av Mikael Larsson (C)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Länsstyrelsen har i Halland beslutat om skyddsjakt på varg i delar av Kungsbacka och Varbergs kommuner. För ett tag sedan beviljade också Länsstyrelsen i Jönköpings län skyddsjakt på varg. Båda besluten har överklagats till förvaltningsrätten.
Varg har vid dessa tillfällen setts också i Sjuhäradsbygden, som gränsar till både Jönköping och Halland. Man kan med stor sannolikhet tro att det är samma varg eller grupp av vargar som rör sig.
Många lantbrukare blir oroliga när varg har upptäckts i olika områden. LRF, som företräder markägarorganisationerna, kan inte begära skyddsjakt, för man anses inte som part i målet, utan det är den enskilde djurägaren som måste göra det. Länsstyrelserna kan dock själva besluta om skyddsjakt, och på några håll har man också gjort det utan att den enskilda djurägaren begärt det. När väl skyddsjakt är beviljad är det dock så att en organisation kan överklaga beslutet. Det kan även privatpersoner som inte är part i målet. Organisationer kan alltså inte begära skyddsjakt, men organisationer kan överklaga besluten. Detta är ur demokratisk synvinkel märkligt.
Jag ställde för två veckor sedan fråga om effektivare skyddsjakt på varg till statsrådet och fick då till svar att lagstiftningen fungerar väl.
Min fråga till statsrådet Jennie Nilsson blir därför:
Anser statsrådet att det är rätt att vem som helst ska kunna överklaga beslut om skyddsjakt på varg när man inte är part i målet, och avser statsrådet att vidta några åtgärder?