av Markus Wiechel (SD)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Den 1 januari 2021 tar Sverige över ordförandeklubban i OSSE. Det innebär naturligtvis att förväntningarna är höga, och vi bör naturligtvis med ödmjukhet ta detta uppdrag på allvar. Uppdraget är ett uttryck för svenskt ansvarstagande för OSSE men också för multilateralism, fred och för upprätthållandet av den europeiska säkerhetsordningen, enligt regeringen själv.
Maia Sandu vann nyligen presidentvalet i Moldavien efter att ha besegrat den ryskstödda sittande presidenten Igor Dodon. Sandu tillträder officiellt som president i december men har redan uttalat sig om den ryska truppnärvaron i den moldaviska utbrytarregionen Transnistrien. Sandu menar av förklarliga skäl att de ryska trupper som för närvarande ockuperar Transnistrien behöver dras tillbaka så att en återförening är möjlig. När nu Moldavien snart kommer att få en västvänlig president, som önskar bygga vidare på relationerna till väst, kan utvecklingen minst sagt bli intressant att följa, samtidigt som det svenska agerandet i egenskap av OSSE-ordförande kan bli avgörande för en positiv utveckling.
Situationen i Moldavien visar på vilken angelägen fråga vi ser beträffande rysk truppnärvaro i främmande länder, däribland i Georgien och inte minst i Ukraina. Det är därför inte konstigt att många önskar besked om vilken effekt det svenska ordförandeskapet kommer att ha på just detta fenomen.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Vad kan vi förvänta oss att ministern gör för att minska rysk truppnärvaro i främmande länder och på så sätt tillgodose regeringarnas vilja i länder som Moldavien och Ukraina?