av Mikael Eskilandersson (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Inom familjerätten utgör barnrätten en central del, och inom barnrätten är det viktigt att systemet vid familjehemsplacering fungerar väl då behov finns för barnet att bo hos annan än den biologiska familjen.
Många barn placeras i familjehem, enligt Socialstyrelsen 23 100 stycken av alla de barn som fick en insats år 2018. I många fall fungerar systemet med placeringar. Men i alltför många fall fungerar det sämre. Fallet Lilla Hjärtat påminner om att området behöver ses över i flera led. Även om det fallet innehåller flera aspekter visade det på frågetecken kring bedömningar och kontroller samt hantering av beslutande instans, i valet mellan familjehemsplacering och återplacering i den biologiska familjen. Utgången av det hela var katastrofal. Det finns även andra exempel med missförhållanden och orosanmälningar.
Det fattas enhetlighet kring systemet för familjehem och familjehemsplaceringar. Nationell databas saknas, liksom ombud och stärkt samverkan. Det varierar gällande riktlinjer, handlingsplan och uppföljning. En spridning förekommer även i bedömning och utvärdering och ansvarsspecifikation.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
På vilka sätt kommer ministern och regeringen att verka för att utveckla kvalitetssystemet för familjehemsplaceringar?