen ska bedrivas. Om god- |
bildningen ska bedrivas. Om god- |
kännandet avser gymnasieskola |
kännandet |
avser |
gymnasiesär- |
eller gymnasiesärskola ska följ- |
skola ska följderna i närliggande |
derna i närliggande kommuner |
kommuner för den del av skol- |
för den del av skolväsendet som |
väsendet som anordnas av det |
anordnas av det allmänna också |
allmänna också |
beaktas. Om |
beaktas. Avser godkännandet för- |
godkännandet avser förskoleklass, |
skoleklass, grundskola eller grund- |
grundskola |
eller |
grundsärskola |
särskola krävs därutöver att elev- |
krävs därutöver att elevunder- |
underlaget är tillräckligt för att |
laget är tillräckligt för att verksam- |
verksamheten ska kunna bedrivas |
heten ska kunna bedrivas lång- |
långsiktigt. |
siktigt. |
|
|
Ett godkännande ska avse viss utbildning vid en viss skolenhet eller förskoleenhet.
5 a §
Om godkännandet avser gym- nasieskola ska, utöver det som anges i 5 §, följderna beaktas för gym- nasieskolor med offentliga och en- skilda huvudmän som ligger inom det område där den fristående skolans elever huvudsakligen för- väntas komma ifrån. Vid bedöm- ningen av om godkännande ska beviljas ska det även beaktas att ett
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
5 b §
Enskilda huvudmän ska an- mäla förändringar i den krets av personer som avses i 5 a § till den som godkänt den enskilde som huvudman senast en månad efter förändringen.
5 c §
Statens skolinspektion eller den kommun som handlägger ärenden om godkännande av en enskild som huvudman får ta ut en avgift för ansökningar om godkännande enligt 2 kap. 5 §.
godkännande inte negativt påver- kar ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser i området. För att ett godkännande ska lämnas för en gymnasieskola ska utbild- ningen också bidra till att
1.möta ungdomars efterfrågan och behov, och
2.fylla ett arbetsmarknadsbehov.
5 c §4
Enskilda huvudmän ska an- mäla förändringar i den krets av personer som avses i 5 b § till den som godkänt den enskilde som huvudman senast en månad efter förändringen.
5 d §5
Statens skolinspektion eller den kommun som handlägger ärenden om godkännande av en enskild som huvudman får ta ut en avgift för ansökningar om godkännande enligt 2 kap. 5 och 5 a §§.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om |
|
1. villkor för godkännande |
1. villkor för godkännande |
enligt 5 § andra stycket 1 och 2 |
enligt 5 § andra stycket 1 och 2 |
och tredje stycket, samt |
och tredje stycket och 5 a §, och |
2. avgifter för ansökningar hos |
2. avgifter för ansökningar hos |
Statens skolinspektion enligt 5 c §. |
Statens skolinspektion enligt 5 d §. |
4Senaste lydelse av tidigare 2 kap. 5 b § 2018:1158.
5Senaste lydelse av tidigare 2 kap. 5 c § 2018:1158.
6Senaste lydelse av tidigare 2 kap. 5 d § 2018:1158.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
Huvudmännens ansvar för allsidig social sammansättning
8 c §
Huvudmännen för gymnasie- skolan ska aktivt verka för en allsidig social sammansättning av elever vid sina skolenheter.
|
Regionala branschråd |
|
8 d § |
|
Det ska finnas regionala bransch- |
|
råd för gymnasieskolans och gym- |
|
nasiesärskolans yrkesutbildning som |
|
kommunen ska ansvara för. Sam- |
|
verkansavtalen för primära sam- |
|
verkansområden ska innehålla en |
|
reglering av hur branschråden ska |
|
organiseras. |
|
Regeringen eller den myndig- |
|
het som regeringen bestämmer får |
|
meddela föreskrifter om de regionala |
|
branschråden. |
|
15 kap. |
|
Kommuners ansvar för |
|
planering och dimensionering |
30 § |
9 a §7 |
Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds gymnasieutbildning av god kvalitet.
Kommunen kan erbjuda utbild- |
En kommun som ingår i ett |
ning som den själv anordnar eller |
primärt samverkansområde ska |
utbildning som anordnas av en |
erbjuda all utbildning som anordnas |
annan kommun eller en region |
av någon av kommunerna i sam- |
enligt samverkansavtal med kom- |
verkansområdet i fråga om natio- |
munen eller regionen. Kommuner |
nella program och programinrik- |
7Senaste lydelse av tidigare 15 kap. 30 § 2019:947.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
som har ingått ett samverkans- avtal bildar ett samverkansområde för utbildningen.
Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önske- mål.
tat val och yrkesintroduktion, utformade för en grupp elever. Kom- munen får även erbjuda utbild- ning som anordnas av en kommun utanför det primära samverkans- området eller en region enligt sekundärt samverkansavtal med kommunen eller regionen.
När kommunen bestämmer vilka utbildningar som ska erbju- das och antalet platser på dessa ska hänsyn tas till:
1.ungdomarnas efterfrågan och behov, och
2.arbetsmarknadens behov. Betydande hänsyn ska tas till både 1 och 2.
9 b §
Ett primärt samverkansavtal ska utformas med ledning av
1.det som anges i 9 a § tredje stycket,
2.det som anges i 16 kap. 42 § och 17 kap. 16 §, och
3.ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser.
Enskilda huvudmäns ansvar för planering och dimensionering
9 c
Inom gränserna för sitt god- kännande ska enskilda huvudmän bestämma vilka utbildningar som ska erbjudas och antalet platser på dessa med hänsyn till:
1.ungdomarnas efterfrågan och behov, och
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
2.arbetsmarknadens behov. Betydande hänsyn ska tas till både 1 och 2.
Regioners ansvar för planering och dimensionering
9 d §
När en region bestämmer vilka utbildningar som ska erbjudas och antalet platser på dessa ska hänsyn tas till:
1.ungdomarnas efterfrågan och behov, och
2.arbetsmarknadens behov. Betydande hänsyn ska tas till både 1 och 2.
Huvudmännens information om utbildning
9 e §
När en huvudman informerar ungdomar och vårdnadshavare om den gymnasieutbildning huvud- mannen erbjuder ska huvudman- nen tydligt ange vilket
1.nationellt program och natio- nell inriktning utbildningen utgörs av,
2.nationellt program utbild- ningen är inriktad mot om den aktuella utbildningen är program- inriktat val, som anordnas för en grupp elever, eller
3.yrkesområde utbildningen är inriktad mot om den aktuella ut- bildningen är yrkesintroduktion, som anordnas för en grupp elever.
SOU 2020:33Författningsförslag
Informationen enligt första stycket ska också innehålla upp- gifter om vad utbildningen kan leda till.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om informationen.
Lydelse enligt prop. 2019/20:105 Föreslagen lydelse
14 §8 Antagningsorganisationen får vara gemensam för gymnasie-
skolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning på gym- nasial nivå och kommunal vuxenutbildning som särskild utbildning
på gymnasial nivå. |
|
Antagningsorganisationen får |
Antagningsorganisationen ska |
vara gemensam för gymnasie- |
vara gemensam för gymnasie- |
skola anordnad av kommuner, |
skolan anordnad av kommuner, |
regioner och enskilda huvud- |
regioner och enskilda huvud- |
män. |
män. Den ska omfatta alla skol- |
|
enheter inom minst ett primärt |
|
samverkansområde. Om undantag |
|
har föreskrivits med stöd av 2 kap. |
|
3 a § får detta i stället avse i den |
|
aktuella kommunen. |
16kap. 42 §
Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i kom- munen erbjuds utbildning på nationella program.
Erbjudandet ska omfatta ett |
Erbjudandet ska omfatta ett |
allsidigt urval av nationella pro- |
allsidigt urval av nationella pro- |
gram och nationella inriktningar. gram och nationella inriktningar. Vid bedömningen av om ett all- sidigt urval erbjuds i kommunen får kommunen även ta hänsyn till de utbildningar som erbjuds av en- skilda huvudmän med skolenheter
8Senaste lydelse 2020:00.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
|
som ligger inom det primära sam- |
|
verkansområdet. |
|
50 §9 |
|
|
En kommun som på ett natio- |
En kommun som på ett natio- |
nellt program har antagit en elev |
nellt program har antagit en elev |
som inte är hemmahörande i kom- |
som inte är hemmahörande i kom- |
munen eller i samverkansområdet |
munen och en region som antagit |
för utbildningen ska ersättas för |
en elev på ett nationellt program, |
sina kostnader för elevens utbild- |
ska ersättas för sina kostnader för |
ning av dennes hemkommun |
elevens |
utbildning av |
dennes |
(interkommunal ersättning). |
hemkommun (interkommunal |
|
ersättning). |
|
Första stycket gäller även en |
Den |
interkommunala |
ersätt- |
region som på ett nationellt pro- |
ningen som bestämts ska ökas eller |
gram har antagit en elev som inte |
minskas med ett kompensatoriskt |
är hemmahörande i samverkans- |
schablonbelopp per elev innan den |
området för utbildningen. |
interkommunala ersättningen slut- |
|
ligt beslutas av kommunen. På- |
|
slaget eller avdraget ska beräknas |
|
utifrån elevens studieförutsättningar. |
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om interkommunal ersättning.
52§10
Hemkommunen ska lämna bidrag till huvudmannen för varje elev på ett nationellt program vid skolenheten som hemkommunen, enligt 42 §, var skyldig att erbjuda utbildning på nationella program vid den tidpunkt när utbildningen påbörjades.
Bidraget består av ett grundbelopp enligt 53 § och i vissa fall ett tilläggsbelopp enligt 54 §.
Efter det att bidragets grundbelopp är bestämt ska ett påslag eller av- drag göras. Detta ska göras med ett kompensatoriskt schablonbelopp per elev innan bidraget slutligt be- slutas av kommunen. Påslaget eller
9Senaste lydelse 2019:947.
10Senaste lydelse 2015:73.
En kommun som på pro- graminriktat val har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen och en region som antagit en elev på programinriktat val, ska ersättas för sina kost- nader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkom- munal ersättning).
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
avdraget ska göras utifrån elevens studieförutsättningar.
Första stycket gäller inte om statsbidrag lämnas för en elevs utbildning på grund av att eleven är utlandssvensk.
17kap. 23 §11
En kommun som på pro- graminriktat val har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller samverkansom- rådet för utbildningen, ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkom- mun (interkommunal ersättning).
Första stycket gäller även en region som på programinriktat val antagit en elev som inte är hem- mahörande i samverkansområdet för utbildningen.
Om inte den anordnande huvudmannen och hemkommunen kommer överens om annat, ska den interkommunala ersättningen beräknas enligt 24–27 §§.
När den delen av den inter- kommunala ersättningen som av- ses i 24 § första stycket 1 har be- stämts ska den justeras upp eller ned med ett kompensatoriskt schablonbelopp per elev som beräk- nas utifrån elevens studieförutsätt- ningar innan den interkommunala ersättningen slutligt beslutas av kommunen. Detsamma gäller ersätt- ning enligt 26 §.
11Senaste lydelse 2019:947.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
20kap.
19d §12
Den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå enligt 19, 19 a eller 19 b § har rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller i en region, om utbildningen finns där och inte erbjuds av hemkommunen.
När det gäller ungdomar som har sådan rätt som avses i första stycket ska bestämmelserna i 15 kap. 32 § tillämpas till och med första kalen- derhalvåret det år de fyller 20 år.
26kap.
3 §13
Statens skolinspektion har tillsyn över
1.skolväsendet, särskilda utbildningsformer och annan peda- gogisk verksamhet enligt denna lag,
2.utbildning som avses i 29 kap. 17 §,
3.hur en kommun uppfyller sina skyldigheter enligt 7 kap. 21 och 22 §§, 24 kap. 23 och 24 §§ samt 29 kap. 9 §,
4.hur en kommun uppfyller sitt tillsynsansvar enligt 4 §, och
5. att enskilda som godkänts |
5. att enskilda som godkänts |
av Skolinspektionen fortlöpande |
av Skolinspektionen fortlöpande |
uppfyller kraven i 2 kap. 5 och |
uppfyller kraven i 2 kap. 5 och |
5 b §§. |
5 c §§. |
Första stycket gäller inte om tillsynen är en särskild uppgift för en annan tillsynsmyndighet.
28kap.
2 §14
Beslut av Statens skolinspektion får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol i fråga om |
|
1. godkännande enligt 2 kap. |
1. godkännande enligt 2 kap. |
5 § eller 24 kap. 3 a § eller åter- |
5 och 5 a §§ eller 24 kap. 3 a § eller |
kallelse av sådant godkännande |
återkallelse av sådant godkän- |
enligt 26 kap. 13 eller 14 §, |
nande enligt 26 kap. 13 eller 14 §, |
12Senaste lydelse 2019:947. Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
13Senaste lydelse 2018:1158.
14Senaste lydelse 2015:802.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
2.medgivande enligt 24 kap. 4 a § eller återkallelse av sådant med- givande enligt 26 kap. 13 §,
3.förklaring om rätt till bidrag enligt 24 kap. 6 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,
4.statliga åtgärder för rättelse enligt 26 kap. 17 §,
5.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller
6.vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.
5§15
Beslut av en kommun eller en region får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol i fråga om
1.godkännande enligt 2 kap. 5 § eller återkallelse av sådant god- kännande enligt 26 kap. 13 eller 14 §,
2.bidrag enligt 8 kap. 21 §, 9 kap. 19 §, 10 kap. 37 §, 11 kap. 36 §, 14 kap. 15 §. 16 kap. 52 §, 17 kap. 35 § eller 19 kap. 45 §,
3.avstängning enligt 5 kap. 17 eller 19 §,
4.föreläggande för vårdnadshavare att fullgöra sina skyldigheter enligt 7 kap. 23 §,
5.skolskjuts enligt 9 kap. 15 b § första stycket, 9 kap. 15 c § första stycket, 10 kap. 32 § första stycket, 10 kap. 33 § första stycket, 11 kap. 31 § första stycket, 11 kap. 32 § första stycket, 18 kap. 30 § första stycket eller18 kap. 31 § första stycket,
6.ekonomiskt stöd till inack-
ordering enligt 15 kap. 32 § eller |
|
|
18 kap. 32 § första stycket, |
|
|
|
7. medgivande att fullgöra skol- |
6. medgivande att fullgöra skol- |
plikten på annat sätt eller återkall- |
plikten på annat sätt eller återkall- |
else av sådan rätt enligt 24 kap. |
else av sådan rätt enligt 24 kap. |
23 eller 24 §, |
|
23 eller 24 §, |
|
8. rätt till bidrag enligt 25 kap. |
7. rätt till bidrag enligt 25 kap. |
10 eller 15 § eller återkallelse av |
10 eller 15 § eller återkallelse av |
sådan rätt enligt 26 kap. 13 §, |
sådan rätt enligt 26 kap. 13 §, |
9. bidrag enligt 25 kap. 11 §, |
8. bidrag enligt 25 kap. 11 §, |
10. tillfälligt verksamhetsför- |
9. tillfälligt verksamhetsför- |
bud enligt 26 kap. 18 §, eller |
bud enligt 26 kap. 18 §, eller |
11. vitesförläggande |
enligt |
10. vitesförläggande |
enligt |
26 kap. 27 §. |
|
26 kap. 27 §. |
|
15Senaste lydelse 2019:947.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2.Förutom när det gäller de upphävda bestämmelserna i 15 kap 32 § och 18 kap. 32 och den nya lydelsen av 28 kap. 5 § ska lagen tillämpas första gången för gymnasieutbildning som påbörjas höst- terminen 2024.
3.Äldre bestämmelser ska fortsätta att gälla för beslut enligt 15 kap. 32 § och 18 kap. 32 § som har fattats före ikraftträdandet.
4.Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla för gymnasieutbild- ning som har påbörjats före höstterminen 2024.
5.Om en kommun vid ikraftträdandet redan är bunden av ett samverkansavtal med en annan kommun inträder skyldigheten att träffa primära samverkansavtal i 2 kap. 3 a § först när detta avtal upp- hört, dock senast den 1 augusti 2024. Äldre bestämmelser om sam- verkansavtal ska i dessa fall fortsätta att gälla.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
1.2Förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395)
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1999:1395) dels att 2 kap. 1, 2, 3 och 7 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 2 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
|
Föreslagen lydelse |
|
|
|
2 kap. |
|
|
|
1 § |
|
|
Studiehjälp består av studie- |
Studiehjälp består av studie- |
bidrag, inackorderingstillägg och |
bidrag, studiebidrag |
till |
eget |
extra tillägg. |
|
boende och extra tillägg. |
|
|
2 § |
|
|
Studiehjälp får lämnas till stu- |
Studiehjälp får lämnas till stu- |
derande vid de läroanstalter och |
derande vid de läroanstalter och |
utbildningar som bestäms av reger- |
utbildningar som bestäms av reger- |
ingen eller av den myndighet som |
ingen eller av den myndighet som |
regeringen bestämmer. |
Inack- |
regeringen bestämmer. |
|
|
orderingstillägg får dock |
lämnas |
|
|
|
bara till den som behöver inack- |
|
|
|
ordering och som studerar vid de |
|
|
|
läroanstalter och utbildningar som |
|
|
|
regeringen bestämmer särskilt. |
|
|
|
|
|
2 a § |
|
|
|
|
Studiebidrag till eget boende |
|
|
får lämnas bara till den som be- |
|
|
höver ett eget boende till följd av |
|
|
studier. |
|
|
|
|
Regeringen eller den myndighet |
|
|
regeringen bestämmer |
kan |
med |
|
|
stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen |
FörfattningsförslagSOU 2020:33
|
meddela närmare föreskrifter om |
|
bidrag till eget boende. |
3 § |
Studiebidrag får lämnas från |
Studiebidrag får lämnas från |
och med kvartalet närmast efter |
och med kvartalet närmast efter |
det kvartal då den studerande |
det kvartal då den studerande |
fyller 16 år. Inackorderingstillägg |
fyller 16 år. Studiebidrag till eget |
och extra tillägg kan lämnas även |
boende och extra tillägg får läm- |
till studerande som är yngre. |
nas även till studerande som är |
|
yngre. |
Studiehjälp lämnas längst till och med det första kalenderhalvåret det år då den studerande fyller 20 år.
7 §1
Studiebidrag lämnas med 1 250 kronor i månaden.
Inackorderingstillägg lämnas |
Studiebidrag till eget boende |
med lägst 1 190 och högst 2 350 kro- |
lämnas med ett belopp i kronor som |
nor i månaden. |
motsvarar 4,97 procent av prisbas- |
|
beloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ |
|
socialförsäkringsbalken i månaden. |
Extra tillägg lämnas med 855, 570 eller 285 kronor i månaden.
1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022.
2.Studiebidrag till eget boende enligt 2 kap. 2 a § får inte lämnas för den tid för vilken den studerande får inackorderingstillägg enligt 2 kap. 2 §, stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 §, 18 kap. 32 §, 20 kap. 19 d § skollagen (2010:800), i den äldre lydelsen.
3.Om den studerande före ikraftträdandet har beviljats kom- munalt stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 §, 18 kap. 32 § eller 20 kap. 19 d § skollagen eller inackorderingstillägg enligt 2 kap. 1 § i den äldre lydelsen, med ett visst månadsbelopp får studiebidrag till eget boende, trots vad som anges i 2 kap. 2 och 7 §§, lämnas med samma månadsbelopp och för studier vid samma skola för tid efter ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 2026.
1Senaste lydelse 2017:1325.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
1.3Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)
Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)
dels att 1 kap. 12 §, 2 kap. 3 a, 5 a och 8 d §§, 15 kap. 9 a och 9 b §§, 16 kap. 42 §, 17 kap. 16 §, 20 kap. 16, 21 och 22 §§, 26 kap. 1, 24 och 25 §§ och 28 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas nio nya paragrafer, 1 kap. 9 a–9 c §§, 20 kap. 6 a, 16 a, 18 a, 22 a, 22 b och 23 a §§ och nya rubriker närmast före 1 kap. 9 a § och 20 kap. 6 a, 18 a och 23 a §§ av följande lydelse,
dels att rubriken till 26 kap. ska lyda ”Tillsyn, statlig kvalitets- granskning, nationell uppföljning, utvärdering, planering och dimen- sionering”,
dels att rubriken närmast efter 26 kap. 23 § ska lyda ”Nationell uppföljning, utvärdering, planering och dimensionering”.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 kap.
Statens ansvar för planering och dimensionering
9 a §
Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer ska regelbundet besluta om regionala ramar för en viss tid som innebär ett brett utbud av utbildning när det gäller gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
Besluten om ramar ska i fråga om gymnasieskolan avse en eller flera antagningsomgångar och ange antalet platser som ska erbjudas på
1.nationella program,
2.introduktionsprogrammen programinriktat val och yrkesin-
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
troduktion, som är utformade för en grupp elever.
För programinriktat val och yrkesintroduktion ska ramarna ange vilket nationellt program respek- tive yrkesområde utbildningen är inriktad mot. Vid behov får be- sluten om ramar även ange ramar för de nationella inriktningarna.
Ramarna ska i fråga om den kommunala vuxenutbildningen
1.ange inom vilka yrkesområ- den som sammanhållen yrkesut- bildning ska erbjudas, och
2.avse ett eller flera kalenderår. Vid behov ska även ramarna
ange omfattningen av yrkesområ- den och vilka nationella samman- hållna yrkesutbildningar som ska erbjudas.
9 b §
Ett beslut om ram för gym- nasieskolan ska omfatta samtliga huvudmän som bedriver utbild- ning inom ett primärt samverkans- område eller inom en kommun om undantag har föreskrivits med stöd av 2 kap. 3 a §. Detsamma gäller ett beslut om ram för den kommu- nala vuxenutbildningen. Ramarna ska ta hänsyn till
1.elevernas efterfrågan och be- hov, och
2.arbetsmarknadens behov, regionalt och nationellt. Betydande hänsyn ska tas till både 1 och 2.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
9 c §
Innan ramen enligt 9 a och 9 b §§ beslutas ska samtliga huvud- män ges tillfälle att lämna syn- punkter på de omständigheter som ska ligga till grund för beslutet.
Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om
1.hur ramen ska utformas, och
2uppföljning av ramarna.
Lydelse enligt prop. 2019/20:105 Föreslagen lydelse
12§1
Lagen är uppdelad i 29 kapitel. Dessa är
–inledande bestämmelser (1 kap.),
–huvudmän och ansvarsfördelning (2 kap.),
–barns och elevers utveckling mot målen (3 kap.),
–kvalitet och inflytande (4 kap.),
–trygghet och studiero (5 kap.),
–åtgärder mot kränkande behandling (6 kap.),
–skolplikt och rätt till utbildning (7 kap.),
–förskolan (8 kap.),
–förskoleklassen (9 kap.),
–grundskolan (10 kap.),
–grundsärskolan (11 kap.),
–specialskolan (12 kap.),
–sameskolan (13 kap.),
–fritidshemmet (14 kap.),
–gymnasieskolan (15–17 a kap.),
–gymnasiesärskolan (18 och 19 kap.),
–kommunal vuxenutbildning (20 kap.),
–entreprenad och samverkan (23 kap.),
–särskilda utbildningsformer (24 kap.),
–annan pedagogisk verksamhet (25 kap.),
1Senaste lydelse 2020:00.
Kommunen ska träffa ett sam- verkansavtal med minst två andra kommuner (primärt samverkans- avtal) i fråga om gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning. Samverkansavtalet ska avse pla- nering, dimensionering och erbju- dande av utbildning.
Inom gymnasieskolan ska det avse nationella program samt pro- graminriktat val och yrkesintro- duktion, utformade för en grupp elever och omfatta minst ett visst antal invånare som ingår i gym- nasieskolans målgrupp. Inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå ska det primära samverkansavtalet avse samman- hållen yrkesutbildning och enstaka yrkesinriktade kurser. Därutöver får kommunen träffa samverkans- avtal med en eller flera regioner och andra kommuner (sekundära samverkansavtal) i fråga om gym-
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
– tillsyn, statlig kvalitetsgransk- |
– tillsyn, statlig kvalitetsgransk- |
ning och nationell uppföljning och |
ning, nationell uppföljning, ut- |
utvärdering (26 kap.), |
värdering, planering och dimen- |
|
sionering (26 kap.), |
–behandling av personuppgifter (26 a kap.),
–Skolväsendets överklagandenämnd och Lärarnas ansvarsnämnd (27 kap.),
–överklagande (28 kap.), och
–övriga bestämmelser (29 kap.).
Lydelse enligt 1.1 |
Föreslagen lydelse |
2kap. 3 a §
När det gäller gymnasieskolan ska kommunen träffa ett samver- kansavtal som omfattar ett geo- grafiskt område med minst ett visst antal invånare som ingår i gymnasieskolans målgrupp och med minst två andra kommuner (primärt samverkansavtal). Sam- verkansavtalet ska avse planering, dimensionering och erbjudande inom gymnasieskolan av natio- nella program och programin- riktat val och yrkesintroduktion, utformade för en grupp elever. Därutöver får kommunen träffa samverkansavtal med en eller flera regioner och andra kommuner (sekundära samverkansavtal) i fråga om gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbild- ningen.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
nasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen.
De kommuner som har träffat ett primärt eller sekundärt sam- verkansavtal bildar ett primärt respektive ett sekundärt samverkans- område för utbildningen. De kommuner som ingår i ett kommunal- förbund som är av samma omfattning som ett primärt samverkans- avtal och avser samma uppgifter och utbildning som ett primärt samverkansavtal ska avse, behöver inte träffa samverkansavtal. I så- dana fall ska bestämmelserna som gäller primära samverkansavtal i denna lag i stället gälla för kommunalförbundet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om samverkansavtalens omfattning och inne- håll och om undantag från kravet på samverkansavtal.
5 a §
Om godkännandet avser gymnasieskola ska, utöver det som anges i 5 §, följderna beaktas för gymnasieskolor med offentliga och enskilda huvudmän som ligger inom det område där den fristående skolans elever huvudsakligen förväntas komma ifrån. Vid bedöm- ningen av om godkännande ska beviljas ska det även beaktas att ett godkännande inte negativt påverkar ett effektivt utnyttjande av sam- hällets resurser i området. För att ett godkännande ska lämnas för en gymnasieskola krävs också att utbildningen bidrar till att
1.möta ungdomars efterfrågan och behov, och
2.fylla ett arbetsmarknadsbehov.
Om godkännandet avser gym- nasieskola ska ett högsta antal ut- bildningsplatser framgå. Antalet platser ska rymmas inom den be- slutade ramen enligt 1 kap. 9 a § och bestämmas med hänsyn till be- fintligt utbud och de omständig- heter som framgår av första stycket.
Det högsta antal utbildnings- platser som ett godkännande avser får ändras. En sådan ändring får göras om antalet platser för den aktuella utbildningen i det om-
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
|
råde där den aktuella skolenheten |
|
ligger har ändrats i ett beslut om |
|
ram enligt 1 kap. 9 a § eller om det |
|
finns särskilda skäl. Ändringen ska |
|
göras proportionerligt i förhållande |
|
till befintligt antal utbildnings- |
|
platser |
för respektive |
huvudman |
|
och ramen, om inte särskilda skäl |
|
föranleder en annan bedömning. |
|
Vid bedömningen av om det finns |
|
särskilda skäl ska hänsyn tas till |
|
1. brister som framkommit vid |
|
tillsyn, |
|
|
|
|
2. ett effektivt utnyttjande av |
|
samhällets resurser, och |
|
3. elevers efterfrågan. |
8 d § |
|
|
|
Det ska finnas regionala |
Det |
ska |
finnas |
regionala |
branschråd för gymnasieskolans |
branschråd för gymnasieskolans |
och gymnasiesärskolans yrkes- |
och gymnasiesärskolans yrkes- |
utbildning som kommunen ska |
utbildning. Samverkansavtalen för |
ansvara för. Samverkansavtalen för |
primära samverkansområden ska |
primära samverkansområden ska |
innehålla en reglering av hur |
innehålla en reglering av hur |
branschråden |
ska organiseras. |
branschråden ska organiseras. |
Branschråd ska också finnas för |
|
yrkesinriktad |
kommunal vuxen- |
|
utbildning. Kommunen ska ansvara |
|
för branschråd. |
|
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de regionala branschråden.
15kap.
9 a §
Varje kommun ansvarar för att ungdomarna i kommunen erbjuds gymnasieutbildning av god kvalitet.
En kommun som ingår i ett primärt samverkansområde ska er- bjuda all utbildning som anordnas av någon av kommunerna i sam- verkansområdet i fråga om nationella program och programinriktat
SOU 2020:33Författningsförslag
val och yrkesintroduktion, utformade för en grupp elever. Kommunen får även erbjuda utbildning som anordnas av en kommun utanför det primära samverkansområdet eller en region enligt sekundärt samver- kansavtal med kommunen eller regionen.
|
Kommunen ska bestämma vilka |
|
utbildningar som ska erbjudas och |
|
antalet platser på dessa enligt den |
|
ram som beslutas enligt 1 kap. |
|
9 a §. |
När kommunen bestämmer |
Utöver det som anges i tredje |
vilka utbildningar som ska erbju- |
stycket ska kommunen, när den |
das och antalet platser på dessa |
bestämmer vilka utbildningar som |
ska hänsyn tas till: |
ska erbjudas och antalet platser |
|
på dessa, ta hänsyn till: |
1.ungdomarnas efterfrågan och behov, och
2.arbetsmarknadens behov.
Betydande hänsyn ska tas till både 1 och 2.
9 b §
Ett primärt samverkansavtal ska |
Ett primärt samverkansavtal ska |
utformas med ledning av |
utformas med ledning av |
1. det som anges i 9 a § tredje |
1. det som anges i 9 a § fjärde |
stycket, |
stycket, och |
2. det som anges i 16 kap. 42 § |
2. ett effektivt utnyttjande av |
och 17 kap. 16 §, och |
samhällets resurser. |
3. ett effektivt utnyttjande av |
|
samhällets resurser. |
|
16kap.
42 §2
Hemkommunen ansvarar för att alla behöriga ungdomar i kommunen erbjuds utbildning på nationella program.
Erbjudandet ska omfatta ett allsidigt urval av nationella pro- gram och nationella inriktningar. Vid bedömningen av om ett all- sidigt urval erbjuds i kommunen får kommunen även ta hänsyn till
2Ändringen innebär att andra stycket tas bort.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
de utbildningar som erbjuds av enskilda huvudmän med skolen- heter som ligger inom det primära samverkansområdet
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
17kap.
