av Per Åsling (C)
till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
En av politikens viktigaste uppgifter är att skapa likvärdiga förutsättningar att leva, verka och bo i hela landet. Detta måste även gälla infrastrukturella investeringar. Jag vill lyfta en fråga som skapar ojämlikhet i Sverige, nämligen fördelningsmodellen för anslaget till länsvägar. Den har under många år skapat allt större regional obalans, där geografiskt stora län med liten befolkning är förlorare. Situationen för Jämtlands län är ytterst prekär.
Vid senaste infrastrukturplanbeslutet i juni 2018 tilldelades Jämtlands län en länsram på 521 miljoner kronor för åren 2018–2029. Ytan är 49 443 kvadratkilometer. Väglängden är 5 117 kilometer – då avses länsvägar. Andelen grusvägar är 43 procent. Trafikmängden är 1 127 miljoner fordonskilometer (2013). Befolkningen är 130 280 personer.
Om vi jämför med Blekinge län under samma period, alltså 2018–2029, är länsramen 532 miljoner. Länet är 2 941 kvadratkilometer, och väglängden är endast 1 412 kilometer. Andelen grusvägar är 3 procent. Trafikmängden är 780 miljoner fordonskilometer (2013). Befolkningen är 159 684 personer.
Detta exempel tydliggör behovet att ändra modellen för fördelningen av länsanslag. Vi befinner oss i ett läge där regeringen kommer att ge Trafikverket i uppdrag att ta fram trafikuppdrag och fastställa nya anslagsnivåer. För att skapa jämlika spelregler runt om i landet är det nödvändigt att genomgripande förändringar görs.
I mitt hemlän, Jämtlands län, har frågan om en garanterad lägsta standard på statligt ägda vägar aktualiserats under senare år. Vi vill sätta upp tydliga regelverk även för infrastruktur och därmed skapa en lägsta godtagbar standard för offentliga vägar. Frågan har också behandlats av Centerpartiet vid senaste stämman i Karlstad 2019. Centerpartiet ställde sig bakom behovet av nya fördelningsnycklar och en lägsta standard. Att via politiska beslut fastställa en godtagbar standard är en princip som tillämpas inom en rad politikområden, inte minst socialpolitiska, för att skapa likvärdighet i livsbetingelser i landet och för att komma till rätta med skevheter i resursfördelning. Det gäller att ta nya grepp som skapar reella möjligheter för Trafikverket att göra resursfördelningen utifrån faktiska behov.
Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Är ministern beredd att verka för att en lägsta godtagbar standard fastställs för allmänna vägar?