av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Statsrådet Mikael Damberg (S)
Personer eller myndigheter som kontaktar 112 förväntar sig att få hjälp. SOS Alarm har sedan 1973 uppdraget från svenska staten att hantera samtal som inkommer på nödnumret 112. I det alarmeringsavtal som finns mellan staten och SOS Alarm och som reglerar strukturen för 112-verksamheten finns ett antal hjälporgan uppräknade som kan hanteras via 112.
I dessa ingår socialtjänsten, dit SOS Alarm ska kunna vidarekoppla allmänhet alternativt myndighet som önskar eller är i behov av att komma i kontakt med dem utanför kontorstid. Det kan handla om en socialjour eller en utsedd kontaktperson som handlägger akuta sociala ärenden under kvällar, nätter och helger. Ofta handlar det om ärenden som inte kan vänta till socialtjänstens ordinarie öppettider. Kommunens socialtjänst har det yttersta ansvaret för att människor som bor eller vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. I kap, 11 § 1 och 1a socialtjänstlagen framgår att det kommunens ansvar omfattar en viss skyndsamhet, framför allt vad gäller ärenden som rör barn och unga:
”1 § Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.
Vad som har kommit fram vid utredning och som har betydelse för ett ärendes avgörande ska tillvaratas på ett betryggande sätt.”
”1 a § När en anmälan enligt 1 § rör barn eller unga ska socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet eller den unge är i behov av omedelbart skydd. En sådan bedömning ska dokumenteras.”
Kommunerna har därför en skyldighet att vara tillgängliga även utanför kontorstid alla timmar på dygnet, alla dagar i veckan i landets alla kommuner. Tyvärr fungerar inte alltid denna kedja, och det finns tillfällen när SOS Alarms operatörer inte får kontakt med socialtjänsten i berörd kommun.
För att en operatör som arbetar för nödnumret 112 inte ska bryta mot regelverk och lag behöver socialtjänstlagen ses över, så att det finns möjlighet att kontakta andra kommuner vid krissituationer som kan uppstå om man inte får tag på socialtjänsten i ansvarig kommun. Det bör också ingå i avtalet som upprättas mellan stat och upphandlad aktör att det ska finnas en central bedömningsfunktion gällande sociala frågor som rör barn och unga. Befogenheterna för aktören bakom larmnumret 112 måste utökas för att säkerställa skyddsnätet för utsatta människor med särskilt fokus på barn och unga.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Mikael Damberg:
Hur ämnar statsrådet verka för att aktören bakom larmnumret 112 ska få rätt att i nödsituationer för barn och unga kontakta andra kommuner för att få hjälp?