16 §3
Hemkommunen ansvarar för |
Hemkommunen ansvarar för |
att alla behöriga ungdomar i hem- |
att alla behöriga ungdomar i hem- |
kommunen erbjuds programin- |
kommunen erbjuds programin- |
riktat val, yrkesintroduktion, |
riktat val, yrkesintroduktion, |
individuellt alternativ och språk- |
individuellt alternativ och språk- |
introduktion. Erbjudandet om pro- |
introduktion. |
graminriktat val ska avse utbild- |
|
ningar som är inriktade mot ett |
|
allsidigt urval av de nationella |
|
program som kommunen anord- |
|
nar eller erbjuder genom sam- |
|
verkansavtal.
Utöver det som följer av första stycket ansvarar hemkommunen för att elever från grundsärskolan erbjuds yrkesintroduktion och individuellt alternativ, om de önskar sådan utbildning.
Hemkommunen behöver dock inte erbjuda sådan utbildning om det med hänsyn till elevens bästa finns synnerliga skäl att inte göra det.
Hemkommunen får erbjuda språkintroduktion enligt 12 § till elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp.
20 kap.
Sammanhållen yrkesutbildning
6 a §
Med sammanhållen yrkesut- bildning avses en kombination av nationella kurser i kommunal
3Senaste lydelse 2018:749.
Hemkommunen ansvarar för att de som enligt 19, 19 a eller 19 b § har rätt att delta i en ut- bildning och önskar delta i den, också får det. Varje kommun ska därutöver erbjuda utbildning på gymnasial nivå.
När det gäller sammanhållna yrkesutbildningar och yrkes-in- riktade kurser ska kommunen er- bjuda utbildning som minst upp- fyller den ram som beslutats enligt 1 kap. 9 a §. Även ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser ska beaktas. För en kommun som ingår i ett primärt samverkans- område ska kommunens erbjudande av sammanhållen yrkesutbildning och yrkesinriktade kurser omfatta hela utbudet i det primära sam- verkansområdet av sammanhållen
55
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
vuxenutbildning på gymnasial nivå som är relevant för ett yrkesområde.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka sam- manhållna yrkesutbildningar som ska vara nationella och vilket inne- håll dessa ska ha. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela ytterligare föreskrifter om sammanhållen yrkes- utbildning.
Lydelse enligt prop. 2019/20:105 Föreslagen lydelse
16 §4
Hemkommunen ansvarar för att de som enligt 19, 19 a eller
19 b § har rätt att delta i en ut- bildning och önskar delta i den, också får det. Varje kommun ska därutöver erbjuda utbildning på gymnasial nivå och särskild ut- bildning på gymnasial nivå. Kom- munerna ska då sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.
4Senaste lydelse 2020:00.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
yrkesutbildning och yrkesinriktade kurser.
När kommunen bestämmer vilka sammanhållna yrkesutbild- ningar och yrkesinriktade kurser som ska erbjudas och antalet plat- ser på dessa ska hänsyn tas till:
1. vuxnas efterfrågan och be- hov av utbildning, och
2. arbetsmarknadens behov av arbetskraft inom ett yrkesområde.
Kommunerna ska utöver vad som anges i andra och tredje styckena sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot. vuxnas efter- frågan och behov.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
16 a § |
|
|
|
Varje kommun ska erbjuda sär- |
|
skild |
utbildning på |
gymnasial |
|
nivå. |
Kommunerna |
ska sträva |
|
efter att erbjuda utbildning som |
|
svarar mot efterfrågan och behov. |
Arbetsplatsförlagd utbildning
18 a §
En sammanhållen yrkesutbild- ning ska innehålla arbetsplatsför- lagt lärande.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om minsta omfatt- ning av det arbetsplatsförlagda lärandet på sammanhållna yrkes- utbildningar och om undantag från första stycket.
SOU 2020:33Författningsförslag
Lydelse enligt prop. 2019/20:105 Föreslagen lydelse
21 §5
En ansökan om att delta i utbildning på gymnasial nivå eller i särskild utbildning på gymnasial nivå ska ges in till den sökandes hemkommun.
Om ansökan avser en utbildning som anordnas av en annan huvudman ska hemkommunen skyndsamt sända ansökan vidare till den huvudmannen. Till ansökan ska fogas ett yttrande av vilket det framgår om hemkommunen åtar sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning. Ett yttrande behövs inte om det är onödigt med hänsyn till en tidigare överenskommelse.
Ett åtagande att svara för |
Ett åtagande att svara för |
kostnaderna ska alltid lämnas om |
kostnaderna ska alltid lämnas om |
den sökande har rätt till utbild- |
den sökande har rätt till |
ning enligt 19 d §. Ett åtagande |
utbildning enligt 19 d § eller om |
att svara för kostnaderna ska |
ansökan avser sammanhållen yrkes- |
också alltid lämnas om den |
utbildning och yrkesinriktade kur- |
sökande med hänsyn till sina per- |
ser på gymnasial nivå och den |
sonliga förhållanden har särskilda |
anordnande kommunen och hem- |
skäl att få delta i utbildning hos |
kommunen ingår i samma primära |
den andra huvudmannen. Ett |
samverkansområde. Ett åtagande |
åtagande gäller även om den |
att svara för kostnaderna ska |
sökande därefter byter hemkom- |
också alltid lämnas om den |
mun. |
sökande med hänsyn till sina per- |
|
sonliga förhållanden har särskilda |
|
skäl att få delta i utbildning hos |
|
den andra huvudmannen. Ett |
|
åtagande gäller även om den |
|
sökande därefter byter hemkom- |
|
mun. |
5Senaste lydelse 2020:00.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
22 §6
Den huvudman som anordnar utbildning på gymnasial nivå eller särskild utbildning på gymnasial nivå beslutar om den sökande ska tas emot till utbildningen.
Hemkommunen ska ta emot en sökande om de villkor som anges i 20 eller 20 a § är uppfyllda eller om den sökande har rätt till ut- bildning enligt 19, 19 a eller 19 b §.
En kommun ska ta emot en sökande från en annan kommun och en region ska ta emot en sökande, om
1.de villkor som anges i 20 eller 20 a § är uppfyllda eller om den sökande har rätt till utbildning enligt 19, 19 a eller 19 b §, och
2.hemkommunen har åtagit sig eller, efter överklagande enligt 28 kap. 12 §, ska åta sig att svara för kostnaderna för den sökandes utbildning.
Av behöriga sökande till en sammanhållen yrkesutbildning eller en yrkesinriktad kurs på gymna- sial nivå, med undantag för sökande som enligt 19 eller 19 b § har rätt till sådan utbildning, gäller i stället för vad som anges i tredje stycket 1 och 2 att huvud- mannen i första hand ska ta emot dem som är hemmahörande inom det primära samverkansområdet för utbildningen, om hemkommu- nen har åtagit sig eller, efter överklagande enligt 28 kap. 12 §, ska åta sig att svara för kostna- derna för den sökandes utbild- ning. Andra behöriga sökande än de som ska tas emot i första hand får tas emot i andra hand till platser som återstår sedan alla de som ska tas emot i första hand har antagits till utbildningen, och hemkommunen har åtagit sig eller, efter överklagande enligt 28 kap.
6Senaste lydelse 2020:00.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
12 §, ska åta sig att svara för kostnaderna för den sökandes ut- bildning.
Av ett beslut om att en sökande ska tas emot till utbildning på gymnasial nivå ska det framgå på vilken eller vilka grunder den sökande tas emot.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
22 a § |
|
Statens skolverk får besluta att |
|
det till en nationell sammanhållen |
|
yrkesutbildning, som ryms inom |
|
en eller flera ramar som har be- |
|
slutats enligt 1 kap. 9 a §, i första |
|
hand ska tas emot sökande från |
|
hela landet (riksrekrytering). Ett |
|
sådant beslut innebär att ett åtag- |
|
ande att svara för kostnaderna alltid |
|
ska lämnas av hemkommunen. |
|
Regeringen får meddela före- |
|
skrifter om villkor för att en viss |
|
sammanhållen yrkesutbildning ska |
|
kunna bli riksrekryterande. |
|
22 b § |
|
Beslut om riksrekrytering enligt |
|
22 a § ska ange under vilken tid |
|
beslutet ska gälla och hur många |
|
platser utbildningen får omfatta |
|
samt uppgift om det belopp hem- |
|
kommunen ska betala i interkom- |
|
munal ersättning om utbildningen |
|
anordnas av en annan kommun |
|
än den kommun den sökande är |
|
hemmahörande i. |
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
Erbjudande om utbildningsplats på sammanhållen yrkesutbildning
23 a §
Om huvudmannens beslut enligt 23 § innebär att en behörig sökande inte ska antas till en sammanhållen yrkesutbildning som erbjuds inom det primära sam- verkansområde som den sökande är hemmahörande i, ska hemkom- munen, om syftet med att delta i sådan utbildning för den sökanden är att stärka sin ställning i arbets- livet, i stället erbjuda den sökande en annan sammanhållen yrkesut- bildning enligt den ram som be- slutas enligt 1 kap. 9 a § och som den sökande är behörig till.
26kap. 1 §7
I detta kapitel finns bestämmelser om
–tillsyn (2–9 a §§),
–ingripanden vid tillsyn (10–18 §§),
–statlig kvalitetsgranskning (19–23 §§), och
– nationell uppföljning och |
– nationell uppföljning, utvär- |
utvärdering (24–28 §§). |
dering, planering och dimensio- |
|
nering (24–28 §§). |
24 §
Statens skolverk ska på nationell nivå följa upp och utvärdera
1.skolväsendet,
2.övriga utbildningar och verksamheter som står under Statens skolinspektions tillsyn enligt denna lag, och
3.annan pedagogisk verksamhet som avses i 25 kap. som anord- nas av en enskild.
7Senaste lydelse 2014:903.
61
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
Skolverket ska också ha det nationella ansvaret för planering och dimensionering av utbudet i gymnasieskolan och i den sam- manhållna yrkesutbildningen och yrkesinriktade kurser på gymna- sial nivå inom den kommunala vuxenutbildningen.
25 § |
|
|
|
En huvudman för utbildning |
En huvudman för utbildning |
eller annan verksamhet som är |
eller annan verksamhet som är |
föremål för nationell uppföljning |
föremål för nationell uppföljning |
och utvärdering ska till Statens |
och utvärdering ska till Statens |
skolverk lämna sådana uppgifter |
skolverk lämna sådana uppgifter |
om verksamheten och sådan verk- |
om verksamheten och sådan verk- |
samhetsredovisning som behövs |
samhetsredovisning som behövs |
för uppföljningen och utvärder- |
för uppföljningen och utvärder- |
ingen. |
ingen. En huvudman ska också |
|
till Skolverket lämna sådana upp- |
|
gifter om verksamheten och verk- |
|
samhetsredovisning som behövs för |
|
att myndigheten ska kunna full- |
|
göra sitt uppdrag när det gäller |
|
planering och dimensionering av |
|
utbildning i |
gymnasieskolan |
och |
|
kommunal vuxenutbildning. |
|
Regeringen får meddela före- |
Regeringen får meddela före- |
skrifter om att även någon annan |
skrifter om att även någon annan |
som kan lämna upplysningar eller |
som kan lämna upplysningar eller |
innehar handlingar och annat |
innehar |
handlingar och annat |
material som avser verksamheten |
material som avser verksamheten |
och behövs för uppföljningen och |
ska vara skyldig att på begäran av |
utvärderingen ska vara skyldig att |
Skolverket lämna uppgifter om |
på begäran av Skolverket lämna |
verksamheten när det behövs för |
uppgifter om verksamheten. |
1. uppföljningen och utvärder- |
|
ingen, eller |
|
|
|
2. för |
att |
myndigheten |
ska |
|
kunna fullgöra sitt uppdrag |
när |
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
det gäller planering och dimen- sionering
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter och vilken verksamhets- redovisning som ska lämnas.
Lydelse enligt 1.1 |
Föreslagen lydelse |
28kap. 2 §
Beslut av Statens skolinspektion får överklagas hos allmän för-
valtningsdomstol i fråga om |
|
1. godkännande enligt 2 kap. |
1. godkännande enligt 2 kap. |
5och 5 a §§ eller 24 kap. 3 a § 5 och 5 a §§ eller 24 kap. 3 a §, eller återkallelse av sådant god- återkallelse av sådant godkän-
kännande enligt 26 kap. 13 eller |
nande enligt 26 kap. 13 eller 14 § |
14 §, |
eller beslut om ändring av antalet |
|
platser enligt 2 kap. 5 a §, |
2.medgivande enligt 24 kap. 4 a § eller återkallelse av sådant med- givande enligt 26 kap. 13 §,
3.förklaring om rätt till bidrag enligt 24 kap. 6 § eller återkallelse av sådan rätt enligt 26 kap. 13 §,
4.statliga åtgärder för rättelse enligt 26 kap. 17 §,
5.tillfälligt verksamhetsförbud enligt 26 kap. 18 §, eller
6.vitesföreläggande enligt 26 kap. 27 §.
1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2025.
2.Lagen tillämpas första gången i fråga om gymnasieskolan på utbildning som påbörjas höstterminen 2026 och i fråga om kom- munal vuxenutbildning på utbildning som påbörjas efter utgången av 2025.
3.Äldre bestämmelser gäller fortfarande för utbildning i gym- nasieskolan som påbörjas före höstterminen 2026 och för utbildning
ikommunal vuxenutbildning som påbörjas före den 1 januari 2026.
4.Ett godkännande av en enskild huvudman för gymnasieskola upphör att gälla för utbildning som påbörjas höstterminen 2026. Efter anmälan av en enskild huvudman som har godkänts i 2 kap. 5 §
iden äldre lydelsen, får Statens skolinspektion, genom en förenklad prövning besluta om godkännande enligt 2 kap. 5 och 5 a §§ i den
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
nya lydelsen. Regeringen får meddela föreskrifter om den förenklade prövningen.
5.Trots det som sägs i 2 kap. 3 a § behöver inte kommuner träffa samverkansavtal om sammanhållen yrkesutbildning och enstaka yrkes- inriktade kurser inom kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå förrän redan gällande samverkansavtal som har träffats med stöd av förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning har upphört.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
1.4Förslag till förordning om ändring
i studiestödsförordningen (2000:655)
Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödsförordningen (2000:655) dels att 2 kap. 1, 2, 7, 8, 19, 28 och 31 §§ och rubriken närmast
före 2 kap. 8 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 2 kap. 8 a–f §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse
2 kap.
1 §
Studiehjälp får lämnas till stu- |
Studiehjälp får lämnas till stu- |
derande vid de läroanstalter och |
derande vid de läroanstalter och |
utbildningar som anges i avdel- |
utbildningar som anges i avdel- |
ning A i bilagan till denna förord- |
ning A i bilagan till denna förord- |
ning. |
ning. |
|
Studiebidrag till eget boende |
|
får dock inte lämnas till stude- |
|
rande i utbildning vid en gym- |
|
nasieskola anpassad för elever med |
|
vissa funktionsnedsättningar enligt |
|
15 kap. 9 § skollagen (2010:800). |
Det finns särskilda bestämmelser om studier utomlands i 15–
17 §§.
2 §1
Inackorderingstillägg får läm- nas till studerande vid andra läro- anstalter och utbildningar än så- dana som ingår i skolväsendet och har offentlig huvudman enligt skol- lagen (2010:800). Det får också lämnas för studier vid utbildningar med offentlig huvudman inom
1Senaste lydelse 2015:737.
Grundläggande bestämmelser om storleken av studiebidraget, studiebidraget till eget boende och det extra tillägget finns i 2 kap. 7
och 8 §§ studiestödslagen (1999:1395).
Studiebidrag till eget boende
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
skolväsendet, om den studerande är utlandssvensk eller deltar i förberedande dansarutbildning i grundskolan.
Inackorderingstillägg får ut- över vad som anges i 1 § lämnas till en studerande
1.i grundskoleutbildning i någon av årskurserna 7–9 inom skolväsendet, om den studerande är utlandssvensk,
2.vid en fristående gymnasie- särskola, eller vid en gymnasie- särskola med offentlig huvudman, om den studerande är utlands- svensk.
Centrala studiestödsnämnden får meddela närmare föreskrifter om vem som kan få inackorder- ingstillägg.
Studiebidrag till eget boende får utöver vad som anges i 1 § lämnas till en studerande i
1. grundskoleutbildning i någon av årskurserna 7–9 inom skolväsendet, om den studerande är utlandssvensk enligt 29 kap. 7 § skollagen (2010:800), och
2.gymnasiesärskola inom skol- väsendet.
7 §2
Grundläggande bestämmelser om storleken av studiebidraget, inackorderingstillägget och det extra tillägget finns i 2 kap. 7 och 8 §§ studiestödslagen (1999:1395).
Inackorderingstillägg
8 §
Centrala studiestödsnämnden En studerande som har ett eget får meddela närmare föreskrifter boende utanför hemmet kan få om inackorderingstilläggets storlek. studiebidrag till eget boende vid studier utanför hemorten, om en motsvarande utbildning saknas på
2Senaste lydelse 1999:1395.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
hemorten. Någon prövning av om motsvarande utbildning saknas på hemorten ska inte göras i fråga om den som har rätt att delta i ut- bildning på gymnasial nivå i en annan kommun än sin hemkom- mun eller i en region enligt 20 kap. 19 d § skollagen (2010:800).
En utbildning anses ligga utanför hemorten om färdvägs- avståndet mellan hemmet och skolan är minst 40 kilometer enkel väg, eller om restiden tur- och retur mellan hemmet och skolan är minst två timmar.
8 a §
Med motsvarande utbildning i detta kapitel avses följande i fråga om:
1.utbildning på nationella pro- gram i gymnasieskolan eller gym- nasiesärskolan: samma nationella program och inriktning,
2.utbildning på introduktions- program i gymnasieskolan: utbild- ning på programinriktat val som är inriktad mot samma nationella program, på yrkesintroduktion mot samma yrkesområde och för övriga introduktionsprogram samma intro- duktionsprogram, eller
3.annan utbildning: utbild- ning i samma utbildnings- eller skolform med samma kursinne- håll.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
8 b §
Med hemmet i 8 § avses
1.permanent bostad för den studerande och dennes förälder eller föräldrar, och
2.permanent bostad för för- älder som är vårdnadshavare eller,
ifråga om studerande som har fyllt 18 år, förälder som senast haft vård- naden om den studerande, eller
3.en gemensam bostad för den studerande och dennes make, maka, sambo eller barn, som familjen har kvar under den tid den studerande har ett eget boende för att studera.
Om det finns särskilda skäl kan en annan bostad där den stude- rande varaktigt bor jämställas med hans eller hennes hem.
8 c §
Med skola i 8 § avses en orga- niserad enhet som omfattar verk- samhet i en eller flera skolbyggna- der som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad, där den studerande får sin under- visning.
Om den studerande genomför arbetsplatsförlagt lärande under en viss del av läsåret, ska arbets- platsen under den perioden anses vara hans eller hennes skola.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
8 d §
Även om en motsvarande utbild- ning finns på den studerandes hem- ort, får studiebidrag till eget bo- ende lämnas om
1.utbildningen är riksrekryter- ande enligt 16 kap. 45 §, 17 kap. 20 § eller 19 kap. 37 § skollagen (2010:800),
2.utbildningen i huvudsak är skolförlagd medan motsvarande utbildning på hemorten är en gymnasial lärlingsutbildning,
3.eleven är en utlandssvensk elev enligt 29 kap. 7 § skollagen,
4.ett skolbyte inte kan ske utan väsentlig olägenhet för den stude- rande, när han eller hon får en ny hemort eller när hans eller hennes skola flyttar efter att de aktuella studierna har påbörjats, eller
5.omständigheter i den stude- randes skolmiljö innebär att han eller hon inte kan delta i en mot- svarande utbildning på hemorten.
8 e §
Även om eleven ska delta i ut- bildning på hemorten eller om en motsvarande utbildning finns där får studiebidrag till eget boende lämnas om
1.den studerande läser på en folkhögskola och bor på internat på skolan, eller
2.det finns synnerliga skäl.
Studiehjälp i form av studie- bidrag för studier utomlands, studiebidrag till eget boende eller extra tillägg får lämnas bara efter ansökan.
69
SOU 2020:33Författningsförslag
8 f §
Centrala studiestödsnämnden får meddela närmare föreskrifter om studiebidrag till eget boende.
19 §3
Studiehjälp får lämnas för en sjukperiod som infaller under tid för vilken den studerande har beviljats studiehjälp.
För sjukperiod som infaller |
För sjukperiod som infaller |
efter studietidens början får studie- |
efter studietidens början får studie- |
hjälp lämnas i form av extra |
hjälp lämnas i form av extra |
tillägg och |
inackorderingstillägg |
tillägg och studiebidrag till eget |
bara om en ansökan om denna |
boende bara om en ansökan om |
studiehjälp har kommit in till |
denna studiehjälp har kommit in |
Centrala |
studiestödsnämnden |
till Centrala studiestödsnämnden |
dessförinnan. Om det finns syn- |
dessförinnan. Om det finns syn- |
nerliga skäl, får studiehjälp läm- |
nerliga skäl, får studiehjälp läm- |
nas även om en ansökan inte har |
nas även om en ansökan inte har |
kommit in |
före sjukperiodens |
kommit in före sjukperiodens |
början. |
|
början. |
För det första kalenderhalvår då en studerande bedriver studier som ger rätt till studiehjälp får studiehjälp lämnas bara för en sådan sjukperiod som infaller efter det att den studerande har påbörjat studierna.
28 §
Studiehjälp i form av studiebidrag för studier i Sverige får lämnas utan ansökan.
Studiehjälp i form av studie- bidrag för studier utomlands, in- ackorderingstillägg eller extra till- lägg får lämnas bara efter ansökan.
3Senaste lydelse 2003:500.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
31 §
Studiehjälp får betalas ut bara om det är styrkt att den studerande bedriver de studier för vilka studiehjälpen har beviljats.
För att studiebidrag till eget boende ska betalas ut krävs också att det är styrkt att den studerande har ett eget boende.
1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
2.Studiebidrag till eget boende enligt 2 kap. 1, 2 och 7–8 f §§ får inte lämnas för den tid för vilken den studerande får inackorderings- tillägg enligt 2 kap. 2 § studiestödslagen (1999:1395), stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 §, 18 kap. 32 § eller 20 kap. 19 d § skollagen (2010:800), i den äldre lydelsen.
3.Om den studerande före ikraftträdandet har beviljats stöd till inackordering enligt 15 kap. 32 §, 18 kap. 32 § eller 20 kap. 19 d § skollagen eller inackorderingstillägg enligt 2 kap. 1 § studiestöds- lagen, i den äldre lydelsen, får studiebidrag till eget boende trots vad som anges i 2 kap. 1, 2 och 7–8 f §§ lämnas för studier vid samma skola för tid efter den ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 2026.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
1.5Förslag till förordning om ändring
i studiestödsdataförordningen (2009:321)
Härigenom föreskrivs att 15 § studiestödsdataförordningen (2009:321) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
15 §
Centrala studiestödsnämnden får lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst enligt följande.
MottagarePersonuppgifter
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Kommun |
– Personnummer, |
samord- |
|
ningsnummer, |
särskilt |
identifi- |
|
kationsnummer |
som |
getts av |
|
Centrala studiestödsnämnden, |
|
kommunkod, läroanstaltens kod, |
|
studieväg, klass, studietid, tid för |
|
studieavbrott och närvaro på läro- |
|
anstalten i fråga om studerande |
|
som har fått studiehjälp och som |
|
ansökt om stöd till inackordering |
|
enligt 15 kap. |
32 § |
skollagen |
|
(2010:800), |
|
|
–namn, adress, personnum- mer och samordningsnummer för betalningsmottagare av studie- hjälp, och
–namn, personnummer eller samordningsnummer, adress och tidigare studiestöd för att kom- munen ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen (2017:527)
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
om studiestartsstöd, uppgift om den studerande har beviljats studiestartsstöd samt uppgifter om kommunens elektroniska åt- komst till personuppgifter hos Centrala studiestödsnämnden.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
Föreslagen lydelse
15 §1
Centrala studiestödsnämnden får lämna ut personuppgifter elektroniskt på annat sätt än genom direktåtkomst enligt följande.
MottagarePersonuppgifter
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
|
|
|
|
|
Kommun |
– Personnummer, |
samord- |
|
ningsnummer, |
särskilt |
identifi- |
|
kationsnummer |
som |
getts av |
|
Centrala |
studiestödsnämnden, |
|
studietid som studiebidrag till eget |
|
boende har beviljats för i fråga om |
|
studerande som har ansökt om |
|
stöd enligt lagen (1991:1110) om |
|
kommunernas skyldighet att svara |
|
för vissa elevresor, |
|
|
– namn, |
adress, personnum- |
|
mer och |
samordningsnummer |
|
för betalningsmottagare av studie- |
hjälp, och
– namn, personnummer eller samordningsnummer, adress och tidigare studiestöd för att kom- munen ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt lagen (2017:527)
1Senaste lydelse 2019:22.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
om studiestartsstöd, uppgift om den studerande har beviljats studiestartsstöd samt uppgifter om kommunens elektroniska åt- komst till personuppgifter hos Centrala studiestödsnämnden.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
2.Äldre bestämmelser ska fortsätta att gälla för studerande som har ansökt om stöd enligt 15 kap. 32 § skollagen (2010:800).
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
1.6Förslag till förordning om ändring
i gymnasieförordningen (2010:2039)
Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (2010:2039)1 dels att rubriken närmast före 6 kap. 9 § ska utgå,
dels att 6 kap. 9 § ska byta beteckning till 15 kap. 2 §, dels att 2 kap. 2 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas ett nytt kapitel, 15 kap., tre nya paragrafer, 1 kap. 9 och 10 §§ och 13 kap. 3 a §, och närmast före 1 kap. 9 och 10 §§ och 13 kap. 3 a § nya rubriker av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 kap.
Regionala branschråd
9 §
De regionala branschråden ska bidra med att bedöma arbets- marknadens behov i varje primärt samverkansområde. De regionala branschråden får omfatta ett eller flera primära samverkansområden.
Branschråden ska regelbundet behandla frågor om nationella yrkes- program, programinriktat val som är inriktade mot ett yrkesprogram, yrkesintroduktion och nationella program inom gymnasiesärskolan, som erbjuds i samverkansområdet.
Samtliga samverkande kom- muner, enskilda huvudmän som bedriver utbildning på yrkespro- gram och programinriktat val inriktat mot yrkesprogram och yrkesintroduktion och på gymna-
1Senaste lydelse av 6 kap. 9 § 2018:1328.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
siesärskola inom samverkansom- rådet, regional utvecklingsansvarig aktör, Arbetsförmedlingen och representanter för branschområdet ska erbjudas att delta i de regionala branschråden.
Statens skolverk får meddela föreskrifter om branschråden.
Huvudmannens information om utbildning
10§
Huvudmannens information
till ungdomar och vårdnadshavare om den gymnasieutbildning som huvudmannen erbjuder ska ange
1.för yrkesprogram, program- inriktat val och yrkesintroduk- tion: hur stor andel tidigare elever som gått en sådan utbildning som har etablerat sig på arbetsmark- naden inom viss tid och vilken del av arbetsmarknaden som eleverna etablerat sig på, och
2.för högskoleförberedande pro- gram: hur stor andel tidigare elever som gått en sådan utbildning som har påbörjat högre utbildning inom viss tid och vilka sektorer av högre utbildning som eleverna påbörjat.
Det som anges i första stycket gäller också huvudmän som er- bjuder utbildning på särskilda varianter och riksrekryterande utbildning eller motsvarande.
Statens skolverk får meddela föreskrifter om informationen.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
2kap. 2 §
När Statens skolinspektion |
När Statens skolinspektion |
handlägger ärenden om godkän- |
handlägger ärenden om godkän- |
nande enligt 1 § ska den kommun |
nande enligt 1 § ska den kommun |
där utbildningen ska bedrivas ges |
där utbildningen ska bedrivas ges |
tillfälle att yttra sig. Även de när- |
tillfälle att yttra sig. Även de |
liggande kommuner som kan antas |
kommuner och enskilda huvud- |
bli berörda av ansökan ska ges |
män med gymnasieskolor som |
tillfälle att yttra sig. |
ligger inom det område där den |
|
fristående skolans elever huvud- |
|
sakligen förväntas komma ifrån |
|
ska ges tillfälle att yttra sig. |
När en kommun yttrar sig bör den bifoga en konsekvensbe- skrivning till sitt yttrande.
13 kap.
Kompensatoriskt schablonbelopp
3 a §
Det kompensatoriska schablon- beloppet enligt 16 kap. 52 § skollagen (2010:800) ska vara 5 00 kronor. Påslaget eller avdraget ska göras utifrån fördelningen av elevernas meritvärden från grundskolan för respektive program på nationell nivå.
15 kap. Interkommunal ersättning för nationella program och programinriktat val
1 §
Interkommunal ersättning för elever som är hemmahörande i en annan kommun och som har an- tagits på nationellt program eller
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
programinriktat val ska grunda sig på budgeterade kostnader för det kommande kalenderåret. Med bud- geterade kostnader avses antingen hemkommunens kostnader för mot- svarande utbildning eller anord- narkommunens självkostnad bero- ende på hur ersättningen ska beräknas enligt 16 kap. 51 eller 17 kap. 25 § skollagen (2010:800).
3 §
Det kompensatoriska schablon- beloppet enligt 16 kap. 50 § skollagen (2010:800) ska vara 5 000 kronor per år. Påslaget eller avdraget ska göras utifrån fördelningen av ele- vernas meritvärden från grund- skolan för respektive program på nationell nivå.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
Statens skolverk ska göra vissa uppgifter om skolenheter tillgängliga för allmänheten i ett nationellt informationssystem. Detta gäller de uppgifter om skol- enheter i förskoleklassen, grund- skolan, grundsärskolan, gymnasie- skolan, gymnasiesärskolan och kommunal vuxenutbildningen på gymnasial nivå som framgår av denna förordning eller av före- skrifter som meddelats med stöd av den. Informationen ska göra det möjligt att jämföra olika skol- enheter. Uppgifterna får också användas för Skolverkets bedöm- ning av utbudet på regional och nationell nivå och som underlag för huvudmännens planering av
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:195) om ett nationellt informationssystem för skolväsendet
Härigenom föreskrivs att i fråga om förordningen (2015:195) om ett nationellt informationssystem för skolväsendet
dels att rubriken till förordningen samt 1 och 9 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 12 a §, och närmast före
12 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
Förordning om ett nationellt |
Förordning om nationell och |
informationssystem för |
regional information om |
skolväsendet |
skolväsendet |
1 §
Statens skolverk ska göra vissa uppgifter om skolenheter tillgängliga för allmänheten i ett nationellt informationssystem. Detta gäller de uppgifter om skol- enheter i förskoleklassen, grund- skolan, grundsärskolan, gymnasie- skolan och gymnasiesärskolan som framgår av denna förordning eller av föreskrifter som meddelats med stöd av den. Informationen ska göra det möjligt att jämföra olika skolenheter.
