av Anne Oskarsson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
För närvarande skiljer sig de kommunala skattesatserna som mest med omkring 6 kronor mellan den kommun som har den högsta inkomstskattesatsen och den kommun som har den lägsta skattesatsen i Sverige. För vanliga löntagare som råkar vara skrivna i en högskattekommun med inkomster som ligger mellan riksgenomsnittlig årsinkomst och inkomster vid brytpunkten för statlig inkomstskatt uppstår på grund av detta en årlig skatteskillnad på 18 500–31 000 kr.
Det är för vanliga hushåll en betydlig summa pengar årligen. För hushåll belägna i perifera delar av landet där bilen är en fullkomlig nödvändighet – hushåll som dessutom drabbas av höga bränsleskatter och straffbeskattning i bonus–malus-systemet – är en högre skatt om hela 30 000 (!) kronor en betydande effekt av ett illa fungerande system.
Detta är en stor summa som kan jämföras med den av regeringen föreslagna regionala skattereduktionen på blygsamma 1 675 kr. Denna regionala skattereduktion är ett trubbigt verktyg som dessutom inte träffar alla landsbygdsområden i hela Sverige utan lämnar hela södra Sverige i sticket – Öland, Halland, Dalsland, Västra Götalandsregionen, för att bara nämna några exempel. Speciellt gäller detta för små kommuner med hög medelålder som har stora kostnader per invånare och samtidigt låg medelinkomst.
Dessutom är det ett faktum att de stora skillnaderna i kommunala skattesatser leder till att höginkomsttagare väljer bort landsbygden, trots att dessa kommuner rent ekonomiskt är i behov av att fler höginkomsttagare är skrivna i just deras kommuner.
Utvecklingen med allt större skillnader i skattesatser, trots det kommunala utjämningssystemet, leder i förlängningen till att förvärra splittringen av Sverige mellan stad och landsbygd.
Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är:
Vilka konkreta åtgärder avser ministern att vidta för att komma till rätta med de stora skillnaderna i kommunala skattesatser som finns i Sverige?