av Dennis Dioukarev (SD)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Investeringssparkontot (ISK) har med sin manuella deklarationsfrihet och schablonbeskattning blivit en folksparform sedan införandet 2012. I dag har fler än 2,2 miljoner svenskar (Riksrevisionen 2018) valt ISK som kontoform för sitt sparande, och i internationella sammanhang ses modellen som en förebild. Kontots enkelhet och avsaknad av krav på extensivt deklarationsarbete bidrar följaktligen till ett ökat svenskt välstånd och engagemang i privatekonomiska frågor.
I takt med att värdepappershandeln utvecklats har dock brister i lagstiftningen utkristalliserat sig. Vid börsnoteringar är det vanligt förekommande att emissioner innehåller både nyemitterade och befintliga aktier, exempelvis när storägare avyttrar eget innehav. Kombinationen av nyemitterade och befintliga aktier har gjort att vissa banker och finansinstitut exkluderat ISK-innehavare från deltagande i dessa börsnoteringar. Anledningen är en otydlig formulerad lagtext som räknar upp vilka tillgångar som är tillåtna att överföra till ISK, vilket av några marknadsaktörer tolkats som att det som inte räknas upp inte är tillåtet. Vidare anger lagen att investeringssparkontot upphör om kontoinnehavare eller investeringsföretaget inte följer bestämmelserna. Risken är således att spararen tvingas betala konventionell skatt på alla sina tillgångar på investeringsparkontot om Skatteverket skulle göra en sådan bedömning av lagstiftningen. Flera aktörer har därför vidtagit försiktighetsåtgärder och utestängt ISK-innehavare från mixade emissioner, medan andra tvärtom erbjudit sina kunder att delta. Som en konsekvens av detta har ISK-innehavare utestängts från 20procent av alla börsnoteringar de senaste åren. Det är uppenbart att lagen behöver förtydligas eftersom det förefaller osannolikt att det skulle varit lagstiftarens intention att skapa den här sortens godtycklighet i tillämpningen.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet Per Bolund:
Är regeringen tillfredsställd med hur lagen om investeringssparkonto fungerar, eller avser man att vidta några lagstiftningsåtgärder i syfte att justera de brister som beskrivits?