SOU 2020:33Författningsförslag
utbudet. Detta gäller utbildning inom gymnasieskolan och kom- munal vuxenutbildning på gym- nasial nivå.
9 §
För varje skolenhet i gymnasieskolan ska informationssystemet utöver vad som anges i 2 och 3 §§ innehålla uppgift om
1. vilka studievägar huvud- |
1. vilka studievägar huvud- |
mannen planerar att erbjuda vid |
mannen planerar att erbjuda vid |
skolenheten, |
skolenheten och antal utbildnings- |
|
platser på dessa, |
2.hur elever som har besvarat Statens skolinspektions brukar- undersökning upplever kvaliteten på utbildningen vid skolenheten,
3.genomsnittsresultat på nationella prov,
4.betygsgenomsnitt, och
5.andel elever som efter genomgången gymnasieskola har grund- läggande behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grund- nivå och som vänder sig till nybörjare.
Uppgifter om kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå
12 a §
För kommunal vuxenutbild- ning på gymnasial nivå ska infor- mationssystemet innehålla upp- gifter om vilka kombinationer av nationella kurser i ämnen som är relevanta för ett yrkesområde (sam- manhållen yrkesutbildning) som kommunen planerar att erbjuda och antalet platser på sådan utbild- ning.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
1.8Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk
Härigenom föreskrivs att det ska införas en ny paragraf, 3 §, och närmast före 3 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
|
|
Stöd för planering |
|
|
3 §1 |
|
|
Till stöd för huvudmännen ska |
|
myndigheten kontinuerligt ut- |
|
arbeta regionala planeringsunder- |
|
lag för utbudet av utbildning när |
|
det gäller |
|
|
1. nationella program och pro- |
|
graminriktat val och yrkesintro- |
|
duktion, utformade för en grupp |
|
elever i gymnasieskolan, |
|
2. kombinationer av nationella |
|
kurser i ämnen som är relevanta |
|
för ett yrkesområde (sammanhållen |
|
yrkesutbildning) i |
kommunal |
|
vuxenutbildning på gymnasial nivå, |
|
3. nationella program i gym- |
|
nasiesärskolan, och |
|
|
4. yrkesinriktad |
utbildning i |
|
kommunal vuxenutbildning som |
|
särskild utbildning på gymnasial |
|
nivå. |
|
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022.
1Tidigare 3 § upphävd genom 2017:1302.
Bestämmelserna om urval i
3 kap. 7 § förordningen (2011:1108) om vuxenutbild- ning ska inte tillämpas vid sådan kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå som statsbidrag lämnas för enligt denna förord- ning. Om alla behöriga sökande inte kan antas till utbildningen, ska i stället företräde ges till den som har kort tidigare utbildning och en svag ställning på arbets- marknaden.
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
1.9Förslag till förordning om ändring i förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning
Härigenom föreskrivs att 10, 20 och 34 §§ förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
10 §
Bestämmelserna om urval i
3 kap. 7 § förordningen (2011:1108) om vuxenutbild- ning ska inte tillämpas vid sådan kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå som statsbidrag lämnas för enligt denna förord- ning. Om alla behöriga sökande inte kan tas emot till utbildningen, ska i stället företräde ges till den som har kort tidigare utbildning och en svag ställning på arbets- marknaden.
20 §1
Ytterligare villkor som ska vara uppfyllda för att få statsbidrag enligt denna förordning är följande:
1. Minst tre kommuner ska |
1. Minst tre kommuner ska |
samverka om planering och ge- |
träffa samverkansavtal om planer- |
nomförande av utbildningen i |
ing och genomförande av utbild- |
syfte att öka utbildningsutbudet |
ningen i syfte att öka utbildnings- |
för enskilda och tillgodose be- |
utbudet för enskilda och tillgodose |
hoven på hela arbetsmarknaden i |
behoven på hela arbetsmarknaden |
de samverkande kommunerna. |
i de samverkande kommunerna. |
1Senaste lydelse 2020:27.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
2. De samverkande kommu- |
2. De samverkande kommu- |
nerna ska åta sig att sammantaget |
nerna bildar ett samverkansområde |
finansiera ett antal årsstudieplat- |
och ska åta sig att sammantaget |
ser utöver de årsstudieplatser som |
finansiera ett antal årsstudieplat- |
de beviljas statsbidrag för. De |
ser utöver de årsstudieplatser som |
ytterligare årsstudieplatserna ska |
de beviljas statsbidrag för. De |
motsvara |
minst |
tre |
sjundedelar |
ytterligare årsstudieplatserna ska |
av de årsstudieplatser som de får |
motsvara |
minst |
tre |
sjundedelar |
statsbidrag för. |
|
|
av de årsstudieplatser som de får |
|
|
|
|
statsbidrag för. |
|
|
|
|
|
|
3. En kommun i ett samver- |
|
|
|
|
kansområde ska ta emot en behörig |
|
|
|
|
sökande från en annan kommun i |
|
|
|
|
samverkansområdet om ansökan |
|
|
|
|
avser sådan utbildning som stats- |
|
|
|
|
bidrag lämnas för enligt denna för- |
|
|
|
|
ordning. |
|
|
|
3. Sammansättningen av utbild- |
4. Sammansättningen av utbild- |
ningen ska planeras efter samråd |
ningen ska planeras efter samråd |
med företrädare för arbetsgivare, |
med företrädare för arbetsgivare, |
organisationer eller andra samman- |
organisationer eller andra samman- |
slutningar |
som |
är |
verksamma |
slutningar |
som |
är |
verksamma |
inom de branscher som finns före- |
inom de branscher som finns före- |
trädda i de samverkande kommu- |
trädda i de samverkande kommu- |
nerna. |
|
|
|
nerna. |
|
|
|
4. Utbudet ska planeras efter |
5. Utbudet ska planeras efter |
samråd med |
|
|
samråd med |
|
|
a) den aktör som har ett regio- |
a) den aktör som har ett regio- |
nalt utvecklingsansvar i länet eller |
nalt utvecklingsansvar i länet eller |
länen enligt lagen (2010:630) om |
länen enligt lagen (2010:630) om |
regionalt utvecklingsansvar, och |
regionalt utvecklingsansvar, och |
b) Arbetsförmedlingen. |
b) Arbetsförmedlingen. |
5. De samverkande kommu- |
6. De samverkande kommu- |
nerna ska |
|
|
|
nerna ska |
|
|
|
a) visa på ett behov av utbild- |
a) visa på ett behov av utbild- |
ningen, |
|
|
|
ningen, |
|
|
|
b) erbjuda en möjlighet till |
b) erbjuda en möjlighet till |
validering, och |
|
|
validering, och |
|
|
SOU 2020:33Författningsförslag
c) erbjuda studie- och yrkes- |
c) erbjuda studie- och yrkes- |
vägledning samt vid planeringen |
vägledning samt vid planeringen |
och genomförandet av utbild- |
och genomförandet av utbild- |
ningen ta till vara elevens tidigare |
ningen ta till vara elevens tidigare |
förvärvade kunskaper och kom- |
förvärvade kunskaper och kom- |
petens. |
petens. |
Undantag från villkoret om samverkan mellan minst tre kom- muner i första stycket 1 får medges om det finns synnerliga skäl.
Villkoret i första stycket 2 gäller inte lärlingsutbildning eller sam- manhållna yrkesutbildningar till yrkesförare för persontransporter eller godstransporter.
34 §
Statens skolverk ska vid sin |
Statens skolverk ska vid sin |
fördelning av statsbidrag ta hän- |
fördelning av statsbidrag ta hän- |
syn till behoven av kompetens på |
syn till behoven av kompetens på |
arbetsmarknaden och arbetslös- |
arbetsmarknaden och arbetslös- |
hetens omfattning i de samver- |
hetens omfattning i de samver- |
kande kommunerna. |
kande kommunerna. Skolverket |
|
ska även beakta i vilken utsträck- |
|
ning utbudet av sådan utbildning |
|
som bidrag lämnas för enligt denna |
|
förordning tillgodoser behoven på |
|
hela arbetsmarknaden i de sam- |
|
verkande kommunerna. |
Första stycket gäller inte sammanhållna yrkesutbildningar till yrkesförare för persontransporter eller godstransporter. För sådan utbildning gäller i stället att Skolverket vid sin fördelning av statsbidrag ska ta hänsyn till behovet av geografisk spridning av utbildningsplatserna.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.
Författningsförslag |
SOU 2020:33 |
1.10Förslag till förordning om förenklad prövning av enskilda huvudmäns godkännanden när det gäller gymnasieskola
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna förordning innehåller föreskrifter om den förenklade prövning vid godkännande av enskilda huvudmän som avses i punkt 4 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2022:0000) om ändring i skollagen (2010:800) för de huvudmän vars godkän- nanden upphör enligt samma punkt i ikraftträdande- och övergångs- bestämmelserna.
Dessa huvudmän kan genom en förenklad prövning få ett nytt godkännande enligt 2 kap. 5 § i den nya lydelsen och den nya 2 kap. 5 a § skollagen. Om inte något annat sägs i denna förordning eller föreskrifter som meddelats med stöd av den, gäller i övrigt bestäm- melserna om godkännande av enskild huvudman i 2 kap. 5 och 5 a §§ och 28 kap. 2 § skollagen och 2 kap. gymnasieförordningen (2010:2039).
Förutsättningar för nytt godkännande
2 § Befintliga huvudmän ska anmäla till Statens skolinspektion om de vill ha ett förnyat godkännande och hur många platser huvud- mannen kan anordna.
Ett förnyat godkännande får bara avse samma utbildning och samma skolenhet som det tidigare godkännandet avsåg.
3 § Befintliga huvudman ska beviljas ett nytt godkännande om det inte finns särskilda skäl för att förnyat tillstånd inte ska ges. Med särskilda skäl avses i denna förordning att det finns skäl som för återkallelse enligt 26 kap. 13–15 §§ skollagen (2010:800). Någon annan prövning enligt 2 kap. 5 och 5 a §§ skollagen ska inte göras.
4 § Vid den fördelning av platser som ska göras enligt 2 kap. 5 a § skollagen (2010:800) ska platserna fördelas proportionerligt utifrån det antal utbildningsplatser som den enskilda huvudmannen hade
SOU 2020:33 |
Författningsförslag |
vid den närmast föregående antagningsomgången i förhållande till den ram som har beslutats enligt 1 kap. 9 a § skollagen.
5 § Statens skolinspektion får meddela föreskrifter om ansökan.
1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2025.
2.Förordningen upphör att gälla vid utgången av 2026.
2Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt
2.1Uppdraget i korthet
Utredningens ena uppdrag handlar om hur utbildning inom gymnasie- skolan, gymnasiesärskolan, kommunal vuxenutbildning (komvux) och särskild utbildning för vuxna (särvux) bättre kan planeras, dimensio- neras och finansieras för att uppnå nedanstående syften.
•Förbättra elevernas tillgång till ett allsidigt brett utbud av utbild- ningar av hög kvalitet.
•Trygga den regionala och nationella kompetensförsörjningen.
•Främja en likvärdig utbildning och minska segregationen.
•Effektivisera resursutnyttjandet.
Utredningen ska analysera hur regional samverkan om och planering av gymnasial utbildning fungerar i dag och vilka brister som finns. Utredningen ska också analysera om det finns andra hinder än bris- ter i samverkan och planering som motverkar en ändamålsenlig planer- ing och dimensionering. Vid behov ska utredningen föreslå en regio- nal modell för planering och dimensionering av gymnasial utbildning och samtidigt se över och vid behov föreslå förändringar i ansvars- fördelningen mellan stat, kommun och andra aktörer för en sådan regional planering och dimensionering. Utredningen ska också vid behov föreslå nödvändiga förändringar i systemet för finansiering av gymnasial utbildning med utgångspunkt i eventuella förslag om en regional planeringsmodell.
Utredningens andra uppdrag handlar om resursfördelning för en likvärdig gymnasieskola. Utredningen ska analysera hur dagens finan- siering av gymnasieskolan tar hänsyn till elevers behov och skolors
87
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
förutsättningar att bedriva en likvärdig utbildning. Vid behov ska ut- redningen föreslå en finansieringsmodell som i högre grad tar hänsyn till gymnasieskolors varierande förutsättningar att bedriva en likvär- dig utbildning.
Utredningen har också i uppdrag att ta ställning till förslaget i betänkandet Moderniserad studiehjälp (SOU 2013:52) och föreslå om staten genom CSN bör ha ett samlat ansvar för inackorderingsstödet och särskilt redovisa vilka konsekvenser förslaget får för kommuner och elever. I arbetet med detta deluppdrag ska utredningen också beakta övriga uppdrag i direktiven om att föreslå hur utbildning inom bl.a. gymnasieskolan bör samordnas, planeras och dimensioneras.
Uppdraget (dir. 2018:17) skulle ursprungligen redovisas senast den 3 februari 2020. Genom tilläggsdirektiv, beslutade den 9 januari 2020, förlängdes dock utredningstiden så att uppdraget i stället skulle redovisas senast den 1 juni 2020 (dir. 2020:2). Kommittédirek- tiven för utredningen bifogas som bilaga 1 och 2 till betänkandet.
2.2Utredningens perspektiv och val av utgångspunkter
Planering av utbildning handlar, enligt utredningens uppfattning, om vilka utbildningar som ska finnas för eleverna. I detta ingår även be- slut om lokalisering, dvs. var utbildningarna ska erbjudas. Dimensio- nering handlar om antalet elevplatser på utbildningarna. Planering och dimensioneringen sker i dag med ett fåtal undantag inom områden där flera olika huvudmän för utbildning verkar. De konkurrerar och samverkar i olika utsträckning med varandra om ett gemensamt elev- underlag som avgränsas av områdets geografi och pendlingsmöjlig- heterna. Inom respektive område påverkas utbildningsaktörerna av ge- mensamma förhållanden som demografi, elevernas rörlighet mellan olika kommuner samt det omgivande samhällets behov och förvänt- ningar.
2.2.1Regionala aspekter
Beslut om utbildningsutbud behöver tas med hänsyn till att ung- domar och vuxna ska ha tillgång till ett brett utbud av god kvalitet samt till regionala och nationella kompetensbehov. Besluten måste
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
också beakta konsekvenserna för likvärdighet och segregation och utformas så att samhällets resurser används effektivt. En planering och dimensionering som fyller dessa syften uppfattar utredningen som ändamålsenlig enligt direktivet.
Den geografiska och befolkningsmässiga basen för gymnasie- skolan har alltid varit vidare än kommungränsen. Alla kommuner har en grundskola, men alla kommuner har inte en gymnasieskola. Vilka program som erbjuds i olika kommuner varierar också. De tre största programmen anordnas i ungefär två tredjedelar av landets kommuner. De tre största yrkesprogrammen anordnas bara i omkring hälften av kommunerna. Gymnasieskolan har i dag ofta en mer regional än kom- munal prägel och cirka tre fjärdedelar av eleverna i årskurs nio har inför sitt gymnasieval möjlighet att välja bland samtliga nationella pro- gram om de är beredda att pendla inom det område där de bor. I många kommuner får också en stor andel av gymnasieeleverna sin utbild- ning i en annan kommun än den egna eller hos en enskild huvudman.
Den geografiska och befolkningsmässiga basen för komvux och särvux ligger i dagens system inom varje enskild kommun. Hemkom- munen ansvarar för att tillhandahålla och erbjuda vuxenutbildning på gymnasial nivå. En individ har som huvudregel endast möjlighet att delta i en annan kommuns vuxenutbildning på gymnasial nivå om hemkommunen svarar för kostnaderna för den sökandes utbildning.
Yrkesutbildningen i komvux och särvux har dock fått ett tydligare regionalt perspektiv under de senaste åren. Förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning ställer krav på att minst tre kommuner ska samverka i syfte att öka utbild- ningsutbudet för enskilda och tillgodose behoven på hela arbetsmark- naden i de samverkande kommunerna. Det har ökat förutsättning- arna för enskilda individer att kunna ta del av annan yrkesutbildning på gymnasial nivå än den som återfinns i hemkommunen.
Ett motiv till att överväga en regional modell för planering och dimensionering, som framkommer i utredningens direktiv, är bris- tande samordning och avsaknaden av gemensam planering mellan kommuner samt mellan kommuner och enskilda huvudmän. Detta är något som har uppmärksammats i flera tidigare utredningar.
En regional modell kan omfatta aktörer på kommunal, regional och statlig nivå. De formella regionernas roll behöver övervägas men den geografiska indelningen är inte given. På flera håll finns redan i dag fungerande samverkansområden för regionalt planerings- och
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
dimensioneringsarbete som inte nödvändigtvis följer formella regio- nala indelningar.
Regionala variationer i förutsättningarna för den gymnasiala utbildningens ändamålsenlighet
En regional modell för planering och dimensionering behöver kunna anpassas efter olika regionala förhållanden. Förutsättningarna att uppnå mål och syften i den gymnasiala utbildningen varierar mellan olika delar av landet. Det kan naturligtvis vara svårt att erbjuda ett brett och allsidigt utbud i en glest befolkad kommun med stora avstånd, få skolor och utbildningsanordnare samt begränsad tillgång på lärare. Balansen mellan utbud och efterfrågan av utbildad arbets- kraft, dvs. kompetensförsörjningen, kan i hög grad se olika ut på lokala och regionala arbetsmarknader och beroende på variationer i demo- grafin. Det kan vara svårt att uppnå likvärdighet mellan skolor i ett område där många skolor konkurrerar om resurser i form av elever och lärare. Ett effektivt resursutnyttjande kan innebära skilda lös- ningar i olika lokala sammanhang, men också mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen.
2.2.2Planering för framtiden
Framtiden rymmer alltid en viss osäkerhet
All form av planering handlar om att blicka framåt och det inbegriper alltid ett visst mått av osäkerhet. Demografisk utveckling är vanlig- tvis lätt att förutse, men arbetsmarknaden är ständigt i förändring även om den historiskt sett sällan har förändrats radikalt från ett år till ett annat. Krisen till följd av coronapandemin 2020 är dock ett exempel på att behoven på arbetsmarknaden kan skifta snabbt och oväntat. På lång sikt finns också en rad faktorer som med stor sannolikhet kan påverka efterfrågan på arbetsmarknaden. Det handlar t.ex. om migration, förändringar i konjunkturen, konsekvenser av teknikutveckling samt ökad automation och digitalisering. Sannolikt kommer även klimatförändringarna att påverka både vår konsum- tion och förutsättningarna för person- och varutransport.
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
Ett sätt att ta höjd för osäkerhet är att säkerställa att gymnasie- skolans utbildningar både är tillräckligt breda för att rusta elever för framtida förändringar och tillräckligt specifika för att rusta elever för den verklighet de möter när de lämnar gymnasieskolan för att studera vidare eller försörja sig själva. Ett annat sätt att ta höjd för osäkerhet är att skapa förutsättningar för komvux att flexibelt kunna erbjuda yrkesutbildning som ger individer möjlighet till kompetensutveck- ling och karriärväxling.
Att framtiden rymmer ett visst mått av osäkerhet är ingen ursäkt för att inte planera och dimensionera. Tvärt om är planering en självklar och helt nödvändig förutsättning för att erbjuda utbildning. Varje år beslutar huvudmännen vilka utbildningar och hur många platser på dessa som ska erbjudas.
Som konstaterats ovan har utbildningarnas innehåll betydelse för individens beredskap för framtida förändringar. Uppdraget till denna utredning handlar dock inte om innehållet utan om just planering och dimensionering av utbildningsutbudet. För utredningen har det därför varit viktigt att söka svar på frågor som handlar om vad som påverkar utbudet idag. Hur går det till när huvudmännen planerar och dimensionerar i praktiken? Vilken form av beslutsunderlag be- hövs för att beslut om utbudet ska vila på en mer empirisk grund? Finns det ekonomiska drivkrafter som påverkar utbudet?
Mot bakgrund av en kartläggning av hur planering och dimensio- nering går till i dag har utredningen övervägt om det finns praktiska hinder som behöver undanröjas för en mer ändamålsenlig planering och dimensionering. Utredningen har också övervägt vilka principer som ska styra planering och dimensionering för att utbudet på ett resurseffektivt sätt ska bidra till mesta möjliga nytta för både individ och samhälle.
Att utforma en modell för planering och dimensionering både för komvux och gymnasieskolan kräver vidare en analys av de olika skol- formernas olika förutsättningar och uppdrag. Gymnasiesärskolan och särvux ingår också i utredningens uppdrag. Båda dessa skolformer präglas av delvis andra utmaningar än gymnasieskolan och komvux. Det krävs ofta en hög grad av individualisering och behoven på arbets- marknaden är svårare att knyta till utbudet då etableringen på arbets- marknaden ofta kräver någon form av lönesubvention.
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
Stora demografiska förändringar påverkar planeringen av gymnasieskolan
Om utbudet ska förändras i någon riktning krävs tid för omställning. Det gäller vid reformer men också vid den löpande planeringen av utbudet, eftersom det kan krävas flera års framförhållning för att för- ändra utbudet eller för att bygga en ny skola. Förändringar i demo- grafin under de kommande tio åren kommer i större delen av landet innebära att antalet ungdomar och unga vuxna ökar kontinuerligt. En tilltagande urbanisering innebär att behovet av utbildningsplatser i städerna ökar kraftigt. Flyktingströmmar och annan invandring, som innebär förändrade förutsättningar och behov, är svåra att be- döma på förhand.
Sedan 2015 ökar antalet ungdomar i gymnasieålder efter en sex års lång nedgång. Skolverket har prognosticerat en fortsatt ökning i ungefär samma storleksgrad som ökningen mellan 2000–2010. En- ligt SCB:s aktuella befolkningsframskrivningar1 kommer antalet 16– 18 åringar att fortsätta öka fram till 2028 och därefter ligga stabilt i en tioårsperiod.2
1SCB, Statistikdatabasen: Aktuell framskrivning över folkmängden. Folkmängd 31 dec efter ålder och år. Hämtad 2019-06-20.
2Naturligtvis är dessa framskrivningar förknippade med viss osäkerhet gällande migrationen.
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
Figur 2.1 Ungdomar i åldrarna16–18 år
Antal 2000–2019 och prognos fram till 2035
450 000
400 000
350000
300000
250000
200000
150000
100000
50000
0 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 2020 2022 2024 2026 2028 2030 2032 2034
Källa: SCB.
Pågående gymnasieutbyggnaden får bestående konsekvenser
Den demografiska utvecklingen gör att gymnasieskolan kommer att expandera fram till ungefär 2027. Neddragningar på grund av elev- brist kommer att vara relativt ovanliga jämfört med mängden nybygg- nationer och kapacitetsökningar. Expansionen som nu sker kommer att vara grunden till många kommande elevkullars utbud. Mot bak- grund av detta är de beslut som tas kring utbudet just nu, och under de kommande åren, av stor strategisk betydelse.
Det demografiska trycket är högt och väntas öka de närmaste åren. Barn, unga och äldre ökar snabbare än gruppen som är i arbetsför ålder, samtidigt som det redan före pandemikrisen fanns tecken på att Sverige står inför en lågkonjunktur. Mycket talar för att ekonomin, både i Sverige och globalt, står inför mycket stora utmaningar som en följd av pandemin 2020. Mot denna bakgrund kommer ekonomin att vara av stor betydelse i de kommande årens planering och dimen- sionering av gymnasial utbildning. Behovet av gymnasieutbildning ökar, liksom behoven i andra kommunala verksamheter, samtidigt som det finns stora behov av effektivisering.
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
2.2.3Centrala utgångspunkter
Våra förslag ska syfta till att förbättra kompetensförsörjning, utbild- ningsutbud, resursutnyttjande och likvärdighet samt till att motverka segregation. Dessa kan betraktas som separata områden men de hänger också samman och påverkar varandra sinsemellan. Dessutom finns det ibland inbyggda motsättningar mellan olika syften. För en kom- mun eller ett samverkansområde kan ett utbildningsutbud vara till- räckligt för att möta elevernas intressen men samtidigt vara otillräck- ligt för arbetsgivarnas kompetensbehov. Det kan också vara svårt att förena ett krav om att erbjuda ett brett och allsidigt utbud med andra krav på resurseffektivitet. Förutom att det förekommer målkonflikter finns det också andra väsentliga värden som kan komma att stå i kon- flikt med varandra.
Balanspunkter när det gäller ansvar och inflytande vid planering och dimensionering
För en ändamålsenlig planering och dimensionering i förhållande till utredningens syften kan olika intressen behöva ställas mot varandra. Utredningen har identifierat tre centrala områden som kräver prin- cipiella avvägningar mellan väsentliga värden.
Det handlar för det första om å ena sidan ungdomar och vuxnas behov, önskemål och intressen vid valet av utbildning, och å andra sidan nyttan av utbildningen för både individen och samhället i ett vidare och lite längre perspektiv.
För individen kan nyttan av utbildningen handla om möjligheten att etablera sig på arbetsmarknaden eller studera vidare. För samhället kan nyttan av utbildningen handla om kompetensförsörjning, genom- strömning och att eleverna är väl förberedda för ett aktivt liv som samhällsmedborgare i vid bemärkelse. För samhället är kostnaderna för utbildningen också en viktig fråga. Det kan i gymnasieskolan finnas utbildningar som är mycket efterfrågade av elever, men vars kostna- der är svåra att motivera med hänsyn till elevernas övergång till arbets- livet eller till högre utbildning efter utbildningen. Även om elever själva väljer sin utbildning i dag så är det inte en obegränsad frihet. Elevernas valmöjligheter påverkas av både statliga och kommunala beslut om utbudet. Det sker således redan i dag en avvägning mellan individens fria utbildningsval och samhällets beslut om utbud.
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
En viktig utgångspunkt för utredningens arbete med att föreslå en ny modell för planering och dimensionering har varit att värna individens möjlighet att fritt välja sin utbildning. Utredningen har därför anlagt ett individperspektiv som både handlar om att se till indi- videns valmöjligheter och att se till individens nytta av utbildning.
För det andra handlar det om balansen mellan kommunernas själv- ständighet att utforma utbildningsutbudet och en starkare statlig eller regional styrning av det gymnasiala utbudet. Ansvaret för den gym- nasiala utbildningen är i dag delat. Staten sätter upp ramar men inom dessa har kommunerna ett stort utrymme att avgöra hur verksam- heten ska utformas och bedrivas.
Vad gäller gymnasieskolan beslutar staten om vilka nationella pro- gram och inriktningar som ska finnas, medan kommunerna beslutar om vilka utbildningar de ska erbjuda. När det gäller så kallade särskilda varianter och riksrekrytering krävs dock beslut från Skolverket. Det är således redan i dag ett samspel mellan stat och kommun när det gäller utbildningsutbudet. Kommunerna ansvarar för att ungdomar i kommunen har tillgång till utbildning i gymnasieskola, men bara omkring hälften av eleverna går i en gymnasieskola som elevens hem- kommun är huvudman för. Det betyder att kommunernas utbud också påverkas av beslut från angränsande kommuner och enskilda huvud- män. Kommunernas beslut om utbud påverkas alltså av både statliga beslut och av beslut som fattas av andra kommuner och enskilda huvudmän.
Även för komvux och särvux är ansvaret för utbudet av utbild- ning på gymnasial nivå i dag delat mellan kommunerna och staten. Staten reglerar bl.a. vilka typer av kurser som får anordnas och vilket ansvar kommunerna har att erbjuda utbildning. Kommunerna har frihet att besluta om utbudet, men ska sträva efter att erbjuda utbild- ning som svarar mot efterfrågan och behov. Samspelet om utbudet mellan stat och kommun har stärkts sedan statsbidraget för regional yrkesinriktad vuxenutbildning infördes. Statsbidraget förbättrar kom- munernas möjlighet att utöka volymerna av yrkesutbildning på gym- nasial nivå, men det är samtidigt omgärdat av statliga regleringar för hur utbudet av sådan utbildning ska tas fram. För denna del av yrkes- utbildningen påverkas kommunerna dessutom av regleringar om sam- verkan mellan minst tre kommuner för att kunna ta del av stats- bidraget. Således påverkas även kommunernas utbud av framför allt
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
yrkesutbildning i komvux och särvux av statens och andra kommu- ners beslut.
Att värna den kommunala självstyrelsen är en naturlig utgångs- punkt för utredningen. Samtidigt uppfattar utredningen att uppdraget inbegriper att överväga om det finns anledning att förskjuta balans- punkten mellan staten och kommunerna när det gäller det gemen- samma ansvaret för vilket utbildningsutbud som ska erbjudas ung- domar och vuxna.
För det tredje handlar det om avvägningen mellan de enskilda huvudmännens frihet att själva välja vilka utbildningar de vill anordna och det allmännas intresse av att det utbud som erbjuds svarar mot både elevers och samhällets behov på både kort och lång sikt.
De fristående gymnasieskolorna är i dag en stor och självklar del av den svenska gymnasieskolan och utredningen har fått i uppdrag att se över ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar av ansvarsfördelningen vid planering och dimensionering. En viktig ut- gångspunkt för utredningens arbete har varit att så långt möjligt skapa likvärdiga förutsättningar och villkor för kommunala och enskilda huvudmän även i denna del av uppdraget. Men villkoren och förut- sättningarna skiljer sig åt mellan de olika huvudmannatyperna vilket gör att det kan finnas behov av att anpassa regelverket efter de olika förutsättningarna. Till skillnad från de enskilda huvudmännen har kommunerna det allsidiga utbildningsuppdraget enligt skollagen (2010:800) att uppfylla. Även här handlar det om en avvägning mellan behovet av en ändamålsenlig planering och dimensionering och de enskilda huvudmännens friutrymme.
