av Hans Rothenberg (M)
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
År 2011 ändrades energilagstiftningen varvid företag med SNI-kod 38320 förlorade möjligheten att betala en så kallad industriell energiskatt (subventionerad energiskatt) för den energi man förbrukar på företaget. Denna förändring var sannolikt rätt för de flesta återvinningsbolag. Men det finns företag som i dag bedriver industriella processer som trots detta nekas återbetalning av energiskatt vilket kan innebära merkostnader på miljonbelopp.
Sverige bedriver i dag en politik som syftar till att såväl företag som privatpersoner aktivt ska källsortera och återvinna så mycket som möjligt. Det kan vara gammalt trävirke som återvinns och används i fjärrvärmeverk för uppvärmning. Det kan vara stål som återvinns till nytt stål igen. Likaså återvinns kylskåp och frysar där freon avlägsnas varefter återstoden av kylmöbeln återvinns. Det finns fler exempel där merparten av hanteringen sker i en industriell process, men Skatteverket gör i många fall en annan bedömning. Enligt dem grundas dessa beslut på det förarbete som gjorts i riksdagen.
Syftet med den ändrade energilagstiftningen var att stimulera till ökad mängd återvinning, men i verkligheten blir kan det bli motsatt effekt, såsom vid exempelvis flistillverkning som används vid fjärrvärmeverk. Träflis kan utvinnas dels på slaggprodukter från sågindustrin, dels från återvinningsbranschen. Sågindustrin arbetar med nya restprodukter och kan dra av hela energiskatten. Återvinningsbranschen kan dock inte dra av energiskatten. Den branschen arbetar med återvunnet material och har en mer komplicerad process där spik, skruv och annat material som inte hör hemma i träflistillverkningen måste tas bort. Detta kan synas ge en snedvriden konkurrens.
Med anledning av ovan anfört vill jag fråga om statsrådet Anders Ygeman:
Avser statsrådet och regeringen att förändra och förtydliga regelverket så att fler aktörer som arbetar med materialåtervinning ges möjlighet att betala industriell energiskatt?