av Thomas Morell (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Med bonus–malus-systemet avser regeringen att styra över fordonsparken till mer klimatneutrala fordon. Tanken är god, men resultatet lär i väsentlig del fördröjas.
Att vi måste arbeta aktivt för att nå klimatmålen står utom allt tvivel. Dock är det många faktorer som ska samverka för att nå fullt resultat med en utbyggnad av exempelvis elektriska fordon. Enligt expertisen är tidshorisonten tio år innan utbyggnaden av elnätet och infrastrukturen för laddning är dimensionerade och klara för att klara omställningen. För att nå målen om minskade utsläppsnivåer måste bilparkens medelålder sänkas från dagens 18 till åtminstone 11 år. En sådan föryngring av bilparken skulle innebära en sänkning av koldioxidutsläppen med 404 000 ton årligen.
Den senaste statistiken och de prognoser som fordonsbranschen presenterar visar att utbytestakten i den svenska fordonsparken har bromsat in. När äldre bilar blir kvar i trafik längre än vad som är miljö- och säkerhetsmässigt godtagbart blir miljömålen allt svårare att uppnå. I dag är 44 procent av bilparken äldre än 11 år, vilket motsvarar 2,2 miljoner bilar.
Utbytestakten för bilparken ligger runt 17 år, och det är utifrån det perspektivet man måste agera för en snabbare utbytestakt.
Att straffbeskatta nya och bränsleeffektiva personbilar och lätta lastbilar med modern reningsteknik blir därför kontraproduktivt i arbetet med att reducera koldioxidutsläppen. Att fordonsparken i allt större utsträckning behöver elektrifieras är nog de flesta på det klara med, men vägen dit är trots allt ganska lång, och den tiden finns inte. Parallellt med utbyggnaden av den elektriska fordonsparken måste även andra lösningar till för att vi ska klara utsläppsmålen.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Hur resonerar ministern och regeringen kring de olika styrmedlens inverkan när det gäller att nå de uppsatta utsläppsmålen, och vilka åtgärder kan vi förvänta oss på skatteområdet?