Förslag som kan genomföras relativt snabbt utan stora systemförändringar
Utredningen konstaterar att stora systemreformer tar lång tid att genomföra. Samtidigt behöver antalet platser i gymnasieskolan byggas ut snabbt och det finns ett stort behov av effektivisering för att bättre använda de resurser som samhället avsätter för utbildning. Den dramatiska krisen på grund av coronaviruset som briserat under utredningens arbete visar också på nödvändigheten av att stärka vuxen- utbildningens roll för omställning i arbetslivet. Mot den bakgrunden har utredningen närmat sig uppdraget med ambitionen att hitta lös- ningar som snabbt kan genomföras och ge resultat, samtidigt som de
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
bygger på principer som kan ligga till grund för en långsiktigt hållbar modell för planering och dimensionering.
Fokus på planering och dimensionering – inte en översyn av utbildningarnas innehåll
Förbättrad kompetensförsörjning och ökad genomströmning påver- kas av ungdomars och vuxnas val av utbildning. Utbildningars inne- håll har betydelse för deras attraktionskraft och därmed hur eleverna väljer. Ett exempel på detta är det minskade intresset för gymnasie- skolans yrkesutbildningar efter reformen 2011.
I mars 2015 fick en särskild utredare i uppdrag att bl.a. analysera och föreslå åtgärder för att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gym- nasieutbildning samt att göra en översyn av innehållet och vid behov föreslå justeringar av gymnasieskolans utbildningar (dir. 2015:31). Utgångspunkten skulle bl.a. vara efterfrågan på arbetsmarknaden, elevernas val och huvudmannens förutsättningar att enskilt eller i samverkan erbjuda ett allsidigt utbud av utbildningar. Utredningens betänkande överlämnades till regeringen i mars 2016.3 Flera av utred- ningens förslag har realiserats, bl.a. beslutade regeringen om föränd- ringar av innehållet på flera nationella program i december 2019, dvs. samtidigt som vi utreder en regionalt baserad modell för planering och dimensionering.
Direktiven för vår utredning pekar tydligt ut just planering och dimensionering av utbildning och som framgått ovan presenterades en innehållsmässig översyn av de nationella programmen i betänkandet En attraktiv gymnasieskola för alla, därför har vi inte utrett utbild- ningarnas innehåll. Under utredningens arbete har vi dock tagit del av många synpunkter och önskemål rörande förändringar av fram- för allt gymnasieskolans utbildningar. I kapitel 6 (avsnitt 6.1.9) gör utredningen därför vissa bedömningar vad gäller behov av fortsatt utredning av utbildningarnas innehåll och utformning.
3SOU 2016:77 En gymnasieutbildning för alla.
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
Ett särskilt intresse riktas mot yrkesutbildning på gymnasial nivå för vuxna
Utredningens uppdrag omfattar utbildning på gymnasial nivå. Då utredningens uppdrag i stort syftar till att bl.a. trygga den regionala och nationella kompetensförsörjningen, effektivisera resursutnytt- jandet och förbättra tillgången till ett allsidigt brett utbud av utbild- ningar av hög kvalitet, har utredningen valt att fokusera på den yrkes- inriktade utbildningen inom komvux och särvux. Det blir samtidigt en naturlig utgångspunkt för att koppla ihop utredningens förslag med förslagen i regeringens proposition 2019/20:105 Komvux för stärkt kompetensförsörjning. Förslagen i prop. 2109/20:105 syftar bl.a. till att komvux i högre grad ska bidra till arbetslivets behov av kom- petens och bättre möta vuxnas behov av utbildning i olika skeden av livet. Bl.a. föreslår regeringen att de övergripande målen med utbild- ningen ska kompletteras så att det framgår att utbildningen även ska utgöra en bas för den nationella och regionala kompetensförsörj- ningen till arbetslivet och ge en god grund för elevernas fortsatta utbildning. Vidare föreslås att prioriteringsregeln inom komvux ska ändras så att de med störst behov av utbildning prioriteras. Detta innebär att inte bara de med minst utbildning utan även bl.a. arbets- lösa och vuxna i behov av yrkesväxling ska prioriteras vid urval till utbildningen.
Det finns även andra aspekter som påverkat de utgångspunkter som utredningen utgått från, t.ex. att komvux och särvux är kursutfor- made, att det i dag är huvudmannen som beslutar om vilka nationella kurser som ska erbjudas och hur stor volym eller antal platser dessa kurser ska omfatta samt att det i dag redan finns en relativt omfatt- ande rätt till utbildning i komvux på gymnasial nivå, i syfte att uppnå behörighet till högre utbildning. Ytterligare en viktig utgångspunkt för utredningen har varit att komvux och särvux ska kunna bibehålla flexibilitet i form av snabba omställningar av utbud beroende på förändrade omvärldsfaktorer, och att det fortsatt ska vara möjligt att parallellt kunna studera på flera olika nivåer inom skolformerna.
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
När det finns rätt till utbildning på gymnasial nivå
Kommunerna ska tillhandahålla komvux och varje kommun ska erbjuda utbildning på gymnasial nivå. Hemkommunen har dessutom ett ansvar för att de som enligt skollagen har rätt att delta i komvux på gymnasial nivå i syfte att uppnå grundläggande eller särskild behörighet till högskoleutbildning eller yrkeshögskolan och för att uppfylla krav på särskilda kunskaper för utbildning inom yrkeshög- skolan, och önskar delta i den, också får det. Därutöver ska kommu- nerna sträva efter att erbjuda komvux på gymnasial nivå som svarar mot efterfrågan och behov. Motsvarande rättighetslagstiftning finns inte för utbildning i särvux på gymnasial nivå.
När det gäller rättighetsbaserad utbildning i komvux på gymna- sial nivå behöver kommunerna vara följsamma med att planerna och dimensionera utbildning så att de klarar att uppfylla lagkraven. Ut- redningen menar att då det redan finns en lagstadgad rätt till utbild- ning i syfte att uppnå behörighet till högre utbildning, ofta i form av allmänteoretiska kurser, så skulle regional planering och dimensio- nering av all utbildning i komvux på gymnasial nivå inte få effekt, med utgångspunkt i utredningens direktiv. Därför har utredningen valt att fokusera på yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå.
När det finns möjlighet till utbildning på gymnasial nivå
När det gäller bestämmelsen om att kommunerna utöver rättighets- baserad utbildning ska sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov är de friare i planeringen av sitt utbud av utbildning. Här behöver de inte ovillkorligen erbjuda specifik utbild- ning. Yrkesutbildning kan vara en del av den rättighetsbaserade ut- bildningen för elever vars mål är grundläggande behörighet, men inte nödvändigtvis. Yrkesutbildning kan också syfta till att uppnå särskilda kunskaper för utbildning inom yrkeshögskolan. När yrkesutbildning erbjuds på gymnasial nivå är syftet dock i stor omfattning att stärka individers ställning i arbetslivet. Men det saknas en rätt att delta i yrkes- utbildning på gymnasial nivå i syfte att stärka sin ställning i arbets- livet. Yrkesutbildning på gymnasial nivå har också under ett antal år ökat i omfattning, inte minst beroende på statliga satsningar med det riktade statsbidraget enligt förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux).
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
När utredningen tar sig an uppdraget riktas fokus mot den utbild- ning där det finns förutsättningar för en regional planering och dimen- sionering, dvs. den utbildning som är friare reglerad när det gäller vilket utbud av utbildning som ska erbjudas. Eftersom yrkesutbild- ning är en så pass stor del av den utbildning som är friare reglerad när det gäller vilket utbud som ska erbjudas väljer utredningen därför att särskilt fokusera på dessa utbildningar. Sådana utbildningar får också en särskilt stor betydelse för utredningens syften om att bl.a. trygga den regionala och nationella kompetensförsörjningen, effek- tivisera resursutnyttjandet och förbättra tillgången till ett allsidigt brett utbud av utbildningar av hög kvalitet.
Kommunernas samverkan
Komvux och särvux saknar i stor utsträckning regleringar om kom- munal samverkan när det gäller utbud av utbildning. Skyldigheten att erbjuda och tillhandahålla utbildning ligger på kommunerna. Av- saknaden av regleringar för samverkan innebär inte att sådan sam- verkan inte förekommer. Det finns en hel del kommuner som på olika sätt har en relativt lång samverkanstradition men det är inte i någon större omfattning en regional fråga utan fortfarande är utbudet av komvux och särvux en kommunal angelägenhet. Den samverkan som numera är absolut vanligast berör statsbidraget för regionalt yrkes- vux, där en av förutsättningarna för att få statsbidrag är att minst tre kommuner ansöker gemensamt i syfte att öka utbildningsutbudet för enskilda och tillgodose behoven på hela arbetsmarknaden i de samverkande kommunerna. Eftersom utredningen valt att särskilt undersöka förutsättningarna för att bedriva yrkesutbildning faller det sig naturligt att analysera förutsättningarna för kommunal samver- kan beträffande dessa utbildningar, även den del som finansieras med riktade statsbidrag ingår i utredningens fördjupade intresse.
Att kunna kombinera olika delar av vuxenutbildningen
Både komvux och särvux ska utformas så att den enskildes studier inom någon av dessa skolformer kan kombineras med studier inom vuxenutbildningens andra skolformer. Komvux i svenska för invand- rare (sfi) ska utformas så att den enskildes studier kan kombineras
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
med studier inom andra skolformer inom skolväsendet. För effekti- viteten i utbildningssystemet är det avgörande att sådan samordning kan fungera smidigt. Utredningen har därför i uppdrag att överväga och vid behov föreslå hur en planering och dimensionering av gym- nasial utbildning kan samordnas med annan utbildning, t.ex. sfi.
Med utgångspunkt i utredningens direktiv har utredningen valt att fokusera på yrkesutbildning på gymnasial nivå, där möjligheten till sådana kombinationer är viktig för att kunna tillgängliggöra yrkes- utbildning för fler individer i komvux målgrupp. Detta gäller inte minst möjligheten att kombinera yrkesutbildning med sfi, svenska som andraspråk och andra språkstödjande insatser. Att även kombi- nera yrkesutbildning med andra delar av komvux utbud behöver fort- satt vara möjligt.
2.3Hur utredningen valt att arbeta
Utredningens samråd
Utredningen har genomfört elva möten med en expertgrupp med representanter från berörda departement inom regeringskansliet, berörda myndigheter samt Friskolornas riksförbund. Utredningen har även genomfört nio möten med en parlamentarisk referensgrupp med företrädare för samtliga riksdagspartier. Utredningen har även träffat företrädare för branscher och företrädare för LO och Svenskt Näringsliv. Arbetsgivare inom vissa sektorer har intervjuats. Utred- ningen har vidare genomfört flera möten med lärar- och elevorgani- sationer för att ta del av deras perspektiv på planering och dimensio- nering. Utredaren har haft överläggningar med generaldirektörerna för Statens Skolverk och Skolinspektionen. Möten med analytiker vid Arbetsförmedlingen, SCB, Tillväxtverket och Myndigheten för yrkeshögskolan har genomförts för att bl.a. diskutera arbetsmark- nadsprognoser. Utöver detta har utredningen träffat företrädare för kommunala och enskilda huvudmän, branschorganisationen Vuxen- utbildning i Samverkan (ViS) samt företrädare för regionala organi- sationer, Sveriges Kommuner och Regioner samt Friskolornas riksför- bund. Utredningen har träffat företrädare för Autism- och aspberger- förbundet samt företrädare för Riksförbundet FUB (intresseorganisa- tion för personer med utvecklingsstörning). Ett antal utredningar med anknytning till utredningens uppdrag har pågått parallellt och
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
SOU 2020:33 |
utredningen har haft flera avstämningar dessa utredningar, t.ex. Arbetsmarknadsutredningen (A 2016:03), Betygsutredningen 2018 (U 2018:03), Delegationen för unga och nyanlända till arbete (A 2014:06), Delegationen mot segregation (2017:1085) Kommun- utredningen (Fi 2017:02), Komvuxutredningen (U 2017:01), Skol- myndighetsutredning (U 2017:04 2017), Stärkt kvalitet och likvär- dighet inom komvux för elever med svenska som andraspråk, KLIVA (U 2018:06 ), Utredningen om en mer likvärdig skola (U 2018:05 ), Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning (U 2017:10) och Valideringsdelegationen (U 2015:10).
En analys av de problem som utredningen syftar till att lösa
Av utredningens direktiv framgår att det finns flera syften med utred- ningen, bl.a. att trygga den regionala och nationella kompetensför- sörjningen, effektivisera resursutnyttjandet och förbättra tillgången till ett allsidigt brett utbud av utbildningar av hög kvalitet. Syftet är även att främja en likvärdig utbildning och minska segregationen inom gymnasieskolan. Utredningen valde tidigt att göra en analys av olika problem som kan knytas till dessa syften. Analysen låg till grund för en promemoria som diskuterades med utredningens expertgrupp, den parlamentariska referensgruppen och berörda myndigheter. Utred- ningen diskuterade även problembeskrivningen med huvudmän vid flera olika möten. I betänkandet återfinns delar av problembeskriv- ningen i kapitel 3.
Hur går planering och dimensionering till i praktiken
Ett av utredningens huvuduppdrag har varit att föreslå en regionalt baserad modell för planering och dimensionering. Av direktivet framgår att utredningens förslag i denna del ska utgå ifrån en analys av hur regional samverkan om och planering av gymnasial utbildning fungerar i dag och vilka brister som finns, samt om det finns andra hinder än brister i samverkan och planering som motverkar en ända- målsenlig planering och dimensionering. Utredningen valde att genom- föra en fallstudie i flera olika regioner. Utredningen har bl.a. samlat in samverkansavtal där sådana finns och genomfört intervjuer med företrädare för kommunala och enskilda huvudmän, rektorer, regio-
SOU 2020:33 |
Utredningens uppdrag, utgångspunkter och arbetssätt |
nala samordnare m.fl. Valet att samla information via intervjuer gör att fallstudien får en kvalitativ karaktär och enskilda svar kan avspegla specifika lokala förutsättningar. Det är därmed inte möjligt att dra generella slutsatser som är giltiga för alla kommuner och enskilda huvudmän. De övergripande slutsatserna från fallstudien har dock utredningen diskuterat med ett stort antal huvudmän vid olika möten och workshops för att på så sätt få centrala iakttagelser bekräftade eller motsagda. Arbetet med fallstudien redovisas närmare i bilaga 3 och resultatet har även använts som underlag för beskrivningarna av planering och dimensionering i kapitel 4.
Registerstatistik och enkäter
Utöver utredningens fallstudie om planering och dimensionering i praktiken har utredningen baserat sina slutsatser på flera olika empi- riska underlag som samlats in under utredningstiden. Bland dessa finns två enkätundersökningar riktade till kommuner. En enkät be- handlade resursfördelning i gymnasieskolan och den andra kommu- nalt inackorderingsstöd.
För att bredda kunskapsunderlaget om utbildningarnas koppling till kompetensförsörjningen samt resursfördelningen i gymnasieskolan har utredningen upprättat ett individregister bestående av variabler från register hos Statistiska centralbyrån (SCB). Med hjälp av dessa register har utredningen kunnat utföra egna analyser med ett rikt kvan- titativt material.
Mer information om utredningens empiriska material återfinns i bilaga 3.
3 Analys av utredningens syften
I detta kapitel ges en beskrivning av dagens situation och huvud- sakliga problem som noterats inom de områden som utredningens förslag ska bidra till att förbättra: individernas tillgång till ett allsidigt brett utbud av utbildning, arbetsmarknadens kompetensbehov, lik- värdighet och motverkande av segregation i gymnasieskolan samt ett effektivt resursutnyttjande. De respektive områdena behandlas i var sitt avsnitt, avsnitten 3.1–3.4. Kapitlet avslutas med utredningens sammanfattande observationer utifrån beskrivningen.
3.1Elevernas tillgång till ett allsidigt brett utbud av gymnasial utbildning i skolväsendet
Enligt skollagen (2010:800) ska alla ha lika tillgång till utbildning i skol- väsendet, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekono- miska förhållanden.1 Elevernas tillgång till utbudet av utbildning kan ses ur olika perspektiv. Tonvikten i detta kapitel ligger på tillgången ur ett geografiskt perspektiv.
3.1.1Tillgången till nationella program i gymnasieskolan förbättras av samverkan
Utredningen har studerat utbudet i gymnasieskolan bl.a. genom att följa utvecklingen över tid i statistik. Några av slutsatserna är att de nationella programmen i gymnasieskolan är relativt väl spridda geo- grafiskt. Tillgängligheten på programnivå har också förbättrats över ett lite längre tidsperspektiv. På inriktningsnivå är dock utbudet mycket olika i olika delar av landet och det förekommer oftare att
1Om inte annat följer av särskilda bestämmelser i skollagen, jfr 1 kap. 8 § skollagen.
105
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
elever som inte är behöriga till nationella program är mer beroende av vad hemkommunen själva anordnar då samverkan om att erbjuda in- troduktionsprogram inte är lika vanligt som för de nationella pro- grammen.
I början av denna beskrivning går vi igenom gymnasieskolans ut- bud och beskriver vilka som får anordna utbildningarna, vem som bär det ansvaret för att ungdomarnas har tillgång till ett allsidigt utbud.2 Därefter beskrivs ungdomarnas tillgång till utbudet av program i gymnasieskolan och hur ungdomarna ser på valet av gymnasieutbild- ning samt vilka faktorer som påverkar hur ungdomar väljer program.
Staten bestämmer vilka utbildningar som ska finnas
Riksdagen föreskriver i skollagen vilka de nationella programmen är och regeringen föreskriver i gymnasieförordningen (2010:2039) vilka de nationella inriktningarna är. Utbildningen i gymnasieskolan består av nationella program som är yrkesprogram eller högskoleförbered- ande program. I gymnasieskolan finns också utbildning i form av introduktionsprogram och vidareutbildning i form av ett fjärde tek- niskt år.3 Gymnasieskolan utgörs i dag av 18 nationella program med sammanlagt 60 programinriktningar och 4 introduktionsprogram. Det finns även särskilda varianter inom ramen för de nationella program- men och riksrekryterande utbildningar som avviker från de nationella programmen med egna examensmål.4 Vid sidan av gymnasieskolan finns även den internationella utbildningen International Baccalau- reate (IB).5 På introduktionsprogrammen går de elever som inte är behöriga till de nationella programmen. De nationella programmen består av 6 högskoleförberedande program och 12 yrkesprogram. Pro- grammen skiljer sig i hög grad åt i storlek och i hur stor andel kvinnor och män som går på programmet.
Läsåret 2018/19 gick totalt 300 500 elever på ett nationellt pro- gram se figur 3.1. Av dessa gick 67 procent på ett högskoleförbered-
2Utredningens samlade redogörelser för hur planering och dimensionering av gymnasial utbild- ning fungerar finns i kapitel 4.
315 kap. 7 § skollagen.
416 kap. 7 § och 17 kap. 2 § skollagen. Vilka de nationella programmen är framgår av bilaga 1 till skollagen. De nationella inriktningarna på de nationella programmen framgår av bilaga 1 till gymnasieförordningen.
5Jfr 29 kap. 17 § skollagen. Ett litet antal ungdomar studerar även vid internationella skolor på gymnasienivå i Sverige. Internationella skolor utgör en särskild utbildningsform utanför skol- väsendet som regleras i 24 kap. skollagen.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
ande program och 33 procent på ett yrkesprogram. De fem stora hög- skoleförberedande programmen är samhällsvetenskapsprogrammet (19 procent), naturvetenskapsprogrammet (15 procent), ekonomi- programmet (15 procent), teknikprogrammet (10 procent) och este- tiska programmet (7 procent). På det humanistiska programmet går endast en mycket liten andel av eleverna (en knapp procent).
Yrkesprogrammen är fler men generellt mindre. På det största av yrkesprogrammen, el- och energiprogrammet, gick 5 procent av ele- verna på nationella program. De flesta av yrkesprogrammen har stora obalanser i könsfördelningen. Det är en stark överrepresentation av män på de största yrkesprogrammen: el- och energiprogrammet, bygg- och anläggningsprogrammet respektive fordons- och trans- portprogrammet. Detsamma gäller för VVS- och fastighetsprogram- met respektive industritekniska programmet. Programmen med en överrepresentation av kvinnor är vård- och omsorgsprogrammet, hotell- och turismprogrammet, naturbruksprogrammet, barn- och fritidsprogrammet respektive hantverksprogrammet. På handels- och administrationsprogrammet och restaurang och livsmedelsprogram- met går ungefär lika många kvinnor som män.
Könsfördelningen är generellt jämnare på de högskoleförberedande programmen. Men det är en viss överrepresentation av kvinnor på samhällsvetenskapsprogrammet, estetiska programmet och humanis- tiska programmet. På teknikprogrammet är männen i kraftig majoritet.
Cirka 51 800 elever gick på ett introduktionsprogram läsåret 2018/19. De flesta, 44 procent, gick på språkintroduktion. Näst största program var individuellt alternativ (20 procent). Därefter följde yrkes- introduktion (16 procent) och programinriktat individuellt val (14 procent). Minst antal hade preparandutbildning och detta pro- gram gjordes om inför läsåret 2019/20 tillsammans med program- inriktat val till programmet som sedan dess heter programinriktat val.6
Det finns en majoritet bestående av män på samtliga introduk- tionsprogram. Störst är könsskillnaden på språkintroduktion där an- delen män är 72 procent.7
6Ändringarna (infördes i skollagen genom SFS 2018:749) trädde i kraft den 1 juli 2018 och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 30 juni 2019.
7Skolverket (2019), Uppföljning av gymnasieskolan 2019. Rapport 480.
Analys av utredningens syftenSOU 2020:33
Figur 3.1 |
Antal elever per program, uppdelat efter kön |
|
|
|
|
|
Elever hösten 2018 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Samhällsvetenskap |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ekonomi |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Naturvetenskap |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Teknik |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Estetiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
International Baccalaureate |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Humanistiska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
El och energi |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Bygg och anläggning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Fordon och transport |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Vård och omsorg |
|
|
|
|
|
|
|
Kvinnor |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Barn och fritid |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Handel och administration |
|
|
|
|
|
|
|
Män |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Naturbruk |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hantverk |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Restaurang och livsmedel |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Industritekniska |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
VVS och fastighet |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hotell och turism |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Riksrekryterande utbildningar |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Språkintroduktion |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Individuellt alternativ |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Yrkesintroduktion |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Programinriktat individuellt val |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Preparandutbildning |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
10 000 |
20 000 |
30 000 |
40 000 |
50 000 |
60 000 |
Anm.: International baccalaureate är inte ett nationellt program men ingår i den officiella statistikens redovisning av högskoleförberedande program. På samma sätt ingår även riksrekryterande utbildningar med egna examensmål i redovisningen av yrkesprogrammen.
Källa: Skolverket.
Kommuner, regioner och enskilda huvudmän får anordna gymnasieutbildning
Kommuner, regioner och enskilda får anordna gymnasieutbildning, dvs. vara huvudmän för gymnasieskolor.8 Som huvudmän ansvarar de alla för att utbildningen genomförs enligt skollagen och andra för- fattningar.9 Förutsättningarna och villkoren skiljer sig dock åt i vissa avseenden.
82 kap. 2, 3 och 5 §§ skollagen.
92 kap. 8 § skollagen.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
En kommunal huvudman har rätt att anordna vilka program den vill och med det antal platser den önskar. En region har rätt att an- ordna utbildningar på nationella program som avser naturbruk eller omvårdnad. Efter överenskommelse med en kommun får regionen även anordna utbildning på andra nationella program.10 Enskilda huvudmän får anordna gymnasieutbildning först efter att de har blivit godkända som enskilda huvudmän av Skolinspektionen.11 Godkän- nandet avser en viss utbildning vid en viss skolenhet men antalet platser är upp till den enskilda huvudmannen att bestämma. En huvudman kan driva en eller flera gymnasieskolor.
Hemkommunen ansvarar för att eleverna erbjuds ett allsidigt urval av program och inriktningar
Det är elevens hemkommun som ansvarar för att alla ungdomar som är behöriga till nationella program erbjuds ett allsidigt urval av natio- nella program och inriktningar.12 Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt det är möjligt anpassas med hän- syn till ungdomarnas önskemål.13 Hemkommunen ansvarar också för att alla ungdomar som är behöriga till introduktionsprogrammen programinriktat val, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion erbjuds dessa program. Erbjudandet om program- inriktat val ska avse utbildningar som är inriktade mot ett allsidigt urval av de nationella program som kommunen anordnar eller erbjuder genom samverkansavtal.14
Kommunernas skyldighet att erbjuda gymnasieutbildning kan upp- fyllas antingen i egen regi eller genom samverkansavtal med annan kommun eller region. Hemkommunen ska i första hand ta emot de sökande som är hemmahörande i kommunen eller inom samverkans- området för utbildningen. Ungdomar kan även söka till en fristående gymnasieskola i eller utanför hemkommunen. Läsåret 2018/19 gick 50 procent av eleverna i den egna hemkommunens gymnasieskolor, 21 procent i en annan kommunal gymnasieskola och 28 procent i en fristående skola.
1015 kap. 31 § skollagen.
112 kap. 5 § skollagen.
1216 kap. 42 § skollagen.
1315 kap. 30 § skollagen.
1417 kap. 16 § skollagen.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Många förhållanden påverkar utbudet och regionala och lokala variationer är vanliga
Det finns många faktorer som kan spela in när det gäller hur utbild- ningsutbudet skapas och vidmakthålls i gymnasieskolan.
Möjligheterna att erbjuda ett allsidigt utbud av utbildning i gym- nasieskolan skiljer sig åt mellan kommunerna. Kommunernas storlek och deras underlag samt geografiska förutsättningar ger olika möjlig- heter att erbjuda ett brett gymnasieutbud i egen regi.15 Tillgången till lärare och andra resurser kan också påverka möjligheten att erbjuda ett brett utbud. Flera kommuner använder skollagens möjlighet att bredda utbudet genom att samverka med varandra. De kommunala skolhuvudmännen behöver genom detta ta hänsyn till elevers rörlig- het, inte bara inom den egna kommunen utan också i kringliggande kommuner.16
Elevernas önskemål om gymnasieutbildning har stor betydelse för gymnasieutbudet, inte bara för att skollagen anger att kommunerna ska dimensionera utbildningen efter detta. Elevernas intresse för en viss utbildning på en ort är också en förutsättning för att enskild huvudman ska få tillstånd att anordna utbildningen.
Hur eleverna väljer får ekonomiska konsekvenser. Deras val på- verkar skolhuvudmännens finansiering av utbildningen och hemkom- munernas kostnader. Detta bidrar till att det också förekommer kon- kurrens om eleverna vilket förstärker skolhuvudmännens strävan att erbjuda de gymnasieutbildningarna man tror att eleverna kommer att fortsätta efterfråga.
Innebörden av tillgång till ett allsidigt urval är oklar
Enligt utredningens direktiv behöver elevernas tillgång till ett all- sidigt utbud förbättras. Enligt skollagen ska eleverna erbjudas ett all- sidigt urval av nationella program och nationella inriktningar. Vad som menas med allsidigt urval är inte närmare preciserat. När bestämmel- sen om allsidigt urval infördes i början av 1990-talet angav regeringen i förarbetena att allsidigt urval skulle kunna innebära att mer än hälf- ten av programmen finns med i utbudet.17 Men regeringen menade
15SOU 2016:77 En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och full- följa en gymnasieutbildning.
16Skolverket (2010), Konkurrensen om eleverna Rapport 346.
17Prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
att i stora delar av landet skulle alla program kunna anordnas av kommunerna genom väl sammanhållna samverkansområden. Det finns alltså visst tolkningsutrymme när det gäller kommunernas skyl- dighet att erbjuda ett allsidigt urval av gymnasieutbildning.
Regeringen skrev vidare att anpassningen efter elevernas önske- mål skulle begränsas av huvudregeln om erbjudandet av ett allsidigt urval av nationella program.18 Särskilt när det gällde huvudsakligen yrkesförberedande program menade regeringen att tillfälliga ström- ningar mot ett visst yrkesområde inte skulle få leda till att utbild- ningar för andra nationellt sett stora yrkesområden försummades i en kommuns sammansättning av utbildningsutbudet. Det kan tolkas som att kommunerna har ett ansvar för att erbjuda ett brett utbud även om det finns ett svagt intresse för vissa utbildningar.
Utredningen bedömer att tillgång till en viss utbildning inte nöd- vändigtvis betyda att programmet eller inriktningen måste finnas i elevens hemkommun. Men utbildningen behöver finnas att söka inom ett för eleven rimligt avstånd och med skälig restid. Tillgång handlar inte heller bara om att programmet och inriktningen erbjuds, efter- som även antalet platser ska anpassas efter elevernas önskemål.
Elever väljer program och i vissa fall inriktning inför år ett. För många elever är även valet av skola viktigt, men det är inte en aspekt som anges i skollagens skrivningar om tillgången till studievägarna.
Elevernas tillgång till nationella program och inriktningar i skolpendlingsområden
Ett sätt att beskriva elevernas tillgång till gymnasieskolans utbild- ningar är att beskriva utbudet baserat på Skolverkets indelning i pend- lingsområden19, dvs. områden inom vilka eleverna i dagsläget pendlar mellan hem och skola. Tillgången till utbildningen handlar då om att den antingen finns i elevens hemkommun eller i annan kommun inom pendlingsavstånd från hemmet. Utifrån denna indelning framgår av elevstatistiken vilka utbildningar som bedrivs i respektive pendlings- område.
18Prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper.
19Uppdaterad indelning av kommuner i av skolpendlingsområden har Skolverket bistått utred- ningen med. Utredningen använder samma pendlingsområden i Skolverket (2018), Uppföljning av gymnasieskolan. Ramverket för analyser genom skolpendlingsområden kommer ursprung- ligen från Skolverket (2011), Skolmarknadens geografi. Metoden är anpassad från SCB:s metoder för att definiera lokala arbetsmarknadsområden.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Det finns begränsningar med detta. Skillnaderna i antalet program och inriktningar mellan olika skolpendlingsområden behöver inte bero på kommunernas faktiska erbjudande, utan kan delvis vara en bild av att eleverna i vissa kommuner är mer benägna eller har bättre möjligheter att pendla till en utbildning jämfört med elever i andra kommuner.
