av Mikael Strandman (SD)
till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
För närförorter och tätbebyggda områden kan en va-investering lätt räknas hem med tanke på den stora mängden anslutande fastigheter som ger kommunen nya intäkter i form av anslutningsavgifter och kontinuerliga va-avgifter. Men för en gles och utspridd kommun råder naturligtvis helt andra förutsättningar. i 6 § lagen om allmänna vattentjänster föreskrivs att om bebyggelsen överstiger ett visst antal fastigheter så räcker det med att en enda fastighetsägare kräver kommunalt va för att kommunen ska vara skyldig att ordna detta. Ligger det nyplanerade detaljområdet långt från närmaste va-ledning blir detta naturligtvis mycket kostsamt. Alternativet, att kommunen gör ett lokalt reningsverk, och på så vis ombesörjer va för detta mindre antal fastigheter, blir också dyrt och leder till att va-kollektivet i kommunen får ännu högre va-avgifter.
I den nyligen släppta investeringsrapporten 2020 från Svenskt Vatten framgår att investeringarna i kommunalt va behöver öka med 40 procent de kommande 20 åren för att kunna säkerställa att infrastrukturens funktion upprätthålls, att vatten- och avlopptjänster kan byggas ut enligt behov och att framtida krav kan mötas. Detta kommer att kräva en omställning av kommunernas va-organisationer och markant högre avgifter. Då skillnaderna i va-avgift redan i dag är 400 procent mellan den dyraste och den billigaste kommunen kommer glesa och utspridda kommuner att vara mycket återhållsamma med detaljplaner utanför tätorterna.
För att kommunerna, som redan i dag har stora lån och är rädda för ytterligare stora ekonomiska åtaganden, ska våga öppna upp för fler detaljplaner skulle en översyn av 6 § lagen om allmänna vattentjänster vara befogad. I stället för att som nu tvinga kommunen att ordna med kommunalt va om någon kräver detta skulle lagen kunna ändras till att föreskriva kommunerna tillsynsplikt för privata eller i samfällighet förvaltade va-anläggningar. Den enskilde ska inte längre kunna begära kommunalt va om inte detaljplanen uttryckligen föreskriver detta, vilket är upp till kommunen att bestämma. Tillsynsplikten ska naturligtvis säkerställa att alla krav för hälsa och miljö gällande vattenkvalitet och avloppsrening är uppfyllda.
Med denna lagändring kommer kommunerna att kunna sprida ut bebyggelsen mer och vi får tillbaka en mer levande landsbygd.
De enskilda eller i samfällighet förvaltade anläggningarna hanterar enbart det vatten som gått igenom våra kroppar, dusch och disk. I de kommunala anläggningarna späds avloppsvatten från hushåll och industri ut med dagvatten som är förorenade av miljögifter, vilket gör det svårare att rena. Dessutom släpps det renade vattnet från reningsverk ut i hav och vattendrag medan det renade vattnet från enskilda/samfälliga va-anläggningar tas upp av omgivande växtlighet som på så vis binder näringsämnena. Detta förutsätter naturligtvis att de enskilda/samfälliga anläggningarna är moderna.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin följande:
Avser regeringen att i kommande proposition se över 6 § lagen om allmänna vattentjänster så att kommunerna får den flexibilitet gällande vatten- och avloppslösningar som anförs i texten?