Med detta förbehåll är utbudet på programnivå relativt väl för- delat över landet enligt uppdelningen i 76 skolpendlingsområden, med undantag från de minsta programmen. Cirka tre fjärdedelar av ele- verna i grundskolans årskurs nio har inför sitt gymnasieval tillgång till samtliga av gymnasieskolans nationella program inom pendlings- området. Bilden stämmer väl med Skolinspektionens iakttagelse av att även de små kommunerna kan erbjuda ett utbud av de flesta nationella programmen genom samverkan med andra kommuner.20 Skolinspektionen konstaterar dock att detta erbjudna utbud i många fall bygger på elevernas vilja att pendla långt eller till och med flytta.
Sett över tid har skillnaderna mellan skolpendlingsområdena minskat något, se figur 3.2. Det är något färre skolpendlingsområden som har 16–18 nationella program och ett något mindre antal som har färre program. Efter 2015 har förändringarna varit mycket små.
20Skolinspektionen (2018), Kommunernas styrning av gymnasieskolan. Där presenterar Skol- inspektionen av en kvalitetsgranskning i 30 kommuner.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Figur 3.2 Antal nationella program (med registrerade elever) per skolpendlingsområde 2011–2018
Antal pendlingsområden
60
50
40
30
20
10
0 |
|
|
|
|
|
|
|
2011 |
2012 |
2013 |
2014 |
2015 |
2016 |
2017 |
2018 |
Källa: Registeruppgifter från SCB, egna beräkningar.
Utbudet av inriktningar är mer begränsat och har minskat för vissa små inriktningar
De nationella programmen har mellan två och fem inriktningar var, utom vård- och omsorgsprogrammet som saknar inriktningar.21 Ele- vernas tillgång till inriktningarna i pendlingsområdena är mer be- gränsad. Det beror på att många utbildningsanordnare endast erbjuder någon eller några av inriktningarna på de program som bedrivs. Bredden i utbudet på inriktningsnivå (år 2018) illustreras i figur 3.3. Utbudet är större i de mer tätbefolkade delarna av landet. I 42 av de 76 pendlingsområdena finns mindre än hälften av antalet program- inriktningar. Dessa begränsningar gäller främst yrkesprogrammen, och i synnerhet vissa inriktningar på dessa program.22 Endast ett pendlingsområde erbjuder alla inriktningar och bara 6 pendlingsom- råden erbjuder 53–60 inriktningar.
21Från och med juli 2021 gäller detta även hotell- och turismprogrammet vars inriktningar slås samman.
22På de flesta program finns det flera yrkesutgångar, dvs. specialiseringar mot ett visst yrke. Det saknas nationell statistik om utbudet på yrkesutgångsnivå.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Figur 3.3 Antal inriktningar med registrerade elever per skolpendlingsområde hösten 2018
Anm.: Pendlingsområdena har grupperats i femtedelar (kvintiler) efter antalet inri ktningar som bedrivs. Särskilda varianter är ej medräknade. Kartbilden speglar områden enligt huvudsakliga pendlingsströmmar. Områdenas avgränsning påverkas därför starkt av hur eleverna reser i dagsläget.
Källa: Skolverket och egna bearbetningar.
På de högskoleförberedande programmen är utbudet generellt väl tillgodosett även på inriktningsnivå. Men det finns inriktningar som har fått mindre utbrett utbud sedan 2011. Det är ett antal inriktningar inom estetiska programmet samt inriktningen mediekommunikation och information på samhällsvetenskapsprogrammet.23
Bland yrkesprogrammen dominerar vissa inriktningar sina respek- tive program sett till elevantalet, exempelvis VVS, elteknik respektive husbyggnad. Dessa dominerande inriktningar har minskat marginellt sedan 2011, sett till antal skolpendlingsområden där programmen finns. Flera inriktningar, framför allt på yrkesprogrammen, har länge
23På humanistiska programmet, som har en mycket begränsad förekomst i landet, har inrikt- ningen språk minskat.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
haft mycket små elevvolymer och det är framför allt dessa inrikt- ningar som fått en minskad utbredning. Situationen inom VVS- och fastighetsprogrammet kan användas som ett illustrerande exempel. De mindre inriktningarna på detta program – i synnerhet fastighet, men även kyl- och värmepumpsteknik samt ventilationsteknik – har försvunnit från flera pendlingsområden. Oftast handlar det om en utfasning på grund av lågt antal sökande, men i vissa fall kan ned- läggningen bestå i att redan få platser i form av lärlingsutbildning försvunnit helt.
Utbudet beskrivs utifrån utbildningar som faktiskt har kommit till stånd
Det finns inte någon nationell sammanställning av vilka utbildningar och antalet platser på dessa som erbjuds av skolhuvudmännen. Det som redovisas nationellt är vilka utbildningar som de facto kommit till stånd. Den nationella statistiken ger ändå en bra indikation på vilka utbildningar som erbjuds. Men bilden av antalet platser som erbjuds på de olika utbildningarna blir mer osäker.
När utbudet redovisas baserat på antagna elever fångas förekomsten av utbildning upp. Det ska dock poängteras att förekomsten inte innebär att alla behöriga har tillgång till program eftersom det kan finnas fler sökande än platser.
Många program fanns i fler kommuner medan andra fanns i färre kommuner 2018 jämfört med 2005
I avsnitt 3.4 jämförs programutbudet 2018 med det som gällde 2005. Dessa båda år var elevkullarna av likartad storlek och föregicks av perioder av växande elevkullar. Jämförelsen visar att tillgången ökat på många program men minskat på andra.24 Ett antal av de program som är jämförbara före och efter Gy11 finns nuförtiden i fler kom- muner och på fler skolor. Detta gäller yrkesprogrammen mot bygg-, vård- och omsorg, fordon, naturbruk, respektive VVS- och fastighet. Andra program finns i färre kommuner men på fler skolor, vilket visar på en centraliseringstrend där glesbefolkade kommuner lagt ner
24Ett program kan ha funnits i ett pendlingsområde men tillkommit i ytterligare en kommun inom pendlingsområdet. Det betyder att graden av tillgänglighet ökar även om det inte syns i redovisningen per pendlingsområdet. Men att ett program finns på fler skolor i samma kom- mun betyder inte självklart att tillgängligheten ökat. De totala antalet platser kan vara oförändrat.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
utbildningar samtidigt som många nyetableringar av dessa utbildningar skett på större orter. Naturvetenskapsprogrammet, teknikprogrammet och estetiska programmet är exempel på detta.
Utbudet av introduktionsprogram är mer beroende av hemkommunen
Elever som inte är behöriga till nationella program ska erbjudas ut- bildning inom gymnasieskolans introduktionsprogram. Dessa elever möter begränsade möjligheter som exempelvis har att göra med dimen- sionering av antalet platser vid övergången till nationella program, men också större utbudsbegränsningar än elever som är behöriga till nationella program. Erbjudandet om programinriktat val är snävare och inkluderar färre möjligheter gällande t.ex. yrkesområden att ut- bilda sig mot jämfört med eleverna som är behöriga till yrkespro- grammen. Det beror på att dagens samverkansområden inte alltid inkluderar sökbara introduktionsprogram. Detta är ett problem då det ger högre trösklar för tillträde till utbildning för dem som behöver den mest. Eftersom få kommuner anordnar samtliga program och därmed inte heller introduktionsprogram som syftar till att förbereda för dessa, kan utbudet vara mycket begränsat i en enskild kommun om man inte får tillgång till sökbara program genom samverkan. Kartläggningen av samverkan om erbjudande av introduktionsprogram som utredningen gjort visar att flera samverkansområden saknar avtal om att gemensamt erbjuda introduktionsprogram, vilket gör att ele- vernas tillgång till utbildningen inte är likvärdig samt att likvärdig- heten i utbudet alltså i flera regioner är sämre för dessa elever. Vid utredningens kontakter med huvudmän och antagningskanslier har flera gånger en riskbild målats upp där tillgången till både program- inriktat val mot yrkesprogram och yrkesintroduktion sägs vara bero- ende av att det finns ett överskott på platser. I takt med att elevkull- arna nu ökar kraftigt över stora delar av landet kommer kommunerna i första hand att erbjuda utbildning på introduktionsprogram åt sina egna elever. Vilket riskerar försämra de obehöriga elevernas tillgång till dessa program.
Huvudmännen har ansvar och möjlighet att utforma program- men efter lokala behov. I Skolverkets kontakter med huvudmän och skolenheter har dock ofta framkommit en vädjan om stöd och hjälp
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
i detta, man vill ha stöd i styrningen.25 Den utmaning man ser som störst har att göra med dimensioneringen av platser för elever inom programinriktat val. Många skolchefer och rektorer har enligt Skol- verket uttryckt osäkerhet om hur de ska utforma programmet, sök- bart eller inte, samt hur de ska inrymma eleverna i de nationella pro- gram som i dag är fullsatta till platsantalet.
Under läsåret 2018/19 fanns det nationella program i 223 av landets kommuner och introduktionsprogram i 253 kommuner. I 30 kom- muner anordnas alltså endast introduktionsprogram och detsamma gäller även vissa skolenheter i övriga kommuner.26 Med den kom- mande ökningen av elevkullarna ökar sannolikt utnyttjandet av kapa- citeten på de nationella programmen vilket kan leda till att elever som går programinriktat val får svårt att få tillgång till vissa nationella program.
Elevers efterfrågan påverkas av politiska beslut om utbud och utbildningsinnehåll
Efterfrågan på utbildningar påverkas av flera andra faktorer än ut- vecklingen på arbetsmarknaden, och hur arbetsmarknaden förutspås se ut i framtiden. Den stora förskjutning i efterfrågan som skett på enbart ett par år efter reformen 2011, är ett exempel på hur snabbt elevers efterfrågan kan påverkas av politiska beslut. Det går i och för sig inte att med säkerhet avgöra varför intresset för yrkesprogram, efter flera års ökning, kraftigt minskade i samband med reformen 2011. Det går inte att särskilja vad som är effekter av reformens inne- håll, retoriken och den polariserade debatten i samband med refor- men eller helt andra faktorer. Skolverket konstaterar dock att en för- klaring är att en del elever och föräldrar känt en oro över att yrkes- programmen inte skulle ge tillräckligt med generella kunskaper, som behövs för att vara behörig till högre utbildning.27 Skolverket menade också att det är problematiskt att yrkesutbildningar ibland beskrivs som riktade till främst lågpresterande elever. Det faktum att yrkes- programmen efter reformen inte automatiskt innehöll de kurser som krävs för grundläggande behörighet är även en förklaring som flera huvudmän nämnt för utredningen. De snabba förändringarna i elevers
25Skolverket (2019), Uppföljning av gymnasieskolan. Rapport 480.
26Läsåret 2017/18 gällde detta totalt 41 skolenheter med kommunal huvudman.
27Skolverket (2015), Samlad redovisning och analys inom yrkesutbildning, Rapport 427.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
intresse visar på att politiska beslut, kommunikationen om program- men samt utbudsaktörernas agerande kan få stora konsekvenser för elevernas val. De påverkar i sin tur kompetensförsörjningen och i förlängningen även hur utbudet och därmed erbjudandet utvecklas för senare elevkullar.
3.1.2Elevers val och intresse för olika gymnasieprogram påverkar programutbudet – och vice versa
Elevernas val och utbildningsutbudet
Utbildningsutbudet i gymnasieskolan påverkas i hög grad av vilka utbildningar som ungdomarna efterfrågar. Frågan om vad som på- verkar elevernas val blir därmed central. Det finns ett flertal studier som med olika utgångspunkter försökt ta reda på varför elever väljer som de gör. Det är viktigt att komma ihåg att elever skiljer sig åt, de har olika intressen och drivkrafter. Det som har betydelse för en elevgrupp behöver inte ha det för andra.28
Social bakgrund och könsnormer påverkar elevernas val
Forskning om elevernas gymnasieval visar att det är ett par stora krafter som verkar i bakgrunden. Den ena är social reproduktion via föräldrars och kompisars påverkan. Den andra är reproduktion av könsnormer – uppfattningar om vilka val av utbildning och yrken som är lämpliga för män och kvinnor. Gymnasievalet kan också handla om vilka valmöjligheter som elever har mot bakgrund av deras betyg i årskurs 9. Som en följd av betygskonkurrensen kan inte alla elever välja fritt; den reella valfriheten gäller framför allt de elever som har högre betyg.29
Ungdomars sociala bakgrund kan påverka deras bild av vilka utbildningsalternativ som finns att välja bland. Föräldrars utbild- ningsbakgrund lyfts i allmänhet fram som den faktor som har störst
28Thelin (2019), Valfrihetens geografi och rationella gymnasieval – En experimentell studie om elevers preferenser vid val av skola.
29Lund (2006), Marknad och medborgare: elevers valhandlingar i gymnasieutbildningens integ- rations- och differentieringsprocesser.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
betydelse för elevers gymnasieval.30 Elevers benägenhet att välja yrkesinriktade utbildningar respektive utbildningar som är högskole- förberedande har enligt många studier en tydlig koppling till deras föräldrars utbildningsnivå. Detta på så vis att ungdomar som väljer yrkesinriktade utbildningar tenderar att ha föräldrar med kortare for- mell utbildning jämfört med ungdomar som väljer högskoleför- beredande studier. Det framhålls också att elever med föräldrar utan högre utbildning riskerar att missgynnas i valprocessen då de inte har samma resurser att hantera valfrihetens komplexitet.31
I kontexten av det svenska gymnasievalet diskuteras ofta rädslan för att stänga dörrar inför framtiden. Vid övergången till Gy11 syntes en förflyttning där elever med relativt höga meritvärden från grund- skolan och elever med eftergymnasialt utbildade föräldrar, i lägre utsträckning sökte till yrkesprogrammen.32 Inom psykologisk, eko- nomisk och sociologisk forskning finns ett stort forskningsfält om människors beslutsfattande där utfallet visar sig vara förknippat med vilja att undvika risk och osäkerhet. Benägenheten att inte vilja ”stänga dörrar” vid val av utbildning har undersökts inom sociologisk forskning i flera europeiska länder. Sådan forskning i Danmark och Tyskland har funnit att ett riskundvikande beteende ter sig olika beroende på social tillhörighet, och att riskundvikande i detta sam- manhang först och främst är förknippat med strävan efter att uppnå eller att behålla social status.33
Det diskuteras ofta att kamrateffekter påverkar gymnasievalet. Sådana effekter har också påvisats i forskningen. Svensk forskning34 har visat att det är mer sannolikt att man söker högskoleförberedande program om en hög andel av skolkamraterna gör detta. Resultat från samma studie visar samtidigt att sannolikheten att söka sig till en studieförberedande utbildning är lägre om skolkamraternas betyg är höga. Det finns alltså fler olika typer av påverkan från elevens när-
30Lidegran (2009), Utbildningskapital: om hur det alstras, fördelas och förmedlas; Broady & Börjesson (2008), En social karta över gymnasieskolan, Individ – samhälle – lärande, Veten- skapsrådets rapportserie 2:2008; SOU 2006:40: Utbildningens dilemma.
31Se t.ex. Lund (2006), Marknad och medborgare: elevers valhandlingar i gymnasieutbildningens integrations- och differentieringsprocesser.
32SOU 2016:77 Gymnasieutredningen, SCB (2017) Minskat intresse för yrkesprogrammen.
33Breen et al (2014), Deciding under Doubt: A Theory of Risk Aversion, Time Discounting Preferences, and Educational Decision-making, Holm (2006) Relative Risk Aversion and Social Reproduction in Intergenerational Educational Attainment: Application of a Dynamic Discrete Choice Model, Hartlaub (2012) Educational Choice and Risk Aversion: How mportant Is Struc- tural vs. Individual Risk Aversion?
34Rosenqvist, Erik (2018), Two Functions of Peer Influence on Upper-secondary Education Appli- cation Behavior.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
maste omgivning. De elever som påverkas mest av sin omgivning i form av kamraterna på skolan är elever som ligger mitt i betygsfördel- ningen.
Som beskrivits i tidigare avsnitt finns skillnader i hur flickor och pojkar väljer gymnasieutbildning. Detta är framför allt tydligt i valen av yrkesprogram, där pojkar är överrepresenterade i valen av utbild- ning inriktade mot bygg, fordon och el, medan flickor i högre grad söker sig till utbildningar inriktade mot barn, vård och omsorg. En förklaring som förs fram till den ojämna könsfördelningen på många program är uppfattningar om lämpliga yrken för kvinnor respektive män. Det är mer vanligt med avhopp och byte av program bland elever som väljer en utbildning med överrepresentation av det mot- satta könet.35 Flera av de större högskoleförberedande programmen har en jämnare könsfördelning. Även om det finns obalanser även på dessa program är de mindre än obalanserna bland yrkesprogrammen.
Inte alltid tydliga föreställningar om utbildningars nytta för framtiden
I en studie från Skolverket 201336 framhåller intervjuade elever dels att man upplever gymnasievalet som svårt, dels att man gör sitt val utifrån relativt vaga föreställningar om vilken slags utbildning man tror sig kunna ha nytta av i framtiden. Det vanligast angivna motivet är att man väljer en utbildning efter intresse. Man uppger också att man i hög grad påverkas av kompisar, syskon och föräldrar. Av studien framgår att ungdomar ofta väljer bredare högskoleförberedande pro- gram inte nödvändigtvis med konkreta planer på vidare utbildning, utan snarare för att skjuta upp beslutet om framtida verksamhet och för att hålla dörrar öppna inför senare val.
Gymnasieutredningen redogör i sitt slutbetänkande 2016 för några undersökningar som studerat elevers attityder till sitt gymnasieval och till vidare studier i högskolan.37 Den utredningen lyfter fram resultat som visar att elever främst väljer gymnasieprogram utifrån det egna intresset. I andra hand handlar det om att programmet ska ge många valmöjligheter efter examen och i tredje hand handlar det
35Se t.ex. Rosenqvist (2018), Social Influence and Educational Decisions Studies on Peer Influ- ence in Secondary Education, SOU 2009:64, Flickor och pojkar i skolan – hur jämställt är det?
36Skolverket (2013), Det svåra valet. Rapport 394.
37SOU 2016:77 En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och full- följa en gymnasieutbildning.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
om att utbildningen ger de kunskaper man tror sig behöva i fram- tiden.
Ungdomsbarometern drar utifrån sina ungdomsenkäter och fokus- gruppsintervjuer slutsatsen att den vanligaste orsaken till att ung- domar väljer högskoleförberedande program framför yrkesprogram är att de ser framför sig att de ska läsa vidare på högskolan.38 Osäkerhet om högskolebehörigheten anges som den näst vanligaste orsaken till att många ungdomar väljer bort yrkesprogram.
Samtidigt som frågor om behörigheter för vidare studier är ett vanligt svar i ungdomsbarometerns enkätstudier är det också tydligt att många, särskilt bland elever som väljer yrkesprogram, har även utsikterna att få ett jobb efter gymnasieskolan stor betydelse för valet av program för många elever.39 Samtidigt som vissa blivande elever känner sig osäkra på valet och på framtidsutsikterna finns det alltså de som är tydligt målinriktade och har en tydlig bild av vad de ska välja och varför.
Svårt för eleverna att göra välinformerade val
Många studier har dragit slutsatsen att eleverna i grundskolan är dåligt rustade för att göra välinformerade utbildningsval, i meningen att valen kan grundas på vilka möjligheter som olika utbildningar leder till. Ungdomar kan känna sig osäkra inför sitt val av gymnasie- utbildning och är därför i stort behov av vägledning och stöd. Mängden av information kan upplevas som svår att överblicka på grund av det stora och varierande utbudet40 och ungdomar känner inte alltid att de får tillräcklig information om olika utbildningar. En del känner att de gör sina val utan att vara på det klara med vad det kommer att betyda i framtiden.41
De studier som gjorts på området under senare tid42 framhåller relativt samstämmigt att elever i grundskolan många gånger har brist-
38Ungdomsbarometern (2019), Attityder till yrkesprogram.
39Svenskt näringsliv och ungdomsbarometern (2019), Gymnasierapporten 2019.
40Dersch & Loven (2010), Vägen efter grundskolan, i Lundahl (red.), Att bana vägen mot fram- tiden: karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv.
41Skolverket (2012), Börja om på nytt program i gymnasieskolan: statistik och elevröster. Rap- port 376
42Studie- och yrkesvägledning i grund- och gymnasieskolan – en uppföljning. Rapport från riks- dagen. 2017/18: RFR24 2018; Fryshuset (2017) Unga röster. En rapport där unga ger sin syn på framtid, jobb, skola och politik! Skolinspektionen (2013), Studie- och yrkesvägledningen i grund- skolan. Rapport 2013:5.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
fälliga kunskaper om framtidsutsikterna efter olika utbildningar, vad olika yrken innebär och i vilken mån det krävs en särskild utbildning för att kunna få ett visst yrke. Av dessa studier framgår också att få skolor har ett målinriktat arbete för att ge eleverna kunskaper om arbetslivet och arbetsmarknaden och att undervisningen inte uttryck- ligen är utformad för att ge eleverna underlag och kompetens för val av fortsatt utbildning och yrke.
Det är viktigt att alla elever har tillgång till en objektiv och obe- roende vägledning, anpassad och dimensionerad utifrån deras behov. Utredningen har stött på marknadsföring där utbildningar med en svag koppling till arbetsmarknaden ibland motiveras med att utbild- ningen förbereder för en arbetsmarknad som inte finns ännu. Att sådan argumentation förs gentemot ungdomarna i vägledningsinfor- mation eller marknadsföring förefaller riskfyllt givet att inträdes- perioden är ett tillfälle då man har en känslig ställning på arbets- marknaden. Olika undersökningar det senaste decenniet visar också att det finns stora brister och variationer när det gäller tillgång till studie- och yrkesvägledning.43
Skolverket har i en litteratursammanställning redogjort för avhand- lingar, böcker, rapporter och undersökningar som på olika sätt be- handlar hur ungdomar uppfattar gymnasievalet och vilka faktorer som påverkar deras val.44 En bild som framträder är att många elever upplever det som svårt att överblicka all tillgänglig information och att det är svårt att värdera och jämföra olika alternativa utbildnings- vägar. Många upplever också att de saknar kunskaper om hur och var de kan hämta information för att själva kunna granska och ta ställ- ning till frågor som rör den egna framtiden.
En enkät- och intervjustudie som genomfördes av forskare vid Malmö högskola sökte svar på hur elever tänker och agerar inför gymnasievalet.45 Resultaten visar att osäkerheten kring den egna iden- titeten och oron inför framtiden är stor. Författarna menar bl.a. att när utbudet är så omfattande som det är i dag blir följden att de väljer
43Utöver de studier som nämns: Skolverket (2007), Kvalitetsgranskning av studie- och yrkes- orientering i grundskolan. Skolinspektionen (2013), Studie- och yrkesvägledningen i grundskolan. Rapport 2013:5.
44Skolverket (2012), Ungdomars uppfattningar om gymnasievalet.
45Skolverket (2013), Det svåra valet. Elevers val av utbildning på olika slags gymnasie-marknader. Rapport 394.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
utan att vara klara över vad valet innebär. Detta riskerar i sin tur att leda till studiemisslyckanden, avhopp och programbyten.
Forskningsinstitutet Ratio har genomfört en undersökning om grundskolelevers attityder till gymnasievalet.46 I den framkommer bl.a. att eleverna inte upplever sig ha fått någon information om utbild- ningsdimensionering, yrkesutgång och utbildningens attraktionskraft på arbetsmarknaden.
Av en enkätundersökning riktad till studie- och yrkesvägledare (SYV), som Ungdomsbarometern genomfört 201947, framgår att 27 procent av de medverkande studie- och yrkesvägledarna sällan eller aldrig pratar med eleverna om arbetsmarknadens framtida behov. Fokus ligger i stället på utbildningarnas innehåll och att efterforska vad eleverna tycker verkar intresseväckande. Av enkäten framgår också att 25 procent anger att det ingår i deras tjänst som studie- och yrkesvägledare att marknadsföra sin egen skola. Många av studie- och yrkesvägledarna uttrycker också behov av mer information om vilka branscher som har brist på arbetskraft med specifik gymnasial yrkesutbildning (68 procent av de svarande), samt om elevers möjlig- het att studera vidare efter yrkesprogram (40 procent av de svarande).
En sammanfattande slutsats av ovanstående är att elever inte alltid får vägledning i den utsträckning de önskar och med det innehåll de skulle behöva. Hur studie- och yrkesvägledningen fungerar kan få konsekvenser för den enskilde eleven såväl som för matchningen på arbetsmarknaden och den regionala utvecklingen.
Marknadsföring och icke-utbildningsrelaterade aspekter av utbudet påverkar elevernas val
Dagens gymnasieskola fungerar i vissa avseenden och i vissa delar av landet som en marknad och det blir då en självklar strävan att erbjuda utbildningar som är attraktiva för eleverna. Det får dels som följd att utbudet anpassas efter elevernas önskemål, men det ger också huvud- männen incitament att skapa ett intresse för de utbildningar som de erbjuder. Det innebär att skolhuvudmännen behöver marknadsföra sina utbildningar.
Det är väl dokumenterat att många elever upplever gymnasievalet som svårt och oöverblickbart, och att det kan vara svårt att hitta
46Panican. A. (2015), Väljer unga fel? – grundskoleelevers attityder till gymnasievalet.
47Ungdomsbarometern (2019), SYV-barometern 2019 Nationell rapport till U2018:1.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
saklig och objektiv information om möjligheter och utsikter efter olika utbildningar. Huvudmännen har heller inte någon skyldighet att ge information till de potentiella eleverna om utsikterna efter utbild- ningen. I våra kontakter med elevorganisationerna Sveriges Elevkårer, Sveriges elevråd Svea och Sveriges Elevråd har dessa uttryckt en oro för att den sakliga informationen om utbildningar riskerar att komma i skymundan på grund av huvudmännens reklam.
Det finns också stöd i forskningen för att faktorer utanför under- visningskvaliteten påverkar elevers val i olika grad. I en avhandling från 2019 visar Mikael Thelin att elever med relativt låga grundskole- betyg i större utsträckning påverkas av faktorer som inte har att göra med utbildningen i sig.48 Exempel på sådana faktorer är marknads- föring, profiler anknutna till fritidsintressen och kompisars val.
Elevers intresse för olika studievägar
Betydligt färre börjar på yrkesprogram än för tio år sedan
Gymnasieskolan har ett brett uppdrag och vissa elever som gått ett yrkesprogram väljer att gå vidare till högre utbildning medan många elever som gått högskoleförberedande program inte gör det. Men vilken typ av program som eleverna väljer har stor betydelse för vad de gör efter gymnasieskolan.
Sett i ett längre perspektiv har intresset varierat för yrkesprogram respektive högskoleförberedande program. Balansen mellan program- typerna kan även variera mellan olika orter och regioner. Under perio- den från läsåret 1995/96 till läsåret 2000/01 sjönk intresset – uttryckt som andel av eleverna i årskurs 1 på nationella program – för yrkes- program från 45 procent till 38 procent. Nedgången kan troligen del- vis förklaras av den ekonomiska kris som inleddes under 1990-talet. Från och med läsåret 2001/02 följde en period av ökande intresse för yrkesutbildning. Läsåret 2008/09 var det så många som 45 procent av nybörjarna som gick på ett yrkesprogram. Därefter har andelen mins- kat för att nå en ny lägstanivå som under läsåren 2015/16 till 2019/20 legat på 33 procent.
Det kan finnas flera olika förklaringar till den senaste nedgången i intresse för yrkesutbildning. Finanskrisen 2007/08 kan haft viss bety-
48Thelin (2019), Valfrihetens geografi och rationella gymnasieval – En experimentell studie om elevers preferenser vid val av skola.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
delse. Men det är mer troligt att de förändringar av gymnasieskolan som genomfördes 2011 påverkade elevers intresse för yrkesutbild- ning. Bland annat infördes höjda och olika behörighetskrav för att börja på nationella program. Detta trots att OECD, efter en gransk- ning av svensk yrkesutbildning före Gy11, rekommenderade Sverige att inte införa lägre behörighetskrav för yrkesprogrammen då det bedömdes kunna leda till att stigmatisera dessa program.49 En annan förklaring som lyfts fram är att yrkesprogrammen efter Gy11 inte längre automatiskt gav grundläggande behörighet till högre utbildning.
Ytterligare en förklaring till att en lägre andel av eleverna som går på nationella program går på ett yrkesprogram kan vara att behörig- hetskraven höjdes, vilket har bidragit till att en högre andel elever läser introduktionsprogram vilket i sin tur har gett upphov till att något färre kan påbörja yrkesprogrammen.
49 OECD (2008), Learning for Jobs.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Figur 3.4 Andel elever i år 1 per programtyp
Nationella program och motsvarande, läsåren 1995/96–2019/20
Procent
YrkesprogramHögskoleförberedande program
90 |
|
80 |
|
70 |
67 |
|
60 |
55 |
50 |
|
40 |
45 |
30 |
33 |
|
20 |
|
10
0 95/96 97/98 99/00 01/02 03/04 05/06 07/08 09/10 11/12 13/14 15/16 17/18 19/20
Anm.: Medieprogrammet är klassificerat som ett högskoleförberedande program. Medieprogrammet fanns i gymnasieskolan t.o.m. 2011. Då togs programmet bort ur utbudet. Programmet ha de inslag av yrkes- förberedelse, bl.a. obligatorisk arbetsplatsförlagd utbildning. I diagrammet har vi valt att kategorisera medieprogrammet som ett högskoleförberedande program då programmets innehåll i dagens gymnasie - skola har störst likheter med estetiska programmet samt inriktningen medier och kommunikation på samhällsvetenskapsprogrammet. Hade vi valt att i stället kategorisera programmet som ett yrkes- program hade yrkesprogrammens andel varit 50 procent i stället för 45 procent läsåret 2008/09.
Källa: Data från Skolverket sammanställd av Utbildningsdepartementet.
Även om andelen som går högskoleförberedande program har ökat med över 10 procentenheter sedan 2008, så har andelen som påbörjar högskoleutbildning totalt sett varit helt oförändrad under samma period.50
Vissa förändringar i sökandemönstret till olika utbildningar
Intresset för yrkesprogrammen totalt sett minskade något åren efter införandet av Gy11. Andelen av de behöriga förstahandssökande som sökte till ett yrkesprogram minskade från 41 procent 2011/12 till 39 procent 2018/19. Andel som sökte till de högskoleförberedande programmen ökade således från 59 procent till 62 procent. Men det har också skett förändringar inom samma programtyp där en del
50SCB (2019), Påbörjat högskolestudier inom 1–10 år för avgångna från gymnasieskolan 1993/94– 2016/17. Fördelning på kön. procent. Sveriges officiella statistik.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
program fått fler sökande och andra färre sökande. Från och med 2011 är det möjligt att redovisa antalet behöriga förstahandssökande till de olika programmen. I figur 3.5 redovisas programmen upp- delade efter högskoleförberedande program, kvinnligt dominerade yrkesprogram och manligt dominerade yrkesprogram.
Bland de högskoleförberedande programmen har elevintresset minskat mest för estetiska programmet och ökat mest för ekonomi- programmet.
Figur 3.5 Behöriga förstahandssökande elever till högskoleförberedande program 2011–2018
Andel i procent
Procent
20 |
|
18 |
|
16 |
Samhällsvetenskap |
|
14 |
Ekonomi |
|
12 |
|
10 |
Naturvetenskap |
|
8 |
Teknik |
6 |
|
4 |
Estetiska |
|
2 |
|
0 |
|
2011/12 2012/13 2013/14 2014/15 2015/16 2016/17 2017/18 2018/19 Källa: Skolverket.
För de kvinnligt dominerade yrkesprogrammen har elevernas intresse ökat mest för vård- och omsorgsprogrammet och barn- och fritids- programmet. Intresset har minskat mest för hantverksprogrammet och hotell- och turismprogrammet.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Figur 3.6 Behöriga förstahandssökande elever till kvinnligt dominerade yrkesprogram 2011–2018
Andel i procent
Procent
5
4
3
2
1
0 2011/12 2012/13 2013/14 2014/15 2015/16 2016/17 2017/18 2018/19
Anm.: På Hotell- och turism är könsfördelningen jämn.
Källa: Skolverket.
Vård och omsorg
Barn och fritid
Handel och administration
Naturbruk
Hantverk
Hotell och turism
För de manligt dominerade yrkesprogrammen har elevernas intresse minskat för bygg- och anläggningsprogrammet, restaurang- och livs- medelsprogrammet samt det industritekniska programmet. Bygg- och anläggningsprogrammet är det mest konjunkturkänsliga program- met och andelen förstahandssökande har både minskat och ökat under perioden. För fordon- och transportprogrammet och el- och energi- programmet har intresset ökat något.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Figur 3.7 Behöriga förstahandssökande elever till manligt dominerade yrkesprogram 2011–2018
Andel i procent
Procent |
|
7 |
El och energi |
|
6 |
Bygg och anläggning |
5 |
Fordon och transport |
|
|
Restaurang och |
4 |
livsmedel |
|
Industritekniska |
3 |
VVS och fastighet |
|
2 |
Riksrekryterande |
|
|
utbildningar |
1
0 2011/12 2012/13 2013/14 2014/15 2015/16 2016/17 2017/18 2018/19
Anm.: På restaurang och livsmedel är könsfördelningen jämn.
Källa: Skolverket.
3.1.3Kommunal vuxenutbildning (komvux)
Kommunerna är huvudmän för kommunal vuxenutbildning (kom- vux). En region får i viss utsträckning vara huvudman för komvux.51 Kommunerna ska tillhandahålla komvux på grundläggande nivå, gym- nasial nivå och som svenska för invandrare.52 En region får tillhanda- hålla komvux på gymnasial nivå inom områdena naturbruk och om- vårdnad och får, efter överenskommelse med en kommun, även tillhandahålla utbildning på gymnasial nivå inom andra områden.53
Enligt skollagen är målet för komvux att vuxna ska stödjas och sti- muleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och sam- hällslivet samt att främja sin personliga utveckling. Utgångspunkten
512 kap. 2 och 3 §§ skollagen.
5220 kap. 3 § skollagen.
5320 kap. 18 § skollagen.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar. När det gäller komvux på gymnasial nivå ska de som fått minst ut- bildning prioriteras.54
Komvux är kursutformat vilket betyder att utbildningen bedrivs i form av kurser och på gymnasial nivå även i form av ett gymnasie- arbete.55 Det är huvudmannen som beslutar om vilka nationella kurser som ska erbjudas inom komvux.56. Huvudmannen beslutar även i vilken volym eller i vilket antal platser dessa kurser ska omfatta. Rektorn beslutar om vilka orienteringskurser och individuella kurser som ska ges och hur många verksamhetspoäng varje sådan kurs ska omfatta samt huruvida nationella kurser ska delas upp i delkurser och hur många verksamhetspoäng varje delkurs ska omfatta57.
Huvudmannen får med bibehållet huvudmannaskap lämna över uppgifter inom komvux på entreprenad till en enskild fysisk eller juridisk person. Huvudmannen kan därigenom välja att lägga ut delar av eller hela utbildningsverksamheten på entreprenad. Detta innebär att en huvudman med bibehållet huvudmannaskap överlämnar åt någon annan att utföra vissa uppgifter inom utbildningen Huvud- mannen behåller dock det yttersta ansvaret för att utbildningen följer de bestämmelser som gäller för den aktuella skolformen.58
På författningsnivå finns inte några färdigkomponerade kombi- nationer av kurser likt gymnasieskolans program att söka och behörig- het till utbildning bedöms utifrån varje enskild kurs. Utgångspunkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förutsättningar59. För varje elev ska det upprättas en individuell studieplan som ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad om- fattning av studierna. Närmare regleringar om den individuella studie- planen framgår av förordningen om vuxenutbildning.60
När det gäller komvux på gymnasial nivå så har kommunerna enligt 20 kap. 16 § skollagen en skyldighet att erbjuda sådan utbildning.
5420 kap. 2 och 3 §§ skollagen. Regeringen har i prop. 2019/20:105, Komvux för stärkt kompe- tensförsörjning, föreslagit att syftet för komvux ska kompletteras så att det framgår att utbild- ningen också utgör en bas för den nationella och regionala kompetensförsörjningen samt att när det gäller utbildning på gymnasial nivå så ska de som har störst behov av utbildning prio- riteras.
5520 kap. 5 § skollagen.
562 kap. 9 § förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning.
572 kap. 10 § förordningen om vuxenutbildning.
5823 kap. 1 och 2 §§ skollagen.
5920 kap. 2 § skollagen.
6020 kap. 8 § skollagen och 2 kap. 16 § förordningen om vuxenutbildning.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Hemkommunen har dessutom ett ansvar för att de som enligt 20 kap. 19, 19 a eller 19 b § skollagen har rätt att delta i komvux på gymnasial nivå, i syfte att uppnå grundläggande eller särskild be- hörighet till högskoleutbildning eller yrkeshögskolan och för att upp- fylla krav på särskilda kunskaper för utbildning inom yrkeshögskolan, och önskar delta i sådan utbildning, också får det.61 Kommunerna ska därutöver sträva efter att erbjuda komvux på gymnasial nivå som svarar mot efterfrågan och behov.62 Kommunerna har även en skyl- dighet att informera om möjligheterna till utbildning på gymnasial nivå och aktivt verka för att vuxna i kommunen deltar i sådan utbild- ning.63 När det gäller de utbildningar som enligt rättighetslagstift- ningen ska erbjudas är ett allsidigt utbud en förutsättning för att kunna möta elevernas efterfrågan, därutöver kan det inom komvux erbjudas yrkesutbildningar med många olika yrkesinriktningar. För dessa ut- bildningar finns det dock ofta i förväg komponerade utbildnings- paket, dvs. kombinationer av olika kurser i ämnen som är relevanta för ett yrkesområde (sammanhållna yrkesutbildningar).
Utbudet styrs av rättighetslagstiftning och indirekt av villkor för statsbidrag
I skollagen uttrycks att kommunerna är skyldiga att tillhandahålla komvux på gymnasial nivå som syftar till att ge vuxna kunskaper på en nivå motsvarande gymnasieskolan.64 Behörig att delta i komvux på gymnasial nivå är den som är bosatt i landet, saknar sådana kun- skaper som utbildningen syftar till att ge, har förutsättningar att till- godogöra sig utbildningen, och i övrigt uppfyller föreskrivna villkor. Behörigheten att delta gäller från och med det andra kalender- halvåret det år eleven fyller 20 år eller. Även den som är yngre än 20 år kan vara behörig om personen har slutfört ett nationellt pro- gram i gymnasieskolan och uppfyller övriga behörighetsvillkor.65 Det finns dessutom möjlighet att ta emot en person som är yngre än 20 år och som inte slutfört ett nationellt program i gymnasieskolan,
6120 kap. 16 § skollagen. Det finns även en reglerad rätt att under föreskrivna villkor delta i komvux på grundläggande nivå och i svenska för invandare, jfr 20 kap. 11 och 31 §§ skollagen.
6220 kap. 3 och 16 §§ skollagen.
6320 kap. 17 § skollagen.
6420 kap. 3 och 4 §§ skollagen.
6520 kap. 20 § skollagen.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
om det med hänsyn till den sökandes personliga förhållanden finns särskilda skäl.66 Som beskrivits ovan så har vuxna rätt att delta i komvux på gymnasial nivå i syfte att uppnå grundläggande eller särskild behörighet till högskoleutbildning eller yrkeshögskolan och för att uppfylla krav på särskilda kunskaper för utbildning inom yrkeshögskolan. 67 Hemkommunen har en skyldighet att se till att de som har rätt att delta i en utbildning och önskar delta i den, också får det. Om utbildningen inte erbjuds av hemkommunen har den som har rätt att delta i utbildning på gymnasial nivå, rätt att delta i sådan utbildning i en annan kommun än sin hemkommun eller i en region om utbildningen finns där.68
Rätten för vuxna med behörighet till komvux att delta i sådan ut- bildning i syfte att uppnå behörighet till universitet, högskola och yrkeshögskola kan påverka det ekonomiska utrymmet som finns för att bedriva yrkesutbildning. Dessutom kan utbud och antal platser inom yrkesutbildning i komvux indirekt styras av förordningen (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning (regionalt yrkesvux). Denna förordning innehåller bestämmelser om statsbidrag för sådan yrkesinriktad utbildning på gymnasial nivå inom komvux och särskild utbildning för vuxna (särvux) som planeras och bedrivs i samverkan mellan flera kommuner under medverkan av arbetslivet i de samverkande kommunerna. För att öka utbildnings- utbudet för enskilda och tillgodose behoven på hela arbetsmarknaden för de samverkande kommunerna är det ett villkor att minst tre kom- muner samverkar om planering och genomförande av utbildningen för att få statsbidrag för regionalt yrkesvux.
Enligt förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning ska de samverkande kommunerna i regionalt yrkes- vux erbjuda kombinationer av nationella kurser i ämnen som är rele- vanta för ett yrkesområde (sammanhållna yrkesutbildningar) och som syftar till att leda till kompetenser som efterfrågas på arbetsmark- naden. Utbildningen ska organiseras så att eleverna kan kombinera den med annan utbildning inom komvux eller särvux.69
6620 kap. 20 § tredje stycket och 3 kap. 2 § förordningen om vuxenutbildning.
6720 kap. 19–19 e §§ skollagen.
6820 kap. 16 och 19 d §§ skollagen.
696, 7 och 20 §§ förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Rättighetslagstiftad vuxenutbildning behöver ofta ges företräde i kommunernas planering och dimensionering
Utöver rätten att delta i utbildning på gymnasial nivå i syfte att upp- nå grundläggande eller särskild behörighet till högskoleutbildning eller yrkeshögskolan och för att uppfylla krav på särskilda kunskaper för utbildning inom yrkeshögskolan finns även en lagstadgad rätt att delta i utbildning inom komvux på grundläggande nivå och i svenska för invandrare (sfi), för den som uppfyller föreskriva villkor för sådan utbildning.70 Den rättighetsbaserade vuxenutbildningen har haft en stor elevtillströmning de senaste åren. Inom sfi har antalet elever ökat varje år under 2000-talet och sedan 2007 har antalet elever mer än fördubblats. År 2017 deltog drygt 163 000 elever i sfi. Även inom komvux på grundläggande nivå har antalet elever ökat. År 2018 var antalet elever cirka 55 500, vilket är en ökning med 12 procent jämfört med året innan.71
Yrkesutbildning kan vara en del av den rättighetsbaserade utbild- ningen för elever vars mål är behörighet till högskoleutbildning eller utbildning inom yrkeshögskolan men inte nödvändigtvis. Om grund- läggande behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grund- nivå eller utbildning inom yrkeshögskolan kan uppnås genom olika utbildningar på gymnasial nivå, bestämmer hemkommunen vilken av utbildningarna som den ska erbjuda. Hemkommunen ska då utgå från den vuxnes behov av särskild behörighet till högskoleutbildning som påbörjas på grundnivå och vänder sig till nybörjare eller av sär- skilda kunskaper för utbildning inom yrkeshögskolan, och så långt som möjligt beakta den vuxnes önskemål, tidigare utbildning och arbetslivserfarenhet.72 Det innebär att hemkommunen har en viss fri- het att själv bestämma vilka kurser de erbjuder. Det finns ingen rätt till yrkesutbildning för de som vill gå en yrkesutbildning med syftet att stärka sin ställning i arbetslivet, oavsett tidigare utbildningsbak- grund. Yrkesutbildning får på detta sätt en svag koppling till elevernas rätt till utbildning.
Kommunerna måste i första hand prioritera finansiering av alla olika former av rättighetsbaserad utbildning, vilket kan leda till att de inte fullt ut har resurser till finansiering av yrkesutbildning som är
7020 kap. 10, 11, 28 och 31 §§ skollagen.
71Skolverket (2018), Elever, kursdeltagare och studieresultat i grundläggande och gymnasial vuxen- utbildning år 2018, dnr. 2018:01723.
7220 kap. 19 c § skollagen.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
ett krav för att få statsbidrag inom regionalt yrkesvux. Följden kan då bli ett utbud av yrkesutbildning som varken klarar att möta efter- frågan bland presumtiva elever eller behoven på arbetsmarknaden.
Målgruppen för komvux har breddats
Målgruppen för komvux är inte lika enkel att identifiera som för gym- nasieskolan. Vuxnas efterfrågan på utbildning varierar ofta med arbetsmarknadsläget. Många väljer att studera i komvux för de har behov av en yrkesutbildning för att växla yrke, andra för att kom- plettera studier i gymnasieskolan med en yrkesutbildning. Demo- grafin spelar också in. Under ett antal år har migrationen inneburit en förändrad sammansättning inom komvux målgrupp. Under 2018 var 96 procent av eleverna på grundläggande nivå utlandsfödda och på gymnasial nivå utgjorde de utlandsfödda 40 procent. Sammantaget på grundläggande och gymnasial nivå var runt varannan elev (53 pro- cent) född utomlands.73 Andelen utlandsfödda elever har ökat med 13 procentenheter under den senaste tioårsperioden. När det gäller kommunernas ansökningar av medel för utbildningar som kombinerar yrkesutbildning med sfi eller svenska som andraspråk i regionalt yrkesvux ser Skolverket en ökning mellan 2017 och 2018. Antalet sökta kombinationsplatser har mellan åren mer än fördubblats. Det visar att kommunerna nu i högre utsträckning lyckas erbjuda utbild- ningar som riktar sig mot den växande grupp elever som står långt ifrån arbetsmarknaden på grund av bristande kunskaper i det svenska språket.
Regeringen har under våren 2020 förändrat statsbidragsförord- ningen för regionalt yrkesvux så att statsbidrag från och med 2021 kan lämnas om 35 000 kronor till stödjande insatser för sådan yrkes- utbildning som, i syfte att ge eleverna ökade möjligheter att nå målen för utbildningen, kombineras med utbildning i sfi eller svenska som andraspråk.
73Skolverket (2018), Elever, kursdeltagare och studieresultat i grundläggande och gymnasial vuxen- utbildning år 2018.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Elever i komvux på gymnasial nivå
Inte heller för komvux finns det på nationell nivå uppgifter om vilket utbud som erbjuds eleverna. Beskrivningen av utbudet görs därför utifrån hur eleverna fördelar sig på olika kurser.
År 2018 uppgick antalet elever i komvux på gymnasial nivå till nästan 194 000. Över tid har antalet elever inom komvux varierat kraftigt, framför allt som en följd av statliga satsningar som kunskaps- lyftet och regionalt yrkesvux. Eftersom en allt högre andel utlands- födda elever studerar på komvux har invandringen också haft bety- delse för skolformens storlek.
Kvinnorna utgör 62 procent av de studerande på gymnasial nivå men tendensen är att männens andel ökar. Under den senaste tioårsperioden har andelen män inom komvux ökat från 33 procent 2006 till 39 pro- cent 2018.
Kursutbudet i komvux på gymnasial nivå är brett. Den kurs som hade flest deltagare 2018 var orienteringskursen74 med knappt 34 500 kursdeltagare, följt av svenska som andraspråk 1 med cirka 22 500 kurs- deltagare.75
Obalanser i utbudet av yrkesutbildning i komvux
Skolverket har tagit fram förslag till sammanhållna yrkesutbildningar, s.k. nationella yrkespaket som beskriver vilken specifik kombination av kurser som motsvarar kompetenskraven på nationell nivå för olika yrkesområden.76 Yrkespaketen presenteras som förslag till huvud- männen för yrkesutbildningen, vilka kan välja om och hur de ska använda paketen, oavsett om utbildningen finansieras med kommu- nala medel eller med statsbidrag. Huvudmännen har också möjlighet att kombinera kurser till lokala eller regionala yrkespaket.
74En orienteringskurs är en kurs som ska svara mot sådana behov som inte tillgodoses genom en nationell kurs. En orienteringskurs har ett eller flera av följande syften: medverka till väl underbyggda beslut om studie- och yrkesval, ge ökade studietekniska färdigheter, vara en introduktion till kurser inom olika kunskapsområden, ge tillfälle till validering, ge modersmåls- stöd eller studiehandledning på modersmål, ge stöd i form av yrkessvenska, ge grundläggande digital kompetens, och ge grundläggande kunskaper om arbetsliv och arbetsmarknad i Sverige. Jfr 2 kap. 6 § förordningen om vuxenutbildning.
75Här avses kursdeltagare inklusive delkurser, vilket innebär att en elev räknas som kursdel- tagare på varje delkurs han eller hon studerar.
76Skolverket fick uppdraget att ta fram förslag på yrkespaketen i samråd med branschkunniga i samband med att statsbidraget för regionalt yrkesvux infördes.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Enligt figur 3.8 läste drygt 86 000 elever yrkeskurser 2016. Sedan 2017 då förordningen om regionalt yrkesvux började gälla har antalet elever som läser yrkeskurser ökat med drygt 8 procent. År 2018 läste 93 000 elever yrkeskurser.
Figur 3.8 Antal elever som läser yrkeskurser inom komvux
100000
80000
60000
40000
20000
0 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018
Källa: Skolverket.
År 2018 läste drygt 33 500 elever en yrkesinriktning på gymnasial nivå, vilket utgör 17 procent av det totala antalet elever på gymnasial nivå.77 Flest elever, nära 16 000, läste med inriktning vård- och om- sorg, följt av barn och fritid med drygt 6 000 elever, se figur 3.9. Dessa yrkesinriktningar har en hög andel kvinnor bland de stude- rande, även inom regionalt yrkesvux är det en kraftig övervikt av kvinnor på dessa utbildningar. Övriga elever är fördelade på de andra yrkesinriktningarna som alla har väsentligt färre elever. I t.ex. Skol- verkets uppföljningar av utbildning som bedrivs inom ramen för för- ordningen om statsbidrag för regionalt yrkesvux framkommer en bristande matchning mellan utbildningsutbudet och arbetslivets behov. Ett exempel på bristande matchning i utbudet som flera respondenter från Arbetsförmedlingen och regionalt utvecklingsansvariga tar upp i Skolverkets uppföljning är den stora volymen utbildning inom offent- ligt finansierad vård och omsorg jämfört med andra sektorer på arbetsmarknaden. Utbildningsutbudet inom t.ex. bygg och industri blir ofta för litet för att täcka de behov som finns inom regionen.78
77Skolverket publicerar uppgifter om yrkesinriktningar på komvux som modellerats fram baserat på elevernas antal studerade poäng inom olika kurser.
78Skolverket (2017) Regionalt yrkesvux, uppföljning 2017, dnr 2017:294.
SOU 2020:33Analys av utredningens syften
Figur 3.9 |
Antal elever i komvux fördelade efter yrkesinriktningar |
|
|
|
År 2017 samt 2018 |
|
20000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
18000 |
|
|
|
2017 |
|
2018 |
|
|
|
|
|
|
|
16000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
14000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
12000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
8000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
6000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2000 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
0 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Anm.: Gäller elever som under 2018 studerat minst 400 poäng yrkeskurser mot en inriktning motsvarande gymnasieskolans yrkesprogram.
Källa: Skolverket.
Elevernas tillgång till olika utbildningar i komvux
Den geografiska tillgängligheten av yrkesutbildning, liksom för gym- nasieskolans utbildningar, påverkar sannolikt vilka utbildningar som söks och som därmed bedrivs.79 Det är inte ovanligt att en kommun inte tar på sig kostnaden för en elev som sökt utbildning i en annan kommun vilket många gånger minskar tillgången till ett brett utbud av yrkesutbildning. Det kan även vara förenat med för höga kostnader för en vuxen person att pendla till en annan kommun för att skaffa sig en yrkesutbildning.
79Detta även om distansutbildning är relativt utbrett inom vuxenutbildningen. Enligt en studie av Skolverket för några år sedan studerar drygt 20 procent av eleverna inom komvux på gym- nasial nivå på distans – Skolverket (2013) Attityder till vuxenutbildningen 2012. Rapport 389.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Vård- och omsorgsutbildning har en bred förekomst geografiskt. Andra yrkesutbildningar bedrivs i ett fåtal kommuner – såsom kurser inom fordon, bygg, el och industri. Det är vanligast att yrkesutbild- ning återfinns inom yrkesområden och i geografiska områden där det också utbildas elever inom samma yrkesområde i gymnasieskolan.
Yrkesutbildning i komvux i relation till arbetsmarknadsutbildningar
Det största hindret för att kunna genomföra ett bredare utbud av yrkesutbildningar är att antalet sökande är för få, enligt 64 procent av kommunerna som besvarade SKL:s enkät 2018.80 Därefter kom- mer för små elevvolymer i närområdet och bristande ekonomiska resurser. De yrkesområden som har få sökande till kommunernas yrkesutbildningar återfinns i de utbildningsinriktningar där arbets- marknadsutbildningens volymer är störst. Dessa är yrkesområden inom industriell tillverkning, hantverk, installation, teknik och it- service, respektive serviceyrken som restaurang, lokalvård, admini- stration och säkerhet. Att många av yrkesinriktningarna inom kom- vux är små, och speciellt de mer traditionellt manliga, kan åtminstone till en del bero på att motsvarande utbildningar har erbjudits i Arbets- förmedlingens regi.
Forskare vid IFAU har beskrivit den geografiska utbredningen av yrkesutbildning i komvux och inom Arbetsförmedlingens arbets- marknadsutbildning 2011–2013.81 I de kommuner där det är vanligt förekommande med yrkesutbildningar på komvux ges också arbets- marknadsutbildningar, se figur 3.10. Det är alltså inte så att det finns en tydlig uppdelning där komvuxutbildningar ges i vissa kommuner medan arbetsmarknadsutbildningar ges i andra.
80Sveriges Kommuner och Landsting (2018), Utbud, söktryck och samverkan i yrkesvux.
81Liljeberg, Roman och Söderström (2019), Gymnasial yrkesutbildning på komvux, 1995–2015 Kartläggning, utvärdering och jämförelse med arbetsmarknadsutbildningen. IFAU rapport 2019:17.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Figur 3.10 Antal påbörjade yrkesutbildningar på komvux
och arbetsmarknadsutbildningar per kommun, 2011–2013
Anm.: Kartorna är baserade på antalet elever som varit registrerade på en yrkeskurs eller en arbetsmarknadsutbildning, 2011–2013. Notera att storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö är förstorade.
Källa: Liljeberg och Söderström (2018).
IFAU:s kartläggning visar däremot att utbildningar inom vård och om- sorg betydligt oftare ges inom ramen för komvux och fordonsutbild- ningar oftare av Arbetsförmedlingen, något som gäller generellt för Sveriges kommuner, se figur 3.11. Liknande mönster finns också för andra utbildningsinriktningar, dvs. att om en utbildning är vanligare på Arbetsförmedlingen än inom komvux, så slår detta mönster igenom i de flesta av landets kommuner. Det indikerar att marknaden har varit uppdelad mellan utbildningar inom komvux och arbetsmarknads- utbildningar avseende utbildningsinriktningar, åtminstone under perioden 2011–2013.82
82Utredningen vill påpeka att trots att IFAU:s rapport 2019:17 kom sommaren 2019 refererar den till en tidsperiod innan förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenut- bildning var aktuell.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Figur 3.11 Andel påbörjade vård- eller fordonsutbildningar som skedde inom komvux, 2011–2013
Anm.: Kartorna är baserade på antalet elever som varit registrerade på en yrkeskurs i komvux eller en arbetsmarknadsutbildning, 2011–2013. Notera att storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö är förstorade.
Källa: Liljeberg och Söderström (2018).
Resultaten i rapporten ger inget fullständigt svar på frågan om ut- bildningsformerna ska betraktas som komplement eller substitut. De stora skillnaderna i utbildnings- och deltagarsammansättningen indikerar dock att utbildningarna bör kunna betraktas som komple- ment.83 En skillnad är att studier på komvux finansieras med lån (studiemedel) medan aktivitetsstöd utgår för arbetsmarknadsutbild- ning. Det betyder att personer som vill utbilda sig inom vård och omsorg i stor utsträckning gör det med lån, medan det finns, relativt sett, större möjligheter till arbetsmarknadsutbildning och aktivitets- stöd inom t.ex. el, industri och bygg. Då utbildningsvalen är tydligt könssegregerade betyder det att möjligheterna till aktivitetsstöd är större för män, medan kvinnor i större utsträckning blir hänvisade till studiemedel. Vilket riskerar leda till att kvinnor får högre studie- skulder än män, skulder som ska betalas tillbaka till CSN. Denna ojämlikhet uppstår trots att utbildningarna ligger på gymnasial nivå för båda grupperna.
83Betydligt fler yrkeselever i komvux är kvinnor, cirka 70 procent jämfört med cirka 40 procent av deltagarna i arbetsmarknadsutbildning.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Arbetsförmedlingen har också konstaterat att det förekommer överlappningar mellan vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbild- ning på de flesta arbetsmarknadsområden om än i varierande omfatt- ning.84 Arbetsförmedlingen menar dock att detta inte nödvändigtvis är något problem eftersom de båda utbildningsformerna har olika syften. Däremot kan det bli svårare att få en samlad bild av det totala utbildningsutbudet. Såväl arbetssökande som arbetsförmedlare och studie- och yrkesvägledare har enligt Arbetsförmedlingen lyft bristen på sammanhängande information som ett skäl till att det är svårt att vägleda en person till en för honom eller henne rätt utbildning.
Även arbetsmarknadsutredningen har tagit upp relationen mellan yrkesutbildningar inom komvux och Arbetsförmedlingens yrkes- utbildningar.85 De konstaterar att det förekommer uppgifter om över- lappningar i form av att utbildningar med likadant eller liknande innehåll ges både inom det reguljära utbildningssystemet och som arbetsmarknadsutbildning. Det gäller särskilt yrkesutbildningar på gymnasial nivå, men även i viss utsträckning förberedande utbild- ningar och utbildning på en nivå som motsvarar yrkeshögskolan. Att yrkesutbildningarna liknar varandra är en följd av att de ofta syftar till arbete inom samma yrkesområden vilket innebär att de behöver anpassas efter de kompetenskrav som ställs inom yrkena.
Arbetsförmedlingen har bedömt att kommunernas vuxenutbildning fortsatt kommer vara en viktig insats för arbetslösa utan gymnasie- utbildning eller med svaga kunskaper i svenska språket.86 De bedömer vidare att alternativa utbildningsinsatser till reguljär utbildning även fortsättningsvis bör finnas hos Arbetsförmedlingen. Dessa kan inte ersätta reguljär utbildning och bör utformas så att de inte konkurrerar med denna.
84Arbetsförmedlingen (2018), Behov av utveckling för att motverka oönskad överlappning mellan arbetsmarknadsutbildning och yrkesvux. Dnr Af-2018/0039 5057.
85SOU 2019:3 Effektivt, tydligt och träffsäkert – det statliga åtagandet för framtidens arbetsmarknad.
86Vissa förutsättningar inför reformeringen av Arbetsförmedlingen, Rapportering i enlighet med regeringsuppdrag, dnr Af-2019/0021 5123.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Skillnader i dimensionering av yrkesutbildning i komvux får konsekvenser för lika tillgång till sådan utbildning
Komvux har till sin karaktär bl.a. ett kompensatoriskt uppdrag och ska ge en andra chans till utbildning. Komvux har en viktig roll för att korrigera för misslyckanden i gymnasieskolan. Om allt fler gym- nasieskolor får svårt att klara det kompensatoriska uppdraget kommer denna roll att bli av allt större betydelse.
Möjligheten att få en plats och kunna delta i utbildning skiljer sig markant åt mellan kommunerna. Likvärdigheten över landet vad gäller möjligheten att kunna ta del av utbildning blir på detta sätt åsidosatt. Eftersom rättighetslagstiftning saknas för den som söker en yrkes- utbildning i syfte att stärka sin ställning i arbetslivet förekommer det att urval måste göras vid antagning till vissa yrkesutbildningar. Vid urval ska företräde ges till en sökande som har kort tidigare utbildning och som (i prioritetsordning):
1.önskar fullfölja studier som den sökande har påbörjat enligt en upprättad individuell studieplan,
2.behöver utbildningen för att komplettera ett reducerat program eller för annan behörighetskomplettering, eller
3.behöver utbildningen för pågående yrkesverksamhet eller planerat yrkesval.87
När det gäller utbildning som statsbidrag lämnas för inom ramen för regionalt yrkesvux gäller särskilda urvalsbestämmelser som innebär att sökande med kort tidigare utbildning och svag ställning på arbets- marknaden ska ges företräde till utbildningen om alla behöriga inte kan tas emot88. I vissa större kommuner finns ett stort antal platser men få sökande från gruppen med kort utbildning och svag ställning på arbetsmarknaden, varför även elever med tidigare gymnasieutbild- ning får möjlighet att studera inom ramen för regionalt yrkesvux. Andra kommuner tillämpar ett urval som enbart rymmer arbetslösa och lågutbildade, där ingen som har en tidigare gymnasieutbildning kan antas. Personer med en gymnasieutbildning från ett annat land kan då nekas en utbildningsplats, trots att deras utbildning inte omedel-
873 kap. 7 § förordningen om vuxenutbildning.
8810 § förordningen om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
bart är gångbar i Sverige. Komvuxutredningen genomförde under hösten 2017 ett antal enkätundersökningar, riktade till huvudmän, lärare och studie- och yrkesvägledare inom komvux.89 På frågan hur vanligt det är att sökande till yrkesvux har en längre utbildning men inte är etablerad på arbetsmarknaden, svarar 58 procent av studie- och yrkesvägledarna i hög eller mycket hög grad. Den främsta grup- pen här är nyanlända med en längre utbildning från hemlandet.
Skillnader i behörighetsbedömning får konsekvenser för lika tillgång till yrkesutbildning i komvux
Organisationen Vuxenutbildning i Samverkan (ViS) har erfarit att det finns stora variationer i hur kommuner tolkar avgörande delar av regelverket för komvux.90 Framför allt gäller detta frågor som rör antagning, mottagning, urval, möjligheter till interkommunal ersätt- ning samt bedömning av förutsättningar att klara fortsatta studier. Detta leder till att likvärdigheten inom komvux inte uppfylls. ViS har i samtal med medlemmar fått beskrivet att dessa skillnader får stora konsekvenser på individnivå, då medlemmar i en kommun t.ex. nekas plats på en utbildning baserat på kommunens tolkning av urvals- reglerna, medan en medlem i grannkommunen bereds plats på mot- svarande utbildning.
Särskilt tydligt blir detta i fråga om behörighetsbedömningen som görs för att avgöra om en sökande ska tas emot till en utbildning. Skolverket har i en redovisning av ett regeringsuppdrag beskrivit att de bedömer att kommuner fortfarande många gånger ställer krav på språkkunskaper för att personer ska få delta i komvux på grundlägg- ande och gymnasial nivå.91 De bedömer att detta fortfarande är ett hinder för nyanländas deltagande i utbildning i komvux. Sådana mer eller mindre formaliserade språkkrav riskerar att leda till att det inte görs en individuell prövning av personens faktiska förutsättningar och att personer som därför haft förutsättningar att delta i utbild- ningen utestängs.
Utredningen kan konstatera att tillgången till vuxenutbildningen ser olika ut för elever med olika bakgrund, mellan män och kvinnor
89SOU 2018:71 En andra och en annan chans – ett komvux i tiden.
90Vuxenutbildning i samverkan (2019) Framtidsfrågor för vuxenutbildningen. ViS rapportserie 2019:01.
91Skolverket (2018), Redovisning av uppdrag om hinder för individer med bristande kunskaper i svenska språket att delta i utbildning inom kommunal vuxenutbildning, dnr 5.1.3-2018:626.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
och mellan elever boende i olika delar av landet. Detta fördjupar sam- tidigt förståelsen av att det vid vissa tillfällen saknas sökande till yrkes- utbildningar i komvux. Det är fler komponenter än en god arbetsmark- nad och överlappande arbetsmarknadsutbildningar som har betydelse.
3.1.4Gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna
Gymnasiesärskolans innehåll är brett
Utbildningen i gymnasiesärskolan ska vara öppen för ungdomar vars skolplikt har upphört och som inte bedöms ha förutsättningar att nå upp till gymnasieskolans kunskapskrav därför att de har en utveck- lingsstörning. Det som i skollagen sägs om personer med utvecklings- störning gäller även dem som har fått en betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, för- anledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.92 Varje kommun an- svarar för att elever som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning i gymnasiesärskolan. Vilka utbildningar som erbjuds och antalet platser på dessa ska så långt som möjligt anpassas med hänsyn till ungdomarnas önskemål.93
Gymnasiesärskolan reformerades 2013 och består efter reformen av nio nationella program. Dessa är programmet för administration, programmet för handel och varuhantering, programmet för estetiska verksamheter, programmet för fastighet, anläggning och byggnation, programmet för fordonsvård och godshantering, programmet för hantverk och produktion, programmet för hotell, restaurang och bageri, programmet för hälsa, vård och omsorg, programmet för sam- hälle, natur och språk, samt programmet för skog, mark och djur. De nationella programmen ska ge elever med utvecklingsstörning en för dem anpassad utbildning som ska ge en god grund för yrkesverk- samhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Programmen har programmål, APL och en liknande programstruktur som gymnasieskolan.
I gymnasiesärskolan finns även individuella program för elever som inte kan följa utbildningen på ett nationellt program.94 Drygt 40 procent av eleverna i gymnasiesärskolan går på individuella pro- gram. De individuella programmen innehåller sex ämnesområden:
9218 kap. 2 § och 29 kap. 8 § skollagen.
9318 kap. 27 § skollagen.
9419 kap. 14 § skollagen.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
estetisk verksamhet, hem- och konsumentkunskap, idrott och hälsa, natur och miljö, individ och samhälle, språk och kommunikation. Utbildningen på de individuella programmen ska precis som de natio- nella programmen ge en så god grund som möjligt för yrkesverksam- het och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.
Minskning av antalet elever
I samband med reformeringen av gymnasiesärskolan tillämpades en snävare definition av målgruppstillhörigheten.95 Parallellt minskade gymnasieskolans elevkullar generellt under den första hälften av 2010-talet. Som en följd av dessa förändringar har antalet elever i gym- nasiesärskolan minskat från cirka 8 800 läsåret 2012/13 till nära 6 200 under 2019/20.96 En del av minskningen beror på att kraven på mot- tagande i skolformen har skärpts för att säkerställa att bara elever som tillhör målgruppen ska börja i gymnasiesärskolan. För att avgöra om en elev tillhör målgruppen ska hemkommunen göra en utredning med en pedagogisk, medicinsk, psykologisk och social bedömning. En annan orsak kan vara att det är möjligt för en elev att avböja erbjudandet om gymnasiesärskola och i stället gå på ett introduktions- program i gymnasieskolan.
Problematik med allsidigt urval och oklar koppling till arbetsmarknaden
Kommunerna ska enligt skollagen sträva efter att erbjudandet om utbildning i gymnasiesärskolan ska omfatta ett allsidigt urval av natio- nella program och nationella inriktningar.97 Dessutom ska utbildning inom gymnasiesärskolan erbjudas så att eleven helst ska kunna bo kvar i hemmet.98 Programbredden i gymnasiesärskolan i kombination med att målgruppen är begränsad innebär en problematik för de kom- munala huvudmännen med att upprätthålla ett brett utbud. Utred-
95Tidigare förekom det att elever med stora behov av stöd skrevs in i gymnasiesärskolan utan att tillhöra målgruppen.
96Skolverket (2020), Gymnasiesärskolan-elever-riksnivå Skolor och elever läsåren 2012/13–2019/20, Sveriges officiella statistik. Uppgifterna om antalet elever gäller för hela riket.
9719 kap. 34 § skollagen.
9818 kap. 28 § skollagen.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
ningen har med hjälp av statistik från Skolverket kartlagt hur utbudet av gymnasiesärskolans program ser ut över landet.
Utbudet av program i gymnasiesärskolan
Ungefär 70 procent av alla unga i gymnasieåldern bor inom gymnasie- pendlingsområden där en majoritet, dvs. minst 5 av gymnasiesärskolans nationella program finns. Utbudet av de nationella programmen är således inte lika brett som utbudet i gymnasieskolan. Enbart 30 pro- cent av alla ungdomar bor i ett pendlingsområde där alla gymnasie- särskolans program finns, i gymnasieskolans är motsvarande andel 75 procent av eleverna. Eftersom pendlingsområdena är baserade på elevers pendling i gymnasieskolan ska man vara medveten om att dessa områden inte helt speglar gymnasiesärskolans pendlings- mönster.99 En fördel är dock att det då går att jämföra utbudets geografiska spridning i gymnasiesärskolan med gymnasieskolan. En större andel av gymnasiesärskolans elever, 37 procent, pendlar över kommungränser jämfört med gymnasieskolans elever där andelen var 34 procent. Sannolikt innebär gymnasiesärskolans något högre grad av centralisering att eleverna också i genomsnitt åker längre än gymnasieelever behöver göra.100
Ett antal av gymnasiesärskolans nationella program är spridda över en majoritet av pendlingsområdena. Programmet för handel, admini- stration och varuhantering samt programmet för hotell, restaurang och bageri finns i flest pendlingsområden, 54 respektive 55 av totalt
99Vi använder oss av pendlingsområden som är avgränsade med hjälp av gymnasieelevers resande. Då gymnasiesärskolans programutbud är mer centraliserat än gymnasieskolans kan detta i vissa fall innebära att vissa gränsdragningar är något mindre relevanta för gymnasiesärskolan, vars elever pendlar något mer i snitt än gymnasieskolans. Ett exempel är Falu-Borlänge regio- nen där gymnasiesärskolans utbud är betydligt mer centrerat till en av kommunerna, Borlänge, än gymnasieskolans utbud som är spritt över många olika relativt närbelägna kommuner. Där- för finns ett flertal pendlingsområden dalarnas län för gymnasieskolan men på grund av gym- nasiesärskolans centralisering hade troligen inte avgränsningen sett likadant ut om man defi- nierade det efter gymnasiesärskolans elevers pendling. Anledningen till att vi använder denna presentation är för att kunna relatera utbudet i gymnasiesärskolan till motsvarande presentation för gymnasieskolan. Dessutom saknar utredningen tillgång till en liknande indelning baserat på gymnasiesärskolans elevers pendlingsmönster. Sedan 2019 finns möjlighet att undersöka pendlingsmönster för gymnasiesärskolans elever då individstatistik samlas in. Vid betänkandets färdigställande har denna statistik bara precis offentliggjorts varpå inga specialbearbetningar har kunnat göras.
100Förutsättningarna för gymnasiesärskolans elever är dock annorlunda i detta avseende då hemkommunen under vissa förutsättningar har skyldighet att ordna skolskjuts till och från skolan vilket kan skapa bättre förutsättningar för pendlingen.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
76 områden. Totalt sett bor nära 90 procent av alla ungdomar i gym- nasieålder inom pendlingsområden där dessa program finns. Program- met för hantverk och produktion var det minst spridda programmet och fanns enbart i 19 av 76 pendlingsområden. Dessa täckte in mindre än hälften av landets ungdomar i gymnasieåldern. Individuella pro- gram fanns i samtliga skolpendlingsområden utom tre.101 I tabellen finns informationen för samtliga program.
Tabell 3.1 Den geografiska spridningen av gymnasiesärskolans utbud, läsåret 2019/20
Programmens förekomst sett som antal pendlingsområden (gymnasiependlingsområden)
|
Antal gymnasie- |
Andel av ungdomar i |
|
pendlingsområden |
gymnasieåldern som |
|
(av totalt 76 pend- |
bor i pendlingsområde |
|
lingsområden) |
med programmet |
Administration, handel och varuhantering |
54 |
89 % |
|
|
|
Skog, mark och djur |
28 |
66 % |
Estetiska verksamheter |
21 |
57 % |
|
|
|
Samhälle, natur och språk |
21 |
51 % |
Hantverk och produktion |
19 |
47 % |
|
|
|
Hotell, restaurang och bageri |
55 |
92 % |
Fastighet, anläggning och byggnation |
44 |
78 % |
|
|
|
Fordonsvård och godshantering |
37 |
63 % |
Hälsa, vård och omsorg |
37 |
73 % |
|
|
|
Individuella program |
73 |
99 % |
Nationella program |
74 |
100 % |
|
|
|
Gymnasiesärskola totalt |
76 |
100 % |
|
|
|
Det finns stora skillnader i utbudet mellan olika regioner. I ett antal mindre städer, utan goda pendlingsmöjligheter till större städer, finns ett utbud av ett eller två program. Även i vissa större städer och deras pendlingsområden finns enbart en minoritet av programmen trots ett stort upptagningsområde. I storstadsregioner samt vissa av de medelstora städernas pendlingsområden finns ett brett utbud inne- hållandes alla eller nästan alla programmen.
101I ett av dessa finns dock information om att programmet erbjuds på en av kommunernas hemsida, därför antas avsaknaden i statistiken bero på felaktig rapportering eller att det helt enkelt inte fanns några elever detta läsår då området har mycket litet elevunderlag.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Statistiken om vilka program som erbjuds i olika områden visar att kombinationen av program som finns i de olika pendlingsområdena är mycket olika. Två program finns dock ofta med i utbudet – pro- grammet för handel, administration och varuhantering samt program- met för hotell, restaurang och bageri. Dessa är alltså ofta en gemen- sam nämnare för utbudet. I övrigt finns många olika kombinationer av program och i de pendlingsområden där endast en minoritet av programmen finns är utbuden mycket olika.
Centralisering av utbudet har skett
En centralisering har skett av gymnasiesärskolans verksamhet totalt sett i samband med elevminskningen under 2010-talet som slog igenom under decenniets senare hälft. Mellan 2017 och 2019 sjönk antalet kommuner med gymnasiesärskola med 21 kommuner. Ut- budets bredd sett till förekomsten av olika program på aggregerad regional nivå är dock ungefär densamma som 2014. Vid en jämförelse med Skolverkets uppföljning av gymnasiesärskolans utbud hösten 2014 på länsnivå102 har programutbudet varit förhållandevis oför- ändrat. De flesta program finns i lika många län 2019 som 2014. Pro- grammen för samhälle natur och språk samt skog, mark och djur fanns i 3 respektive 1 fler län 2019. Programmet för estetiska verk- samheter fanns i 2 färre län 2019 och programmet för hantverk och produktion fanns 1 färre län 2019.
Små volymer i särskild utbildning för vuxna
Kommunerna ska tillhandahålla särvux. Utbildningen ska tillhanda- hållas på grundläggande nivå och gymnasial nivå.103 En person som har en utvecklingsstörning är från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år behörig till särvux om personen är bosatt i landet, saknar sådana kunskaper som utbildningen syftar till att ge, och har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Det som i skollagen sägs om personer med utvecklingsstörning gäller
102Skolverket (2016), Gymnasiesärskolan – Uppföljning och analys av 2013 års reform. Rapport 2016:435.
10321 kap. 3 § skollagen.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
även dem som har fått en betydande och bestående begåvnings- mässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada, föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.104 Hemkommunen ansvarar för att de som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och önskar det, också får delta i sådan utbildning. Varje kommun ska aktivt verka för att nå de vuxna i kommunen som har rätt att delta i utbildning på grundläggande nivå och för att motivera dem att delta i sådan utbildning. Varje kommun ska erbjuda utbildning på gym- nasial nivå och ska sträva efter att erbjuda utbildning som svarar mot efterfrågan och behov.105
Utbildningen inom särvux bedrivs i form av kurser och får på gymnasial nivå även bedrivas i form av ett gymnasiesärskolearbete.106 Målet för särvux är att vuxna med utvecklingsstörning ska stödjas och stimuleras i sitt lärande. De ska ges möjlighet att utveckla sina kunskaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbets- och samhällslivet samt att främja sin personliga utveckling. Utgångs- punkten för utbildningen ska vara den enskildes behov och förut- sättningar och de som fått minst utbildning ska prioriteras.107
Antalet elever i särvux ser ut att fortsätta den minskande trend som varat det senaste decenniet. Antalet elever under 2019/20 upp- gick till drygt 3 500. Särvux anordnas i 177 kommuner under läsåret 2019/20. I genomsnitt är det knappt 3 elever per undervisningsgrupp i särvux, och eleverna läser i snitt 3,6 timmar per vecka. Flest elever läser på grundläggande nivå, följt av gymnasial nivå och lägst antal elever finns på träningsskolenivå. Vad eleverna studerar och under hur lång tid är uppgifter som inte samlas in med hänvisning till att det rör sig om känsliga personuppgifter. I Skolverkets uppföljning av regionalt yrkesvux för 2017 redovisar de från en intervjustudie med kommunerna att få elever studerar inom särvux inom ramen för regionalt yrkesvux.108 I de fall som det sker är det vanligast i form av lärlingsutbildning. Flera respondenter kommenterar i sina svar att särvux är en fråga som ligger på lokal eller kommunal nivå snarare än på regional och därmed inte varit föremål för diskussionerna inom
104Jfr 21 kap. 2, 11 och 16 §§ och 29 kap. 8 § skollagen.
10521 kap. 3, 10,11, 13, 14 och 16 §§ skollagen.
10621 kap. 5 § skollagen.
10721kap. 2 § skollagen.
108Skolverket (2018), Regionalt yrkesvux, Uppföljning 2017, dnr 2017:294.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
regionalt yrkesvux. En orsak som framkom är att det är en målgrupp som har behov av att studera nära hemmet.
Komvuxutredningen hade ett stort uppdrag som handlade om särvux.109 De beskriver bl.a. i sitt betänkande att förutsättningarna för studier inom särvux skiljer sig åt mellan kommunerna. Det finns kommuner där särvux och komvux inte bara delar lokaler utan även på andra sätt samverkar, och Komvuxutredningens bild är att i dessa kommuner finns en påbörjad integrering av särvux som en del i den kommunala vuxenutbildningen. Andra kommuner står långt ifrån detta. Det handlar ofta om kommuner där elevantalet är lågt och med få lärare. Det finns kommuner där utbildningen till sin organisation befinner sig mycket närmare barn- och ungdomsskolan med terminer och lov jämförbart med grund- och gymnasiesärskola trots att vuxen- utbildningen ska bedrivas kontinuerligt under året utifrån vuxnas förutsättningar och behov. Komvuxutredningen genomförde också en enkätundersökning som riktade sig till landets 290 kommuner. Av svaren framgår att det var 80 kommuner som anordnade yrkes- kurser på gymnasial nivå inom ett eller flera i enkäten fastställda om- råden. De nationella programmen inom gymnasiesärskolan vars kurser är gemensamma med särvux på gymnasial nivå utgjorde områdena. Flest yrkeskurser anordnas inom områdena hälsa, vård och omsorg och administration, handel och varuhantering där 49 respektive 47 kommuner uppger att de anordnar utbildning. I 34 av kommu- nerna anordnas yrkeskurser inom hotell, restaurang och bageri. Där- efter en fallande skala med 23 kommuner som anordnar yrkeskurser inom fastighet, anläggning och byggnation, 13 kommuner anordnar inom fordonsvård och godshantering och slutligen 10 kommuner som anordnar yrkeskurser inom skog, mark och djur.
I betänkandet gör Komvuxutredningen också bedömningen att en väg in i den kommunala vuxenutbildningen kan underlätta för fler vuxna att kunna och vilja ta del av utbildning oavsett om individen har en utvecklingsstörning eller inte. Mot bakgrund av det föreslog utredningen att särvux ska upphöra som egen skolform och blir en del i komvux. Förslaget syftade också till att underlätta för de elever som har kapacitet att kombinera studier inom särvux med sfi, grund- läggande eller gymnasial komvux. Regeringen har i propositionen Komvux för stärkt kompetensförsörjning (prop. 2019/20:105) före-
109SOU 2018:71 En andra och en annan chans – ett komvux i tiden.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
slagit att särvux inte längre ska vara en egen skolform inom skol- väsendet utan ska ingå i skolformen komvux.
3.2Kompetensförsörjning till arbetsmarknad och rekrytering till högre utbildning
Enligt direktiven är ett av utredningens syften att trygga den natio- nella och regionala kompetensförsörjningen. Det ska poängteras att både gymnasieskolan och komvux har bredare syften än att förse arbetsmarknaden med arbetskraft. Gymnasieskolan ska även ge en god grund för fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet.110 Den kommunala vuxenutbild- ningen ska, utöver att ge individen möjlighet att utveckla sina kun- skaper och sin kompetens i syfte att stärka sin ställning i arbetslivet, även stärka individens ställning i samhällslivet samt främja personliga utveckling.111 Perspektivet i det här avsnittet är emellertid avgränsat till utbildningens betydelse för kompetensförsörjningen, i enlighet med utredningens direktiv. Kompetensförsörjningen behöver enligt utredningen belysas ur både arbetsgivares och individers perspektiv.
3.2.1Utbildning och kompetensförsörjning
Kompetensförsörjning handlar om utbud och efterfrågan på kompetens
Matchningen på arbetsmarknaden bestäms dels av den kompetens som efterfrågas av arbetsgivarna, och den kompetens som arbets- kraften har.112 Av det skälet bör kompetens mätas på samma sätt på både utbuds- och efterfrågesidan. Kompetens är något bredare och skiljer sig till stor del från formell utbildning. Det finns undersökningar som försökt mäta och fånga människors kunskaper och förmågor på ett djupare sätt, t.ex. OECD:s undersökning av vuxnas kunskaper och färdigheter, PIAAC (Programme for the International Assess- ment of Adult Competencies). Men i olika typer av register saknas
11015 kap. 2 § skollagen.
11120 kap. 2 § skollagen.
112Tillväxtverket (2018), Regionala matchningsindikatorer – fördjupad analys.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
uppgifter om arbetskraftens kompetens. Det som vanligen används är därför uppgiften om arbetskraftens och befolkningens utbildning.
Matchning på arbetsmarknaden är ett stort forskningsområde. I forskning skiljer man ibland mellan aggregerad matchning och ut- bildningsmatchning. Aggregerad matchning handlar om hur effek- tivt utbud och efterfrågan möts på arbetsmarknaden, oavsett vilka kompetenser som efterfrågas. Ofta studeras matchningen mellan det totala antalet arbetslösa och det totala antalet lediga platser. Det är ett makroekonomiskt mått som t.ex. används för att studera upp- och nedgångar i ekonomin. Utbildningsmatchning handlar om hur väl arbetsgivarnas efterfrågan stämmer överens med arbetskraftens utbildning.
Hur går det att veta vilka kompetensförsörjningsbehoven är?
Flera olika myndigheter är involverade i arbetet att analysera utveck- lingen på arbetsmarknaden och att göra prognoser över behoven inom olika sektorer, yrken och av olika utbildningar. Här redogörs kort- fattat för de prognosmodeller och andra näraliggande arbetsmark- nadsanalyser som produceras i dagsläget.
SCB:s utbildningsprognoser
Det finns tillgång till nationella nulägesbeskrivningar och prognoser om behoven på arbetsmarknaden. Statistiska centralbyråns (SCB) långtidsprognoser113 gäller behoven av olika utbildningsgrupper i relation till förväntad efterfrågan inom olika yrken. Prognoserna anger hur dessa behov kommer att täckas på sikt, med hänsyn till den framskrivna demografiska utvecklingen, givet att inga föränd- ringar sker av intresset för och rekryteringen till de utbildningar som finns i dag. Det ska poängteras att prognoser och framskrivningar av behov har sina begränsningar. En begränsning är att prognoserna gäller i relation till hur utsikterna ser ut att behålla den kompetens- försörjning som finns i utgångsläget, det kan resultera i underskatt- ning av behovet av sådana yrkesgrupper som det redan tidigare var svår brist på. Här behövs analytiskt stöd från myndigheterna för att
113SCB (2017), Trender och prognoser 2017. Befolkningen, utbildningen, arbetsmarknaden, med sikte på år 2035.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
öka användbarheten i prognosmaterialet för huvudmän för utbildning. SCB har även i samverkan med olika uppdragsgivare visat att pro- gnosmodellen går att använda i en regional kontext. I fyra rapporter har SCB gjort nio olika regionala nedbrytningar av prognoserna.114 Som komplement använder SCB arbetsgivarnas bedömning av arbets- kraftstillgången som insamlas i undersökningen Arbetskraftsbaro- metern115. Den ger arbetsgivares bedömningar för ett urval av ut- bildningsgrupper. I undersökningen 2018 konstaterar SCB att det vid tiden för undersökningen råder brist på nyutexaminerade arbets- sökande i 11 av de 13 utbildningsgrupper på gymnasial nivå som ingår i undersökningen. Bristen var störst på restaurangutbildade och for- donsutbildade, där mer än 90 procent av arbetsgivarna har upplevt svårigheter att rekrytera. Andra utbildningsgrupper där arbetsgivarna upplever brist på nyutexaminerade är naturbruk, transport, industri- teknik, dator- och kommunikationsteknik samt utbildning i auto- mation.
Arbetsförmedlingens prognoser för olika yrkeskategorier
Även Arbetsförmedlingen gör regelbundna undersökningar av det nationella arbetsmarknadsläget som baseras på intervjuer med arbets- givare. Rapporten Var finns jobben? återkommer årligen och gäller såväl en nulägesbedömning som prognoser på fem års sikt. Den be- dömning som presenteras är att inom ett stort antal av de yrken där det 2019 råder brist på utbildade kommer det råda brist även fem år framåt i tiden. Detta gäller pedagogiskt arbete, socialt arbete, arbeten inom hotell, restaurang och storhushåll, yrkesområden inom hälso- och sjukvård, bygg- och anläggning, data/it, teknik och naturveten- skap, installation, drift och underhåll, tillverkning, naturbruk, trans- port samt service och säkerhet.116
Arbetsförmedlingen beskriver regelbundet arbetsmarknadsutsik- terna länsvis. Dessa bedömningar gäller framför allt jobbtillväxten i olika branscher och utvecklingen av arbetslösheten. Man lyfter också fram specifika utmaningar för arbetsmarknaden i de olika länen. Även om Arbetsförmedlingens länsvisa bedömningar begränsar perspek-
114Västra Götalandsregionen (2017), Länsstyrelsen Stockholm (2017), Region Västmanland m.fl. (2017), Region Skåne (2017).
115SCB (2018), Arbetskraftsbarometern, Vilka utbildningar ger jobb?
116Arbetsförmedlingen (2019), Var finns jobben? Bedömning för 2019 och på fem års sikt.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
tivet till nästföljande år görs också bedömningar av vilka större trender som råder mot bakgrund av de senaste årens utveckling. Arbetsför- medlingen har enligt 2020 års regleringsbrev också ett uppdrag att analysera hur myndigheten kan utveckla analyser av utbud och efter- frågan på arbetskraft och kompetensförsörjningsbehov i olika bran- scher, i olika delar av landet samt hur dessa analyser kan användas som ett underlag för att dimensionera utbildningssystemet efter arbets- givares behov.117
På vilket sätt förändras arbetsmarknaden och kompetensbehoven?
Utöver konjunktursvängningar som kan påverka arbetsmarknaden på kort sikt pågår också alltid någon form av strukturomvandling som för med sig att yrkesgrupper och branscher växer, krymper eller omformas av bakomliggande trender såsom teknikutveckling. På svensk arbetsmarknad rör det sig ofta om gradvisa förändringar och omställningarna ger vanligen inte upphov till några snabba föränd- ringar.
Den starkaste drivkraften bakom strukturomvandling i Sverige i dag är automatisering genom ökad användning av datorkraft för att lösa rutinuppgifter, både kognitivt krävande och manuellt rutin- arbete, som tidigare utförts av personal. Än så länge har den inte medfört ökad arbetslöshet eller svåra omställningar för de som varit anställda i jobb i mitten av lönefördelningen. Det beror sannolikt på att förändringarna hittills har skett i en förhållandevis kontinuerlig takt där arbetsmarknaden har hunnit anpassa sig och omställningen har fungerat relativt bra118. Mittenlönejobben119 har inte heller minskat drastiskt utan polariseringen har berott främst på ökat inflöde i låg- och högavlönade jobb. Det är dock inte säkert att takten kommer att ske lika gradvis som den hittills gjort. Det är mycket möjligt att den storskaliga ekonomiska kris som vi befinner oss i under början av 2020 kan komma att accelerera förändringen.
117Regleringsbrev för budgetåret 2020 avseende Arbetsförmedlingen
118SOU 2019:65 Långtidsutredningen 2019 – Huvudbetänkande.
119Dessa jobb är de som befinner sig i mitten av lönefördelningen. Vad som avses med ”mitten” kan variera beroende på vilka gränsdragningar som görs. I SOU 2019:65 avses yrken där genom- snittslönen ligger i de två mittersta kvartilerna av lönefördelningen. Det är det som avses texten här. Men det är värt att notera att avgränsningen av vilka yrken som utgör mitten har stor påverkan.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
En diskussion som pågått under senare år handlar om huruvida polarisering kan uttryckas i termer av kvalifikationsnivå. Ibland har polariseringsfenomenet beskrivits som att medelkvalificerade jobb minskar i omfattning. Att använda begreppet kvalifikation för att beskriva polariseringen har kritiserats120 då det kan leda till förbiseende av stora grupper på arbetsmarknaden som i allmänhet betraktas som medelkvalificerade då de kräver gymnasial yrkesutbildning, detta gäller t.ex. undersköterskor vilket är Sveriges största yrkesgrupp och tillika den största gruppen inom gymnasiala yrkesutbildningar. Kvalifika- tionsnivå har ibland likställts med inkomstnivå vilket skapar pro- blem för tolkningen av resultaten då inkomstnivå kan variera på olika kvalifikationsnivåer, exempelvis mätt i längd eller nivå av utbildningen. Hur olika yrken klassificeras påverkar därför tolkningen av resul- taten. Utredningen menar att detta riskerar att leda till en bild av att alla gymnasiala yrkesutbildningar leder till en arbetsmarknad som är krympande. Att så inte är fallet framkommer t.ex. i SCB:s prognoser, vars modeller även tar hänsyn till strukturomvandling inom bran- scher och yrken, och som visar på ett fortsatt stort behov av gymnasialt yrkesutbildade.121 Även långtidsutredningen 2015 pekade på vikten av att inte förenkla vad som händer: ”Att den tekniska utvecklingen inte kommer att leda till att ’mitten försvinner’ är viktigt att komma ihåg, inte minst när det gäller den framtida utbildnings- politiken.” Det är först och främst rutinmässiga arbeten som för- svinner, kvar blir mycket stora yrkesgrupper vars arbetsuppgifter är omöjliga eller alltför kostsamma att automatisera.
Ännu inga tecken på att de teknologiska framstegen ökat arbetslösheten
Även om digitaliseringen och automatisering har en stor effekt på arbetsmarknaden så har den ännu inte lett till att arbetstillfällen totalt sett minskar.122 Det finns en dynamik mellan ökad produkti- vitet och efterfrågan på arbetskraft som gör att efterfrågan på arbets- kraft diversifieras och ökar när produktiviteten ökar till följd av teknologiska framsteg.123
120Thålin (2018), Polariseringsmyten – försvinner verkligen de medelkvalificerade jobben.
121SCB (2017), Trender och prognoser.
122SOU 2019:65 Långtidsutredningen 2019 – Huvudbetänkande.
123Acemoglu, Restrepo (2017), The Race Between Machine and Man: Implications of Techno- logy for Growth, Factor Shares and Employment.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Vilken förändring kan förväntas på arbetsmarknaden
Den förändring som väntas ske enligt långtidsutredningen 2019 ligger i linje med den utveckling som tidigare skett. Sedan millennieskiftet är det främst andelen kontorsarbetare och processarbetare inom indu- strin som har minskat betydligt. Detta visar att både tjänstemanna- yrken och arbetaryrken påverkas av strukturomvandlingen. De effek- ter som förutspås kommande tjugoårsperiod är att digitaliseringen fortsätter att förändra arbetsmarknadens sammansättning. Därmed kommer sannolikt samma trender att fortsätta framöver.124 Flera ytterligare yrkesgrupper väntas dock påverkas framöver av datoriser- ingen enligt en svensk studie från 2019. I samma studie framgår att två yrkesgrupper som kan påverkas negativt framöver är försäljnings- och föraryrken.125 Den generella slutsatsen är att yrken som kräver goda sociala, verbala och tekniska förmågor kommer att fortsätta att öka i omfattning medan yrken som kräver fokus och slutlednings- förmåga fortsätter att minska.
Kombinationen av matchningsproblem och polarisering
av arbetsmarknaden leder till ökande konkurrens om låglönejobben
Samtidigt som polariseringen och den förändrade strukturen påver- kar arbetsmarknaden finns det också ett matchningsproblem mellan utbildning och efterfrågan på den svenska arbetsmarknaden. Tren- derna pekar på att matchningsproblemet gradvis förvärras. Den ökande mängden relativt lågbetalda jobb innehas av individer med relativt låg lön med jämförelsevis höga sociala och kognitiva förmågor.126 Ut- ifrån nuvarande trender kommer alltså konkurrensen om de lågbetalda jobben som inte kräver någon specifik utbildning fortsätta att öka samtidigt som att bristerna förvärras inom sektorer där det redan under lång tid har funnits en brist.127
124SOU 2018:43 Jobbpolarisering på den svenska arbetsmarknaden. Bilaga 6 till långtidsutred- ningen 2019.
125Hensvik, Nordström-Skans (2019), Jobbpolarisering och efterfrågan på olika förmågor på framtidens arbetsmarknad. IFAU Rapport 2019:30.
126Ibid.
127SOU 2015:90 Utbildning för framtidens arbetsmarknad – bilaga till långtidsutredningen 2015.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
3.2.2Gymnasieskolans betydelse för kompetensförsörjningen
Minskande behov på arbetsmarknaden av personer utan fullföljd gymnasieutbildning
Efterfrågan på personer med högst grundskoleutbildning bedöms av SCB minska kraftigt under prognosperioden fram till 2035, sam- tidigt som tillgången väntas ligga kvar på ungefär dagens nivå. På dagens arbetsmarknad kräver arbetsgivarna nästan alltid gymnasie- utbildning, även inom yrken där utbildningskraven traditionellt sett varit låga. Detta leder till ett växande överskott på arbetsmarknaden av personer med högst grundskoleutbildning.
Av det totala antalet elever som påbörjade studier i gymnasie- skolan 2015 var det tre år senare 28 procent som inte hade slutfört ett nationellt program och fyra år efter starten var siffran 22 procent. Andelen som saknade examen fyra år efter starten i gymnasieskolan var 29 procent. Det ska dock poängteras att det som i statistiken ser ut som ett skolmisslyckande inte behöver betyda att ingången till arbetsmarknaden är stängd. Dels finns det möjligheter att komplet- tera inom komvux. Dels kan i synnerhet yrkesprogrammen leda till arbete även för dem som saknar examen. Det gäller framför allt de yrkesprogram där det finns en stark efterfrågan på arbetsmarknaden.
De stora utmaningarna gäller snarare att så många elever från grund- skolan inte är behöriga till nationella program. Som tidigare redovisat är det ungefär var sjätte elev som påbörjar sina gymnasiestudier på introduktionsprogram. Enligt den officiella statistiken hade hälften av eleverna som påbörjade introduktionsprogram 2014 påbörjat ett nationellt program inom fem år, och av dessa nådde 42 procent en examen.128 Totalt var det därmed 20 procent av eleverna på introduk- tionsprogram som inom fem år nådde fram till examen. Detta ska ses i perspektivet att personer utan gymnasieexamen prognosticeras möta en allt kärvare situation, då det finns allt färre jobb som dessa per- soner är matchningsbara mot.
128Skolverket (2019), Genomströmning inom 5 år för nybörjare i år 1 den 15 oktober 2014. Sveriges officiella statistik.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Efterfrågan ökar för utbildade från vissa yrkesprogram
Såväl i de tillgängliga nulägesbeskrivningarna som framtidsprogno- serna framhålls en brist på viss gymnasialt yrkesutbildad arbetskraft, och att denna brist på några års sikt kan komma att bli minst lika påtaglig som bristen på viss eftergymnasialt utbildad arbetskraft. Efterfrågan av dessa yrkesutbildade på gymnasial nivå beräknas öka starkt samtidigt som tillgången beräknas minska. De få eleverna inom många yrkesutbildningar i gymnasieskolan, i förhållande till stora och ökande behov inom motsvarande yrkesområden och branscher, innebär växande kompetensunderskott på arbetsmarknaden. Fram- för allt gäller detta sektorerna fordon- och transport, byggnadsverk- samhet, teknik och tillverkningsindustri, el- och automation, restau- rang samt vård- och omsorg.
Skillnader i kompetensförsörjningsbehov mellan olika yrkesutbildningar
Det är inte alla yrkesutbildningar som motsvarar tydliga behov på arbetsmarknaden. Detta åskådliggörs i statistiken om elevernas etabler- ing efter olika inriktningar på yrkesprogrammen. Av diagrammet nedan framgår att det är stor skillnad mellan olika inriktningar i hur stor andel av eleverna som ett år efter utbildningen har en svag ställ- ning på arbetsmarknaden. De inriktningar som redovisas är de tre med högst respektive de tre med lägst andel svag ställning/utanför arbetsmarknaden. Antal examinerade elever anges inom parentes.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Figur 3.12 Andel med svag ställning på/utanför arbetsmarknaden, första kalenderåret efter examen
Elever med gymnasieexamen 2014. Andel i procent. Inom parentes efter programmens namn anges totalt antal examinerade
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Hår och |
Turism och |
Djur (1299) |
Vård och |
Produkt- och |
Transport |
makeupstylist |
resor (581) |
|
omsorg (2033) maskinteknik |
(1129) |
(808) |
|
|
|
(682) |
|
Källa: Skolverket, uppgifter som lämnats på förfrågan från utredningen.
Vissa enstaka programinriktningar har för många elever i förhållande till behoven på arbetsmarknaden. Detta innebär att dessa elever kan ha svårt att få jobb efter utbildningen inom den bransch de utbildat sig för. Det betyder att de får konkurrera om jobb på den generella arbetsmarknaden där arbetsgivare inte ställer några specifika kom- petenskrav. Andra inriktningar har för få elever i förhållande till be- hoven. Det är problematiskt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv, enligt utredningen.
Efterfrågan minskar för examinerade från högskoleförberedande program som inte studerat vidare i högskolan
För personer med en högskoleförberedande gymnasial utbildning som inte har studerat vidare på högskolan och för eftergymnasialt utbildade utan fullständig högskoleutbildning pekar prognoserna på ett växande överskott.
Endast omkring en tredjedel studerar på högskolan året efter exa- men från högskoleförberedande program. I Skolverkets rapport Från
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
gymnasieskola till högskola129 görs en kartläggning av andelarna per högskoleförberedande program som efter examen våren 2014 över- gått till högskola, antingen samma hösttermin eller höstterminen året därpå. Dessa andelar är följande: naturvetenskapsprogrammet:
75 procent, teknikprogrammet: 63 procent, humanistiska programmet:
54 procent, ekonomiprogrammet: 43 procent, samhällsvetenskaps-
programmet: 41 procent och estetiska programmet: 30 procent. Många elever som inte går vidare till högskola efter högskoleförberedande program har inte lyckats ta examen och är därmed inte behöriga. Genom beräkningar på registerdata från SCB har utredningen följt upp alla elever, inklusive de som saknar examen, som lämnade hög- skoleförberedande program hösten 2014. Vi finner då att drygt 40 pro- cent av eleverna inte har påbörjat högskolestudier fyra läsår efter att de lämnat ett högskoleförberedande program.
Totalt sett är det alltså en hög andel som inte studerar vidare, vilket de högskoleförberedande programmen syftar till. Huvuddelen av de övriga befinner sig i arbete. Att SCB:s långtidsprognos pekar på ett kommande överskott av arbetskraft med högskoleförberedande gymnasial utbildning som inte gått på högskola talar för en ökad konkurrens framöver om de arbeten som är tillgängliga efter dessa utbildningar.
Utredningen har funnit att det finns kunskapsluckor gällande hur de högskoleförberedande programmen fungerar i relation till arbets- marknaden direkt efter gymnasieskolan. Exempelvis visar ungdoms- barometerns SYV-undersökning på att många studie-och yrkesväg- ledare i grundskolan anser att de behöver mer information om arbets- marknaden efter högskoleförberedande program.130
129Skolverket (2018), Från gymnasieskola till högskola – en registerstudie. Rapport 2018:466.
130På frågan om tillgänglig information om ”Etablering på arbetsmarknaden bland elever från högskoleförberedande program som inte studerar vidare” svarar 70 procent att de skulle önska mer information och 28 procent att de har information. Det kan jämföras med svaren på frågan om informationstillgången gällande ”Vilka branscher som har brist på arbetskraft med specifik gymnasial yrkesutbildning”. Där svarar 50 procent att de har information och andra hälften att de önskar mer information. Källa: Ungdomsbarometern (2019) SYV-barometern 2019 Natio- nell rapport till U2018:1.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Stora inkomstskillnader mellan program för elever som inte studerar vidare efter gymnasieskolan
Analyser av inkomster kan enligt utredningen bidra med informa- tion om hur olika utbildningar tillgodoser elevers behov och långsik- tiga nytta av utbildning. En majoritet av eleverna i gymnasieskolan går på högskoleförberedande program. Ungefär fyra av tio väljer efter utbildningen att inte studera vidare utan söker sig i stället till arbets- marknaden. Betydligt fler ungdomar tar denna väg till arbetsmark- naden i dag jämfört med för 10 år sedan. Sedan 2008 har andelen som går högskoleförberedande program ökat med över 10 procentenheter. Samtidigt har övergången till högskolestudier varit helt oförändrad.131 Majoriteten av dessa elever hittar också arbeten. Det beror på att många arbetsgivare inte ställer krav på specifik yrkesutbildning. De kunskaper och kompetenser som elever får på de högskoleförbere- dande programmen, i kombination med personliga egenskaper, räcker för många arbetsuppgifter. Utredningens analys av elevers etablering visar att de vanligaste yrkeskategorierna är butikspersonal, barn- skötare och elevassistenter m.fl., bageripersonal och transportledare m.fl., resesäljare/kundtjänstpersonal och receptionister m.fl., skötare, vårdare och personliga assistenter m.fl., snabbmatspersonal, köks- och restaurangbiträden m.fl. samt vårdbiträden. Inom dessa katego- rier fanns 48 procent av de som tidigare gått på högskoleförbered- ande program. De flesta av dessa yrkeskategorier ryms inom branscher där andelen visstidsanställda är hög.132
När utredningen studerat hur inkomsterna utvecklas för elever på de olika utbildningarna framgår att det finns stora skillnader både mellan olika yrkesprogram och mellan olika högskoleförberedande program. Det finns en stor variation mellan olika program gällande medelinkomsten. De sex program med högsta inkomsterna var yrkes- program. Men ett par yrkesprogram, eller stora inriktningar inom yrkesprogram, ligger under det totala genomsnittet. Tabellen visar medelinkomsten per program fjärde kalenderåret efter gymnasieskolan för elever som lämnade gymnasieskolan 2014 Tabellen visar också andelen som ej är sysselsatta under referensmånaden november det fjärde året, samt andelen som helt saknar förvärvsinkomst under det
131SCB (2019), Påbörjat högskolestudier inom 1–10 år för avgångna från gymnasieskolan 1993/94– 2016/17. Fördelning på kön. Sveriges officiella statistik.
132Svenskt näringsliv & LO (2016), Tidsbegränsade anställningar på svensk arbetsmarknad – en kartläggning av förekomsten, behoven och hur de används.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
fjärde året. I huvudsak följer programmen samma rangordning om de ordnas efter andelen som inte har arbetat eller genomsnittliga inkomsten.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Tabell 3.2 Medelinkomst fjärde året efter gymnasieskolan
Individer som lämnade gymnasieskolan 2014 och under de fyra första åren ej påbörjat högskolestudier
Program eller inriktning |
Medel- |
Antal |
Andel utan |
Andel utan |
|
inkomst |
individer |
inkomst |
syssel- |
|
(tusentals |
|
under året |
sättning i |
|
kronor) |
|
|
november |
Fordons- och transport: transport |
303 |
1 977 |
5 % |
10 % |
|
|
|
|
|
Bygg och anläggning: husbyggnad |
287 |
3 837 |
5 % |
10 % |
VVS- och fastighetsprogrammet |
276 |
1 547 |
5 % |
11 % |
|
|
|
|
|
El och energi: Elteknik |
272 |
2 705 |
6 % |
12 % |
Industritekniska programmet |
258 |
2 064 |
8 % |
15 % |
|
|
|
|
|
Bygg och anläggning exkl. husbyggnad |
248 |
2 479 |
9 % |
18 % |
Naturbruksprogrammet exklusive djur |
239 |
1 157 |
6 % |
10 % |
|
|
|
|
|
Fordons- och transport exkl. transport |
237 |
2 677 |
9 % |
17 % |
El- och energi: energiteknik/automation |
230 |
931 |
13 % |
21 % |
|
|
|
|
|
Ekonomiprogrammet |
216 |
4 088 |
6 % |
15 % |
Hantverk: Frisör |
201 |
1 454 |
5 % |
13 % |
|
|
|
|
|
Teknikprogrammet |
201 |
2 928 |
13 % |
23 % |
Vård och omsorgsprogrammet |
201 |
2 837 |
9 % |
17 % |
|
|
|
|
|
Handels- och adm. programmet |
200 |
3 626 |
9 % |
17 % |
Hotell och turism |
198 |
1 544 |
7 % |
16 % |
|
|
|
|
|
Restaurang och livsmedelsprogrammet |
195 |
2 980 |
9 % |
18 % |
Barn och fritidsprogrammet |
194 |
3 392 |
9 % |
18 % |
|
|
|
|
|
Samhällsvetenskapsprogrammet |
193 |
10 082 |
9 % |
20 % |
Hantverk: stylist |
183 |
1 354 |
9 % |
19 % |
|
|
|
|
|
Hantverk exkl. frisör/stylist |
182 |
1 008 |
13 % |
22 % |
El- och energi: dator och kom. teknik |
181 |
1 598 |
17 % |
29 % |
|
|
|
|
|
Naturbruk: Djur |
173 |
1 879 |
12 % |
23 % |
Introduktionsprogram: |
163 |
1 766 |
16 % |
31 % |
Programinriktat ind. Val |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Naturvetenskapsprogrammet |
158 |
2 434 |
16 % |
32 % |
Estetiska programmet |
150 |
6 493 |
15 % |
30 % |
|
|
|
|
|
Introduktionsprogram: |
143 |
2 055 |
22 % |
38 % |
Yrkesintroduktion |
|
|
|
|
Humanistiska programmet |
136 |
412 |
18 % |
36 % |
|
|
|
|
|
Introduktionsprogram: Övriga |
82 |
3 975 |
43 % |
60 % |
|
|
|
|
|
Anm.: I tabellen ingår samtliga elever som lämnat gymnasieskolan 2014. Oavsett studieresultat.
Källa: Registeruppgifter från SCB, egna beräkningar.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Vi kan se en mycket bred variation i yrkesprogrammens inkomst- utfall. Framför allt sex av yrkesprogrammen inom traditionellt man- liga yrkesområden står för de höga inkomstnivåerna. Bland ungdomar från högskoleförberedande program som inte läst vidare är genom- snittsinkomsterna lägre än på dessa yrkesprogram. Samtidigt finns det andra yrkesprogram vars elever har en lägre genomsnittsinkomst än eleverna från högskoleförberedande program. Avgränsningen till elever som inte övergått till högskolan gör det vanskligt att t.ex. dra slut- satser med grund i jämförelsen mellan högskoleförberedande pro- gram och yrkesprogram. Detta gäller särskilt då gruppen elever från högskoleförberedande program avgränsas på ett sätt som gör det svårt att utan betydligt mer information dra slutsatser om varför deras inkomster ser ut som de gör. Trots svårigheten att dra slutsatser från jämförelsen och om orsakerna till inkomstnivåerna är det viktigt att synliggöra arbetsmarknadsutfallen och förutsättningarna på arbets- marknaden direkt efter gymnasieskolan för elever från högskoleför- beredande program. Inte minst på grund av att de är många – ungefär en tredjedel av alla gymnasieungdomar som inte studerar vidare kommer från de högskoleförberedande programmen och företrädel- sevis från estetiska programmet och samhällsvetenskapsprogrammet.
Blickar vi längre bakåt och studerar inkomstutvecklingen för per- soner som lämnade gymnasieskolan 2010 ser vi samma övergripande mönster. Även på medellång sikt, upp till sju år efter gymnasieskolan, så håller den genomsnittliga skillnaden i sig mellan individer som gått på olika typer av program.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
Figur 3.13 Utvecklingen av årlig medelinkomst sju kalenderår efter gymnasieskolan 2011–2017
Elever som lämnade gymnasieskolan 2010 och ej påbörjat högskolestudier fram till 2017
Medelinkomst (kronor i tusental) |
Yrkesförberedande program |
300 |
Studieförberedande |
Individuella program |
250 |
|
200 |
|
150 |
|
100 |
|
50 |
|
0
1 år |
2 år |
3 år |
4 år |
5 år |
6 år |
7 år |
Antal år efter gymnasieskolan
Anm.: I diagrammet är medieprogrammet betraktat som ett yrkesförberedande program. Detta program har betydligt lägre inkomstutveckling än övriga yrkesförberedande program . En exkludering av programmet skulle öka inkomsterna i snitt Antalet individer med studieförberedande program:
15 863, yrkesförberedande: 42 539, individuella program: 5 898. Specialutformade program utan anknytningsprogram har exkluderats (1 221 individer).
Källa: Registeruppgifter från SCB, egna beräkningar. Se bilaga 5 för ytterligare beskrivning av uppgifterna.
Uteblivna förvärvsinkomster som beror på att man av helt egen vilja gjort annat än att arbeta kan antagligen förklara en del av de synliga skillnaderna. Elever på högskoleförberedande program har i attityd- undersökningar visat på en större vilja att ägna sig åt annat än arbete.133 Det visar sig dock att inkomstskillnaderna är betydande även om man begränsar statistiken till de som har en etablerad ställ- ning på arbetsmarknaden under de första 5 åren efter gymnasie- skolan.134 Samma inkomstutveckling syns när man studerar elever som gick ut 2014 under den nuvarande läroplanen. Bland dessa elever ökar yrkesprogramselevernas inkomster fortfarande i snabbare takt mellan det tredje och fjärde året efter gymnasieskolan.135 Samma typ
133Det indikerar SCB (2019), Gymnasieungdomars studieintresse. Läsåret 2019/20.
134Skillnaden mellanprogramtyperna i detta urval var ungefär 30 000 kr/år under det sjunde året efter gymnasieskolan.
135Mer information om dessa uppgifter återfinns i bilaga 5.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
av utveckling gäller även när man begränsar statistiken till elever som tagit examen från sitt program.
Inkomstskillnaderna mellan traditionellt manliga yrkesområden och traditionellt kvinnliga är stora. Med enstaka undantag är det pro- gram med en överrepresentation av kvinnor som är förknippade med de lägsta inkomsterna. Även på arbetsmarknaden efter vård- och omsorgsprogrammet, där möjligheterna är goda att snabbt få jobb, är inkomsterna betydligt lägre jämfört med de traditionellt manliga programmen. Genomsnittsinkomsterna för olika yrken påverkas av den generella löneskillnaden mellan män och kvinnor. Kvinnor har också generellt lägre inkomster av andra skäl än utbildnings- och yrkesval. Detta beror på en generellt lägre grad av sysselsättning och större ansvar för obetalt hemarbete, men också till viss del på lägre lön generellt även när hänsyn tas till ålder, utbildning med mera.136 Statistiken tyder dock på att yrkessegregationen är en stor faktor bakom inkomstskillnaderna bland elever som inte studerar vidare efter gymnasieskolan. När utredningen jämför inkomsterna sju år mellan olika program efter gymnasieskolan jämförs för respektive kön separat framgår att det är samma program som är förknippade med högst in- komster både bland kvinnor och män, men att enbart en knapp tion- del av eleverna från dessa program är kvinnor.137
Fortsatt hög efterfrågan inom högskoleyrken, men variationer beroende på utbildningsinriktning
Andelen per ålderskohort som påbörjat en högre utbildning senast vid 24 års ålder ligger relativt stabilt över tid på cirka 44 procent. För högskoleutbildade med examen bedömer SCB att både efterfrågan och tillgång kommer att öka och totalt sett mötas väl. Arbetsmark- nadsutsikterna ser dock olika ut beroende på utbildningsinriktning. SCB gör bedömningen att i ett antal yrken kommer konkurrensen om jobben vara hård även för dem med en fullföljd eftergymnasial utbildning. Det förväntas bli ett överskott av eftergymnasialt utbildade inom utbildningsområdena humaniora, samhällsvetenskap, juridik, handel och administration samt kultur. På andra områden förväntas ökande underskott av utbildade. Det gäller i synnerhet det pedago-
136SOU 2015:50 Hela lönen, hela tiden – Utmaningar för ett jämställt arbetsliv.
137Byggprogrammet, Energiprogrammet, Industriprogrammet, Elprogrammet och Fordon- och transportprogrammet.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
giska yrkesområdet samt hälso- och sjukvårdsyrken. För de yrken inom teknik, data och naturvetenskap som kräver eftergymnasial utbildning bedöms det totalt sett bli en balans mellan tillgång och efterfrågan, där det för olika yrken prognosticeras antingen brist eller överskott.
För att knyta an till diskussionen om dimensioneringen av utbild- ningsutbudet i gymnasieskolan, kan ovanstående ställas mot fördel- ningen av högskolestuderande från de respektive högskoleförbered- ande programmen. De förväntade kompetensbehoven talar för att det snarare är för liten än för stor andel av eleverna som examineras från naturvetenskapsprogrammet, och att andelen examinerade från teknikprogrammet är i balans med behoven. Eleverna från dessa pro- gram har dessutom hög övergång till högskolan. Naturvetenskaps- programmet och teknikprogrammet utgör en viktig rekryteringsbas för högskoleutbildning inom teknik och naturvetenskap. De vanligaste studieinriktningarna efter dessa program är utbildningar till civil- respektive högskoleingenjör.
Volymerna av examinerade från samhällsvetenskapsprogrammet, ekonomiprogrammet respektive estetiska programmet kan däremot betraktas som stora i relation till de långsiktiga kompetensbehoven. Främst eftersom bara omkring häften av eleverna från dessa program fortsätter till högskolestudier, men också med beaktande av vilka ut- bildningar som är vanligast för dem som läser vidare. Det ska poäng- teras att samhällsvetenskapsprogrammet är en viktig rekryteringsbas för lärarutbildning och socionomutbildning, som leder till yrken med hög efterfrågan på arbetskraft. Men bara omkring en femtedel av de högskolestuderande från samhällsvetenskapsprogrammet återfinns på dessa utbildningar. Den vanligaste studieinriktningen är mot kan- didatexamen i samhällsvetenskap och juridik. Också för elever från ekonomiprogrammet är samhällsvetenskap och juridik den vanligaste studieinriktningen. Knappt en femtedel av studenterna från ekonomi- programmet läser mot civilekonomexamen eller juristexamen. SCB:s bedömning är som nämnts att det totalt sett sker en överutbildning inom det samhällsvetenskapliga området och inom juridik, handel och administration.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Försvårad etablering kan få långsiktiga negativa konsekvenser
För de flesta fungerar den svenska arbetsmarknaden bra. Problemen med arbetslöshet i Sverige finns främst bland dem som möter svårigheter i inträdet på arbetsmarknaden och bland individer med en svag ställning på arbetsmarknaden och som hamnar i långtids- arbetslöshet.138 Att som ung vuxen hamna i arbetslöshet ökar också risken för att återkomma till arbetslöshet senare i livet.139 Därför är det viktigt att gymnasieskolan ger alla ungdomar förutsättningar för ett tryggt inträde på arbetsmarknaden. Det gäller särskilt dem med svaga skolresultat och dem som saknar egna kontakter i arbetslivet eller vars föräldrar har en svag anknytning till arbetsmarknaden.
Även om arbetsmarknaden vanligtvis alltså inte förändras från ett år till ett annat diskuteras ofta föränderlighet och strukturom- vandling som potentiella problem efter gymnasieutbildning. Men i de flesta branscher och för olika utbildningar är efterfrågan på arbets- kraft förhållandevis stabil. I särskilt konjunkturkänsliga sektorer som exempel byggbranschen kan visserligen efterfrågan variera mellan olika år, men normalt sett är relationen mellan utbildningarna och arbetsmarknadsutfallen efter olika utbildningar stabila över tiden.140 Det sker snarare hela tiden gradvisa förskjutningar inom arbets- marknaden som innebär att yrkesgrupper krymper eller ökar, ofta till följd av teknologisk utveckling. Dessa riskerar alltid att medföra både positiva och negativa effekter på sysselsättning. Även om sam- hällets digitalisering har gått snabbt under de senaste decennierna har dock yrkesstrukturen förändrats gradvis och inte i plötsliga sväng- ningar. Det har också visat sig att när yrken har försvunnit har det haft förhållandevis begränsade effekter på inkomsterna för de som jobbat i de yrken som försvunnit.141 En konsekvens av ovanstående slutsatser är att problem i inträdesperioden innebär större och mer påtagliga och direkta risker för individerna än eventuella kommande strukturomvandlingar.
I det följande avsnittet fördjupar vi kunskapen om etablerings- perioden efter gymnasieskolans program och inriktningar och under-
138Eriksson, Hensvik & Nordström Skans (2017), Den svenska arbetsmarknaden och dess utman- ingar. IFAU Rapport 2017:5.
139Nilsson & Bäckman (2014), Unga vuxna som varken arbetar eller studerar. I Olofsson (red.) (2014) Den långa vägen till arbetsmarknaden: om unga utanför. Studentlitteratur, Lund.
140Eriksson, Hensvik & Nordström Skans (2017), Den svenska arbetsmarknaden och dess utman- ingar. IFAU Rapport 2017:5.
141Edin (2019), Yrken som försvinner. IFAU Rapport 2019:20.
SOU 2020:33 |
Analys av utredningens syften |
söker vilka elevgrupper vars sannolikhet för etablering påverkas mest av valet av utbildning.
Stora skillnader i etablering efter de olika programmen
Begreppet etablering används ofta för att beskriva en individs för- ankring på arbetsmarknaden. Begreppet används exempelvis i Skol- verkets statistik, där etableringsstatus avser ställning på arbetsmark- naden (från etablerad ställning till svag ställning), registrerad i studier (högskola eller övriga studier) eller varken registrerad i studier eller i arbete. Etablerad ställning innebär att man under året som uppfölj- ningen gäller haft arbetsinkomster som överstiger en viss gräns. För 2017 var denna gräns drygt 197 000 kronor. I normalfallet betyder det att man behöver ha arbetsinkomster under stor del av året för att räknas som etablerad. Vidare ska man inte ha varit inskriven på arbets- förmedlingen som arbetslös under året.142
Skolverkets etableringsstatistik visar att andelen ungdomar som är etablerade på arbetsmarknaden åren efter examen från gymnasie- skolan är högre för examinerade från yrkesprogram än för examinerade från högskoleförberedande program. För de senare är det i stället en högre andel som är studerande. Dessa generella fördelningar över- ensstämmer väl med programtypernas syften att förbereda för arbete respektive för högskolestudier.
För att belysa etablering och högskolestudier på inriktningsnivå har utredningen tagit fram ny statistik, där vi brutit ut inriktningarna för att visa på den variation som ibland finns inom ett program. Denna statistik visar att elevernas etablering skiljer sig mellan olika program och inriktningar. Elever som gått hantverksprogrammets inriktning stylist, el- och energiprogrammets inriktning dator- och kommu- nikationsteknik eller naturbruksprogrammets inriktning djur är i lägst grad etablerade på arbetsmarknaden två år efter att eleverna lämnat gymnasieskolan. Elever som gått el- och energiprogrammet, inriktning elteknik, eller fordons- och transportprogrammet, inrikt- ning transport, är i högst grad etablerade. Elever från teknikpro- grammet och naturvetenskapsprogrammet har i högst grad gått vidare till högskolestudier.
142Statistiken presenteras regelbundet av Skolverket: Ungdomars verksamhet efter gymnasie- skolan, respektive Etablering efter komvux.
Analys av utredningens syften |
SOU 2020:33 |
Figur 3.14 Etablerade eller högskolestuderande två år efter gymnasieskolan per program eller inriktning
100%
90%
80%
70%
60%
50%
40%
30%
20%
10%
0%
Individer födda 1995
|
Varken etablerad eller högskolestuderande |
|
Etablerad |
|
Högskolestudier |
|
|
|
|
|
|
Naturvetenskapsprogrammet
Fordons- och transport: transport
Ekonomiprogrammet
Teknikprogrammet
El och energi: Elteknik
Bygg och anläggning: husbyggnad
Samhällsvetenskapsprogrammet
VVS- och fastighetsprogrammet
Vård och omsorgsprogrammet
Naturbruksprogrammet exklusive djur
Humanistiska programmet